Senaste kommentarerna i forumet

Hej Holistic!
Jag är 70 år och har inte haft några alkoholproblem förrän de senaste 10 åren. Då började jag umgås mer med vänner som drack och började dricka mer i sällskap. Snart började jag dricka hemma också för att slappna av. Det kunde bli 1-2 glas vin 3-4 ggr per vecka. Jag blir aldrig bakfull eller illamående men om jag dricker mer än 2 glas kan jag bli trött dagen efter. Mitt problem är mest psykiskt. Jag tänker mycket på alkohol och dividerar med mig själv om hur mycket jag kan tillåta mig att dricka. Och det är ju svårt för mig att hålla upp mer än några dagar. Jag tänker just som du skriver att jag måste hitta andra sätt att hitta lugn. Har tänkt prova med yoga. I morgon är det nyårsafton. Jag har berättat för dem jag ska fira med att jag inte tänker dricka så jag tror att det ska gå bra. Hur gör du själv Holistic. Gör du uppehåll just nu och har du planerat att vara nykter nån särskild tid. Kram.

Tack!

Tack!

Jag hade en tråd där jag räknade ner dagarna för ett år. Problemet var bara att jag blev nästan mer påmind om alkohol när jag var här inne varje dag.
Det har gått bra för mig, från att ha varit på botten och hatat mig själv för det jag utsatt min familj för, till att må mycket bättre och känner mig som en helt ok mamma och fru ändå ?
Jag fick ett "återfall" drack nästan en hel flaska vin en kväll för drygt 2 veckor men det kändes ändå inte som ett nerlag. Jag hade kämpat jättehårt för en sak och äntligen fått veta att det gått bra. Det var som att all kraft rann ur mig och att jag äntligen kunde "säga adjö" och "göra slut" med vinet. Vet att det låter konstigt. Iaf, barnen sov och maken var inte hemma. Han kom hem sen och blev besviken såklart, men efter det har jag haft 0 sug och nästan inga tankar alls på vinet. Känner mig "befriad" från det och mitt liv går liiite lägre tempo än innan.
Jag kommer inte låta mig luras av detta dock, vet att det är superlätt att fastna igen. Antabusen står i skåpet för riskfyllda tillfällen. Men jag känner hopp och barnen verkar ha kommit över helvetets natten och min man säger ofta att han är så lättad och glad att jag inte dricker längre. Så fortsätt kämpa alla ni drute, det går om man bara vill och är redo!!! Med eller utan hjälp!

Ett Gott Nytt År!
Jag kommer inte vara nykter men siktar på att 2019 blir ett nyktrare och bättre år. Ända sedan slutet på juli när jag tog hjälp av AA och började skriva här på forumet så har mina tankar dagligen gått till mitt drickande. Det jag lärt mig hittills är ändå att detta forum hjälper och är ett stöd. Jag vill fortfarande "förändra mitt drickande", inte sluta helt. Jag ger inga nyårslöften för de brukar ändå aldrig hålla. Men jag har ändå lärt mig mycket utav er alla genom att läsa här och till viss del lärt mig en del om mig själv genom att läsa vad jag själv skrivit. Det är nästan lite läskigt! Jag har verkligen skrivit en totalt ärlig dagbok som ni andra läser! Å andra sidan är det ju precis det som är så befriande och lättar ångesten. Nytt år - nya tag. Önskar er alla ett ångestfritt, vilsamt och glädjerikt nytt år med mindre A och mer lycka!

Precis sånt här - har varit skild från min x man i fem år. Men...det blir aldrig bättre det blir aldrig mindre tjafs!! Fem år!!!) herregud när tar det slut?? O varje gång förr eller senare efter barnen då är hos honom en helg så kommer kommentarer typ:
Att inte barnen borstar tänderna duschar hjälper till hemma osv. Barnen bor varannan helg hos pappan o resten hos mig men alltid kommer sms om att bl.a. bla bl.a. hur fasiken ska jag orka?? Varför håller han efter fem är på så?? Fattar inte? Makt? Trycka ner eller vad? Har en underbar sambo som säger skit i honom men ja...

