Senaste kommentarerna i forumet

Jag blev intagen på tvång på Vuxenpsyk i våras efter att ha försökt avsluta mitt liv, men misslyckats. Hade då 1,7 promille i blodet. Blev registrerad på Soc och bannad av samhället men ingen hjälp. Sedan dess har jag fått ytterligare piller (campral, naltrexon, antabus) och sedan tidigare venlafaxin. Fick psykolog i januari. Har 2 barn, hög tjänst, underbar familj men orkar inte. Söker mig till alkohol så fort jag kan utan att någon lägger märke till det. Tjänsteresor, frun har kundevenemang, etc. Det finns där och det går inte att ge fan i det. Min självbild är att jag är jävligt duktig och uppskattad av alla, men det krävs 120% av mig för att hålla den nivån och det är fruktansvärt utmattande. Minsta snedsteg så faller allt. Jag får ingen kick av alkohol, utan en kick av att vara där på toppen av allt. Tar alkohol för att vara mänsklig, bli bakfull, slippa arbeta och sova. Det är för lätt att hitta alkohol och för enkel utväg att dricka. Det är en enkel utväg att supa till 1,7 promille igen, sätta mig i bilen och avsluta allt. Det är en jävligt dålig lösning, jag vet, men det är en jävligt dålig lösning att leva också. Om jag skulle berätta det här för min psykolog skulle hon anmäla mig till Soc igen. Berättar jag för min fru så lämnar hon mig. Berättar jag för mina vänner hör dom aldrig mer av sig. I slutet står man alltid själv med sina demoner, sin press och sitt mörker. Det känns som att jag håller fast mig i fingertopparna på utsidan av Kaknästornet med vänsterhanden och det var länge sedan jag gjorde det för mig själv eller någonting för mig själv. Vad jag än väljer kommer det att sluta illa. Ni pratar om att gå till Kommunens sluta dricka kliniker, till vårdcentralens psykologer, vårdcentral och läkare men det enda som händer är att du blir anmäld. Senaste gången hotade en läkare mig att kontakta Transportstyrelsen för att dra in mitt körkort. Soc har hotat mig att ta mina barn ifrån mig. Min fru säger att hon vill skiljas om det händer igen. Mina syskon har avsagt sig kontakten och tom tagit bort mig som vän på Facebook i skam. I slutet står man alltid själv. Om du kommit så långt ner som jag är så vet du. Försöker du be om hjälp blir det ännu jävligare och ännu fler brutna löften. Den enda vän som finns är sprit och att kunna glömma allt, om så för ett ögonblick. Mina barn blir myndiga om 7 respektive 11 år. Så länge måste jag finnas kvar. Sedan kan jag med gott samvete göra slut på mig själv och slippa det här. Jag ser fram mot det. Det är någonting fint.

När ögonblicket är över att min sambo nämnt min alkoholism så är det som om det aldrig har hänt, vi låtsas och lever på...tills jag smyger igen och tror att han inte vet. Är rädd att sluta smyga. Hur kommer jag klara livet då med alla känslor.

Min sambo pratar om min alkoholism. Jag som tror jag smyger så bra. Han märker direkt på mig när jag har druckit säger han. Jag blir arg på honom när han säger så. Han säger bara till mig när han själv är påverkad. Jag undrar varför han vill stanna hos mig när jag smygdricker. Det känns som om jag lever på låtsas, kommer han att märka något. Vet inte vem av oss som är offret här. Två små rädda själar. Föraktar mig mig själv som är så svag.

Min sambo pratar om min alkoholism. Jag som tror jag smyger så bra. Han märker direkt på mig när jag har druckit säger han. Jag blir arg på honom när han säger så. Han säger bara till mig när han själv är påverkad. Jag undrar varför han vill stanna hos mig när jag smygdricker. Det känns som om jag lever på låtsas, kommer han att märka något. Vet inte vem av oss som är offret här. Två små rädda själar. Föraktar mig mig själv som är så svag.

Men jag känner igen det. Min gör detsamma. På ett sådant sätt att jag inte riktigt vet om han skojar eller inte!

