Senaste kommentarerna i forumet

Du är allvarligt sjuk och strandsatt utomlands. Det finns fara för ditt liv. Du måste få hjälp. Det finns människor som hjälper. Du behöver bara överlämna dig. Så ordnar de med försäkringarna, sjuktransport hem och allt det där. Snälla läs följande länk https://www.swedenabroad.se/sv/om-utlandet-för-svenska-medborgare/hjälp…

En timme i taget, eller minut för minut. Om du har öl att suga i dig långsamt, klarar du av att låta bli vodkan då? Eller dricker du allt och går och köper mer vodka ändå? Usch. Jag önskar jag visste något som kunde vara till hjälp :/ Övervög svenska ambassaden... De kan säkert ordna med akut hjälp på plats.

Finns en svensk ambassad tio minuter bort med buss men om jag känner mig rätt lär jag inte ta mig dit :( Men det är ju inte bra som det gått de senaste dagarna alltså. Kan jag bara minska ner mängden dag för dag nu så funkar det ju. Men så jävla svårt. Speciellt när jag inte ens vet hur mycket jag drack igår. Att det ens står en oöppnad flaska bredvid mig får mig verkligen att undra.

Tror dock att jag fuskade med lite vodka igår morse om jag minns rätt. Kan varit där det spårade för jag mår mycket sämre idag än tidigare känns det som. Just det måendet att det känns som flerdygnsfylla. De sliter så jävla på psyket.

Klockan går fan inte snabbt alltså. Men jag har härdat ut hittills. Dock var jag så nära att dricka några cl vodka för att bryta den här processen i kroppen just nu. Tanken är att ta en dusch, sen ut och gå en längre promenad. Kl 11 kan jag tillåta mig att dricka en öl tänkte jag, även om jag borde härda ut till 15-tiden. Men jag är så jävla risig så det finns inte. Samtidigt kan jag känna korta stunder att jag känner mig ju nykter och mör väl rätt bra, lite trött bara. Men sen kommer värsta smällen och man är på väg att vilja spy.

Får på något sätt ändå berömma mig att jag inte druckit något sen jag vaknade kl 05 i morse och det har nästan gått fem timmar sen dess.

Förra torsdagen så köpte jag en öl vid 11-tiden men bestämde mig att den fick jag inte dricka före 12.30 och det funkade riktigt bra. Tror t o m jag väntade till kl var 15 innan jag drack den och jag mådde ungefär lika illa då som i dag tror jag även om jag borde må sämre idag. Det här ska gå. Men jävla illamående som kommer som attacker.

Du måste vara din egen bästa vän just nu! Du måste vara den som tar hand om dig och ser till att du kommer hem säkert. Vad du än gör, ge inte upp! Finns det en svensk ambassad rimligt nära? Ta en taxi dit. De är skyldiga att ta hand om landsmän som dyker upp och har hamnat i svårigheter. Och det har du. Du är i fara!

Ännu en timme har passerat men nu börjar svettningarna samt att ångestattackerna blir mer påtagliga. Tankarna snurrar hela tiden om vodkaflaskan som står oöppnad bredvid mig. Illamående känner jag mig också nu. Måste ha en jävligt bra plan idag och även lyckas följa den med alkohol i kroppen senare idag. Men jag vet inte ens om jag har en plan. Enda jag vet är att ju senare jag börjar dricka ju större chans har jag att trappa ur. Men igår svepte jag två öl redan vid 12-tiden och det var väl inte så klokt. I onsdags så lyckades jag vänta till 15-tiden innan första ölen dracks. Sen vid 17.30. Det tempot är klart bättre, men sen ger jag mig på vodkan och då är det som att allt förnuft försvinner.

Har försökt äta och dricka så bra jag kan men märker idag att jag är låg på vatten. Mat lyckas jag nog få i mig. Så det är väl den lilla ljuspunkten i det hela. Nä, fy fan för att må så här. Vet ju att jag inte ska dricka, det är inget bra för mig och jag vill verkligen inte må såhär. Men nu har jag satt mig i den här situationen och då får jag på något sätt ta mig ur den också. Hade dock varit så jävla mycket enklare om jag haft lite stesolid. Då kan jag trappa ner på den under några dagar.

Får försöka låta bli att klanka ner på mig själv. Det hjälper inte.

