Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till dina tre månader! ?

Nejda jag har inte trillat dit igen. Jag vart lite upptagen dessa veckor pga sommarlov med familjen osv.
Men den 19/7 firade vi (familjen) att jag har vart nycker i tre hela månader!!!

Snart börjar min egna semester från jobbet. Då kanske det blir svårt igen, men en sålänge kämpar jag på.

Nejda jag har inte trillat dit igen. Jag vart lite upptagen dessa veckor pga sommarlov med familjen osv.
Men den 19/7 firade vi (familjen) att jag har vart nycker i tre hela månader!!!

Snart börjar min egna semester från jobbet. Då kanske det blir svårt igen, men en sålänge kämpar jag på.

Precis vad jag behöver höra, dvs att det kan ta längre tid än vad många skriver om här i forumet. Verkar som att många känner sig bra redan efter några dagar eller nån vecka, och därför har jag undrat om det är nåt annat fel eftersom det inte släpper. Bra att läsa att det tagit längre tid för andra, då kan jag leva på hoppet och härda ut. Återfall är inget alternativ, jag vet.

Helvete! Nu känns allt skitjobbigt och jag vill bara gråta - och dricka vin. Nu är jag jätte "törstig" och trött på mig själv och livet. Mest är det min framtid och arbetsförmedlingen som är orsaken. Sen är det ny röntgen på onsdag som påminner mig om min sjukdom. Jag är så kluven. Jag är ju tvungen att söka jobb för att få pengar och samtidigt osäker på hur mycket jag klarar av att arbeta. Inget blir bättre av att jag dricker en massa vin idag. Tvärtom. Men det "kliar" i mig! Jag är så trött på allt. Dessutom känner jag mig tjock och ful. Håret behövs tvättas igen. Less. Jävla, vad sugen jag är nu! Fan. Måste klara att hantera sådana här känslor och sådana här dagar... ?

För mig tog det många veckor innan måendet blev bra. Tänk på att man ofta får börja om från början om du skulle dricka igen. Håll ut! Det släpper.

Tar det som ett svar till mig? För just svar behöver jag, blir så trött på drakar, demoner och annat otyg. Din trygghet i att det är värt striderna betyder så mycket. Kram Strulan

Har ännu ingen lust att unna mig något, men du har rätt. Vänder detta så skall jag definitivt ge mig en klapp på axeln och unna mig både det ena och andra. Om inte annat så blir ju ekonomin bättre och jag kan satsa pengar på nåt bättre än alkohol.

Du kan ha rätt, men ska det kännas så här så blir det en pärs att inte falla för frestelsen att ta ett par glas. 14 dagar idag, och illamående, yrsel, lätt huvudvärk och allmän olustkänsla. Jag ger detta en månad men måste få ett par bra dagar snart. Gnällig, jag vet, men det tar längre tid att känna sig ok än vad jag trodde. Har semester tre veckor till tack och lov, att gå och jobba nu hade varit övermäktigt.

Du verkar starkt motiverad och målmedveten. Bra att du inte halkade dit på mer än ett glas. Hoppas att du får sova ordentligt framöver.. Annars behöver du gå till vårdcentralen, sömnen är avgörande för hälsan.
Håll i din nykterhet och lycka till med allt. Kram

Det där med rädslan stämmer nog in på väldigt många av oss. Och inte minst att att ha "sjunkit så lågt så alternativet var dårhus eller bårhus". Klockrent!

Först och främst, grattis och bra jobbat! Min erfarenhet är att en vit period inte för något annat med sig än en välbehövlig paus. Det innebär inte automatiskt att du kan hantera alkoholen efter det. Tvärtom är min erfarenhet att det är lätt att eskalera efteråt. Så om du bestämmer dig för att börja igen så var väldigt försiktig. Jag har haft en- och tremånadersuppehåll vid flera tillfällen. I litteraturen jag läst (och som stämmer på mig) så blir det lätt ett ”vapen” i kampen att bevisa för sig själv och sin omgivning att man inte har problem. Min fru gick på det också. Jag ändrade heller inte inställning under den vita perioden, det handlade mest om att stå ut, inte att hitta ett nytt sätt att leva. Så det är väldigt bra jobbat av dig, men var försiktig som sagt om du börjar igen. Fira inte direkt på den 91 dagen utan försök i så fall att spara det till ett ”värdigt” tillfälle. Det är mina erfarenheter bara och du gör givetvis som du vill.
Kämpa på.

blir besöken många på forumet. Jag vet inte riktigt varför men det speglar väl livet som pågår antar jag.
Nu när jag läser runt, tack alla för att ni delar av er med er kunskap, så får det mina snurriga tankar att snurra än fortare. Och det blir alltid till det bättre om jag får grejer att fundera på !

Vad har tex gjort att just jag har "blivit" nykter och inte andra ? Inte första gången jag undrat över det och hittar jag svaret kommer jag att bli miljonär !!

Kan det vara så enkelt som att svaret, lösningen, ligger på andra sidan rädslan ?

