Senaste kommentarerna i forumet

Största delen av de som var där var min sambos vänner, de jag satt med en stor del av kvällen var deras respektive, föll sig naturligt att vi pratade medan de andra hade sitt..ursäkta ordvalet men menade inget med det.

Det var en bra jämförelse Santorini...jag för jag tänker ju på det med sorg och längtan...idag hade jag samma sug efter träningen, åkte och köpte kvällsfika istället. Känner att jag tänker mer på A än jag brukar, antagligen för att jag inte "får" dricka...Känns jobbigt inför helgen, att inte kunna ta ett glas medans man fixar det sista med maten och kunna dricka ett eller två glas till middagen. Fast redan nu när jag skriver detta så inser jag ju att det bara är bra, så trött jag är och så ledsen för det som hände (barnen är fortfarande oroliga och pratar om det, skär i hjärtat att det är jag som satt dit den taggen)
Fortfarande besviken över resultatet jag fick i fredags, men bara att kämpa på. Vad ska man annars göra?

Trevlig kväll alla snälla människor!

Tillsammans klarar vi att motstå..Använd HALT..Var vaksam på när du känner dig Hungrig, Arg, Ledsen, Trött/Törstig..Det är ofta då vi tar till alkohol..Spela hela filmen..Dvs. Tänk vad som händer efter första glaset..Flera glas..Senaste värsta fyllan. Allt dåligt som alkoholen förstör för dig och andra..Du klarar det?

Om du inte kan hänga med utan att dricka, så får du skapa din egen fredagspepp. Kanske skaffa nån kul aktivitet på fredagar. Ett bra träningspass och fika med någon efteråt. Massa godis (för alla kalorier du inte får av alkohol) samt Netflixmarathon. Gå på en stand-up/fotoutställning/fotbollsmatch. Nån form av belöning och bryt mellan arbetsvecka och helg. Du spar antagligen en del pengar som du kan lägga på annat. Jag hänger på vissa aktiviteter (pub, aw, utekväll) om jag uppskattar de som är med. Förr uppskattade jag alla efter några glas. Men nu bara om jag verkligen vill och inte lika länge. Har faktiskt varit kul ändå. Men som sagt kan du inte stå emot så hitta något annat. Se det inte som ”förlorad tid”, gör något av den.
Om jag kollar på alla festkvällar jag haft mellan 25 och 40, så kan jag nog inte säga att jag hade missat speciellt mycket om jag gjort något annat av tiden. Hade säkert faktiskt haft det bättre om jag skitit i 90% av dem.
Var kreativ!

Nu var du hård Nurture. :) även om du säkert har delvis rätt.
Jag känner väl igen det där. Hade i mitt fall inget att göra med något annat än kärleken till fyllan. Männen söp ofta hårdare och längre och där passade jag bättre. Ibland kunde det hända att jag stannade kvar. Inte för sällskapet dock. Eller jo för att ha nått över huvud taget, vem det var var mindre viktigt efter 6-7 bärs. Bara jag slapp sluta kröka.

Men du (TS) skriver att din familj betyder ”precis allt för dig”. Då måste du jobba på att visa det. Annars är risken att det är alkoholen som betyder precis allt för dig. Du har ju hittat rätt som skriver här. Och det är ett bra steg på vägen. Iaf var det det för mig. Och det är lite av en klassiker som du beskriver ovan. Man lovar och håller sen upp ett tag (tills ångesten släppt) och börjar sen smått förtränga hur man betedde sig och vad som hände. Lite tvivel på om man faktiskt har problem. ”Lite snefyllor händer väl alla”. Sen ”lite öl ska man väl klara av?”. Och vips så kör man på känn igen. Observera att det är samma ”känn” som funkade så bra förra gången. Ditt ”känn” skulle aldrig få körkort.
Ska du skära ner så funkar det med stor sannolikhet inte på mycket länge att gå på känn. Jag har iofs aldrig lyckats men rent erfarehetsmässigt så är det när jag släppt på reglerna som det fallerar. Eller om jag testat en regel som ligger över gränsen där man skiter i regler.
Jag valde att sluta helt för 6 månader sedan. Känns jobbigt men fan så mycket bättre än det du beskriver ovan. Du hittar liknande historier i varenda tråd här. Tar du tag i det nu är du 3,5 år före mig! Min fru är nu betydligt mer övertygad om att jag menar allvar och jag kan verkligen (börja) säga att familjen betyder allt för mig och mena det. Innan var det dagsvis om det var ölen eller familjen som dominerade min värld.

