Senaste kommentarerna i forumet

Åh, jag kände en klump i magen när jag läste ditt första inlägg. En klump som bestod av total igenkänning... Så vidrigt det är att vakna efter en natts dålig sömn som varvats med ångest och sakta inse att man inte minns gårdagskvällen, sakta börja minnas att man nog sagt en hel del taskiga saker till människor man bryr sig om. Att känna så mycket skam, hopplöshet och desperation.
Så himla bra att du kunde ta steget att vara uppriktig mot din man och säga högt att du känner att det gått för långt! Ett så viktigt första steg!
Själv har jag inte haft den uppriktigheten med min man. Han har inte en aning om hur mycket och hur ofta jag druckit. Minnesluckor (från en vanlig tisdagskväll) har jag för det mesta lyckats skämta bort eller tala bort. Nu har jag faktiskt lyckats vara alkoholfri i 14 dagar! Det har inte hänt att jag varit nykter så lång tid i sträck på sex år.
Jag känner mig mycket piggare, sover bra, tänker klarare tankar och är på det hela taget mer vänlig. Det svåra har hittills varit eftermiddagar och kvällar. Då börjar det liksom krypa i kroppen och irritationen växer. Mina tankar börja leva ett eget liv. I hjärnan pågår förhandlingar, trixande och övertalningsförsök. Jag har lyckats stå emot, ibland med en känsla av total meningslöshet och ibland med en känsla av frihet och tillförsikt. Jag måste börja tänka nya tankar, få in andra vanor och hitta andra saker som är meningsfulla i mitt liv. Det är verkligen inte lätt att ändra sitt sätt att vara, tänka och agera.
Men, jag känner ändå tilltro till mig själv idag, det gjorde jag inte för tre veckor sedan. Jag känner att jag är på gång! Det kommer att bli bättre! Jag kan klara det här. Och, det kan du också!

Det är en rimlig målsättning! Hur många dagar har du varit utan alkohol? Dag 2 för mig.
Djur är så himla bra, ovillkorlig kärlek och de lämnar inte en hur som helst. (Möjligtvis om det finns en trevlig katt-dam i grannskapet?:) )
Åh Trolldruva, jag tror visst att du hade varit saknad av många många människor också!
Stor Kram!

Känner igen mig såå!
Försökt sluta genom åren. Har som mål att fylla 40 som en nykter och sund kvinna, mamma, fru.
Det är skönt att skriva av sig här.
Det är skönt att vara nykter tillsammans med människor här som förstår en. Förstår om man faller, stöttar en och diskuterar.
Häng kvar här!
Du har kommit till en viktig insikt!

Det är nog det vi alla är rädda för.
Jag tänkte att jag börjar med 21 dagar dvs 3 veckor och utvärderar efter det. Då behöver jag inte känna att jag misslyckas.
Jag har ingen make, har inte ens haft. Kanske en av orsakerna till mitt vindrickande, men troligen inte hela. Jag skulle så hemskt gärna haft en familj som fanns där som morot att låta bli vinet. Ofta har det känns meningslöst att låta bli för ingen kommer ändå sakna mig mer än möjligen min katt. Faktiskt är det han som får mig att låta bli. När han spinnande kryper upp i knät så förstår jag att även han behöver mig även om han bara är en katt.

För min del känns det som att jag behöver få en förklaring till varför jag började dricka och varför det eskalerade till den grad det är idag. Jag måste få veta så att jag kan göra en förändring, börja läka inifrån, jobba på att bli hel. Detta med insikten om att det med stor sannolikhet kommer innebära djup smärta, ångest och skamkänslor osv.

Tack Trolldruva för ditt inlägg, det värmer!
Jag är ny här, som du kanske förstod :)
På onsdag ska vi börja i parterapi, tror att det kan hjälpa. Lägga alla korten på bordet. Gå till botten med allting, reda ut och rensa bort, få nya insikter. Jag är så trött på mig själv och på den jag blir när jag dricker, det räcker nu. Är bara så extremt orolig och rädd för att misslyckas, få återfall och trilla dit. Jag vill förändra mig, bli mer hälsosam och med en starkare själ.
Kram tillbaka

Jag vet inte ens om jag vill veta varför jag dricker, det gör alldeles för ont. Jag har gått i terapi men inte ens en terapeut kommer innanför det skälet, frågan är om jag någonsin vågar dit. Får hjärtklappning och hög puls o ångest bara jag tänker tanken ?

