Senaste kommentarerna i forumet

Ville säga något ord om din uppväxtskildring. Den berörde. ?

De som påstår att inte barndomen präglar oss så mycket vet inte vad de pratar om. Tänker att det främst handlar om personer som inte haft så stora trauman. Men vi som på olika sätt haft en jobbig uppväxt bär den alltid med oss, om inte annat inombords. Sedan är det omständigheter som gör på vilket sätt vi klarar att hantera den.

Starkt av dig att kunna ge barnen en farmor och farfar, även om det måste kännas jobbigt med släktträffarna.

Idag känner jag ..typ ingenting. Alldeles tom och matt. Var hos terapeuten och grät ut en grå kall sten till minne. Den satt där inne, känslan av utsatthet, ensamhet, övergivenhet, maktlöshet, sorg..minnet av min mamma som själsligen försvann in i sin alkoholism mitt framför mina 10 åriga ögon. Innan dess är minnena inte lika tydliga.
Fylla, bråk, okända gubbar och kärringar i vårt hem, en med sned näsa, en vars tänder var utslagna, mamma full och äcklig, med kläder som visar för mycket av allt. För mycket smink, läppstift. Senare på kvällen skrik och slag, sprucken läpp, polisen kommer.. nästa minne är när min mamma är nedslagen till golvet, pappa sparkar henne i magen...
jag kan inte se vad jag gör mitt i allt. Allt känns stelt, kallt, staty, kall grå sten. Jag förvandlas till kall grå sten. Överlever.
I fylleperioderna var allt kaos, i de bra perioderna var vi på utflykter i naturen och trodde på gud dessutom.
Efter åratal av fylleperioderng går barndomen och utvecklingen av ett barns psyke alldeles snett.
Jag börjar också dricka, 13 år gammal. Sen röka. Sen lite häftigare fester.
Varvar vilda helger med en fin fasad av utbildning och sen jobb.
Bygger upp en perfekt fasad. Bygger, håller fasaden och medicinerar med alkohol. Mellan graviditeter och amning och träning och fina familjen. Medicinerar med alkohol. Dövar och dämpar. Tills det börjar spricka. Jag täcker över. Fixar min fasad.
Som snart 40 åring rasar allt.
Jag orkar inte hålla uppe skiten mer.
Jag är inte perfekt.
Jag orkar inte dämpa mer.
Jag orkar inte kämpa mer.
Jag vill bara vara NU.
Det är mycket lättare så.
Ärlig, nykter, NU.
??

Bra att du blickar framåt, bakslag är ju nått man lär sig utav.

Jag har stategier och olika tankegångar jag planerat att utföra eller tänka om suget blir för stort, de är som ett kort i rockärmen att dra fram om det skulle behövas.
För min egen del funkar det fint att ta en alkoholfri öl eller ett glas alkoholfritt vitt vin också, men jag vet att det råder delade meningar om det. Jag tycker inte om läsk, annars kanske jag hade kunnat dricka det.
Det absolut viktigaste som gäller för min egen del är att inte slå bort eller försöka kämpa emot tankarna, missförstå mig rätt alltså, jag tänker att de är där, de får vara där men jag agerar inte på dom. I början av min nykterhet (det har nu gått 122 dagar) vart jag skiträdd när jag märkte att jag tänkte på alkohol och försökte med alla medel få bort dessa tankar, typ som att det var nått farligt. För jag tänkte att tankarna ledde till sug.
Det är bara tankar. Tankar och sug är för min egna del lite olika saker. Tankar på alkohol i olika sammanhang har jag varje dag, det kan vara allt ifrån att "Shit, att jag fortfarande är nykter" till att "herregud vad mycket pengar som är på sparkontot tack vare att jag inte köper vin" eller "om jag druckit nu hade jag svängt förbi systemet och köpt en flaska för att fira något"
Suget är inte där lika ofta som tankarna. Skulle man slå ut mina tankar på alkohol i olika sammanhang, det är alltså inte alltid (faktiskt väldigt sällan nuförtiden) tankar på att jag vill dricka, så skulle det lätt täcka säkert 5-10 minuter / timme vaken tid.
Jag tänker att så får det vara, så är det ju för den här resan är ju en del av mig.

Jag tränar om jag känner sug, eller kollar på nån serie på netflix, det hjälper att fokusera på något annat. Och så går jag in här också, läser det jag själv skrivit, vad andra skriver. Det är också till bra stöd ibland.

Kämpa på,
Dee

Hoppas att du är ok. ?

Kram

Hoppas att dina dagar har fått fyllas av lugn och ro. Det behöver du nu. ?

Tack för fina ord. Suget har lagt sig för den här gången. Må det hålla sig långt långt borta från oss båda.

Kram till dig

Vilken skillnad vad gäller tonen i dina inlägg nu mot tidigare. Äntligen! Önskar så att du får landa och stanna i det lugn du så länge eftersträvat.

Kram till dig

Till dina nyktra både dagar och insikter. Det är så skönt när man bestämt sig. Här finns hur mycket stöd och omtanke som helst.

