Senaste kommentarerna i forumet

Har du varit på möte nu? Hur gick det? Det brukar sägas att man inte ska/kan (?) sluta dricka för någon annans skull... men jag tror nog i mitt hjärta att en redig fru/gubbe som ställer krav kan vara en riktigt bra hjälp på vägen. När man lever tillsammans gör man ju så mycket för varandras skull, så varför skulle man inte kunna sluta dricka på samma vis... Välkommen till forumet :)

Hej! Skulle ni kunna flytta tråden till ”det vidare livet”?
Tack!

Ikväll hade jag tänkt att jag skulle ge mig själv lov att dricka det sista av vinet. Mycket märklig känsla men det smakade inte bra det kändes onödigt att dricka det. Tog två små glas men kändes likgiltigt. Hällde upp ett till som står på bänken orört. Vad hände? Kanske har läst så mycket tänkt så mycket att min hjärna bestämt sig? Skönt men konstig känsla. En sån kväll hade jag gärna tagit tidigare på semestern. Jag kommer somna i princip nykter ikväll! Styrkekramar till den som behöver ☀️☀️

...inte startar exakt samma dag så vet jag helt klart att Knaskatten och jag är redo för förändringarnas vingslag. Söndag är min första dag. Oavsett var jag befinner mig! Kraaam ?

Otroligt, men snart har det gått två månader...bara sådär! Ikväll var det stegmöte. Jättetrevligt som vanligt. ?

det du skriver santorini. Har man druckit sig till ett beroende av A, så finns det ingen reversibel process där man genom att försöka dricka kontrollerat och mindre mängder kan bli av med beroendet. Ett utvecklat beroende kan aldrig "suddas bort" ur hjärnan. Däremot kan som tur är missbruket stoppas genom att man slutar dricka, slutar sträcka ut handen efter glaset.

Men sen är vi människor nog så funtade att vi har en slags övertro om oss själva, vad vi kan och vad vi klarar. I synnerhet när vi är yngre och mindre erfarna, mindre erfarna även som beroendemänniskor. Så därför är det nog som Maribelle skriver, var och en måste gå i genom processen innan poletten trillar ner och insikten blir glas(!)klar. Men det vore ju önskvärt om fler kunde stoppa tidigare, och slippa nå de där hemska djupa stadierna i beroendet och missbruket som flera av oss gått i genom.

Att gång på gång gå upp i "ringen" mot A-djävulen är dömt att leda till ständiga förlustmatcher. Man kan inte vinna eftersom man varje gång möter inte en motståndare, utan en oändlig rad av motståndare i form av flaskor, burkar, glas, bibbar etc. Så man måste komma till insikt om att man aldrig ska gå upp i ringen i gen, utan hålla sig utanför. I lag med de nyktra som kommit till denna insikt. Då kan man ta kontroll över sitt liv, men aldrig genom försök till kontrollerat drickande ...

Önskar dig en fortsatt fin sommar santorini

Adde och Santorini, vi har hängt här inne länge tillsammans. Skillnaden är väl att ni har lyckats bättre än vad jag har. Har tagit mig ett antal återfall men vet ju innerst inne att jag inte kan dricka vanligt. Håller med, jag tror inte att det går. En gång problem alltid problem. Jag har "lyckats" dricka normalt några veckor på semestern, men för eller senare händer det - jag dricker för mycket, tappar kontrollen och efter skam och ångest börjar jag om min nykterhet. Det är jobbigt i längden och jag vet att det inte fungerar för mig. Ska bara sluta "prova".

Du är en av mina förebilder här i forumet, tack för alla glada, tokroliga, kloka och empatiska inlägg du gör i din tråd och på alla andra ställen. Uppskattas verkligen ska du veta❣️???

Du är en av mina förebilder här i forumet, tack för alla glada, tokroliga, kloka och empatiska inlägg du gör i din tråd och på alla andra ställen. Uppskattas verkligen ska du veta❣️???

för ditt inlägg Santorini ! Och jag håller med dig med hela mitt nyktra hjärta !!