Tack! Jo,måste försöka sova bort så mycket jag kan. Men svårt. Kroppen skriker efter alkohol för att slippa må så här. Jag får härda ut. 12 kan jag nog ta en öl. Men sen måste jag se till så det inte eskalerar. Dock ingen större kontroll på det.

Försöker jämföra med för en vecka sen. Då drack jag också mycket. Började med två öl vid 11. Men det känns värre nu.

Lyckats få tre timmar att gå sen jag vaknade. Alltid något. Vattnet är dock slut nu ?

Måste nyktra till hyfsat idag. För nu börjar det kännas som de här flerdygnsfyllorna. Men är så enkelt att bara ge upp och hoppas det löser sig, vilket det såklart inte gör.

Eller morgon iaf... Jag antar att du känner dig riktigt eländig nu och behöver en kram, så *kram* från mig till dig. Hur man gör tror jag att du vet mycket bättre än mig faktiskt. Du har ju dragit ner tidigare, tom varit nykter en jättelång period. Hur gjorde du då? Du kan ju det här! Du behövde bara hitta din motivation igen, och nu fann du den :) Det gläder mig. Nu räknar jag dagarna tills du är åter i tryggt förvar i ditt hemland, där du får tillgång till vård och socialt skyddsnät... Nu, andas, drick vatten, försök knapra i dig något som är litet salt. Och sov bort det värsta eländet om du kan!

Usch! Vaknade nyss och allt är bara e enda stor dimma. Blev det verkligen så illa igår? Visst, kändes väl på gränsen men som jag mår nu är det över den gränsen med råge. Var nog ute en sväng dessutom och fyllde på med vodka. Inte bra någonstans.

Idag måste jag ner i nivåer. Hoppas jag lyckas. Hur fan nyktrar man till från detta? Känslan inombords är inget bra just nu. Det löser väl sig? Har varit med om värre men detta är också illa! :(

...som så många andra här, har även jag en önskan om att alkohol var något jag kunde njuta av, bara njuta av, så som jag ofta gjort och den delen av mig räknade ned till den dag löftet var fullbordat och alkohol ”lovligt” på det planet. Jag är och förblir kluven, då min relation till alkohol är kluven. Har aldrig supit, aldrig tagit en återställare, aldrig missat något pga att jag druckit osv - typ får lågt på en audit förutom antal enheter/vecka, typ haaar inte uttalade problem, förutom i huvudet och i själen och smygkonsumtionen ????och det räcker ju för att skapa ett lidande hos mig och vår kära ambivalens. Ett evigt dividerande, där avhållsamhet sätter en skön punkt...och ett sorgligt slut på de positiva stunderna...

En realitycheck ja! Och därefter sopsortering. Mår bättre utan, men tror inte jag kommer leva som absolutist / nykterist resten av mitt liv...eller så gör jag det ?

Kampen du hade i köpcentrat härom dagen vinäger, den är understundom min och har varit och kommer bli... Hellre tårar i en bil för att vi måste utkämpa denna eviga strid och ha dessa outsägligt tröttsamma dialoger i huvudet...än osäker på om en kan köra bil, ha minnesluckor och huvudvärk ändå så klart, men jag önskar vi sluppit allt, fast nu är det som det är och vi får vackert ta ansvar för det som är...så gott vi kan ♥️..

Gratulerar till det stora beslutet! Det måste vara härligt att känna så starkt vad som är rätt väg att gå. Jag vet också egentligen, men känslan flaxar än hit än dit, så jag vågar inte lova ”för alltid”. Bara just nu. Idag är jag nykter. Och förhoppningsvis under överskådlig framtid. Välkommen till forumet!

Nu är en ny tid, och framtiden ligger framför dig, och dina barn. Du vet inte hur mycket de har uppfattat av det du beskriver. Barn ser med andra ögon, utifrån sina referensramar. Tack och lov kan de inte läsa våra tankar, och det är faktiskt där det mesta av handlingen pågår, inne i våra egna huvuden enligt vår egen tolkning a tingens ordning. Om du fastnar att älta är det kanske bäst att fråga barnen angående hur de upplevt de tio åren och er relation. Man får bara passa sig så man inte omedvetet använder dem som tröstande teddybjörnar. Vår ånger är inte deras kors att bära. Men det kan hjälpa dig att veta precis hur de upplevt situationen, så behöver du inte älta och skapa fantasifoster, ”bara” acceptera och gå vidare. Kram

Du skriver väldigt insiktsfullt om ditt beroende. Jag hoppas att du drar i nödbromsen. Visst vore det skönt på ett sätt med en helvit dag,och låta kroppen återhämta sig? Du kör slut på dig om du fortsätter så här. Ett steg i taget, en dag i sänder. Allt gott!

