Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen hit! Gratulerar till ett väl fattat beslut. Nu är det, som du skriver, en dag i taget som gäller. Du kanske redan läst runt en del på forumet. Annars rekommenderar jag det. Du inser att du inte är ensam, utan att många har liknande historier i ryggsäcken. Och du får en del tips om hur man kan göra/tänka för att vägen mot nykterheten ska bli så trivsam som möjligt. Önskar dig en fin kväll ?

Det fixar du! Allt som du beskriver varför du dricker stämmer också in på mig. Främst den sociala fobin... Två whiskey innan festen eller när gästerna kommer för att kunna slappna av... Försök att inte planera in drickfester första veckorna och ha ingen alkohol hemma. Sofiero alkoholfri öl innehåll 0,0 % alkohol om du blir sugen på en kall... Kämpa!

Har precis kommit hem från jobbet. Stressigt som tusan och solen skiner. Vanligtvis hade jag satt mig på balkongen och druckit en 2-3 starköl men inte idag! Ett stort glas Coca Cola med massor av is går lika bra. Visst fanns suget när jag körde hem men har man bestämt sig så har man! Med stormsteg på väg mot tvåsiffrigt. Dag 9 snart ett minne blott...

Idag har jag tagit beslutet att ge upp alkoholen.
Den förbannade alkoholen som förstört så mycket i mitt liv, relationer så som vänskap och familj.

Vill inte längre leva med ångesten att jag sagt eller gjort något på fyllan.

Drack första gången när jag var 13 år, och har druckit varje helg sedan dess. (Idag är jag 39 år gammal)

Använt alkohol för att "bota" min sociala fobi.
Använt alkohol som en flykt, antingen för att känna eller slippa känna.
Använt alkohol för att våga mer.
Använt alkohol för att gilla mig själv mer.

Allt är ju en illusion och har snarare förstört mig mer än hjälpt mig.

Detta är skrämmande, men jag har bestämt mig.

En dag i taget heter det väl?......

Hej Roland! Vad ledsamt att ta del av dina negativa erfarenheter av vården i den stad där du bor. Tråkigt att mötas av ett sånt motstånd när man skulle behöva stöd och värme som bäst. Du har kämpat vidare trots det och nu har du lyckats dra ner på din alkoholkonsumtion på egen hand. Starkt! Du har en chans att ta upp kampen mot dina demoner och det vill du göra. Att uttala (eller i det här fallet skriva) "aldrig mer en droppe alkohol i mitt liv om jag tar mig igenom detta" stärker motivationen och inspirerar samtidigt andra att gå samma väg. Hur går det för dig med att minska ner på det som stressar dig och som gör dig orolig, finns det saker som du kan påverka?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Fint att du har kommit till insikt och hittat hit ? Här hittar du många, som liksom du, självmedicinerat stress och oro med alkohol. En del väljer att sluta helt en period eller på livstid. Andra väljer att dra ner på sitt bruk och inte dricka av fel anledningar. Vad som är rätt för dig visar sig under resans gång.

Tillfrisknandevanner.se är en förening för vuxna barn. Jag har beställt deras självhjälpsbok "De tolv stegen för vuxna barn" på Bokus. ?

Hej DetGårBättre! Härlig läsning - du har fått tag på en bostad och ekonomin börjar ordna till sig, du är nykter och du får hjulen att börja rulla igen utan inblandning av soc. Hoppas att det fortsätter såhär för dig nu och välkommen att titta in när du har ork och tid.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen hit till forumet! Här försöker vi alla hjälpa varandra att förändra våra dryckesvanor till det bättre. Dra ner eller sluta helt. Det är beslut som ofta får mogna fram. ?

Hej!
Vi är i samma situation. Jag bet inte hur det gått för din pappa? Min pappa är 65 år och ser ut som om han är 80 år. Det är så ledsamt att se och vara med om. Både som drabbad och anhörig. Pappa fick sin skrumplever för 10 år sedan. Han har inte druckit en droppe sen dess och det är jag mycket glad för. Men nu är han illa däran då han samlar på sig vätska i kroppen och får tömmas varje vecka på sjukhuset. Det är prat på att han kanske ska få en ny lever. Han går just nu igenom massa undersökningar o prover,så jag håller tummarna för att detta ska gå vägen. Det som gör mig mest ont just nu är att jag har tappat all energi till att stötta honom. Han ”äter” på min energi och att avvisa samtal från honom ger mig så dåligt samvete! Men jag orkar inte just nu. Har precis haft en gråtattack och det gör ont i hela min själ. Googlade och hittade denna länk och såg ditt meddelande. Det känns bra att få skriva av sig och att vi kanske kan stötta varandra i detta som vi går igenom med våra fina pappor. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst,men vet inte riktigt vart jag ska börja o hur jag ska formulera mig. Det jag vet iallafall ör att som barn till en alkoholiserad pappa är inte enkelt och jag önskar så att jag hade kraft och mod när jag var ung att försöka förmedla mina känslor och tankar. Det kan jag göra idag,men idag vet jag att det är försent. Varför lägger man över skulden på sig själv? Varför sitter jag just nu och har dåligt samvete för att jag inte orkar stötta upp och hjälpa till?
Ja,jag vet iallafall att detta är bra för MIG att pausa lite så man inte slutar funka som människa...

