Senaste kommentarerna i forumet

Vilken insikt om jordkällaren, det är sådana där saker som får (i alla fall mig) att hajja till vad gäller mig själv och fundera - hur fasiken tänkte jag!? Saken är ju att man inte tänker, att man kör autopilot.

Skönt att det går ok nu, OK är bra, OK är ungefär helt underbart tänker jag.

Kul att du läst min tråd, som du ser så blir det en sorts dagbok, livshistoria, ordbajs-kavalkad av känslor i stunden. Tror dock tråden, och andras trådar ger mig mest, och ger mig styrka att klara detta då jag valt att själv klara allt själv, i alla fall initialt försöka med det.

Har precis varit på möte. Bra beslut. Har varit extremt håglös och trött på sistone. Tänkte tom strunta i mötet... Börjar överväga att dricka igen ibland. Så fick jag idag en kallelse till KS om ny magnetröntgen utav hjärnan om två veckor. Kanske ska jag hålla mig nykter tills dess. Det blir min tredje röntgen. Den första var 2013, nästa 2016 och nu är det alltså dags igen. Undrar vad resultatet kommer att visa. Det var tydligen ingen större försämring sist. Men resultatet 2013 var ju startskottet för hela min fortsatta resa inom sjukvården tills jag fick min diagnos. Samtidigt ökade jag i vikt och ökade drickandet och på den vägen är det. Jag trodde ju inte då att jag fortfarande skulle vara såhär frisk idag. Jag räknade med att insjukna i stroke ungefär i samma ålder som min pappa, vid 48. Nu är jag 52 och fortfarande på benen, peppar, peppar... Jag ska inte tänka så mycket. En dag i taget. ?

Och tack Ensam! Det går helt ok just nu. Slagsmål i huvudet... Det är skönt att prata med någon som är i ungefär samma fas. Har läst din tråd och känner igen mig mycket i din situation.

Jag fick precis ett minne från förra sommaren, då jag bodde på samma ställe som jag är påväg till just nu. Ni vet där jag nyss sa att jag "inte kommer att ha möjlighet att dricka". Jag minns hur jag förra sommaren stod i hyresvärdens jordkällare (där jag inte hade rätt att vara) och hällde i mig slattar ur hennes spritförråd. Min familj satt och åt middag på andra sidan väggen. Och jag som hela tiden varit övertygad om att mitt drickande blev problematiskt från en dag till en annan i januari i år. Att jag självklart haft ett riskbeteende innan men att det var i januari som jag blev beroende. Det stämmer ju inte!! Alkoholen har haft sitt grepp om mig länge. Den har påverkat mina val, mina prioriteringar, min hälsa och mina relationer länge. Och som sagt. Dricker jag ikväll på tåget så kommer jag också hitta ett spritförråd att sno ur i morgon.

Bra jobbat :) Du är en kämpe!

Hur går det?

Själv lyckades jag nog tuppa av, rent ut sagt, efter att ha tänkt för mycket.. tror jag svimmade av/somnade för att det blev för mycket, så nu 3h senare är jag redo för att... inte dricka. Klockan är efter 20.00 här, man hade önskat att de hade samma tid på tåget.

Kom ihåg att andas och tänk på hur stark du faktiskt är som fixat det hittills. Tror på dig!

Nä så är det givetvis, så självklart det är när du lägger upp det så.

Det var därför jag gick med här, för o få stöd av såna som upplevt det jag nu upplever ??

Kroppen skriker efter att du behöver ge den näring, reparationsstenar och nya byggklossar. Inte konstigt den visar hunger!

En öl dracks strax efter 18. Tror inte jag hade behövt den. Kännt noll abstinens idag. Blev mer en vana och lite back up mot tristess på bussen. En dryg rem timmar resa. Köpte 30cl vodka också, så mindre mängd totalt än igår.

Tankarna går att dricka den lilla på bussresan. Kanske blir lite roligare,men fan. Lätt ramla in i slentrianmässigt drickande.

Ändå nöjd så här långt från halva helvetet i fredags ?

