Senaste kommentarerna i forumet

Ja verkligen skönt! Fick lite verktyg och jobba med men nu i efterhand nör jag mår så bra så fattar jag ju att det var alkoholen som fått mig att ha sån gruvlig ångest? komiskt i det stora hela att en jävla dryck kan va boven till så mycket. Melissa dream är ett vanligt naturläkemedel som innehåller kamomill och magnesium bla. Super för mig i alla fall?? nu kör vi nyktert trots lillelördag??

Så var vi då inne på dygn nummer fem, i min kamp mot min efterhängsna, lismande följare.
I tolv år har jag haft ett probelmatiskt förhållande till henne, då hon i perioder fått alldeles för stort utrymme.
VÄLDIGT stor utrymme.
Gått och grunnat ett tag nu på att ta livet av henne, men insett att det i bästa fall bara går att överlista henne/mig, dag för dag. Även mig då jag definitivt inte längre står 100% på min egen sida.
Hon pratar med min röst.
Hon passar på då jag är nedstämd, haft en pissig dag, är trött eller det räcker att mitt blodsocker är lågt.
Hon passar också på då jag är glad, är i goda vänners sällskap, vill fira.
Säger vad som helst för att få mig att ta det där första glaset.
”Nu har du jobbat hårt hela veckan, det är du värd”
”Nu har du verkligen gjort dig förtjänt av ett glas vin i soffan”
”Ta ett glas vin så sover du bättre”
”Bara ett...”
Det sämsta man kan göra är att underskatta. Underskatta abstinensen, både den fysiska men framförallt den psykiska. Hon har levt som en parasit i ens hjärna under lång tid och vet precis vilka knappar som skall tryckas på. Min rädsla över att inte kunna sova. Min periodvis dåliga självkänsla. Att inte orka med. Att inte räcka till.
Denna gången var jag förberedd.
Min son tillbringar 10 dagar med sin far på sportlovet. Min särbo är med på noterna och kommer ge mitt svajiga humör det utrymme det behöver. Lägenheten tömdes på allt med henne i, i förväg. Och så bullade jag upp med medikamenter förstås. Växtbaserade som Sedix och Valeriana, men också Atarax att sova på.
B-vitamin komplex och Mitt val kvinna tabletter (blivit si och så med allsidigt kost, hm). Diverse örtteer som Nypon och Kvällsro, Cola Zero och smaksatta bubbelvatten. Morötter, cocktailtomater, clementiner och Läkerol.
Kan som en underdrift säga att de första dygnen blev det ett hysteriskt tuggande och sväljande i konsumptionen av detta, mycket nervös energi.
Och nej, jag sov inte speciellt bra vare sig första, andra eller tredje natten.
Låg och ryckte och väckte mig själv, svettades. Ångest.
Natten till idag är första natten jag har sovit riktigt hyfsat fasktiskt, inte en svettdroppe heller.
Jag hoppas att den värsta fysiska prövningen skall vara över iaf. Medans den psykiska kommer fortgå ett lååångt tag framöver. Som sagt, inte underskatta.
Tänker i första läget inte vända mig till vare sig företagshälsan eller vården. Men jag kommer göra det om det lutar åt att hon/jag är på väg att överlista mig, igen.
Jag har i tidigare omgångar varit inne och läst här, för inspiration, pepp och goda råd.
Gott att ni finns, hörs snart

Vilket ärligt och insiktsfullt inlägg. Jag ser fram.emot att följa din kamp här på forumet. Lycka till!
/Mrx

Ååh, så skönt att du också fick sova?
Vad är Melissa dream?
Jag mår inte bra av sömntabletter så jag tar aldrig det nu för tiden. Blir så lätt beroende av allting verkar det som...

Ja, att få prata av sig är nyttigt och det är bra att få sitta ord på sina tankar och sin oro.
Ha en fin dag båda två, Allic och ledsen själ??

Kramar
???

Ja, den känslan är bara helt ljuvlig!
Aldrig glömma det?

Kramar
???

Vilken fantastisk rörande historia du delar!! Vilket uppvaknande! Du kan verkligen känna dig modig och stolt över dig själv också! Ock din dotter, så klok och handlingskraftig. Tänk vad du betyder mycket för henne!

