Senaste kommentarerna i forumet

Halva maj avklarad. Det är 14 dagar sedan jag drack senast (Valborg), innan dess hade jag över 8 nyktra veckor. Så det går åt rätt håll. Börjar fundera på en vit midsommarafton. Jo, jag vet att det är långt kvar, jag vet att jag kommer att ändra uppfattning åttioelva gånger innan dess. Men: jag har för första gången i mitt vuxna liv tackat nej till inbjudningar till socialt umgänge på midsommar. Vi (min fru och jag) bestämde igår att vi firar midsommar hemma för en gångs skull. Vi har ju en jättetrevlig tomt, vi har gångavstånd till sjön, det tar 10 min till havet med bil. Vi trivs hemma. Och så min frus kommentar: "Så kan du bestämma själv hur du vill göra, om du vill dricka eller inte". Hon har ju rätt. Skulle vi besöka ett midsommarfirande med vänner hade jag nog inte haft något val. Traditionen och grupptrycket är starka motståndare. Det gick hursomhelst utmärkt att fira påsk utan alkohol, så varför inte midsommar?

Jag känner fortfarande inget sug. Längtar inte ens efter vin, konstigt nog. Undrar hur stor roll naltrexonet har? Om jag slutar med naltrexon (vilket jag inte ämnar göra just nu), kommer suget tillbaka då? Eller har jag inget sug ens utan naltrexon? Oavsett vilket är livet för tillfället riktigt bra. Jag gillar att leva. Jag önskar och hoppas att alla ni som just nu kämpar med sug, ångest, abstinens, depression, tvivel, sorg och allt annat negativt som hör samman med alkoholmissbruk snart hittar ert inre lugn. Kämpa på, det kommer att bli bättre. Livet är bättre utan alkohol.?

Känslan av att det ju är sjukt dumt att ens leka med tanken att sluta dricka för alltid. Vad fan har jag gjort och gett mig in i? Fan vad dumt.

Jag vill väl inte sluta dricka? På allvar? Vill jag verkligen det? Berättade för mina föräldrar idag som blev förstummade men stöttade. Och nu sitter jag är med känslan av att det kanske inte var så smart att berätta det här? Berättade även för min dotter att jag druckit alldeles för mycket vin och att jag vet att hon också tyckt det men att jag nu vill sluta.

Likt förbannat undrar jag nu om jag verkligen vill det. Sjukt. Tvivlet letar sig in att jag kanske tagit ett för radikalt beslut som jag inte vill eller kan leva upp till. Fan.
Måste gå på ett möte imorgon.

Idag valde jag nykterhet. Jag hoppas att jag kan göra det imorgon också. ?

Jag är 22 år, jag har gått i kbt, har ätit alla möjliga antidepressiva, lungnde och naltrexone, många mediciner har jag fått bryta pågrund av för kraftiga biverkningar eller verkandslöshet.

Det som stör mig är att alla säger att allt kommer bli så bra om jag inte dricker. (Inklusive mig själv ibland)

Första veckan när man bestämt sig för 100 gånger, så känns det så jävla bra. Taggad till tusen att man aldrig ska dricka igen. Berättar för alla. Tar till alla medel.

Sen kommer verkligheten ikapp, man börjar inse att livet som nykter inte är så fantastiskt. Alla runt om kring tycker dock det, ”jag ser så frisk ut, jag är så trevlig och det är så kul att jag mår så bra igen” säger folk.

Men jag är inte frisk. Jag mår inte bra. Skillnaden när jag är nykter är att jag måste känna ångesten och självhatet varje vaken sekund.

Hoppas tiden läker lite sår.

