Senaste kommentarerna i forumet

Jag har varit på mitt första AA-möte. Var hur läskigt som helst att gå dit, var tom nära på att inte gå. Jag tror jag knappt hunnit fatta vad som hände. Mötet var 1,5 h. Jag hann både skratta, vara skitnervös, gråta på den 1,5 h. Jag kunde knappt fatta att vissa sådär var alkoholister, bland annat en fin dam med pärlhalsband. Men det fick mig att inse att verkligen vem som helst kan bli alkoholist. Jag kommer att gå dit igen, jag måste, både för min egen skull och för andras.

Klassiskt, ingen bryr sig egentligen. Det viktiga är dock att man bryr sig om sig själv och sina nära och kära. Och ser till att man faktiskt är den människa man vill vara.

Mvh

Tips, gå in här och läs nästa gång du krigar med Draken. Svaren finns i din tråd// kram Strulan

Du skrev ”Det är dag 48 och på något sätt inser jag att alkoholen är mitt minsta bekymmer. Fuck!” och jag tänker att japp, så är det. Det är en insikt som värkt fram under senaste (vinmarinerade) året. Alkoholproblemen är som ett skavsår... Man behandlar skavsåret och foten läker, och då förväntar man sig att glatt tralla vidare på sin väg i livet. Men trallar man vidare i samma skor så sitter man snart där vid vägkanten och behandlar skavsår igen. Man måste hitta och göra sig av med/ändra det som skaver för att på allvar bli fri från skavsår. Med den insikten går jag in i nykterheten denna gång. Sorry om du tycker jag svamlar till din tråd... Det som skavt i mig är maktlöshet inför överkrav, så den här gången vidtar jag mått för att ta tillbaka makten över min tid och mitt liv, samtidigt som jag plockar bort alkoholen. Vad är det som skaver i dig? Kram på vägen.

Har inte så mkt att berätta idag, förutom att jag är nykter och har inget sug.
Vill oxå säga en sak till, fy fan vad det är skönt att va nykter och fräsch?
Ska försöka komma ihåg det i fortsättningen!!

Jag väntar på ert svar på mitt inlägg#464.

Nu har jag läst litet i din tråd och blir fundersam då du skriver att du börjar om, eller är på dag ett igen. Jag ser det inte så. Du har ju kommit långt på din resa mot nykterheten! Du har lärt dig massor av såväl framgångar som motgångar. Det går inte att resa tillbaka i tiden och sudda ut den utvecklingen. Alla erfarenheterna är delar av pusslet som är du nu :) Jag håller tummarna för din nyktra sommar!

De kommer och går, far som löv för vinden. Jag har kommit till den punkten att jag inte orkar bry mig om vad jag tänker och känner kring alkohol. Det är ju ingen ordning, kontinuitet, rim och reson på nånting, för farao. Så jag struntar i tankar och känslor och bara kör på vad jag har bestämt, av ingen vettigare anledning än att jag bestämde det. Värsta diktatorfasonerna ;)

En sån där som oroar sig över det mesta på förhand? It takes one to know one... Jag är likadan. Kan fantisera ihop allehanda katastrofscenarion om i princip vad som helst. Rent och skärt fantasimissbruk! Jag har ”bäddat” litet för att slippa hamna i en situation där jag oväntat måste tacka nej till vin. När kompisarna pratade om att dra ihop en tjejkväll erbjöd jag mig att köra, och försäkrade att jag ändå har slutat dricka alkohol. När de undrade litet sa jag bara att så stressad och sönderarbetad som jag är så är det korkat att dricka. Det är så man blir alkoholiserad. Ahaaa, sa de och var glada över att ha en självutnämnd designated driver. Och när jag promenerade med mamma här om dagen nämnde jag att jag är inne i en renlevnadsfas och har slutat helt med alkohol. Hon är ingen storkonsument själv (uppvuxen med alkoholiserad förälder) men blev litet nyfiken på mitt resonemang. Jag berättade om vad jag läst om alkoholens negativa effekter, tex på immunförsvaret, och hjärnans signalsubstanser. Eftersom jag varit förkyld sedan typ september, och fortfarande känner av min utmattningsdepression blir det ju glasklart att alkohol är korkat. Man behöver inte vara helt transparent gällande sina anledningar. Det räcker så väl att deklarera att man är klar med att förgifta sin kropp och sitt sinne. Egentligen borde ju ingen som vill hålla sig frisk och emotionellt stabil dricka alkohol.

