Senaste kommentarerna i forumet

Tanken kan komma. Även efter 7 år kan tanken komma. Idag fick jag en flaska rosevin. Så härlig färg. Min sommarfavorit. 13% alkohol, ja jag tittade efter. Midsommar imorron. Sol och härligt. Jag tog emot flaskan, ingen risk att jag dricker. Vi har vin hemma, maken dricker och det är inga problem för mej. Men ändå. Idag flimrade tanken förbi. Tänk om. En gång är ingen gång. Ett glas är inte farligt. Men det har jag testat så jag vet. Precis som du säger. Vägen till den insikten var lång men nu sitter den. Tvivlet får aldrig släppa. Vinet gömmer jag tills jag får gäster.
Trevlig nykter midsommar önskar jag er alla!
Och du MM, du är så stark och klok. All respekt till dej.

Lite netflix, glass eller annat och lindra ångesten. Nya tag i morgon!

Önskar dig en riktigt fin midsommar// kram Strulan

Ska också tillägga Denlillamänniskan (flyttar diskussionen till denna tråd ist)
att både jag och Mic (och några till härinne) är periodiska missbrukare av alkohol.
Den problematiken ser lite annorlunda ut. Vi vill inte dricka måttligt. Vi
dricker maniskt i perioder. Så mina egna tankar som kommer ner
i text rör oftast de som är periodare, dipsomaner. Vi har samma sjukdom
men inte samma sätt att missbruka.

Jag svarar utifrån min egen erfarenhet som periodisk missbrukare - men
har svårt att ge råd kring vardagsdrickarens problem.
Det är 2 helt skilda sätt att missbruka.

Strategierna kanske är helt annorlunda för de som vill försöka dricka
måttligt. Det är inte aktuellt för oss, då missbruket går ut på att bli
så berusad att det nästan leder till medvetslöshet (manin)

Som periodare är det bara en väg - det är att lägga ner projektet
berusning. När vi väl tar ett glas leder det till oerhörda mängder
alkohol som kan ge allvarliga konsekvenser.

Huruvida man kan lära sig dricka måttligt som vardagsmissbrukare
vet jag inte. Som dipsoman går det inte då ett glas, och det är ofta
inte heller det som är syftet för oss.

Det är fyllan vi vill åt,

Ville bara förtydliga det jag skrev tidigare...

Kram

MM

Blippade förbi ett av mina inlägg här från när jag började skriva, jag var överlycklig över dag 5. 5 dagar utan alkohol och jag är lika lycklig och stolt som om jag vunnit ett maraton.... Jag blir så ledsen, så ledsen över att det är det här mitt liv går ut på. En kamp mot mig själv. Jag orkar ingenting fast ändå gör jag allting..Jag jobbar, jag pluggar och tar hand om mina barn. Det enda jag inte gör är att ta hand om mig själv. För att jag anser ju inte att jag är värd det.
Jag är så trött, inser att jag länge varit väldigt trött. Även under mitt nyktra år hade jag en tröghet i kroppen jag inte blev av med, mjölksyra, ömhet i musklerna, tryck över bröstet. Jag väger idag 10 kg för mkt vilket innebär att jag väger 66 kg. Fast egentligen så är inte det viktigt, egentligen så tycker jag att jag är ganska fin. Jag som alltid varit en planka ser äntligen, vid 40 års ålder, ut som en kvinna. Så det är inte viktigt även om jag vet att det är alkoholen och brist på fysisk aktivitet som orsakat det.
Off topic...
Jag tror att jag är på väg att gå sönder, att sprängas. Det känns som om jag kör 200 km/h, i becksvart mörker, rakt fram. När smäller det?
Mina barn betyder allt för mig. Det brukar man ju säga eller hur....?
Men eftersom jag dricker igen, det måste ju betyda att jag är den där dåliga föräldern som jag alltid vetat att jag kommer att bli? Fast det ÄR jag ju inte. Jag är bra. På många sätt men bara inte för mig själv.
”....en bred och djup förståelse för problematiken” fick jag som omdöme när jag skrev mitt arbete på 5 poäng i kursen beroendepsykologi, topp betyg!
Fan jag har INSIKT!!???? Men där är ju grejen: varför fortsätter jag TROTS insikten? Och tro mig, jag har så jääääävla mycket insikt!! Men ingen ork.
Nu skriver jag bara rakt ut, om min man listat ut vem jag är här, so be it. I så fall får han skylla sig själv eftersom han aldrig vill prata om annat än väder och vind...
Jag kommer aldrig kunna bli nykter i min tillvaro som den är nu.
Jag kommer aldrig bli nykter så länge som jag lever med en man som vare sig förstår sin egen relation till alkohol eller vill lyssna till min.
Jag kommer aldrig kunna bli nykter under rådande omständigheter...
BAH!!! Tänker kanske somliga... Förståeligt. Men vet detta: Jag vill bli nykter. Det vill inte min man.
Det enda som återstår för att rädda mig själv är att lämna honom. Efter 16 år. Det är inte gjort i en handvändning.
Speciellt eftersom han inte ens kan vare sig städa, tvätta eller laga mat....
Att vara elak är ett försvar, just so u know.
Jag vill bara skrika till honom: ”ÄR DU HELT JÄVLA DUM I HUVET??? DU ÄR EN ALKIS OCH DU VET INTE OM DET DIN JÄVLA IDIOT!!!!” Skulle jag vilja skrika men det gör jag inte. Varför? För att det är SYND OM, han är en man med konstanta hundvalpsögon och offerkofta, ALLA tycker synd om min man och duttar med honom fast han är en vuxen karl....
Ärsch, det här leder ingenstans.
Jag önskar att jag återigen var den fina människan som skrev här på forumet och ingav hopp. Nu är jag bara bitter...
Men☝?jag närmar mig slutet av denna vansinnesfärd. Snart (hoppas jag) finner jag modet att söka hjälp.
❤️

