Senaste kommentarerna i forumet

Finns alltid en känsla som man vill dränka eller lyfta, begäret är konstigt. Men nu vinner vi detta och får lugnet tillbaka// kram Strulan

Det vänder snart och du kanske blir tokig som mig och springer omkring i skogen och sjunger. Men nyktra är vi i allafall?//Strulan

Så starkt, beundran för din styrka och inställning. Ger oss andra mod, styrka och att fortsätta våra krig// Strulan

Vid den här tiden på månaden borde jag ha pms och humörsvängningar from Hell. Men har bara varit lite irriterad på folk som betett sig irriterande ? Jag som brukat dricka alkohol mot PMS, mot dåligt humör, mot magbesvär, mot irritation, mot sömnproblem, mot ångest och oro, mot rädslor, mot gräl med mannen, mot tristess, mot allt möjligt... inser att det faktiskt är mycket lättare att vara nykter i alla dessa känslolägen. Och många (flesta?) av dessa känslor har uppstått pga alkohol! Jag känner mig jämnare i humöret. Kan absolut bli uttråkad, sur eller nåt annat men än sen? Då får jag väl vara det då. Behöver väl inte bedöva en känsla så fort den inte är vad jag önskar. Kroppen talar till mig. Lägg inte locket på rösten. Lyssna inåt. Följ kroppen, var i känslan. Den varar inte länge då. När man medvetandegör den. Vad är den då? När jag ”lyser med medvetandets ficklampa på känslan, löses den upp” -(The power of now)

Jag önskar oss ett LUGN att vara i NUet, att våga vara stilla i alla känslor, sjunka lite djupare in i jaget, vara LUGN, andas lugna djupa andetag, observera, medvetandegöra känslan/tanken som uppstår och låta den luckras upp, avta i styrka och upphöra. Om och om igen, varje timme, varje dag. NU.?

Hej Carmensita!
Hur mår du och hur går det för dig?
Jag mår fortfarande jättebra efter snart 37 dagar nykter.

Men vi fortsätter att stötta varandra & kämpa på.
Ha en bra kväll!

4 vita dagar och idag har suget varit minimalt. Jätteskönt. Sov också mycket bättre natten till idag.
Känner mig så stolt över att jag fixat dessa 4 dagar, och fler ska det bli! ?

Haft två konferensdagar på ett hotell på Avenyn. När allt var slut och jag skulle åka hem fick jag plötsligt ett jättesug. Såg alla finklädda människor i baren med ett glas öl eller vin i handen. Känner fortfarande suget nu när jag är hemma. Rent fysiskt. Minns smaken av vin, längtar efter den härliga berusningen. Men jag ger inte efter. Skall köra sonen till simningen och samtidigt ta ett eget träningspass utomhus. Ett sug får mig inte att ge upp, ingen risk alls just nu. Men det är satans så jobbigt ändå.

39 dagar utan alkohol. ?

...hur mår du?
☀️

Nu kommer ångesten för fulla muggar, kan knappt sitta still eller veta vad jag ska hitta på. Lite skakningar och ryckningar här och där oxå ?
Å jag som ska skjutsa kl 21, ska ta en sån lugnande tablett och se om det hjälper. Det va trots allt sju timmar sen jag tog den senaste. Jag är i alla fall nykter ??✌?

Edit: dom lugnande pillren hjälper, nu är det lugnt igen. Gick iofs en promenad på 30min och blev så svettig som aldrig tidigare på en promenad ??