Vad trist att du inte känner de positiva effekterna av nykterheten än... Det kanske beror på att du har så svåra problem med ångesten att den överskuggar allt annat? Det finns inget som är mer utmattande än den där evigt gnagande oron :/ Får du någon hjälp med det?

Tack, ja det känns mindre ensamt. Jag försöker se det ljusa då jag är otroligt duktig på att vara i det mörka. Möter alltid ångesten och paniken, låter känslan komma, ser den, accepterar den och jobbar med den tills den släpper. Just nu har det bara vart så mkt. Och så ofta.
Här fått svaj på några relationer också som såklart spär på och gör mig mer rädd. Övar på att släppa det. Att allt kommer bli bra. Som det ska vara. Även om det inte blir så som jag tänkt mig.

Har du provat AA? Mycket bättre än man kanske tror. Gå dit. Prova. Du behöver inte ens prata om du inte vill, bara lyssna. ?

Du får påminna dig om varför du hållit upp i nio dagar. Vad har konsekvenserna av drickandet blivit i ditt liv hittills? Om du fortsätter göra som du alltid har gjort kommer ju resultatet bli detsamma. ?

Ja du, tankarna kommer smygande efter två tre veckor. Du får fokusera på annat, träna, resa, stöda, sola och bada.. eller vad du gillar. Jag försöker gå en lång promenad när tankarna kommer, det hjälper ofta. Men långt ifrån alltid! Man märker när man börjar planera att mysa lite med ett glas vin eller en öl, man har ju varit nykter och duktig och förtjänar det. När dom tankarna kommer, då är det bara en tidsfråga för mig, innan jag går i fällan tyvärr ?

Idag har ja hållt upp
9 dagar . Men nu kommer tankarna . Vilken tråkig sommar utan vin?blit rädd för mina tankar . Vill inte ha alkhol mer i mitt liv. Vet vad de gör med med mej. Varför känner ja så här ?

Sömsvårigheter, ångestattacker med gråt och hjälplöshet. Jag känner igen det där. Livet som skulle stråla och glänsa, bara man höll sig nykter. Men det blir inte bums så jävla mycket bättre. Det finns massor att släppa ut och när hjärnan vaknar upp från alkoholmarineringen, så gnisslar det rejält i maskineriet.

Du skriver att du försöker se det ljusa i livet. Det är jättebra. Men jag tror också att man ska våga se mörkret och rädslan. Det finns också där. Det jag skriver kanske varken ger tröst eller lindring, men jag hoppas att det åtminstone får dig att känna dig mindre ensam.

Så år det en storm igen. Orkar fan inte med det här. Sitter o gråter på jobbet. För att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Djupandas. Släpper ned axlarna. Försöker se det ljusa i livet. I hjärtat krampar det dock. Vill inte släppa.

Då har jag ännu en gång lyckats genomföra en midsommar helg med lite för mycket alkohol, så nu ligger man här med lite ångest och en känsla av besvikelse.
Jag har varit nykter i 14 dagar före midsommar och hade faktiskt tanken att jag kanske skulle prova en nykter midsommar, men så blev det inte.
Ju närmare helgen kom så kommer tankarna att man borde kunna unna sig lite alkohol, och så går det åt helvete igen.
Alla mina vita perioder gör att jag kan få för mig att jag är i det närmaste en normal drickare, men så är det inte.
Det blir istället väldigt lätt förmycke när jag väl dricker.
Jag hoppas verkligen att jag ska klara av att våra nykter resten av sommaren och kanske resten av livet, för nu är jag trött på det här.

Det låter som ett klokt beslut att du är redo att söka hjälp. Vet du, ingen klarar av att bli nykter utan hjälp. Ingen. Det kan verka så ibland men det håller aldrig länge. Lycka till! ?

Det leder bara till att du kommer döva ångesten med mer A. Kan du inte prova ett besök hos närmaste AA grupp, typ idag? Be om hjälp någonstans och hemligheter för en ny partner bara ökar din ångest. Kanske han kan bli din största stöttepelare?
Kram, ?

Tack snälla!!! ?

Ha en fin dag! ?

Livet är en värdefull gåva vi fått att förvalta på bästa sätt. Jag har också gjort ett halvt självmordsförsök. Jag säger halvt för jag ångrade mig mitt i allt och avbröt. Det slutade iaf med ambulans till S:t Görans psykmottagning.

