Senaste kommentarerna i forumet

Vill inte låta taskig, men att inleda ett förhållande med en sådan lögn kan inte vara bra. Tycker inte du behöver lämna ut dig helt, men säg att det blivit för mycket och nu är det bra på ett tag.
För gör du som du skriver nu, kommer du dricka.
Du måste ta reda på vad du själv vill och göra ditt val.
Kram Strulan

Medicinering eller problem med magen kanske funkar då du inte kan ta till att du ska köra eller nått liknande.
Måste du motivera det? Kan du inte bara säga att du inte är sugen? Om han pushar dig till att dricka lär det ju bli problem på sikt ändå iom att du försöker sluta? Det är liksom ingen lag på att man måste vara full på midsommar. Han kanske tycker att det är trist att supa själv men det är mer hans problem än ditt. Du är ju ett kap ;) så han får allt foga sig lite efter dig med.

Fast en krycka kan man behöva i början☺️

Be din läkare skriva ut campral . Funkar mkt bra på mej . Tar bort mkt av jaget o tankar på alkohol. När man bestämt sej. Lycka till

Att kunna ta längre pauser tillhör sjukdomen. Alkoholister kan ofta ta långa pauser för att visa att de ”minsann” inte har några problem. Då hägrar alltid det där datumet då man tillåts att dricka igen.
Men det låter som du har ung samma problem som jag hade/har. Det går inte att ta den där första.
Det viktigaste är att du verkligen vill sluta. Verkligen.
Sen är det inte ett förbud, du får dricka men väljer att inte göra det. För mycket förbud kan slå fel. Om du har ångest eller nu verkligen kan se konsekvenserna klart så kan det vara bra att skriva ner dem, så du kan läsa det när du behöver.
Gå på AA kan vara en bra idé, brukar vara ganska blandade grupper. Testa och se om det år för dig.
Främst av allt, det är inte fel på dig. Det kan hända vem som helst och orsakerna är många. Så gräv inte ner dig i det. Se det som att du nu siktar på att vara extra hälsosam :)
Saknaden försvinner mer och mer och ersätts med annat. Men det tar tid och det krävs att du hoppar över det första glaset.

Hurra! snart har det gått 2 hela månader utan alkohol.

Jag är så oerhört tacksam för er som svarat. Grät när jag läste era svar. Ja kan tydligen inte dricka bara lite, inte ens en öl eller ett glas vin för då faller jag dit på en gång. Jag kan inte dricka mer. Det måste liksom vara nolltolerans. Vet dock inte hur jag ska kunna sluta helt?

Har ju hållt uppe helt i perioder, men så händer något, som en weekendresa och man tar ett glas och så är man där igen.

Jag funderar på AA, det kan kanske vara ngt tänker jag. Ska testa. Innan jag förlorar vänner, pojkvän och jobb...

Dagarna går så sakteliga, en efter en. Jag ser fram mot kvällens möte som ger mig hopp och energi.

Du har tagit ett beslut och det låter som att barnen är en stark motivation för dig. Att våga se att att alkohol håller på att ta över kan vara skrämmande och en insikt en kan vilja undvika. Modigt.

Du har redan tagit viktiga steg, du är här!

Jag skulle vilja nyansera det där med anmälningsskyldighet. Alla som direkt eller indirekt arbetar med barn har en skyldighet att anmäla oro om den finns. Att söka hjälp inom vården är oftast inte en källa till oro utan precis tvärtom. Att vilja få vård och kanske prova mediciner som på lika sätt syftar till nykterhet eller minskade alkoholvanor är ett tecken på ansvar. Det låter även som att du vill vända den här skutan innan den styr in i en verklig storm? Klokt.

Om vård likväl skulle välja att göra en orosanmälan så är socialtjänstens uppgift att säkerställa att barnen erbjuds det stöd de behöver. Det kan vara att stötta dig som förälder eller att ge barnen stöd. Socialtjänsten finns till bland annat för de föräldrar som är ensamma, en ofta ansträngande livssituation. Ibland innebär kontakten med socialtjänsten endast ett samtal om du tar emot vård.

Du gör naturligtvis det som blir bäst för dig och dina barn. Ett tips kan vara att ringa alkohollinjen, 020 844 448, där du kan vara anonym och samtidigt få professionellt stöd som kan vara lite bränsle till den motivation du har nu att göra detta.