Hej Carl73! Inspirerande att läsa om din resa! Du och din läkare gemensamt har analyserat anledningen till att du druckit för mycket. Du har börjat förändra det som utlöser stressen och arbetar med andra sätt att varva ner. Du har nu genom att ta Naltrexon hittat ett sätt att förhålla dig till alkohol där du kan ta ett glas under en kväll, utan att det leder till att du tappar kontrollen. Det låter verkligen förnuftigt att behålla en regelbunden kontakt med din mottagning, att du på eget bevåg vill mäta peth-värden och att du vill titta in här och kanske skriva en uppdatering någon gång i månaden, så att det inte råkar "rusa iväg". Det låter som att din nya plan innebär en genomtänkt och måttfull målsättning och möjliggör att du kan känna dig friare i förhållande till alkoholen - det är inget förbjudet för alltid, utan du väljer dina tillfällen då du tar ett glas, för att du vill, vid utvalda middagar.
Vi uppskattar att forumet fylls med en bredd av olika strategier för att ändra sina alkoholvanor, oavsett hur man nu gör för att gå från ett mönster som skapar problem för en, till ett sätt att dricka som stämmer bättre överens med den man vill vara (och exakt hur det är bestämmer var och en).
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du förmedlar på ett väldigt tydligt och inspirerande sätt en stark vändpunkt för dig, där du började se hur livet skulle kunna bli på lång sikt om du fortsatte dricka varje dag som de senaste 10 åren. Tuffa insikter att komma fram till. Och mitt i allt får du en panikattack. Starkt jobbat av dig att söka hjälp och att du nu, trots några bakslag, arbetar vidare för att hitta ett sätt att förhålla dig till det där starka suget, så att du kan ta kontrollen över alkoholen och att det inte blir tvärtom. Ett stort steg har du redan tagit i och med att du har startat en egen tråd här och har möjlighet att få stöd från andra i liknande situation! Jag hoppas att det ska vara till stor nytta och glädje för dig. Återigen, varmt välkommen hit!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack det samma Strulan!
Ja riktigt skönt nu efteråt, vi får väl se vad nästa natt kommer att bjuda på ?
Förmodligen en ennu svårare utmaning, men jag ska kriga och överleva.

Skönt att du klarade natten önskar dig en fin dag// Strulan

Det gick ju hyfsat i natt, Det va svårt att somna förstås.
När jag somnade, då Vaknade jag typ varje kvart och somnade om etter någon minut..så höll det på.
Sen på slutet av natten blev det lite konstiga drömmar och sånt, men jag klarade mig igenom det oxå ????

Hej Dee!

Jag nu har jag suttit och läst en massa trådar här nu under kvällen, och man känner igen sig själv i väldigt många andra.
Det känns på nått sett skönt att se att man är långt ifrån ensam och även att det verkar finnas ett sånt stöd här på forumet.
Jag hade en ganska tung period då jag tog till Whiskeyflaskan den kvällen då ölen tagit slut, mitt i allt får jag en massa tankar och kag får en panikångest attack.
Jag vill inte att frugan ska lämna mig, hon har aldrig hotat med det men har sagt förut under våra samtal att hon faktiskt har funderat på det när jag haft en tung period.
Så jag hällde bara ut det och ringde och sjukskrev mig dan efter då jag inte var kapabel till att köra bil. Massor av tankar flög runt i skallen, är det så här jag vill leva, är det så här barnen ska komma ihåg mig.
Jag orkar inte dölja detta för nära o kära, grannar osv. En värre min älskade fru ska hon behöva dölja mina problem, hålla lågan uppe, dra på sig ett falskt leende och låtsas som allt är bra.
Allt detta, alla dessa tankar sköljde sig över mig den kvällen.
Det var nog första kvällen på våra 13 år tillsammans min fru såg mig gråta, även mina barn såg mig gråta och undrade så klart vad det var.
Då hällde jag ut all sprit o sa till mig själv att nu räcker det.

Svårt att förklara i text.

Hej,

Hade en riktig svacka i mitten av mars och bestämde mig åter att kämpa mig tillbaka. Denna gång på ett annat sätt och det har faktiskt gått riktigt bra.
Min första tanke var att snabbt börja med antabus igen vilket jag gjorde. Detta medförde trötthet, tankar på att jag måste förändra livet. Aldrig mer kunna vara med i sociala sammanhang osv. Ni vet hur man tänker. Direkt träffade jag en ny läkare och vi hade ett riktigt bra samtal. Mycket av mitt liv går ut på att vara i sammanhang där alkohol finns. Representationer och arbete inom hotellnäringen. När vi hade pratat ett tag och jag beskrev att jag egentligen inte har något sug efter själva alkoholen utan att jag vill varva ner började vi tillsammans tänka om. Fokus har under ett par veckor varit att stressa ner på andra sätt och minska arbetsbördan. Samtidigt tog vi det drastiska beslutet att sluta med antabus så jag inte skulle bli så trött. Mao kan jag dricka och jag har också sagt till mig själv att jag får men det skall vara övertänkt. Den magiska kuren blev Naltrexon. Har provat att ta ett glas och det finns noll sug efter mer. Testat två gånger då jag inte trodde det var sant men alkoholen ger inget när du ätit Naltrexon. Jag var på en middag förra veckan och sippade lugnt på ett glas vin hela kvällen och lämnade tom lite. Har aldrig hänt. Detta är ju ingen mirakelkur så man får verkligen passa sig. Går så klart att dricka på hur mkt som helst men med rätt inställning gör det att man inte faller för den sköna frestelsen att ta ett glas till. Känslan som alkoholen i vanliga fall ger kommer inte hur många glas man än dricker.Sista två veckorna har jag varit helt vit (förutom ett provglas middagen förra veckan). Kan jag hantera detta rätt tror jag att jag hittat en väg framåt. Målet är ca 350 helt vita dagar per år och övriga med något glas till en middag.