Välkommen!

Det här fixar du. ? Jag menar, du är ju både pigg, fräsch, tuff, snygg och smart. ? Härlig läsning, som vanligt.

Där satte du huvudet på spiken Smidigabävern! Det är den hälsosamma medelvägen man är ute efter.. Att få av det goda utan att överdriva. Att få smaka gott rött
utan att det svävar iväg. Lite lagom sådär. Det borde väl vara möjligt ? Det måste vara möjligt, för jag vill verkligen ha det goda röda i mitt liv. Tänk om det inte går att begränsa, om man inte klarar av att avstå från glas 4, 5, 6, 7 och tills man glömmer vad som hände dagen innan.. för DET kan jag verkligen vara utan.
Heja dig ! Kram

Ja det är gott med vin!! Jag dricker gärna och fyller på. Tyvärr är det ju ohälsosamt..och ger dåliga bieffekter. Jag vet vad det vill säga att tappa kontrollen. Först den glada känslan när alkoholen står i bilen. Den glada känslan när rödtoppen tas av och man får ner fliken över kranen..ljudet som skvalar...den goa känslan av berusning som sakta lägger sordin över all tristess och gasar upp glädjen...smaken av det goda livet. Men sen...sluddrandet..däckandet..och helveteskänslan på morgonen. VARFÖR är det onyttigt att dricka detta goda? VARFÖR förstör det relationer? Jo..för att det är en drog...och för att ytterst få människor inkl mig själv verkar kunna njuuuta av den trivsamma bouqeten och efter 1.6 glas vara nöjd..SKETANS. Undrar hur Carl-Jan gör..han verkar ju må fint. Vad jag vill? Sluta men ändå fortsätta..men helst sluta men hitta en hälsosam medelväg.

Jag har funderat på att om man inte är fler som ska dricka vin - om bara jag ska ha, så kan man köpa halvflaskor eller tom ännu mindre. Då har man bestämt sin "ranson" och när den är slut är den slut. Öppnar man en hel flaska vin så är det lätt att fylla på tills den är slut... Då ska man komma ihåg att jag tidigare tömde en hel flaska lätt som en plätt redan innan middagen. Nu vill jag inte ens ha en hel på en hel lördag. Jag känner att tankekraften finns där och knuffar mig i rätt riktning.. jag vill inte vackla och dricka mer än jag tänkt. Jag tror jag måste väldigt medvetet unna mig samtidigt som jag också begränsar.
Bara det att jag slutat köpa box gör att det kommer inte bli något vin i veckorna. Visst kan jag öppna en flaska om jag vill... men jag VILL inte och det tar lixom emot. Med boxen var det så lätt att bara "krana" ur en skvätt i botten på glaset - och sen ta en till, och en till ....
Ha en fin vecka. Kram

Jag förknippar sol och värme med en kal öl och bli lite berusad. Saknar ruset sjukt mycket, men har hållit mig ifrån giftet sedan jag startade den här tråden. Det känns lättare nu än vad det gjorde i fredags.

Det var ingen dans på rosor att sluta med alkoholen. Jag upplever inte några fysiska besvär men den där lilla alkoholdjävulen som sitter på min ena axel är rätt påstridig och bra på övertalning. Det blev vin i helgen. Men nu fortsätter jag att kämpa! Hur gör ni för att koppla bort tankarna på alkohol?

Grattis till din insikt, dina nyktra dagar och ditt beslut!
Forumet är skönt att använda som dagbok, skriva av sig, reflektera och få diskutera med människor som inte dömer, som förstår en!
?

Så härligt????

På kliniken för att blåsa. Mår kanonbra. Är jättenöjd med mitt nya, nyktra liv. Känner mig pigg, fräsch, tuff, snygg och smart. (Jag skryter bara här där jag är anonym ?).

Jag har bestämt mig för att klara det här. ?

Grattis till dina dagar ? Här finns stöd och många kloka människor att ta stöd av när man vacklar, skönt att veta att man inte är ensam. Jag använder det som en dagbok för mig själv och läser många trådar, för att hitta styrkan.
Så styrka till dig// Strulan

Som jag tog beslutet att ta ut skilsmässa från all alkohol. Det känns som en evighet sen men beslutet har känts helt rätt. Under veckan har jag tränat på gym, påtat i trädgården och jobbat. Tiden har gått otroligt fort!
Jag har haft mina stunder där suget efter ett glas vin varit starkt, som när vi grillade i lördags och vårsolen värmde så skönt. Just den stunden blev jag sugen på ett glas rosé. Men det var bara en kort stund. Suget gick fort över.
Jag försöker-i just de studerna när suget pockar på - visualisera vad som hade hänt om jag beslutat mig för att dricka. Jag hade definitivt köttat slut på boxen som jag vanligtvis gör. Utgången den kvällen hade troligtvis slutat med att maken och jag blivit osams ,som det oftast blir när jag dricker för mycket. Jag hade definitivt vaknat morgonen dagen efter med ett suddigt minne av gårdagskvällen och ångest över något jag inte direkt kan sätta fingret på men något jag alla fall skrikit ut i raseri. Barnens oroliga trötta blickar på en ångestfylld, bakfull och gråblekt mamma sittandes i köket med en kopp kaffe i handen som försöker pussla ihop gårdagskvällen.
Nej fy fan.
Aldrig mer.
Jag hoppas innerligt att jag kan hålla detta löfte.
Aldrig mer alkohol.