På skliniken. Skall blåsa. Idag är det 29 dagar sedan jag drack sist. Och trots en del kraftiga sug på eftermiddagarna går allt enligt plan. Det är t o m så att jag funderar på att fortsätta min nykterhet för gott, även efter mina tre planerade vita månader. Jag har alltid varit en person som stått för någonting. Jag har konkret kämpat i miljöfrågor, i rättvisefrågor, engagerat mig politiskt. Men ju äldre jag blivit desto mer loj har jag kommit att bli. Visst kan jag än idag bli nästan farligt arg när jag läser om orättvisor av olika slag, men det är flera år sedan jag aktivt engagerade mig i någon kamp. För fyra år sedan ledde jag kampen mot en ny bergtäkt i min närboendemiljö. Fan vad jag brann för den kampen. På något märkligt sätt har mitt nya, nyktra jag fått mig att känna mig viktig igen, att jag är någon som vill något. Kände mig t ex skitcool när jag beställde Ramlösa på krogen i fredags (det är fånigt, jag vet). Jag är återigen engagerad i en kamp för något viktigt - den här gången mig själv.

Styrka önskar jag er alla här på forumet. Och kom ihåg, det är ju bara måndag, den första dagen på resten av våra liv.??✌

Ny vecka nya tag, vi faller ibland men det viktiga är att resa sig och fortsätta framåt, med små steg och en stund i taget.
Ha en fin dag

Välkommen
Här inne är vi många som upplevt samma som du. Att vakna på morgonen med en sådan ångest du beskriver. Starkt av dig att svara ja och nu kan du få stöd av din make.
Det blir inte lätt, men det går och det går bättre och bättre vartefter tiden går och man skapar nya vanor.
Kram

Måndag och ledig! Känner mig supertaggad för en nykter vecka och även helgen denna gången.

Igår morse vaknade jag upp i soffan, bakfull som vanligt. Vad hände kvällen innan egentligen? Små små fragment av lördagskvällen gjorde sig påminda. Ja just det, jag bråkade om någonting med maken, igen. Ångesten väller över mig och paniken attackerar hela min kropp.
Sa jag att jag ville skilja mig? Det vill jag ju inte. Varför sa jag så?
Sitter vid frukostbordet, det är en fin solig vårmorgon, vågar inte möta min makes blick, jag skäms något otroligt. Vad fan sa jag igår egentligen?
Han frågar något trevande, kommer du ihåg vad du sa igår kväll?
Jag svarar, "något om skilsmässa".
"Ja och mer?"
Jag svarar att jag inte minns. Skäms något otroligt.
"Du tycker inte att det här börjar gå till överdrift"?
"Jo". Tystnad. Inom mig växer en avgrundsdjup ilska och ett djupt hat mot mig själv. Hur kan jag välja att dricka bort min familj, mitt äktenskap? Välja vinet framför dem jag älskar mest i hela världen. Det får vara nog nu. Inte en jäkla droppe till.

Tack för era svar! Uppmuntrande och bekräftande!?

Ultra! Jag blir glad av att läsa att du är nykter! I Spanien! Wow! För du har nog rätt i att ”alla dricker öl eller vin”. Tyvärr! Jag läste nånstans om ”alla” svenskar som flyttar till Spanien för att leva ett skönt liv i solen men som tvärtemot blir alkoholiserade. Det är så härligt att ha fått insikten och viljan att leva ett nyktert och sunt liv! Dag 16 idag! Styrka! Vi fixar det här!?? Unna dig att njuta av allt gott i Spanien, allt gott för kropp och själ!
Kanske yoga och meditation som komplement till tuff träning? Stillar sinnet.?

MondayMorning!
Ja, man kan ju inte annat än att vara i NUet. Skönt att inse det. Att sluta fly med diverse bedövningsmedel! Det är så skönt att leva i alla känslor. NU. Let live!?