Tack för att du delar detta.. Vackert, sant och skrämmande
på samma gång...

Önskar dig ett Gott Slut & ett Gott Nytt År!

//John

...nu gjorde du mig glader ? men bra att jag inte fick några lajv ändå. Snittblommor bara dör ? Jag gillar blommor som växer ute och jaaa, ett nytt år snart, med en ny vår och nya sippor, utan att vi sippar ?

...och ett ständigt övande på förhållningssättet till livet. Tillvaratagandet av dagarna...

Häng på bara, hängslen och livrem, snickarbyxor och sparkdräkt! Alla medel är tillåtna för att mota Olle i grinn’ s a s.

Hur går det för dig tro? Ska kika in i din tråd innan jag somnar...

Gott Slut och Gott Nytt År!

Sent svar här men har varit "urkopplad" s.a.s.
Bra att du fixat det.. Låter fantastiskt med storfamilj och julmys som du haft :-)
Har själv inte hunnit gymma. Får bli ett nyårslöfte..
Vi kämpar på tillsammans nästa år också...
Lite sömnmedel till natten har det varit. Kommer inte ur det.
Men bryr mig inte så mycket om just det.
I morgon blir det några glas men ska inte överdosera..
Sen nykterhet i mängd igen. I första hand till Påsk..
Måste ha lite dyl. mål i sikte som målbild..:-)

Ha det gott

John

God fortsättning bästa kompisen Nurture,,
Hoppas din jul varit lugn och fin med familjen.
Min Jul har varit så som jag önskat mig :-)
I morgon nyårsafton utan fyrverkerier för min del.
Hunden gillar det inte och inte miljön heller.
Mycket tungmetaller och annat skräp i dessa
ting... Annars är jag nykter men i morgon blir det
lite av några drycker som är noga utvalda i förväg.

Ha det fint vännen och önskar dig ett Gott slut
och ett Gott Nytt År!

Kram

John

Och jag behöver verkligen all hjälp jag kan få ❤️

Tittar på ett foto av min gravidmage som jag lagt händerna där jag känner mitt barns rörelser...
Fick aldrig möta hans blå ögon (tack och lov) fick bara känna hur han levde rullan inne i min mage ihop med sin tvillingbror. Datumet närmar sig då jag fick honom i mina armar med slutna ögon ❤️

Så lika för mig. Hur svårt som helst att leva med. Ena dagen blir jag kallad alkoholist och att jag borde gå på AA, nästa säger hon att det är manligt att dricka och att jag inte alls måste sluta. Har kapat vad hon säger eftersom det ändras från dag till dag.

Fresia, jag är så klart ambivalent. Å ena sidan vill jag sluta dricka, å andra sidan tycker jag att min partners reaktioner om mitt fylleri är överdrivna. Jag lever för mitt jobb och familj. Är inte ute och vimlar på egen hand eller gör andra dumheter. Jag har ett ansvarsfullt jobb som jag sköter. Jag dricker, ja absolut men inte så att det påverkar min vardag och därför är inte riktigt klar med vems problem det faktiskt är. Svårigheten är nog min partner som är rätt kontrollerande, h*n styr mig genom sina regler som uppenbart svajar dag från dag.

Hej!
Ungefär hur gammal är du och hur såg dina alkoholvanor ut tidigare? Jag har samma funderingar som dig men har inte hittat något svar ännu. Finns det andra sätt för dig att hitta lugn och harmoni än att dricka alkohol? Blir du bakfull av alkohol eller känner du dig pigg dagen efter?
Kram Holistic

