Senaste kommentarerna i forumet

Och välkommen..Mina tips till dig är att ta en stund i taget när det blir jobbigt..Planera din tid väl. Tänk på dina sämsta fyllor när det är som värst..Och läs och skriv med dom som du tycker är intressanta på forumet..Det brukar bli mycket aha-upplevelser..Starkt jobbat....Fortsätt så..

Nej, jag går inte på några kvinnomöten utan blandade möten och det är jag tacksam för. Det blir en bra dynamik och jag tror jag lär mig mer när båda könen är representerade. Nu är det sovdags!

Strulan65 och Glasögon-Smurfen. Känns så skönt att kunna prata "öppet" här på forumet och få ur sig ångesten istället för att välja a. Vi sitter i samma båt:)

Varför vänta? Då vill du kanske inte ändra på ditt drickande? När du säger efter sommaren så är det ju bara en ursäkt för att förlänga allt. Sluta nu och btottas med spritguden.

Det är inte lätt men det går.

Skulle du kunna tänka dig att överväga att göra slut med alkoholen omedelbart, istället för att skjuta på det till efter sommaren?
Återuppta joggingen.
Visa ditt jävlar-anamma.
Vara stolt och glad över att du kan om du vill.
Överraska familjen.
Det finns så mycket elände som kan hända i sommar om du dricker - är det värt det?
Lycka till oavsett hur du gör. Vi finns här för att stötta och peppa. Kram!

Kändes skönt att säga för alltid i mitt fall. I alla fall första månaderna. Var lite som en sten som föll från axlarna. Skönt att känna att jag aldrig mer skulle behöva få ångest beroende på alkohol. Men nu tänker jag mest att jag får men inte vill, tills vidare. Behöver inte förnya varje dag längre. Bara när det finns alkohol i närheten.

Finns bara en sak vi kan styra det är nu, inte igår eller imorgon.
Håller helt med DetgårBättre och tycker du skall söka hjälp akut. För är så mycket som hände runt dig att du kommer behöva hjälp och stöd// Strulan

Skjut inte upp att efter sommaren ska du sluta. Du kan lika gärna säga att du ska supa varje dag hela sommaren.

Det är nu det gäller, nu du ska göra dina val. Inte efter sommaren.

Lätt? Nej! Men de flesta lyckas inte som ska ta tag i saker sen. Det är inte lättare då än nu, bara förfluten tid!

Det kommer bli bättre, en dag i sänder och det blir lite bättre för varje dag// kram Strulan

Har druckit varje helg sen jag fyllde 18. Nu är jag 38. Behöver nog inte säga hur det har blivit under åren om gått. Nu förlorar jag mitt jobb, hus och familj. Barnen får jag träffa när jag är nykter. Har en plan för mig själv. Efter att jag flyttat och efter att sommaren är över, så vill jag börja med Antabus och ett program. Har rätt bra viljestyrka fortfarande. Sprang en mil för två år sedan, så jag vet hur lätt jag kommer i form om jag bara vill. Men det är den där jävla alkoholen som knackar på dörren hela tiden.

Huvudvärk, trötthet och apati - abstinens är ingen barnlek...
Men jag har tagit mig igenom den här dagen också!
Njöt lite av promenaden med hunden i sommarkvällen. Alla är så glada, ungar badar och skrattar.
För ett år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle hamna i det här beroendehelvetet.
Det går fort utför.
Skrämmande fort.
Stolt över mig själv att jag stod emot a trots att det var svårt idag.

Tidsmål kan riskera att när det är uppfyllt så ska det firas för att man varit duktig. Dag för dag funkar för många. Imorgon kan jag dricka men idag nej, etc.

Själv tror jag det bästa är att sluta helt men inte säga att man aldrig ska eller får dricka igen. Nya beslut i framtiden men oftast vill man inte dricka då man vet om riskerna. Aktiva beslut men du får dricka om du vill.

