Senaste kommentarerna i forumet

Att hata sig själv eller bli besviken på sig själv är bara att ta hissen ner till nästa mörka avgrund. Vi gör de val vi gör. Det som varit får vara helt enkelt. Det viktigaste är vad framtiden har att erbjuda. Hur vill du att den ska vara. Så inget mer självhat - även om det är enklare sagt än gjort. Jag blir också besviken på mig men det hjälper inte till något. Förståelsen att det inte var bra det man gjorde ska dock användas till något positivt.

Själv dricker jag ca 50cl sprit om kvällen just nu i jämförelse. Jag vill sluta men samtidigt inte. Så dina 2-4 glas några gånger i veckan är alltså ingenting även om vi väger in kön och vikt i det hela. Ja, jag dricker hellre också några glas innan jag ska socialisera nu. Men faktum är för drygt en månad sen så sade jag att jag ska göra allt nykter. Jag hängde med ut och snackade med folk jag träffade på mitt hostel, jag var ute själv på nattklubb och dansade loss. Jag kände mig inte helt bekväm men det var oftast "första gången" saker jag gjorde. Som jag sa, det handlar om träning innan det sitter i ryggmärgen.

Jag och alla andra känner igen oss i att svepa ett glas snabbt. Vi gör det när ingen ser. Vi känner oss lite mer normala. Vi kan fungera tillsammans med andra - men på ett "falskt" sätt.

Tre alkoholfria dagar är bra. Jag har noll. Jag har 5½ vecka med alkohol varje dag, mer eller mindre mängd. Jag ska försöka bli helt fri till på torsdag. För jag hade 20 rena månader innan detta. Mycket positivt på den vägen men jag klarar inte hur mycket oro och motgångar som helst, men jag löste mycket under min nyktra väg på ett bra sätt som jag kanske inte gjort annars. Blir lite mycket "fuck it" då!

Så du behöver hitta en sann vilja inom dig vad det är du verkligen vill! Fokusera på alla bra saker i livet. Lägg vikten där och tänk - är det det här jag vill satsa på och utveckla. Bra, skippa alkoholen då! Fokuserar vi på negativa saker sitter vi där med våra glas! Men jag är inte den som lyckas just nu. Jag är nog bättre på att berätta hur man ska göra än att göra det själv. Men jag måste vända på hela min skuta.

Lycka till med vad du än gör och beslutar! Det är inga enkla saker detta! Det är lite vi som slåss mot alla demoner som finns medan övriga bara vandrar omkring som zombier :D

Vilken fin text och uppmaning.
Tack!

Tack för svar! Ja det krävs träning antar jag. Jag blir väldigt sprallig, öppen och pratsam när jag dricker vin. Det handlar om att våga. Jag har dåligt självförtroende och det är något jag måste lära mig att bli bättre. Inte gömma mig bakom vinglaset.
Det är ju givetvis inte bara socialt jag dricker heller. Smygdricker hemma på helgerna. Har vi en BiB hemma kan jag bälga i mig ett kvickt glas när resten av familjen är i ett annat rum. Har man och barn.
När jag var yngre drack jag mycket också. Men inte under graviditeterna. Jag däckar inte av alkohol men jag dricker ofta. Kanske 2-3-4 glas 3-4 ggr i veckan. Det är för mycket när man jobbar och hat familj. Jag skäms så. Hatar mig själv. Senaste tiden fått enorm ångest dagen efter jag druckit. Vaknar på morgonen och när jag kommer ihåg att jag druckit vin dagen innan sköljer ångesten och skammen över mig som en våg.
Idag är min 3:e dag alkoholfri. Nästa vecka väntar ett socialt engagemang och jag tänker hålla mig nykter fram tills dess. Så får vi se hur drygar därefter.....

Det råder det ingen tvekan om, för många den första semesterveckan som tagit sin början.
Det märks på lugnet, lugnet på lunchrestaurangen, på vägarna, i butikerna, och på utbudet av tv-program.
Men desto mer liv på sjön, det hörs segelfladder i kanalen, trängsel vid båtmackarna, och mer tjatter på bryggrestaurangerna.
Motorbåtarna river sjö, segelbåtarna hytter med nävarna, det är samma visa varje år.