Är tillbaka. Det var väl ett och etthalvt år sedan jag skrev här. Då tog jag antabus under 7 veckor tror jag det var och därefter gick jag på samtal. Tänkte dricka mindre sedan typ tre glas vin i veckan. Jag dricker inte så hemskt mycket kanske en flaska rödvin i veckan men är väldigt fixerad vid alkohol. Jag dricker för att koppla av eller för att jag har det tråkigt. Nu på juldan kände jag mig ensam, och var ensam, så då dragk jag en hel flaska vin.
Har svårt att bestämma om jag ska sluta. Ibland blir jag rädd att det ska spåra ur helt och hållet och att jag ska dricka ohejdat. Ibland tror jag att jag bara överdriver för mig själv och att jag kan fortsätta. Efter juldagen har jag börjat läsa här och blev mer fundersam. Det verkar inte vara så många som lyckas trappa ner utan att trappa upp igen. Jag har läst många inlägg från vinäger och du verkade ju från början dricka mest som jag men sen accelererade det snabbt. Kanske blir det så för mig också. Just för att jag dricker som tröst och lugnande.
Iallafall fall har jag inte druckit alkohol sedan juldagen så det är 5:e alkoholfria dagen nu. Fortsätter tills vidare. Har inte haft några större problem ännu fast jag har varit på restaurang o umgåtts med vänner som har druckit vin.

Framför allt är det de 2 vita helgerna och julen jag ger mig själv medalj för.
Och gårdagskvällen då jag verkligen längtade efter vin.
Tror jag kör vidare så här - mest för att vara säker på att det inte är a som är orsaken till något.
Tack för pepp alla. Extra tack till dig Ultra det du "sa" om att känna mig stolt imorgon tog skruv. Behövde påminnelsen.
Fortsätt kämpa nu gänget!

Är fortfarande i ett stadie där jag faktiskt inte klarar att vara helt vit. Håller med hela mitt hjärta tummarna för dig. Men jag dricker inte i smyg längre. Det är jag nöjd som det ser ut nu. Vill komma till ett läge där jag hanterar alkohol i situationer där det bjuds i överflöd. Är i mitt jobb i många sådana situationer. Än så länge har det funkat. Men har inte utsatt mig för något extremt än. Gäller att ta en dag i taget och vara nöjd med det. Önskar dig en riktigt härlig nyårsafton som man ,för en gångs skull, kan minnas.

Min 29:e dag, blir nästan lite tårögd att 30:e dagen infaller på nyårsafton.
Ultra; jag känner igen huvudvärken. Jag har den nästan dagligen när jag vaknar. Nästan som en bakfylla, kan inte förstå varför.
Avslutade (nästan iaf) detta året med en 7 mil lång cykeltur i morse. Helt fantastiskt när solen gick upp över västkusten!
Imorgon är det nyår och vissa kommer köra helvitt och andra kommer fuska? litegrann.
Hoppas att det går bra för oss alla iallafall!
Hörs imorgon.

Hej!
Kul att höra, det värmer. Jag önskar jag kunde säga att det var bättre men det känns tyvärr ganska illa. Rent "officiellt" har jag ju de tre senaste månaderna haft en vit period. I två månader ca så var jag helt nykter men i slutet vart det mycket fusk. Firade jul med mina föräldrar och tjejen och farmor på vårt landställe. Min tjej tycker inte om alkohol och dricker inte öht så vi drack julmust tillsammans. Skjutsade henne till tåget på annandagen. Jag var kvar för att min kusin och hans föräldrar och vår morfar skulle komma förbi. Smygdrack faktiskt redan kvällen innan hon drog och sen gick jag väl all in. Sänkte massor av öl. Smygdrack för att försöka klara ångesten och vart ju till slut askalas tillsammans med min kusin. Hittade på en massa dumheter som att skjuta på hus på tomten med luftgevär och så gjorde jag den där idiotiska knivleken när man hugger mellan fingrarna snabbare och snabbare och försöker att inte skära sig. Hade besinning nog att det var en liten och rätt mesig kniv så det var inte helt åt helvete men ändå, vad fan höll jag på med? Dagen efter blev ju typ lika illa och jag vaknade med minnesluckor vilket inte är likt mig. Fortsatte smygdricka tills det var tids nog att morsan och farsan börjar dricka öppet vid tre-tiden. Höll väl ett lågintensivt drickande men vaknade ju ändå med den värsta ångest jag haft imorse. Dom är och hälsar på släkten nu och det var meningen att jag skulle åka hem med katten. Det första jag gjorde efter att dom dragit var att sänka några öl direkt. Kände sån jävla avgrundsångest. Jag känner ingen annan utväg än att jag kommer behöva berätta för dom vad jag har för problem. Skulle aldrig någonsin sätta mig full i bilen iaf så dom kommer ju ändå undra varför jag är kvar. Det här är så förjävligt. Ny rock bottom. Idag har det verkligen känts som att det inte går att inte dricka. Är typ rädd att man ska dö eller nått. Är också rädd för att min tjej ska tröttna på mig och mina föräldrar med. Men jag har ett sånt jävla hål i mitt hjärta och kan inte komma på något bättre än att försöka fylla det med alkohol. Mina föräldrar älskar mig på nått konstigt sätt vilket märks ibland men dom har under mitt liv knappt aldrig visat mig nån ömhet vilket jag tror har gjort mig rätt fucked up. Deras egna föräldrar var typ värre så jag förstår hur det blev så men det gör fortfarande så ont. Har alltid blivit väl omhändertagen materiellt men känslomässigt har det varit sämre. Är överdrivet självständig och vågar knappt lita på nån. På det sättet slipper jag bli besviken. Problemet blir väl att det går inte att leva så. Man kan inte vara ensam, som människa är det typ det värsta som finns. Bara så synd att känna att man typ fostrats in i ensamheten. Mina föräldrar är likadana och deras föräldrar med.

