Senaste kommentarerna i forumet

Hej Esmeralda och tack för dina inlägg. Kunde nästan varit jag...idag är första april och jag och mannen har bestämt att ta först och främst en vit månad.. jag vill i längden helt sluta dricka öht. Men ett steg i taget... vill bara fråga dig om lite tips på hur du kunde bryta mönstret? Hur klarade du dig igenom två veckor? Första fredagen? Vi har försökt ta en vit månad innan men klarat en och en halv vecka... jag och mannen har väldigt likt beteende. Vi klunkar ur boxen i både kaffemuggar och annat som finns tiilängligt. Sagt att vi bara ska dricka fredag och lördag, men det blir även söndag och onsdag.. allt för mycket för det mesta. Finns säkert fler av er här som kan ge bra råd. Kram

Min högsta önskan har alltid varit en familj. Det är nog en av anledningarna att jag dricker, det känns så meningslöst allt, att inte ha någon som bryr sig.
Var rädda om er familj för det är inte roligt att leva ensam❤

Kvällen där är när värsta suget kommer på helgen. Försöker fylla upp också för sitter jag bara hemma blir det så mycket svårare!

Heja!

Jag har bilder, jättefina bilder, på min katt i trädgården där vi går på promenad i koppel. Ser så himla idylliskt ut (och det var meningen att det skulle göra med UTÅT)men jag kommer ihåg hur bakis o illamående jag var. Jag var expert på att dölja bakfylla med smink och snygg fasad.

Jag bor ju själv så har väl haft det lite lättare ön ni. Jag behövde bara köpa en likadan ny bag-in-box o låtsas att det var den gamla. Fanns det inte så åkte jag tills jag hittade en, smart det där med att byta påse, det slog mig aldrig.
Känner precis som du framför allt när jag ska boka tider. Förr bokade jag inget innan 12 och skyllde på att jag är nattjobbare och inte gillar förmiddagar speciellt. Nu kommer jag på mig själv att fortfarande bara boka efter 12 fast jag vet jag är pigg kl.9 på morgonen.
Är på dag 15 nu och mål är till att börja med 21 dagar men börjar fundera på att ändra till 90 dagar som jag blev rekommenderad här.

Mitt i eländet, och med ett antal dagars nykterhet i ryggsäcken, kan jag inte låta bli att skratta lite åt all denna kreativitet som jag ägnat mig åt och som även du Viilja verkar vara bra på... Att i de mest omöjliga lägen ändå lyckas se till så att jag fått i mig alkohol - utan att någon ska ana hur det ligger till, förstås.
Jag har haft med mig vin i petflaskor i min handväska på barndop och stått inne på toaletten och druckit. Jag har druckit te (alltså vittvin i tekopp) tillsammans med familjen och svärföräldrarna framför tvn på kvällen. Jag har köpt ny bag in box, men eftersom inte samma fanns på systembolaget som den vi hade ståendes hemma, kom jag på den briljanta idén att spara den gamla boxen, sätta in den nya vin-påsen och sedan limma ihop boxens botten med klister. Jag har varvat mina besök på bolaget mellan tre olika systembolag, bara för att inte kassapersonalen ska förstå att jag har problem. Jag har gömt ännu oöppnade boxar i bokhyllor, garderober och bland de undanstoppade vinterkläderna. Jag har som sagt på vardagskvällarna ofta haft mer än ett glas/mugg/barnens plastglas från IKEA på gång samtidigt - och ofta blivit tvungen att hastigt ställa ifrån mig glaset när min man kommit i närheten. Detta har resulterat i att jag ställt glas på de mest omöjliga ställen såsom bland kastrullerna, bakom högtalare, i matberedaren, i skafferiet och i städskåpet. Detta har lett till att jag ibland vaknat med ett ryck om nätterna då jag kommit på att det nog står ett halvfullt glas nånstans som jag glömt... Snabbt har jag tagit mig ner på nedervåningen och kollat mina ställen för att undvika att min man ska komma på mig. Ibland har det hänt att jag själv hittat något av mina glas på något oväntat ställe och tackat min gud för att det var jag och ingen annan som hittade det. Det har naturligtvis också förekommit att jag druckit vin ur tomma syltburkar i källaren medan jag hängt tvätt.

Ja, kreativiteten är det sannerligen inget fel på!

De senaste veckorna har jag kommit på mig själv med att bli superstressad i situationer när min man ex. letar efter något i skafferiet eller någon annanstans i huset. Men, efter några sekunder kommer jag på att jag ju faktiskt inte har druckit på två veckor och att det varken finns glas eller bag in boxar undangömda någonstans. Vilken oerhörd lättnadskänsla som då infinner sig i min kropp! Likaså har jag de senaste åren ofta varit nervös för poliskontroll när jag kört bil tidigt på morgonen. Denna oro kommer även nu och när jag sedan kommer på att jag inte behöver oroa mig över det, blir jag så lättad att jag nästan börjar gråta.