Idag lyckades jag att inte dricka något alls medan jag lagade mat. Var himla sugen under eftermiddagen och i början av matlagningen men det gick över! Så stolt.!

Kakka: Jag tror tvärtom. Jag är nämligen arbetssökande och går hemma hela dagarna. Om jag jobbade skulle jag inte hinna hälla upp ett glas och få i mig. När väl middagen är intagen har jag inte längre något sug. Konstigt nog
IronWill : Mycket kloka ord. Maken är ett problem. Han känner inte till problemet i den utsträckning som det faktiskt är. Med jämna mellanrum håller jag upp ett par veckor (ibland går det men långt ifrån alltid))
och därmed tror han att jag har kontroll. Jag försökte prata med honom men möttes av "jag blir livrädd!" och då fegade jag ur. Jag skulle verkligen vilja låsa barskåpet men så tänker jag att jag måste kunna klara av att ha det upplåst bara för att visa att jag kan motstå. Men det kan jag ju inte.
De fina grejerna, vinerna är faktiskt mina. Jag är sommelier ironiskt nog men jag har inte jobbat som det. Däremot bygger jag en vinsamling och blir chockad över att jag offrar ett vin för 400 bara för att jag är sugen, vilket jag egentligen inte var. Så jäkla onödigt!

Förstår att ditt hjärta brast, men du sviker inte andra... du sviker dig själv! Det är inte dina vänner som lider mest för att du dricker... det är ju Du som lider mest.. Ta hjälp av dina vänner och försök att stanna här hos oss. Utan alkoholen. Jag blir orolig för det du skriver. Kärlek från cyberrymden❤️

Inge vidare. Jag tömde nästan whiskyflaskan så nu är jag skyldig barskåpet en whisky. Hatar när jag gör så!

Så trist att höra att du har det så jobbigt nu. Fy. Har du några mer tillställningar som dyker upp, eller kan du ta den här veckan som kommer och bara ha fokus på att sova, vila och vara nykter? Så borde energin och styrkan komma tillbaka. Du klarar det! Kram!

Av några nära vänner, dom frågade hur dom kunde hjälpa mig, hur svarar man på det? Mitt hjärta brast. Sviker allt och alla, men alkoholen håller mig i ett stenhårt grepp

Av några nära vänner, dom frågade hur dom kunde hjälpa mig, hur svarar man på det? Mitt hjärta brast. Sviker allt och alla, men alkoholen håller mig i ett stenhårt grepp

# Vinäger
Tack för dina kloka ord!

Tusen tack!
Ska googla rätt på dem och se om de kan passa mig.
Allt är bara fint med mig. Hoppas allt är bra med dig med!

Kram!

Tack, det känns så kul. Jag känner mig fri från suget och det trodde jag aldrig skulle hända. Nu har jag klarat 33 dagar och har med bra kost och träning gått ner 5 kg. Det viktigaste är dock känslan av att ha kontroll och att hinna och orka med att göra saker. Jag tänker hur viktigt det är att byta A mot något annat. Nu fyller jag min tid med allt jag tycker är kul. Ingen kan säga hur länge det här håller men jag njuter här och nu och jobbar med mig själv.
Lycka till alla där ute. Vi kan bara stötta vara och kämpa på.

Idag har jag gjort julgodis och bakat pepparkakor. Utan vin!!! Har inte hänt på många år! Men det gick åt tre liter Loka...
Hur gick det för dig?

Hej,
Jag vet att dessa finns men har inte läst dem eller använt dem själv, ”Ett dygn i taget” eller ”Din är dagen”. Gillar ”Var morgon ny” skarpt men är mer riktad mot kvinnor, precis som du skriver.
Om du googlar så hittar du dem.
Just nu har jag fastnat för Sofia Sivertsdotter, ”Ord för dagen-365 dagar för styrka o sinnesro”. Tycker om att starta dagen lugnt och med en reflektion att ta med sig in i vardagen.

Hoppas du mår gott.
Kram
Ellan

Parkering finns tillgänglig i Liljeholmens galleria, se länk

https://www.liljeholmstorget.se/parking

Vilken pepp du ger alla. Är lite nyfiken vad som gömmer sig bakom lucka nr nio.

