Senaste kommentarerna i forumet

Allic? Tänker på dig? det är en jävul den där A. Tänkte på vägen hem från jobb att jag mår så bra så ett glas kan jag ju ta ikväll men bara för jag mår bra nu så vet jag att jag bara kommer må dåligt imorgon så jag förblir nykter idag igen? så onödigt liksom för vi vet ju, tar man ett blir det 4. Kämpa på nu ???

Bra beslut att börja skriva hör. Jag har bara 26 vita dagar men är nu helgarderad med vård, anta us etc. alla har ju olika historier men jag kan ångra att jag inte tog i lika hårt mina första försök att sluta som började för flera år sen. Så vill bara tipsa om att hjälp inte är läskigt. Förstår ditt dilemma om du är en offentlig person och risk för löpsedlar etc.
din beskrivning att få ro och tyst i huvudet kunde jag ha skrivit själv. Man förstår det inte i dimman men att vara helt utan a 2-3 veckor gör underverk för måendet för nästan alla inklusive mig själv. Så håll ut - det kommer bli bättre. Hejar på dig

Och om du druckit mycket och länge så du får fysisk abstinens - ha lite koll på hur kraftig fysisk abstinens du får. Kan vara farligt att sluta tvärt o själv. Vill inte skrämmas men finns bra hjälp att få att bryta på beroendemottagbingar tex.

Det här klarar du! Tänk vad fantastiskt du kommer må imorgon om du låter bli idag. Du behöver inte sätta upp mål som känns oöverstigliga, ta ett myrsteg i taget. Varje sekund du väljer bort alkoholen är en seger. Tillåt dig själv vad som helst annat, ät precis vad du vill, se vad du vill. Håll i nu, vi tror på dig!
<3

Wow topp tre på listan, då känner jag verkligen presset.. inte kan man vända i dörren då ?
Nejdå, jag ska gå dit, men jag tänker inte prata idag. Om jag gillar konceptet, så ska jag gå på ett möte till. Ett så kallat stängt möte, bara för alkisar som jag. Där kan jag nog bärätta lite om mig själv, antar jag!

Heja dig!
Jag har alltid vart alkoholromantiker men sen hamnade jag i en enorm svacka innan jul och fick då diagnos PTSD, depression, panikångest,GAD och tvångstankar. Tog det rätt hårt så började dricka kopiösa mängder. Insåg i helgen att nu räcker det. Alkolholen styr mig och mina känslor. Jag dricker för att inte känna hunger och de ångestkänslor mat ger mig.
Nu är jag inne på dag nummer två och det känns fortfarande rätt ok. Inget sug än sålänge.
Har tid hos psykolog och känner att jag måste ta tag i allt det som gör att jag mår som jag gör.

Kul, konstigt men ditt besök på AA känns som typ top-3 saker som händer mig själv idag. Ska bli väldigt kul att höra om det. Heja dig - du är modig.

Suget är kvar. Men jag har inte fallit för frestelsen att ta ett glas vin (ännu?)

Du är trött på att fortsätta i samma mönster som tidigare, där du kunnat hålla upp några veckor för att sedan tappa motivationen och åter använda alkohol för att hantera ångest och sömnproblem. Du har redan kommit långt när det gäller att inse och erkänna hur det står till och vad du behöver. Du letar nu efter ett sammanhang där du kan dela dina tankar och få stöd och jag hoppas verkligen att du ska få den upplevelsen av forumet här, där det finns mycket värme, omtanke och respekt.

Så starkt och klokt av dig att dels söka stöd här och dels att du har påbörjat den här förändringen, en timme i taget! Skriv gärna mer om hur det går och om hur du mår. Ifall du skulle vara i behov av mer stöd kan t.ex. ett samtal till Alkohollinjen på 020-84 44 48 vara ett bra första steg, men det är bara en idé.
Lycka till och återigen, välkommen hit!
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

Nya möjligheter!
Laddar för AA mötet i kväll, antar första gången är värst och man är lite nervös innan. Vet inte riktigt varför egentlige , jag blir i stort sett aldrig nervös. Det måste va rädslan för att träffa folk man känner och rädslan för att erkänna för alla att man har ett problem.
Egentligen är det inte så pinsamt, men hela situationen är lite konstig .. man ska sitta med personer som har samma problem och utmaningar. Man ska prata om det och lyssna på andra. Jaja wish me good luck?