Om jag går emot mina rädslor så hittar jag alltid lösningar och ofta väldigt bra sådana. Definitivt var det så med mitt drickande som är så skamfullt och belagt med så mycket skuld så jag kunde ju inte i min vildaste fantasi tänka mig att prata med någon om det. En våldsam rädsla för att nån skulle komma på mig ( men HALLÅ !!!! alla visste ju redan !!) och ta bort den enda tröst jag kände till. Men samtidigt så har ju jag varit en fatalist före, under och efter ( inte alla som haft 3 liv :-))) ) mitt akuta sjukdomstillstånd och gjort (gör ff) vilda chansningar i livet med mycket varierande resultat.
Men om jag släpper kontrollen och bara åker med så får jag också belöningar, det som sker det sker....

Jag är pensionär nu och har lyckan att kunna spendera lite pengar på resor, åtminstone nåt år till, och i början kändes det lite konstigt att resa ensam fast jag är hyfsat resvan men då med en partner. Men genom att inte fundera så mycket över valen eller hur det ska ske så har jag haft riktigt bra resor, förutom en dårå..., och det har gett mig så mycket nya erfarenheter. Och alla nya intryck får mig att må bra och gör att jag inte fastnar i bekvämligheten som rädslan gärna vill binda mig vid.

Att ta bort den kompis som alkoholen var under så många år var verkligen förknippad med rädsla : Hur skulle jag överleva, vad skulle jag göra utan, vad skulle andra tänka, hur skulle jag klara alla tankar som får fritt spelrum i en hjärna som helt plötsligt blir ren.....frågorna hopade sig men jag hade sjunkit så lågt så alternativet var dårhus eller bårhus. När jag väl fattade det så var rädslan lätt överkomlig och jag fann min lösning.

Att fundera för länge över nästa steg gör ofta att man blir ståendes på ett ben.

Och att veta om ett beslut är bra eller dåligt vet man först efteråt men det viktigaste är att ta ett beslut !

Och mitt beslut att välja ett nyktert liv var helt ok för min egen skull !!

Så du har också läst Allen Carrs bok Bli rökfri - det enkla sättet! Jag har slutat två gånger med den boken (åratal mellan) och ska ge den en ny chans den här veckan, tänkte jag. Vill vara rökfri när jobbet drar igång i augusti. Jag röker aldrig där, men abstinensen får mig att krypa ur skinnet så jag vill verkligen skippa nikotinberoendet. Du är nog inte lika lättpåverkad som jag om boken inte bet på dig. Kanske beror det på vilken fas man är i och hur stark ens motivation är? Jag vet inte, men alla sätt att sluta med ciggen - för att inte tala på alkoholen - är bra utom de dåliga.
Läste att du söker sätt att distrahera dig på. Att köra lite verklighetsflykt med hjälp av böcker, filmer kan vara skönt. Jag gillar att sätta på hög musik och dansa, spela piano och sjunga, skriva dagbok, jogga, träna på gymmet, köpa något snyggt fynd jag gillar (växter, kläder, inredning etc), måla om/tapetsera, möblera om, bjuda hem vän på fika/middag, lösa korsord, fixa i trädgården, ta hand om hud och hår med lite hemma-spa, unna mig en oljemassage på något skönt ställe... Ja, det finns mycket att göra som är trevligare än att supa sig full med bakfylla och alkisångest efteråt. Ibland blir jag så låg och orkeslös att jag inte kan företa mig något alls. Det är oerhört frustrerande. Jag försöker lära mig att ta en sak i taget och att "good enough" inte är ett skällsord.
Ha en riktigt skön söndag, tror dock att det regnar i hela landet i dag. Kram!

Hur var gårdagen (lördagen då)? Jo, jag umgicks med några vänner, vi tog en längre vandring efter en fin vandringsled, käkade kakor och drack kaffe, sedan efteråt blev det middag hos kompisarna. Det roliga var att en av de som var med visade sig jobba på systembolaget... jag hade ingen aning om det, men vi pratade bara om anställningsvillkor och så. Ingen drack något, det är skönt ha sådana vänner, där inte man måste hälla i sig alkohol för att kunna umgås (även om en faktiskt jobbade på stället som säljer det)... jag ska nog prata med min bäste kompis i sällskapet någon gång om mina problem och vad jag kämpar med. I alla fall, när vi käkat, pratat länge o väl om allt möjligt (löste världsproblemen) åkte jag hem nöjd och glad.

Idag, så måste jag göra några bra saker, lite osäker på vad, men lyckas jag ta en liten joggingtur i solen, städa lite lätt hemma. Kanske umgås med någon kompis, så tror jag att jag kommer kunna må bra idag. Söndag är en bra dag om man inte har något hemma, det går inte få tag på något, faran för mig är under veckan som kommer... men det är inte idag.

Grym du är Calici, grattis och hoppas måendet ger med sig. För mer går det upp och ner som en bergochdalbana, men antar att det är normalt nu när man faktiskt börjar känna alla känslor på riktigt. Utmattande, men skönt tycker jag. Jag är på dag 17, så nästan samma. Det kanske är så man ska känna?