Och i år verkar det bli en ”vanlig” sommar, molntussar, mörka moln och sommarregn, inte en ökensommar som den förra.
Det dundrar till i horisonten där mörka moln har tornat upp sig, och snart kommer en timmes sommarregn.
En blandning av dofter av fuktig jord och grönska, eller varmblöt asfalt.
Berget som nyligen låg i stekhet sol, ångar nu av regnet som föll.
Men ibland kommer inte regnet till oss, utan de grå molnen som ser sönderrivna ut på håll faller någon annanstans.
Åkrarna ståtar redan av mossgrön havre som ser stark och levande ut, det kommer ge en god skörd till sensommaren.
Hästarna betar av friskt grönt gräs i hagarna längs med de slingrande grusvägarna som dammar av bilarna.

Svalorna seglar i långa svepande rörelser ovanför mig när jag står i ekan och kastar wobblern in i vassruggen framför mig i viken.
Det kluckar så där sövande när vattnet slår emot botten av båten på en annars så lugn sjö, jag kammar sjön på all sorts sjögräs och bottensediment, ibland ser det ut som om jag får upp en mörk peruk på trekroken.
Det blir inget napp trots att det hoppar upp en massa småfisk när draget skrämmer upp dem över ytan.
Det gör ingenting, det viktigaste var att jag gav mig tid till att fiska, en tid för lugn och återhämtning, en hedersstund med naturen minsann.
Fisken är bara bonus, eller rättare sagt ett mindre besvär, det blir rens och senare ett problem hur den ska förtäras.

Införskaffade en bevattningspump som pumpar vatten från en tunna med inbyggd timer med en slang till en växt i fredags.
Skulle gå igenom manualen på den på lördagsmorgonen, men kände att kaffet hade gjort sitt och det var dags för ett toalettbesök på mullisen, pluggade igenom den hur den fungerade och när jag var färdig så upptäckte jag att mulltoan var trasig.
Snurrmojängen som roterar runt i dyngan hade slutat snurra, så det blev toalettmeck direkt på morgonen.
Att byta brytpinnen på motorn är ett ganska så prekärt arbete, det betyder att man måste montera bort muggen ifrån ventilationen och elen.
Skruva loss överdelen, lossa motorn och slå ut gamla sprinten med en körnare och hammare...
Allt detta ett par decimeter ovanför det som precis har lämnat min kropp (och för all del även andras kroppar) är inget som man kan tilldela fredagsmyset, utan det kräver sin man (eller kvinna) med inte allt för starka kväljningssymtom.
Okey jag har gjort det förr, men det betyder inte att det blir mindre jobbigt för det, när jag ändå är där, är det lika bra att tömma den på samma gång, veterinärgummihandskarna är det hål i så det fick bli ett par gamla arbetshandskar (utan hål i).
Efter en dryga timme så är jag klar, bajstunnan är fylld ute på tomten och ska nu få jäsa resten av sommaren så har vi kraftfull jord nästa år utan någon som helst doft, det är återbruk a la den gamla traditionen.
Allt detta jobb kräver som brukligt är en välbehövlig dusch efteråt medels en högvärdig tvagning.
Kommer tillbaka till stugan och möter frugan i farstun med endast en handduk lindad runt livet.
-Skulle du inte bara gå och skita, och nu kommer du nyduschad, har du lassat något explosivt?
-Jomen....det dök upp en sak, svarar jag lite irriterad, jag gick ner för att läsa en manual och fick mycket mer i famnen än vad jag behövde.
Så är livet på landet, man kan inte riktigt förutse hur dagen kommer att te sig, och vips så hade en lördagsförmiddag passerat.
Fick jag igång pumpen då, jodå jag låter den vattna en rabarberplanta med 2,5 dl vatten två gånger om dygnet under nästa vecka.
Men det kan tillsynes vara en skitsak i sammanhanget, haha!

De små barnen skriker i högan sky nere vid bryggan när de hoppar i det kalla havet, ute på fjärden drar en vattenskoter på i full fart.
Grillen har rostat sönder i botten igen och kommer snart att behövas bytas ut, och allting är precis som sommaren brukar vara.
Det händer både bra och dåliga saker, och vissa saker kan man inte råda över.
Att inte låta de dåliga sakerna få ta för mycket av min tankeverksamhet, utan ....shit happens!
Jag är glad att få uppleva båda sidorna så att det blir balans i livet.

Det är sommar i Sverige och jag får vara med, hela vägen alla dygnets timmar.
Jag är tacksam att jag ännu en dag har hållit mig nykter, det är så jag få behållning av just den svenska sommaren.

