Senaste kommentarerna i forumet

Det låter onekligen väldigt tufft, det du går igenom just nu... Bli mamma åt sin förälder. Det måste ju sätta igång sällan skådade känslokaruseller. Och jag kan tänka mig att utmattning också är ett högst reellt hot ? Hur tar man hand om sig själv i sådana omständigheter? Har du någon livlina, något andningshål?

Fredagkvällar är kung! I början av min nykterhet var just fredag kväll det svåraste. Det var då jag verkligen saknade mitt vin. Jag hade liksom inga andra strategier för att växla mellan ”sönderstressad av jobbet” och ”ledig”. Nu har jag visst uppfunnit andra strategier, utan att jag tänkt på det. Att efter jobbet i lugn och ro promenera till och titta på minstingens träning. Följt av hämtmat och unna mig ett stort glas cola. Slötitta på diverse youtubers med ungarna och diskutera sånt som upptar deras tankevärld. Det är harmoni, att vara ”härvarande” i stunden, räcka till här och nu. Vinet ska aldrig få stjäla den känslan ifrån mig igen!

Å va bra du är som har tagit dig los från alkoholens klor. Jag känner igen så mycket av min egen resa i det du skriver. Jag rekommenderar dig dock att våga berätta för någon närstående hur det är med dig. Kanske din bästa vän som du skrev om i det senaste inlägget? Det tog mig ett tag att våga prata med någon men har efter att jag vågade berätta känt att jag har haft väldigt mycket stöd av mina vänner och familj. Framför allt när det är jobbigare perioder. Jag har inte berättat för alla bekanta jag har men mina närmaste vet och det gör verkligen att det är lättare att vara nykter alla dagar och framför allt på tillställningar där det serveras alkohol. Lycka till! Kramar ?

Under semestern började jag traska på fel väg... jag smakade den där första droppen. Droppen blev en hel öl, två öl, en flaska vin, smusslande, gömma, ångest...
Som tur är har mitt arbete mot tillfrisknande gett mig en stabilare grund. Så att jag kan se mina felsteg. Jag stoppar nu. Innan en katastrof-fylla.

Jag är nykter. Tillbaka till rutiner. Imorgon ska jag på en halvdags yoga och meditation. Stilla sinnet, försöker finns ro i NUet igen.
Jag är sugen på alkohol. Nykter TID är det enda som kommer att hjälpa mig. Så jag kör igång igen. Nykter NU!

Det händer så mycket i din tråd så jag blir helt snurrig i luvan när jag läser ikapp! Gällande din första mentor, med kontrollen och pekpinnarna, tänker jag att människor tenderar att i all välmening ge till andra vad de själva behöver. Man är sin egen måttstock (som nån tysk filosof konstaterat). Din andra sponsor tycker jag betedde sig högst märkligt. Hur kan en vuxen karl vara SÅ rädd för att stöta och blöta en ”make it or break it fråga” tillsammans? Kanske är han inte tillräckligt mogen i sin egen nykterhet för att vägleda någon? Jag, som ofta är handledare till noviser i mitt yrke, förväntar mig att nybörjare ska vara litet stjärnögda, naiva och oförberedda på verkligheten. Det är därför de behöver varsam vägledning, så de inte ger upp innan de knappt börjat.

Men du håller! Varje gång du knockas av livet och hamnar på rumpan i vägdammet så studsar du upp igen och tar nya tag ? Respect!

Skönt att ha dig här och få några ord med ? Hade en bra kväll jag med, satte mig ner, helt utan strategier. Lät suget dyka upp och gå, och klarade det! Ville knappt gå och lägga mig för det var så skönt att vara ledig från A. Som introvert är det riktigt skönt att kunna njuta av dessa ensamkvällar igen.

Jag har tyvärr under sommarn lyckas dra på några nya partykompisar, det har märkts flera gånger denna veckan. Fyllesms i natt ? jag sov.. Än så länge är det lätt att säga ifrån.

Pratade med min bästa kompis igår, som lite diskret tipsade om en dokumentär om alkoholmissbruk ?. Han vet inte hur illa det är, bara att det är en del.. Fast han har själv en del i bagaget så han förstår nog mer än jag vill förstå ?

Jag tar en lunch med en kusin idag. Mer än så har jag inte planerat. Nu fixar vi lördagen också ?
Kram!