Fint att ha dig här och att du startat en egen tråd. Du nämner i en annan tråd att du ibland funderar på om livet är meningsfullt. Några få ord med mycket oro bakom. Det krävs mod att formulera dem. Jag har ingenting att tillföra än det som Dee så tydligt skrivit ovan utan jag vill med inlägget visa att du inte är ensam. Att du nu är här är ett viktigt steg mot att må bättre. OM det känns okej för dig berätta gärna lite mer om vad som gör att du är här. Välkommen igen.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Börjat läsa hela din tråd, jag håller med femtonåringen jag vill också bli en Berra. Skall läsa den med andakt, tacka för dina tankar och betraktelser❤️
Hölsningar Strulan

Jätteduktig att du slutade efter de där 2 dl.
Jag är lite rädd att just ta de där lilla lilla glaset för då blir det väl ett till och ett till tills flaskan är slut.
Det var inte kul direkt att sitta och titta på och egentligen hade jag nog sagt nej om jag kunnat att ha någon sitta här och dricka,känns så onödigt då han ju faktiskt har ett eget hem att sitta och dricka i men jag var på jobbet så skadan var redan skedd när jag kom hem. Härifrån kommer man inte utan bil. Sedan var det bara 2 dagar kvar till mina 21 så då bet jag ihop och nu är jag där.
Funderar verkligen på om det är värt att försöka ra ett glas till maten, känns som det är ett högriskprojekt, jättestarkt av dig att stoppa vid 2 dl.
Kram

DU var mycket duktig Trollduva!! Heja dig! Mycket duktigare än jag. Känner mig väldigt kluven.. Klarade av veckan jättebra och ambitionen var att inte
dricka någonting alls under hela helgen. Men på fredagseftermiddagen när jag var ute och gick en promenad kände jag bara helt plötsligt att varför skulle jag inte kunna njuta av något glas vin? Livet är för kort för att inte njuta och att avstå... Bara lite... Eftersom det betyder så mycket för mig och sanningen är att jag verkligen njuter av ett glas gott vin. En del av mig sa nej - du kan vara utan och den andra - passa på och njut - imorgon kan du vara död.
Så vad gjorde jag ? Jo öppnade en flaska rött och tog först ett litet glas - ca 1 dl. Drack det under en timma med små små klunkar och verkligen njöt. Tog sedan efter det ca 1 dl till. Det var underbart och jag hade svårt att skämmas även fast jag lovat mig själv att vara utan.
Jag är ändå glad över att jag stoppade efter 2 dl... och det är ju så jag vill kunna dricka. Bara några glas - inte så himla mycket.
Igår var jag JÄTTESUGEN på ett glas när jag stod och lagade mat - det var sååå nära... men jag tänkte att NÄ - nu klantade du dig i fredags så nu får det vara bra.
Så det blev vatten igår och ska så bli till fredag kväll då jag får ta 2 små glas igen :-)
Trollduva: Det måste vara svårt att titta på när någon dricker - det måste kännas frestande... Otroligt bra jobbat av dig !! Kram

Som vanligt läser jag dina inlägg med stor behållning. Du skriver bra. Har du aldrig funderat på att skriva en bok?
/Mrx

Ja. Jag drack och festade mkt i min tonår vilket var destruktivt för mig. Är nu i 30 års åldern och har dragit ner det till ett par ggr per år, just pga att jag inte mått bra av det och inte kunde hantera det som mina andra vänner. Jag fick ett enormt självhat då som sitter i.

Jag har nu varit på resa där jag drack varje dag (3 dagar ihop med andra)

Jag gjorde det för att jag har svårt för sociala situationer och minska nervositet med magen (behöver ofta akut gå på toa när jag är orolig)

Hur som. Jag gjorde inget uppenbart konstigt men nu efter känner jag sånt förakt och ångest för detta, att jag sjölvmedicinerade , just att jag drack för att döva.

Det ihop med att jag mår ännu värre när alkoholen går ur kroppen gör att jag mår så dåligt.

Jag har trots att jag inte vill berättat precis det här för min mamma, bett om hjälp att hantera måendet för jag fixar det inte själv.
Men hur gör man för att inte känna sig som en sån belastning för anhöriga?

Tack för att ni finns och läser.

Idag igen.
Onsdag kl 9.30 ska jag få antabus.
Jag tycker inte ens det är roligt att dricka, ändå gör jag det.
Vad jag tänker om antabus, jag tänker det är for svaga människor som inte kan sköta sig. Som jag ?
Men jag längtar så mkt efter det, så jag inte har ett val.
Hoppas bara att det inte ställer till det för skallen, det finns väl biverkningar ? Jag drack några öl idag, men kan givetvis inte sova ?