ALL den ångest vi känner i stunden, förtvivlan, ensamhet, tomhet osv är orsakad av alkoholen! Vi kan må dåligt men alkoholen förstärker känslorna enormt! Ta bort A ur ditt liv och sök stöd hos närmaste AA grupp genast. Psykiatrin kommer inte få dig känna mindre ångest men gemenskapen i AA kommer att hjälpa dig må bättre. Utan A hade jag inte ens kommit på tanken att ta mitt liv. Vi måste inse det. Vi dricker mer A för att döva vår ångest när det är A som ger oss ångest. En evighetsmaskin...
Lycka till! ?

Hej...ny här...vet inte riktigt hur det funkar? Men behöver verkligen lägga ner alkoholen...innan jag förstör allt och förlorar de som är viktigast för mig...men vet inte hur?? har sådan jävla dödsångest idag...

...på jobbet idag om festen ? Känner mig helt slut i huvudet och kroppen. Har haft sån jävla ångest i onödan. Fast egentligen var den inte i onödan. Det kanske på ett sätt är sunt att plåga sig själv. Det betyder ju att jag faktiskt inte tar så lätt på mina snedfyllor. Jag kanske inte är en idiot trots allt. Känns det luddigt? Ja, livet är fan luddigt.
Jag lärde mig förhoppningsvis en läxa (igen) och låter bli att festa loss nu. Jag kan ju inte hantera alkohol på ett sunt sätt när tillgången är för stor. Jag kan inte hantera alkohol när jag är på fest. Enda gången jag kan hantera alkohol nu för tiden är hemma med familjen. Då har vi små mängder hemma och så fort jag börjar känna mig snurrig så slutar jag dricka. Om jag hade haft den disciplinen jämt så hade jag inte behövt skriva här.
Frågan är då om jag kan klara av att bara dricka hemma och aldrig på fest? Nej, jag tror faktiskt inte det.
Behöver jag dricka hemma? Nej, det behöver jag faktiskt inte! Jag vill vakna upp VARJE morgon och vara klar i huvudet. Inte bara måndag till fredag.
Jag vill vara en förebild för mina barn. Jag vill visa dem att man inte behöver dricka bara för att man är vuxen.
Oavsett alkoholmängd så triggar alkoholen min ångest. Ångest vill jag väldigt gärna slippa helt och håller. Ångest suger så jävla mycket och tar fruktansvärt mycket energi. Ångest gör ont ända in i själen.
Skickar en kram och lite pepp till alla er som behöver! Själv skulle jag behöva massa kramar idag. Känner mig helt slut... men ändå lättad...
Fridens på er!

Men när det känns som ingen ens här inne bryr sig, hur ska jag kunna tro att någon på utsidan ska bry sig.
Jag föll igen gick tydligen att dricka på Antabus för mig. Så nu har jag bett om att få det varje dag eller en större dos.
I lördags tänkte jag avsluta allt men somnade som vanligt ifrån min uppgift. Badkaret var uppfyllt, jag hade placerat en skarp Globalkniv bredvid badkaret och pillerna låg uppradade på köksbordet. Några glas vin i kroppen och livet kändes skit. Dagen efter midsommar. När alla var glada och onykta eller iaf glada så var inte jag det. kÄnde mig som den tråkigaste av den tråkigaste. Och av alla "vänner" som jag tydligen har hörde jag inte skymten av. Jag följde med en av mina bästa och äldsta kompisar på en lugn fest. Men ingen annan erbjöd sig eller frågade vad jag skulle göra. = betyder ingenting för dem

I lördags försökte jag ringa mitt ex, flera gånger. Han har inte hört av sig när jag har messat honom men jag vet att han har mina meddelanden. Men brydde sig än en gång för att inte svara. Så då täckte jag fuck it, skit i det då jävla egoister. Började skriva ett avskedsbrev men avbröt. Varför ge en förklaring, varför projektleda sin egen begravning (vem som skulle få komma eller ej), vilken musik som skulle spelas och vart jag ville att askan skulle spridas.

Jag orkar verkligen inte bry mig längre. Lev, hårt,dö ung och bli ett vackert lik. Lite så.

Faran över den här denna gång så ni behöver inte larma eller så, berättade allt psyket när jag var där idag så de vet.

Ha en fin måndag.

Som ni märker är helgerna tunga. Jag