Den är ljuvlig, så njut så mycket ni kan.
Snart är den borta och då finns bara minnena kvar, och just det, minnena får bara vara kvar om man kan bevara dem.
Och det gör man helst nykter, det ger de bästa minnena, de man vill behålla och inte vill helst glömma bort.

Njut...NU!

Berra

För ett par år sedan var jag under en tid sms-beroende. Jag fick små "kickar" varje gång det plingade till i telefonen. Till saken hör väl att personen i andra änden var en person jag fick uppskattning och bekräftelse utav. Men till slut insåg jag att sms konversationen gick lite överstyr och det var roligare att leva i fantasin än att träffa personen IRL. Jag bara reflekterar över mitt eget beteende. Det blev lite abstinens att avsluta de här sms-kickarna och väldigt tomt, ensamt och tråkigt efteråt - men nödvändigt.

Nykter idag med. ?

...med nykterheten.
Har druckit vin två gånger sedan jag sa att jag skulle sluta. Båda de två gångerna har det gått ”bra” och slutat väl, men det beror enbart på att det fanns en begränsad mängd. Hade det funnits mer så hade jag druckit mer. Det vet jag och det suger.
Tänker på alkohol ofta. På kvällarna är det tankar på att jag vill ha vin. På morgonkvisten tänker jag att det är skönt att inte ha druckit. Men tankarna på alkohol finns där på ett eller annat sätt. Fredagar är absolut värst. Då längtar jag så jävla mycket efter fredagsvinet tills jag kommer på att jag inte ska dricka. Sen börjar kampen mellan den del av mig som skiter i nykterheten och den som vill vara nykter.
Varför kan jag bara inte ha en normal och sund relation till alkohol? Varför kan inte jag vara den som kan sitta och smutta på ett glas vin en timme istället för att dra i mig en hel jävla flaska eller två på samma tid?
Varför klarar inte jag att ta EN bira vid grillen eller ute på restaurang med vänner?
Varför är det allt eller inget för mig?
Varför känner jag mig så jävla olycklig? Hur jag än gör så känner jag mig misslyckad, trött och nere.

22 av 24 dagar spiknykter iallafall. Det kunde ha varit värre. Mycket värre. Men känner mig ändå dålig för suget finns där och det känns som det aldrig kommer försvinna.

Dina ord är så värdefulla och ger oss styrka även när det svajar. Många tack för du har ork att visa vägen, många kramar Strulan ❤️❤️❤️❤️???????

Beror ju på vad du vill. Handlar om träning. Inställning. Men kan ta månader eller längre innan du vant dig att fungera som du önskar utan alkohol.

Men det är okej att inte vara social om man inte vill!

Trots rätt stort intag av alkohol dagligen så mår jag faktiskt bra, förutom trötthet till max. Men det kan jag ta. Blivit några halvtidiga öl senaste dagarna men idag efter 17 när jag hamnade på en sjyst restaurang i närheten av mitt hotell.

Så ska ner i nivå idag samt sova mycket bättre. Enkelrum på hotellet. Grymt hotell,de sa jag kunde få dubbelrum för samma pris om jag tyckte rummet var för litet. Jag klagar inte. Behöver inte så mycket yta. Två nätter här.

Hoppas jag fixat boende till jag åker hem igen men det lät positivt när jag ringde i tisdags. Skulle höra av mig närmare så planen är att ringa imorgon. Kommer hem på torsdag och han ville hyra ut från lördag. Hade gett mig ett lugn pp den fronten och sen jobba vidare med alla bitar i ens liv.

Stora skillnaden mellan mig och alka andra är att ni har familj, jobb, boende som ni verkligen trivs med. Jag har noll typ. Bara en välfungerande hjärna som jag är tacksam för men den har svårt att anpassa sig som samhället är uppbyggt.

Två öl på puben... sen två öl och 20-30cl vodka till hotellet. Det är maxgränsen. Minskar jag lite iaf, samt tror jag att jag kommer känna ett annat lugn ikväll. Har lite problem med andra människor i perioder. T ex enorma problem att ställa mig och döma innebandy när allt var som tuffast i våras. Vilket jag aldrig upplevt där tidigare.

Söker min mening med livet. Att hitta någorlunda rätt. Men sen har jag en halvt impulsiv hjärna som kan gambla rätt mycket. Då hamnar jag i konstiga situationer...