Ja, när man läser detta vet man inte om man ska skratta eller gråta. Jag tänker att jag faktiskt både kan och behöver göra både och!

Viilja, det är det jag också är rädd för just nu. Det är så enkelt att bli av med ångesten, något glas vin som sedan blir någon flaska och vips så är man tillbaka på ruta ett igen. Allt man jobbat för under en lång tid är raserat direkt.

Jag har haft många tankar på alkholen idag, sneglat när jag gått förbi butiken och sett extrapris på min favoritöl dessutom kyld. Det kommer bli en utmaning, men jag har informerat mina närmsta om att hjälpa mig. Har även åkt ner till barerna jag varit otrevlig på och bett om ursäkt och förklarat att om jag kommer hit igen och är packad så servera inte mig någon alkohol. Det var väldigt jobbigt att ta det steget och jag skämmdes så sjukt mycket.

Men nu är det andra dagen utan alkohol, och jag går in på en tredje dag imorgon. Jag fyller dessutom år i veckan och jag har tidigare sagt till alla mina vänner att jag ska ha en stor fest och bjuda på mat och dricka. Det känns väldigt svårt att avboka detta idag, men kanske lika bra att lägga korten på bordet till mina vänner när dom väl kommer.

Målet nu är att bli av med mina desktrukitva tankar och att börja träna igen. Det har fungerat för mig tidigare.

Tänk att jag hittat hit... och tänk att det finns så många som kämpar med EXAKT samma skit som jag... kaffekopparna känner jag så igen. Ångesten, brist på kontroll.. allt känner jag igen. Har aldrig yppat för nån mer än min man och en på familjerådgivningen att vi har problem. Finns tom vänner som tror jag är nykterist...sure! Tack för att ni finns... skulle vilja gå på AA möte men är rädd än så länge. Men kanske nån dag. Kram

Hej, jag kan inte ta hjälp annat än via detta forumet just nu. Jag är dock helt inställd på att bli nykter och har bra koll på var jag inte vill hamna. Blev lite av en kaoshelg med ett besked som kom i lördags som ställer hela vår framtid på sin ända. Beroende på vad vi völjer kommer hela vår livssituation att förändras, jag är nog mer positiv till detta än vad frun är vilket gör det hela ganska jobbigt. Tyvärr så drack jag lite under helgen, kanske pga detta, kanske inte, men det fanns lite alkohol kvar hemma som stirrade argt på mig och jag tänkte som så, fel eller inte, att om jag dricker upp det sista så är det borta och jag kan koncentrera mig på att inte köpa hem mer. Det finns fortfarande kvar alkohol, men det är antingen fruns eller också finare saker som jag aldrig normalt är intresserad av så det ska nog gå bra.

Hög igenkänningsfaktor! Känns nästan som jag hade skrivit detta inlägg:)
Här dricks det vin ur temuggar, glöggkoppar och kaffemuggar i tid o tid... och skammen gör sig bekväm i mitt inre. Alkoholmonstret njuter tillfullo.

Kära Esmeralda2222 vilken resa du gjort redan! Fortsätt så! Du är på rätt väg! Ge inte efter för alkoholmonstret, det är bara ett sätt att få dit dig igen. Du har kontroll, du visar var skåpet ska stå. Jag hoppas innerligt att jag kommer vara lika stark som du är när suget knackar på.. Jag har max klarat 5 dagar utan alkohol sen har kroppen blivit helt spattig och rastlös vilket då har lett till att jag som vanligt överlämnat mig åt alkoholmonstrets förrädiska famn.
Tror du inte att din man vet? Egentligen, innerst inne?

Jag är inte en människa som klarar mediation, vissa här fungerar det på, vilket är strålande, men jag blir stressad och uttråkad för snabbt, men det hade kanske fungerat på dig?
Eller ut och gå? Frisk luft och rensa hjärnan?
Jag ska börja träna på gym kvällstid, tanken är att jag då blir skönt sunt trött och inte tänker på att jag vill ta några glas vin innan läggdags.. Jag vet inte om det hjälper men jag måste testa.