Det är besvärligt det här med att insikter måste värka fram. Det vore ju så mycket bättre om vi kunde lära oss av andras misstag och lidanden. Men det verkar att man måste göra misstagen själv, lida själv, innan insikten kommer. Och då är det som om ögonbindeln faller av. Plötsligt är det som var så svårbegripligt så självklart, och man undrar varför man inte fattade det innan.

Både Virvla och Ensam gör riktigt bra poänger. Känner precis detsamma, att det inte löser speciellt mycket med måendet att plocka bort alkoholen. Snarare blir det värre en tid, för det är så mycket som plötsligt känns... så mycket man tvingas uppmärksamma och göra något åt... Men vi GÖR det faktiskt, vi är på väg, och det är det som räknas, eller hur :)

Jag är ganska klar över att när man är ensam och det är helg,då är det som svårast. Tackade nej till fester med där jag vet att det dricks hårt. Ska klara detta ett bra tag. Måste bryta mönstret ett tag. Känns hyfsat idag. Har haft hårt på jobb och då längtade man hem till balkongen och två-tre 5,9 i sig för att varva ner. Men icke... Det är ohållbart! Dag 5 blir städ och tvättkväll. Torsdagen är perfekt för det... Eller?

Så underbart att du börjar landa i hela alltihop, och försöker ha de snälla glasögonen på när du betraktar dig själv ? Gillas skarpt!

Jag har missbrukat Stecolid när de en gang gav det till mig. Istället fora att reda ut mitt misbruk med hjälp av Stecolid så kombinerade jag alco och Stess.. Nu ger de mig inte Stecolid mera. Vilket är jäkligt jobbigt. För Stecolid på avtrappning av alcohol är nog bästa tänkbara lösningen.

Hur mycket dricker du då när du nu dricker? Och hur länge har du legat på den mängden? Att minska alkoholen successivt är nog enda vägen. Om du inte ska hoppa över på Stesolid men det är ju en lite risky väg att vandra om du inte vill ha ångest. Då är du i klorna på något värre än bara jävulen själv.

Så minska alkoholmängden dag för dag. ha en bestämd mängd du dricker varannan timme typ, eller varje timme. Sen försöker du skjuta upp den tiden så mycket du pallar. Men det är lätt att sen när du är på G att du tänker "en lite trevlig kväll med grill och öl kunde vara nice", och då släpper du garden och är på ruta fyra igen... men kämpa på!

Det är tufft att säga "aldrig". Livet är långt och det kommer tuffa dagar framöver. Så det är stor risk att du bryter det löftet vilket kan få dig att bli besviken och sen är det spiralen nedåt som gäller. Sluta drick nu men sen får du ta nya beslut. Kanske ett beslut varje dag?

Jag skulle alltid skydda mig själv och min familj först. Det finns bra personer men det finns också kalkoner till personer och att sen hålla på att bråka med allt och alla om sitt barn kan nog bara bli en jobbig sits och risken är att du kommer dricka mer i en sådan veva!

Men du får göra det du tror är bäst. Sen vet ingen facit.

Tack för alla kommentarer, de värmer❤️
Fick en fråga om hur länge jag har haft för hög a-konsumtion. Egentligen ”bara” sedan i våras, det var då jag började dricka farligt mycket och ofta, helst hemma i hemlighet. Jag kände abstinens och sug när jag var på jobbet och längtade bara efter att få döva mig med vin eller möjligen en massa folköl. Tidigare kunde jag festa hårt men kände inget större sug i veckorna.
Jag har landat i att jag nog aldrig bör dricka igen. Tror att jag kommer att falla dit igen på sikt om jag börjar sällskapsdricka (vilket jag önskar att jag kunde). I helgen var jag hos min gode vän som hade full förståelse - han hade fyllt kylen med enbart alkoholfritt (förutom vitt vin till fisksåsen)❣️Vi hade supertrevligt.
Ironwill, rörande akupunktur och kulor så struntade jag i det efter två gånger, tyckte inte att effekten motsvarade kostnaden. Så, det kanske var lite hokuspokus after all?
I dag mår jag förhållandevis fint. Jag har fortfarande lite semester kvar och tar det piano. Har umgåtts med vänner som är helt ok med att jag är en sådan som inte dricker. Min självrespekt börjar försiktigt växa sig starkare. Jag har funderat en del på gränser - förut var jag gränslös i det mesta. Nu siktar jag på att planera, sätta rimliga mål och belöna mig själv samt vila mellan varven. Jag börjar känna att jag är värd att må bra, att jag är ok även om jag aldrig blir perfekt. Det är så lätt att fastna i självhat, självömkan och bestraffa sig själv när den inre rösten ständigt matar en med negativa ord. Jag har det tufft nog ändå i tillvaron. Att vara ovän med sig själv är jag evinnerligt trött på.
Vad har jag gjort hittills i dag? Fixat i trädgården, städat huset, rastat hunden tre gånger, möblerat om på altanen, handlat och bakat en paj. Är jag värd lite vila nu, tro?