Idag känner jag mig nöjd med att vara klar i huvudet. Jag och minsta dottern fnissade till en rolig bok vid läggdags igår, jag upplevde helhjärtat hennes söta skratt, ögonen som knep ihop av glädje och lilla kroppen som kröp ihop och knöt sig av skratt. Vi såg på varandra och jag kände sann glädje över att hon låg bredvid mig så glad. Hon behöver mig. Mina barn behöver mig. Jag vill finnas till för dem, stärka dem, bekräfta dem, i alla deras känslor, vara en stark och sund förebild. Vara den jag vill vara! NU är jag nykter och vågar knappt skriva nöjd.. är så rädd att jinxa denna helt alldagliga lycka av att vara nykter!
NU♥️

6-8 veckor känns inte lockande men är det det som krävs kanske vi får bita i det sura äpplet. Just nu känns det bra att vara pigg och tanken är ju att aldrig mer dricka så mycket att man är seg dagen efter eller t.o.m bakis.
Hittills har inte särbon "undrat" varför jag inte dricker något annat ön Loka och juice, men någon gång måste han väl fråga? Vad svarar man då? Jag har ju faktiskt mörkat drickandet iom att vi inte bor ihop och när vi träffas på helger o så så är det ju inget konstigt med att dricka vin.
Jag dricker också vara vin och inget annat ens om det finns.

Hej victor123
Jag känner igen mig i allt du skriver, vilket känns skönt! Jag är inte ensam.
I går morse vaknade jag upp och kände att det fick vara jag nog. Det är NU jag måste förändra mitt liv och välja livet framför alkohol, inte tvärtom.
Jag har beslutat mig för att gå med i AA, och börja i terapi, för någonstans finns det en anledning till varför man dricker och jag vill för min egen del ta reda på varför. Känns skrämmande och jag är skiträdd men beslutsam.

Tack för din kommentar. Jag håller helt klart med dig om att det är den svåraste perioden som kommer, men även det som gör utmaningen extra intressant. Fy fan bakfyllan är det värsta jag vet, så förstår att du vill slippa den. Bra jobbat med att nå 8 dagar, många bäckar små som det heter.

Bra jobbat i helgen, det känns som att det är just när man inte har något annat att göra som suget och abstinensen långsamt kryper sig på. Men jag har bestämt mig nu får den här skiten vara slut. Vissa tål inte alkohol och jag är en av dom som inte tål det.

..för inlägg i min tråd., det värmer.

En ny vecka, en förlupet liv under sju dagar och sju nätter.
Så vad har hänt, var det bra eller dåligt?

Allt behöver inte vara bra, men för mig är det viktigt att katalogisera det.
Det som var bra försöket jag analysera varför det var bra, och hur jag ska försöka få uppleva det igen men kanske i andra former.
Det som var dåligt funderar jag igenom, var det en enstaka händelse eller bara en dålig dag, om det uppkommer igen kan jag förändra utgången innan det blir dåligt.

Det som kändes som ingenting, var det bra eller dåligt, det bara rann igenom mig utan påverkan.
Jo jag är en känslomänniska och jag upplever nog mina livshändelser som ingen annan, med hjärtat i frontledet och hjärnan i det andra.
Men är också en stor tänkare, varför är det på detta viset, varför blir det så, varför reagerar folk på det sättet osv.
Har lätt att döma folk, men väldigt ofta också med facit i hand, min livserfarenhet förutsäger väldigt mycket om andra.

Igår var jag och frugan bjuden på en sextioårsfest, jo det börjar dala in sådana inbjudningar numera, börjar känna mig gammal.
Det hölls inte hemmavid utan på en kvartersrestaurang i området intill mitt inne i stan.
Vi var väl ett tjugotal inbjudna i olika åldrar och ifrån olika bekantskaper, släkt och vänner.
Som nykter ser man ju väldigt mycket, och jag har blivit en betraktare, en som ser och hör det andra inte gör.
Frugan var lite orolig att jag hade tråkigt, men nejdå, hade fullt upp att studera mina bordsgrannar.
Finnen mittemot klargjorde tidigt för mig att vin det är bara för särringar, nej öl och sprit är grejer det.
Tyst för mig själv tänkte jag, vem är det han vill imponera på?, för inte gjorde han det på mig i vilket fall.
Ville han framhäva sitt mansideal över mitt alkoholfria alternativ?
Nu drack jag inte vin, utan hittills den mest äckliga alkoholfria ölen någonsin, smakade som en blandning av lättöl och ramlösa.
Det fanns någonting som påminde om öl någonstans långt därborta men fadd och utan vare sig sötma eller beska så var den bara trist.
Jag klagade och fick en ny av en annan servitör, men det var samma sak, en tydlig smak av mineralsalter, de måste spä ut ölen med mineralvatten, rädd för att det var alkoholhaltig öl som de spädde ut valde jag att fortsättningsvis enbart dricka vatten och läsk.