Hallo alla :)
Jag lever!
En liten snabb uppdatering. Har varit nykter i nio dagar idag, fick ett återfall precis innan dess, då jag va alldeles själv hemma i två veckor. Nu går allt bra och jag börjar hitta mig själv igen, trots lite återfall då och då. Sen jag slutade 14 februari tror jag att jag varit nykter ungefär 75% av tiden. Vilket jag är rätt så nöjd med. Idag har jag inget sug och kidsen är Med mig i 18 dagar nu framöver. Så jag kommer klara minst 18 dagar till.
Glad midsommar ??

Du är också en förebild för mig. Har läst många av dina inlägg.
Jag har sagt till min sambo att jag vill sluta dricka och att jag vill att han hjälper mig.
Jag har även skrivit och erkänt för fyra damer som jag har en typ ”hälsogrupp” med. Det kändes som ett bra första steg. De har lovat att stötta och peppa mig och vi skriver regelbundet i den gruppen.
Jag valde också att komma tillbaka hit för jag vet att det finns mycket kunskap, förståelse och inspiration här.
Imorgon ska jag hälla ut all alkohol som finns i huset. Kommer spy om jag gör det idag.

Fast det är nog bättre att misslyckas 10 eller 50 ggr än att bara fortsätta. Ju färre fyllor du utsätter dig för desto mindre blir ju risken.
Vad är det värsta som kan hända? Du blir full igen?
Ge dig en ärlig chans nu. Jag har precis som du haft den där ångesten. Den suger. Den suger hårt.
Var inte rädd för grupper, program eller vården. Du är inte misslyckad eller dålig. Du är ju stabil och schysst nykter. Alkoholen är bara inte din kompis. Överväg att bränna broar genom att berätta för någon närstående, så att du har någon som kan påminna dig. Finns andra mediciner också som du kan läsa trådar om här på forumet. Jag har inte tagit någon själv. Inte för att jag är bättre på något sätt. Men jag klarade bara inte av mer ångest och elände kopplat till alkohol. Det räcker fortfarande för att hålla mig nykter. Och jag har inga illusioner om att jag personligen skulle kunna ”bara lite”. Jag är fucked som kidsen säger. Men om jag trillar dit igen så blir det medicin.
Testade AA, var riktigt skönt ett tag. Fint mottagande och mycket vettigt folk. Men i slutändan fortsatte jag inte. Kanske går dit igen på sikt.
Men i ditt fall tror jag du behöver en påminnelse när ångesten lagt sig, och ”inget dyker upp på text-tv” som svarta katten skrev. Jag rekommenderar dagbok. Skriv ner i detalj hur jävligt det känns och beskriv hur gärna du vill slippa känna så igen. Skriv det till ditt ”bara lite”-jag. Läs om dina tidigare inlägg också.
Och som sagt var inte skraj för att misslyckas, alla minskningar och försök är bra på det stora hela! Jag tror på dig.

Edit: om du känner att du eg inte är beroende men inte klarar av att dricka normalt, testa att räkna fester där du varit nykter? Räkna dagar kanske känns fel om det inte finns risk varje dag.

nykter och ser fram emot en härlig promenad med min lilla voffsing i morgonbitti? Tacksam för allt ni alla delar med er här på forumet?

Du är en förebild för mig ??

Jag menar allvar, men är rädd för att misslyckas. Jag vill söka hjälp.

