Senaste kommentarerna i forumet

I morgon är det dags att sluta igen.
Finns det något man kan äta eller dricka för att må bättre för ångesten och bakfyllan. Den kommer inte bli rolig men hoppas det löser sig. På onsdag ska jag som sagt få antabus, finns det nåt annat Man kan få så man överlever dom första dagarna utan alkohol? Tips och råd tack ?

‏‏‎

‏‏‎

Hej!
Jag är också ganska ny med att skriva här på forumet. Men jag har också läst massor av alla trådar och man märker verkligen att man inte är ensam med sina problem. Känns skönt att kunna stötta & stöttas.

Jag hade också någon form av måttligt drickande trodde jag. Drack inget inget i veckorna men desto mer på helger & längre ledigheter.
Denna ångest man får när man dricker mycket skojar man inte bort. Att man inte lärt sig att det bara blir värre med A är också galet.
Jag har dessutom varit på 2 avgiftningar på relativt kort tid. Hade en jobbig dryckesperiod i samband med en livskris i familjen. Det höll på att gå käpprätt åt pipan.
Efter den senaste behandlingen tog jag det förmodligen viktigaste och bästa beslutet i livet. Jag kände att jag pallar inte mer mentalt och fysiskt så jag gick upp till Länkarna här på orten. Jag var ju väldigt sliten när jag kom dit men blev så otroligt omhändertagen.
Igår var det exakt 4 söndagar sedan jag klev in där och är så glad att jag gjorde det. Kände mig lite stolt igår och att må så himla mycket bättre.
Nu är det en dag i taget som gäller och att jag har Länkarna och en fantastisk drogrådgivare som jag träffar varje måndag funkar superbra för mig.
Funderar på att kanske besöka ett AA möte framöver.

Jag skulle också vilja kunna dricka på ett normalt sätt. Men det här med måttlighet funkar inte för mig så att det är lika bra att sluta dricka.
Men jag är också glad och imponerad av alla som grejar det på egen hand. Jag gör det inte.

Så vi ska verkligen fortsätta att kämpa på med hjälp av alla fantastiska här på forumet.
Stort tack allihopa!

Älskar listor! Skriver till BRODERA! Ska fortsätta med min jultomte nu som påbörjades 1999 typ. ;o)

Mycket starkt och berörande. Jag känner igen mycket av min egen historia. Den trasiga barndomen och otryggheten; behovet av en perfekt fasad som vuxen när man känner sig trasig inuti. Det är självklart att det spricker. Förr eller senare. Och när allt rämnar... Det är både skrämmande och uppmuntrande. En möjlighet att börja på nytt.
Själv mår jag bättre än på många, många år efter 36 dagars nykterhet. Och jag fokuserar på mig (och min familj) och skiter blankt i vad kollegor och vänner förväntar sig av mig.

Hur tänker du kring din trasiga barndom? Är det som hände över och förbi? Eller ältar du? För min del går det i vågor.

Hej Vilja123! Jag håller med Dee om tipsen för att hantera sug. Träning gör underverk. Dessutom vill man ju inte förstöra det positiva med träning genom att dricka efteråt. Mat och godis funkar också för mig. Jag får ofta sug när jag är hungrig. Men ibland får man bara stå ut. Och bära med sig vetskapen om att sugen går över, att de sällan är långvariga.
Det finns ju också läkemedel som minskar suget, som naltrexon. Det har nog hjälpt mig en del. Men jag vet ju inte hur mitt sug hade varit utan medicinen.

36 vita dagar här. Ju längre nykter period, desto mindre sug.

Ha en fin kväll!

Som barn, ja, egentligen ända fram tills jag var några år över trettio, ansåg jag att jag var en relativt misslyckad person - ful, feg och korkad. Att jag nu känner mig tryggare och säkrare är en underbar känsla. Jag är fyrtiosju och vet vem jag är.
All osäkerhet hängde nog ihop med min uppväxt. Jag fanns egentligen inte, mina föräldrar hade fullt upp med sig själva. Aldrig att jag hörde något beröm, aldrig gav de mig något stöd. Det är ett under att jag lyckades gå genom plugget med någorlunda bra betyg egentligen (min mormors förtjänst, tror jag).
En gång när jag var tio följde farsan med på en fotbollsmatch som jag deltog i. Jag var naturligtvis ingen stjärna, men gjorde så gott jag kunde. Men: inget beröm från farsans sida, inte ens ett litet "gott jobbat". Däremot gjorde han sig lustig över min insats inför några grannar senare på dagen, medan jag stod bredvid och lyssnade: "Min son hade match idag. Han sprang och sprang. Men han nuddade inte bollen en enda gång på hela matchen. Det blir nog inget proffs av honom." Blir ännu ledsen när jag tänker på det... Och arg...
Jag berömmer kanske mina gossar för mycket, oavsett vad de gör, hur de än presterar, men hellre lite överdrifter åt det positiva hållet än farsans nedtryckande attityd. En skitgubbe var han då. Antagligen omedvetet. Han kommer från enkla förhållanden och lyckades arbeta sig till en position. Men han är snäll mot barnbarna. Man får ge honom det. ?

