Senaste kommentarerna i forumet

Jag ringde till AA med för ett par månader sen, visst fattade han jag snackade med om va jag pratade om men det kändes lite nedlåtande samtidigt. Vet inte varför, har borderline, kanske jag som misstolka. Vet ju det finns grupper för yngre personer med, fast vet inte om de är typ 18-25år bara, isåfall är jag fucked, fyllde ju nyss 26..

Tack, det tåls att funderas på iallafall. Skönt ha nånstans där man kan skriva av sig anonymt iallafall. Hittade denna sidan av en slump faktiskt och det var ju bra det!

Kämpar också med dom tankarna. Men dom jag nu har kontakt med och har lyckats är inne på att det inte funkar med aldrig mer nykterhetslöften etc .man får dricka om man vill. Men jobbar man in mantran som ”idag slipper jag dricka” eller ”idag vill jag inte dricka” osv funkar det. Problemet är väl att det måste komma inifrån, att inte vilja dricka idag på riktigt.

Konstig åkomma det här med alkoholberoende. Om du inte läst den så rekommenderar jag boken skål ta mig fan. Roligt skriven, mycket igenkänning men också en del tänkvärda tips osv. Lite skriven av alkisar för alkisar.

Hej!
Jag var medlem här för några år sedan och sedan dess har jag läst en del, men inte varit aktiv.
Mitt drickande började när jag var ca 22 år. Det var i alla fall då som jag började ha en komplicerad relation till detta gift. Från att ha varit väldigt måttlig till att bli den som alltid alltid var allra fullast på festen eller krogen.Det eskalerade under en tid och under flera år drack jag så gott som dagligen. När jag var 23 träffade jag min nuvarande man. Vi drack tillsammans stora mängder alkohol under helgerna, men på vardagarna var han bortrest och då fortsatte jag på samma sätt utan hans vetskap. Jag var arbetslös och fyllde mina dagar med alkohol och verklighetsflykt. I min ensamhet drack jag mest 2,8 % öl i stor mängd- 10 liter per dag. Ibland tog jag mig en grogg eller vad som helst utöver det.
Vändningen kom när vi bestämde oss för att skaffa barn. Det gick inte på direkten och jag minns ett tillfälle när jag beklagade mig inför min man att det inte hade tagit sig den här gången heller och han sa, att det var ju en väldig tur, och syftade på helgernas hejdlösa drickande och vad det hade kunnat ge för skador på ett foster. Ett frö såddes hos mig och efter en rejäl fylla fick jag nog och bestämde mig för att sluta dricka. Det lyckades och vi fick vårt barn. Drack inte en droppe på 1,5 år. Men när jag hade slutat amma började jag så smått igen, men långt ifrån i samma mängd. Jag vill nog påstå att jag lyckades hålla det på en normal nivå länge och vi skaffade oss två barn till. Jag har aldrig druckit under mina graviditeter. Det är jag stolt och glad för.
Problemet är att jag trodde att jag trodde att jag hade kontroll nu, att jag kunde dricka som vem som helst och att suget aldrig skulle komma tillbaka på samma sätt. Så fel jag hade. De senaste åren har mitt helgdrickande eskalerat (aldrig inför barnen dock!) och nu har jag nått botten och förstått att jag inte har kontroll längre. Jag tänker ständigt på alkohol och när jag ska få dricka nästa gång. Planerar mitt liv efter drickandet. Bestämmer mig för att hålla det på en rimlig nivå, men lyckas aldrig. Ett ständigt sug efter mer när jag har fått i mig första droppen.
Ironiskt nog är jag i övrigt väldigt hälsosam, springer 3-4 mil i veckan, äter sunt och läser på universitet till ett yrke inom hälsa. Mitt drickande är min hemlighet som inte någon mer än min man vet om. Jag lider också av en hemsk hälsoångest och det har blivit värre och värre med tiden. Efter en fylla mår jag dåligt hela veckan, ända tills jag får dricka igen och glömmer min oro för en stund. Så går det runt i all evighet.
Jag vet egentligen inte vad det var som gjorde det. Kanske att min oro för vad jag har gjort med min kropp och om jag ska dö nu har blivit större, kanske det att jag är rädd för hur en kommande resa till kompisar som gärna dricker mycket ska bli, kanske är det den stundande semestern, som jag vet innebär alkohol i stort sett varje dag. Jag orkar inte mer. Jag klarar inte att vara måttlig och jag klarar inte av att ha ångest över mitt drickande längre. Så jag har bestämt mig. Berättade för min man igår att jag vill sluta dricka helt och att jag vill ha hans stöd. Berättade om min oro för kompisresa och semester. Det känns skönt, men samtidigt skrämmande. Jag hade nog önskat ett större stöd. Min man dricker också för mycket, men är inte beroende. Han vill inte sluta, men dra ner ordentligt på alkoholintaget nu när jag slutar. Han tycker att det är tråkigt att vi inte längre kan sitta och prata över en (flera) öl och att jag nu funderar på att stanna hemma från kompisresan. Att säga till vännerna att vi inte vill dricka varje dag, eller helt enkelt bara låta bli att dricka är tydligen inget alternativ.
Jag känner mig hoppfull och stark just nu i mitt beslut, men jag är fundersam och orolig inför hur det ska bli längre fram när jag hamnar i miljöer där andra dricker och framför allt när min man sitter på en uteservering med en öl i handen och jag med min cola zero. Jag kan ju inte tvinga honom att börja leva som jag.
Jag får ta en dag i taget. Ni här inne har hjälpt mig mycket med era berättelser och jag kommer att söka kraft och stöd här för att klara det. Sex dagar nykter idag. Första helgen nu på länge utan alkohol. Mitt nya liv börjar här och nu!

