Senaste kommentarerna i forumet

Inlägg för oss som äntligen tagit oss upp på den rätta vägen. Insprerande?

Att läsa om din resa! Själv är jag inne på dag tio och har inte känt ett sådant lugn inombords på år o dag. Tack för pepp i min tråd, du får pepp i retur??

Som att du skulle behöva ha tomma hyllor hemma under en tid. Tillgång på någon form av alkohol när impulserna kommer gör det trippelt så svårt.
Du får en impuls med alkohol hemma och du behöver bara vara svag vid 5-6 mindre beslut.
Du får impulsen utan alkohol hemma och du har långt fler beslut att ta. Allt i från att gå ut i regnet, hitta på ursäkter, åka, betala etc.. Och chansen att du abortar längs vägen är större.
Jag vet att du anser att din mans ”fingrejjer” är ett mindre problem men ärligt talat, är det så?
Har din man insyn i problemet? Kan du be honom att låsa in sitt förråd? Det är jävligt att stå emot i början men ännu jävligare att ha det framör näsan och stå emot. Jag tänker att du kanske måste hitta något sätt att inte göra som du gör idag. Bryta rutinerna. Kan din man laga mat ett tag om det är en trigger exempelvis? Låt honom handla så att inga 3,5: or slinker ner, eller handla mat på nätet? (3,5:or är fördjävliga säger jag av egen erfarenhet). Och försök med en dag i taget nu i början i alla fall, det hjälper lite. Men som kakka säger ovan så kanske det skulle vara bra och skönt att få hjälp ett tag?

Jag har varit nykter den här veckan vilket känns bra. I början av veckan hade jag ett sug efter alkohol men jag motstod det. Jag ville inte dricka alkohol eftersom jag hade lovat mig själv att inte göra det. Dessutom hade jag ett inbokat träningspass dagen efter och jag ville inte vara bakfull och trött på träningen.

En kompis är på besök i Stockholm och han föreslog att vi skulle ta en öl efter jobbet. Jag förklarade för honom att jag inte vill dricka alkohol eftersom jag planerar att cykla hem sedan. Jag förslog en promenad längst med vattnet och middag på ett gemytligt kafé. Han accepterade föreslaget och vi hade en angenäm kväll där vi diskuterade politik och dylikt.

Några kompisar skulle gå ut och festa på fredag kväll. De bjöd med mig men jag tackade nej eftersom jag hade en tidig morgonaktivitet på lördag. På lördagen spelade jag biljard med en kompis och vi åt lunch efteråt.

Mår efter drygt tre månaders nykterhet, efter tio års ständigt vindrickande, utmärkt och njuter av varje dag över att slippa eländet. kan köra när jag vill, ägna mer tid åt barn och barnbarn, har mer pengar över, ja, det finns väl knappast mycket som kan bli sämre av att sluta sitt missbruk. Men en sak som börjar bekymra mig är att jag fått värk i muskler och leder och det är rejäl värk. Jag som nästan aldrig tagit värktabletter i mitt liv vaknar nu ibland på nätterna och måste ta smärtstillande. Jag är stel i kroppen när jag vaknar och när jag suttit en längre stund. Är även öm om jag trycker över mina muskler. Kan inte röra kroppen utan att det gör ont någonstans och det så pass att det hindrar mig i rörelsen. Är det någon som slutat och som känner igen detta? eftersom det blommat ut efter jag slutat tänker jag att det ev är någon abstinensfas jag går igenom men hur länge kan man ha abstinens i så fall?
Önskar alla därute lycka till med sitt kämpande, det är tufft men så värt det. Kram