Det går väl sådär... Men det är så sjukt hur livet ändå fungerar.
Alltefter som jag studerar förstår jag exakt, EXAKT, hur det är ställt med mig. Urusel självbild, dock bra selfefficacy gällande det mesta, det stora glappet är det som slukar mig. Till viss del. Resten är bara min hjärna som vant sig vid alkohol och på den vägen är det...
Var den enda som skrev 33 poäng av 33 poäng på senaste tentan...Den enda. Varför? Eller ens HUUUR?? Fast ja, jag grät när jag läste kurslitteraturen för att det var så fantastiskt bra. Klart man lär sig det.
Men tipsar starkt om Marcus Heiligs böcker men Ted Goldberg stal mitt hjärta.
Tänkte jag skulle prata med en specifik föreläsare men vet inte om jag vågar...
❤️

Lundgrens, hur gammal var du nu igen? Klart som fan att du är arg. Och har tråkigt. Kan inte gå på krogen. Jag som är 40, går aldrig på krogen (därför jag undviker situationer där jag kommer göra bort mig) har familj osv. Men jag förstår nog ändå din känsla.
Jag förstår exakt det du säger: jag vill inte leva detta liv.
Det är exakt det jag har problem med: när jag var nykter så var jag så jääävla bra, på allt. Det låter kanske märkligt men vem är man då?
Jag skrev under min nyktra period att jag blev satt på en piedestal men utanför. Utanför och hemma.
Men kära du, har du fått träffa en psykolog? Eftersom jag själv pluggar psykologi, samt missbrukspsykologi (visst är det ironiskt...) så vet jag att det finns svar på det vi undrar. Jag har jättemånga svar idag men jag har ändå svårt att bli nykter. Varför? För att jag tror att det är mer biologi, genetik, inblandat än man tror. Jag var som du Lundgrens beroende redan som 20-åring, möjligtvis tidigare. Har du fått prova naltrexon? Mina föreläsare jobbar på att få fram ett läkemedel som är ännu mer effektivt. Vi är inte bortglömda och vi kommer få hjälp. Håll ut.
❤️??‍♀️

Vad stark du är som tog dig igenom den jobbiga eftermiddagen. En seger att klara sig igenom det jobbiga. Jag önskar dig en riktigt god natts sömn!

Idag har varit andra dagen som vit. Det har varit riktigt tufft nu på eftermiddagen, har känt mig febrig och sjuk, men börjar faktiskt kännas bra nu på kvällen. Flaskan är endast 2 meter ifrån mig men det känns lugnt. Hoppas på god nattsömn :)

Du är så sjukt stark och modig! Heja dig! Vilka kloka val du har gjort idag. Du har ett väldigt sunt sätt att se på saken men tyvärr kan man bara resonera så klokt när man är nykter så jag hoppas att du orkar välja nykterhet I fortsättningen. För att behålla ditt kloka synsätt. När man tar det där första glaset vin försvinner det där förnuftet ofta tyvärr.
Fortsätt kämpa! Jag kollar imorgon hur det har gått.
Grattis till dag 1!
Kram

Jag hade en fästmö som fortfarande håller på o dricker, på helgerna.

Vardagar vet jag inte, vi har separerat, jag hade också problem men la av för 13 år sen! Har verkligen försök hjälpa henne, men får till svar, skit du i det? Så nu har jag lagt ner det, tar för mkt energi.

Jag förstår dom som lever i det är ett rent helvete??

Så skönt att se att man inte är ensam med detta problem ❤️. Att jag skrev här gjorde mig pepp på att lyckas och ska inte ljuga och säga att idag har varit lätt då 1åringen har varit sjuk och lika så 7åringen och då vill man gärna ta dendär flaskan på kvällen för att glömma dagen.
Imorgon väntar dag två och nya utmaningar. Tar en dag i taget men målet är att ändra mina vanor och kanske bara köpa en flaska för en helg och inte en bag-in-box och en extra flaska om bagen skulle ta slut vilket den alltid gör.
Jag vill inte dricka för att jag e trött för att jag tror jag blir pigg utav det , jag vill ha tillbaka min egna energi och min kropp då vikten har smugit sig på dom senaste åren pga att jag dricker för mkt. För rör på mig det gör jag och äter bara hemlagat men vad hjälper det när man häller i sig en extra 1000kalorier per dag.
En bra start på veckan och tusen tack för alla peppande ord. Imorgon kämpar jag vidare.
Hur går det för er?