Ha en trevlig och vit kväll.

Det är sorgligt hur jag har gått i samma spår som mina föräldrar. Jag kan minnas hur jag som barn lovade mig själv att aldrig bli som de. Jag skulle aldrig vara berusad inför mina barn. Jag skulle inte ens dricka alkohol. Och här är jag, en alkoholist till familjefar. Jag blev precis den jag inte ville bli.

Hej!!

Bra frågor! Bra också att du hittat hit, det här forumet är en guldgruva med kunskap och berättelser samt erfarenheter!

Jag vill definitivt tipsa dig om alkoholhjälpens internetbaserade program som du finner här, på startsidan i högerkant. Det tror jag kan vara absolut värt att prova!
Sen skulle jag vilja rekomendera att pröva en tids nykterhet, minst en månad, för att känna efter och omvärdera saker och ting. Och se på problemet med nyktra ögon så att säga.

Jag fick supermegaångest sista åren jag drack, ångesten var nästan enbart ihopkopplad med alkoholintag och mitt eget personliga val efter en tids nykterhet är att fortsätta på den linjen. Jag tycker helt enkelt inte att det är värt precis det du beskriver här ovan, för att dricka alkohol.
Jag tror personligen, men detta är min egen teori, att det är väldigt svårt att försöka manövrera skuten med en "normal" konsumtion när man väl "kantrat", men det finns absolut de som kan det, det är grymt imponerande!

Lycka till,
Dee

‏‏‎

Ville säga något ord om din uppväxtskildring. Den berörde. ?

De som påstår att inte barndomen präglar oss så mycket vet inte vad de pratar om. Tänker att det främst handlar om personer som inte haft så stora trauman. Men vi som på olika sätt haft en jobbig uppväxt bär den alltid med oss, om inte annat inombords. Sedan är det omständigheter som gör på vilket sätt vi klarar att hantera den.

Starkt av dig att kunna ge barnen en farmor och farfar, även om det måste kännas jobbigt med släktträffarna.

Idag känner jag ..typ ingenting. Alldeles tom och matt. Var hos terapeuten och grät ut en grå kall sten till minne. Den satt där inne, känslan av utsatthet, ensamhet, övergivenhet, maktlöshet, sorg..minnet av min mamma som själsligen försvann in i sin alkoholism mitt framför mina 10 åriga ögon. Innan dess är minnena inte lika tydliga.
Fylla, bråk, okända gubbar och kärringar i vårt hem, en med sned näsa, en vars tänder var utslagna, mamma full och äcklig, med kläder som visar för mycket av allt. För mycket smink, läppstift. Senare på kvällen skrik och slag, sprucken läpp, polisen kommer.. nästa minne är när min mamma är nedslagen till golvet, pappa sparkar henne i magen...
jag kan inte se vad jag gör mitt i allt. Allt känns stelt, kallt, staty, kall grå sten. Jag förvandlas till kall grå sten. Överlever.
I fylleperioderna var allt kaos, i de bra perioderna var vi på utflykter i naturen och trodde på gud dessutom.
Efter åratal av fylleperioderng går barndomen och utvecklingen av ett barns psyke alldeles snett.
Jag börjar också dricka, 13 år gammal. Sen röka. Sen lite häftigare fester.
Varvar vilda helger med en fin fasad av utbildning och sen jobb.
Bygger upp en perfekt fasad. Bygger, håller fasaden och medicinerar med alkohol. Mellan graviditeter och amning och träning och fina familjen. Medicinerar med alkohol. Dövar och dämpar. Tills det börjar spricka. Jag täcker över. Fixar min fasad.
Som snart 40 åring rasar allt.
Jag orkar inte hålla uppe skiten mer.
Jag är inte perfekt.
Jag orkar inte dämpa mer.
Jag orkar inte kämpa mer.
Jag vill bara vara NU.
Det är mycket lättare så.
Ärlig, nykter, NU.
??

Bra att du blickar framåt, bakslag är ju nått man lär sig utav.

Jag har stategier och olika tankegångar jag planerat att utföra eller tänka om suget blir för stort, de är som ett kort i rockärmen att dra fram om det skulle behövas.
För min egen del funkar det fint att ta en alkoholfri öl eller ett glas alkoholfritt vitt vin också, men jag vet att det råder delade meningar om det. Jag tycker inte om läsk, annars kanske jag hade kunnat dricka det.
Det absolut viktigaste som gäller för min egen del är att inte slå bort eller försöka kämpa emot tankarna, missförstå mig rätt alltså, jag tänker att de är där, de får vara där men jag agerar inte på dom. I början av min nykterhet (det har nu gått 122 dagar) vart jag skiträdd när jag märkte att jag tänkte på alkohol och försökte med alla medel få bort dessa tankar, typ som att det var nått farligt. För jag tänkte att tankarna ledde till sug.
Det är bara tankar. Tankar och sug är för min egna del lite olika saker. Tankar på alkohol i olika sammanhang har jag varje dag, det kan vara allt ifrån att "Shit, att jag fortfarande är nykter" till att "herregud vad mycket pengar som är på sparkontot tack vare att jag inte köper vin" eller "om jag druckit nu hade jag svängt förbi systemet och köpt en flaska för att fira något"
Suget är inte där lika ofta som tankarna. Skulle man slå ut mina tankar på alkohol i olika sammanhang, det är alltså inte alltid (faktiskt väldigt sällan nuförtiden) tankar på att jag vill dricka, så skulle det lätt täcka säkert 5-10 minuter / timme vaken tid.
Jag tänker att så får det vara, så är det ju för den här resan är ju en del av mig.