Aja, finns väl inget annat att göra nu än att riva av plåstret och säga till folk som det är. Jag har inte längre kontroll. Jag behöver hjälp och jag vill inte dö. Känns så jävla sorgligt att tänka att jag kanske inte skulle få se min trettioårsdag. Jag vet innerst inne att de runt mig som älskar mig skulle känna likadant men jag har en sån gnagande oro över att de egentligen skulle tycka det var skönt om jag bara dog. Jag är inte ett dugg självmordsbenägen och döden är det läskigaste jag vet så ingen behöver bli orolig på det sättet men man är ju fan rädd att man ska dricka för mycket och bara slockna en dag eller va med om en olycka på fyllan. Jag får ta tummen ur och gå till AA till slut. Jag tror ändå att den andan av ickedömande och värme jag hört om att det ska vara där är vad jag behöver. Vet inte annars vad jag ska göra

.

Du är så underbar o peppande i dina fina ord!! Man blir glad känner sig nöjd o nej jag ska inte svika mig sambon barnen eller någon här inne två dagar sen säger jag Hejdå till det gamla livet o hej till det nya härliga vita! Tjejträffarna kommer bli annorlunda men å andra sidan ölskar jag att köra bil o därmed må så mycket bättre dagen efter det ser jag fram emot o alla kilon som kommer rasa ac. Har gått ner två kilo de här 10 dagarna trots skräpmat chips godis o annat då kan man bara ana hur våren kommer se ut DET ser jag fram emot! Styrekramar o önskan om ett gott nytt vitt 2019 till oss alla!!

Känner igen mycket i din beskrivning, speciellt vad gäller jobbet. Mina barn är vuxna och jag har för det mesta inte spårat ur inför dem.

Men att ha ett arbete där man ska vara en förebild är tufft. Många extra frågor dyker upp och ordet bluff har jag själv använt när jag ifrågasatt mina val och beslut.

Du verkar så insiktsfull och vet vad som krävs. Tänk om det var så enkelt som att bara göra det...

"Jag vill inte sluta helt, men måste så klart." Ja, du skriver det själv, så är det.

Önskar så att du får lyckas. Fortsätt skriva, det brukar vara en hjälp i processen.

Kram

Ska bli ett helvitt år.
Jag var på god väg nu i november och december men så hamnade jag utanför banan igen...
Ingen totalkrasch, lite själsliga skrapsår men inte värre än att jag kan hantera dem. Men visst känns det surt...
Men förhoppningsvis kommer alltid en ny morgondag och nu är det ju snart slut på detta gamla jobbiga skitår....

Önskar mig själv och alla fantastiska forumvänner ett riktigt
Gott Nytt År???

.