Hej fina ni!
Jag har haft en intensiv period på så många olika vis. Är en "offentlig" person med många bollar i luften, en som också är högkänslig med tusen tankar som snurrar. Nu har det definitivt gått överstyr med alkohol varje kväll. Suget är enormt. I natt kunde jag inte sova. Ångest, oro. Tankar som snurrar. Pratade med maken. Vi beslutade att jag ska ta dagen ledigt idag där jag bara kan få återhämta mig, skriva min "listor" så det blir synligt för mig vad som är viktigt eller inte.

Sååå...nu är jag ensam och försöker varva ner, men dragningen mot vinet i skåpet är SÅ stark. Jag vill bara gråta här.
Brukar känna mig så motiverad och målinriktad, men här är det ruset som styr. Det enda som får tyst på mina surrande tankar.

Snälla...hjälp mig att motivera mig till att just idag ska bli den första vita dagen på det här året.

Det känns som jag inte kommer vidare, varje dag börjar det om... Jag vaknar med någon nivå av ångest, beroende på hur mycket jag druckit kvällen innan, tänker att jag inte orkar mer, vill inte och ska inte dricka mer..Sedan kommer eftermiddagen och kvällen och jag ger upp. Orkar inte fortsätta men orkar inte heller stå emot.
Jag förstår ju att jag behöver hjälp, även om jag var nykter i ett helt år på egen hand så behöver jag hjälp den här gången.
Egentligen är jag inte rädd för att berätta, att prata om det med någon, faktum är att jag längtar efter det. Det finns bara en sak som hindrar mig och det är en skräck som gör mig lamslagen. Att personen jag ber om hjälp gör en orosanmälan, jag skulle inte klara av det. Jag har noll förtroende för myndigheter som socialen, att lägga min familjs öde i händerna på någon jag inte känner? Hur vet jag att den personen inte är en fullständig idiot?
Jag ska förklara vad jag menar med idiot:
Efter att ha jobbat som servitris ett tag har jag insett något om människor som gör mig ledsen och väldigt besviken. De allra flesta människor är skrämmande okunniga, oförstående och saknar helt förmågan att läsa av sin omgivning och människorna i den. De TROR sig veta en väldig massa men har egentligen ingen aning. Så vad gör jag om den som ska bedöma hur min familj mår är både blind och döv? Vad gör jag om min önskan att ta mig ur ett missbruk bara resulterar i att min familj hamnar i händerna på en myndighetsperson som TROR sig veta hur jag är som mamma? Som kanske inte ens vill veta utan bara agerar utefter någon slags förutfattad mening och läser in sådant som inte finns... Det hjälper såklart inte att jag hört en del skräckhistorier om socialtjänsten i den här kommunen... Visst, jag har också förutfattade meningar om människor i största allmänhet men i värsta fall resulterar det i att jag serverar en Shiraz istället för den rekommenderade Zinfandeln till huvudrätten för jag inte hinner hämta den och gästen i fråga ändå (enligt min bedömning) inte känner någon skillnad... Det blir däremot farligt när människor i sitt yrke har makt att stjälpa eller hjälpa andra människor, för hur vet jag att de människor som ska bedöma om mina barn far illa eller inte verkligen ser sanningen? Hur vet jag att de kan agera helt och hållet professionellt? Finns det ens sådana människor? Det tror inte jag därför är jag rädd. Det blir ju godtyckligt, vår familjs framtid kanske hänger på huruvida socialtjänstemannen/kvinnan vaknat på rätt eller fel sida, hen kanske helt enkelt ogillar mig och kommer besluta utifrån sina personliga åsikter utan att ens begripa det?
Kanske är jag paranoid men jag har en känsla av att om jag någonsin hamnar i någon myndighets klor kommer jag aldrig därifrån. Jag kommer resten av mitt liv behöva se mig över axeln och vad gäller mina barn kommer deras minsta felsteg att granskas.
Så detta gör att jag inte kommer ta hjälp även om jag behöver det. Desperat behöver det.
Jag önskar jag kunde hitta tillbaka till den förälskelse jag kände för nykterheten för ett år sedan. Men det är väl som det är med förälskelser, de går över.