En ung kvinna runt 20-25årsåldern såg riktigt rivig ut, kraftig rödfärgat hår i en strikt frisyr, hårt målad och ett linne som framhävde alla hennes tatueringar, svart nagellack och mycket piercing i hela ansiktet, hon måste vara arg tänkte jag.
Hennes kille så helt vardaglig ut, på gränsen till lite töntig, och jag fick snabbt intrycket av vem det var som bestämde i det förhållandet.

Bredvid hennes pojkvän satt det en annan kille, med ringar i öronen, alltså riktiga svarta ringar med hål stora nog att köra en penna igenom.
Kam visste inte hans hår vad det var, och ett illa skött skägg därtill, vet inte om han försökte hålla upp en viss stil eller om han bara såg ovårdad ut, strunt samma, men det som förvånade mig var dennes flickvän.
En mycket välklädd tjej i en fin vit blus, mörkt hår i två flätor och ett par runda glasögon, hon kunde komma direkt ifrån filmen sagan om ringen, antingen väldigt typisk brittisk eller möjligen en österrikisk timid alpflicka.
Så där var jag klar med att ”katalogisera” de två paren, men oj så väldigt fel jag hade.

Den timida flickan visade sig senare på kvällen spotta ut snusen och blusens arm åkte upp så man såg hennes dusk-to-dawn tatueringarna, flammor som går ifrån händerna till halsen.
När hon kysste sin pojkvän så drog hon honom hårt i nackhåret och han i hennes flätor, hårt så det borde göra ont på dem båda, men ju hårdare de drog i varandras hår, desto mer log de mot varandra.
Så timid var hon...
Fick också höra att den tjejen som såg rivig ut var en av de snällaste och mest omtänksamma kompisar en bekants dotter hade.
Hon utgav sig för att vara en farlig typ, men det var falsk marknadsföring...
Där sprack kvällens förutfattade meningar om hur människor är.

Vartefter kvällen gick kom några som såg ut att var stammisar in på restaurangen, de satte sig i ett hörn och gjorde inte så mycket väsen av sig, tills dess att man skulle gå på muggen....
Det här var ett antal personer som definitivt var långt nere i sitt missbruk, på gränsen till skötsamma men med ett ovårdat yttre och ett högljutt och släpande språk, de ljög och braverade så man trodde inte sina öron medan man var på toaletten.
Joruserru, ena killen hade vunnit en miljon på spel, men hade inte velat säga något till de andra.
Va bra sa en av hans polare, då kan du ju pröjsa notan härikväll...
Nähäru, det tänker jag så i helvete heller göra...
Vafan äru snål din jävel?
Du...du, en sak skaruveta, jag bjuder bara de som är mina riktiga vänner..
Vaddå?, är inte jag en av dina vänner, en bundis.
Näru, du köpte inte ( ett wiskymärke) när jag bad dig tjacka en sjysst virre, du tjackade en jävla fulvirre, en blended, det göra inga riktiga polare...
Vaffan du var ju packad som en kamel, du hade aldrig känt skillnaden, du spydde ju bara en kvart innan...
....och så vidare och så vidare....

Där får man höra genom en toalettdörr vad alkoholen driver folk till att prata om, det var inget skönprat där inte, bara ett hektiskt fyllepladder.

När klockan närmar sig ett på natten så stänger restaurangen och vi tackar värdfolket för en trevlig tillställning.
Utanför restaurangen står andra besökare i duggregnet och försöker vinka in en taxi på lite ostadiga ben, det blåser kyligt i luften och de trådspända gatljusen vajar lite fram och tillbaka och gör natten lite mera spooky.
Vi vinkar hejdå och går fram till bilen och slår igen dörrarna och det blir så där tvärtyst som om man får lock för öronen.
Oahh frustar jag och sparkar av mig finskorna som givit mig ömmande fötter i många timmar.
Frugan börjar räkna upp hur mycket alkohol hon har druckit under kvällen och tycker att det är märkligt att hon inte känner av mer.
Men hallå, svarar jag, vi har varit där i sju timmar du har ju också hunnit förbränt upp lite under tiden.
Javisst ja kommer det ifrån henne, jag startar bilen och kör hem i strumplästen, på radion spelar de lite sorlmusik på låg volym.
Båda längtar vi hem till våran säng och vi brukar tävla om vem som kommer i säng först, jag vinner alltid.
Hon som behöver två timmar på att göra sig i ordning innan vi går ut, tar ca 10 minuter för sig att rigga av allt.
Jag gör mig i ordning helt medans hon tar på sig ytterkläderna och börjar välja skor, och hoppar runt på ett ben i kostymbrallorna med tandborsten i munnen samtidigt både före såväl som efter utgång.
Jo jag är en tidsoptimist och hatar att behöva vänta, och ett väntrum är bara ett slöseri med min tid för att andra inte kan hålla tiderna.
Just in time är ett av mina ledord...