Ja, det klart att det vore lättast att bara ta beslutet att sluta totalt. Det är den enklaste vägen ur det om man har den viljan. Har man dessutom testat att dra ner och det inte funkar så är det klart att man måste sluta. Och det är bra att man har den insikten. Innan det totalt är åt helvete. Angående min gudfar så nej, inte direkt medberoende, försökte för några år sedan att prata med honom. Frågade hur det gick med alkoholen. Jo, jag kan fortfarande skruva upp korkarna så det går bra. Då tänkte jag att det är ingen idé. Han tyckte inte att han hade några problem när han bara drack på helgerna. Och fine det gör ju de flesta. Bara det att han drack 3-4 flaskor med sprit. Då har man problem. Sen gjorde han en magoperation för att kunna gå ner i vikt. Och man ska inte dricka på ett tag efter det. Men han ville testa. Så bara efter några dagar så satt han där och drack. Och kände inte av den första groggen utan tänkte detta gick ju bra.. men hallå! Det är ju därför man inte ska dricka efter en sådan operation. Sen eskalerade det. Han valde flaskan framför sitt äktenskap efter 45 år ihop. Nu är han pensionär, och verkar inte bry sig längre. Han säger att han vill sluta men har inte insikten att han måste acceptera att han inte kan dricka mer. Inget skrämmer honom. Att hans kropp har hållt så här länge är rätt så fascinerade, alla prover bra förutom nu sist han åkte in, då visade hjärtat på överslag. Det är det enda. Har inte träffat honom sen 2016. Och pratade med honom igår. Däremot har jag en mamma som haft problem med alkoholen så där har jag väl varit medberoende. Men hon mår bra idag, har minskat och kan dricka socialt. Även om det kan gå lite överstyr ibland men det gör ju det ibland. Men hon har inte samma mönster som innan. Och det är ju bra. Hon tänker efter mer nu innan hon tar nåt glas. Vad hon har för känsla och hur hon mår. Känner hon att hon inte klarar ett glas så avstår hon.

Jo jag vet, jag kommer ihåg hur jag mådde. Och det fanns bara en väg och det var uppåt. Eller supa ner sig och dö.
Jag ville nog helt enkelt inte dö. En tatuering kom till för att jag aldrig ska glömma. På handleden. Jag tittar på den och minns....
Jag var i ett halt djupt hål med djävulen stirrandes på mig. Det är sant. Jag så honom i ögonen. Delirium kallas det. Alkoholpsykos.
För mig var det verkligt.

Ett tips kan vara att skriva härinne INNAN du dricker - så kan andra hjälpa dig att stoppa.
Kanske AA på orten där du bor?

Hoppas du tar dig ur din period snart.
Och att det blir din sista.

MM

Lider med dig. Men tror du tar dig igenom även detta utan att förlora förståndet. En stor omställning i ditt liv som inte kan gå obemärkt förbi, behöver bearbetas och sörjas.
Skickar en Styrkekram?

Jag ville bara skriva att det är fantastiskt roligt att
läsa om din helomvändning. Du skrev något om
vikten i ett annat inlägg - det kommer.
Du kommer få mer energi och då kommer resten
per automatik.

Det viktigaste först ...

Kram o fortsätt som du gör med dina kloka val.

ps
Jag kanske dyker upp något möte (är det kvinnomöten du går på?)
Inte för att jag har svårt att hålla mig nykter, och inte för att jag älskar AA
men den sociala biten bör jag ändra lite på...
Har mest vänner som dricker mycket alkohol så jag står lite utanför.

Kram

MM

att det går med fasta regler, Pianisten. Idag har jag haft ett sug som höll på knäcka mig. Därför att en regel har brutits, dock inte av mig, den att inte ha vin hemma, pga. den där cavan som objuden kom in genom dörren av en bekant till min man. Stressad och trött som jag var lockade den mig till vansinne. Helvete! Idag är inte en dag det är tillåtet att dricka vin lika lite som det var igår. Och jag drack inte igår och gör det inte idag heller. Men det var en jäkla pärs att ta sig igenom. Känner mig helt slut. Lite småsur och irriterad över den där jävla flaskan som tog så mycket energi.
Önskar också dig Lycka till i din kamp och att du inte har det alltför tråkigt idag

Nyss hemkommen från kvällens möte. Var där lite tidigare för att hjälpa till att göra service men allt var redan klart när jag kom. Det gjorde inget. Man får en bättre och närmare relation till de andra när man hinner tala med varandra vid sidan av mötet. Hur trevligt som helst.

Du duger - mer än väl! Du kämpar så hårt för att vara duktig och räcka till åt alla. Borde få guldstjärna, inte minst med tanke på att du kämpar med ditt a-beroende. Finns det någon/några i din närhet som skulle kunna ställa upp och hjälpa dig om du ber om det? Tänk i delmål. Vila mellan varven, låt barnen ta mer ansvar hemma. Det blir bättre!