Jag vet att detta är att balansera på en tunn tråd så jag kommer även behålla en avstämning med min mottagning 1ggr per veckan i början. Kommer även på eget bevåg mäta mitt petvärde så det blir en liten målsättning.

Den stora skillnaden denna gång är att jag inte känner tvånget av förbud och känslan av totalt misslyckande om man tar ett glas efter en vit månad. Nu är jag mer "normal" men väljer att dricka minimalt för att jag vill. Inte för att jag är tvingad.

Många är skeptiska men jag kommer göra ett försök.

Tänkte droppa in någon gång i månaden och ge lite status. Är säkert inte en lösning som passar alla men allt som gör att man/någon dricker mindre tycker jag är värt att berätta om.

Kram

Bra att du hittat hit, det här forumet är en guldgruva och man hittar alltid inlägg som man känner med eller igen sig i.

Jag har varit nykter utan att ta återfall sen den 8/12, har bara druckit varje dag i 3 år, men haft ett riskdrickande sedan jag smakade alkohol första gången när jag var 16, nu är jag 34.
När jag slutade (tvärt, precis som du beskrev att du slutade den 6/12) så hängde jag runt här på forumet, läste på om alkohol och gjorde alkoholhjälpens internetbaserade program på 11 veckor, och jag insåg väldigt snabbt att det inte kommer kunna drickas mer någonsin.
För sånna som du och jag klarar inte av att hantera alkoholen som belöning. Det blir lätt att man tänker ”jag tar ett glas bara för att..” ”det finns alltid nått att fira..!” Osv.

Min fråga till dig är: vad var det som gjorde att du hällde ut whiskeyn i diskhon första gången? Varför fick det vara nog?

Kämpa på, du grejar detta!
/Dee

Det kommer bli hemska mardrömmar och svettigt inatt om jag somnar??
Det slapp jag på st: gärna när jag fick mediciner. Mådde egentligen bra under tillnyktringen där, med alla droger jag fick ?
Sov nog 18-20 timmar dom tre första dygnen.
Va bare uppe på frukost, lunch, middag och kvällsmacka. Övrig tid låg jag i sängen mer eller mindre sov.
Men då hade jag oxå varit onykter över ett år, varje dag.

STORT!! Hatten av för dig! Grymt jobbat! Förstår att det går i vågor men du verkar så trygg i dig själv!! Kram kram o grattis igen ??

Ja, Strulan65.. varför tänker man inte på hur det känns med ångesten, kräkandet, bråkandet och allt annat vidrigt alkohol för med sig? Istället fokuserar man på den där ynka timmen som känns skön. Sen blir det bara sämre. Sämre. Sämre. Vidrigt!

Tack för era tankar. Jag tar dem till mig. Så värdefullt att få ”prata” med er som verkligen förstår.

Babar... Grattis till 36 dagar! Håll fast vid din nykterhet! Den gör bara gott!?

NU är vi nyktra! Känner mig så tacksam över den här styrkan!

Sov gott, alla fina människor! Ta hand om er! Vi är schyssta människor, vi förtjänar att vara rädda om oss, älska oss själva, unna oss nykterheten! Kom ihåg det!?

Hej!
Jag hittade just denna sida, så detta är mitt första inlägg här.
Jag har druckit dagligen i drygt 10 års tid nu, och den 6 dec så sa jag till mig själv och min fru efter att jag druckit en halv flaska whisky en onsdagkväll efter jobbet att nu får det vara nog.
Jag hällde ut flaskan och all annan dricka jag hade hemma.
Frugan trodde inte på mig då jag sagt samma sak säkert 1000ggr och sen varit nykter nån dag kanske en vecka för att sedan smyga igång samma beteende igen.
Men den här gången var det på riktigt försökte jag övertyga henne om, frugan är ett enormt stöd och gör vad hon kan för att hjälpa mig i mitt missbruk.
Dagen efter följde hon med mig ner till beroendecentrum där jag skulle anmäla mig.