Ta det lungt, inget att bry sig om, gjort är gjort. Däremot har du en gyllene chans att se till att det aldrig händer igen.
Min erfarenhet är att människor inte bryr sig så mycket om snedsteg på fyllan, de har fullt upp med sig själva.

Vet hur det var dagen efter ibland, fick jag inte svar eller koll på hur allvarligt läget var så upplevde jag en enorm ångest.
Under mina många år så var standard kommentaren, " Så länge det inte är med på text-tv är det lungt"

Bestäm dig att detta var sista gången, oavsett vad som händer. Jag har slutat dricka.PUNKT Skit i alkoholen, livet har så mycket mer att ge.

Mvh

Heter medicinen, och den är inte receptfri.
Om du menar allvar med att sluta så gå på ett möte eller sök hjälp via vården.
Det kommer inte att ”lösa sig” av sig själv. Du måste själv ta tag i det. Men det kanske det är värt för att slippa ångesten och att eventuellt tappa vänner.
Ångesten går över... till nästa gång. Om du läser ditt inlägg #3 så kanske du känner igen mönstret. Gör det till sista droppen denna gång. Skriv ner vad du minns att du gjort och hur det känns, så du har det till hands när ”du nog kan ta lagom” igen.
Du fixar det här nu!

Ja blev tyvärr så då jag behövde sova och jobba. Nu är det ledigt och jag kommer inte köpa nå alkohol, nu ska jag få ligga bakis och svettas och må skit!

Jag har anmält mig på startsidan.
Läser runt lite på forumet och det är en liten, liten tröst att man inte är ensam.
Jag har kommit på fler och fler idiotiska saker jag sa och gjorde igår. Känner hur det bränner i ansiktet och ångesten är vidrig. Jag sa så mycket dumt. Var jävligt oförskämd. Har skrivit till några och sagt förlåt. Bara en har svarat. De andra tycker nog med all rätt att jag är helt dum i huvudet.
Jag vill aldrig mer behöva säga förlåt för saker jag gör på fyllan. Jag blir gapig, dryg och odräglig. Det är inte så jag vill vara. Jag vill vara den lugna, schyssta tjejen jag är när jag är nykter. Idag hatar jag mig själv och skäms så fruktansvärt mycket. Har haft en hat-kärlek till alkohol i ca 25 år. I lagom mängd är det bra. Men oftast blir det för mycket och helvetet brakar loss. Jag vill bli nykterist. Jag har tappat kontrollen. Jag klarar inte att dricka lagom längre.

Du har varit här till och från ett tag på alkoholhjälpen om jag förstått rätt. Du har jobbat med att förändra dina alkoholvanor en tid och lyckats många gånger med det du bestämt dig för. Nu vill du upp på hästen igen och har tagit kontakt här som ett sätt att börja hitta vad som kan hjälpa dig denna gång. Du är målmedveten och ger inte upp, bra!

Det finns ett självhjälpsprogram här du kan anmäla dig till om du klickar på vår startsida, det kan vara en hjälp på vägen om du inte vill ha fysiska möten. Ut över det om du inte känner till det finns en Nationell stödlinje man kan få stöd ifrån, ett eller flera samtal; Alkohollinjen 020-84 4448 www.alkohollinjen.se

Det kan vara så att det finns telefonstöd i den stad du bor i, ibland i vissa kommuner kan det göra det, istället för ett möte ett samtal (kolla med den kommun du bor i, förslagsvis sök på alkohol/beroende eller liknande).

Om du vill prata med någon om hur du mår (men mer generellt) går det att ringa Nationella hjälplinjen (kostnadsfritt och anonymt) ibland kan ett samtal vara ett stöd oavsett vad det är för fölrändring man vill göra eller kris man är i.

0771-22 00 60
https://www.1177.se/om-1177-vardguiden/hjalplinjen--tillfalligt-psykolo…

Fortsätt såklart gärna skriva och läsa här på forumet! Vi hoppas kunna vara en del av det stöd du behöver.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Riktigt kul att du försöker igen, det är värt det. Håller tummarna, själv har jag misslyckats 1000 och engång, inget att rekomendera och jag kan faktiskt bli lite förbannad på mig själv att jag inte fattade tidigare att alkohol inte är något för mig. Varför skulle jag vara så envis? Alla dumheter och fruktansvärt mycket pengar som slösats bort. Varför..... men jag är fruktansvärt tacksam ändå, tänk om polletten aldrig ramlat ner.
Nu säger min app 274 dagar, men vem räknar? Således har jag inte heller druckit på 274 dagar och har inga planer på att göra det heller.
Livet flyter på och med sina upp och nedgångar och jag är precis var jag ska vara.