Jag har alltid varit en rackarns trevlig typ att dricka vin och "feströka" ihop med, har jag förstått.
När jag snackade med två vänner om att jag satsar på en vit sommar (iofs hela livet, men ville inte skrämma ihjäl dem på en gång) sa den ena att "då blir det ju inget vinmys ute i sommar som vi sagt"!. Jag svarade: "Du kan ju dricka vin eller öl, medan jag kör alkoholfri öl". Men det var inte kul, för då blir hon påverkad, men inte jag. Den andra vännen sa att det var bra att veta. Vad det nu innebär.
Det är lite dubbel bestraffning att sluta dricka, tycker jag - dels lider man för att man är beroende och måste avstå, med allt vad det innebär!, dels lider man för att man betraktas som en "tråkig" vän.
Egentligen borde det ju vara tvärtom! Vi som utkämpar en av våra livs värsta strider borde få en klapp på axeln istället.
Visst gör alkoholen att man slappnar av (bortom alla gränser för vissa av oss, right?) men varför ses man som en dysterkvist/tråkmåns om man avstår?
P.S Jag har börjar rensa bland energitjuvar i mitt liv! Nr 1: hoppat av sociala medier, SÅ trött på roséglas i motljus och alla überlyckliga människor som visar upp perfekta semestrar (på bild iaf). Nr 2: Blockerat en psykopat som är ute efter mig igen.
P.S 2: Supernöjd att jag inte druckit alko. Missnöjd att jag har rökt cigaretter. Rökstoppet kommer one of those days.
Kramar och tackar för kommentarer - och lycka till alla kämpar!!

Blir väldigt berörd av ditt inlägg!
Att brottas med dessa tankar är bland det svåraste. Den ångesten som sköljer genom hela kroppen, själen.
Du resonerar så insiktsfullt och klokt. Visar en sån styrka i detta svåra. Du fixar det här!!❤️
"Jag kan inte förändra det som varit. Jag kan bara göra mitt bästa idag och imorgon. Jag kan verkligen inte gottgöra allt som varit senaste åren. Men jag kan åtminstone försöka göra mitt bästa."
Fortsätt göra ditt bästa!
Försöker själv i dessa stunder måla upp en bild av mitt barn och hans framtid. Vår relation, kommunikation framöver. På ett positivt sätt.
Min största rädsla är att mitt tidigare dåliga sätt att hantera livet ska gå i" arv" . Av den anledningen gör jag allt för att det inte ska ske. (utan att bli "för mycket")
Vi har djupa sår att läka. Det tar tid såklart tålamod och engagemang. Är övertygad om att det går. Särskilt då de själva reagerat och tagit upp problematiken då en själv inte ens varit medveten.
De har sett den destruktiva utvecklingen från sitt håll. Har sina upplevelser. Nu behöver vi läka tillsammans, skapa en bättre framtid. Visa att vi finns där som ett stöd. Kommunicera på deras vilkor. Hålla ut i motvinden.
Det som är gjort kan vi inte förändra. Men vi kan göra betydligt bättre framöver!
De är så kloka, barnen! De kan göra så mycket bättre val än oss!
Hoppet finns i förändringen! ❤️

Innefattar även sluta helt.

Jag slutade också ”för alltid” men eftersom det inte finns några garantier att ”för alltid” är för alltid så tar jag en dag i taget ändå. Det är omöjligt att säga ”för alltid” om något över huvud taget. Du vet först när du dör om det var för alltid, men shit happens på vägen. Lite för stort löfte för de flesta. Blir större risk att gräva ner sig vid ett eventuellt återfall. Bättre att fokusera på den långa nyktra tiden man fått och ta nya tag. Jag får dricka om jag vill men väljer att inte göra det tills vidare.