AlkoDHyperD: Hur vet jag att personerna bakom titlarna går att lita på? Hur ska jag kunna lita på att de vill mig väl?
Jag har frågat det förut inser jag och svaret är väl detsamma även denna gången: Att jag aldrig kommer veta på förhand...
Men för att byta spår: Det kanske är samma kurs som du sökte? Tänk vad märkligt om vi suttit i samma rum utan att vetat om det! Tror inte just denna kurs finns någon annanstans än där jag går:) Så kanske bor vi faktiskt nära varandra?
När det gäller kursen trodde jag att den skulle fungera som behandling i sig, men det var rätt korkat av mig.. Det enda jag hittills kommit fram till är att jag möjligtvis, kanske, alltid haft ett lågt antal dopaminreceptorer vilket skulle kunna förklara att jag inte kan njuta fullt ut av någonting utan alkohol. Men givetvis är det ju inte så enkelt och forskningsresultaten är inte helt och hållet entydiga.. Jag känner bara att jag famlar i mörkret, tror att, bara jag förstår varför så kommer jag också hitta lösningen.
Att få svar på hur jag tar mig ur skiten. Men så enkelt är det väl inte....
Det kanske är löjligt men detta skrämmer skiten ur mig.

Hur går det för dig ?
Det är tyst, men du kanske har fullt upp med träning och annat som är nyttigt ??

Hur går det för dig ?
Det är tyst, men du kanske har fullt upp med träning och annat som är nyttigt ??

Vill bara skicka en kram ?

Ny dag! Allt går framåt, och tvekar fortfarande inte en sekund med att fortsätta att skippa alkoholen. Jag känner inget sug, jag blir mest bara äcklad av tanken på mig själv när jag vet hur jag resonerat och planerat tidigare.

Just nu känner jag bara skam, jag vill göra saker ogjord. Jag vill glömma, stoppa huvudet i sanden och säga ”det va inte jag.”

Så känns det ena stunden och i nästa stund känner jag att folk överreagerar... att man måste ju kunna festa till det lite IBLAND. Va ju det där med ibland då som va problemet.

Jaja, ny tag! Jag känner mig glad över mitt beslut men ändå sjukt nere p.g.a. allt som händer runtomkring. Hursomhelst så hoppas jag på att något bra kommer ut från detta, det man inte dör av gör en stark.... ellerhur?!???

Gick då inte riktigt som jag ville el hade tänkt...
Har inte skrivit själv på jätte länge men svarat på några av er... Jag har skämts så otroligt mycket och känt mig svag, jag vet att det är till ingen nytta alls....

Fredagen var jag ensam, då drack jag ..
på lördagen hade vi aktiviteter med hundarna så det tog hela dagen.
Söndag jobbade min man igen.... jag drack på kvällen, vi pratade på telefonen vid 22 och maken menade dagen därpå att jag varit berusad ... jag svamlade bort det...
Inget alls på mån, tisdag 2-3 glas och lika igår...i smyg, hade hällt upp i petflaskor ... igen....
Såååå besviken på mig själv!!!!

I söndags så hämtade jag min dotter, dryga 20 år, vi pratade lite och hon frågade... Jag medgav inte...då säger hon ” du, mamma .. det vore inte konstigt om du har provat lite, det är ju vanligt”.... och ” jag är oxå en beroende person, om jag inte blev så dålig av alkohol så skulle jag med kunna bli alkholist” ....
I första meningen så ger hon mig chansen att vara ärlig.... den senare skrattade vi åt, men pratade om hur rätt hon har i det! Jag är såå tacksam att hon ALLTID blir dålig när hon festar, det gör att hon alltid tänker till innan om det är vört att bli liggade en hel dag efter... Jag blir i princip aldrig dålig, tyvärr!!
Jag haft/ har en så jäkla ångest!
Min son ska gifta sig i helgen, de har lite knepig klädkod som jag inte riktigt löst än, talet är påbörjat men långt ifrån klart...Bara 1 1/2 dag kvar nu...

Och min man var otrogen för 3 1/2 år sedan.... finns en risk att den människan är inbjuden, hon känner familjen på min sonhustrus sida....
Jag mår skiiiit.... Sån jävla ångest ifall hon kommer dit...
Men, jag ska kolla det idag! ( vet inte ens VARFÖR jag inte redan har kollat det)

Imorgon ska jag in till lasarettet, slutade röka med hjälp för dryga 5 veckor sedan ..... ( har rökt ca 6 st denna vecka, bara på jobbet, annars klarat det) ...
Jag kommer berätta för personalen där hur jag mår och att a bestämmer i mitt liv, att jag vill förändra det.
Nu ska jag ut o gå en långpromenad, börjar lunch idag så det passar perfekt och känns som jag lite påbörjar nästa veckas läkning?
Kram på Er Alla, ni ger styrka o pepp vare sig ni skriver till mig el att jag läser era inlägg ?

Hej!
Jag har oxå haft ont på höger sida men har valt att sticka huvudet i sanden så länge så vet inget om mina värden...
har inte ens läst om vad vi kan åka på förutom att skrump lever och sånt dyker upp ...
Har du någon dag som du har bestämt att göra ett nytt försök Gorillan?
Jag har svajat lite i en vecka, har mycket som ska ske i helgen med mycket känslor inblandade... efter det är det HELT nya tag! Funkar inte att leva så här...
Hänger du på? Så kan vi stötta varandra..?