Fick remiss för att gå lämna blodprov osv o det såg väll inte jättebra ut, fick träffa en läkare och allt kändes jättebra, jag började träna och känner att detta var min grej.
Jag var nykter mådde hur bra som helst (förutom första dagarna/veckan) fram tills vi skulle på Nyårsmiddag hiss några vänner.
En öl eller 2 kan man väll ta jag har ju vart nykter så länge nu så jag trillar inte tillbaka övertygade jag frugan om, hon gillade det inte men samtidigt vill hon inte förbjuda mig. Hon själv dricker ingenting.
Det vart 15 öl den kvällen plus några glas bubbel.
Vaknade med en väldig ångest över att jag hade druckit och höll mig sedan nykter 1 vecka till och sysselsatte mig genom att träna o lägga fokus på det.
Nu var det dags att åka till Sälen med jobbet i 4 dagar o så var cirkusen igång igen :(
Kom hem från sälen och sa det var absolut sista gången jag drack.
Jag fick nu Naltroxen utskrivet av läkarn men mår super dåligt av de.
Vilket nu resulterat i att jag åker och tränar och sen skruvar med hojarna i garaget och dricker i smyg för frugan för att jag inte vill göra henne ledsen eller besviken.
Jag tror nog jag smyger men hon vet.
Nu fyllde jag år igår och kände att nu måste jag lyckas tog ett 6-pack 3,5or igår som födelsedagspresent till mig skälv och tänkte klarar jag det nu kan ja säga att jag drack min sista öl på min 34 års dag.
Nån här som känner igen beteendet, känner att här inne kan man nog kanske hitta likasinnade som förstår hur det är att inte kunna hålla sig när suget blir för stort.
Min fru är ett jättestöd men hon kan inte riktigt sätta sig in i eller förstå hur starkt suget blir, när man planerar hela sin vardag efter hur man ska få i sig alkoholen o slappna av.
Träning funkar hyffsat, tills man tycker att nu är man värd ett par (läs 6-10) öl eftersom jag tränat så hårt.

Det vart ett jättelångt inlägg detta hoppas nån orkar läsa, är inte så bra på att utrycka mig i skrift men jag gjorde ett försök.

// Daniel

Jag kan inte ge dig något svar huruvida det är farligt eller ej, men Antabus påverkar precis som alkoholen dina organ och främst levern.
Flikar ingen med erfarenhet in kanske det bästa är att rådfråga sjukvården via 1177.

Tack för svaren föresten, dom hjälper mig och motiverar mig. Jag har läst otroligt mkt här idag, som motivation och lärdom. Å förmodligen lite tröst, då jag ser att andra har det lika dåligt.. klen tröst, men alltid något ?
Å då menar, att det är skönt att veta att man inte är ensam om detta, det gör det mindre pinsamt. Jaja ni fattar poängen?

Jag dricker vatten, vilar och äter vitaminer. Det ska nog få bra, men jävligt blir det.
Har inte druckit idag och kommer inte göra det. Jag tog oxå hjälp av vården förra gången för två månader sen. Utan dom deras hjälp, ja då hade jag inte överlevd tillnyktringen. Det är jag helt säker på!
Jag har några lugnade tabletter, trycker i mig en sån va sjette timme. Det känns som
Det lättar lite med ångesten med hjälp av dom.. men vet om det är fusk och ljug. Att det bara är inbillning ?

Härligt att du fått komplimanger. Man märker ju verkligen skillnad både på in & utsidan av kroppen när man är nykter.
Själv är jag inne på dag 36 som nykter(den här gången).
Jag har beslutat mig för att sluta dricka helt nu. Hade nyligen en intensiv period av osunt drickande på en dryg vecka och dessutom stannade hemma ifrån jobbet. Till slut orkade jag inte varken mentalt eller fysiskt så jag fick uppsöka akut hjälp. Mitt osunda drickande har varit värst under långa ledigheter och helger förstås. Har varit "periodare" under många många år. Just att man inte lärt sig att man inte kan bota den hemska ångesten med A. Det blir ju bara sju resor värre.
Så när jag mådde som sämst för drygt fyra veckor sedan gick jag till Länkarna. Man blev så otroligt fint omhändertagen av människor som varit/är i samma sits.
Just nu är det en dag i taget som gäller med hjälp av Länkarna och en fantastiskt bra drogrådgivare. Plus att man har ett bra jobb och träning för att tänka positivt.
När jag får någon form av sug försöker jag tänka på alla taskiga konsekvenser drickandet för med sig. Har hjälpt än så länge.
Funderar på att kanske besöka ett AA möte också.

Jag tycker det du skrivit är så himla klokt & sunt. Håller med om att man är så tacksam och mår bra av att vara nykter.

Så nu ska vi greja det här och fortsätta kämpa. Tack alla ni som skriver på forumen så vi kan stötta varandra.