Ha en fin andra advent! ?️?️

Det här med att känna igen sig och hitta gemensamma beröringspunkter här på forumet kan se ut på olika sätt. En del letar upp andra som dricker på ett igenkännande sätt, andra hittar mest inspiration hos dem som är i ungefär samma livssituation som man själv vad gäller till exempel ålder, status, jobb osv.

Tänker att man själv också förändras under resans gång. Jag skulle inte känna igen mig i min egen beskrivning av min A-situation för tjugo år sedan, inte för tio, fem eller två, ett halvår eller ens för en månad sedan. Få av oss har nog t ex startat A-karriären med att dricka varje dag, men vi tänjer på gränserna.

Att dricka på en vardag fanns inte på kartan för bara 7-8 år sedan. Jag funderade inte ens över det. För drygt ett år sedan skulle jag aldrig kommit på tanken att dricka något på morgonen. Går jag bara en månad bakåt fanns det definitivt inte någon risk att jag skulle dricka handdprit. Jag lovar, absolut inte, aldrig någonsin.

Men det kan gå fort utför, även om man inte tror att man är i riskzonen.

För mig är forumet jättebra på så sätt att jag kan få inspiration av dem som lyckats och ta lärdom av andra som det inte gått lika bra för. Så gott som alla har provat och provat och provat att dricka mindre och/eller kontrollera sitt drickande på annat sätt. Men få lyckas. Självklart ska alla få göra sin egen resa, men om det inte skulle vara så svårt att förändra sitt drickande skulle vi knappast hänga här, då skulle vi bara göra det. Är man inte på något sätt beroende är det nog lätt att låta bli, det ser jag i alla fall på min omgivning.

Hoppas verkligen att du hittar ett för dig passande och tillfredsställande sätt. Den här ångesten A ger vill jag inte att någon ska behöva ha. Lycka till!

Kram

Det bli samma för mej, från Cityterminalen. Vi får ha sällskap Adde;)

Så bra att du kunde ta till dej mitt budskap på rätt sätt och använda det! Jag vet vad jag pratar om för det har jag lärt mej den hårda vägen och betalat ett högt pris för. Självklart känns det fint att mina erfarenheter kommer till nytta för nån annan också. Det handlade om att släppa tanken på att kunna lära sej dricka kontrollerat. En tanke vi nog alla nån gång haft i början. Då man har druckit sej till ett beroende kan man aldrig dricka ”normalt” igen. Hjärnan är kidnappad. När man accepterar det så går det lättare.

Det är så starkt av dej FinaLisa att ta till dej det jag säger och omsätta det i praktiken! Jag är så stolt över dej! Det är väldigt få saker jag vågar påstå att jag är säker på och tvärsäkert råda andra att göra. Men här har du inget att förlora.

Ja, som rubriken säger.
Min kvinnliga behandlare visade den för mig vid något tillfälle, och jag gillade den.
Finns någon motsvarande som inte vänder sig mer eller mindre direkt till kvinnor?

Vad jobbigt du har det...
Du skulle behöva en kickstart, ta de första värsta dagarna på en annan ort.
Kan du ta en vecka semester och sticka iväg någonstans där du inte har tillgång till alkohol?
Försöka bena ut vad som är orsak och verkan på ditt mående?
Du är i en ond cirkel och måste ta dig ur den.
Ta hjälp från vårdcentralen eller annan innan du kollapsar fullständigt!

Kramar
???

Att under flera månader kämpat för att inte dricka och så plötsligt bara poletten ramlar ner!
Jag tackar särskilt Santorinis inlägg i min tråd i slutet av oktober. Det var något där mellan raderna som gick rakt in i mitt medvetande.
Det är hur märkligt som helst, för det hon skriver där har jag ju läst i andra trådar också??
Men ändå var det där och då i just det ögonblicket jag fattade grejen, det blev en riktig AHA- upplevelse!!

Så Tacksam för det???

Kramar
???

Jag tror det är bäst att du tar t-bana röda linjen till Liljeholmen. Skickar med en länk
https://sl.se