– du är ett riktigt ankare!!

Du har hittat hit och ger det en chans. Som du skriver är du på din dag 1 nu igen samtidigt har du lång erfarenhet av nykterhet i bagaget. Även om det inte känns så just nu finns det kanske någonting från det du tidigare gjort som kommer kunna vara hjälpsamt framåt. Du har sökt stöd och är nu beredd att testa oavsett vad du har för tankar ger du dig själv det här. Någonstans ifrån hittar du en energi och tar steg. Bra idé att kasta ut flera krokar som du gjort och du kommer må bättre på sikt. Nu är du precis igång!

Fortsätt gärna skriva och läsa här, ibland behöver man skriva lite innan en tråd får fart. Ser att du startade två, kan vara att något hängde sig eller liknande. Bra att du tog tag i det och direkt skrev en gång till!

Igen, varmt välkommen!

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för era kommentarer. Jo alkoholen är ju definitivt inte bra för lever eller annat i kroppen. Jag kommer att klara av det utan antabus. Hade ändå planerat att sluta med det i januari. Tur att jag gick på kontroller och inte beställt antabusen på nätet och bara kört på. Nu kämpar vi vidare!

Kämpa! Inte lätt det där men ta små steg i rätt riktning nu ?

Jäklar vad tufft att det kom så från "ingenstans". Jag åt bara antabus ett par veckor men det var jag själv som valde att sluta med det, så då är det ju en annan femma.. Vet inte vad man kan göra, kanske finns någon annan medicin som kan hjälpa till men som är bättre för levern?

Vad tror du alkohol har för påverkan på levern? Jag förstår att du känner att antabus är en krycka. Men läs om alkoholens skadeverkan på kroppen och på psyket, så kanske det hjälper dig att motstå giftet..Tror nog att med lite vilja och forumstöd så klarar du det ändå..

Kul att du är här! Grymt bra ju att ha varit nykter så långa perioder. Har du reflekterat över varför du tagit återfall? Tror det är viktigt, för du har ju lyckats jättebra att vara nykter länge förut. Så frågan blir varför du börjat dricka igen? Och om det skett flera gånger att du tagit återfall kanske du kan fundera och se om du hittar några mönster? Stort lycka till!

Ser att ditt inlägg liksom försvann i mängden. Det låter som att du valt att verkligen ta hand om dig (utifrån en annan tråd) och gör vad som redan nu och på sikt kommer gynna dig. Med det sagt är det inte enkelt och just den kvällen då du skrev blev det extra tydligt för dig att du vill finna andra arenor än de som innebär alkoholdrickande. Vad gör man istället, var och med vilka? Viktiga reflektioner, du vill forma ett liv som passar dig och inte "bara" passa in eller göra det som kan funka för andra.

Jag hoppas att du stannar hos oss och fortsätter berättar om hur det går och vilka erfarenheter du gör.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Småbarnslivet.
Alla krav och plikter som knäcker lusten och närvaron er emellan.
Och från anhörigperspektiv som jag är i:
Ditt drickande och tränande och ditt mående som gör att det blir tungt för henne att känna det hon egentligen känner för dig?

Jag har förstås ingen aning.
Men om du läser runt bland anhörigsidorna så är det just bristande tillit och tilltro till den som dricker som skapar avstånd och frustration.

Man måste helt enkelt skydda sig själv då det gör ont att den man lever med inte mår bra.

Men det här är min vinkel ur mitt perspektiv.
Jag har samtidigt full förståelse för din längtan efter närhet och mening med din partner?

Användaren Isis är registrerad med en annan gmail-adress. Det kontot verkar inte ha skrivit några inlägg (om du inte har tagit bort dem). Bägge konton är ca 1 vecka gamla. Om du har sparat inloggningsuppgifter i din webbläsare så kan det ibland bli så att den ändrar inloggningen automatiskt. Vi kan säkert hjälpa dig reda ut det här. Kan du skicka ett mail från den adress du vill använda och skriva det kontonamn som du vill ha så kan vi lösa det.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Skickar styrkekramar ❤️