Jag får tårar i ögonen och är så glad för dig och din familj.
Att ni kommer få ett så mycket bättre liv tillsammans nu.??
Lycka till ??? och hämta kraft hör bland alla forumvänner när det behövs!

Kramar
???

Håll ut, det blir bättre!
Just de första dagarna innehåller bland annat en stor dos av irritation och man blir så lättretlig. Det går över ganska snabbt men känslan av att vara uttråkad kommer och går i vågor.
Så hitta något roligt som distraherar dig och dina tankar.
Träning är alltid bra. Likaså hjärngympa?
Själv har jag ett ordpuzzel i Mobilen som heter Alphabetty. Gratis att ladda ner.

Lycka till???

Kramar
???

Åh den här känslan vill jag komma ihåg ikväll, hur härligt det är att vakna utan ångest efter alkoholen. Jag kommer ihåg allt jag gjorde igår kväll! Vilken grej.

Har faktiskt sovit gott inatt. Tog två melissa dream och sov bredvid barnen i stora sängen. Har sovit 6,5 timme i streck. Yes. Kanske för jag visste jag skulle på kbt o få hjälp vilket gjorde att man slappnade av mer,vad vet jag. Men tror det blir bra att prata med ngn oavsett angående min hypokondri o oro och sömn. Ha en underbar dag finalisa och allic?????

Kan ju inte lova att du blir inlagd (läkaren gör den bedömningen) Dock kan det ju vara farligt att gå igenom akut abstinens utan läkarvård, så ta din oro på allvar och ring så fort du vaknar. Kanske ännu hellre ringa din närmaste beroendemottagning.

Förresten, välkommen hit - bra beslut att sluta dricka A och att bli medlem här!?

Håller tummarna för att du får en bra samtalskontakt ✊✊

/Nattflickan?

Frågan är alltså.
Om jag ringer en ambulans när jag försöker nyktra till på torsdag. Finns det en chans att jag kan bli inlagd på sjukhus tills allt är över.
Antar det tar en vecka.
Hopppas på lugnande medel och övervakning.
Å för dom som undrar jag är jag onykter nu, men ändå klar i skallen och redo för att ändra på allt.

Hej!
Har varit här förut under annat namn, minns inte uppgifterna så jag börjar om.
På torsdag måste jag bli nykter, det är jätte viktigt för min framtid.
Har druckit varje dag sen över ett år, varje morgon är ett helvete tills jag får i mig alkohol.
Idag trodde jag att jag skulle dö, spänningar i bröstet. Kändes som jag skulle somna eller tuppa av.. va säker på en hjärtattack. Drack ren sprit och det lugnade sig.
Om jag på torsdag ringer Sos, tror ni jag kan bli inlagd och bli nykter på ett sjukhus?
Försöker jag själv bli nykter så kommer jag antigen dö eller må jävligt dåligt.
Jag är allvarlig och alla tips tas emot med stor tacksamhet.
Hur känner ni som druckit lika mkt som jag, precis innan ni börjar bli nykter på morgonen? Innan första stänkaren?

Skönt att dagen har löpt smärtfritt, inget sug. Men väl ångest, men den börjar avta nu.
Kämpa på alla fina så tar vi en till dag imorrn.

mediciner aktuellt för dig? Just Bipolaritet är ju ofta väldigt framgångsrikt att medicinera.

/Nattflickan?

Jag har identifierat mina "farliga" situationer, när jag har lätt att ge efter för drickandet. Dels vill jag gärna belöna mig själv när jag har hållit uppe med flera nyktra dagar i rad, då tycker jag att jag förtjänar ett glas vin på kvällen. Men ett glas blir alltid en hel flaska.
En annan farozon är precis när kvällen ska börja. Min övertygelse att inte ge efter på kvällen håller alltid fram till jag slutar jobbet. Då tränar jag ofta direkt efter jobbet, fortfarande inställd på en nykter kväll. Tills jag rundar av på gymmet och börjar tänka på hur det skulle vara att ta Systemet på väg hem. Så fort jag har nuddat vid den tanken går det inte att få bort den. Då slutar det alltid med att jag ger efter och alkoholen vinner över mig och jag sitter där dyngrak på en jäkla vardagskväll.

