Senaste kommentarerna i forumet

Vad skönt att höra, även om det kanske är en klen tröst. :-) Bara att bita ihop.

Har också en partner som avstår för min skull. För honom var det en självklarhet, vilket jag är oerhört tacksam för.

Isvinge, jag brukar säga att jag beundrar er som klarar av att sluta trots att ni inte har stöttning. Speciellt ni som har en fru/man som fortsätter dricka mitt framför ögonen på er, trots att ni kämpar.

Igenkänning på att alltid dricka mest. Antingen smyga i lite extra i glaset eller faktiskt kunna dela en flaska vin - efter att ha grundat med minst en före i hemlighet...

Alltså, du har en helt annan inställning nu. Håller med MM fullt ut. Så härligt att läsa.

Kram på dig

Tack snälla du! ❤️
Det går sakta åt rätt håll för mig just nu. Trampar försiktigt fram nya stigar, utforskar mig själv och söker efter positiva energier som ger mig styrka att bli stabil igen.
Brottas med en utmattningsdepression som varit en anledning till min självmedicinering med alkohol. Har kommit till insikt med hur mycket denna substans förvärrat mitt mående, förstärkt min ångest och fått mig att snabbt sugas in i ett svart hål fyllt av vakum. Skrämmande!
-Ta ett glas vin så blir det bättre! "Sätter lite guldkant på tillvaron". ?
Sen sitter en där med förvärrad ångest. Nej, nyktert gäller för mig.
Tränar på att sätta gränser, prioritera det som på sikt ger mig styrkan och hälsan tillbaka. Möta alla känslor och tankar som fladdrar runt istället för att fly eller döva. Sluta behärska eller bemästra känslolivet som ju faktiskt vill mig väl, leda mig mer "rätt". Lyssna på mig själv istället för att vara så duktigt rationell! Ja! Har hittat en bra samtalsterapeut. .. ?
Är oerhört tacksam över att detta forum finns. Vi är många som kämpar❤️

Helt rätt angående beroendecentrum, det är väl bra att blanda in dom.
Ifall barnen mår dåligt utan att man själv fattat det.
Om det fortfarande är lugna puckar och ingen mår dålig.
Ja då kan jo drickande eskalera och plötsligt är det ett problem.
Eller så är det ingen fara och det blir en nykter framtid med berondecentrums hjälp.
Mina barn visste inte att jag drack, iaf inte sonen.
Dottern tyckte jag drack lite då och då, fast inte varje dag som jag i verkligheten gjorde.
Nu vet dom allt och det är faktiskt skönt för mig, det ger mig motivation att inte svika dom.
Å dom håller nog ett öga på mig numera, skulle jag tro..
Det va tufft för dom att höra hur det låg till, men tror och hoppas det går över.
Så länge jag är nykter ?

Det kommer alltid finnas anledningar till att dricka, bra väder dåligt väder, elak fru mycket på jobbet eller vad som helst. Det är du som bestämmer. Jag dricker inte alkohol så därför finns det under inga omständigheter några anledningar till att dricka. Jag tjatar om, jag vet. Men sluta vela så kommer det gå lättare. Var bestämd, oavsett. Njut av livet, det blir fantastiskt mycket bättre utan alkohol.

Mvh

Det är samma här hemma. Han tar två glas jag, jag två flaskor. När vi delade en flaska såg jag alltid till att hälla upp så jag kunde smyga i mer till mig???

Det är min familjs skull jag slutar oxå. Skönt för dig att ni kan prata om det. Jag tycker att det skulle vara enklare om min man också avstod från att dricka ett tag tills allt lugnat sig. Men jag vill lixom inte begränsa honom bara för att jag inte kan kontrollera mig. Han ska inte straffas för mina bekymmer. Jag är super-rädd att jag ska ses som jättetråkig nu framöver.? Finns ju inget mysigare än att få egentid och till exempel gå ut och äta, men i mitt mys ingår det vin annars är det inte lika mysigt och nästintill ingen idé.

Ha en fin kväll!!?

Jag har haft alla möjliga jobbiga symtom när jag slutat. Se upp för skakningar etc, får man kraftig abstinens rekommenderas vård. Pulsökning och blodtrycksökning är väldigt vanligt vad jag förstår. Heja dig

Nu är det bättre.
Känner mig trött, liksom nollad.
Kraftig huvudvärk dock.

Solen som drar i mig. Nu är den tack och lov snart nere.

En kompis jag ofta spenderar såna här dagar med (och med att dricka öl) hörde av sig i ett helt annat ärende och det var så svårt att inte föreslå en öl "när du ändå är ledig i morgon du med" (jag tentapluggar dock så är ju inte ens det egentligen). Jag gjorde det inte och jag ser fram emot att vakna upp i morgon i min nystädade lägenhet både nykter och inte bakfull, dricka en kopp kaffe och dra ner på stan för att träna och plugga jävel.

Jag kan inte för allt i världens förstå hur så tillsynes små saker kan trigga. Hade jag sagt "vill du ta en öl" hade hon varit game liksom. Det är allt som behövs. (varken hon eller jag är svårövertalade när det gäller alkohol). Kanske är det därför det enkla sms:et triggade så hårt? För att jag vet att om jag sa något hade det blivit så av bara farten trots att det är en måndag (hon jobbar precis som jag alltid gjort obekväma tider och dagar).

Hur hanterar ni sånt här? Det gick bra nu, men nästa gång? Solen, värmen... allt triggar lite smått just nu. Behövs så lite känns det som.