Jag har funderat på mitt sätt att dricka en tid. Kommit till insikt...
Har nog till och från druckit i ensamhet under 7-9 år för att lindra oro och stress. I början oskyldigt och inte så mycket. Mådde heller inte särskilt dåligt av det.
Senaste tiden ger det snarare oro än lindrar den.

Jag har mer o mer börjat inse att jag förlorar mycket på det här sättet att leva.
Dessutom har jag märkt att den oro och stress jag förut "botade" med kvällsvin, den oron känner jag inte längre de dagar då jag hoppat över vinet. Livet har förändrats till det bättre.
Ändå köper jag mitt vin utan att fundera över det. Så mår jag dåligt dagen efter med oro som kommer ur att jag druckit.

Jag har läst ett tag på forumet och jag känner så väl igen mig i mångas berättelser här.

Nu vill jag vända färdriktning och ta tillbaka mitt liv med dagar som inte måste vara spännande, men behagliga.

FinaLisa - gott jobb med 5 dagar redan, snart en vecka?!
Håller med Knaskatten, du känns stark??!

Pellis- trist o vakna på dåligt humör, men alltid ngt när man åtminstone vet vad det beror på..bara det kan göra en enorm skillnad tycker jag☺️.
Träna ja.., jag behöver verkligen komma igång med det med. Förstår inte detta motstånd, men det är ju alltid så till en början..

Ha en riktigt fin dag ni alla??!
Kram/
Fibblan ?

Tack för din analys, mycket tänkvärt! Såklart kan man byta ut låg smärtgräns med hög känslighet, jag har bara aldrig tänkt på det på det viset. Visst betyder det samma sak, men hög känslighet har trots allt en djupare innebörd (precis som du beskriver så bra) än låg smärtgräns. Intressant att få utbyta funderingar kring olika beteenden och vad som kan ligga bakom med dig. Tack!

Hej Maran det finns nog manga sätt att analysera tristess utifrån. Får jag bara reflektera på enmening du skrev. Du skrev "Jag har väldigt låg smärttröskel, vilket innebär att jag gör i princip ALLT för att inte må dåligt eller ha ont." Om jag byter ut två ord i din mening så att det blir så här I stället. "Jag har väldigt hög känslighet, vilket innebär att jag gör i princip ALLT för att inte må dåligt eller ha ont." Då har du just beskrivit stress på ett väldigt bra sätt. Stress och stresshormoner förstärker ju "ALLA" dina sinnen. Inte bara din styrka och vaksamhet utan precis alla dina sinnen blir starkare. hörsel, lukt, känsel, etc etc. Du är ju redo för att drabba samman med något och försvara dig eller för att fly för ditt liv. Det är åtm den funktionen som stresshormoner är till för I vår kropp. Så att du är rastlös och känner en tristess kan mycket väl trigga någon form av beroende problematic. Du kan ju fly med dina tankar in spelberoendet, jaga nya prylar (Köpberoende) När du gör detta så blir du psykiskt stimulerad. I spelet försöker du vinna över någon/Något. När du shoppar loss så jagar du något, du vill ha något, fånga någonting. Du agerar på instinct ofta. Tablettmissbruk och Alkoholmisbruk är kanske ett sätt att fly ifrån rastlösheten? Det stammer in när det gäller mig åtm . (Du vill trubba av rastlösheten genom att söva ner den.) Så jo, jag tror att manga beroendeformer kan bero på det du sa, fast jag vill inte använda ordet "låg smärtgräns" utan I stället "hög känslighet" Visst dessa ord kan ju kanske verka betyda samma sak. Fast de gör de ju inte. Dina sinnen är förstärkta, de är alltså starkare än vanligt. Förr när vi behövde kämpa eller fly för att överleva (I en svunnen tid) då var denna egenskap bra att ha.