Jag tränar om jag känner sug, eller kollar på nån serie på netflix, det hjälper att fokusera på något annat. Och så går jag in här också, läser det jag själv skrivit, vad andra skriver. Det är också till bra stöd ibland.

Kämpa på,
Dee

Hoppas att du är ok. ?

Kram

Hoppas att dina dagar har fått fyllas av lugn och ro. Det behöver du nu. ?

Tack för fina ord. Suget har lagt sig för den här gången. Må det hålla sig långt långt borta från oss båda.

Kram till dig

Vilken skillnad vad gäller tonen i dina inlägg nu mot tidigare. Äntligen! Önskar så att du får landa och stanna i det lugn du så länge eftersträvat.

Kram till dig

Till dina nyktra både dagar och insikter. Det är så skönt när man bestämt sig. Här finns hur mycket stöd och omtanke som helst.

Välkommen!

Det här fixar du. ? Jag menar, du är ju både pigg, fräsch, tuff, snygg och smart. ? Härlig läsning, som vanligt.

Där satte du huvudet på spiken Smidigabävern! Det är den hälsosamma medelvägen man är ute efter.. Att få av det goda utan att överdriva. Att få smaka gott rött
utan att det svävar iväg. Lite lagom sådär. Det borde väl vara möjligt ? Det måste vara möjligt, för jag vill verkligen ha det goda röda i mitt liv. Tänk om det inte går att begränsa, om man inte klarar av att avstå från glas 4, 5, 6, 7 och tills man glömmer vad som hände dagen innan.. för DET kan jag verkligen vara utan.
Heja dig ! Kram

Ja det är gott med vin!! Jag dricker gärna och fyller på. Tyvärr är det ju ohälsosamt..och ger dåliga bieffekter. Jag vet vad det vill säga att tappa kontrollen. Först den glada känslan när alkoholen står i bilen. Den glada känslan när rödtoppen tas av och man får ner fliken över kranen..ljudet som skvalar...den goa känslan av berusning som sakta lägger sordin över all tristess och gasar upp glädjen...smaken av det goda livet. Men sen...sluddrandet..däckandet..och helveteskänslan på morgonen. VARFÖR är det onyttigt att dricka detta goda? VARFÖR förstör det relationer? Jo..för att det är en drog...och för att ytterst få människor inkl mig själv verkar kunna njuuuta av den trivsamma bouqeten och efter 1.6 glas vara nöjd..SKETANS. Undrar hur Carl-Jan gör..han verkar ju må fint. Vad jag vill? Sluta men ändå fortsätta..men helst sluta men hitta en hälsosam medelväg.

Jag har funderat på att om man inte är fler som ska dricka vin - om bara jag ska ha, så kan man köpa halvflaskor eller tom ännu mindre. Då har man bestämt sin "ranson" och när den är slut är den slut. Öppnar man en hel flaska vin så är det lätt att fylla på tills den är slut... Då ska man komma ihåg att jag tidigare tömde en hel flaska lätt som en plätt redan innan middagen. Nu vill jag inte ens ha en hel på en hel lördag. Jag känner att tankekraften finns där och knuffar mig i rätt riktning.. jag vill inte vackla och dricka mer än jag tänkt. Jag tror jag måste väldigt medvetet unna mig samtidigt som jag också begränsar.
Bara det att jag slutat köpa box gör att det kommer inte bli något vin i veckorna. Visst kan jag öppna en flaska om jag vill... men jag VILL inte och det tar lixom emot. Med boxen var det så lätt att bara "krana" ur en skvätt i botten på glaset - och sen ta en till, och en till ....
Ha en fin vecka. Kram

Jag förknippar sol och värme med en kal öl och bli lite berusad. Saknar ruset sjukt mycket, men har hållit mig ifrån giftet sedan jag startade den här tråden. Det känns lättare nu än vad det gjorde i fredags.

Det var ingen dans på rosor att sluta med alkoholen. Jag upplever inte några fysiska besvär men den där lilla alkoholdjävulen som sitter på min ena axel är rätt påstridig och bra på övertalning. Det blev vin i helgen. Men nu fortsätter jag att kämpa! Hur gör ni för att koppla bort tankarna på alkohol?

Grattis till din insikt, dina nyktra dagar och ditt beslut!
Forumet är skönt att använda som dagbok, skriva av sig, reflektera och få diskutera med människor som inte dömer, som förstår en!
?