Sitter på tåget nu. Har fasat hela dagen. Och nu rinner det om mig av svett. mina käkar är så spända att de gör ont. Det är så starka krafter i mig som skriker att jag borde passa på att dricka. Att det inte är någon som kommer fara illa och att ingen känner mig här. Att 3 dagar mer eller mindre inte spelar någon roll. Att jag ändå inte kommer att ha möjlighet att dricka imorgon (men jag brukar ju alltid hitta en möjlighet).

Jag påminner mig själv om att det är en SJUKDOM som gör att jag vill dricka just nu. Annars hade det inte varit så svårt att avstå. Och den här sjukdomen kommer bara att bli värre och värre. Jag måste behandla den, ju förr destå bättre. Dessutom har jag faktiskt saker att göra ikväll. Jag behöver förbereda mig inför kommande veckor. Skall jobba på annan ort. Och jag kommer att göra ett SÅÅ mycket bättre jobb om jag är nykter.

Jag är så tacksam för alla som har önskat mig lycka till och alla goda råd osv, det gör verkligen det här så mycket lättare.

Har tagit kontakt med alla jag behöver ta kontakt med för att få det här ur mitt liv.

Tack så hemskt mycket alla ni fina kämpar ❤️❤️❤️

Jag har aldrig övervägt om jag har ADHD eller inte, men när jag läste din text så kände jag igen mig så mycket. Att tänka på olika nivåer, komplext, att ha svårt att ställa om, hyperfokus vid intresse, behov av struktur - men saknar i mångt och mycket förmåga att skapa struktur. Det är jag.

När jag hållt mig nykter, ser att det funkar och läst på lite mer ska jag ta tag i detta och se om detta är jag, och om jag kan få någon hjälp med det.

Du har verkligen jobbat hårt och kommit över den första och högsta tröskeln. Bra gjort! Du tog steget att sluta och mådde fruktansvärt, det låter som du fortfarande mår dåligt på flera vis och är hjälpt av att skriva och läsa här. Jättebra att du gör det, berättar hur du har det och kanske läser runt lite hur det är för andra.

Du har fått flera fina tips och mycket stöd här, både erfarenheter kring abstinens och tips om att ringa Alkohollinjen (020-84 44 48). Känner du att prata med någon vore skönt är det ett alternativ, vardagar, kostnadsfritt och du kan vara anonym.

Som någon nämner här borde värsta abstinensen vara över, du kan läsa under fliken fakta ovanför och läsa under akut- abstinens för att kanske få aningen mer information.

Som du också får som tips här kan det vara en god idé att prata med någon inom vården, kanske inte längre för risken för svår abstinens men för att få hjälp kring att återhämta dig, kanske med vitaminer eller liknande. Även för att kolla upp de symtom du känner av som kan vara svårt att veta utan att ha träffat dig vad de beror på. Det ser olika ut för olika personer och bäst svar får du från någon inom vården och som du kan träffa.

Du kan alltid testa att ringa 1177 och prata med en sjuksköterska för lite rådgivning som ett första steg om du vill.

Vi har också ett självhjälpsprogram du kan anmäla dig till här på vår startsida: alkoholhjälpen. se kanske kan det vara något för dig?

Du är verkligen bestämd att du vill klara detta, du har fått nog av den plats alkoholen tagit i ditt liv och vill ge dig själv chansen att må bra. Som du skriver du känner att du måste. Du kommer må bättre och detta är ett jättebra steg för att komma dit.

Fortsätt skriva och läsa här! Bra jobbat med alla steg du hitintills tagit, du är inte ensam i detta.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja precis, vill egentligen inte äta då jag inte har nån vidare matlust, men magen kurrar hela jäkla dagarna och jag känner mig tom i magen trots att jag äter hela tiden

Det där med maten känner jag med. Inte att jag är sugen mer, snarare mindre. men är hungrig hela jädra tiden. Aldrig upplevt detta tidigare, jättejobbigt då jag tänkte att jag kanske kunde droppa några kilon nu när alkoholen försvann. Men icke...

Jag har ADHD och alkohol är lugnande för mig, allt blir lättare, därav problemet ?

Bra skrivet till arbetsgivarna, AlkoD.