Tack för din kommentar JoYo!
Då har vi samma målsättning! Jag börjar också närma mig 40, druckit extremt mycket de senaste 5 åren. Smyg druckit, skällt ut folk i tid o otid, förlorat vänner, fått (får) ångest, känner skam, djup förakt mot mig själv och vad mina barn har fått se och uppleva listan kan göras lång... Detta är konsekvens av mitt drickande, en jävligt ful och obehaglig sida hos mig. Jag måste komma ihåg detta när suget kommer och när man har tusen anledningar till att ta ett glas vin eller tolv glas, som det egentligen blir..
Det är skönt och en tillfredsställande befrielse att inte känna sig ensam om sina problem, att vi kan dela varandras liv så här privat men ändå anonymt. Jag känner en stor tacksamhet över att jag fann detta forumet igår!
Jag kommer hänga kvar! Jag ska skriva här om min resa till ett friskare och hälsosammare liv. Jag ska kämpa och ge järnet!
Kram på dig!

Åh, jag kände en klump i magen när jag läste ditt första inlägg. En klump som bestod av total igenkänning... Så vidrigt det är att vakna efter en natts dålig sömn som varvats med ångest och sakta inse att man inte minns gårdagskvällen, sakta börja minnas att man nog sagt en hel del taskiga saker till människor man bryr sig om. Att känna så mycket skam, hopplöshet och desperation.
Så himla bra att du kunde ta steget att vara uppriktig mot din man och säga högt att du känner att det gått för långt! Ett så viktigt första steg!
Själv har jag inte haft den uppriktigheten med min man. Han har inte en aning om hur mycket och hur ofta jag druckit. Minnesluckor (från en vanlig tisdagskväll) har jag för det mesta lyckats skämta bort eller tala bort. Nu har jag faktiskt lyckats vara alkoholfri i 14 dagar! Det har inte hänt att jag varit nykter så lång tid i sträck på sex år.
Jag känner mig mycket piggare, sover bra, tänker klarare tankar och är på det hela taget mer vänlig. Det svåra har hittills varit eftermiddagar och kvällar. Då börjar det liksom krypa i kroppen och irritationen växer. Mina tankar börja leva ett eget liv. I hjärnan pågår förhandlingar, trixande och övertalningsförsök. Jag har lyckats stå emot, ibland med en känsla av total meningslöshet och ibland med en känsla av frihet och tillförsikt. Jag måste börja tänka nya tankar, få in andra vanor och hitta andra saker som är meningsfulla i mitt liv. Det är verkligen inte lätt att ändra sitt sätt att vara, tänka och agera.
Men, jag känner ändå tilltro till mig själv idag, det gjorde jag inte för tre veckor sedan. Jag känner att jag är på gång! Det kommer att bli bättre! Jag kan klara det här. Och, det kan du också!

Det är en rimlig målsättning! Hur många dagar har du varit utan alkohol? Dag 2 för mig.
Djur är så himla bra, ovillkorlig kärlek och de lämnar inte en hur som helst. (Möjligtvis om det finns en trevlig katt-dam i grannskapet?:) )
Åh Trolldruva, jag tror visst att du hade varit saknad av många många människor också!
Stor Kram!

Känner igen mig såå!
Försökt sluta genom åren. Har som mål att fylla 40 som en nykter och sund kvinna, mamma, fru.
Det är skönt att skriva av sig här.
Det är skönt att vara nykter tillsammans med människor här som förstår en. Förstår om man faller, stöttar en och diskuterar.
Häng kvar här!
Du har kommit till en viktig insikt!

Det är nog det vi alla är rädda för.
Jag tänkte att jag börjar med 21 dagar dvs 3 veckor och utvärderar efter det. Då behöver jag inte känna att jag misslyckas.
Jag har ingen make, har inte ens haft. Kanske en av orsakerna till mitt vindrickande, men troligen inte hela. Jag skulle så hemskt gärna haft en familj som fanns där som morot att låta bli vinet. Ofta har det känns meningslöst att låta bli för ingen kommer ändå sakna mig mer än möjligen min katt. Faktiskt är det han som får mig att låta bli. När han spinnande kryper upp i knät så förstår jag att även han behöver mig även om han bara är en katt.

För min del känns det som att jag behöver få en förklaring till varför jag började dricka och varför det eskalerade till den grad det är idag. Jag måste få veta så att jag kan göra en förändring, börja läka inifrån, jobba på att bli hel. Detta med insikten om att det med stor sannolikhet kommer innebära djup smärta, ångest och skamkänslor osv.

Tack Trolldruva för ditt inlägg, det värmer!
Jag är ny här, som du kanske förstod :)
På onsdag ska vi börja i parterapi, tror att det kan hjälpa. Lägga alla korten på bordet. Gå till botten med allting, reda ut och rensa bort, få nya insikter. Jag är så trött på mig själv och på den jag blir när jag dricker, det räcker nu. Är bara så extremt orolig och rädd för att misslyckas, få återfall och trilla dit. Jag vill förändra mig, bli mer hälsosam och med en starkare själ.
Kram tillbaka

Jag vet inte ens om jag vill veta varför jag dricker, det gör alldeles för ont. Jag har gått i terapi men inte ens en terapeut kommer innanför det skälet, frågan är om jag någonsin vågar dit. Får hjärtklappning och hög puls o ångest bara jag tänker tanken ?