Tack, Tackohej!
Jo, jag är medveten om svårigheterna här. Och egentligen vet jag inte ens om jag vill dricka. Nu provade jag på Valborg. Det gav inget särskilt. Men jag har hela tiden haft svårt att säga aldrig mer. Mina första veckor gick bra delvis i vetskapen om att jag skulle kunna dricka längre fram. Nu behöver jag nog inte tänka så längre. Men jag behöver ändå tänka i termer av tid, hela mitt liv är sådant; träning, arbete, nykterhet, det är delmål som skall avklaras. Har alltid funkat så.
Jag får helt enkelt se vart det hela leder. Det är allt jag kan göra.
Trevlig helg.

Hoppas verkligen det funkar för dig, en liten varning i all välmening är progressiviteten i sjukdomen jag lärt mig om. Har hjärnan utvecklat den fysiska allergin blir det bara värre, aldrig bättre. För mig personligen har jag absolut utvecklat den Allergin och beroendet. Trevlig fredag och helg och heja dig!

Härligt att du mår bra, man skall välja den vägen man mår bra av. Ha en fin helg// Strulan

På kliniken för att blåsa. Dag 3. Min läkare tycker inte att det är en bra idé att försöka lära sig att dricka måttligt, inte med mina "höga konsumtionsvanor". Själv vet jag inte. Jag tänker i alla fall fortsätta nykterheten maj ut, sedan får vi se. Mår fortfarande utmärkt. Känner mig pigg och lätt i skallen. I helgen tänker jag träna, arbeta med ett översättningsprojekt, fiska och jobba på tomten. Jag kommer inte att dricka, vill inte dricka, har inget sug.

Idag är det fredag och det är min 14:de nyktra dag!
Kan inte förstå att tiden flugit iväg och nu har suget börjat avta en aning.
Kämpa på mina vänner! Vi löser detta tillsammans ✌️

Denlillamänniskan, du har självklart rätt ang tabletter. Jag har dock druckit varje vecka så länge jag kan minnas. Ska säga att det rör sig inte om några mängder medicin, 5-15 mg några gånger i veckan, har en del ledvärk så jag är förvånad att jag klarat långpromenader/jogging så bra som jag gjort. Ang rökning så har det ökat (1-4 st/dag) när jag inte dricker, ett annat substitut.. rökar vid enstaka tillfällen annars.