Hur är läget? Tänker på dig och hoppas du inte stressar för mycket...
Kramar
???

Hoppas du kunnat sova inatt? Jag har som du en anhörig som haft problem och har jag har med gått på anhörigträffar när jag var 19. Nu 34 och bestämde mig att det får va nog för ett tag! Har också ångest, oro,rädd för att bli sjuk(lite hypokondrisk) och det som just triggade min ångest ännu mer var just alkohol. Drack oxå för att somna. Men nu börjar det fungera ganska bra på sjätte dagen! När jag sitter här och riktigt njuter av kaffet och tänker på hur jag mådde förra veckan är som natt och dag? kämpa på. Du kanske behöver prata med ngn om varför du börjar igen? För mig handlar det om att få distans feån alkoholen och hitta mig själv utan den självdestruktiva ångesten av alkohol! Hur tänker du? Slut för gott eller vill du förändra ditt drickande. För mig är der inget fysiskt beroende,känner inget sug inte ens första dagen men det är definitivt psykiskt just för att dämpa oro o ångest men den känslan dagen efter är jag inre sugen att ha på braaaaa länge?? kram

Hej Lillmyra!

Sweet att höra att du klarat av första dagen! Heja dig! Själv är jag på 89:de! Heja mig!
Jag kände igen mig lite i det du skrev överst, om ätstörningar och alkoholkonsumtionen, det är lite samma för mig.
Jag kämpar på!
Varför har de senaste veckorna inneburit extremt stora mängder alkohol för dig?
För mig var det några år av extremt stort intag, när jag slutade dricka så såg jag till att ta tag i det som gjort att jag druckit - jag har genomgått några stora förändringar i mitt liv sedan december, bland annat bytt arbetsplats och börjat gå hos en psykolog.
Jag tror verkligen att du tänker helt rätt med att ta hjälp av psykolog osv, det känns som att husen vi just nu håller på att bygga åt oss själva måste få stabila grunder, det innebär ju oftast att det inte bara är en sten att rätta till utan flera!

Kämpa på och grattis till dag nr 1!

Jag har klarat första dagen utan alkohol. Jag trodde inte att jag skulle klara en dag helt på egen hand med tanke på dom senaste veckornas extremt stora alkoholkonsumtion. Jag har gett mig fan på att jag ska klara detta och sökt hjälp på flera olika håll.

Tack snälla Tackohej

Första dagen har gått över förväntan. Inte druckit en droppe idag. Jag har tagit omvägar för att inte gå förbi ett Systembolag och falla för frestelsen. Tar en dag i taget

För dig ?!
Ingen dans på rosor, jag vet.. Hantera ångest är svårt..?, men precis som du säger. Det är det även med alkohol och faktiskt 7 resor värre.. inte i stunden förstås, men efteråt och dessförinnan..! Och livet utan alkohol är inte en rosenskimrande tillvaro, men så mkt vunnit i att slippa dåligt samvete och skuldkänslor som ju gärna bygger på ångesten..
Det är ett hårt jobb att göra, därför känns det då gott att du upplever att du får "lön för mödan"?! Så bra jobbat - och härligt att höra att du ser fram emot våren ?. Det gör jag också. Och det glimmade till av den känslan lite extra förra veckan?! Häftigt att du känner dig redo för "det vidare livet"-forumet?! Jag är inte där..Visst får dagarna rulla på även för mig, men just idag är jag långt ifrån den känslan..haft sug och tankar på alkohol under kvällen. Hemma själv och trött, är väl den närmaste 'anledningen' till det, som jag kan komma på. Annars håller jag med dig att jag också för egen del, är mer stabil och trygg i mitt mående. Det går upp och ner som livet självt gör, men jag vet att jag mår bättre av att låta bli giftet..☠️?!
Fint att höra från dig som sagt och med dessa positiva besked?!
Fortsätter heja på dig, var du än väljer att skriva?!
Stor kram
/Fibblan ?.

Usch jag orkar inte! När allt känns bra, när jag vill, verkligen bara vill så kommer bakslaget. När andra ska lägga sig i och bestämma, tycka och tro vad som är rätt och bäst, men absolut ingen lyssnar på den det handlar om, mig!

Jag hoppas du lyckas få tag på en psykolog relativt snabbt. Jag har väntat 4-5 månader och inget händer. Håller tummarna för dig.