Senaste kommentarerna i forumet

Så skönt o tryggt att höra av dig. 40 dagar är respekt. Jag orkar inte heller med skiten eller mig själv längre. Därför går jag ut med det men har egentligen aldrig stuckit under stolen med att jag har problem. Lagom finns ju inte i min värld. Jo jag planerar en lång löptur i morgon när jag kommit hem från resan jag är på. Som för övrigt var en katastrof alkohol mässigt.
Skriver vidare i morgon.
Prick.

Jag har inte reflekterad så mkt på just det, jag har bara utgått från att ingen ser eller vet. I mitt fall va det korrekt, ingen har märkt att jag varit salongsberusad mer eller mindre ett helt år. Visst alla har märkt att något är fel, men ingen hade gissad på alkoholen. Förutom min dotter på sexton år, hon hade tydligen koll och misstankar.
Klart det beror ju på hur onykter man är oxå, jag har alltid passat på att nå toppen precis innan jag ska sova och då sov redan alla andra i huset.

En sak som jag tänkt på men knappt vågar närma mig: hur mycket märks det egentligen utåt att man dricker? Är det lätt eller svårt att avgöra om någon är berusad? (Var det helt uppenbart för alla, men ingen vågade konfrontera?)
Tycker för övrigt inte partner är en nödvändighet för fantastiskt sex ;)

Hej,
Jag har saknat dig på forumet och samtidigt som jag är glad att du är "tillbaka" blir jag naturligtvis lite bedrövad att du, liksom jag, har kvar dina problem att dras med. Vi är i ungefär samma ålder och det är skrämmande hur lika vi är till sinnelaget. Träningen tex, det är där jag har levt ut min frustration och lika ihärdigt som jag druckit, lika ihärdigt har jag tränat.

Nu har jag höftproblem sedan ett par år tillbaka. Jag har fått lägga löpningen åt sidan men jag har redan hittat "substitut". Har en bra träningscykel som jag plågar, in absurdum. Vänster knä är dock överansträngt så jag är helt enkelt tvungen att ta det lite lugnt.

Efter en mycket jobbig fylla har jag nu lyckats vara fri från A i 40 dagar. Det är inte mycket att skriva hem om men för mig är det stort och det var länge sedan jag var nykter under en sådan lång period. Min fru ställde (äntligen....) ett ultimatum, vilket jag verkligen förstår. Men det var inte bara det, jag kände att jag kom till en punkt där jag inte "orkade" dricka längre. Det var en kort stund av eufori. Efter detta bara ett rent tvångsmässigt drickande, fysiska och psykiska åkommor och allt blev till slut ett litet helvete.

F.n är min enda last en insomningstablett till kvällen och den är jag inte beredd att ge upp ännu. Jag klarar inte min situation om jag inte får sova mina timmar. Kanske kan jag även dra ner där när jag känner mig redo men det känns som ett mindre problem.

Jag känner verkligen med dig prick. Fortsätt nu att skriva här så ska jag försöka stötta och supporta så mycket jag kan. Faran är ju definitivt inte över för mig heller, nynykter som jag är, men kanske vi kan hjälpas åt på en mer regelbunden basis (kanske med gamle trotjänaren Fenix, och andra naturligtvis, som ytterligare stöd).

Allt gott till dig Prick
Kram Tjalle

Min fantastiska chef och vän skrev tillbaka idag. Hans svar ger mig tro och och glädje tillbaka efter karatefyllan för två dagar sedan.
Hans far, som han uttryckte det var den mest kunniga och kreativa människa han kunde tänka på. Han var alkoholist.
Som han talade om för mig så är det fullt med respekt att ta beslutet att avstå alkohol. Även att vara öppen med att man inte klarar av det.
Där har jag varit länge.
Jag funderar över hur jag ska bära mig åt för att stå emot när suget kommer?
Vet ju att jag relativt snart börjar vela och slingra mig.
Det märkliga är att jag kan ta beslut på morgonen och vara helt säker på att detta kommer gälla. Sakta men säkert börjar min hjärna tänka om och helt plötsligt är allt jag bestämt borta.
Känner ni igen er?
Jag får väldigt snabbt ett brinnande behov av att ersätta alkoholen mot andra "Kickar" och träning är ju ett verktyg för mig. Upplever alltid att jag inte duger eller får väldigt snabbt en rastlöshet i kropp o hjärna som botas med träning. Fast mycket av själva träningen börjar kännas ångestfylld den också då det mer är av tvång jag gör det. :-(
Kan det vara en diagnos eller helt enkelt "bara" en massa ångest som jag inte vet vart jag ska göra av?
Prick

Haha ja Fibblan, än så länge har jag bara kommit till promenader..
Men det närmar sig ??