Mvh

Hej Crna macka! Jag var här på forumet i höstas. Sen vet jag inte vad som hände? Men jag började dricka igen ?
Idag bestämde jag ännu en gång att sluta dricka. Loggade in här och läste igenom alla inlägg på min sida. Du var en av de som stöttade mig mest. Blir glad och inspirerad över att läsa hur bra det gått för dig ?
Jag hoppas att jag kommer klara det jag också. Mår uruselt.

"Hello Världen - Jag tog ett megaåterfall. Underbara morgon. Vad bra jag mår".

Livet är ju knappast på topp efter ett återfall ..........

En tanke som jag har använt när jag har vart i riskzonen är att jag har frågat mig själv.
Hur vill jag må imorgon när jag vaknar?

Pigg och med klart huvud - och utan ångest.
eller
Huvudvärk, dödsångest o alkoplufsig.

Den där bakfylleångesten kan jag ge min högra fot för att få slippa.

Om nu någon skulle vilja ha min högra fot...
;)

Ekvationen är inte svår.
En drogberoende kan inte ta en halv tablett.
En rökare kan inte ta en halv cigg.
En alkoholist kan inte dricka ett halvt glas vin.
Tar man aldrig det första glaset är man alltid safe.
Problemet ligger i att undvika det första glaset.
Vägen att komma till den insikten ser olika ut och tar olika lång tid.

Men att försöka gång på gång är egentligen bortkastad tid.
Ju fortare man tar det till sig desto snabbare kommer man ur
sin fotboja. Man tillfrisknar och när man gör det så förändras
hjärnan långsamt. Insikter. Känslor. Hjärnan mognar.

Nykterhet kommer dock inte gratis som en skänk från ovan.
Det är ett kämpande. Man får slåss med näbbar och klor
men är man beredd att göra det så går det.

Jag är alltid bara ett glas ifrån. Som alla andra med ett
beroende. Det där glaset är liv eller död för mig.

Tanken kan komma hos mig med. Efter 3 år. Man går inte
fri. Tanken är dock inte farlig. Det blir farlig om jag sätter
in den i praktiken.

Det är så jag behåller min nykterhet.
Ett högt. Nej tack - jag kan inte dricka alkohol.
Alltid. Jag resonerar inte med mig själv om det
kanske skulle gå. Resonerandet öppnar dörren på
glänt och öppnar jag den halvöppen är jag i riskzonen
direkt.

Tvivlet får alltså aldrig släppas fram.

Det är ett Nej tack som gäller i alla lägen.
Skit samma om det är semester, fest, tristess, fredag,
becksvart i livet, cancerbesked, happy days, kryssning, AW, personalfest,
dating.

Det är nej tack.
Jag kan inte dricka.
Enkelt? :)

väldigt mycket av det du skrivit. Jag dricker för att slappna av efter stressiga dagar och dämpa min oro som jag ofta får tampas med. Den sista tiden har det blivit 2-4 ggr i veckan istället för endast helg som det varit innan. Jag kan inte sluta när jag väl tagit första glaset och fyller på i glaset när min man inte ser. Jag har börjat få tung ångest dagen efter och känner mig ofta väldigt låg. Berättade lite för min man idag så nu har jag tagit första steget. Vi får kämpa ihop?

Var kan man söka hjälp? Vill inte gå på fysiska möten. Bor i en liten stad.

Jag önskar dig också en fin midsommar! Släpp inte tampen nu. Men ge dig själv tillbaka all den ansträngning och kraft som alkoholen tar ifrån dig. MM har rätt. Ge upp och gör reträtt innan det här fältslaget mot alkoholen skadar dig alltför mycket.

Ja, varför sprattlar man runt i nätet, istället för att bara ge upp och spurtigt simma vidare? Vad är det för hopp man försöker vidmakthålla?
För mig var det här en mycket bra tanke. Lättnaden kändes direkt. Märkligt.

Jag är glad att du finns här och klarar ut sånt som kan kännas så svårt och komplicerat, när tankar på alkohol kommer. För mig är det dock fortfarande en process att ta mig igenom i mitt försök att dricka måttligt. Men jag ska ha det här med mig, för det är det jag kommer att behöva ta ställning till när mina tre månader av "dricka måttligt" är över. Är det dags att bara andas ut och ge upp då?

Tack för att du inte ger upp att hjälpa oss!!

Du har hittat hit och startat en tråd här på alkoholhjälpen. Ett steg mot förändring kanske? Berätta gärna lite hur det är för dig och vad du tänker kring dina alkoholvanor så kan vi få chansen att ge dig stöd. Om du vill såklart, ibland passar det bättre att läsa runt och så kanske skrivandet kommer längre fram.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörisgstödet