Senaste kommentarerna i forumet

Jag uppskattar att du tog dig tid att titta in i min tråd och att du märker en skillnad. Jag känner själv skillnaden och vill gärna dela med mig av den känslan.
Allt gott! ?

Sommarflickan. All kärlek och stryka till dig och jag hoppas du skriver hör snart igen?

Ja, känslan av att vakna och inse att man inte är bakis är bland de bästa! En mening som skulle få de flesta "andra" att höja på ögonbrynen minst sagt:D:D Men vi vet vad den betyder... Har läst lite hos dig Vinäger, vi har ju hängt här jämsides ett ganska bra tag. Din kamp är precis lika tung som någon annans, vad vi har för förutsättningar förändrar ju inte det faktum att kampen mot alkoholen är ett helvete. Just idag känner jag att det inte spelar så stor roll om min man dricker eller inte, att jag har tillgång till alkohol eller inte. Det som dock spelar roll är hur jag känner mig.
Och jag känner mig sjuk.
Trött.
Arg.
Sorgsen.
Irriterad, rastlös men orkeslös.
Fast jag kommer inte dricka idag. Av den enkla anledningen att jag inte vill bli mer orkeslös imorgon... Känns som en jävligt märklig anledning: att inte dricka för jag inte har tid att vara bakis. Men egentligen är det nog en vettig orsak, allt jag vill göra och måste göra förutsätter att jag ORKAR.
Sen har jag ingen lust att bli trög och ouppmärksam, även om bonusen är att irritationen och rastlösheten släpper på sitt grepp.
Jag är ensam med min lilla solstråle till son, även energiknippe bör jag väl tillägga. Jag är helt slut efter att ha besvarat frågor, många gånger samma frågor, om och om igen. Men det gör inget, det är inte en negativ trötthet<3 Jag saknar min äldre son som är på scoutläger i en vecka. Han frågade innan han åkte hur jag skulle klara mig utan honom så länge. Det kommer jag inte göra, sa jag. Han skrattade och kramade mig.
Mina två barn är mina stora kärlekar.
DÄRFÖR hör inte alkohol hemma i mitt system heller. Jag är en orkeslös och rätt värdelös mamma om jag dricker.
Ärsch, det känns som om jag skriver och skriver utan att nå kärnan av det jag vill ha ur mig. Jag går vilse hela tiden, tänkte inte alls skriva om mina barn.
Är bara så jävla trött på att vara trött. Jag har nu varit nykter i nästan 4 dagar och jag vet av erfarenhet att tröttheten slipper jag inte undan på ett bra tag. Det gör knappast saken bättre..
Imorgon ska jag på grillfest hos min nyktra vän. Och såhär är det: jag trodde ju förra våren efter en fest att jag helt enkelt är tråkig och stel om jag inte dricker. Så är icke fallet dock, det handlar snarare om vilket sällskap jag befinner mig i. Sist jag var där hade jag ont i magen av allt skrattande.. Men även ont i magen av att få en glimt av en värld jag önskar att jag kunde få stanna i: En värld av människor som har valt något annat än alkoholen, ett annat sätt att umgås. Där andra saker är viktigare.
Därmed inte sagt att just denna vän mår särskilt mycket bättre än jag, vi är båda trasiga, ledsna och letar efter en väg ut ur rummet där väggarna pressar sig mot oss...
Men vi kan prata om det som gör ont samtidigt som skrattet aldrig är långt borta. Som det är här på forumet egentligen. Fast fullt lika ärlig är jag inte, men nära nog tror jag.
Kanske är det vad jag saknar, att i min relation med mina närmaste kunna föra en diskussion som leder någonstans, att våra ord bär den vidare.
BAH!! Hör hur oklart och flummigt det här blir...
Grejen är väl bara den att jag försöker ha givande samtal med min man man men det jag säger fångas aldrig upp, man spinner inte vidare på något, alla ämnen faller platt.... Det enda som avhandlas är praktiska detaljer kring barn, hem och jobb. Reflektioner över livet, samhället eller ens hur vi faktiskt ska kunna hantera det faktum att vår yngsta son har rätt svåra funktionsnedsättningar, allt sådant förblir odiskuterat, osagt.

Hursomhelst, idag dricker jag inte och imorgon kommer jag antagligen inte heller göra det. Jag hoppas att ni alla har en sommarkväll utan ångest och istället kan njuta av värmen och kvällsolen med en varm känsla av att vara stolt över sig själv<3

Tack för era kommentarer.
Försöker se positivt på livet, trots all skit jag hamnat i. Å jag antar det enda sättet att komma ur det, är att va positiv och kämpa hårt mot sjukdomen.
Klart jag inte är lika positiv i skallen hela tiden, det går upp och ner flera gånger varje dag.
Hur går det för dig vinäger ?
Har inte hunnit läsa alla tråder här inne, efter en paus från forumet.

Camping och träning låter underbart Strulan, i Sverige ?
Skönt det händer saker med kropp och knopp, kan väl säga Dito ??

Vilken skillnad det är på att läsa det du skriver nu och då. ?

Önskar av hela mitt hjärta att du får fortsätta hämta kraft och inspiration där du behöver. Du har kämpat i motvind så länge och utan motivation är det nästan hopplöst. Det skriver i alla fall jag under på.

Grattis till alla nyktra dagar och nya insikter.

Kram

Då kommer jag härmed ånyo rekommendera detta unika AA möte som återkommer varje söndag, kl 13.30, på S:t Paulsgatan 39 D i Stockholm. Detta möte är inget ordinarie AA möte utan mer som en två timmars föreläsning som förklarar sjukdomsbegreppet alkoholism i grunden. Det är mycket värdefull information som gagnar oss alla, även anhöriga. Personligen tycker jag alla som söker hjälp hos AA borde erbjudas denna information som tål att upprepas igen och igen. För mig har den här informationen varit ovärderlig.

Motivation till annat är oftast nyckeln till friheten, dvs i vårt fall främst nykterheten. Önskar av hela mitt hjärta att du får fortsatt med inspiration av det du gillar. Allt blir så mycket lättare då.

Kör hårt!

Kram

Det är egentligen inte så svårt, eller det var det innan jag verkligen upplevde och kunde känna hur fruktansvärt illa ute jag var, och mitt balanserande var på obefintlig slak lina. Jag blev rädd och obeskrivligt trött på mitt mående och beteende. Jag kunde känna att jag var nära att förlora allt. Två val fanns, förändring eller undergång. Helt plötsligt blev det enkelt... men fram tills dess var det ofattbart svårt.

Mvh

Mardrömmar kan vara riktigt jobbiga. Att vakna skräckslagen... ? Trots att man kanske snabbt inser att det inte är på riktigt kan känslan sitta i länge.

Önskar dig en fin natt med härliga drömmar. Glömde du plocka sju sorters blommor i midsomras kanske det funkar nu ändå. ???

Många kramar till dig, du fina kämpe ?

Kommer snart tillbaka, jag tillbringar min semester en camping och gymanläggning. Jisses vad fort det händer saker med kropp och knopp???kram

Gillar dina inlägg, ofta skrivna med glimten i ögat. Allt känns lite lättare om man vågar/orkar se det allvarliga på det sättet. Sedan har vi förstås perioder när det inte funkar, men då kanske vi får lite kraft av att läsa tillbaka på de mer positiva.

Du är på rätt väg. Ha det fortsatt gott.

Kram

Och självklart en önskan om att du får en fin sommar, trots allt. Insikten om och erfarenheten kring din sjukdom har du ju. Tror stenhårt på att du fixar det den här gången också. Förhoppningsvis den sista.

Kram till dig

...har andra före mig skrivit.

Åh, var rädd om dig, du fina. ?

Massor med kramar

...är bättre än alternativet. Försök fånga känslan när du vaknar på morgonen och inser att du faktiskt inte drack kvällen före.

Du är bra som du är, glöm inte det. Men kom också ihåg att du är värd att må bättre.

Många kramar till dig

Vad bra att du berättade här om hur du mådde, det krävs en hel del för att kunna sätta ord på hur man mår och berätta såhär tydligt, ärligt och öppet här för oss. Starkt gjort av dig.
Kanske kändes det snarare nödvändigt än starkt, att du söker lite efter vad som kan vara hjälpsamt för dig. Oavsett är det något väcker omsorg och ger oss här chansen att försöka finnas här.

Du valde att berätta sätta ord på vad som hänt och att du tagit mera hjälp för att skydda dig själv när du mår som sämst. Klokt, du känner dig själv och vet hur det kan bli i stunden när du mår som sämst och kastar därför ut flera krokar. Bra!

Du var själv det största nappet och genom att jobba med att förändra dina alkoholvanor ger du dig själv ännu mer förutsättningar att kunna vara det mer framöver.

Utöver stöd kring självmordsförsök har du också bett om mer antabus för att ytterligare skydda dig själv från kortsiktiga val i stunden. Jättebra.

Fortsätt gärna skriva och läsa här, berätta gärna hur det går nu med alkoholen och hur du mår. Du har gjort det förr och erfarenheterna av det har du med dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

har lyssnat mycket på podden min nyktra resa idag och blev lite nedstämd av det känner jag. Jag har aldrig trott att det här kommer bli en enkel och rak resa men jag har börjat förstå att det förmodligen kommer bli mycket värre än jag förstått. Det känns som att jag aldrig kommer känna att jag har roligt på middagar och annat utan alkohol i glaset och gå på en fest förstår jag inte ens hur jag någonsin kommer vilja gå på igen! Tråkigt tråkigt tråkigt känns det som det kommer bli. Vad säger ni som varit nyktra en tid, ändras det tänket när hjärnan börjar friskna till?

Hälsningar en Liten men iaf nykter tjej ikväll ?

Grymt med en vecka, stort grattis ?
På frågan om att sluta med nikotin och alkohol samtidigt, jag slutade med snus och alkohol. Har haft några återfall på snart fem månader. Just idag har jag varit nykter i två veckor. När jag har haft mina återfall med alkohol, så har jag givetvis snusat med. Men inget snus i övrigt! Kör hårt och kämpa ?

Tack Miss Hyde!
Orkar och orkar, det är mer för att få tiden att gå och när jag är ute så tänker jag inte på alkohol. Utan jag är bara ett med naturen utan att tänka så mkt, det är skönt.
Å jag vill hitta positiva sidor med att va nykter: träning , kondition, hälsa och viktnedgång är nästan det mest positiva ?
I övrigt är jag inte så pigg som det kan låta som, är i princip trött hela tiden.

Ledsen att det dröjde med svaret! Vi har diskuterat och anledningen att vi sagt nej till att inte tala om vilka platser man är på för att kunna mötas etc är för att vi värnar så om den anonymitet vi förstått att användare här vill ha.

Däremot har vi kommit fram till att det är skillnad på exempelvis en mottagning där alla identifierar sig, att det kanske blir mer tokigt att lägga ut det eller delge kontaktuppgifter som exempel. Men att AA är en plats där man är anonym och själv kan välja vad man berättar och inte, anonymt precis som här bortsett att man då träffas.

Så vi släpper det, gör som ni vill med detta, dock vill ändå bara värna en extra gång om att vara försiktiga och ta hand om er.

Vi menar inte att vara tjatiga och komma med pekpinnar utan försöker ha ramar som vi uppfattat att majoriteten uppskattar. Ibland är det svårt att veta när gränserna är lite mer gråzoner. Tack för du/ni kommunicerar med oss om tankar kring detta och hoppas det blev ett svar du och ni andra blev nöjda med.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jogging är nog universalmedicin mot det mesta här i livet. Jag beundrar dig som orkar ge dig ut! Kämpa på & lycka till.

Det gick inte att springa 2,5km utan att stanna/gå ?
Men klarade kanske 1,5km. Har stålkondis när det gäller att promenera långt, men att springa va något annat. Men har sprungit mkt i mina dar, så flåset kommer fort. Nytt mål, springa 2,5km om två veckor.

jag har inte så mycket att jämföra med när det gäller litteratur kring alkohol då jag precis börjat läsa om det. Jag tyckte skål ta mig fan var bra då jag kände igen mig i en hel del. Jag återkommer om vägen ut då jag inte kommit så långt ännu. Jag har snöat in mig på alkispodden samt min nyktra resa och inte hunnit med så mycket mer. Jag känner att det inte hade varit helt fel att vara lite ledig nu och ha tiden att läsa på massor för jag känner att det ger mig mycket. Nu ska jag genast gå in och läsa om din resa?

Vinäger!
Tack för dina ord<3 Och ja, vi fungerar nog rätt lika även om vi lever olika. Att vara ärlig här är en förutsättning, annars hade jag inte stannat här, det är mitt enda andningshål...
Idag vaknar jag sent, för sent. Skulle ju upp och ta vara på dagen, suck... Men sitter man uppe och tittar på "Breaking bad" till kl 02 får man väl skylla sig själv och sova behövde jag.
Men! Även om det fanns gott om öl hemma valde jag att inte dricka. Det stod en öppnad i kylen som jag stirrade på länge och väl, tog en klunk gjorde jag men ställde sen tillbaka den. En klunk räknar jag faktiskt inte.. Inte idag.
Snart har den här dagen försvunnit och jag har inte gjort något av det jag tänkte men ärligt talat så skiter jag i det. Jag behöver får reda ut några saker för mig själv här först.
Har inte kontaktat VC ännu, skulle ringt igår men det blev inte så... skulle ringt i morse men då sov jag.. Visst jag kan ju alltid logga in på 1177 men då får jag väl en tid 1:a juli 2025...
Jag är egentligen inte en person som skjuter upp saker som är obehagliga men just detta att be om hjälp, hur jävla svårt ska det vara? Alla andra behöver ju hjälp ibland, varför känner jag att jag inte kan räkna med att få någon stöttning? För det är inte det att jag tror att alla ser mig som stark etc, det är snarare så att jag räknar med att bli missförstådd. Att folk inte fattar vad jag säger...
Kan ju ha att göra med att jag har så ini helvete svårt för att vara ärlig. No shit, Sherlock.
Men ok, endera dagen ringer jag och plötsligt sitter jag där med nån kurator som försöker förstå vad den där "super-kvinnan" EGENTLIGEN behöver hjälp med.
Ska jag då berätta att jag hela mitt vuxna och halv-vuxna liv befunnit mig, mer eller mindre, hängandes över en avgrund som hela tiden drar i mig? Hur min hjärna är som en målsökande missil, inställd på sådant som gör mig illa, sånt som låter mig få veta att jag befinner mig utanför allt? Att de tankar som gör ont är de som får ta plats.
Jaha, och där kom make och svärmor inrullandes... Jag får avsluta min monolog senare.

Hej. Såg att du spelar wordfeud, får man utmana dig? Brukar spela random motståndare, men det vore ju kul att spela med dig ?✌?️

Å herregud, läste precis vad jag skrev när jag va på sjukhuset. Sida 1 i tråden, va ju helt neddrogad av alla mediciner. Gud vet vad jag fick i mig där, skrev ju helt rörigt och bokstaverade som en kråka ?
Jaja tur man inte skäms. Det skrämmer mig faktiskt, vill inte hamna så långt ner i avgrunden igen!!! Ska läsa det nästa gång jag blir törstig