Hoppas ni har en fin början av veckan.

Tack FinaLisa, för din fina hälsning!
Kram??

Ja, vi har nog hittat på alla möjliga anledningar för att dricka alkohol.
Jag hade också hög puls dagarna efter sista drickandet. Det är skrämmande.
Hur mår du nu?

Dag4 och jag hade en situation som grovt triggade mitt drickande... men jag står emot.

Däremot hjärtklappningen ligger i nu efter ett par timmar. Vill bara gå förbi bolaget och köpa vin o dränka pulsen och hjärtklappningen.

Snälla säg att det är normalt med kraftigare puls och att det går över, att det bara är kroppen som vill lura mig att jag måste ha vin för att bli lugn igen.

Jo, vi pratar mycket, min fru och jag. Får en del positiva reaktioner från henne. Hon dricker inte hemma när inte jag gör det, det underlättar ju för mig. Hon har för övrigt alltid druckit väldigt normalt. Hon tog två glas en fredagskväll, jag två flaskor. ?

Jag tror att det är viktigt att känna att man får stöd av sin respektive. Det är ju delvis för hennes skull jag vill sluta att dricka. Om jag skall vara ärlig. ?

Haha så sant!! Jag älskar vinter, för då kan man gömma sig inne bara?? Sommar och vår är verkligen värsta tiden att vara som oss.

Jag blir så sjukt irriterad. Min man går på AW, festar, drar på resor med jobbet osv. Och verkligen bara kör sitt race. Han vet vad jag går igenom och jobbigt det är men har inte en enda gång sen jag tog beslutet frågat ”hur mår du?”. Men det kanske är normalt.

Hur förhåller sig din fru till ditt drickande? Pratar ni öppet om det hemma??

Ja, vi har nog inga andra val än att kämpa. Jag tycker också att det är svårt nu. Solen och våren får mig att vilja dricka. Fast jag är jävligt kluven. Vill ju också må bättre i det långa loppet.

Man borde flytta till ekvatorn så man slipper årstider. Nu super man på våren för att det är vår och på hösten för att stå ut.

Bra jobbat!!

Jag är inne i en oerhörd svacka där jag tvekar på mig själv? Jag känner mer och mer hur jag börjar planera att jag ska vara ”tråkig” i ett tag till men sen blir jag roliga och sociala jag igen. Att det nog funkar den här gångern.... och tänk om det gör det?!

Men jag VILL inte tveka, hade ju bestämt det här! En sida av hjärnan säger att jag varit så duktig nu ett tag och att jag blivit ”frisk”, den andra SKRIKER tvärtom!

Så sjukt jobbigt att inte ge efter för dumma sidan av hjärna. Samtidigt mår jag bättre nu, kroppen känns bättre, huvudet är klarare, jag hänger med på ett annat sätt, vaknar pigg varje dag, kommer ihåg allt, gör inte bort mig, kan köra bil hela tiden och en massa andra positiva saker. Hur svårt kan det vara då att inte bara hålla det där och hålla sig nykter?!?!? Det är ju nu jag mår bra och dessutom kan man göra allt det andra man vill såsom resor utan att dricka... fan inte lätt det här. Förstår dom som är schizofren?

Jag tycker vi är sjukt stark som jobbar mot denna hemska kraft inom oss. Vi ska fasen fixa det!!

Kämpa på Themistokles!??

Känner igen tanken om att bara ta nån bira. Funkar oftast inte för mig. Det är tyvärr så vi lurar oas själva.

Tack för kommentarerna.
Det känns bara så hopplöst, fast än man innerst inne vet så lurar man sig till att tro att efter ett långt uppehåll så är det lugnt.
Ska bara ta ett par bira, det är ju Fredag...

Du är inte ensam med att ha ångest. All fysisk aktivitet lindrar min. Just nu är jag ute på lunchpromenad. Så jäkla skönt att resa skallen. Du har ju massor av vita dagar i ditt bagage. Falla kan alla göra. På det igen. Sluta aldrig kämpa.
/mrx

Det är inte för sent att sluta dricka.
För din egen skull. För att du vill.

Inte för att rädda relationer.
För att du är värd livskvalitet.

Ta nya tag o kämpa.
Ut o rör dig, andas ut ångesten.

-

Måndag på Kliniken. Dags att blåsa. Dag 22 idag. Än så länge funkar det. Känns fortfarande rätt och tufft att vara nykter. Och solen skiner i Göteborg.

Jag bestämde mig nyligen för att vara nykter, det som känns spontant svårast är just den typ av förändringar som du beskriver. Att en har vänner som en liksom alltid umgås med på ett visst sätt som då måste göras om på något vis. Det KAN ju vara kul att festa som alla andra (dvs. med A) men sen vet vi ju egentligen att det finns skäl till att vi valt att låta bli A.

Jag och min bästa vän ska åka till Amsterdam i slutet på nästa månad. Det känns som ett svek att jag blivit nykter trots att det är aslöjligt egentligen. Men jag känner att hur kul kommer jag vara? Detta trots att vi inte ens åker dit för att kröka och festa utan uppleva konst, kultur och annat mys. Känns svårt, men jag ska göra mitt bästa ändå. Vi kommer ha kul ändå!

Bra insikt. Du har kommit fram till. Här inne är vi många som kämpar mot A. Visst A har sina stunder fylld med liv och glädje. Jag blir social, glad och energis när jag dricker. Gillar precis som du sociala sammankomster. Min kropp och min hjärna mår dock inte bra av A. Jag får ångest och magen ballar ur.