Senaste kommentarerna i forumet

Gå nu på ett möte, att falla är något alla kan göra.
Ta nu stödet där du vet att det finns, för ingen idé att krypa ihop och bli liten.
Det är en lärdom och nu har du den, så upp igen.
Många kramar Strulan??❤️

För att ni kikar in o peppar!
Fibblan jag har en tanke att köra en tre dagars fasta - inom någon veckas sikt ska läsa på lite o sen kör vi ? såg bra kit man kunde beställa på nätet låter som en bra o enkel variant när man är nybörjare. Ja nutrilette kurer har jag kört tidigare så antar att det är något liknande - vill ha snabbt resultat o hoppas att det ger det ??
Annars mår jag ganska bra är inte helvit men det får vara så nu ett tag. Är för mycket bollar i luften som rör sig sökt nytt jobb - försöker hitta på ursäkter för att gå på intervjuer o stressen det skapar i att inte kunna vara ärlig. Hatar att spela ett spel o inte kunna berätta men får vara så - snart måste det vara klart ja eller nej så kan man rätta sig därefter ?
Dricker aldrig i veckorna utan bara fredag lördag där har inget ändrats. Fibblan vi peppar såklart varandra!!! Tack för att ni bryr er det betyder mycket ?? styrkekramar till den som behöver ??

Jag har gjort lika, mkt jobb och gratis sprit. Sedan kom suget ef känslan. Skyllde på allt och alla andra. Drack varje dag i 3-4 år. Chamgange. Fin dryck. Då är man väl inte alkis? Men två flaskor om dagen talar sitt språk. Oj nu pratar jag bara om mig (typiskt alkoholistegot...)Men! Gick behandling och lyckades (egentligen utan problem) vara nykter i 8 mån. Sedan kom falskheten i hjärnan in. Ett glas fixar jag.. nej. Nu 2,5 mån sedan (ef första glaset) vill jag dricka varje dag. Det man lär sig på behandling är fan sant.

Hej Nisse

Välkommen hit.

Mvh

2,5 mån har jag druckit igen nu, mer el mindre varje dag. 8 mån ef beh gick bra, nykter. Människor ikring mig sade att de började känna igen mig, att jag var mer levande. Jag mådde bra. Tyckte jag lärt mig allt som var värt att kunna om spritdjävulen. Hade supit varje dag (typ) i 3-4 år)
, champagne (så fint...:)) Sedan kom sommar och semester, slutade gå på AA och började med att dricka ett glas skumpa hos min mans familj, på semester. Detta är lugnt trodde jag. Nu, 2.5 mån senare sitter jag och vill dricka varje dag. Mina barn lider, min man lider, mina syskon och min (nu nykter sedan 5 år) pappa lider. Jag mår skit. Tycker att jag är ynklig som inte ordnar upp detta.

Är en kille/man på styft 50, som slutade jobba för ca 4 år sedan. Tyckte inte det vad så roligt längre, och pengar hade jag så jag skulle klara mig. Men de sista 4 åren på jobbet reste jag omkring i världen och blev alltid bjuden på vin, öl och sprit. Också när man hade långflygningar (vilket vad ganska ofta) så ville man sova bort stora delar av restiden. Vin vad ett gratis och perfekt sömnmedel.
Detta skapade mina vanor att dricka alkohol. Sedan när jag slutade jobba så eskalerade mitt drickande bara. Och nu är det för mycket, tycker både jag och min tjej. Har varit nykter kanske 5-7 dagar de senaste 2 åren.

Det vad i alla fall lite om mig.

Jag jobbar i säljbranschen. En kund kommer in till oss i morse och har antagligen en riktigt dålig dag. Det tar han ut på oss personal och vräker bokstavligen ur sig att vi inte gör någon nytta och är helt värdelösa. Om man känner det här personen så vet man att han är väldigt bitter och gnällig av sig, han har själv gjort det till sin profil, han trivs sån. Därför tar man mycket som kommer ur hans mun på lite allvar. Men här gick min gräns. Jag är dessvärre inte den personen med snabba svar på tal heller utan blir ganska ställd och ordlös. Sen kommer ilskan och de bra replikerna.. och så grämer man sig i flera timmar att man inte kunde säga ifrån direkt. Vem fan tror han att han är, komma till mitt arbete och kalla mig värdelös. Gör det en gång till och jag slänger ut dig är precis vad jag hör mig säga i huvudet.
Hatar att sånt här grämer mig i flera timmar. Handlar ju inte om att jag tror det han sa är sant utan att han bara kunde säga så och få gå ut mer eller mindre obestridd! Tips att sluta älta mottages.

