Senaste kommentarerna i forumet

tummar att du kom iväg och jag hoppas att du där får tillbaka energi och glädje. Det är en tung sjukdom detta och jag förstår att det är jobbigt när maken dricker vin?

Tänker på dig.

Kram
Liten tjej?

Nu är man på G! Samtalsterapi till en början och ev. medicinering om jag behöver (vilket jag helst vill slippa). Nu är det slut på skiten å jag ska må bra utan alkohol.

Låter ju som ett klassiskt återfall. Vad jag lärt mig om alkoholism så är det just det här som är problemet. Man trillar direkt tillbaka där man slutade. Just allt/maxa eller inget verkar vara ett generellt återkommande drag hos oss som får problem.
Men grattis till 9 månader! Att falla på vägen verkar många göra.

Du orkar inte mer, så nu vänder du helt om. Förlåt om jag låter käck. Men du verkar ha nått en botten, och de som vet bäst (som tex folk på det här forumet som lyckats bli nyktra och hålla många år) säger att när man verkligen har fått nog så lyckas man bli och hålla sig nykter. Ett meme som skänkte mig tröst under en svår period lyder ”You’re never too far gone in the wrong direction to turn around.” Vänd om. Du kan vara ”en som inte dricker” redan idag.

att du kanske behöver gå på något AA möte just nu.
Låt gubben sitta och pimpla sitt vin. Du slipper må skit
imorgon.

Kan också ge dig ett tips om du inte är riktigt med på AA's
12 steg. Livstegen finns i Katarina Kyrka och har samma
innebörd - att utvecklas som människa.

Citat: "Livsstegens program bygger på boken Livsstegen – 12 steg till i
inre hälsa av Olle Carlsson med rötter i tidlös andlig visdom och AA:s tolv steg".

Olle Carlson - Pastor i Katarina och själv nykter alkoholist. Skrivit många böcker
men just de "Livsstegen – 12 steg till inre hälsa" är väldigt bra. Det är samma innebörd
som i AA's steg men mänskligare och mer gripbart på något vis.

Får ju inte länka men om du känner att du tycker att detta verkar bra så googla
på det.

Ha en fin kväll och stort grattis igen till en månads nykterhet. Imorgon går
du mot 2 månader.

MM

Vilken pissig dag... Jag hoppas du orkar släpa dig iväg på möte. Många gånger känner jag för att ”skolka” från mitt sällskap av hobby entertainers som övar varje vecka. Ofta ORKAR jag bara inte, liksom. Varje vecka orkar jag egentligen inte. Men jag släpar mig dit i öronen. För jag vet att när jag kommer därifrån är jag uppryckt ur min trötta neggo funk. Känner mig rätt säker på att du kommer få samma effekt av AA-mötet och månadsmedaljen :) Kan det vara så att det tar emot så för att du får litet farträdsla, kalla fötter? Det är ju ett rätt stort ögonblick, faktiskt. Du är inte gröngöling längre, utan får kanske en annan roll i gruppen... Men jag lovar - Du är VÄRD din medalj! Du fixar att gå in i nästa fas av din nyktra resa! Kraaaaaam på vägen. Sätt fart nu :*

Finns det någon alls du kan ringa som du känner förtroende för? Annars kan ett första steg vara att du ringer Alkoholhjälpen, här på forumet, och pratar med någon som kan lyssna och hjälpa dig vidare. Du ska inte vara ensam just nu. Ring nu, även om det tar emot och känns hopplöst.
Kram?

Jag kan inte kontrollera det. Vaknar upp och minns inte hur/när jag gick och la mig. Borstar inte tänderna, byter kläder, eller tvättar ansiktet. Min kropp hatar mig. Dricker typ varannan dag, bakis emellan...

Jag ska släpa mig iväg på mötet ikväll. Jag kanske blir gladare efteråt, det brukar ju kännas bra. Plus att flera vet att det är min medaljdag idag så om jag inte dyker upp tror de väl det värsta.

#MM Supertack för stärkande ord! ?

Just nu har det gått ner... Det är inte kul. Det är för jävligt och åt helvete. Men det går också upp igen för så ser vår verklighet ut. Vill du berätta varför du mår så dåligt just nu? Vi är många som lyssnar och bryr oss. ?

Är också övertygad om att dina barn skulle ge dig jordens alla medaljer idag. De är stolta över dig.
Det ska du också vara.
Tror även massa medlemmar på detta forum är med på dela ut en medalj till dig just idag.
Bestäm dig för att just på din månadsdag ska du vara nykter.

Imorgon...
Who knows.... men det är en annan dag.

Jorden går inte under av smutsigt hår, översvämning i källaren (fattar dock att det inte är kul)
eller för att du inte, just idag, orkar åka in till stan.
Det viktigaste först.

Du imponerar.

Huvudet dunkar
I takt med tiden
Bara några till klunkar
Letar efter den inre friden
Magen skriker
Om allt jag vill och behöver
Jag undviker
Tårarna bränner
Bakom trötta, slitna ögonlock
Jag erkänner
Livet försvinner.

Jag orkar inte mer.

❤️?❤️

Du får en medalj av mig.
Inte en medalj från AA utan en ifrån mitt hjärta.