Idag var min tredje nyktra dag. Det är fler nyktra dagar på raken än jag haft hittills det här året, ja ända sedan i november tror jag. Dag ett umgicks jag med min familj hela dagen, vi hade en lång bilresa ihop. Hade druckit hela helgen och var allmänt sliten så det var lätt att inte dricka när jag kom hem.
Dag 2, igår, hittade jag hit till forumet och bestämde mig för att jag måste kunna klara av att förändra mitt liv. Jag måste i alla fall klara av att gå mer än två dagar utan att dricka.
Dag 3. Idag. Och jag höll på att trilla dit. Det började med att jag stod på gymmet och tänkte: vad fan gör lite vin för skillnad ikväll, jag ska ju bli nykter nu, jag kan väl få unna mig bara lite till, det allra allra sista. Utanför gymmet tänkte jag på alla era berättelser här, tänkte på er jag har skrivit till. Jag stannade upp en sekund och tog sen till vänster istället för mot Systembolaget som ligger till höger. Gott så.
Jag gick hemåt, en promenad på ungefär tjugo minuter. Under de närmsta minuterna ångrade jag varje steg jag tog bort ifrån Systemet, kände att jag gick åt fel håll, men också åt rätt håll, hela mitt inre bara slet i mig och tårarna rann under hela promenaden.
Jag ska berätta också att jag fortfarande har tre vinflaskor hemma, oöppnade. Grejen är att jag saknar vinöppnare (tappat bort i senaste flytten) så jag är fysiskt förhindrad att öppna dem. Vilket är bra. Men. När jag kom fram till mitt närmasta Ica kom jag på att de kanske säljer vinöppnare. Att jag kan smita in lite snabbt och samtidigt köpa lite ost eller något och ha en riktigt god ost- och vinkväll. Men jag gick ändå förbi. Fast bara några meter, sen vände jag igen och gick in.
De sålde inga vinöppnare. Sån jäääkla tur. Blev så besviken på mig själv. Att jag gick in, att jag var så nära att dricka vin ikväll. Men huvudsaken är i alla fall att jag klarade mig idag, ikväll, kanske tack vare slumpen, tack vare Icas sortiment. Och lite tack vare mig själv.

Jag vet inte hur många gånger jag har nollställt min EASY QUIT DRINKING app. Lika bedrövligt varje gång. Den här gången hoppas jag att det ska gå bra. Men det säger jag ju varenda gång. Nu nykter på andra dagen.
Idag har jag varit arg hela dagen. Sur och tvär mot min sambo. Klagat över minsta lilla och har haft en supertråkig dag.
Då kommer ju tankarna på att om jag dricker är jag ju glad och positiv.
Jag är i allafall tacksam för det här forumet. Det underlättar att läsa andras trådar. Jag är inte ensam.
Nu fick jag skriva av mig lite. Ha det bra alla och lycka till???

Jag genomgick en ganska lång depression. Några år. Under min kontakt med psykolog beslutades att det skulle göras en utredning av mig. Via tankar om ADHD landade det till slut i Bipolär. Eller Manodepressiv som det förr kallades. Skönt att veta. Men samtidigt tufft att leva med. Huvudet brinner i maniska perioderna. Alkoholen har både fungerar för att få mig upp och ned.

Jag är 30 år gammal, bor med fru och 2 barn. Jag har svårt att sätta fingret på när det började bli alkohol för ofta. Men jag tror det började för cirka 3 år sedan. Då drack jag dock inte lika ofta som idag, utan det var när jag och frugan tjafsade som jag tog till alkohol. Jag kommer dock ihåg att jag även som 24-åring hade problem med drickandet då jag frågade en lärare (som jag vet själv varit alkoholist) om tips. De två senaste åren har jag säkert i genomsnitt druckit 3-4 dagar i veckan, mest öl. Jag behöver inte mycket för att bli påverkad så det räcker med max 4 starköl för mig på en kväll, ibland kanske bara 2 för att vara nöjd. För 6 månader sedan lyckades jag hålla mig utan alkohol i en månad. Men om jag väl börjar dricka så blir det för ofta igen. Det finns inget lagom. Det är aldrig eller typ alltid. Varje kväll tänker jag att imorgon är det slut, inget mer. Men sedan kommer nästa dag och eftermiddagen. Går runt och tänker på den där kalla ölen som vore så jäkla god, och ger med mig. Känner samtidigt ångesten och att jag vill inte ge med mig, jag vill stå emot. Lik förbaskat sitter jag här nu, och dricker. Lite less på det här.