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vilken skillnad det är, att vakna tidigt, vara utsövd, nykter och känna att en ser fram mot dagen. Att se fram mot en dag på stranden, kunna njuta av solen, värmen och det ljuvliga havet, mitt paradis på jorden. Det är här jag samlar kraft, tankar energi och fyller kroppen med mindfullness.

Plötsligt går tiden snabbt. Mitt alkoholsug finns fortfarande och Campral är restnoterat här där jag bor. Som tur var har jag en fantastiskt överläkare på beroendemottagningen som då tänkte utanför boxen och ist skrev ut Baklofen. Ett medel som bland annat används en hel del i Europa mot alkoholsug men inte lika vanligt i Sverige. Det har också den lilla trevliga egenskapen att den är ångestdämpande och muskelavslappnande. Så jag hoppas mycket på den här medicinen. Eftersom han även har höjt mina mediciner mot min depression behöver jag just nu ha ångestdämpande eftersom det ofta blir en dipp i måendet när man ändrar medicinerna.

Han är också väldigt noga med att påverka att det ÄR en sjukdom. Och att man inte ÄR sin sjukdom. Man är sjuk när man inte har medicin men inte sjuk när man har medicinen, han jämförde med bla med högt blodtryck. Att om man har ett högt blodtryck så kan man ara sjuk men när man äter medicin och då får ett normalt blodtryck så är man inte sjuk längre, men man har sjukdomen.

Måste jag säga att jag fullkomligt ÄLSKAR min läkare. Han har mitt fulla förtroende och det känns så tryggt.

Idag är det dag 55, jag närmar mig två månader och jag vet att midsommar inte kommer vara något som helst problem för de jag ska fira med vet helt och fullt om mina alkoholovanor och det finns andra på firandet som inte driver så mycket eller inte alls. Dessutom kommer det finas barn där så jag tror det blir ett fint firande. Sen får vi väl hoppas att det blir strålande solsken också. & jag kommer kunna köra hem efter festen och somna nykter och vakna nykter. Det ser jag fram mot!

Men nu är det tisdag och om några timmar är det stranden som gäller för hela slanten.

Hoppas ni andra har en fin dag!

Din väg är precis lika bra som alla andra. Måste hitta sin egen... jag hejjar på dig ❤️ Kämpa! Kram

Jag har inte varit nykter tre dagar i sträck på över 10 år... vet ingen hurrar och hoppar, men för mig är det stort... myrsteg... delmål ett är fem dagar... mår skit... huvudvärk, illamående. Vill bara hälla i mig en flaska vin. Dricka fort så ruset kommer direkt... men just idag har jag bestämt mig för att klara en dag till... nu är benzo slut, måste hitta min inre styrka. Klara utan hjälp... får så starka reflexer åka till bolaget. Bara ha hemma om det blir katastrof. Men NEJ! Barnen kommenterar att jag varit ”normal” två kvällar. Sorgligt... De ska aldrig mer se mig ”konstig” - de hajjar inte full... jag ska klara det här. Fantastiskt vakna utan ångest, den ångest över att jag druckit... inte behöva lova mig själv en vit dag och ändå börja dricka på eftermiddagen... ny dag och jag ska fasen greja det! Får ta en dag i sänder...

God morgon!

Vad jag känner igen mig.... jag sökte riddargatan 1 då de lovade anonymitet. De gör ingen orosanmälan. Men så gjorde själva läkarkontakten varken till eller från i mitt fall... var nog inte redo... är inne på min 3:e nyktra dag. Inte varit nykter så länge på tio år. Nog druckit varje dag de senaste hmmmm sju åren. Nu på slutet spårade det, två flaskor vin om dagen. Mina barn började märka, grät och sa åt mig att jag var ”konstig”. Från början, de första åren tror jag alkoholen gjorde mig till en bättre människa. Gav mig energi.... nu på slutet ? Började få ströfrånvaro på jobbet, har ett högt uppsatt jobb. Men ingen skulle tro att jag drack. Undanflykter, lögner, isolering... det är över nu... bestämt mig.. ska bli en bra mamma igen, återerövra livet. Hmmm lött säga dag tre... men jag vill. Vill verkligen. Har mitt första delmål 5 dagar...