Har du sett hur vilda djur som fångats i bur ofta går runt runt och inte lägger sig ner och vilar. Medans djur som är födda i fångenskap ofta ligger mest stilla hela dagarna. Kan det inte vara så att det infångade vilda djuret rör sig runt runt för att det är stressat? Alla instinkter I dess kropp skriker att det vill fly. Fast det är fysiskt omöjligt. Det djuret som är född I fångenskap har sedan lång tid tappat kontakten med sina instinkter. Det känner ingen stress, det agerar mera apatiskt. Som om livet redan var över. De har för längesedan slutat drömma och tro. Hos ena djuret är instinkten maxad och stark för att vilja leva vidare, hos det andra avtrubbat och svagt. Människor fungerar exakt som djur när det kommer till stress och instinkter. De är bara olika starka hos olika individer.
Så att hitta källan till varför man är stressed och sedan försöka förändra där, det kan vara en bättre lösning än att leva ut stressen i olika beroenden.

Nu kan ju inte ett vilt djur som är fångat I en bur lösa sitt problem. Det kan ju inte ta sig ut. Fast om någon släppte ut det så är jag övertygad om att det snart skulle kunna få ro att sluta gå runt runt. Det skulle kunna känna ro i kroppen igen.

Maran, mitt synsätt ovan är mitt sätt att tolka det du skrev innan. Jag kan ha helt fel. Detta är det "jag" kom fram till när jag läste din text.

Grattis till dina 5 dagar ??, önskar jag var där men ligger dig/er hack i häl. Har sovit sista natten i båten för denna semester och det har varit så svalt och skönt MEN jag vaknade på uruselt humör och försökte fundera ut varför. Självklart kom jag på det, om det kommer jag att skriva om i min tråd snart. Ha en fin dag ☀️ Snart kastar vi loss och jag ska träna ikväll! Så skönt!

Du känns grymt stark FinaLisa! Bra jobbat, fortsätt så. Och i natt sover du säkert bättre.
Ha en härlig dag! ?

Önskar dig en fin dag☀️
Kramar
???

Trots dålig sömn inatt så är jag tillfreds med mig själv.
Vårt gäng växer, nu med Fibblan också.? En kvintett som självklart kan bli större och ge fler pepp att haka på?.
Det är en ovärderlig hjälp att vi finns för varandra.
Så fort ett sug uppstår, in och skriv fort som ögat??️‍?️ förhoppningsvis är det alltid någon inne på forumet.
Själv är jag på dag 5 idag och det är såååå skööönt??

Kramar
???

Så besviken på mig själv.
Jag hade klarat det så bra, avstått helt vissa dagar och varit måttlig några kvällar. Som normalt folk typ... idag spårade jag ur totalt. Skäms. Märkte att min dotter undvek mig på kvällen.

Ja som sagt
Igår spårade det ur igen.
Började med en GT, sen drack jag typ allt. Blev riktigt berusad och jag märkte att min dotter undvek mig på kvällen, så hemskt. När jag la mig så snurrade det när jag blundade, det var längesen. Och nu har jag vaknat mitt i natten med hjärtklappning. Så himla onödigt, jag fattar inte varför jag gör såhär.

Grattis till första nyktra veckan ? Bra jobbat! Drömmar ja... Jag super också i sömnen, men tar det med ro. Vi kvinnor får gedigen övning i grenen ”sinnesrubbade drömmar” under våra graviditeter ?

Tack för en väldigt hjälpsam tråd! Du skriver ner många tankar jag kommer att fortsätta vrida och vända på... Att sortera in tristess under stress-fliken blev ett Eureka moment för mig. Det jag upplever som tristess är nog egentligen att jag är upptrissad till max, rustad för kamp, men för tillfället utan ”motståndare” (kris som måste lösas). Fint att du har påbörjat en ny nykter period. Du verkar väl förberedd ?

Du har det tufft nu..? Detta självföraktet och hatet du känner för dig själv nu. Det är såå jobbigt, och så nedbrytande. Och tyvärr också eller kanske är det bra (?) Hänger dessa tankar och känslor ihop mkt med alkoholen.. Bra därför att då vet vi att genom att sluta dricka nu och ta den första helnyktra dagen imorgon igen, så kommer denna känsla så småningom avta. Tänk så uppfylld av livet du kände dig bara för några dagar sedan. Kämpade dig igenom första veckan! Och hann känna glädje, stolthet och tillförsikt! Då fanns det hopp om livet- tankarna och känslorna för dig, i dig, om dig i ditt liv och tillsammans med ditt barn var ljusa. De kan bli det igen! Det var inte längesedan! Du har förmåga att känna även så! Det är inte kört! Förstår att det kan kännas omöjligt nu, men det går! Redan imorgon kan du igen börja göra val som för dig i den riktningen igen. Redan nu, genom att ta ett glas vatten och lägga dig. Gråt dig till sömns om det behövs. Men ge inte upp! Haka på mig imorgon!

Styrkekram/
Fibblan ?

Jag råder dig att söka stöd och hjälp. Själv har jag stor hjälp av gemenskapen i AA. ?

..och ja, jag har redan börjat skälva, ångesten kommer krypandes längs med ryggen, snart är jag där...på jobbet.