Har precis varit nere på Beroendecentrum för mitt återkommande veckobesök med Antabusutdelning och lite småprat. Idag fick jag reda på att min levervärden blivit lite sämre pga Antabusen. Fortfarande inom gränsvärdena för en helt frisk lever men de har varit i en stigande bana sedan jag började med antabusen för sju veckor sedan.
Så beskedet var att de drogs in med omedelbar verkan. Jag är väl en av få som bett dem tänka om lite och frågade om jag kunde få ta dem en bit in i januari, ville ha dem som en krycka under jul och nyårshelgerna men det ville de inte. Ska ta nya prover om två veckor så får vi se om värdena börjat sjunka igen.
Jag har var it helt inne på att ta Antabus under minst tre månader för att inte ens behöva frestas till att ta en droppe men om två veckor när antabusen är ute ur systemet så kan jag ju det. Detta triggade igång en ångestkänsla som är rätt stark. Kommer jag att vara stark nog att fortsätta mitt vita liv om två veckor? Det har ju hittills gått så jäkla bra. Fan också! Bra att detta forum finns! Bara att skriva dessa rader lättar ångestpåslaget lite. Fortsatt fin vecka alla ni forumvänner!

Jag skrev på fel ställe, ursäkta en newbie!

Hakar upp mej på det där. Det var alltså viktigare att vara den store vite mannen och stanna med grabbarna ?

Här har du en krake som inte kan sluta dricka. Har sagt många dumma saker och sårat människor på fyllan. Ångesten kommer alltid som ett brev på posten. Alkoholen gör mig bara dum och dryg. Har aktivt sedan den första september försökt att ändra på mitt dryckesmönster. Det går lite Si så där men jag stolt över mina framsteg. Kämpa på tillsammans räknar vi vita dagar. :-)

Jag känner igen mig. Jag har alltid haft svårt att sluta dricka när jag väl har börjat. Alkohol in vettet ut är det som gällt. Detta blev mer tydligt under hösten och en dag för sju veckor sedan kände jag att det inte gick att lura sig själv längre. Tog hjälp av min fru och Beroendecentrum. Äter sedan dess antabus och har inte druckit en droppe. Känns jäkligt bra idag. Vi är alla olika, för mig hjälpte det att söka hjälp och erkänna min alkoholism. Bra att du har tittat in här på forumet. Finns många kloka ord och erfarenheter här.

Hej alkoholhjälpen, känns som det var evigheter fastän det bara är tre veckor sedan sist, allt gick ju så bra! Idag är det ångest, ångest, ångest. Jag tappade det. Tappade min träning och sen föll allt. I helgen tippade det över. Den jävla helgen.
Känns som det började falla redan förr-förra veckan. Allt rullade på så fint. Men som från ingenstans så kände jag mig plötsligt bara ledsen. Träningen tog emot och jag började ifrågasätta allt. Var är jag på väg. Vad vill jag med livet? Har jag ett kul liv nu? Ja ni vet de här jävla hjärnspökena.
Nu blir jag bara mer och mer passiv. Dagar då jag inte kunnat träna i kombination med dagar då jag inte vill träna blir fler och fler. Och för mycket alkohol.
I helgen sprack mitt löfte att inte dricka hemma också.. men det har redan för ett par veckor sedan blivit för mycket ändå. Kanske låter konstigt för vissa men jag har ett jobb som ibland involverar alkohol, kundaktiviteter. Jag planerar inte dessa aktiviteter själv, jag är med för att bygga relationer. Du måste väl inte dricka tänker säkert någon. Nej, såklart är man inte tvingad till det. Men det tas för givet.. ni vet som det gör då och då och då är det ganska svårt att stå emot, särskilt om man är lite ny på jobbet. Den senaste tiden har det varit flera kundaktiviteter och så lite privat festande upp på det också där det varit "tillåtet" Ja minst ett par kvällar i veckan med mycket alkohol har det blivit. Hur tänkte jag här? Inte alls. Trodde jag att det skulle fungera bara för att det inte var hemma?

Ja så nu sitter man här igen. Igår hade jag en av mina värsta bakfyllor i mitt liv. Efter en sedan länge planerad utekväll med gamla kompisar. Trodde huvudet skulle explodera och ångesten från helvetet. Tankar bara snurrar. Blev ju inte bättre eftersom jag gjorde bort mig också, i lördagskväll.. Träffade en ytterst bekant tjej när vi var ute på krogen. En vacker och supertrevlig tjej och vi stod och pratade en lång stund i baren. Sen gick hon vidare. Kvällen gick och jag blev mer och mer onykter. Tankarna började snurra. Jag ville träffa henne igen. Så jag letade fram henne på internet och skrev ett meddelande, frågade var hon var. Sådär från ingenstans. Idiot. Jag fick inget svar. Gjorde lite ont. Lite senare skrev jag ett meddelande till, skrev bara, "Förlåt, ha en bra kväll" Fattar inte riktigt vad jag tänkte med det. En patetisk röst inom mig fortsatte ändå, hon hade kanske inte tittat på telefonen? Så jag fortsatte gå runt till lite olika ställen i förhoppning att råka stöta på henne och tillslut tror jag att jag såg henne en bit bort, men då fick jag sån skam över mina meddelanden att jag gick iväg. Kanske såg hon mig snabbt också, jag vet inte. Ja allt blev bara så fel. Kände mig som en pinsam stalker. Och jag har ju familj..