Du och jag vinet.

Vi har varit bästa vänner i tre år på ett ungefär. Så fort jag satt på tåget hem från jobbet så började planera för vår kväll tillsammans eller ännu bättre vår helg. Helst ett fruktigt rött men varför inte rosé eller lite (mycket) vitt när det var varmt. Och bubbligt när det skulle firas. Det fanns dock inte mycket att fira under denna period i mitt liv så inte många korkar åkte i taket. Istället blev det gärna ett vin som var alltför dyrt för min plånbok för smaklökarna krävde sitt och smaken tröstade alltid extra bra. Jag behövde både tröst och glömska. Inga minnesluckor men en skön distans från det som gjorde ont.
Det blev 10 flaskor per vecka (minst) och inga vita dagar alls. På helgerna börjades det redan vid frukost och ibland kunde jag vakna på nätterna bara för att gå upp och ta nåt glas och mysa i soffan... som jag intalade mig att det handlade om.
Aldrig redlöst berusad utan istället ett konstant "lagom" rus då jag blev en mästare på att smutta i samma takt som alkoholen förbrändes. Helst inte till fest utan hemma. Och inte en enda baksmälla under hela perioden. Ofrivilligt vit vid två korta tillfällen då jag blev sjuk i influensa och halsont men inte ens några frivilliga försök till att bryta mönstret. För vi hade ju det så bra, jag och vinet och jag kände mig skyddad från världens ondska. Så när jag till sist tagit mig ur mitt hemska förhållande samt bytt jobb pga den ohållbara jobbsituationen och familjeproblemen börjat ordna upp sig och inga skäl att döva mina känslor kvarstod först DÅ blev det uppenbart att min kompis Vinet inte var till hjälp utan stod i vägen för både hälsa och lycka.

Vad har jag gjort med mitt liv? Med min kropp? Hur jäkla dum i huvudet kan man vara? Och hur kan jag inbilla mig att nåt inte var fel när helgfrukosten tvångsmässigt sköljdes ned med Zinfandel? Hallå, apelsinjuice, vart var den under dessa år? Nåt riktigt fel i huvudet.

Men försöker nu vara glad att jag vaknade upp en söndag och sa att det var sista dagen och att jag gav det ett ärligt försök fastän jag är så arg på mig själv. Jag skulle för allt i världen inte velat varit utan dessa helnyktra dagar och det var så länge sen sist så jag kom knappt ihåg hur det kändes. Och en nykter dag känns klart mycket jobbigare men ändå bättre för färgerna är klarare och dofterna starkare och min familjs röster och värme når hela vägen in i hjärtat...

Inte nog med att jag är alkoholist. Jag är medberoende också. Visste det innerst inne. Men ändå tungt att få det uttalat. Så mkt känslor som kändes och nu är jag har trött. Inte ens tankarna snurrar. Bara trött. Och tom på ett sätt.

IronWill, tackar och bockar för de många tipsen. Nu efter några fler avsnitt av Game of thrones så börjar jag bli förvirrad och hänger inte riktigt med i intrigerna. Har dock inte sett några drakar än :-)

Jag duger inte. Hinner inte, orkar inte. Jag måste jobba, tonåringarna sommarjobbar och skriker efter mat innan jag ens hunnit hem...
Samtidigt ska vi flytta. Stressen är enorm ?

Jag tror att din inre kritiker du skriver om har stor skuld i ditt alkoholbruk, och även göds av ditt alkoholbruk. Det aset lockar dig in i alkoholens lugna dimma, men får också näring och växer sig starkare av alkoholen. Till slut är du bara ett tomt skal som härbärgerar din värsta fiende... Blir jag dramatisk nu igen? Sorry... konstnärssjälar ni vet... Summa summarum, ge inte kritikern mer alkohol, svält ihjäl det negativa arslet! Kram

Tänk att det är min favoritanledning att domna bort i soffhörnet med en flaska vin... Jobb. Krångeljobb. Jobbkrångel. Varje förbannade veckodag. Sen kom jag på att jobbet inte förändrades ett dugg hur mycket jag än drack. Ibland tar det tid innan poletten trillar ner... Men jag själv förändrades däremot ju mer jag drack. Till en skåpsupande apatisk martyr utan energi eller mod att förändra situationen. Det blev lättare nykter :) Gratulerar till ytterligare en dag i frihet. Nu tar vi nästa också :)