Senaste kommentarerna i forumet

Behåll känslan!✨
Det är skönare att vara nykter.
Ha en fin dag ??

JoYo och Ledsen själ, så mycket bra ni skriver och så mycket jag känner igen i era berättelser!! Det kunde varit jag som skrivit. Själv är jag på dag 10 och har inte mått bättre på många år. Sover som en sten, vaknar lugn och utan ångest. (Har gått ner två plufsiga alko-kilon vilket inte är ett mål i sig men en bonus för mig som kämpar med vikten?) Det finns BARA fördelar med nykterhet!!! Men att det ska vara en sån kamp.
Tack för att ni finns och att vi kan dela fighten med varandra!
Kram i solen

Förstår din känsla. Jag började i måndags och känner igen mig i det du beskriver. Försök fokusera på något annat. Igår sysslade jag med trädgårdsarbete för att inte tänka så mycket på suget.
Kämpa på!

Efter att åter druckigt för mycket alkohol under en tid har jag bestämt mig för att läggs ner med alkoholen. Har inte druckigt sedan i söndags och har nu ångest som bara den. Känner mig ointresserad av allt, grinig och har en klump i magen.
Snälla, säg att det vänder snart?

Vaknat en gång kl 2 av snarkningar från min man. Annars la jag mig 21.00 igår och vaknade nu utvilad. Inga konstiga hjärtslag igårkväll. Såååå underbart. Kaffet smakar så mycket bättre!!:) yeahh nu kör vi!! Jag har en målbild att jag måste va utan ett tag. Har inte satt ngt datum och kommer inte dricka de närmsta veckorna hoppas jag. Jag vill inte. Ångesten, är sååå INTE värt det. Känner inget som helst sug( har aldrig haft det på morgonen ) men mellan 17-19ca så är det ngt som saknas men det ska det ändras på?? ha en underbar dag?

Såg en artikel om abstinens. I bland kan den börja senare och håller på längre i så fall. Hoppas att det snart ge vika. Jag har så stark ångest och det triggar bara igång hur dåligt jag mår. Jag sitter och tänker på hur jag druckit. Jo så fort jag kommit ifrån jobbet. Var så trött och stressad. Det fanns inget annat än ett glas vin. Jag drack upp det första glaset så fort för att känna den där känslan och så slappnade jag av. 2 prasslet gick fort ner det också. Oh så skönt det kändes. Nu är mina tankar där. Denna härliga dryck som smakar så gott mitt vin. Denna dryck som kan göra oss så illa. Jag har bestämt att inte dricka nu. Det får dröja och då ska jag prova dricka ett glas vin. Inte vad det kunde bli på festerna upp till 10. Varför. Jo jag blev avslappnad av det. Men Men det hjälpte inte sista tiden. Då kom ångesten tillbaka. Jag drack mer eftersom då trodde jag att det blir bättre. Morgonen därpå längtade jag till kvällen för att få det där glaset. Nu förstår jag vad jag gjorde. Jag var så inne i det. De mina sa till mig men jag var bara förbannad. Usch vilken idiot jag har varit. Jag som ska vara så ordentlig sopa vill ha allt i ordning.Nu ser jag hur jag gömde mina flaskor. Fy Usch fy. Jag mår så dåligt för jag inte visste bättre. En gammal kärring.Nu har jag i alla fall hällt uppe i 26 dagar. Snart 30 dagar. Jag är så stolt över mig. Men ångesten finns där som en djävul kom hit och smaka istället. Suget finns. De trevliga stunderna. Denna avslappning Smaket i munnen på ett vin. Men är det värt ett glas vin när jag inte kan sluta. Bli en dålig människa i igen. Skulle vilja ja ett glas. Men Nej Nu villl jag vara nykter. Vara stolt att jag kan leva utan detta rävgift. Jag är lycklig och så mycket tid jag har över. Men jag är fortfarande sjuk rädd ångest på hög nivå. Nu är det bara att kämpa

Härligt, bra jobbat med de 36 dagarna! Jag är ju precis i starten av mitt nyktra liv så jag antar att det gäller att vara envis och hänga i. Har planer på att börja löpträna igen. Det kanske kan underlätta.
Trevlig kväll!