Det kan jag skriva under på, att sorg handlar om så mycket mer än dödsfall och brustna äktenskap. Alla stora förändringar i livet, som man har svårt att anpassa sig till, innebär ett visst sorgearbete. Det är rätt skönt att ha den insikten och finna acceptans för att det onda måste få värka färdigt. För det gör det. Kram

Kanske jag snor någons tråd. Inte meningen o funderar på att starta en egen men måste berätta. Idag började bra för att sen känna att ångesten trängde sig på lite. Men tänkte jag skulle köra till biltema för att köpa en värmefilt men redan innan jag satte mig i bilen så började förväntansångesten. Tänk om jag får en panikattack i affären. Ahhh vände hem igen så besviken på mig själv? men när barnen nu kom hem så tänkte jag nu jäklar ska jag exponera mig så vi åkte för att handla i världens största affär. Maxi. Väl i entren början en aning ångest skölja över mig men jag tänkte. Du ska fanemej(ursäkta språket) inte få ta över mig och det gick galant. Kände hur glad jag var och tacksam att jag tar denna chansen. Var tidigare idag vid havet med hunden. Solen skiner och helt spegelblankt. Ro för själen. Repris imorgon. Ha en fin fortsatt nykter måndag???

Och ett stort lycka till. Vad bra att du har fått hjälp och att du klarar det så bra. Du klarar det.

Länge sedan jag skrev men är fortfarande in ofta och läser andras trådar, det ger mig mycket.
För mig gick det inte att själv sluta med alkohol även om jag försökte så insåg jag nog inte riktigt mitt problem.
Efter mitt senaste inlägg hösten-17 så har jag genom mitt agerande och genom att inte inse att jag behövde hjälp förlorat mycket, vissa saker som jag nu kämpar för att få tillbaka. Förlorade körkortet, förlorade jobbet men det allra värsta var påväg att förlora vårdnaden om min barn och helt förlora tilliten hos min familj. Tack vare att min nya arbetsgivare agerade ganska fort så fick jag behandling och den hjälp som jag behövde.
6 månader nykter idag och livet ser mycket annorlunda ut än det gjorde för ett år sedan. Alkoholismen kommer jag alltid få leva med men har verktyg och stöd att inte behöva klara kampen själv. Jag är tacksam och glad och har insett att ensam är man inte stark!
En stor kram till er alla!

Ja det är fantastiskt att känna ett lugn...känns som mitt inre har varit ett stormande hav under flera års tid...och det har jag ju försökt lugna genom att dricka...och det kan jag ju säga att det har inte funkat alls.
Igår var jag ute med hunden i skogen och bara njöt av hur tyst och stilla det var.
Men jag blir också rastlös ibland...nu har jag ju både lust och energi till att göra saker...det är en ganska ovan känsla...men då otroligt skönt att kunna ta tag i saker som fått vänta.
Idag ska vi fara ut och grilla korv med barnen när dom slutar skolan....det tror jag kommer bli väldigt uppskattat...för både stora och små☺

Idag är det 10:e dagen i rad utan alkohol. Av dessa dagar var jag på väg till Systembolaget i 3 dagar men fortsatte förbi utan att gå in. Jag kände mig stark som kunde stå emot och jag undrar var den kraften kom ifrån. Tankarna på alkohol har just nu stannat av och är inte som de första dagarna, ständigt närvarande. Jag har rensat ut alla glas som påminner om att dricka alkohol och jag har gjort hjälplappar som jag bär med mig. På en hjälplapp står det att jag ska skjuta upp tankarna i 15 minuter. Tankar på att bryta min så sköra nykterhet. En annan lapp säger åt mig att ANDAS. Andas och att regelbundet vila. Jag har schemalagt mina dagar så att jag får en balans i att göra nytta - att träna - att yoga - att vara utomhus - att göra ingenting. Jag har också börjat äta ordentligt med regelbundna vanor. Nyttig mat. Trots at det är en hel del som har schemalagts så hinner jag med. Schemat är anpassat så att min stress har reducerats ordentligt.