Du har helt rätt i det. Jag använder alkoholen för att släppa loss och slippa ansvar. Dock är det ju någonting jag får svara för sen, när den grymma ångesten äter upp mig. Att vara mamma är nytt för mig. Att känna att jag svek mitt barn, eller att jag har det i mig att kunna göra det, skapade en så kraftfull ångest som jag inte var beredd på.

Så jag står mellan de bilderna. Den som vill släppa loss och bara vara och den som bara vill vara en bra flickvän, mor och duktig på jobbet. Tyvärr blir dessa två ytterligheter svåra att kombinera - jag har svårt att hitta ett förhållningssätt där dessa två personer kan enas. Det är som om jag spänner bågen så hårt för att vara bra, älskvärd och perfekt för andra. Sedan under alkoholens influens så fallerar allt, jag blir destruktiv och gör allt för att skada mig, rasera bilden jag jobbat med att bygga upp för andra. Dagarna efter skäms jag, och raderar människor från mitt liv som jag inte klarar av att träffa för jag skäms. Det behöver inte nödvändigtvis hänt nåt, jag kan hitta på saker att skämmas för som kanske aldrig ens inträffat. Det är som en inre konflikt pågår inom mig. Ett krig inför min omvärld som ingen egentligen bett om.

Så vad vill jag? Jag vill må bra. Ha en balans. Jag vill kunna dricka, men framför allt vill jag vara en bra mamma. Och det sistnämnda kommer först. Jag har aldrig varit mamma innan, så jag visste inte. Men nu vill jag komma ihåg detta, och få mig själv att inse, att jag vill ALDRIG dricka alkohol om min dotter är närvarande eller om jag ska ansvara för att ta hand om henne på morgonen därpå.

Jag tycker så mycket om dina fina ord, om att försöka göra det bästa av mitt liv. Jag har ofta en annan taktik - att slå på mig och hata mig själv. Bestämmer att andra människor runt om mig, som jag träffat under berusningen, hatar mig också. För säkerhets skull, som om inte självhatet skulle räcka och bli över.

Nu vill jag gå vidare, men ta lärdom från helgen. Har du något förslag på mål att sätta upp?

hur fan orkar du vara vaken då ????

Kikar in och undrar hur du har det.

Strulan och Denlilla!
Det känns bra att vara beslutsam och inte ha något att förhandla med mig själv om. Det finns en trygghet i det tro jag.

Idag har jag valt nykterhet men idag har suget gjort sig påmint. Det har pockat på och lockat. Men det blir inget idag heller. Min nykterhet är värd så mycket mer än alla glas vin i världen.

Tack "Tackohej" för en bra fråga, den får mig verkligen att fundera. Jag har inte hittat något nytt att ersätta A. Eller inte något vettigt i alla fall.... Först ersatte jag A med glass och godis, det var gott och härligt eftersom jag bantat hela livet. Men jag blev alldeles för tjock och började då röka efter att inte rökt på 20 år. Det känns inte heller som en särskilt bra ersättning. Det du skrev fick mig att tänka att jag behöver ersätta A med något positivt. Så jag undrar om någon har några förslag. Har tränat ganska mycket i mina dagar, men vill inte börja igen, vet inte riktigt varför, men känner bara inte för det. Eller är det acceptans som gäller, att inse att livet för mig kommer bli soffa, tv och morotsstavar för att inte bli en fet, rökande alkis?

Som småbarnsmamma har man många krav och förväntningar att leva upp till. En god mor och en kärleksfull fru är två arketypiska bilder som man gärna vill leva upp till. Lätt att den självbilden får sig en törn, när man som du plötsligt förvandlas till värsta ansvarslösa partypinglan istället. När jag läser din text, så tänker jag att fokuset just nu verkar ligga på att leva upp till att vara just ansvarsfull och att sätta andras behov före dina. Det ingår helt naturligt när man blir mamma.