Jag kan varmt rekommendera alkoholhjälpens internetbaserade program som finns på startsidan, ett 11 veckors program, har gjort det själv när jag bestämde mig för att sura dricka - man får jättebra verktyg att jobba med kring alkoholproblematiken/nykterheten!

Lycka till!

Du har kommit till en punkt där du tydligt har blivit medveten om att alkoholen gör att du beter dig på ett sätt som inte är du. Alkoholens effekter förstör viktiga saker i ditt liv, du vill nu rädda relationen till din flickvän som du älskar högt. Starkt och modigt av dig att skriva här och be om tips och råd! Också väldigt klokt av dig att du har tagit kontakt med psykolog och ska gå på AA-möte. Du är öppen för att ta emot hjälp från olika håll, det är verkligen en styrka som du kan ha mycket nytta av framöver. Det och den starka motivation som den här Valborgshändelsen har fört med sig - du vill nu göra allt för att behålla din tjej - är en väldigt bra grund för förändring. Fortsätt gärna skriva här eller i din andra tråd om hur du mår och hur det går för dig! Förhoppningsvis kommer du snart att få lite tips och tricks från andra användare som har varit där du är nu.
Vänligen och med hopp,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag sitter hemma och har sjukanmält mig från jobbet och har bestämt mig för att bli nykterist o ändra mina vanor.

Men sitter med en ångest som äter upp mig inifrån!
Valborg va inget bra för mig jag skrek åt min tjej och puttat henne lätt och inte minnets nånting.

En sida av mig som aldrig dykt upp innan och nu ska hon inte sova hos mig mer och tror att hon kommer lämna mig oavsett om jag ändrar på mig.
Men jag är villig att ändra hela mig för henne, hon är mitt allt min bästavän min flickvän och framtida mamma till mina barn.

Hon är lika rädd för mig som jag är för mig själv när jag är full och hon är den som får ta smällarna men jag vill ändra på mig.

Jag vill inte dricka mer det är nog för mig!
Jag vill kunna sitta med umgänge som dricker men att jag avstår!
Jag vill gör nåt för MITt psyke och min relation med min flickvän till nånting underbart.

Jag ger upp alkoholen men jag behöver hjälp kan nån ge mig tips och tricks på hur jag kan göra !

Jag har troligen mycket jag behöver reda ut med mig själv och har tagit kontakt med psykolog och även ska jag till AAmöten.
Mvh ungovilsen

Haha, jag började också dricka mer när jag slutade röka. Inte de första dagarna men sedan. Vilket trams!

Hej. Jag är alldeles ny medlem här.Jag har varit helt nykter i 26 dagar efter att druckit alldeles för mycket i ca: 20 år. Mår så jäkla dåligt psykiskt närminnet är katastrof och värk i kroppen speciellt benen/Är detta normalt efter nästa fyra veckors uppehåll. Tacksam för svar

Räknar på nytt. Dag 2. Kan inte påstå att jag ångrar att jag drack på Valborg. Idag är jag på jobbet. Det flyter fint, jobbar lika bra som innan Valborgsmässoafton. Fått skrivit mycket, haft några möten. Ingen alkohol kommer att drickas under maj månad. Jag har inget sug, ingen lust. Jag mår egentligen oförskämt bra.

Det låter som att alkoholen tidigare har varit ett sätt för dig att hantera svåra sömnproblem och ångest, vilket fungerade på kort sikt, men nu när du har fått annan hjälp för dina psykiska besvär så märker du att alkoholen tar en större plats än du skulle vilja i ditt liv. Du får ibland allvarliga symtom på abstinens med skakningar, svettningar, bröstsmärtor och du har också fått magkatarr. Du är samtidigt rädd för att söka hjälp och tycker inte att du har blivit tagen på allvar inom vården, då du tar hand om hygienen och är välklädd vid vårdbesök (det var nog vårdpersonalens bemötande som Tess45 syftade på, inte att du förnedrar någon!) vilket kan få folk att avfärda dina problem. Tufft att vara med om.