På skliniken. Skall blåsa. Idag är det 29 dagar sedan jag drack sist. Och trots en del kraftiga sug på eftermiddagarna går allt enligt plan. Det är t o m så att jag funderar på att fortsätta min nykterhet för gott, även efter mina tre planerade vita månader. Jag har alltid varit en person som stått för någonting. Jag har konkret kämpat i miljöfrågor, i rättvisefrågor, engagerat mig politiskt. Men ju äldre jag blivit desto mer loj har jag kommit att bli. Visst kan jag än idag bli nästan farligt arg när jag läser om orättvisor av olika slag, men det är flera år sedan jag aktivt engagerade mig i någon kamp. För fyra år sedan ledde jag kampen mot en ny bergtäkt i min närboendemiljö. Fan vad jag brann för den kampen. På något märkligt sätt har mitt nya, nyktra jag fått mig att känna mig viktig igen, att jag är någon som vill något. Kände mig t ex skitcool när jag beställde Ramlösa på krogen i fredags (det är fånigt, jag vet). Jag är återigen engagerad i en kamp för något viktigt - den här gången mig själv.

Styrka önskar jag er alla här på forumet. Och kom ihåg, det är ju bara måndag, den första dagen på resten av våra liv.??✌

Ny vecka nya tag, vi faller ibland men det viktiga är att resa sig och fortsätta framåt, med små steg och en stund i taget.
Ha en fin dag

Välkommen
Här inne är vi många som upplevt samma som du. Att vakna på morgonen med en sådan ångest du beskriver. Starkt av dig att svara ja och nu kan du få stöd av din make.
Det blir inte lätt, men det går och det går bättre och bättre vartefter tiden går och man skapar nya vanor.
Kram

Måndag och ledig! Känner mig supertaggad för en nykter vecka och även helgen denna gången.

Igår morse vaknade jag upp i soffan, bakfull som vanligt. Vad hände kvällen innan egentligen? Små små fragment av lördagskvällen gjorde sig påminda. Ja just det, jag bråkade om någonting med maken, igen. Ångesten väller över mig och paniken attackerar hela min kropp.
Sa jag att jag ville skilja mig? Det vill jag ju inte. Varför sa jag så?
Sitter vid frukostbordet, det är en fin solig vårmorgon, vågar inte möta min makes blick, jag skäms något otroligt. Vad fan sa jag igår egentligen?
Han frågar något trevande, kommer du ihåg vad du sa igår kväll?
Jag svarar, "något om skilsmässa".
"Ja och mer?"
Jag svarar att jag inte minns. Skäms något otroligt.
"Du tycker inte att det här börjar gå till överdrift"?
"Jo". Tystnad. Inom mig växer en avgrundsdjup ilska och ett djupt hat mot mig själv. Hur kan jag välja att dricka bort min familj, mitt äktenskap? Välja vinet framför dem jag älskar mest i hela världen. Det får vara nog nu. Inte en jäkla droppe till.

Tack för era svar! Uppmuntrande och bekräftande!?

Ultra! Jag blir glad av att läsa att du är nykter! I Spanien! Wow! För du har nog rätt i att ”alla dricker öl eller vin”. Tyvärr! Jag läste nånstans om ”alla” svenskar som flyttar till Spanien för att leva ett skönt liv i solen men som tvärtemot blir alkoholiserade. Det är så härligt att ha fått insikten och viljan att leva ett nyktert och sunt liv! Dag 16 idag! Styrka! Vi fixar det här!?? Unna dig att njuta av allt gott i Spanien, allt gott för kropp och själ!
Kanske yoga och meditation som komplement till tuff träning? Stillar sinnet.?

MondayMorning!
Ja, man kan ju inte annat än att vara i NUet. Skönt att inse det. Att sluta fly med diverse bedövningsmedel! Det är så skönt att leva i alla känslor. NU. Let live!?

Idag känner jag mig nöjd med att vara klar i huvudet. Jag och minsta dottern fnissade till en rolig bok vid läggdags igår, jag upplevde helhjärtat hennes söta skratt, ögonen som knep ihop av glädje och lilla kroppen som kröp ihop och knöt sig av skratt. Vi såg på varandra och jag kände sann glädje över att hon låg bredvid mig så glad. Hon behöver mig. Mina barn behöver mig. Jag vill finnas till för dem, stärka dem, bekräfta dem, i alla deras känslor, vara en stark och sund förebild. Vara den jag vill vara! NU är jag nykter och vågar knappt skriva nöjd.. är så rädd att jinxa denna helt alldagliga lycka av att vara nykter!
NU♥️