Provar igen och ser om jag fattat hur detta forum fungerar.

och jag väntar med en känsla av oro på ett livstecken från dig! Hoppas innerligt att du lever på i full fart och ägnar dig åt sånt du mår bra av. Motbilden vill jag inte tänka på. Kram var du än är och allt gott / mt (som var i Katarina i söndags)

Känner nog lite som du idag. Har haft en superfin helg, men idag är jag mest bara trött, tom och less. För mig har det nog iof att göra med hormoner och var jag är i cykeln (har en liten kalender där jag skriver upp mitt mående så jag vet att det återkommande). Sen tror jag det beror på att jag är kick-torsk också. Helgen har varit full av kul umgänge och roliga grejer, men nu var det plötsligt vardag och måsten igen. Hoppas det känns bättre för dig snart. Du är grym! ?

Jag kände ro när jag läste dina "Tankar". Jag är själv där när jag börjar känna mig själv och få släppa självföraktet. Jag har börjat treva mig fram, så som jag tror du gör. Läser och handarbetar och vill börja måla men än inte prioriterat det. Just nu är det så skönt ute så jag går hellre ut i friska luften. Jag försöker också stanna upp, så att jag hinner med och vågar vara med mig själv utan alkoholen. Visst är det härligt att börja finna sig själv.

Det gick ”sådär” i helgen...
Börjar inse att det går ju inte att trappa ner på vin i allafall...
Det började redan i fredags då sambon kom hem med två dunkar vin och det är ju så mysigt att ”unna” sig.
Ett glas blev till två, till 5 och slutligen 6 glas vin.
Det var ju bara att ta en återställare i lördags för att överhuvudtaget kunna hålla kaffekoppen.... så var karusellen igång igen.
Första vindunken var tom redan i lördags eftermiddags och den andra öppnades.

Söndags morse var jag återigen ”tvungen” att ta en återställare... för den här bakfylleångesten knackade på plus att jag var skakig och svettig.
Försökte hålla mig bara sådär så jag höll skaket i händerna borta...
Men det spårade återigen ur och vi drack på balkongen, grillade på elgrillen och hade det ”trevligt”
Kl 19 var den sista vindunken tömd och jag kände sån avsky!!
Den där sura vinlukten som genomsyrar hela lägenheten, huden, munnen, kläderna!

När jag sedan skulle lägga mig så kom paniken!
Fan fan fan! Jag har slut i barskåpet på EXAKT allt!
- Hur ska jag klara mig imorrn bitti????

Kände likt som elektriska stötar gick genom huvudet och jag började rycka i armar och ben.
Jag blev livrädd... tänk om jag får alkoholkramp???

Natten kom och gick med totalt genomblöta lakan, ångest, och dom där stötarna i huvudet.
Fruktansvärt!

Jag måste verkligen skärpa mig nu.
Kommer ju å supa ihjäl mig annars.

Det har gått över förväntan bra idag.
Tänker hela tiden på alkohol men jag försöker hitta på saker hela tiden för att hålla tankarna borta.
En minut i taget...

Jahopp! Systemet öppnar 10.00 för oss alkoholister! Det är inte första gången jag står där med en promillehalt över 1.00 och ska köpa vin. Kanske inte sista gången heller. Snabbar mig hem, skamsen med boxen i näven. Snabbt in, slänger av skorna och in på mitt rum. Sen öppnar jag vinet och häller upp ett glas. Dricker - spyr upp det hela. Upp med ett nytt glas. Det fick jag behålla. Tankarna om hur jag tar mig ur helvetet spökar. Ledsen att jag hamnade här igen. Sviker så jävla många människor.