En sak som du skulle kunna pröva ifall du ändå vill testa att söka stöd i en förändring, är att anmäla dig till vårt nätbaserade program här på Alkoholhjälpen. Det är gratis och anonymt och du kan göra det helt på egen hand eller med stöd av en rådgivare. Det kanske kan vara ett alternativ eller ett komplement, ifall du är tveksam till att söka beroendevård? Bara en tanke, hoppas att det är okej att jag delar... Du hittar programmet i en blå ruta på startsidan.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ytterligare en nykter dag har förflutit. Jag har sovit gott och stigit upp tidigt. Ute regnar det, vilket naturen behöver ( Jag är en stor naturvän).

Nu börjar jag tänka; - Jaha, var det inte märkvärdigare och svårare att sluta dricka än såhär? Blir nästan lite rädd, eftersom det kanske gör att jag inte tar nykterheten på allvar. Men det gör jag. Vill absolut inte dricka för jag tror att det skulle kännas väldigt dåligt. Ni vet den där halvfulla vinflaskan som ligger i kylen sedan en vecka? Jag tittar på den och tänker; Ja, ligg där du och bli vinäger. Skiter väl jag i. För mig är den jättebra att titta på, för den är en ständig mätare på hur jag förhåller mig till alkohol. Första dagarna var den ett hopp om att dricka alkohol när jag varit nykter mina tre veckor. Nu vete sjutton om det känns så lockande.

Efter en längre ledighet ska jag gå in i en intensivare jobb-period. Då ska jag se vad tröttheten och tidspassningen gör med mig.

Idag kommer det bli en fin dag där jag får vila tryggt i nykterheten. Jag önskar att många andra här, får vara med mig i det hoppet och i den tryggheten.

Tramsbrillorna?? De ska jag också ha på emellanåt idag. Framöver. Utan alkohol är jag så allvarlig att jag blir stel i mitt eget sällskap ?
Inte konstigt att jag druckit, för att få tyst på analyserandet och tänkandet. Bli mer tramsig! Avslappnad.
Det är dagens uppgift i det här tillfrisknandet. Ta lättare på allt!
(blir nog en roligare partner om jag skakar av mig saker istället för att analysera sönder)
Ha en fin dag!??

Jag är ju 20år så drickandet av alkohol har ju varit konstant i 2 månader med alla utgångar och spontana utgångar.

Jag har försökt va nykter eller vad man ska säga som senastes händelsen så skulle jag ju ba ut och äta och det började med en öl och sen bara spårade ut, det är som att jag inte kan hålla emot och har ett sånt sug för det med. Men vill verkligen ha all tips och hjälp för min flickvän betyder mer än nåt annat i världen och jag vill leva mitt liv med henne så måste få ett stop på det jag gör.

Uppfriskande läsning! Ja, visst sjutton behöver man flams och trams i sitt liv! Viktigt att bli påmind om det för mig.

Jag tycker att det är så roligt att läsa om ditt arbete med nykterheten. Du ligger en bit före mig så det är intressant att ta del av hur nykterheten ter sig när den pågått ett tag. Idag ska jag ta med mig det du skriver och verkligen sätta på mig "tramsbrillorna". Jag har faktiskt märkt bra efter den här korta tiden att jag själv spontant ler och skrattar lite mer redan nu.

Önskar alla en bra dag med både lugn och humor

Det var väl ingen fara med att inlägget skulle vara långt! Vad roligt att du varit nykter i tre veckor och att du har gjort bra saker för dig själv under den tiden. Du gör mig dock lite bekymrad när jag läser att du tar Oxycodon "ibland för att kunna slappna av lite". Opioider är starka grejer och rejält beroendeframkallande. Jag blir orolig för dig när jag läser det där.

Jag själv är rökare och när jag skulle sluta röka vid ett tillfälle så började jag dricka mer för att lindra abstinensen. Knäppt, eller hur? Tror du att jag blev rökfri? NÄ! Inte det minsta. Jag tänker därför att man inte ska hålla på och ersätta en substans med en annan. Risken är att du får problem med båda. Själv är jag här för att jag dricker för mycket. Röka gör jag fortfarande. Låter inget vidare med ett blandmissbruk med alkohol och tabletter. Bespara dig det. Skulle du behöva nåt lugnande så finns det icke beroendeframkallande alternativ, dessutom!