Tack för dina kloka ord och råd. Jag känner definitivt igen känslan du beskriver att tankar på alkohol ska motas bort av rädslan att de ska framkalla ett sug. Ska försöka ha en mer avslappnad inställning till det. Känns skönt att få ventilera med andra i liknande situation. Idag insåg jag att trädgårdsarbete är en bra syssla för mig när jag behöver skingra tankar och suget slår till. Det och många koppar kaffe ?☕

Tack för dina fina ord??
Det här forumet tycks fullt av fina kloka själar som lever tuffa liv.
Jag är ganska glad över att inte kunnat hantera alkohol, det har gett mig tydliga konsekvenser. När man kan hålla fasaden och fortsätta dricka, utan att omgivningen reagerar, hinner alkohol sätta farliga spår i en. Så din väckarklocka nu var kanske att du stannade hemma pga drickande. Ta din insikt på allvar innan det blir svårare att ta sig ur! Ge nykterheten tid! Det kommer bara gott! Hur vill du vara? Ha en målbild.
Jag är glad att jag kom till insikt, även om jag önskar att jag gjort det för många år sen. Jag var väl inte redo. Mådde för dåligt.
Jag tar inte nykterheten för given. Jag är alldeles nynykter. Försöker att inte tänka för långt fram. Har en målbild om hur jag vill vara, hur jag skulle vilja åldras. Men NU lever jag i NUet. Varje minut, varje dag.
NU är jag nykter.
Ingen ångest. Jag existerar helt och fullt.
Hoppas att du får ett LUGN i dina insikter och kan stanna i känslan.
Kram?

The power of now - Echart Tolle
Den mörka hemligheten - Egil Linge
Flodhästen i vardagsrummet - Tommy Hellsten

Jag har läst allt du skrivit och som många andra skriver är att du känns som en sådan fin och klok människa. Är själv mamma till två små och vill oxå va mer närvarande för både min skull och barnen. Dricker aldrig så jag stupar,somnar eller bråkar men när jag väl börjar slutar det aldrig med ett glas. Och jag mår verkligen inte bra psykiskt dagen efter. Efter helgens "fest" så fick jag igår en sjuhelvetes ångestattack på jobb o fick gå hem. Första gången jag "varit" hemma pga mitt drickande. Så idag dag 2 och idag hade jag lite ångest tidigare men känner ett lugn i kroppen. Pulsen är nere som normalt och det är bara jag o kidsen hemma! Mannen har redan flaggat att han kommer ta ett par öl efter jobb men det får han gärna göra. Inte jag i alla fall. Ska vakna ännu piggare,sova ännu kanske lite bättre och vakna nykter ?? kram och tack för all inspiration du ger?

Känner igen mig i det du skriver.
Hur går det för dig? Själv bestämde jag mig för att pausa med alkohol sedan helgen. Tror inte det blir jättesvårt, bara tråkigt och tomt. Känns som mkt av det jag tycker är roligt är kopplat till alkohol.

Känner igen mig i det du skriver.
Hur går det för dig? Själv bestämde jag mig för att pausa med alkohol sedan helgen. Tror inte det blir jättesvårt, bara tråkigt och tomt. Känns som mkt av det jag tycker är roligt är kopplat till alkohol.

Har en vän som jag länge tänkt har alkoholproblem. Har tänkt att jag ska prata med henne, kanske kan jag hjälpa. När vi träffades i lördags och satt i solen och delade på en flaska vin kom jag plötsligt på att hennes drickande nog inte skiljer sig så mkt från mitt eget. Blev omtumlad och har bestämt mig för att inte dricka en längre period efter händelsen i lördags. Känns inte så svårt just nu men vi får se hur det går...