Måste det vara så att antingen dricker jag aldrig, eller för mycket? Kan jag hitta ety mellanläge, jag vill ju kunna ta några öl ibland men det hade räckt med en gång i månaden eller ännu glesare imellan.

Det är verkligen svåra förutsättningar att hålla sig nykter i.., snacka om hästjobb...!
Du vet hur mannen din funkar, och tyvärr är nog din analys helt korrekt..
A-jäveln?, är i honom nu, och då försvinner ju gärna all rim och reson. Känns oerhört orättvist mot dig, som kämpar och vill hålla dig nykter. Men som sagt där alkoholen går in, går vettet ur..
Jättetufft, men försök allt vad du kan att hålla din linje trots allt. Unna dig denna vinsten och känslan över att ha fixat kvällen och att få vakna nykter imorgon?!
Kram och godnatt
/Fibblan ?.

Hej!

Ursäkta för ett långt inlägg, men vill bara skriva av mig lite!

Jag har under säkert 20 år druckit mig berusad/full i princip varje fredag och lördag, har det funnits kvar på söndagen så har jag även då tagit något.
Drickandet har även tagit övriga lediga dagar i stort.Jag har dock alltid skött jobb och allt runt omkring.
Jag har kunnat låta bli när jag behövt eller velat köra bil, men ofta har det löst sig ändå.
De senaste åren har jag mått sämre och sämre i mitt drickande och läst här för att få kunskap, har även läst på miljoner andra ställen, men aldrig kommit till punkten där jag fattat beslutet att sluta, utan det har bara lett till något förändrat beteende.

Nu är det så att min sambo under många år försökt påverka mig att hålla upp en tid eller åtminstone dra ner på drickat, vilket jag också tyckt och känt behov av, minskat något i perioder och låtit bli någon helgdag här och var.
För ungefär 15 år sedan drack jag även lite folköl även alla veckodagar men detta lyckades jag utan problem sluta med, men inte helgerna.

Min underbara dotter som jag gör allt för och som familj så gör vi mycket tillsammans, hon är extremt duktig i skolan och i sin sport hon utövar, även här är jag involverad som ordförande och sambon också med i föreningen.

Under senare år har min dotter tagit illa vid sig av mitt drickande och mått mycket sämre av detta än jag trodde, hon har bett mig att dra ner, jag behöver inte sluta utan låta bli att somna vid bordet eller var det nu kan vara.
Hon behövde prata med någon om detta och det gjorde hon genom skolsköterskan och kurator på skolan, detta skedde runt december månad, min sambo informerades av skolsköterskan och jag kände mig helt utesluten.

Här började min start på en plågsam tid av stegrande ångest och förtvivlan.... tiden gick och självklart gjorde jag inget åt det.
För ca 5 veckor sedan fick vi informationen att en orosanmälan skulle göras och jag föll ännu längre ner..... den sista helgen innan allt startade drack jag begränsat pga att min dotter var på tävling och jag körde bil (aldrig kört bil varken bakis eller berusad).
Måndagen kom och jag höll på att brytas sönder av allt sakta men säkert, samma vecka på torsdagen så satt jag i badkaret hemma sjuk från jobbet pga kraftig förkylning, då kom en fruktansvärt smäll.
Det var som att få ett basebollträ slagen rakt i ansiktet, ett sjukt svårt uppvaknande skedde. Insikten vad jag gjort, ställt till med och förstört slog sönder mig med full kraft, jag grät hysteriskt och allt dumt bara rullade framför mig.

