Senaste kommentarerna i forumet

Dricker ofta,vill inte det,vill vara nykter

Måste alltid dricka denna förbannelse kommer när jag mår bra var o varannan dag ,hatar,hatar mig själv.När jag är nyckter så tycker alla om mig,varför kan jag inte vara alkoholberoende.Tror jag lever i sus o dus,tyvärr jag är en alkolist.

Samma här,hatar mig själv att jag inte kan kontrolera mig,vill vara nykter,men det går inte

Dricker offta

Ja det får gå bättre denna vecka :)

Jag försöker lära mig att bli normal drickare. För ett år sedan var jag stor konsument med typ 2-3 fyllor varje vecka. Jag började min förändring resa i september förra året. Har haft långa helt vita perioder sedan dess. Jag känner inget sug men gillar känslan av berusning. Mina bromsar tar dåligt så ibland blir det för mycket. Då har druckit upp min ranson och sedan tullat på frugans lager. Ej bra! Ska endast dricka det jag bestämt i förväg.
/mrx

Jag har varit hos min underbara terapeut som skalar av mig mina lager av omedvetenhet, som jag byggt på genom åren för att skydda mig.
Hon hjälper mig till klarhet, att se mitt beteende och därmed kunna förändra.
Jag rekommenderar alla en terapeut som hjälper till med att hitta orsaken till detta symptom vi har. Symptomet är bla att dricka destruktivt, att dricka för att dämpa det man inte orkar vara i.
Jag arbetar med att vara nykter NU. Att stanna upp och vara lugn. Göra medvetna val.
?

Hejsan!
Läst en hel del här och blir lite rörd av all kärlek och förstående här inne.
Efter många om och men, samt rop på hjälp har jag ÄNTLIGEN kommit underfull med att jag vill ha hjälp..
Mitt alkoholmissbruk har förstört min senaste relation, vänner och familj i min närhet märker på mig att något inte är som det ska..
När jag tog steget att be om hjälp via jobbet fick jag bra respons och åkte till företagshälsovården där jag träffa en läkare och svara på lite frågor.
Gick till vårdcentralen dagen efter och tog blod och urin prover..
Nu vet jag inte vad som kommer ske och vad för slags behandling jag får..
Det jobbiga är att bara vänta hela tiden på att få hjälp.
Jag behöver hjälp NU och inte om några dagar.
Vände mig till st Göran beroende kliniken då jag skulle hem till min partner igen efter en vecka i trygghet hos familjen utan alkohol.. men där fick jag inte mkt till hjälp "för stunden" utan att blev de för jobbigt får jag komma tillbaka.
Det blev som jag misstänkte att jag drack såklart så fort min partner lämnade lägenheten.. har inte ångest över det eftersom jag förstod själv att de skulle bli så.
Nu väntar jag på provsvaren och vad jag ska få för behandling..
Jag tror själv att det bästa vore att åka på rehab faktist, men känns lite läskigt och främmande när jag inte vet hur de går till.
Just nu vet jag inte så mycket och allt är förvirrande...
Känns lite som att jag inte blir tagen på allvar i det hela.
Behövde skriva av mig lite..

Hej alla,

Jag har bytt nick och redigerat lite i mitt först inlägg eftersom jag ansåg att det avslöjade lite för mycket om mig. Sorry, men jag vill gärna inte bli identifierad av någon jag känner.

I alla fall så har jag varit helt nykter nu i mer än 14 dagar. Det har varit ganska så jobbigt, och suget har satts in flera gånger. Inte värre än att jag har kunnat mota Olle i grind, men avhållsamheten har gjort sig påmind. Först igår tror jag att jag har lekt med tanken att dricka och faktiskt känt avsmak, dvs jag *ville* faktiskt inte dricka något, även om jag "hade fått". En väldigt skön känsla att det här går åt rätt håll.

Jag har läst väldigt mycket på det här forumet, och jag tycker många livshistorier är extremt fascinerande (och välskriva; vissa är riktiga cliffhangers). Att följa Mrx, Fenix, Vinäger (vad har hänt?), Dee, mm är väldigt intressant och upplyftande (ärligheten och öppenheten är så oerhört fin, och visar verkligen människor från dessa bästa sida). Även forumet av anhöriga har varit hjälpsam; som (f.d) alkoholmissbrukare så känns det viktigt att se hur den "andra sidan" drabbas av ens egna beteende.