Ja igår var som sagt helvetet. Först huvudvärk som jag trodde skulle döda mig. Sen på kvällen total ångest. Ångest så jag ville krypa ur mitt skinn. Då gjorde jag det igen. Gick och svepte ett glas vodka. Skönt. Efter ett par timmar för att jag skulle sova så svepte jag ett till. Jag vet inte hur jag skulle stått ut annars.
Natten blev konstig och jobbig ändå. Starka drömmar. Drömde om tjejer. Att jag hade träffat någon och var kär. Kysstes. Kramades. Drömmar är så hemska på det viset för allt är så äkta när man vaknar. Det gör liksom ont att vakna.
Idag är det så mycket tankar och frågor som snurrar. Ångest. Vad känner jag för min sambo? Vad hände i lördags? Varför drömmer jag såhär? Tror att något saknas. Jag har kanske aldrig varit sådär riktigt kär i min sambo och hon har inte varit det i mig heller. Hon gillar inte att kyssas och vara nära. Gillar inte att prata om känslor. Vi sitter i varsin ände av soffan varje kväll, sätter på ett avsnitt på någon serie vi följer så fort barnen lagt sig.
Längtar efter någon att prata med. Längtar efter känslan att älska och vara älskad.

Som titeln säger så behöver jag hjälp av andra som kanske befunnit eller befinner sig i samma situation.
Jag är en man på 37 år, har sambo, en bonusdotter och med min sambo en egen dotter som är fyra månader. Min familj betyder precis allt för mig
Har alltid druckit mycket när jag väl druckit, under de tillfällen som det är "fest".. Det är som att det finns en gräns för antal öl och går jag över den så tappar jag kontrollen helt, allt jag kan tänka på är att få mer öl eller alkohol i mig.. ALLTING annat blir oviktigt. Jag blir en helt annan person, beter mig fruktansvärt illa och sårar människor runt mig, flera gånger har jag sagt m elaka saker till min sambo och betett mig riktigt illa..mitt beteende tar död på mig och mitt förhållande och min familj är de som får lida.
För ungefär 3 månader sedan var vi på en födelsedagsfest där vi hade barnen med oss (gångavstånd). Till en början gick allt bra, men jag fortsatte dricka mer och mer och sedan tappade jag kontrollen över det.. Det slutade med att min sambo gick hem med barnen sent på kvällen och jag betedde mig illa och tjafsade i samband med det, då var min dotter 1 månad gammal. Efteråt hade jag fruktansvärd ångest och mådde så dåligt. Jag lovade min sambo att aldrig dricka mer, jag hatar personen jag blir när jag druckit för mycket. Sagt och gjort så slutade jag helt, köpte nån alkoholfri öl då och då, efter nån månad tänkte jag att en öl kan man ju ta iaf, det kan jag hantera. Sedan blev en öl två öl, och successivt ökade detta igen. I helgen hade vi fest hemma där min sambo bjudit in många nära vänner. Jag blev sittande med ett par andra killar och vi drack konstant..jag misslyckas helt med att ha kontroll på mitt drickande och det slutar med att jag säger fruktansvärt elaka saker till min sambo på natten.
Jag mår idag fruktansvärt, min sambo säger att hon gav mig en sista chans och att jag inte höll vad jag lovade. Alkoholen och det problem den utgör för mig är på väg att förstöra allt för mig, det kan vara för sent redan pga det jag redan orsakat.

Finns det någon som känner igen sig och kan hjälpa mig framåt. Har beslutat att helt sluta dricka, klarar uppenbarligen inte av att ta en öl då och då för då eskalerar det till slut..

Grattis till dina 10 år. Bra jobbat och lycka till i framtiden.,

Tio år nykter, viken inspiration att lösa ditt inlägg. Det ger mig hopp om att jag också ska kunna skriva ett kommande inlägg om mina tio år som nykter.
Grattis och bra kämpat! ?