skrev Arminius i Botten
Hur går det för dig?
skrev Ullabulla i Sober December
När jag scrollade runt.
Jag har i många år dolt mina rädslor och skamfyllda hemligheter.
Sånt som jag trott att bara jag brottats med.
Spöken som växt sig väldigt stora och skrämmande i garderoben.
Omgav mig med svaga personer så jag fick känna mig som uberproffset.
Men så en dag hände nåt.
Min värld rämnade ganska rakt av och jag fortsatte förstås att hålla ihop mig själv så gott jag kunde.
Men till slut gick det inte och iom det så började jag pysa ut lite hemlisar som du gör nu.
Och det märkliga var att när jag var fullständigt ärlig om vad som pågick kring någon enstaka sak så fick jag tusenfalt tillbaka.
Folk öppnade upp och gav tillbaka och det blev jättefina samtal.
Nu flera år senare så har jag visserligen några lik kvar att gräva upp,men bara för de allra närmsta.
En del vet och andra inte.
Och ju värre hemlisar jag delat ju större blir lättnaden.
Kanske finns det någon i din yttre närhet som du känner förtroende för,men som inte delar din innersta sfär.
som du vet skulle bära din hemlighet vidare som en hemlighet.
så kanske den till slut mister sin kraft och inte ens blir intressant längre?
skrev Denhärgången i "Antabus närmar sig.".. - flyttar över till andra forumet. Nykter nu!
Du är såklart inte värdelös! Du är fantastisk och stark och du kämpar så bra du orkar just nu, det är alldeles tillräckligt.
Det låter som att du skulle behöva tid att tänka igenom din livssituation och vad du egentligen vill. Det är nog lättare om du kan göra det med lite nykterhet bakom dig.
Styrka och pepp <3
skrev Ultra i Måste ta tag i mitt drickande
En ny dag, en ny vecka...känner ångesten som ligger o kryper i kroppen men idag en dag utan A...dag 1 så har en lång väg att vandra....ha en bra dag alla ni där ute
skrev FinaLisa i Alkohol min älskarinna
...och många dagar??
Grattis igen, fredde-s!
En vit jul ska det bli även här?
Kramar???
skrev IronWill i Den stora diskussionstråden om alkoholrelaterade krämpor!
Tyvärr vet jag inget om det men förstår att du är orolig för din son hur som helst men du behöver nog tänka på dig själv och ditt mående också. Du kan bara ställa upp så gott du kan, men sen måste han själv vilja ha förändring. Men det hjälper inte honom att du mår dåligt hela tiden. Lättare sagt än gjort. Du hittar säkert bättre råd i anhörigdelen av forumet där andra i liknande situationer vet mer om hur det är. Hoppas det går bra för er båda.
skrev Dee i 365
Jag undrar också 365! <3
skrev Nurture i 365
.. är du, vännen ?
skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv
Det finns saker som gör mig arg, förbannad. Jag har ingen ventil, utom A. När jag dessutom inte kan få något stöd från någon känner jag mig väldigt destruktiv. Som nu. Känner mig asförbannad men min man ligger på soffan och sover på nedervåningen, som alltid. Barnen är vakna i sina rum. Jag får hålla inne med all ilska och frustration. Jag har lust att skrika men det går ju inte. Får lust att göra en massa destruktiva saker som skriker hjälp... Min enda utväg är mer bedövningsmedel i form av vin. Just nu kanske min trigger är lite trivial och inte i proportion till min känsla. Men känslan finns där! Överdriven eller inte. Och varför är den överdriven? Det beror ju inte bara på vad som hänt nu utan alla de känslor och händelser som jag upplevt i hela mitt liv fram tills nu!
Nu fattar ju ni ingenting vad jag pratar om och även om jag skulle försöka förklara det så skulle ni inte fatta vad som är så hemskt med det. Men det är ju detta som blir så svårt! En till synes trivial händelse kan väcka upp en jäkla massa känslor som har sina förklaringar...
skrev John-Erik i Sober December
Självklart..
Fixar..
:-)
skrev Manda i Nytt tag mot alkoholen
Fint att du är tillbaka ? Visst ör livet enklare och problemen (som ändå dyker upp) lättare att hantera utan alkoholen. Kram ❤️
skrev Manda i Vända till nästa blad!
Vad bra att du börjat träna på gym ? Hoppas allt bra med dej? Själv ska jag ut och jogga i morgon, hoppas bara på att snön är borta ?. Ha en fin ny vecka med fokusering på positiva saker och ett hälsosamt liv ❤️ Kram
skrev mamma-julia i Den stora diskussionstråden om alkoholrelaterade krämpor!