Jag tar en på morgonen och en på e.m.
För nu j-lar ska det både springas och liggas..?

Må gott!
/Fibblan ?

Helt klart tråkigare när man inte dricker, men man har det ändå helt klart mkt mkt bättre.
Rosenrot säger du, hmm har ett helt paket i köket.. tror jag bara tog ett piller av det paketet. Ska ta fram det och kolla direkt!
Nu har jag iofs ingen partner.. men ändå, man måste alltid va redo ?

Tack för ett långt inlägg!
Jag känner mig igen i precis allt, förutom att jag inte drack innan jobbet. Jag slutade hellre jobba så jag slapp det problemet ?

Jag har redan gått 2,4km i solen, bor oxå i Sthlm.
Jag Va på möte med soc tidigare idag, sjukvården gjorde en orosanmälan när jag tog hjälp att nyktra till.
Så det har varit två möten, nu är lyckligtsvis ärendet nerlagt och vi kör på som vanligt. Barn varannan vecka, alla trodde på mig så det va inga problem. Det känns grymt skönt, hoppas jag bara inte gör alla besvikna.
Njut av dina 11 veckor i solen med hunden och kompisen ?
Själv har jag inte ens elva dagar, men närmar mig ☀️

..och för en del kan det ta mer än en vecka innan sexlusten är tillbaka..
Jag är fortfarande inte där, så som jag trivs och känner igen mig i, när det gäller den biten. Jag tänker som du Denhärgången, att det varit mkt för kropp och själ att hantera, och att det får ta sin lilla tid.. personligen är det verkligen olikt denna gång jag slutar. I höstas när jag höll upp 2-3 veckor, ersatte jag typ alkohol med sex. Så då var det mer än tidigare. Men denna gång har jag verkligen fått anstränga mig för att uppbåda kraft för det.
Och har antagligen varit mer observant på att inte ersätta ett beroende med ett annat.
Hursomhelst, nu är jag trött på att va trött, så jag har börjat käka rosenrot från hälsokost. Ska vara bra för både trötthet och sexlust..värt o prova tänkte jag. Och så bestämde jag mig för att åtminstone alltid ge mig en chans att förföras om initiativet kommer från annat håll..och att jag även själv tar initiativet, då och då även om jag inte känner mig så pigg på det från början. Lust föder ju lust sägs det..
Hoppas trenden vänder för dig också snart?. För egen del känns det som den är på väg att göra det ??.

Kram/
Fibblan ?

Tack Nattflickan!??
Åh grattis till 25 dagar!?
Samma här, A triggar mig oxå, har ja druckit så kan jag vräka trots att jag inte är ensam..?
Vet precis..? skuldkänslorna är på topp i de lägena..
Tror inte ja haft ätstörningar tidigare egent, mådde väldigt dåligt när ja va yngre vilket gjorde att ja inte hade nån aptit så ja va underviktig som en bieffekt liksom.. Sen efter barnafödande o alldeles för mkt öl har vikten ökat markant. Vilket jag inte alls är bekväm med eftersom jag inte känner igen min egen kropp o min identitet var att vara den där smala.. Jag är väldigt hälsointresserad vilket rimmar illa med mitt beroende, äter till stor del antiinflammatoriskt med mkt grönsaker, linser o bönor o sånt men när ja dricker då släpper allt o ja stoppar i mig allt möjligt som ja Vet att min kropp inte vill ha o mår bra av. Ibland känner ja som att ja Ska må dåligt, inte förtjänar bättre, vill liksom stå o sparka på mig själv..

Kramar tillbaka?