Jag drack tyvärr 13 glas förra veckan eftersom jag hade alkoholabstinens. Den här veckan har jag druckit 4 glas. Det har alltså blivit en nedtrappning istället för ett abrupt avbrott. Jag har tillfrisknat från min förkylning och förnyat mitt gymmedlemskap. Jag har tränat två gånger den här veckan vilket är mitt träningsmål. I lördags gick jag på en grillfest nykter. Det var länge sedan jag var på en fest nykter. Jag cyklade till pendeltåget och tog pendeltåget sista biten. Jag var social med de andra och hade en riktigt trevlig kväll i solskenet.

Jag mår bättre fysiskt och psykiskt men jag har inte återhämtat mig helt från den höga alkoholkonsumtionen i juni. Jag är fortfarande stresskänslig och sover oroligt vilket medför att jag är trött under dagen. Jag kommer förhoppningsvis att återhämta mig helt under de kommande två veckorna. Målet är att vara helt nykter under två månader. Jag ska alltså vara nykter från mitten av juli tills mitten av september.

Hej! Är en kvinna i 30 årsåldern som känner att jag måste ta tag i mitt drickande. Jag tänker mycket på att få dricka ett glas vin. Tycker om känslan det ger. Men får jag i mig ett glas vill jag gärna ha ett till och ett till... jag känner mig orolig att jag inte fungerar bra i sociala situationer om jag inte dricker alkohol. Jag blir mer social och lätt att prata om jag dricker ett glas vin. Om jag inte har alkohol i kroppen blir jag tyst och mer tillbakadragen. Hur gör alla andra? Vänjer man sig vid det? Klarar man tex släktkalas utan det där glaset bubbel?

Do it!

Fastän jag kommer från forumets ’andra sida’ känner jag så väl igen mig i det du skriver. Du var ju en av dem som fanns här när jag hittade hit för snart nio år sen, du var en av de viktigaste och du var en av de 2-3 som gav mig hopp. Evigt tacksam. Du vet också att jag har sett hur det blir med ’två glas till nyårsmiddagen’ och detsamma på personalfesten. Du var en av dem som gav mig kraft att sätta noll-gräns och vara tydlig med det. Dessutom kom du och kramade mig och oss på vårt första konvent.
Du och Berra är de brorsor jag aldrig haft och jag är så glad och tacksam för er två.
Jag blir också lite trött och uppgiven över hur ’allt’ upprepar sig här och den till synes eviga längtan efter
a) ett kontrollerat drickande och b) att (oftast) han ska ändra sig. Samtidigt vet jag och respekterar att alla måste göra sin egen resa, välja sin egen väg. Och om nån är tacksam över forumet - eller de olika forumen - är det jag. Forumet har varit min livlina, min viloplats med de som förstår vad jag går igenom, min plats för nya vänskaper (mest alkoholister men också anhöriga) och min högskoleutbildning i missbruk. Och medberoende.
Så tacksam❤️ Kram, kram till dig du kramgoa gubbe och tack från hjärtat ? / mt

Tack för en reality check Adde. Jag måste smälta ditt inlägg litet, vrida och vända på det. Men jag tror det kommer göra nytta ?

Upptäckte precis din tråd, Adde - vilken guldgruva för en klumpig nybörjar-nykterist!
Tusen tack för att delar med dig av dina insikter. Du gör gott, på riktigt.

Jag känner igen mig i en hel del av det du skriver i din tråd, Stäppsalvia. De där första tio dagarna utan a var jobbigast för min del. Det blir bättre, suget klingar av även om man alltid måste vara på sin vakt. Förmodligen resten av livet.
Jag har vacklat mycket längs vägen hittills, inne på dag 26 som nykter nu. Har på senare tid funderat på om jag kan dricka måttligt, men som Mirabelle skrev i min tråd så är det onödigt att lägga energi på att ens tänka på det. Det räcker med att ta en dag i taget, stå emot det första glaset. Fokusera på hur skönt det känns att vakna utan bakfylla, ångest och skam. När det känns som tyngst brukar jag berömma mig själv för att ha gjort ett avgörande vägval i livet - hur hade det slutat om jag hade fortsatt ta till flaskan hela tiden..? Hemska tanke! Bry dig inte om vad alla andra gör, låt dem dricka sig så äckligt fulla som de vill. Strunta i Fejjan ett tag, jämför dig inte med andra. Du är kanon som tar itu med ditt problem och kämpar mot alkoholen. Guldstjärna där!