Nu till en kort observation: Nästan alla återfall som jag läser om är planerade! Dvs. det är *inte* så att person X sitter på en uteservering och dricker sin Ramlösa, för att helt plötslig säga "Nä, för fan, det är soligt, jag tar mig en öl!", för att sedan vakna upp två dygn senare med flera flaskor sprit i kroppen. Snarare verkar det vara så att återfallen är planerade dagar i förväg. Det handlas på systemet för en flera dags lång fylla etc. Många gånger med tanken att det ska bli "en flaska vin", men det inhandlas ändå tre flaskor vin och en flaska vodka. Är det så? Var era återfall planerade?

På kliniken. Dags att blåsa. Jag mår bra, inget sug på flera dagar. Det är väldigt mycket folk här idag. Kanske har det varit en svår helg för många. Kostymnissar, uteliggare och unga tjejer, här finns alla sorters människor.

En solig och kall dag i Göteborg. ??

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen. Du börjar så inspirerande med "Äntligen lite hopp!"

Fint att börja veckan med att läsa det. Berätta gärna mer om det hopp du ser och kanske lite om just din situation, gissar att många med mig blir nyfikna.

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Härlig läsning! Dina tankar och känslor påminner mycket om hur jag ser på livet. Vi har haft en skön trevlig helg hos dottern och svärson. Jag tycker det alltid borde vara 4 dagars arbetsvecka. Jag verkligen hatar och mår dåligt av vardags stressen. Den har allt för många gånger fått mig att dricka alkohol. Jag har fortfarande kontakt med min stress terapeut via företagshälsovården. Vårt första barnbarn har också kommit. Hon hade bråttom och ville ut två månader för tidigt. Alla mår bra men ligger kvar på sjukhuset för att växa till sig.
/Mrx

Öppnar med spänning forumet på måndagsmorgon, dina betraktelser ger mig energi och ork att kämpa även denna veckan.
Kram Strulan

För inlägg i min tråd, det värmde!

Så lägger jag ännu en vecka till min historia, och den blev bra tycker jag nog.
Kan lätt vänja mig med fyra dagars arbetsvecka, tre på raken smakade mumsfillibabba.
1:a Maj mitt i veckan kändes lite onödig, för kort att göra någonting vettig, men det blev en dag med bara slappa, och det är också viktigt.

Nu ligger jag åter och trynar i lopplådan en söndagsnatt, med lurar i öronen och poppar Yazoo som är efter snart fyrtio år fortfarande min absoluta favoritgrupp, så tråkigt bara att de löstes upp för trettio år sedan bara...
Jo jag är en enfaldig syntare i grund och botten, känner mig rätt ensam numera, få som tycker som jag.
Men just den musiken blev min tröst när man var olyckligt kär i tonåren, och funkar lika bra när man är lyckligt kär för den delen med.
Det händer mycket med den allmänna känslan när man lyssnar på musik, man skingrar tankar och börjar drömma sig bort.
Jättebra moodförändrare.

Jahopp, inte det minsta trött fast klockan snart slår tolv slag, ingen idé att känna sig stressad, tröttheten kommer när den kommer.
Har väl mycket intryck att sortera in i arkivet efter en händelserik helg, då vi var vid stugan för andra gången i år.
Sex vuxna en bäbis och två hundar, och helgens uppdrag, ta reda på nyårsstormens offer, två tallar.
Svågern hade köpt en flismaskin som vi testade, och gisses vad rolig den var att köra, vi tuggade ner precis allting.
Helt euforiska började vi samla pinnar och såga ner hängande grenar från andra trän, mjoff mjoff tugg tugg...
Fliset lade vi på stigen i skogen för att hindra den att växa igen, stigen som vi knappt använder längre sedan lanthandeln lade ner för tio år sedan, en tråkig historia.

Lite jobbigt blev det när ingen av motorsågarna hade en vass kedja, fick nöta lika länge som en bågfil hade gjort jobbet på.
Men fint blev det i alla fall, vi fick det helt rent, t.om spånen blev bortkrattade.
Nöjda, trötta och skitiga var det extra härligt att sätta sig tre gubbar i den nybyggda bastun, premiär för i år.
Svalkade gjorde vi oss på den egenhändigt byggda altanen med varsin öl i handen*, inte utan att vi kände oss lite stolta när vi berömde hur duktiga vi har varit som byggt allt det här själva.
Mellan trädkronorna kunde man skönja hur havet glittrade i motljuset och vi hörde ett havsörnspar gälla skrik och deras siluetter mot den klarblå men lite kalla vårhimlen, just vid detta tillfället kände jag mig väldigt rik, inte på penningar utan upplevelser.
Tre nakna och svettiga karlar i lite olika generationer och pratar runtomkring saker som karlar brukar göra, bilar, jobb och pengar.
Och så vågar man inte bryta av med att säga stopp, vänta killar...är det inte det här som är livet, se lyssna och njut.
T.om när en fluga klättrar runt på snorren med sina sex kalla fötter så är det detta en sak som jag antar att vi kommer att minnas när vi är gamla och sitter på hemmet och suger på löständerna...