Men...som sagt en vecka återstår och det är bäst att göra det bästa av den.
Så har det varit de förra semestrarna, jobba hårt med något projekt första veckan, och sedan varva ner de andra två.
Det funkar men det har blivit lite kyligare och vi har haft det lite svårt att sitta ute om kvällarna.

Uteköket då, jajamän funkar alldeles utmärkt, har inte brunnit upp än.
Lite våghalsigt att peta ner en kolgrill i bänkskivan, men det funkar, har massor av värmeisolerande lösningar.
Två kvällar har vi kört från båda stugorna, och sedan spela sällskapsspel i paviljongen ända fram till klockan tre på morgonen.
Eftermiddagskaffet kör vi också där efter att fått igång det elektriska, så hittills har vi använt den.
Visst har det funnits fylla, svågern och svärsonen körde på hårt i förrgår och mådde därefter under gårdagen.
Man märker hur drickande eskalerar, det ska vara nya drinkar i parti och minut, och lite hur det muntligen tar över våra samtal.
Försöker inte låta det ta över mina sinnen, utan låter det problemet ligga hos den som äger det, dvs den som dricker alkoholen.

Tiden vid stugan är både lat och intensiv på samma gång, svårt att formulera i ord.
Vi bygger och fixar en massa, har lite svårt att sitta stilla, saker och ting går sönder och behöver en ständig tillsyn.
Spången till bryggan körde sopbåten sönder, lagad, nedersta trappsteget på badstegen trasigt, bytt och fräshat till.
En grind till hundnätet ordnade vi till på spillvirke, har tröttnat att fastna med foten i nätet när man kliver över.
Men så när vi slappar så gör vi det ordentligt också, somnade på solstolen idag ett par timmar, dreglade ner madrassen med en snusfläck.

Samtidigt får man inte heller glömma att försöka njuta av livets små stunder.
När man hoppar helt näck i havet efter att ha suttit nästan en timme i bastun jag och svågern, det iskalla vattnet som nästan helt lamslår kroppen som om den försökte säga..är du helt dum i huvudet.
Efter någon minut har kroppen vant sig vid det kalla vattnet och när man stiger upp på bryggan så säger den...tack det där var skönt!
När man tar sista kvällskissen ute vid kisstratten och det är helt kolsvart ute, och alldeles tyst...
Man tittar på en stjärna som lyser mellan träden och upptäcker snart att det är ett flygplan för att den blinkar på långt håll.
Bäbisen gnyr i rummet bredvid och hundarna ligger båda i våran säng, den stora på täcket vid fötterna den lilla ligger sked med mig under täcket och inte ens en prutt kan få den att vilja gå därifrån.
Den lilla voffsingen älskar morfar och kunde inte låta mig vara ifred när jag låg på solstolen och sov, den kom fram med bollen i munnen stod på min rygg och släppte den i skallen på mig tills jag vaknade, hörrö här kan du inte ligga och slagga din slöhög!
Jag busar med dem hela dagarna när jag tar mig tid, och det är väl det jag får sota för i längden.
Myggbetten kliar något vansinnigt på anklarna och jag kan inte låta de vara ifred, också en semesterrutin.
Såg i badrumsspegeln att håret har blivit ordentligt blekt denna semester, kontrasten mot solbrännan är ganska så markant.
Vid närmare titt så är den inte blond, utan herrejösses, håret har blivit riktigt grått i år, precis som det anstår en morfar!

Imorgon tar vi en tur till civilisationen, vi behöver bunkra upp av både mat och dryck, och många kassar med pant som behöver tömmas.
Jag skulle nog anse att bara ca 1/4 av dessa har innehållit alkoholhaltiga drycker, resten låtsasöl och läsk.
Ja vi lever gott härute på ön, trots att vi lever mycket mer spartanskt än hemma, kanske är det just det som gör det så mycket mer levnadsvärt?
Allt har sina konsekvenser, inte bara spola i muggen så är det borta, eller stoppa in disken i diskmaskinen, eller ladda tvättmaskinen.
Ibland försvinner strömmen och man upptäcker hur sårbar man är och hur beroende man är av alla faciliteter.
Här får man ta tag i sakerna om det ska hända något och man måste alltid ha en reservplan.

..och ja, jag har smakat på allas drinkar för att bilda mig en uppfattning, men vet ni?
Jag har stannat där, vet var min gräns går, smaka går bra, men att berusa sig, där går min gräns....
Hur spartanskt man än lever under för sorts förhållanden, så behöver jag inte utsätta mig för mer onödiga risker.
Jag stoppar vi 0,5%, under det är det fritt fram, men varför ska man dricka mer när man inte är törstig längre?
Alkoholen sätter helt andra spärrar har jag märkt, de flesta inga alls..

Tjing!

Berra