Ställer mig också frågan om hur livet kunde bli så här...
Försök att inte vara så dömande mot dig själv. Du försöker. Du gör så bra du kan. Vet precis hur det att vara trött och energilös. Försöker att inte vara ledsen. Bryr mig om dig och vill inte att du ska bränna ut dig! Bromsa så snart du kan! Man ska ju ta bort saker när det är för mycket. Vad kan du ta bort? Vad känner du tar mest energi från dig? Jobbet, dåliga samveten, etc? (vet, visst är det fantastiskt hur man kan tala om för alla andra hur man ska göra men gör det inte själv = jag). Skämt åsido.
Har du haft förmånen att träffa en KBT-terapeut? Om inte, kan jag rekommendera att du provar. När jag brakade gick jag ett år hos en fantastisk kvinna som öppnade mina ögon på många sätt. Tyvärr brakade jag igen, men hade jag inte haft alla de tankesätt och verktyg jag fick då hade dagsläget varit mycket värre. Det finns något som heter SOAL (Stanna upp, Observera, Acceptera, Låt Gå…) googla och läs om SOAL Mindfulness. Främsta användingsområdet jag har för detta är. Jaha, nu är det så här. Kan jag göra något åt det? Om ja, gör det, om nej, acceptera och gå vidare (dvs lägg inte energi på något du inte kan påverka). Hoppas du inte tycker att jag är framfusig som klampar in och skriver så här. Vill dig bara väl. Kram, och du, måste du verkligen städa idag?

Ta hjälp. Sjukskriv dig och rid ut skiten! Var beredd på att de blir tufft som satan! Gör det för din egen skull!

… och alla andra forumvänner. Det går uselt för mig... vet inte vilken helg i ordningen det är som jag slösar bort min energi på alkohol. Jag är, som vanligt, trött, ledsen och energilös. Jag har druckit i princip varje dag den senaste tiden, sen lyckades jag vara nykter i torsdags och fredags trots att det kröp i kroppen av ångest. Sen kom lördagen och jag var bjuden på middag. Ville inte alls åka dit utan bara vara hemma, så outsägligt trött. Men, mina barn hade längtat efter den där festen så jag kände mig "tvungen" att åka. Laddade med alkoholfritt och sa att jag hade ändrat mig och inte tänkte sova kvar (för att köra och hålla mig nykter). Sen, i sista minuten hade min kompis så "omtänksamt" ordnat skjuts till mig och jag "kunde" dricka vin. Och då gjorde jag det.... vilket gör att jag är dödstrött idag. Innan man helt tagit steget bort från alkohol så känns det som om jag behöver strategier, som att köra eller säga att man inte kan dricka av någon anledning. Min strategi igår föll och så gjorde jag. I det läget hade jag önskat att jag kunde säga till min väninna att jag valde att köra för att hålla mig nykter, att jag verkligen inte vill dricka. Men, jag lever ensam med min demon och så kommer det att förbli. Jag måste orka försöka en gång till! Samtidigt är jag livrädd för att jag vinner över A-demonen och inser att det inte var mitt största problem. Att det finns något större, som är ännu svårare att bekämpa, att jag kämpar för nykterheten men att den inte kommer att hjälpa mig. Om ni förstår vad jag menar. Nu vill jag bara vila och vara ifred, men måste jobba, städa, handla och allt annat som hör vardagen till. Hur kunde livet bli så här?

Kram <3 <3

Tack, snälla ni! Känner mig genast mindre ensam. Idag ska vi kalas här för min dotter som fyller 19 år. Hur fort har inte de här åren gått!
Önskar alla en fin andra advent!

Vill inte att du ska känna dig ensam.
Förstår hur du tänker (tror jag). Det finns så många olika riskbruk/missbruk/beroenden/alkoholiseringsgrader. En del har problem att bromsa i sociala sammanhang och blir dunderfulla, får minnesluckor och gör/säker saker som man ångrar efteråt, men har inga problem att vara "vit" till vardags. Sen finns det de som dricker för att döva, få energi etc, alltså självmedicinering och ofta dricker dagligen, mer eller mindre. Man kanske inte blir märkbart full, men anledningen till alkoholintag blir fel?
Vi alla här inne gör våra resor. Som är helt individuella. Vi har tagit ett aktivt beslut om att försöka förändra sitt drickande. Med det kan ju knappast menas att alla måste bli helnykterister. Det är lätt att känna sig misslyckad om man inte har det målet (känner så ibland själv när jag läser på forumet). Det är bara varje individ som innerst inne känner vad som är rätt för sig själv. Och den känslan kan ju ändras under tiden. Jag har full förståelse för dina val och prioriteringar. Är likadan själv.
Din livssituation berör och jag vill ge både dig och din son en stor kram. Tänker mycket på det du skrev om att sonen inte har vänner. Vet du om det är självvalt? Många introverta personer har ju inte samma behov av socialt umgänge? Min 18 åring väljer oftast att vara själv, han är helt nöjd med de cybervänner han har via datorn där han spelar och skapar musik. Din son är ju också vid datorn mycket. Har även han sina vänner där? Önskar dig en fin andra advent. Jag klantade till det med min leverans i fredags, så det är jobb hela helgen för mig. Suck.
Stora kramarna

tar mig friheten att lägga ut adressen som jag fått från säker källa.......
Katrinebergsbacken 35A