Ja, man kan bokstavligen kalla det för ett "andligt uppvaknande" för jag vaknade vid 04.30 tiden och denna tanke kom till mig. Sen kunde jag inte somna om utan kände mig för vaken för det. ?

Det har varit och är en pågående period, som, om jag får leva till dess jag blir gammal, kommer att vara en period jag minns och ser tillbaka på som en av de faser i livet som varit och är tuffast. Att bli mamma åt en förälder.

Och jo...Jag har druckit några gånger på det...vilket så klart inte gjort något bättre eller lättare, förutom i stunden. Jag hade lika gärna kunnat gått till vårdcentralen och bett om lugnande, men har ingen lust att bli beroende av eller börja längta efter piller också.

Läste i din tråd Vinäger, funderingarna, valen, förhållningssättet och alla fina relationer du knutit här. Bra där! Min tråd har inte den skjutsen och jag inte heller den närvaron, så jag blir inte så stärkt av skrivandet här nu som förr, men det går ju alltid att läsa ?

Min plan är att gå upp nu, ägna dagen åt att hjälpa andra och aftonen åt att vara nykter oavsett om jag är ensam eller ej. Att vara det, är alltid enklast för mig, hur jag än ser på det.

Vila i soffan en fredagskväll är underskattat! Gjorde samma som du, tillsammans med en påse wingummi och detta forum, där jag läser och läser! Då är vi igång på sjätte dagen, vi väljer att inte döva oss idag! Vill leva fullt ut och känna ALLA känslor, även de mer mörka och dystra. Din ”nyförälskelse” i nykterheten känner jag också?! Lite pirr i magtrakten att det faktiskt går att förändra sitt mående om man ger sig fan på det! Trodde länge att jag var ”dömd” till ett liv i ständigt ångestpåslag, skam, självhat osv, att man inte var värd mer! Efter bara 5 dagar har dessa känslor lättat (naturligtvis inte försvunnit helt) och man känner hopp! Hoppas du får en fin och rofylld lördag! Själv ska jag unna mig lite shopping och lunch med min dotter! ?

Så viktigt och så skönt att höra att det är så det känns! Ja, alltså det kan man kalla pärs det här.. så hemskt att stå brevid sitt barn som lider, och t.o.m mkt o mödan.. blir så upprörd varje gång jag hör om människor som inte får rätt dos smärtlindring.. det var ju allvarliga grejer det här..så jag får står lättnaden både för er bredvid och för honom själv när ni nu fick så bra bemötande och ngn som förstod?!

Det är med att dagarna inte håller en obruten linje, är inget att hänga läpp för, tycker inte jag heller. Du har fortfarande gjort dina 23?!
Och du ger allra upp?!

Ha en fin solig och nykter dag ☀️?!
Stor kram!
/Fibblan ?

Välkommen och grattis! En hel vecka är ju superbra och vad skönt att du vågat erkänna både för dig själv och någon annan.

En dag i taget är det bästa enligt mig själv. Försöka hitta den djupare anledningen till typ varför man inte städade utan ett glas vin. Vad det är som känns/kändes som det fattades utan. Det är ju en sjukdom, men om man finner orsaker så kanske man ser hela mönstret och kan hindra sig själv i framtiden tänker jag. + att man faktiskt mår bättre av att vara ärlig mot sig själv. Skriva här har hjälpt mig ofantligt också, som en dagbok.

Kram

Välkommen hit❣️

Bra att du erkänt din oro för vindrickandet!
Det är början på processen för att lkunna leva i vardagen utan alkohol.
Det tar sin tid att acceptera och förstå hur starkt suget är.
Det är en jättebra hjälp att vara här inne på forumet och läsa och skriva!
Lycka till och kämpa på! ??
Du har massor att vinna!?

Kramar
???

Vad skönt att det löste sig så snabbt??
Ha en fin helg?

Kramar
???

Det är aldrig för sent att ändra sig och göra nya, klokare val. ?

Jag har fått en ny sponsor, den bästa! Hen kommer inte med några pekpinnar och kommer inte dumpa mig via sms. Hen kommer inte dumpa mig alls, någonsin.
Hen kommer guida mig genom livsstegen med kärlek och visdom. Hen har redan godkänt mina första tre steg i programmet utan förbehåll. Vem Hen är? Tyvärr, det kan jag inte avslöja för det är hemligt. Men den som söker - han finner.