Vi tar en mörsare till med lite extra skopor vatten på aggregatet innan huden lyser grisrosa på oss alla tre.
På med badrockarna i frotté och en handduk runt nacken innan vi trampar upp för alla trapporna till stugorna och de tända grillarna.
Snart byts våra tvåldoftande kroppar ut mot en i grillos, och vi fick lukta rent i tio minuter, men så är lagarna på landet, gott är kort.
På bänken utanför bastun syns fortfarande sex stycken våta skinkavtryck från våra rumpor.

Runt middagen ojar sig fruarna hur vi kunde fälla den stora furan som var nära tolv meter hög utan att vi skadade vare sig oss eller byggnader, hur visste ni?
Vi bedyrade hur proffsiga vi var att trädet lade sig på halvmetern när på det vi hade beräknat, men egentligen hade vi ingen aning alls.
Vi killar har en förmåga att anta nya utmaningar stärkta av varandras påmaningar, klart vi fixar detta, eller hur?
Livet är fullt av nya erfarenheter, och enda sättet att få nya är att öva utan att veta på riktigt hur det kommer att gå.
Precis på samma sätt som man provar att sluta dricka alkoholen, otrampad mark och en gnutta optimism.

Söndagen var kallare och vi tog det lugnare, somnade på en av solstolarna under en pläd.
Frugan pratade på mobilen med våra vänner i Norge, hon hade fått åka och hämta dottern mycket tidigare från festen på lördagen.
De skulle komma en snöstorm och det fanns risk för att det inte skulle gå att ta sig fram med bilen, uäck!
Vilken skillnad, jag sov på solstolen och låg och tittade på påsk/pingstliljorna som börjat slokna, de hade snöstorm!
Jo jag är lyckligt att jag är där jag är, visserligen fick vi några snöflingor under värsta blåröken med motorsågen men det var bara några enstaka, lika kortvarigt som när man misstänker att någon släppt en fjärt, vad var det där?, nä...det var ingenting.
Luktar det inte så har den aldrig existerat...

En helg som betytt att man har gått och lagt sig alldeles för sent, men nykter och med ett leende på läpparna för man ör slutkörd fysiskt.
Inte som arbetsveckan där det är den psykiska stressen som gör en trött, sliten och aldrig helt utvilad.
En kall hundnos på ryggen under täcket tidigt på morgonen där två pliriga hundar tycker att vi har vaknat till ännu en fantastiskt och oupptäckt dag med massor av nya äventyr som gör att här kan man inte ligga kvar och tryna.
Ingen kan ligga kvar i sängen när man ser dessa två levnadsglada varelser som ingenting annat vill än att vara med just mig, men kissa först!
Slicka upp en myra på trätrallen, jaga en citronfjäril, gräva en grop i gräsmattan, bajsa i rabatten, livet är fullt av härliga upptåg, när man är en hund, vi borde lära oss av hundarna som verkar leva ett ganska okomplicerat liv, men kanske skippa att hänga upp en dassrulle i rabatten.

Berra

* alkoholfri förståss

Dag 5. Är trött och hängig, antagligen på grund av stress. Har en deadline på en bok innan sommaren och schemaplanering inför hösten att tänka på. Och naturligtvis är jag sen. Prokrastinering is my middle name. Jobbet tar jävligt mycket tid. Jag bär det med mig dygnet runt. Det är en av nackdelarna med att arbeta med sitt intresse. Fast jag har det ju väldigt bra, inget snack. Oerhört fritt, relativt välbetalt... Och många möjligheter till vardagligt alkoholintag med spännande kollegor... Många av dem har naturligtvis problem med sitt drickande precis som jag.

Nykterhet är livet. Jag har planerat att vara vit maj ut, förhoppningsvis längre. Skall på en brakfest i början av juni. Jag kommer att köra bil. Loka citron är mitt nya beroende. Jag tömmer mer en back i veckan. ? Lokamissbrukare...

Drack jag knappt något. Nu har jag stooora problem med alkohol. Det gick fort att komma upp i farliga mängder. Är 8 år sedan jag opererades.