Men inte blev det så mycket av den varan i natt, klockan är ett och jag har redan tjuvat av min nya veckas nattsömn, ingen bra start.

Mors Berra

har hjälpt mig på till ett liv utan alkoholmissbruk. När det har varit jävligt så har jag tänkt.
Ett bra val till klarar jag. Bara detta. Fokus på detta viktiga vägskäl. Om jag klarar nästa val vet jag inte ...
men just detta val blir bra och då väljer jag att inte dricka.

Jag har numera en gedigen samling med bra val.
Önskar jag kunde spara dem i en kartong.

De bra vägskälen är på ett sätt minnen.
Bra minnen

MM

Hello
Man kan undra om det går att leva någon annanstans än i nuet?
Och om vi lever i nuet - inte ser framåt - det betyder också att vi
inte ska blicka bakåt. Vi kan inte ändra det som ligger bakom oss.
Och vi vet inget om vad som händer imorgon. Ibland får man ta en minut
i taget. Bara just den minuten.

Du har fina insikter

MM

Roligt att läsa dina inlägg JoYo du inspirerar ?
Nu kväll dag 15 i Spanien, såååå många uteserveringar här o känns som att alla dricker öl eller vin hmmm
Men druckit kaffe o Juice o aldrig gjort slut på så lite pengar, tränat bra bland kullarna inåt landet o blivit jagad av några hundar.
Ny fin dag imorgon i det vita livet

gärna hur du upplevde Nordhemskliniken jag funderar på att gå dit. Lycka till!

Fredag var det lugnt och det var ingen som höjde ett ögonbryn över de alkoholfria alternativen. Sedan möte på lördagen och övernattning på hotell. En utmaning som gick bra den med. Var trött och somnade på hotellrummet kl.21 efter två kapitel i min bok. Nu 2 veckor klara nu av 3. Frågan är bara om 3 veckor räcker för att bryta vanan. Kände reptilhjärnan slå på när jag klev upp på flyget och rent instinktivt tänkte typ "gott med ett glas vin när jag kommer hem". Men nej det blir ju inget med det.

Idag kände jag en svår stress i kroppen. Konstaterade ett sug efter whisky eller rödvin. Lät mig fantisera om hur skönt och effektivt Whisky skulle vara mot stressen i kroppen. Jag sa det till min man. Som bytte fokus, ”så snyggt det blev med de nya krukorna till örterna”. Så diskuterade vi inredning, åt middag, diskuterade alkoholsuget och hur skönt det vore men hur kort den stunden av ”skönt” är och hur fruktansvärt hemskt det kan bli. Vi pratade om hur lite vi grälat de senaste 2 veckorna, hur vi kommer varandra närmre, skrattar tillsammans. Ikväll blir det ett glas blåbärsjuice när barnen lagt sig. NU är det sovdags för dem. NU är jag nykter och tacksam.
Jag önskar mig och er styrka att vara i NUet, låta pissiga känslor snurra i kroppen, men låta dem passera, och våga vara nära våra innersta känslor. Stanna i NUet!
???

Det där j-a suget! Jag har märkt att det är svårast vid kl 17-19 tiden... sen liksom klingar det av med hjälp av middag, ev träning eller fokus på annat. Jag måste boka in roligheter till helgen för att väja undan det värsta,
annars försöker jag bara acceptera det. Acceptera pissiga känslan men ändå vara nykter, i NUet.
Heja!!

Vi är många som inte borde dricka, eftersom det ofta slutar illa.
Välkommen hit! Vi stöttar varandra!?