Jag önskar verkligen att du kunde slappna av utan droger och jag tror att det kan vara en bra ide att fortsätta med daglig motion som ett sätt att koppla av. Kan du minnas hur livet var innan du började dricka för mycket? Kommer du ihåg om du kunde glädja dig, känna dig avslappnad och få saker gjorda utan att behöva dricka folköl?

Jag önskar dig en riktigt bra dag och att det ska gå bra för dig!

Helt okej. Dagens känsla.
Nästan glömt emellanåt/ofta att jag kämpar emot alkoholism. Och tankar på att kanske dricka ett glas vin framöver,,,dyker upp ibland. Jag parerar med ”nej, jag prioriterar mina barn”. Nu börjar hjärnan liksom glömma all ångest och negativa konsekvenser. Nu ser jag hur skönt avslappnad man kan bli. Med alkohol.
Men för helvete!! Det finns miljoner andra, bättre, sätt att slappna av på. Jag måste lära känna mig själv som den jag är. Hur kan jag slappna av? Vad mår jag bra av? Vad behöver min kropp och själ?
Träning, naturen, massage, kärlek, skratt, närhet, vänner, skön läsning, bastu, sport, havet, djur (särskilt katter!!), saltlakrits, sol, semester, frukt, meditation, andas rätt, terapi-tanten, tillhöra ett sammanhang, känna mig sedd/uppskattad... ja det finns en massa bättre saker som får mig att slappna av.
Idag unnade jag mig en tidning, som handlar om mode, skvaller, kärlek mm. Jag har varit för allvarlig. Behöver fylla på med trams. Ser att bokhögen vid sängen bara är fakta, personlig utveckling och annat torrt.
Önskar alla en härlig sömn! Vila, energi, LUGN att vara i NUet och njuta av nykterheten!
?

Känner igen mig på det mesta du skriver. Drack mkt folköl, dagligen sista veckan innan jag åkte dit på ett alkoprov av arbetsgivaren. Drack flera gånger i veckan, full 1-2 per vecka. Sambon var inte glad, inte sonen heller. Uppehåll max 5 dagar. Drack för att orka fixa middag, städ, stall, prata med folk mm Allt kändes så mycket enklare och roligare. Men man blir ju inte piggare precis. Sömnproblem mm

Nu har jag varit nykter i tre veckor. Grejat mkt i trädgården i det härliga vädret, gått/joggat flera rundor. Är trött ändå men mår ändå bättre. Fuskar lite med oxycodon ibland för att slappna av lite. Men om två veckor ska ett nytt prov tas och jag hoppas det gått ner rejält för att bevisa att jag kan låta bli. Men då kommer jag nog ”unna” mig alkohol den helgen. Sen måste jag hålla upp 2 v pga operation. Hoppas på att ha långa uppehåll mellan gångerna sedan (ursäkta för långt inlägg)

Välkommen hit, jag tycker du är bra som hittat hit och modigt av dig som skriver här!

Jag är nykter alkoholist sedan drygt 5 månader tillbaka, det bästa beslutet i mitt liv jag tagit för mig själv!
Jag har också varit i en sån situation som din tjej är i, med en kille som inte kunde hantera alkoholen, men som inte mindes alla dumma grejer han gjorde mot mig dagen efter.

Att få minnesluckor när man dricker är ju naturligtvis ett varningsflagg för att man druckit för mycket och för att man skadar sig själv när man intar alkohol, rent fysiskt, men också psykiskt. Ibörjan av min "alkoholkarriär" hade jag kristallklart minne från alla fester eller utgångar jag var på, detta försämrades efter hand, plus att jag blev personlighetsmässigt förändrad när jag drack (kunde ha kortare stubin, älta saker, känna skuld och skam, bli hejdlöst ledsen etc)
Hur ofta dricker du?
Har du provat att vara nykter minst en månad för att se hur du mår och hur din relation mår till din tjej?

Att se att du skadar andra när du dricker är ju ett första steg till att se problemet!
Mod och styrka till dig!

/Dee