Jag vet inte heller om vad som är hönan eller ägget. alkoholen eller adhdn. Men får ingen utredning om jag inte hållit mig nykter i 3 månader viket är svårt. Tar antabus på söndagar så att jag inte kan dricka på vardagar men dricker en del typ torsdag till lördag.

En sak till, vet ej om detta har med saken o göra, men jag kan inte äta mig mätt, eller mätt kan jag bli men 30-60 minuter senare kurrar det i magen igen.... Får stå o laga mat hela tiden

Tack för många bra råd. Just sociala utmaningar är nog mest att det alltid brukar vara nån som sitter i samma kupé som börjar prata med en. Och när man skall sitta tillsammans i många timmar så är det lätt att jag känner att jag inte fixar att vara sådär avslappnad och trevlig som jag tycker att jag borde vara.

Ja precis så är det, det känns som att hjärtat slår fel en gång, mycket obehaglig känsla, jag har nu insett allvaret i det hela o kommer att göra alla nödvändiga förändringar så att jag börjar må bra igen, för nu e det inge kul längre

Det att rycka till precis när man somnar är vanligt i den.processen. jag inbillar mig odta att mitt hjärta hoppar över slag också i samband nör man håller på att somna. Tror dock bara det att uppfattningen inte stämmer med verkligheten där.

Om man krökar är mat och vatten så sjukt viktigt. Utan det är abstinensen ett helvete sju gånger värre. Bara måendet efter en normal utekväll blir så mycket bättre med någon extra liter vatten innan man somnar. Glad min autopilot på min resa fixat mat och vatten också och inte bara öl och vodka!

Tack så mycket, ja jag har inget annat val, såhär kan det inte fortsätta.

Är så känslomässigt trasig att jag MÅSTE ta tag i det, eller så kommer det sluta illa ?

Vad skönt att höra att du tar hjälp, det gör mig så glad. Ta hand om dig, det är mycket du går igenom nu samtidigt.

Kram

Starkt, modigt och klokt av dig att skriva här. Bra gjort!

Du mår inte alls bra just nu och vänder dig därför hit som ett steg att ta hand om dig och ditt barn på bästa sätt. Alkoholen låter som den har blivit en form av ventil när du mår riktigt dåligt stundvis och du vill verkligen klara av att vara helt utan den nu.

Det hörs att du är medveten om alkoholens negativa spiral för dig. Även om det lindrar i stunden så kommer ditt dåliga mående tillbaka och du får dåligt samvete som i sin tur leder till ännu mer negativa tankar om dig själv. Det låter också som att det krockar helt med dina värderingar. Dina tidigare graviditeter har du klarat av utan alkohol. Du vet att du kan göra detta samtidigt som du vill hitta verktygen för att klara det på framöver nu.

När du skriver att du dricker då du har det psykiskt jobbigt funderar jag precis som flera här i din tråd redan nämnt, ditt stöd i övrigt, hur ser det ut?

Vad hjälpte dig om du mådde psykiskt dåligt då du var gravid tidigare?

En idé, som du också redan fått som ett tips här är om du inte redan gjort det är att prata med din barnmorska och se vad de har för stöd, kanske samtal eller liknande. Vad tänker du själv kring mera stöd?

Fortsätt såklart gärna också skriva och läsa här, det ger oss chansen att följa och stötta dig!

Om du vill kan du anmäla dig till vårt program på startsidan. www.alkoholhjälpen.se. Kanske finns lite där som kan vara hjälpsamt om inte nu så efter din graviditet.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Bra skrivet, ja separeringen har säkert ett finger med i spelet, men har aldrig känt såhär innan, trodde jag hade hjärtfel först o åkte in till akuten där dom sa att allt såg prima ut men att jag var akut uttorkad o att jag måste börja äta igen, åt inget under de veckorna heller, bara öl.

Vaknar upp med bullrande hjärta på nätterna har märkliga ryck när jag är nära o somna, vilket brukar ske 5 på morgonen.

Jag har redan startat processen med att få hjälp, har tid på Soc snart så vi får se vad som händer, dricka vill jag ej iaf.