Nej, jag har inte blivit knäpp. Jag har kommit till tro. ?

Ska snart iväg och jobba,går in och läser på forumet flera gånger om dagen...tycker man lär sig så otroligt mycket här...olika sätt att hantera sug...är också grymt imponerad av alla som kämpar.
Igår kväll fick jag åka och hämta min 16-åriga dotter då det blev bekymmer med den hon skulle sova över hos...det hade jag ju inte kunnat göra om jag hade varit full....så det var faktiskt en otrolig frihetskänsla.
Tänker väldigt mycket på henne....i sommar så har hon börjat röka och dricka...hänger med folk som jag inte alls litar på, har även börjat komma väldigt mycket droger i omlopp där vi bor....så det känns iaf bra att jag är nykter så jag kan hålla bättre koll på henne.
Sorgligt men sant. ...men under tiden jag druckit som mest så har jag ju låtit henne göra som hon vill...jag tyckte ju att jag var snäll med henne, men nu i efterhand så inser jag hur oansvarig jag har varit....ska försöka ändra på det nu.

Mitt i natten och tankarna far. En vecka nykter idag. Det här gått galant och känts lätt. Men en del av mig vill bara isolera mig för att inte falla tillbaka. Jag tänker på alla de där tillfällena då det varit naturligt för mig att trycka på vinlådans kran. När jag ska städa. "Ett glas gör det roligare." När jag pratar telefon. När jag ser på TV. Ständigt det där vinet bredvid. Ständigt detta "jag tar mig ett glas vin" på ett sätt som låter världsvant och kontinental trots att jag vet att det slutar med minst 5 glas. För en vecka erkände jag för någon för första gången. Min läkare frågade lite på ren rutin och plötsligt kom det ur mig. Inte den där vanliga lögnen om "tja något glas till maten ibland" utan sanningen. Att det handlar om nästan varje dag nu.
Jag förstår att det är "en dag i taget" som gäller men fan så oroligt det känns. Inte suget men tankarna på att det kanske handlar om att helt liv utan alkohol.

Mitt i natten och tankarna far. En vecka nykter idag. Det här gått galant och känts lätt. Men en del av mig vill bara isolera mig för att inte falla tillbaka. Jag tänker på alla de där tillfällena då det varit naturligt för mig att trycka på vinlådans kran. När jag ska städa. "Ett glas gör det roligare." När jag pratar telefon. När jag ser på TV. Ständigt det där vinet bredvid. Ständigt detta "jag tar mig ett glas vin" på ett sätt som låter världsvant och kontinental trots att jag vet att det slutar med minst 5 glas. För en vecka erkände jag för någon för första gången. Min läkare frågade lite på ren rutin och plötsligt kom det ur mig. Inte den där vanliga lögnen om "tja något glas till maten ibland" utan sanningen. Att det handlar om nästan varje dag nu.
Jag förstår att det är "en dag i taget" som gäller men fan så oroligt det känns. Inte suget men tankarna på att det kanske handlar om att helt liv utan alkohol.

...sorry skulle skriva ett inlägg i min egen tråd men måste ha halkat med tangenterna å det grövsta!

.

Rullar det på? Har du skött dig...

Trött idag. Orkade inte åka på möte. Vilar. ?

..att få dem man bryr sig om och älskar att förstå att man själv är i förändring speciellt för de som man festat ihop med å som inte riktigt vill och har någon ljuspunkt till förändring för de är fortfarande så kidnappade i sina hjärnor och ser inte förfallet i siktet ?

Så otroligt starkt jobbat av dig i en så tuff situation. Bra att du tänker på att ta hand om dig själv, både för sonens, men också (så klart) för din skull. För att du ska vara stark.
Vi finns här! Så klart. ?????

Jobbigt med sonen! Förstår att det är frustrerande. Bra att du känner efter vad du behöver!

Angående vin och födelsedagar... Jag förstår hur du tänker (det gör vi ju alla härinne) men försöker själv ställa om tänket till att jag ska fira och unna genom att vara nykter istället. Hoppas att du hoppar tillbaka på tåget igen! Stor kram! ?