Ännu en ok dag, lite oro o sådär men en klart bättre dag ❤️

blir jag bara så less på beroende och medberoendet att jag bara vill strunta i det helt.
Det känns verkligen som en "never ending story".
Nya kommer in här på forumet, jättebra tycker jag och de är så välkomna, men de har alltid samma frågor som har ställts i alla tider och får samma svar. Jag sorterar hårt numera när jag läser av den enkla anledningen att jag inte orkar tjata om samma saker i all oändlighet men vissa har avgjort rätt funderingar och inställningar och där försöker jag delge hur mitt liv sett ut tidigare. För det finns nämligen en väg ut från mörkret om jag gör det valet. Men det går inte att göra jobbet halvdant utan det måste finnas en ärlig önskan om att göra den förändring som behövs. Jag kan inte göra nån nykter men jag kan visa vägen så får man gå den själv.
Det är precis så AA (Minnesotamodellen) fungerar : Di Gamle berättar om sitt liv och jag har förmånen att få lyssna och lära av deras misstag. Det finns en anledning till att vi har 2 öron men bara en mun och det är för att vi ska kunna lyssna dubbelt så mycket som vi pratar.
Under min behandling fick jag lära mig detta av de andra alkisarna som var där och av terapeuterna som också hade samma erfarenheter, det gick inte att ljuga och slingra sig där, allt var redan använt. Helt plötsligt, ja jag vet inte riktigt hur det gick till, så fick jag en stor tillit till alla de som var där och senare inom AA (och även Al-Anon) och rent egoistiskt fattade jag att gör jag som de sagt så kommer mitt framtida liv att bli riktigt bra. Jag som så envetet trott att jag var universums mittpunkt fann att jag mådde så mycket bättre av att se på när andra stressade omkring. Och jag som hade haft noll tillit till andra ! Jag som hade haft en personlig sfär runt mig på minst 2 meter njuter idag av att kramas ! Att släppa en okänd nära mig är en otroligt stor framgång för mig !
Idag finns en mängd olika diagnosverktyg för att se om jag är alkis eller inte, nästan alla gjorda av folk som inte själva är beroende och det är ickeberoende som använder dem. För mig är diagnosen så enkel :
1) Får jag konsekvenser av mitt drickande?
2) Kan jag inte sluta när jag väl börjat ?
3) Gömmer jag min sprit ?
Fjanteriet med att supa socialt har förstört så fruktansvärt mycket, och framförallt gett så många trasiga familjer, så det är ett begrepp som avgjort ska sluta användas. Många medberoende är det som försvarar sin alkis med att "så farligt är det inte.....hen är ju snäll när hen är nykter" utan att inse att beroendet är en progressiv sjukdom som förvärras hela tiden. Tom när de börjar hitta gömda flaskor vägrar de inse..... Att få en medberoende att inse att de är lika sjuka som sin alkis är bland det svåraste som finns enl min erfarenhet. Att sen, om de öppnar ögonen lite, få dem att inse att även de behöver en behandling kan vara som att riva Mount Everest. MEN....bland det mest effektiva är att få en medberoende att göra en familjevecka INNAN alkisen tar sitt beslut är ofta en väldigt omvälvande upplevelse. För när den medberoende kommer hem så faller i stort sett alla argument som jag som alkis har i min verktygslåda är då kända av den numera tillfrisknande anhörige. Och det är många beroende som efter ett kort tag i motvinden tagit sig till behandling själv. Men många medberoende tror att problemet är löst genom att alkoholen är borta men deras egna situation hänger med hela livet om de inte gör något åt det. För mig som alkis är det inte svårt att se vilka som är medberoende eller beroende (även om de inte just för tillfället är påverkade) och det är mååååånga..... Hur frågar nån ? Enkelt : De är som en spegel av hur jag en gång var.

Från dag ett ute i "riktiga" livet efter behandlingen litade jag blint på Di Gamle. Jag hade behandlingsvänner som skulle "provdricka", "ta ett kontrollerat återfall", "bara dricka fredagar med frun".....inget fungerade och ett antal av dem söp ihjäl sig. Jag tog aldrig återfall även om det var obehagligt nära en gång och nästintill komiskt en gång (tänk ett par tiggande hundögon...) och allt beror på att jag litade på dem som gått före mig och det sparade mig mycken ångest och med all säkerhet mitt liv.