Kämpa! Du klarar det! Om jag, världens vekaste bedrövliga människa, kan ta en dag i sänder så kan du! Åååååå vad jag hejjar på dig! Berätta hur det går! Får stötta varandra. Kram till dig!

Hur för ni kring högtider? I går var dag 2, såååå sugen på vin. Min särbo ringde, vill tala midsommar vilken vi ska fira tillsammans. Han vet ingenting om mina bekymmer med A så heller inte min önskan och behov av att vara helt utan. Han frågade om vi skulle ha rött eller vitt med oss ut till landstället. Jag hoppade bock över frågan, sa någonting i stil med "det har jag inte tänkt på, men jag har sett att affären säljer olika sorters sill billigt, vilka tycker du om?"
I slutet av samtalet kom frågan igen. Gick inte att slingra sig så jag sa "välj du".
Vi har inte setts så länge, men tillräckligt för att jag inte vet vad jag ska säga utan att det väcker en massa frågetecken.
Jag vet att ärlighet alltid är det bästa men just nu känns det för skört. Delvis just för att relationen är så pass ny, inte ens ett år än, dels för att det bara är början på dag 3 (vilket jag är tacksam över; varje dag som går, 2 dagar och 1 morgon är bättre än 1...)
Hur gör ni alla kring högtider, eller gjorde i början då ni kanske inte helt klarade av att vara 100% ärliga?
Önskar allihopa en fin vit dag!
/T

...men jag är ensamstående med småbarn. De har det bra hos mig hittills men det är bara en tidsfråga tills drickandet går ut över dem. Jag har svårt att ta mig till aa-möten då jag alltid har barnen efter jobbet. Jag vågar inte kontakta sjukvården pga rädsla för orosanmälan. Hur gör man för att bli nykter utan vård/stöd? Finns det alternativ jag har missat?

Hej,
Jag är alkoholist, det är inte mitt fel, men det är mitt ansvar.
Jag är nykter alkoholist, luktar gott, tränar regelbundet och kör mitt eget företag med god ekonomi.
Jag är stolt över mig själv. Jag duger som jag är. Jag har dessutom erfarenheten från att ha tagit mig ur ett helvete som det innebär att vara beroende. Jag vill inte vara utan den resan. Den ger mig styrka. Och ödmjukhet inför andras lidande. För en sak ska du veta. Ingen går omkring utan fel o brister. Alla bär på något. Men ingen vill erkänna det.
Men du har erkänt för dig själv att du vill ha en förändring. Det är stort!
Du är starkare än många andra.
Jag fann lösningen genom att träffa andra med samma problem (AA). Du kanske hittar en annan väg.
Lycka till nu på din resa :)

Sakta ner, stanna upp och vara här och nu, se och vara tacksam för de små glimtar av ljus som ändå finns där i mörkret. Jag var ju där, hade funnit ett lugn, en ro för ett par veckor sen innan jag fick besked om allvarlig sjukdom som nu visat sig vara obotlig, hos en av min nära kära. Det är inte konstigt att det surrar i mitt huvud. tusen tankar som antingen gör mig helt handlingsförlamad eller överaktiv.
Jag ska läsa dina rader varje morgon för att påminna mig.
Idag är jag tacksam för:
1. Att jag hälsat på min släkting som inte ser ett dugg sjuk ut, var lika glad och positiv som hen alltid varit
2. Denlillamänniskans insiktsfulla kommentarer
3. Att jag hittills klarat mitt mål att måttlighetsdricka. Håller på mina regler, max 3 glas, när jag vill. Och det bästa är att jag faktiskt inte vill särskilt ofta. Fram till nu bara 1 gång denna månad.

Har läs igenom dina inlägg och känner igen mig i mycket. Har haft en del förhållanden genom åren, alla har förstörts pga alkoholen. Dom hade säkert tagit slut ändå men alla kvinnor har sagt detsamma, jag har problem med alkoholen.

Jag minns mycket ångest i mitt liv. Jag var mobbad som barn och det satte sina spår. Alkoholen gav mig mod, vilket ibland funkade. Men jag har förlorat så mycket pga alkoholen. Alla dessa dagar jag vaknat upp med ångest och nedstämdhet.