Och är det nån kunnig som kan tala om hur i h-vete man tar sig från Cityterminalen och ut till Liljeholmen med buss är jag väldigt tacksam ! Hittade en karta där det står att hållplatsen är under bron......Men inte vad som stannar där :-(( Eller hur det är med parkering där ?

Veckorna går så fort!
Man hinner knappt gå upp förrän det är dags att lägga sig igen...?

Skönt iallafall att varje morgon numera är utan bakrus?

Kramar
???

Alltid lika kul att läsa när det går bra ??

Det var längesen jag var på en fest där folk blev fulla och sega i huvudet. Men jag minns hur det var...?

Kramar
???

Fint att du är på rätt väg??
Lycka till?

Kramar
???

Jag tycker tvärtom att det finns och fanns flera som du och jag här på forumet.
Har läst på forumet ett drygt år och blev medlem i februari i år
Javisst, många dricker mycket värre där följderna blivit katastrofala.
Men många är också beroende på ett mer dolt och lågintensivt sätt och smyger med det.
Man behöver ju inte känna igen sig i alla.
För min egen del har jag följt dem som är som jag ungefär. Det vill säga har ett ganska normalt liv med familj, jobb och vänner.
Men som också har en dold agenda; alkoholen som gått över styr.
Och de personerna tycker jag är många här på forumet.

Och flera av oss har kommit ur beroendet tack vare insikten om att det inte går att minska på alkoholen tillbaka till en normal nivå.
Det är allt eller inget som gäller och det är oerhört skönt och enkelt när man insett detta.

Och forumet fortsätter att vara betydelsefullt för mig då jag kan läsa och bli påmind om hur jobbigt det är att vara fast i beroendet.
Och jag kan också glädjas med andra som lyckats och inspirera andra att fortsätta kämpa.
Så fortsätt och läs och skriv Femina, ge inte upp, till slut fixar du det?

Kramar
???

Idag gjorde jag något som jag verkligen inte förstår. Så sabla korkat! Jag hade druckit två 3.5 på dagen och när kvällen kom och det blev dags att laga middag smög jag ner i källaren och tog upp en flaska dyrt vin, men det gick fortfarande att få tag på den PÅ SB. När jag började laga maten insåg jag att jag inte var sugen på vin! Jag menar, INTE alls sugen. Men vad gör jag?! Efter mycket dividerande med mig själv öppnar jag flaskan med tanken. "det går över!"
Där, hade jag lätt kunnat stoppa mig om jag inte hade bestämt mig för att öppna långt tidigare. Men är så fast i att göra vad jag tänker.
Varför kan det då inte funka åt andra hållet? Jag bestämmer mig för att inte dricka och gör inte det även om en bar kommer förbi! Sliter mitt hår!

Ja, det är kanske motivationen det är fel på, eller bristen på. Jag vågar liksom inte. Det biter inte på mig att alkohol är skadligt även om jag vet att det faktiskt är det. Mina levervärden är toppen, trots alkohol och mediciner. Äter massor av treo som också påverkar levern men ändå är det bra. Min trogna gamla lever.. Vi får väl se hur länge den orkar. Men, jag vill inte veta det så det är bättre att fimpa medicinen.

Jag känner ofta likadant när jag läser här och känner igen mig i mycket men är långt ifrån botten i detta men lik förbannat är det ett problem. För mig. Har ingen story att bidra med, jag super inte tills jag stupar och inte vet vad jag gör, men jag dövar mig med vin för att slippa känna, tänka, ta beslut eller för att få ork och energi och ta tag i det jag måste. Och jag har ångest för att jag dricker, för ofta, för mycket, för att mitt liv blivit så att jag måste ta till detta för att orka vara. Jag vill inte det! Jag vill inte vara beroende , vill inte att det ska styra, ha makten över mitt liv. Och jag vill inte hamna på botten fast det kanske är dit jag är på väg? Jag vill bara känna ro. Sinnesro. Det är ett vackert ord.