I fredags blev det, som vanligt, de där starkölen och nåt vinglas. Dricker gärna själv när min sambo somnat och jag kan ligga och glo på nåt på tvn och bli lite full. Jag gillar verkligen smaken av alkohol och känslan att bli lite småberusad. Jag har också svårt att sluta dricka så länge som det finns nåt kvar att få i sig. Det brukar inte vara något problem har jag tänkt men den här gången var det så att jag var tvungen att köra bil rätt tidigt på lördag morgon/förmiddag. Vaknar, känner mig pigg iväg kry och ger mig iväg och pang där står polisen och jag får blåsa. Det kändes helt overkligt när jag fick kliva ur bilen för givetvis så låg jag över gränsen. Fick åka in och blåsa igen och nu hamnade jag under och får då behålla körkortet och klarar mig från böter. De sa dock att när jag satte mig vid ratten så var jag med största sannolikhet en bra but över gränsen. Fick info om att detta ställe fanns innan jag åkte ifrån provtagningsstället. Jag har sedan dess mått så jäkla kasst och känner nu att jag måste göra något åt min situation. Jag vill nog inte sluta dricka helt för att jag tror att jag kommer kunna klara att hålla mig från att det spårar men det är ett brutalt uppvaknande.

Klart vi ska klara det. Första natten är ju alltid värst. Hjärtat slår hårt och snabbt och man bara längtar till morgonen på något vis! Nu följs vi åt och har vi jobbiga tankar så delar vi med oss eller hur? Jag har tagit semester denna veckan bara för att få ladda om o bara ta hand om mig själv. Så när man går till jobbet på måndag är jag på dag 9. Det ser jag fram emot?? känslan och stoltheten som förhoppningsvis kommer infinna sig??

Skulle behöva energi nu men är väldigt seg och trött. Har massor att göra i veckan och känner mig lite överväldigad. En känsla som jag lätt druckit på annars. Sen blir jag också konstigt tjurig: "Jaha! Jag är ju nykter, gör det som är rätt. Varför känns då kroppen som ett gistet skåp?"
Får liksom försöka resonera med mig själv här:
1. Du har varit nykter i 3 veckor men druckit i år, vad väntar du dig?
2. Det är ändå så himla mycket som blivit så mycket bättre på den här korta tiden.

När man tror man kan dricka. Det går utför. Jag är där nu. Dag 1. Ger jag upp nu så går jag till systemet efter jobbet och fyller på i min gömma. Men det går bara utför. Det är bättre att vi står ut med ångesten. Det blir bättre med nykterhet. Oavsett hur vi faller ska vi inte ge upp. Vi ska klara det här! Skriv av dig!
Strax ska jag till min terapeut. Kan ju inte gå där och supa. Måste ta mitt ansvar nu.
Häng på nu! Styrka till dig!!

Tack för era uppmuntrande svar!! Jag hade planerat att gömma undan alkohol för att klara eventuell ångest inatt. Nu tänker jag om. Nu måste jag ju haka på er andra!
Jag har gjort det förr. Jag vet hur bra jag mår av nykterheten. Jag har inte sjunkit så djupt som när jag ”började sluta”. Men det är på väg dit. Ångesten är hemsk. Tur att jag inte hunnit förstöra mitt liv den här gången. Det kan bara bli bättre med nykterheten.
Kram till er! ?

Jag sänker garden. Jag tror mig kunna dricka utan att fastna i det för länge. Sveper en liter vin om fredagkvällen. Sen köper jag tre liter om lördagen och tänker, det här kan jag smutta på under två dagar. När jag vaknar om söndagen är det två glas kvar i boxen. Sen är det paniklösningar. Ner och köpa åtta stycken 3.5% och sen strax innan tio om kvällen köper jag ytterligare tolv stycken.

Det är kaos i huvudet. Måste avboka min tid hos sjukgymnasten och det känns för jävligt då jag verkligen behöver ta tag i dessa problemen också. Funderat nu på morgonen om jag skulle gå dit ändå. Jag är väl inte så jävla full? Tankarna om att systemet öppnar snart och att jag kan köpa vin är påtagliga.

Alkoholen är fan inget att leka med alltså. Hur fan lyckas jag?

Vet knappt varför jag skriver. Kanske för att göra andra uppmärksamma på vad som väntar ifall man släpper sin gard!