Jag vill sluta dricka, vill sluta bedöva mig. Men klarar det inte. Ångesten och Oron när alkoholen släpper greppet om mig är den värsta tortyren jag någonsin upplevt. Om jag bara kan ta mig över kullen och ta mig till platsen där Oron och Ångesten låter mig få andas lite, då kan jag nog Klara det. Fast I och med att jag varit vid gränsen innan så är jag så rädd. Redan långt innan skammen och rädslan kommer så börjar jag må dåligt. När jag är nykter så är jag otroligt stark. Men när jag druckit och när alkoholen släpper då är jag den absolut svagaste mänmniskan I hela världfen. Att använda Alkohol som bedövning är som att skriva kontakt med Djävulen. Alkohol in och all oro släpper och man mår så bra. Man kan andas man kan leva. Sedan kommer notan. Och den är så saltad. Jag vill bara hitta kraften att ta mig igenom abstinensen och helvetet när alkoholen släpper. Att förklara för någon som inte upplevt det jag talar om, är som att försöka beskriva en färg för en född blind. Tortyr hemsk jäkla tortyr är de enda ord jag kan använda för att beskriva tillståndet. Jag vill inte dricka, jag avskyr alkoholen. Men Alkoholen är den bästa quick fixen när livet gör som ondast. Tyvärr är det samtidigt den bästa acceleratorn för att få smärtan att bli ännu värre. Vet inte hur manga gånger jag lyckats sluta dricka men sedan trillat dit igen när livet kasstat en obekväm boll mot mig. Nästa gang jag tar mig ur skall jag aldrig mera dricka… Aldrig mera…

Hej!

Det är såhär, jag är 30 år gammal och dricker ungefär två lådor vin i veckan. Jag och min son bor tillsammans med min pojkvän. Pojkvännen har idag hittat mitt lager med tomburkar och vinkartonger.

Till saken hör också att jag är inlagd på psykiatrin sedan tre dagar pga min psykiska ohälsa. De gjorde en orosanmälan till socialtjänsten, de måste tydligen göra en sådan när man blir inlagd för psykiatrisk vård.

Min pojkvän ställer ultimatum på mig att jag måste berätta för någon av skötarna här på avd att jag dricker, men jag är livrädd för att få en till anmälan på mig. Skulle aldrig förlåta mig själv om de tog sonen ifrån mig.

Snälla, har nån liknande erfarenheter? Kan nån ge mig tips?

Jag har verkligen bestämt mig för att aldrig dricka igen och jag förstår att min sambo inte tror mina ord.. snälla, hjälp!

Jag känner igen det där, man känner inte sorg för att inte få A, men man känner heller ingen lycka. Känns lite apatisk inför precis allt för det mesta. Fast ibland tvärt om. Känslor och intryck är mer och större - svårare att ta in. Jag vill inte dricka, men jag kan inte säga att jag njuter av att inte dricka.

Alla andra känslor, som jag precis som du tryckt undan allt för länge, kommer upp till ytan och man blir så medveten. Min största bit är att jag aldrig vågat släppa någon riktigt intill mig, ingen har någonsin sett mitt inre. Detta är säkert för att jag alltid sett att allt måste vara perfekt och inte riktigt fattat att man faktiskt får existera och kan vara god nog även om man inte innehar BARA positiva egenskaper, åsikter osv... (ursäkta att jag tar din tråd, men kände bara igenom mig i det du skrev).