Nej, du är inte ensam om det. Det var likadant för mig.
Under de senaste 1,5 åren blev det allt kämpigare för mig. Jag har en nära relation till min familj och är ofta på besök hos mina föräldrar. eftersom jag är singel och lever själv så är det ju min familj - det hade nog sett annorlunda ut om jag hade en partner eller barn, men innan jag slutade dricka gled jag undan dom. Tyckte det var jobbigt att va där, kände att jag behövde dricka mycket innan jag skulle åka till dom pga att inte känna att det gjorde så mycket att det inte blev så mycket alkohol när jag väl var där. Tyckt det var jobbigt att umgås med dom på slutet, jag ville helst bara vara själv med min flaska.
Samma sak med de få vänner jag träffar - skulle i umgås var det alltid kring alkohol annars kom jag med undanflykter.
Till slut klarade jag inte heller av att gå till jobbet utan att dricka.
Jag hade inget tålamod, krångliga människor irriterade mig nått så in i bomben och jag hade konstant ångest.
Jag kan nästan se den lilla mur av pansar jag gick runt med ute på stan med min hund också - var bokstavligt talat riktigt otrevlig mot andra hundägare om de kom för nära mig och min hund, hade verkligen 0 spärrar för vad jag kunde säga till någon.

Nu ser det annorlunda ut. Det första jag märkte var att råkar det komma fram en hundägare ute på gatan kunde jag fråga något om hunden igen, som innan. Småprata. Ta mig tid.
Jag kan möta en okänd människas blick igen och ge ett spontant leende - stor skillnad från när jag drack och bara ville vara för mig själv.
Jag är närmre min familj nu än någonsin känns det som och jag är mer än gärna hemma hos dom, och jag tar promenader med mina vänner och deras hundar tillsammans med min egna igen och äter middagar med alkoholfritt och njuter av känslan över att kunna vara social igen.

Så nej, du är inte ensam om den reflektionen.
Fint väder (i stockholm idag iaf) satsa på en promenad, få dagsljus och njut av krispigheten i luften idag Allterbra - skog/natur/sol är en sån himla bra medicin mot en trasig själ!
Idag ska jag njuta av 11 veckors nykterhet, solen och kanske våga berätta för min nära vän att jag tagit steget och tagit tag i min alkoholproblematik under promenaden med våra hundar.

Kan det vara så att man till en början faktiskt bara helt enkelt har tråkigare när man är i miljöer där man tidigare drack? Jag upplever ofta nuförtiden att det är roligare (och tiden går fortare) då jag gör saker som inte är starkt kopplat till alkohol. Tar nog tid att omprogrammera hjärnan till att uppskatta pubar och dyl utan alkohol, så tänker iallafall jag.

Låg och tänkte på en sak och undrar om jag är ensam om det eller inte.
När jag drack på slutet, blev det jobbigt att träffa folk, handla eller även träffa familjen innan man fått sin först öl. Jag blev lite skakis och kände ångest. Varför vet jag inte, som nykter är jag normal social och har inga problem med folk eller familjen.
Bara en stille tanke nu på morgonen ?

Låg och tänkte på en sak och undrar om jag är ensam om det eller inte.
När jag drack på slutet, blev det jobbigt att träffa folk, handla eller även träffa familjen innan man fått sin först öl. Jag blev lite skakis och kände ångest. Varför vet jag inte, som nykter är jag normal social och har inga problem med folk eller familjen.
Bara en stille tanke nu på morgonen ?

Jasmine
Vad det gör ont i hjärtat, vad jag skulle vilja hjälpa dig med barnen?
Försök hålla ut och kolla om det inte finns nån i din omgivning som har tonårsbarn, kan finnas någon som älskar att passa barn för billig peng och du får andas lite.
Önskar dig ALLT gott och ös ur dig, det är det detta är tillför lika väl som att uppmuntra andra.
Vi ” duktiga” flickor ska sluta vara så duktiga, vi ska be om hjälp??

Jasmine
Vad det gör ont i hjärtat, vad jag skulle vilja hjälpa dig med barnen?
Försök hålla ut och kolla om det inte finns nån i din omgivning som har tonårsbarn, kan finnas någon som älskar att passa barn för billig peng och du får andas lite.
Önskar dig ALLT gott och ös ur dig, det är det detta är tillför lika väl som att uppmuntra alla.
Vi ” duktiga” flickor ska sluta vara så duktiga, vi ska be om hjälp??

Emma79
Håller med om att iskallt vatten med mycket citron hjälper, har alltid det tillgängligt vid de tillfällen som jag brukar dricka. Har till och med börjar med te o hunong så sitter med både och på kvällarna.... känns bra att ha ett glas att föra till munnen, den upprepande rörelsen men utan a i...
nu har det bara gått tre kvällar för mig så jag är i väldigt tidig början och har aldrig provat sluta förr...
Att prata med några närmaste som bryr sig om en känner jag också är super viktigt för en själv, dels kan de ha lite koll på en dels kan man ringa dem närsomhelst och gråta, el prata...
Vad vet jag, detta är 1:a gången som sagt men jag önskar Er alla att Vi ska lyckas hålla a ur våra liv och få tillbaka känslan av att det är vi själva som styr våra liv , inte a ??