I vilket fall, starkt jobbat och fortsatt lycka till dig

Det är en ny värld att lära känna. Jag har inte druckit kopiösa mängder ens på semester tidigare, men klart i överkant för vad som rekommenderas och mer än jag tål och mår bra av. Svensson skulle nog se mängden som normal, skrämmande nog. Här ligger en del av mina problem. Att det är en godkänd handling i andras ögon leder snabbt till att jag accepterar och motiverar det för mig själv. Jag lyssnar inte ens efter min egen röst. Den slumrar vidare. Så fort någon annan tycker kan ta ett glas så gör jag det. Ett myller av andras röster brukar också få talan även när jag är ensam. Själva anledningen är att jag är rädd att inte duga som jag är helt enkelt. Och det är en klurig fråga eftersom det finns i allt. Bekräftelse från andra är ett annat missbruk jag har helt enkelt. Precis som med mat är det något jag kommer behöva framöver men med måtta. Jag har svårt med mat också, äter massor i perioder för tröst eller för att det är lugnande och trots att jag är mätt. Mat och bekräftelse kommer jag aldrig kunna avstå helt från, det behöver bli balanserat och utifrån mina egna behov. Alkohol går att avstå helt från, jag överlever utan.

Nu har jag noterat 63 dagar utan alkohol. Jag har varit på all inclusive-semester, suttit på krogen hemma, varit arg på chefen och helt slut efter en arbetsdag, träffat vänner sommarkvällar, varit på båtsemester i skärgården och njutit av klippor en vecka. Helt utan alkohol. Några stunder har suget kommit, önskan att kunna ta ett glas vin eller en kall öl. Och förrädiskt nog en längtan efter att dessa 90 dagar tar slut så jag kan bli normal. Normal? Jag kanske är normal när jag inte dricker... Omgivningen är uppskattande. Mina närmaste glada för min skull eftersom det kan bli så dumt med alkohol för mig. Några har trugat men de flesta har lyssnat på mig. Det kan vara min egen röst som får vakna till och träna sig under dessa månader.

Jag har också under våren separerat pga att jag inte klarade av bonusfamiljlivet och för att saknaden efter mitt gamla liv blev för stor. Relationen tog slut, och det finns kvar att sörja. Men jag lever utifrån ett större fokus på mina barn, inte mina egna kickar som relationen gav. Jag letar efter min egen röst i fler situationer eftersom jag förstår att det är min väg ut ur destruktiva handlingar, stress, ångest och depression.

Den 4 augusti ska jag utvärdera tiden som gått utan alkohol. Jag har fört loggbok vilket har hjälpt mig bra. Jag behöver göra en fortsatt planering som gäller från 19 augusti som är dag 91. Mitt första delmål är ingen alkohol i 90 dagar. Vad vill jag sen? Vad funkar? 90 dagar till? Vad har jag upptäckt och lärt mig? Vad vill jag behålla av det?

Tack till mig själv, till programmet, stöttning från alkoholhjälpen och alla ni som finns på forumet. Det ser ut att komma något bra ur det här!

Fördelarna kommer med tiden i nykterheten.
Det tar tid att vända detta tunga skepp vi fyllt med fel last!
Det har hjälpt mig att gå i terapi. Ta hand om dig, unna dig allt som är skönt för kroppen och psyket!
?

Vi får aldrig ta den första droppen. Jag vågar inte ens lukta på giftet.
Kram

Konsumtionen gått ner. Ett glas är ju väldigt mycket mindre en de veckan innan? Så härligt att du tränat och redan känner att du mår bra. Jag är på resande fot och alla andra sover fortfarande. Ska ta med mig lilla voffsingen, smyga ut och ta en lång promenad vid havet. Livskvalité delux för mig?

Ha en riktigt fin söndag☀️

Kram
Liten tjej?

Det är ett bra och vettigt beslut!
Aldrig ta första glaset!!

Kramar
???

Haha, då säger jag att du åt mer än jag igår?
Plus en stor bit choklad mousse tårta!!
Faktum är att det blev väldigt för mycket godis...?
Men ändå känns det bra för jag är på dag 8?
Och du är så grym som slutat räkna dagarna...jag längtar också dit.
Men nu är nu och sen är sen?

Kramar och glad regnig söndag☔?️?

Kramar
???

att följa dig Femina! Jag önskar din en skön och vilsam söndag! / mt

sedan sista glaset. Har inte varit lätt, främst pga en massa abstinenssymtom, eller vad det nu är. Blir hypokondriker av allt som känns i kroppen och får för mig att jag har varenda dödlig sjukdom som finns. Särskilt nattetid, när alla andra i familjen sover och jag ligger och känner efter utan att kunna somna. Hade en riktigt bra dag i förrgår, kände energi och lite livsglädje, men så var det lika illa idag igen. Inser ju att allt är en reaktion på att jag druckit i 10-15 år, motsvarande 3000-3500 kr per månad, och att avhållsamhet inte är smärtfri. Tänker att allt skulle kännas hur bra som helst om jag drack en flaska vin eller två. Men det ska jag ju inte. Aldrig mer, hemska tanke. Väntar på belöning i form av bättre mående. Hoppas det vänder.

Ja med tak över huvudet så är situationen betydligt bättre! En sak i taget och jag hoppas du kommer till rätta med förseningskassan.