Idag har jag valt att leva nyktert och ta vara på den tid som jag har kvar. Och jag försöker vara snäll mot min kropp, även om jag ibland har svårt att fatta att jag inte är 30 längre, och göra bra saker för min egen skull för det är jag värd.

Ta hand om er och ta inte första glaset !

Sverige ja... Det är mycket som har gått galet. Vi bodde utomlands under många år, och blev rätt chockerade över det Sverige vi återvände till. Iofs tenderar man att se sitt hemland genom rosaskimrande glasögon när man bor ngn annanstans. Fast skillnaden i ”min” bransch är iaf glasklar. Det är helt groteskt hur politikerna har förstört arbetsmiljön för alla inblandade under de år jag var borta.

Hoppas du får litet lugn och harmoni i eget rum nu!

Jag har satt upp ett mål som känns realistiskt och jag är redo!
Mål: 100 dagar. (lyckades ju fram till nu!!)
Strategi: inte ta den första droppen.

Det är den första droppen som smög sig in. ”Äh, jag kan smaka en klunk öl”. Den lilla droppen alkohol triggar alkoholismen. Den lilla droppen ska inte in i mitt liv.

Jag har försökt sluta med alkohol i flera år. Det krävs ett ihärdigt arbete. Och fullt stöd. Jag är så tacksam för ”min” terapeut. Hon har stärkt mig enormt. Jag är säker på att jag kommer lyckas bli nykterist. Det är i nykterheten lyckan finns!

Vi får inte glömma att stanna upp, känna INÅT, tillåta alla känslor, försöka spåra känslornas ursprung, förlåta oss själva, älska oss själva, sätta värde i oss, ta hand om oss så som vi skulle ta hand om någon med samma problematik.

Stanna upp i NUet. Styrka till oss alla!?

Hepp! Nej, krävs närstående för att kunna såra mig. Annars tål jag oftast mycket. Van vid rak kommunikation men har problem med rena elakheter utan syfte.

Drack lite mindre igår men ligger ändå på nästan 30cl vodka och sex öl. Lite för mycket. Nu om morgonen känns allt lugnt. Har checkat ut och begett mig till tågstationen nu. Vatten är väl det jag borde ha med på resan. Hoppas det finns restaurang på tåget men jävligt tveksamt. Får klara mig till 14.10 då.

Men sen.kommer eftermiddag och då snurrar tankarna på alkohol, dels för att koppla av men även slippa abstinens och skit. Ond cirkel som behöver brytas. Kommer ha enkelrum i två nätter nu så hoppas det hjälper på. Bör göra även om risken ökar också då jag kan dricka helt i fred.

Så trött på allt just nu och Försäkringskassan tar typ hur lång tid på sig som helt. Dagens Sverige har helt fallerat. Eliten och politikerna skiter fullständigt i sina medborgare. Hårdare tag nedåt så blir det mindre fokus på de riktiga hycklarna!

Det funkar inte att ersätta kaffebröd och efterrätter med ersättningar. Hjärnan går igång på det som liknar...
Grattis till din fortsatta nykterhet! / mt

Hej Wasabi,

Lycka till nu. Du har en fantastisk resa framför dig. Du kommer inte ångra det som varit. Det kommer gå bra. Du kommer sedan vara en förebild för andra som behöver din hjälp.

Not. Jag har tagit bort större delen av mitt inlägg. Det blev för personligt, men det verkar ändå inte vara ngn som tagit det till sig, så ingen skada ?

Det verkar som "man" - eller du fått en ny chans? En viktig sak är oftast att prata om sig själv som jag och inte som man när det gäller! Enklare sagt än gjort dock!

Det tar ca tre veckor att etablera en ny vana har man ju läst/hört. Nu har det ju blivit just en vana för mig att dricka A-fritt. Det känns naturligt och inget jag tänker särskilt mycket på. Tidigare var det precis tvärtom. Jag drack vin varje dag utan att reflektera alltför mycket över det. Det var en vana, ett invant beteende. Det tar lite tid att bryta en vana och framför allt ha ett alternativ, en ersättning, till den gamla vanan. Jag har ju även brutit vanan att tugga nikotintuggummin mot flourtuggummi. Jättebra. Men nu behöver jag bryta den vanan också för även om den vanan är billigare och ofarlig så är tuggandet i sig en slags mani jag utvecklat under åren. Det känns som jag kommer ha lika svårt att avstå flourtuggummi som nikotintuggummin! Då är det ju något i mitt belöningssystem som triggas utan beroendeframkallande substanser! ?