Lite grått och regnigt i mitt sinne idag. Har läst "Skål ta mig fan" och en annan bok om "vingklippt familjer". Båda var förstås jättebra. Jag grubblar en del på mina val i livet senaste elva åren när barnen gjorde mig uppmärksamma på min man smygdrickande. Jag blev väldigt förvånad den gången för jag hade fullt upp med jobbet och sonens diagnos och val av skola till honom bl a. Jag hade inte insett hur illa det var med min man. Just nu våndas av de val jag gjorde då och de val jag inte gjorde. Sen gick det utför med mig också ett antal år senare. Jag mår väldigt dåligt nu i nyktert tillstånd över vad barnen fått växa upp med. Två föräldrar som båda mår dåligt och dricker, grälar. Deras oro och otrygghet. Jag vill verkligen inte se sanningen i vitögat men mina val har ju varit lika dåliga som min mans. Jag har låtit det fortgå. Jag kan inte förändra det som varit. Jag kan bara göra mitt bästa idag och imorgon. Jag kan verkligen inte gottgöra allt som varit senaste åren. Men jag kan åtminstone försöka göra mitt bästa. Min man lever i samma förnekelse nu som då. Han vill inte sluta dricka. Och varför skulle han vilja det? Han har ju hittills lyckats fortsätta leva sitt liv utan allvarliga konsekvenser. Han lever sitt liv på soffan framför TVn på undervåningen med vinglaset inom räckhåll. Han trivs där ensam. Han vill aldrig umgås med varken mig eller barnen utan A. Jag har levt som "änka" i många, många år. Ensam, både fysiskt och mentalt. Jag får leva med mina tidigare val. Jag behöver fortleva i nykterheten för min egen skull så jag kan hantera framtiden. Inte bara dricka för att slippa tänka och känna. Men det känns ganska tungt nu. Verkligheten kommer ikapp mig och stirrar mig i ögonen. Det går inte att blunda längre. Vart har sista tio åren tagit vägen? När blev barnen så här stora? Hur mycket tid har jag kastat bort? Jag är ju både beroende och medberoende. Men som sagt, man måste rädda sig själv först innan man kan vara till nytta för någon annan och det är det jag gör nu, en dag i taget. ?

Önskar tips på samma sak.

Sluta helt.

.. skit samma :)

Jag har varit nykter i 22 dagar. Det är inte det längsta jag har varit utan alkohol men första gången jag har bestämt mig för att sluta dricka. Permanent. För evigt. Aldrig mer. Under mitt ca 30-åriga drickande har jag haft några pauser på max en månad för att successivt "lära mig" att dricka "normalt". Nu har jag insett att jag inte är kapabel så här är jag.

Jag inbillar mig att jag kan klara mig själv men har ändå gått på några AA-möten. Jag gillar det mesta med det men har svårt för den andliga biten och att göra, inte tänka. Har även svårt för 24-timmarsregeln då jag har bestämt mig för att aldrig mer dricka. Frågor? Tips? Gagg?

Bonusgnäll: Varför finns det inget forum för oss som vill sluta dricka och inte har funderat eller vill trappa ner?

Helnyktert kan aldrig bli fel, själv ska jag ägna semestern åt att träna. Kommer bli en bra boost inför hösten.

Trevlig Sommar!

Mvh

Har du länkarna i din stad så gå dit! Där fick jag fantastiskt intryck! Men AA är också bra tycker jag. Just för att det är riktiga människor!

Åt din ”vita medelålders män” rant... Om jag vill se min man rotera ur sockorna och gå upp i atomer så behöver jag bara visa honom din text ;) Han ondgör sig ofta över att bli dömd på förhand och ihopklumpad med de där praktexemplaren... Och nog är han medelålders vit man, men en av dem som egentligen inte ska ta åt sig. Fast han kan vara nog så uppblåst och självgod mellan varven. Lätt hänt när man är så jädra lyckad. Då har han en godhjärtad fru som petar hål på bubblan illa kvickt, för hans egen skull. Handen på hjärtat, jag svär på heder och samvete... ;)

Snart är klockan 17 och jag har endast 35cl vodka kvar nu! Hrm, det var ju detta som inte skulle hända, de här 35 cl lär jag ju behöva vid 21-22! Jaja, två öl också, får kämpa på! Behöver dock köpa mer mat så man klarar sig hyfsat trots allt gift man häller i sig!

Jag håller med Mirabelle angående att du är väl hård mot dig själv.

Själv löste jag bara "Alkoholen har jag stått emot trots att vi kylen är full av vin och starköl" och tänkte spontant Wow, det skulle jag haft väldigt svårt att klara.

Alltså, det är ju suveränt gjort. Fokusera på att hålla A borta, nikotinet kan du ta bort när du känner dig redo.

Ha det fortsatt gott!

Kram