Hej igen alla kämpar!
Jag har sedan i julas haft många kortare vita perioder, den senaste som varade till i torsdags var 21 dagar.
Det gör att jag i det stora hela mår mycket bättre trots bakslagen.
Jag har druckit vin 3 dagar i rad och kan ännu en gång konstatera att det var helt meningslöst.
Så nu börjar jag om igen, dag 1 idag alltså.
Det går lättare och lättare att hålla mig nykter nuförtiden, det är inte samma kamp längre, det har liksom blivit lite mera normalt att vara nykter.
Jag har struntat i AA den senaste tiden och det har faktiskt varit skönt.
AA är bra och jag kan rekommendera alla att pröva AA, men själv känner jag att det inte riktigt passar mig.
Nu ser jag framemot en nyckter period igen, hur länge den varar får man se i framtiden men idag ska jag vara nyckter
I alla fall!

Nu fyller vi själen med liv istället för med whiskey! Önskar dig oändligt med nyktra dagar.

Tack för all pepp! Den är så himla värdefull?

Fina du önskar dig ro och lycka//kram Strulan

Jag blir rörd av ditt inlägg och så glad att du är nöjd och tacksam med dig själv. Det ska du verkligen vara!!

Jag känner med dig!!

Det är fint att läsa din tråd. Du känns lugn och stabil. Jag tar med mig ”jag kan lita på mig själv och ta hand om mig på bästa vis”.
??

Dag 50! 50 dagar utan alkohol! 50 dagar sen jag slog huvudet i botten.
Jag ser dagen som en ny chans, själsligt uppvaknade. Jag är tacksam! De dagar jag glömmer att stanna upp och känna tacksamhet, de dagar kommer suget efter alkohol.
Så idag, stannar jag upp, är tacksam!
TACK för att jag fick vakna. TACK för att jag fick en ny chans att LEVA. TACK för att jag får vara en vaken mamma. TACK för att mina barn inte behöver lida pga mig! TACK!
??????

Kom just hem från en långpromenad denna strålande vackra morgon. Allt känns fortfarande stabilt och bra.

Kom under min promenad att tänka på, att jag känner tacksamhet till mig själv, för de bra livsomständigheter jag ordnat för mig under livet. Jag hade bitvis en svår uppväxt och några rätt smärtsamma ungdomsår då jag bodde på instutition en period. Då kände jag mig fruktansvärt ensam och utsatt och verkligen i bottenläge. Men redan då, när jag var sådär 18 år så bestämde jag mig för att ordna ett bra liv åt mig själv. Och det gick faktiskt riktigt bra! Bästa betyget är inte min ekonomi eller min utbildning, utan att båda mina barn mår bra och tycker om sin mamma.

Jag står på sätt och vis i samma läge idag. Att jag bestämt mig för att skapa en bra och tillfredsställande framtid åt mig själv. Vilket kommer att bli till glädje och trygghet för mina fina barn.

Idag blir det en fin dag då jag kan lita på mig själv att jag kommer att ta hand om mig själv på bästa vis.
Jag önskar också att alla ni andra som kämpar för att göra era liv bättre, kan klappa om er själva för alla de bra egenskaper ni har. Ibland måste man nog fokusera på det fina och positiva i livet för att motivera sig själv och påminna sig själv, om att man är en människa som är värd kärlek och beröm!!

Hejsan!
Läst en hel del här och blir lite rörd av all kärlek och förstående här inne.
Efter många om och men, samt rop på hjälp har jag ÄNTLIGEN kommit underfull med att jag vill ha hjälp..
Mitt alkoholmissbruk har förstört min senaste relation, vänner och familj i min närhet märker på mig att något inte är som det ska..
När jag tog steget att be om hjälp via jobbet fick jag bra respons och åkte till företagshälsovården där jag träffa en läkare och svara på lite frågor.
Gick till vårdcentralen dagen efter och tog blod och urin prover..
Nu vet jag inte vad som kommer ske och vad för slags behandling jag får..
Det jobbiga är att bara vänta hela tiden på att få hjälp.
Jag behöver hjälp NU och inte om några dagar.
Vände mig till st Göran beroende kliniken då jag skulle hem till min partner igen efter en vecka i trygghet hos familjen utan alkohol.. men där fick jag inte mkt till hjälp "för stunden" utan att blev de för jobbigt får jag komma tillbaka.
Det blev som jag misstänkte att jag drack såklart så fort min partner lämnade lägenheten.. har inte ångest över det eftersom jag förstod själv att de skulle bli så.
Nu väntar jag på provsvaren och vad jag ska få för behandling..
Jag tror själv att det bästa vore att åka på rehab faktist, men känns lite läskigt och främmande när jag inte vet hur de går till.
Just nu vet jag inte så mycket och allt är förvirrande...
Känns lite som att jag inte blir tagen på allvar i det hela.
Behövde skriva av mig lite..