Alltid räknar hur mycket jag dricker, aldrig håller jag det jag lovat mig själv, ljuger inte direkt men förskönar lite, drar av några öl men räknar alltid. Fan, jag borde nog bara skita i att dricka. Det är ju så mycket skam o skuld hela tiden............i mig själv, inte utifrån. Hjärnan jobbar med det dagligen , så less. Magknip, igår drack jag upp resten av vinet i flaskan istället för att bara ta ett glas........Det fanns bara 2,5 glas kvar, så egentligen.......men jag upplever att jag hela tiden måste ha en försvarsställning inför mig själv och min konsumtion. Jag är inte nöjd med mig själv, vill inte kröka till, vill inte bli packad.......FAN, vilka jobbiga val det är hela tiden, fy

idag är en helt vanlig dag. En sån dag då jag i vanliga fall skulle ”förgylla” kvällen med alkohol. Jag skulle välja rödvin eller kanske gin eller whisky för att inte bli så rödvinsplufsig. Sen skulle jag laga mat, och när maten väl var klar, skulle jag inte ha nån aptit eftersom jag druckit på tom mage. Jag skulle bli irriterad på min man och tycka att jag har rätt att vara sur på honom för nåt gammalt som min formalinhjärna skulle ha grötat ned sig i. Efter gräl och barn som smiter ifrån på varsitt håll skulle jag gå och lägga mig. Ta vätskeersättning för att förebygga det dåliga måendet dagen efter. Skulle vakna kl 03 med ångest, irritation, törstig, bultande hjärta. Vakna igen kl 6:30, sur och på pissigt humör, försöka duscha och sminka bort det jag och monstret orsakat. Sitta med dimmig hjärna, svettig och med dålig humor på jobbet. Köra hem, inom systemet för att ”bota” med en återställare, en stark öl, 10,2%! Gömd i garderoben. En vanlig öl i kylen. Och så fortsätter veckan sådär. På fredag en flaska vin och somna i soffan, på lördag party och mer alkohol, på söndag orkeslös och ångest. Så har det sett ut för länge.
Men inte NU!

Men IDAG,,, NU är jag nykter! Jag väljer att gå och träna ikväll. Men innan dess ska jag se till så barnen äter middag, jag ska fråga dem om deras dag, vad har gjort dem glada idag.

NU vill jag vara nykter! ?
Jag önskar oss alla ett LUGN och STYRKA att stanna i NUet! Stanna i dig själv, lyckan finns inte utanför dug själv. Våga sjunka in i dig själv! Sök svaren inombords.
?

Jag har kollat efter inlägg från dig...
Vi är med dig! All styrka och LUGN till dig!
Stor KRAM?

Bra steg att börja skriva här, alltid skönt att det finns flera och kunna utbyta tankar.
Tycker du skall prata med din fru, för skam, ångest och flykt är en grogrund till att hälla i sig alkohol.
Är väl ett bra förslag att blåsa, få kontroll på dig själv och din fru kan ge dig stöd.
Kram Strulan

Hej!
Jag är ny på forumet. Har lurkat en del genom åren. I höstas tog jag beslutet att sluta med alkohol för gott. Jag har dragits en del med psykisk ohälsa genom åren men inget extremt. Lever ordnat med jobb och familj. Har en fin liten kille på fem år därhemma. Jag självremitterade mig till öppenvården på orten där jag bor och testade förutom samtalsterapi (vilken jag fö går i fortf) även Naltrexon (som jag tyckte gjorde varken till eller från) och Antabus (vilket jag tyvärr inte tålde och tvingades sluta med). Efter fyra månader som helnykter tog jag ett återfall. Jag mådde dåligt och tyckte att det kändes som en läxa. Pratade med min fru och min terapeut och tog nya tag. Bestämd om att hålla mig på vägen mot ett nyktert liv. Den senaste tiden har jag dock tagit några nya återfall. Senast igår. Ångesten är givetvis väldigt stark. Jag var ensam med min son under em. Jag vill prata om det med min fru men är så rädd för vad som kommer ske. Hon är underbar och jag förväntar mig stöd, men skäms så mycket. De här gångerna är de första som jag verkligen känt mig sjuk i mitt missbruk också. Att dricka har bara känts tvångsmässigt och konsekvenserna av ångesten det inneburit efteråt har inte gått att vifta bort. Hur tar man sig ur ett återfall? Spiralen av tvångsmässighet och ångest bara snurrar i huvudet. Är jag fortfarande på rätt väg? Motivationen har givetvis sviktat då jag nu druckit vid upprepade tillfällen. Vill ju njuta av min familj och mitt liv och inte ha dimmiga dagar. Tänkte gå och köpa en alkoholmätare idag och be min fru låta mig blåsa dagligen när hon kommer hem från jobbet. Känns som att det skulle kunna ge något. Kontrollförlusten känns så jävla jobbig. Samtidig mer konkret än den någonsin gjort.