Vi hade matgäster ikväll. Goda vänner och deras ungdomar. Jag la ner mycket arbete på maten. Stöd i käket hela dagen. Istället för vinet blev det te. Jag är så nöjd. De andra drack vin, öl och till och med en likör som jag köpt. Ändå var jag inte sugen. Jag drack julmust och vatten och tror att jag njöt lika mycket som de.
Vet inte vad som hänt men helt plötsligt kan jag låta bli. Känner mig stark, det är så skönt att känna att man har kontroll över sig själv. Imorgon åker jag till gymet sen ska jag ha en låt dag i soffan med min stickning.

Det blir 20 dagar idag... Känns bra. Nyss hemkommen från glöggfest. Väldigt trevligt och skönt att vara nykter. Nu ser man verkligen saker med andra ögon och skäms nästan lite över "pinsamma" fulla människor, fastän de bara var salongsberusade. Blir svårt efter ett tag att hålla igång ett vettigt samtal bara, när motparten är påverkad och man själv är nykter, någon som upplevt samma?

Och @Nuture just nu är mina studier allt annat än energigivande.... Vill bara ha min jävla examen....

#Mrx
Tack för ditt inlägg. Jag känner mig ofta rätt ensam. Självklart är jag glad över att inte behöva känna igen mig i många personers berättelser, det kan alltid vara värre! Dock kan jag känna mig rätt utanför av att inte riktigt passa in någonstans. Här på denna tråd på forumet, känner iallafall jag att inget annat än total nykterhet är det enda rätta. Det kanske det är? Men finns det verkligen inget mellanting? Vi, på den här tråden, är så himla olika. Vad jag förstår så får man på Riddarmottagningen i Stockholm själv besluta ifall man vill ha hjälp att dra ner, "förändra" sitt drickande (till det bättre får man förmoda) till att sluta helt. Flera på Admin verkar ju vara knutna dit. Jag kan liksom inte alls identifiera mig med någon som häller i sig starksprit kanske redan på morgonen och tar med sig alkohol till jobbet. Jag menar absolut inget illa mot någon som känner sig träffad. Det är bara inte min verklighet! Men jag kan ha ångest, oro och problem i alla fall.

Jag tycker det är otroligt intressant att läsa andra människors inlägg här i forumet. Det är så skönt att inse att man inte är ensam med sina bekymmer. Med pepp och positiva tankar kan vi tillsammans förändra våra liv till det bättre.

Jag känner igen mig i ditt resonemang. Jag har varit stor konsument av öl och vin under hela mitt vuxna liv. Jag har alltid jobbat och skött mig bra. Jag har som mål sättning att försöka minska min konsumtion rejält. Känner mig inte som alkis och har inget sug. Alla blodvärden är bra jag kollar dessa varje år. Däremot har jag en tendens att dricka för mycket när jag dricker. För över 10 år sedan var jag på ett AA möte. Jag kunde inte alls identifiera mig med de andra i gruppen. De flesta var sjukskriven eller arbetslösa och hade som jag uppfattade mycket större problem med alkohol än mig.

Kanske det borde finnas 4 avdelningar inom forumet istället för tre. En avdelning mellan 2 och 3. Mellan "Förändra sitt drickande" och "Det vidare livet". Avdelning "Aldrig mer", "Nu får det vara nog", eller liknande. Bara en tanke...

Jag är inte redo att lägga A på hyllan helt och hållet ännu. När jag läser runt på forumet om folk som dricker lösningsmedel eller sju helrör på sex dagar så kan jag inte identifiera mig. Inte så att alla gör det men det känns väldigt långt borta. Likadant som jag beskrivit tidigare på mina AA möten. Nog för att jag dricker vin för mycket och för ofta men jag står frågande när andra pratar om "avd 54", sina missbrukande föräldrar osv. Det känns som om "alla" förstår vad som menas och nickar hummande utom jag. Det finns förstås olika grader i "helvetet". Men vissa verkar hälla i sig vad som helst tills de stupar. Inte bra förstås. Kan vara rent dödligt. Men där är inte jag. Jag känner mig väldigt kluven inför detta. Finns det verkligen inga fler här som känner igen sig?