Min son fick för 2 år sedan veta att han hade början på skrumplever. Var då nykter ett år men började sedan dricka igen. I somras fick han blödande magsår och efter det skötte han sig någorlunda men började igen i en period av stress. Fick nya blödningar igen och ambulans till akuten. Vid gastroskopi syntes sköra slemhinnor i magen och små bråck i matstrupen. Läkaren sa att det inte behöver bli några besvär av bråcken om han slutar helt att dricka vilket han också gjort. Men att leva med den här diagnosen känns för mig som mamma helt outhärdligt. Vet ju inte om det händer igen, känns som en ständig beredskap som påverkar livet så mycket att framtiden känns skrämmande. Någon med erfarenhet av bråck i matstrupen? Jag vill bara få något hopp att hänga mig fast i, något som gör att jag vågar leva. Både han och jag lever i rädsla och ångest och allting annat ställs åt sidan. Så orkar jag inte med att ha det, behöver hopp. Snälla, om någon vet något om det här, skriv en rad.
skrev Tomen i Sober December
Hopp! Det döljs bakom Lucka nr 16.
Ska detta gå, kommer man att klara detta?
Idag känner jag hopp, idag var det andra gången på kort tid som jag gick på puben och träffade kompisar och drack ramlösa . Så i dag fylls mitt sinne av hopp, hoppet att kanske kunna förändra mitt drickande.
Visst, det har funnits tidigare. Men har då aldrig vågat visa min nykterhet som nu.
Så nu hoppas jag vi alla kan insupa en stor nypa hopp. Det går. Du, ni, vi , jag.Alla kan lyckas. Så nu kör vi så det ryker om oss . Det finns hopp !!
PS
John-Erik Kan inte du vara så vänlig och öppna Luckan på Torsdag?
skrev fredde-s i Alkohol min älskarinna
400 dagar. Också en fin siffra.
Mycket dricka nu i min omgivning med julbord och glögg lite var stans. Inget sug alls, det känns inte lockande. Det kommer bli en fin vit jul. :)
skrev FinaLisa i Otroligt
Tredje advent och dag 46.
Inget sug, inga tankar på alkohol.
Så jäkla underbart!!
Kramar
???
skrev Pianisten i Snart helg igen
Läser just ditt sista inlägg. Anhörig, men ett eget beroende? Inte helt säker på hur jag tolkar ditt beroende men vaknar av ditt skarpa svar.
Jag hör rösten av någon som redan är skadad av närheten av alkohol. Och jag vet att du ifrågasatt mig innan men jag påstår fortfarande att jag ännu inte hunnit skada någon annan är mig själv. Därför är jag inte helt säker på svaret om min rättighet att fortfarande dricka. Jag tror att alla som är beroende gör vad som är nödvändigt för stunden, för att inte gå under. Jag som är alkoholberoende tror att jag kanske tom skadar mina barn mer för stunden genom att gå runt i det mående som är abstinens än att ta de där glasen som ger tillbaka balansen. Så kanske det var ännu mer ikväll när jag är ensam med dem.
Har just lagd dem till sängs. Vi brukar när jag eller mamma inte orkar läsa en saga sjunga ett par sånger istället. Ikväll tog jag fram gitarren spelade lite till vår sång. Har aldirg hänt innan, jag är inte särskilt bra på gitarr, men inte lika lätt att bära in pianot.. :) Det blev en väldigt mysig stund, kanske bästa på hela dagen och jag kramade om dem så hårt innan vi släckte lampan. Jag är inte självmordsbenägen men rädd över den lilla tanke som kommit att ibland döden känns som den enda rofyllda tanken.
Du har kanske inte följt min tråd sedan början Ullabulla men jag berättar i ett inlägg om vad som hände när jag sökte vård både första och andra gången som gör att jag inte har något förtroende för den längre. Visst jag är det levande exemplet på en som står för att du är själv ansvarig för dina problem och att ta itu med dem! Men jag hade inte varit här om jag fortfarande kände att jag har koll på situationen.
skrev Ultra i Måste ta tag i mitt drickande
Chansen: jag hänger på...idag var det julbord o blev 2 öl (bara) men nu får det bli lite ordning på livet så imorgon blir dag nr 1 utan A, känner mig så sliten o trött av giftet
skrev Chansen i Måste ta tag i mitt drickande
Jag höll upp i tre månader för två år sedan, drack ganska kontrollerat i ett par månader efter det men sen var det nästan dagligen i gammal god vana. Gör ett nytt försök nu, har dock inte bestämt hur länge än. Funderar på tre till sex månader.
Skall se om det hjälper att vara med här samt att jag har berättat för min fru hur det ligger till.