Men du är ju fortfarande du! Vad behöver du själv? Att ta sig en rejäl svängom med Alkoholdjäfvulen beror många gånger på att man vill släppa loss och slippa vara vuxen och ansvarsfull. Är det så att du behöver få ta hand om dig och dina behov lite mer?? Har du någon du kan prata med som ser bara dig och inte bara dina sociala roller?

Så bra att du skriver. Fortsätt med det, men låt det här forumet vara ett litet andningshål för DIG SJÄLV. Lämna mammarollen och frurollen utanför. Detta är bara för dig. Du fina människa som försöker göra det bästa av ditt liv. Just nu är det svårt för dig, men det kommer att bli bättre. Du är inte ensam och just nu är jag med dig.

Låt det bli en fin dag idag. Var dig själv nära och ta hand om dig.

Tack för ditt svar, det känns otroligt skönt att få stöd och respons. Jag vill ändra mig, men jag vet inte hur. Försöka dricka lite eller sluta helt? Det sista känns drastiskt men å andra sidan skulle det innebära att jag aldrig mer skulle behöva må såhär. Jag har frågat min partner som säger att jag inte behöver sluta helt, bara ta det lite lugnare. Det är lätt att säga när man inte är den som ibland totalt tappar omdömet efter ett par glas. Det är som rysk roulette.

Nu är det fruktansvärt och jag vill aldrig mer dricka med tanke på att det ibland får mig att göra saker jag inte står för. Men jag vet att om ett par dagar känns det bättre, inför nästa fest kanske ångesten är borta helt. Då kommer jag tänka på att ”jag kan dricka lite” och så är karusellen igång igen. Det var annorlunda förr, då hade jag bara mig själv. Nu får jag inte låta karusellen börja snurra - jag skulle inte stå ut med att vara anledningen till att mitt barn känner sig otryggt och att min sambo ej kan lita på mig och mina löften om att ta det lugnt...

Jag som inte dricker varje dag, utan ibland och för mycket, hur får man ordning? Det är lätt att glömma, göra om och fastna i en ond spiral där självhatet förstärks gång på gång.

Vad fint att du är tillbaka! Det kommer snart att kännas mycket bättre. Gräv dig nu ut i solljuset igen och njut av dagen!

Hejsan. Om man tagit 2 antabus med 4 dagars mellanrum, kan man då ta en öl till maten 2 veckor senare?

Min önskan är att du slutar skämmas. Det leder inte till något gott. Det leder inte till förlåtelse eller gottgörelse. Det är i handlingen något händer. Det är när vi bättrar oss som vi skapat skillnad och återupprättat våran självrespekt.

Jag önskar att du kommer till förändring. Att du kan hitta mod och tillförsikt. Du har redan tagit det första steget och nu har du alla möjligheter att göra saker bättre.

Jag önskar dig allt gott och hoppas att det snart ska kännas lättare för dig. Du är inte ensam.

Alltså, det där första lilla vinglaset i påskas var som en liten snöboll som snabbt utvecklade sig till en lavin.

Nu sitter jag här. Bakfull. Hjärtat slår hårt och tungt i kroppen. Jag känner mig trött och nedstämd. Orkar inte ta mig för något av det jag behöver göra idag. Känner mig tung i kroppen och allmänt eländig. Vill bara gråta, men orkar inte ens göra det. Det känns som att jag slungas runt i den där lavinen och varken vet vad som är upp eller ner, varken ser eller hör.

Läste igenom mina tidigare inlägg här. Kändes nästan som att det var någon annan som skrivit dem. Vad hoppfull och klarsynt jag var. Jag minns att jag kände energi och framtidstro, gick promenader och mådde bra.

Det vill jag ju känna igen!!!
Så, idag ska jag vara nykter!
Hoppas att lavinen landat nu och att jag kan börja gräva mig ut...

Du fick mig att le mitt i min ”shit storm” med min man :)
?

Jag är rent genuint på min första nyktra dag idag, och redan nu tidigt på morgonen bråkar jag med hjärnan om vilken väg jag ska ta hem efter jobbet.
Jag trappade ner men igår blev paniken för stor och tog några folköl, så där av dag 1 idag igen.
Mina alkoholvanor har varit snarlika dina med.