Ny start efter en tonårsfylla igen. Går in i dag två med extrem ångest och oförstående över mig själv.
Har berättat för min chef igår kväll via ett känslosamt mail. Inget svar ännu. Ber om stöd o hjälp. Även berättat allt igen för fru och barn som fortfarande tror på mig och att jag kan klara detta. Det kan jag. Men hur extremt svårt och dåligt jag mår.
Prick.

1. Ja den minskar för många, har jag läst här tidigare. Och jag har nu gått ner till en kanske mer ”normal” drift. Låg lite högt förr :)
2. Svettas troligen. Det går att svettas utan att det märks speciellt mycket om det går ut hyffsat jämt över kroppen. Det kan ju inte gå upp i rök. En del kan du säkert samla i kroppen.

Har just gett upp på en aw. Det var kul men jag kände mig jävligt klar och var typ först hem nu. Varför upplever man egentligen att tiden går så mkt fortare när man är full?

Cheri!?

Åh jag känner med dig, jag har en ätstörningsproblematik i botten (inte Anorexia utan ospecificerad ätstörning med inslag av bantning och hetsätning/överätning)
Innan jag slutade dricka A helt nu (Dag 25
nu ??) spårade jag ur något fruktansvärt gällande maten.?
Troligen mådde min kropp såpass dåligt pga missbruk av A att den lite grann tappat de normala hungerskänslorna etc, tänker jag..?
På senare tid har A alltid triggat mig att hetsäta/överäta redan efter 2 glas vin, och nu innan jag satte stopp för A var det riktigt illa.
En av de sista gångerna jag drack rejält fick jag ett hetsätningsryck som slutade med fingrarna i halsen, du kan gissa hur jag mådde och kände mig efter att ha kräkts upp både all mat och alkohol
Låg på golvet i badrummet och tänkte, hur lågt har jag sjunkit???

Jag ville mest tala om att jag förstår, och välkomna dig hit in i värmen!❤

Många kramar/ Nattflickan?

Svaret på fråga ett är nog säkert att kroppen är utmattat och gör allt för att återhämta sig.
Ville nog mest bara höra att andra upplevd samma symptom, så jag inte är ensam...då låter det inte lika rolig/troligt längre ?

Ja Nejlika, det kan ju va så enkelt att jag svettas mer, inte för att jag märkt det..
Men jag gjorde ju mina svettiga nätter på sjukhus, nerdrogad..antar jag svettades som en gris när jag låg där och sov.
Jag vet hur det varit att bli nykter utan hjälp..då svettas man, skakar...ja ni kan ju allt det där ?

Att du klarar dig så bra, 5 helger känns som en evighet..men det måste oxå kännas grymt skönt.
Å jätte kul att du läser här, det har blivit lite av en dagbok för mig.. Jag gör jobbiga saker, skriver om det här och allt känns lättare och bättre.
Man känner sig till och med lite stolt av sina bedrifter. Små enkla saker kanske vanliga dödliga skulle säga, men inte för mig.

Fresia, ja det känns verkligen skönt att göra saker som jag faktiskt hade som rutin tidigare.
Att alltid göra allt för kidsen, allt som jag anser att dom behöver hjälp med förstås.
Sov så gott du med ☺️

:) Jag minns inte hur det var med lusten sådär första tiden, men kan det inte bara ha att göra med att du är utmattad? Mycket för kropp o själ att hantera?
För mig har sex iaf blivit en helt annan galax sedan nykterheten. Det är som att varje gång är första gången, fast bra. Halleluja, hade ingen aning om att kroppen kunde känna så mycket. Så jag gissar att den kommer tillbaks!

Hej Allterbra!

Jag har inte varit här på några dagar, då jag haft fullt upp.

Men du var den första jag ville söka på och se hur det gått för dig och vad roligt att läsa alla dina inlägg, jävlar vad bra gjort av dig.

Vi har ju våra 16 åriga döttrar som på olika sätt påverkat oss till att lägga av.

Jag skriver mer om någon dag, men går nu in för min 5 helg utan a och saknar den inte alls.