Sådär ja..
Jag klarade 16 dagar utan alkohol, utan problem.
Detta främst pga smärtstillande mediciner som jag inte vågade blanda.
Men 16 dagar!
Har inte känt mig så stark som jag kände mig just då.
Tur i oturen just efter dessa dagar blev jag inkallad för provtagning gällande mitt körkort. Nollade både peth och cdt.
Jag trodde aldrig att proverna skulle ge bra resultat med tanke på hur jag drack innan mina nyktra dagar.
Jag kan ha manipulerat proverna en del också omedvetet och medvetet.
Höga järnvärden sänker de andra värdena.
Men jag är nöjd, att mina problem med alkohol inte går ut över körkort, jobb, inkomst.
Mindre nöjd över att jag aldrig tar situationer som dessa på allvar.
Det borde ju ha varit en väckarklocka.
Men nej, istället dricker jag ändå.
Trots stoltheten jag kände över mina nyktra dagar samt ångesten och rädslan över provresultaten.
För att inte tala om min extrema dödsångest inför operationen som sedan gav mig alla smärtstillande.
Hur långt ska det behöva gå innan man tar detta seriöst?

Vem bryr sig om den där fåniga medaljen ändå?

Funderar på att strunta i mötet och stanna hemma. Jag har inte orkat duscha och håret ser för jävligt ut. Är verkligen allmänt "låg" idag. Nyss upptäckte jag översvämning i tvättstugan. Min man klarar ju ingenting så det blir väl till att ringa någon rörjour. JAG kommer få ringa eftersom min man inte klarar av mer än att hälla upp ett stort glas vin till brädden åt sig själv när kan kommer hem från jobbet. Jag tror inte jag varit närmare ett återfall på hela månaden än nu...

Vad ville du skriva, vännen ?

Styrkekramar ?

Nurture

Tack Strulan!
Idag mår jag föresten helt normalt igen, det va skumt igår. Kände mig trött, bakis och svettades av typ ingenting.

?❤️?❤️??

Då har man klarat tre veckor, så underbart!
Nästa stopp är en månad.
Idag ska jag i alla fall va nykter, det är helt säkert!
Ha en underbar dag, vart ni än bor i detta land. Eller kanske någon till och med bor utanför landet ? Vem vet ?

Jag har litet samma känsla. Men känslor kommer och går, medan resan består. När vi kommit över vårt antiklimax kommer vi vara så tacksamma att vi inte gav upp idag. Kram

Vad är det för fel på mig? Har sett fram mot den här dagen men istället för att känna mig glad känner jag mig håglös och nere. Trött. Negativa tankar om meningen med livet. Nu har jag uppnått en månads nykterhet - och sen då? Jag förstår mig inte på mig själv. ?

Men vad ÄR ens en destillations-mojäng-mollijox...? Nä, du behöver inte förklara. Min arma hjärna kommer stöta bort detta komplicerade... Men jag reviderar min uppfattning om dig Berra. Du är inte bara en ”riktig vuxen”, utan självaste Mc Gyver! Man ba’ ”Buhu buhu jag totalkvaddade bilen. Det är bara sätet och en ratt kvar!” Berra ba’ ”Lugna ner dig fan. Hämta tre kottar, fyra gem och en gammal rostig ugnsplåt bara, så fixar jag det.”

Just nu är jag egentligen på tok för trög för att ge mig in i denna diskussion... men jag skramlar ihop de sömndruckna hjärncellerna och gör ett försök ändå, för ni är något så viktigt på spåren här... Som Strulan skriver, så tror jag att det ofta är vi, patienterna, som i desperation driver på. Vi behöver något NU pronto, helst igår, som tar udden av själens vånda. Svaret är piller. Och det är helt sant. Vi behöver akut intervention, något som snabbt får näsan ovanför vattenytan, så vi kan andas igen. Sedan är det väl meningen att vi ska använda den andningspausen klokt. Samla kraft och mod att hitta det som skaver och vidta de mått som krävs för att må bra på naturlig väg i framtiden. Men pillrens verkan är bedräglig. Man mår bättre och känner inget tvingande behov av förändra just någonting. Tills man upplevs ”botad”, slutar med piller. Och utan sin kemikaliesköld skavs man snart sönder och samman av livet igen. Så var det iaf för mig... Jag trodde att jag hade lärt mig att flyta ovanpå, hålla distansen, hantera överkrav och en skandalös arbetsmiljö med jämnmod. Men det var ett kemikalieinducerat lugn i själen, som snart var ett minne blott när pillerkuren var avslutad. Då kan man förvisso be om en ny pillerkur. Det får man förmodligen utskrivet utan vidare bekymmer. Eller så får man äntligen lov att ta i det där som skaver och vidta de mått som krävs för att må bra på sikt... Det kan handla om att jobba med sin egen självkänsla, som Adde skriver. Eller så kan det handla om att göra sig av med toxiska relationer (har läst flera exempel här på forumet). Eller så kan det handla om att lämna en ohälsosam arbetsplats. Eller så kan det handla om att släppa kontrollen över omständigheter man inte kan kontrollera. Och tusen andra saker. What ever, liksom. Skav finns det lika många som det finns människor som skavs sönder...