Mina barn är i samma åldrar som dina, skillnaden är dock att jag har en sambo.
Tror inte jag har några stärkande ord, men du ska veta att du absolut inte är ensam!
Du är sjukt modig som tar första steget och erkänner problematiken för dig själv <3

Första fyllan på ett år - och ångesten är påtaglig..

Tillbaka igen. Det var 1,5 år sedan jag var här och också sökte hjälp hos min kommun för att prata om alkohol och ångest. Jag var då nykter i ca 6 månader, sedan blev jag gravid och har av naturliga skäl varit nykter sedan dess. Nu är min bäbis 3 månader gammal. Sedan hon föddes har jag druckit vin på kvällarna vid vissa tillfällen, ett eller två glas tillsammans med min partner. Har varit måttligt och känts ok. Nu i helgen var vi på fest - första gången i det nya livet. Hade skaffat barnvakt som skulle lösas av på natten då festen var slut. Jag tänkte att jag skulle sluta dricka vid 23-tiden och hålla mig i schack. Men jag var så uppspelt och glad för att gå ut att det inte gick enligt plan... Jag såg till att min partner gick och löste av barnvakten (senare än vad vi lovat) och själv fortsatte jag festa. Jag hade så roligt på kvällen och ville bara inte sluta. Dagen efter var dock fruktansvärd. Ångesten över att jag känner att jag valde bort att gå hem till mitt barn till förmån för att festa vidare med mina kompisar är fruktansvärd och den får mig att tänka att mina tidigare problem är tillbaka. Troligtvis har de aldrig försvunnit. Dumt nog trodde jag att livet skulle förändras, att mina begär skulle förändras, när jag blev mamma. Att det inte gjorde det i helgen får mig att känna att jag står på kanten. Har varit så fri från ångest när jag varit nykter - nu kommer alla känslorna som jag varit så långt ifrån tillbaka i kubik. Ingenting hände givetvis - min partner sa att det var ok att gå hem och lösa av barnvakten och min dotter sov gott utan att märka något. Men detta känns som tunn is.

Att dricka som förälder är stigmatiserat för mig. Själv har jag haft problem med otrygghet och oro i min barndom pga en förälder och alkohol. Detta är det sista jag vill ge mitt barn. Och tanken på att kvällen inte gick som jag först hade planerat, att alkoholen fick mig att ändra min plan, är så grymt obehaglig.

Jag hade förändrat mitt drickande - och jag vill inte på några villkor falla tillbaka till det att jag dricker ute på krogen för att få respit. Gör saker jag sedan inte kan stå för. Jag VILL inte, och nu när det inte bara handlar om mig och min egen destruktivitet kan jag verkligen inte.

Jag har hört med min partner och vänner efter festen, och de sa att det inte var någon fara. Att de inte märkt av att jag var berusad. Men sveket handlar om mig, och mitt barn. Jag vill aldrig ge henne otryggheten som jag själv kände. Just den här gången hände ingenting. Men rädslan för att det ska eskalera eller ta en annan vändning är för stark. Den ångest jag känner idag är förhoppningsvis stark nog för att det inte ska upprepas. Men jag kan inte lita på förhoppningar - jag måste veta att jag inte faller tillbaka. Just nu hatar jag mig själv och jag lever med ett ständigt dåligt samvete för taskiga saker jag gjort när jag varit full och inte tänkt efter. Jag orkar inte bygga på den tyngden av skuld mer.

Vad ska jag göra?

Hej

På er alla!!

Jag har haft en stressig tid med att sälja mitt hus... många känslor och mycket stress. Precis vad jag inte tål vid den här tiden på året då jag är Biopolär och har det tufft under våren och måste vara extra vaksam.

Återfallet byggdes upp under några veckor... sen orkade jag inte stå emot... så då drack jag till bara för att bli av med suget. Inga katastrofer inträffade... men kunde ha gjort.

Så nu gäller det att komma tillbaks via AA möten och prata med närståenden och vänner. Skönt att hitta den här hjälpen.

Kram på er Alla