Du gör rätt i att sluta med alkoholen. Jag är inne på dag 15. Igår var en tung dag men idag har varit en underbar dag. Jag är så klar i huvudet. Jag kan ha en normal diskution utan att behöva avbryta för att jag tappar bort mig.

Stort lycka till och kämpa på. Det blir snart bättre

Är rädd för att förlora det stöd jag har runt mig. Speciellt en vän. Känns som den glider iväg och jag kan inget göra. Är helt ärlig med denna person. Försöker inte ens göra mig till. Känner mig som en börda. Som någon denna behöver bry sig om. Försöker med att släppa kontrollbehovet, rädslan och egot. Det är bara lite svårare så här på kvällarna när jag är ensam med tankarna som sällskap.

så tänker jag mkt på andras alkoholvanor.
Har varit på flera fester, middagar och tillställningar under dessa veckor där det bjudits på alkohol. När jag iakttar andra så är det många som man märker har samma problematik som jag brottas med. Jag känner igen den ängsliga blicken hos folk som genast kollar in att man fått lika mkt i glaset som alla andra när det serveras dryck. Hur blicken börjar flacka mot flaskan på bordet eller mot baren när det egna glaset börjar bli tomt. Oron som hela tiden finns där efter mer att dricka. Känner igen det så väl och ser det då tydligt hos väldigt många. Jag blir så ledsen över att det är så. Både för min del och för andras. Man kan inte koppla av och ha det trevligt om glaset är tomt. Det måste fyllas på. Vill inte dit igen. På tisd är det en månad sen jag drack. Härligt om jag kommer att få säga nyktra månader istället för dagar..,.

i min tråd. Den värmde. Gör mig gott. Du är insiktsfull och delar med dig av din klokhet till oss andra som snubblar runt. Alltid intressant att läsa hur du hanterar livet. Jag tror att du, med all din klokhet kommer att klara ditt mål att kunna dricka måttligt. Önskar dig allt gott?

Tänker på dig också ?
Du är en intressant person och jag blir glad av att du finns här?

Kramar
???

Ny här. Inne på min sjunde nyktra dag. Känner också av tröttheten/ matthetskänslan. Lägger mej och vilar då, inte sova annars kört för natten.

Igår kväll sov jag från kl 20 till 04, sen 04.30 till 08.30. Totalt 12 timmar! Idag är jag, tack och lov, inte lika trött. Nyss hemkommen från att ha hämtat dottern från jobbet. Dricker te nu och är tacksam för den här nyktra dagen.

Tack alla ni som läst, och besvarat mitt första inlägg. Jag vill hålla fast vid att det är som ni säger; att jag har hittat rätt (hit till Alkoh.hjälpen).
I morse var jag så stolt över att ha haft en dag utan A. Hela dagen bar jag känslan av att "this is a pice of kake".
Väl hemma från arbetet tillsammans med gnälligt barn, åter i det sammanhanget (efter jobbet med/utan gnälligt barn) då flaskan brukar åka fram förbannade jag att ingen finns. Ärligt talat kom känslan av att vilja gå av bussen 2 stationer tidigare, handla en, redan under färden hem men inte lika starkt som då/nu.
Vid matlagning: "åh vad jag saknar glaset. Om jag bara hade ett vore det så mycket enklare/roligare att laga..."
Vid åsyn av morgonens- och gårdagens disk: "Vill inte...vill inte! Om jag skulle köpa en flaska, bara ta ETT glas för att bli mer rofylld inför uppgiften..."
När barnet vägrar komma hem för middag, vill vara ute med vänner och en hel drös med starka ord kastas en i ansiktet: "Nu orkar jag inte mer! Bättre 1 dag än ingen dag, jag kan börja om i morgon, vad är klockan?, Om jag går nu hinner jag innan bolaget stänger"
Så snurrar tankarna om än i snabbare banor. Jag hittar på dåliga ursäkter, och även utan ursäkter tänker jag på vinet nästan precis hela tiden.
Hur länge innan den hamnar i skym undan?
Den nya, ofantliga upplevelsen av trötthet när väckarklockan ringde kan jag ta. Svettningsvallningarna under dagen kan jag acceptera med insikt om att det betyder att kroppen minimalt börjar sin återhämtning. De ständiga tankarna på alkohol håller däremot på att driva mig till vansinne.
Älskade, hatade, förbannade, underbara alkohol!