Häng på så klarar vi det tillsammans!
skrev Holistic 2 i Hur återgår man till en låg alkoholkonsumtion?
Hej!
Tack "Chiron"!
Det är en bra synpunkt "Ångestmoln". Om jag dricker två glas alkohol blir jag oftast sugen på mer. Jag instämmer. Alkohol påverkar beslutsförmågan kraftigt och gör tyvärr att omdömet försämras. Jag försöker att köpa små mängder alkohol från systembolaget. Detta gör att jag aldrig har tillgång till stora mängder alkohol och jag undviker därigenom att bli för full.
Jag har tyvärr druckit alkohol under veckan. Det blev totalt fyra glas under en vardagskväll vilket resulterade i trötthet och bakfylla dagen efter. Det känns tråkigt att sätta upp regler angående nykterhet som jag sedan inte kan hålla. Jag överväger därför att inte sätta upp nya regler.
skrev Ullabulla i Snart helg igen
Dina murar har fallit.
Dina försök till att upprätthålla fasaden,eller din rätt att dricka börjar vara rätt frätt i kanten.
Nej,det är inte ok eller normalt att vara onykter tillsammans med sina barn.
Nej,det är inte ok att vilseleda din fru att kunna åka iväg för egen tid när du är onykter.
Och ändå är du det.
Du har tappat kontrollen och vill då ta till den yttersta flykten,göra slut på alltihop.
Och visst,det är en mmöjlighet som alltid ligger där som en möjlig lösning.
För dig.
Inte för de du lämnar kvar som kommer att undra varför du inte sa något.
Varför du inte kom till dom och berättade.
Sa som det var helt enkelt.
Din fru kanske vill skiljas,ja det är en möjlig utväg.
Hon kanske kommer att bli misstänksam och vilja lukta på dig,kräva bevis.
Kräva att du söker hjälp.
Och vad händer då?
Kanske det är så illa att du faktiskt blir frisk?
Jag vet att det är hårda ord från en medberoende som du tror inte förstår.
men tro mig,det gör jag.
Mitt kemiska beroende och den kick jag får av mina dyssiga beteenden som jag försöker avstå är också väldigt starka.
Och när jag avstår så uppstår en abstinens som inte är nådig.
Mitt ex kämpade i många år med psykiskt dåligt mående,en uppgivenhet depression och till slut en utbrändhetsdiagnos.
Men sen han fick hjälp och slutade dricka så vips,försvann också alla psykiska problem.
Mystiskt va?
Jag menar inte att raljera över din situation,jag förstår att du lider både över vad du gör mot dig själv och dina anhöriga.
Men hjälp finns att få,bekännelser kan göras.
Valet är ditt.
skrev Pianisten i Snart helg igen
Föregående helg vändes på något vis med en kraft från ovan som slog ner i mig och gjorde att jag vände på en femöring på lördagskvällen och blev nykter. Hela veckan som gått har varit i kamp mot tristess och försök att hitta det positiva i att vara nykter men det har inte gått alls. Hållit mig nykter trots allt. Tror det beror på att veckan varit som den varit att jag inte tvekade knappt en sekund att dricka igen nu när det blev fredag. Jag kände på nått sätt inom mig att kraften var slut att stå emot. Helgen har varit fruktansvärd psykiskt. Lever i en känslomässig storm och gör allt för att hålla fasaden vattentät mot min familj. Jag lider av tristess men jag vet verkligen inte heller vad jag vill.
Hållit mig från att dagdricka med balans på en hårnål idag, men efter lite adventsfika med avsmakning av årets starkvinsglögg så är det igång igen redan kl 17. Min sambo har åkt iväg för att träffa lite vänner på "adventsmys" så jag har fritt fram att göra vad jag vill så länge jag har barnen i min koll. Jag är verkligen orolig nu. Jag har inga mer kort i ärmen. Jag har inga intressen, ingen lust till någonting. Inte ens när jag försöker tänkta om jag fick göra precis vad jag vill utan att något begränsar mig. Det enda jag vet som kan hålla mig ifrån att dricka är att träna som en fanatiker utan balans, den vägen har jag redan gått mist 10 ggr. Den leder bara till en återvändsgränd. För första gången börjar jag känna att det hade bog bara varit lättast att inte leva mer..
skrev Igelkotten i Äntligen ute ur garderoben
Att ha en längre tids nykterhet för att sedan ta ett nytt beslut tycker jag fungerar bra. Som Luddrigt skriver är det bra att få distans och sedan fatta ett nytt beslut.
Jag tappade "kontrollen" helt igår. Drack glas efter glas tills boxen var tom och klockan midnatt. Hur kunde jag spåra ur så? Läskigt...