Detta blev starten för något nytt, jag ville inte se den jävla alkoholen mer, gick och hällde ut boxvinet som var kvar, vilket luktade som en sur syra i näsan.

Samtalet med den fantastiska sköterskan var underbart, grät floder, men jag fick prata, idag är det 24 dagar sedan jag drack sista droppen och då med 3 helger fria från alkohol, tre underbara helger och ser fram emot nästa nyktra.

Idag var vi på mötet med socialen, vilket jag varit sjukt nervös för med vad det skulle kunna innebära, det tog inte många minuter innan jag åter bröt ihop.

Det var ett fantastiskt möte där vi alla pratade, även om mycket handlade om mig, men jag kunde också påvisa var jag stod och hur mycket jag lärt mig innan uppvaknandet skedde, detta mycket tack vare detta forum och alla fantastiska människor här.

Det kommer inte leda till mer utredning utan dom ska återkomma till mig med tips på samtalspartner för min vidare hjälp och tips på vad jag kan söka mig till pga av att min sambo och även jag själv misstänker att jag kan ha ADHD.

Jag vrängs mellan otrolig stolthet, ett jävlar anamma och total lycka för att nästa stund än mer brytas ner och gråter.... men min sambo är glad och framför allt har denna korta tid lett till stor förändring mellan min dotter och mig.... vi har även börjat gymma ihop redan.

Jag älskar henne och min lilla familj över allt och jag ska faan klara detta och hoppas på vidare stöttning här, för jag vet att det kommer bli tufft i perioder, men just nu känn allt så jävla bra.. och är sjukt stolt över att min dotter hade modet att göra det hon gjorde.

Tror som FinaLisa - BAM ?✨- så plötsligt rasslar det till med de yttre vinsterna oxå?!
Du har ju verkligen haft fullt upp med långvarig sjuka samtidigt. Inte många som får klarare ögon, mer lyster i hyn etc då..?.
Eftersom det är sommarens drycker som hägrar, så skjut upp det tills dess vet'ja..?.
Du har jobbat dig igenom 4 veckor, så nog hade jag fortsatt..
inte vill du väl bli snuvad på de
fysiska fördelarna nu när du kommit så här långt..?. De kommer att komma!
Men även om jag märkt av fler av dem måste jag också tillstå att ngn närmre pigghet och energiökning, har jag knappast kunnat lägga märke till, för egen del heller..
Fortfarande kämpigt med sömnen..
Menmen, jag tänker inte ge mig förrän dessa oxå kommer min väg..
Vi kämpar på ett tag till - tycker du inte det? Häng på fram till midsommar vet'ja så tar vi ett nytt beslut då..?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Sådana drömmar är vanligt..Men ofta kommer dom mer sällan med tiden..Tänker också när jag vaknar ibland med vanlig huvudvärk, att så vaknade jag titt som tätt när jag drack..Det är verkligen ett eländigt beroende med alkoholen..Man mår dåligt både fysiskt och psykiskt, skam och skuld..Nära och kära som drabbas. Går ut över kärlek och ekonomi..Ändå fortsätter man bara att dricka..Så skönt att du snart är på benen..Så härligt att du håller nykterheten???

Strategierna ska ENDAST (Och det är ju tyvärr inte så bara men ändå!) handla om på vilka sätt du ska avhålla dig från A, och under hur lång tid samt också olika "beredskapsplaner" för ett eventuellt misslyckande av att hålla dig till grundstrategierna. Tänker jag ??

+1 !??

du något kring din eventuella bipolaritet? Det är ju en aspekt som definitivt påverkar hela din person varför också bruket av A..

Att du utvecklat längre depression som inte avlöses av uppåtperioder (vet inte om du har manier eller kanske blir hypoman) kan att ha att göra med effekter av långvarigt missbruk, tänker jag (ingen expert dock anser jag mig hyfsat kunnig inom psykologi/psykiatri)
Jag tänker att det är en vanlig samsjuklighet, vilket kan innebära att du kan behöva få hjälp med båda/hela paketet. Hur ställer du dig till det, att uppsöka den typen av hjälp?

/Nattflickan?