Hej Amanda. Fint skrivet. Din hjärna verkar ju funka utmärkt men dragningskraften från alkoholen är ju stark. Men så bra att du tänker kämpa varje dag. Lycka till!!!! Kram
SB

I helgen har jag druckit. Minnet av kvällarna är borta. Minnet av känslan jag ville åt är också borta. Vad är det då för vits? Vad är det för mening för mig att dricka mer än två glas vin när det bara blir svart? Det obehagliga är ju att trots att jag inte minns något så ser jag ju på morgonen efter att jag fungerat som vanligt... Plockat in i diskmaskinen, barnen är i sina pyjamasar, jag har tvättat av mig sminket och katterna är inne och har både mat och vatten. Mina kläder hänger prydligt på stolen vid sängen...
Jag blir inte ens rädd längre. Det är ju bara ett kvitto på att min hjärna inte orkar längre.
Jag säger inte att jag slutar dricka idag, att nu är det stopp, men jag tänker i allafall försöka. Varje dag kommer jag försöka.

?Så fruktansvärt sorgligt att du miste din bror så! ?
Det är skönt att skriva av sig och en liten tröst i igenkänningen.
Skriv gärna av dig igen..
Kram?

Nä, det vill inte funka för mig med en öl, ett glas vin eller liknande. Jag super till. Håller hemligt hur mycket jag dricker, frågar någon, drar jag ner på antalet öl etc. Finns det en öppen vinare hemma , dricker jag upp den, ensam , i smyg, tänker att jag kan köpa lite vin o hälla tillbaka , så det inte ska märkas att jag ensam drack upp allt i måndags........Så jäkla svårt ibland.
När jag dricker, röker eller snusar jag igen. Nä, jag pallar verkligen inte. Hoppas på att en leverans med antabus kommer snart, jag vill inte ens gå till VC o berätta.

Oj vad igenkännings faktorn är hög när jag läser ditt inlägg. Min morsa var inte alkis och skötte sig bra. Hon jobbade deltid och ställde alltid upp. Min farsa var handikappad men envis som synden. Jobbade heltid och belönade sig med alkohol. Jag förlorade min storebror i en tragisk olycka när jag var liten. Den händelsen har satt spår som aldrig går ur. Har gått i KBT under flera år. Oj vad jag flummar ut men våra bakgrunder skiljer sig åt. Ditt inlägg förövrigt känns väldigt mycket MIG.
/Mrx

Grattis till dina nyktra dagar! Låter härligt med din självkänsla! Känner likadant. Blir starkare av nykterheten.
Ibland när jag skriver kommer det ut saker jag inte hade tänkt. Men jag bryr mig inte längre, låter känslan komma ut. Förr hade jag skämts över sån flummeri.. men äh.
Jag ältar inte min barndom, trodde jag hade accepterat den. Att min mamma är alkoholist. Bor på ett hem.
Men tydligen hade jag lite ”ont” fortfarande, visade det sig när terapeuten började rota igen bland minnen. Jag trodde att jag var lite tåligare än andra, lite rough, efter min kontrastrika barndom. Jag ser en massa fördelar som kommit ur den. Jag är spontan, energisk, fantasifull, barnslig och allvarlig. Men för snäll....måste visst lösa upp knutar som hämmar mig från att leva fullt ut. Är lite stel i relationer. Den där staty-känslan infinner sig emellanåt. Den ska bort. Den behövs inte. Jag har ju redan överlevt. Behöver inte vara på helspänn och känna oro.
Jag försökte reparera mig själv genom att ge mina barn det jag hade behövt. Men inser att de har helt andra förutsättningar och egna behov. De känner inte min smärta. Jag ska inte projicera den på dem. Bara finnas för dem, stärka dem inför livet.

Terapi, nykterhet, träning, massage, skratt... behöver vi. Goda vänner. (håller på att sortera, blir inte många kvar)
Ha en skön dag!?