All lycka till dig, och att se att alkoholen inte är grundproblemet tror jag är en av de största insikterna man kan få.

Miss Hyde och Dee! Tack för svar. Detta fick mig verkligen att att tänka till. Ja verkligen, jag ser bara positivt på att sluta helt. Jag har ett mål på 3 månader just nu och verkar ha en bra plan. Har även lagt om kosten nu på några dagar, försöker rena mig själv. Äter inget godis heller för det är också ett riktigt begär som jag har. Jag känner mig glad och peppad att fortsätta i samma spår nu. Som sagt, det är inte lätt, men jag vill verkligen detta.

Starkt av dig Miss Hyde att du klarat 50 dagar! Snacka om att du har will power som heter duga! jag är riktigt imponerad. Vill också komma dit och ser bara fördelar.

Vad coola vi alla är! Jag har alltid tyckt att det var konstigt att inte dricka, men nu ser jag ingen skam i det längre, man väljer ju istället att må bra. Att förgifta sig med något som man tror är bra för en, är ju helt sjukt i min mening. Men så är det och det är bara att ta sig ur detta mörker.

Kram!

Det jag ständigt ser när jag läser här. Planen att börja dricka normalt igen. Och det allra vanligaste felet som gör att man ramlar tillbaka i missbruket. Efter sju års nykterhet och många fler år av missbruk ser jag det som den viktigaste enskilda faktorn: Sluta tro att du ska dricka kunna dricka måttligt. Släpp den tanken och fokusera på ett nytt nyktert liv. Den som druckit sej till ett missbruk kommer aldrig att vara nöjd med två glas vin. Det ”normala” borde sist och slutligen vara att leva fri från droger eller hur?

Beroendet kommer alltid att finnas med oss. Det sitter som ett vilande virus i hjärnan och poppar upp nu och då. Alkoholdjävulen kan man kalla det. Men den tystnar med tiden om man håller den kort och inte ger efter. Detta virus kan man styra själv.

Var och en måste göra som den vill och göra sina egna erfarenheter. Men det är mitt bästa tips, baserat på mina och många, många andras erfarenheter. Det är inte alls svårt att avstå när man väl bestämt sej. Man får kämpa med sug i början men de sjunker undan.

Ja, jag har fått diagnosen utmattningssyndrom.. lustiga är att jag vill verkligen inte ha alkohol nu. Utan försöker jobba med mig själv. Nykter. Ska få komma till psykolog. Jag har en kompis som sa till mig att sluta med alkoholen och erkänn att du är alkoholist så kommer allt lösa sig. Hon är väldigt bra på att komma med pekpinnar. Att hon har rätt. Visst har jag använt alkoholen på fel sätt men tror inte att det är grundproblemet i sig. Eftersom jag inte har något sug, bara tankar ibland att i denna situation skulle jag druckit alkohol. Nu gör jag inte det längre utan tar till mig vad hjärnan säger till mig. Tror att jag i grund och botten är väldigt osäker på mig själv och är därför rädd att göra fel. Samt konflikträdd. Så tror att det ligger mycket där som jag måste jobba med. Kunna våga uttrycka mina känslor som jag nog i hela mitt liv tryckt bort på ett eller annat sätt. Senaste perioden med alkohol. Idag trycker jag inte bort det utan låter det komma, pratar med mina nära o kära, inser att jag håller på att förändras. Men jag känner ändå ingen glädje över att jag håller på att förändras. Kanske det är en del i processen, att jag måste ner lite till innan jag kan känna glädje. För just nu njuter jag inte av livet. Inte av att vara nykter heller. Men jag vill inte heller vara onykter. Blivit mer en vana nu, frågar någon om jag vill ha så säger jag bara, nej tack, jag dricker inte just nu. Jag jobbar med mig själv och det är tillräckligt jobbigt för att ta en fylla på det också.

glömde ju... Ville också berätta att jag gör en slags reningsprocess i kroppen också. Dricker citron/ingefära/vitlöks vatten varje morgon. Det känns riktigt bra och har minskat mitt sug. Så jag håller tummarna på detta!

Kram!