Senaste kommentarerna i forumet

1 år, 365 dagar...

Ett år har passerat... Å ena sidan känns det som lång tid, där nykterhet och att alltid vara körbar är det normala. Å andra sidan är inte ett år mycket sett till resten av livet.

Valet att inte dricka är fortfarande det naturliga för mig. Jag tränar, jobbar och har en relation, som tillsammans skapar en helhet där alkohol helt enkelt känns främmande.

Och givetvis har det stora positiva effekter, jag är nu i den bästa fysiska form jag har varit i hela mitt liv, jag sover bra och har hyfsad distans till stress på jobb, allmänna livskriser och samarbete kring barnen.

Så, det är med glädje jag noterar 365 dagar idag. :)

Jag vet inte mycket om framtiden, men just idag har jag hälsa, jobb och kärlek i sån ordning att jag nästan skäms.

Hej och välkommen!
Hur tänker du kring att sluta, mer praktiskt?
Jag har varit där du är nu många gånger, men sen mot fredagen hade den värsta ångesten lagt sig och det var bara att kliva på igen. Men du kommer att hamna där igen, och igen. Någon gång riskerar det att gå käpprätt. Så försök minnas hur du mår nu och se på alla tidigare gånger och fundera över om det är värt det? Hitta motivationen och skriv/läs här.
Kämpa på

Då är jag tillbaka på den vita banan igen. 5 vita att skriva in i almenackan. Men mängden jag drack i återfallet ser inte bra ut. Enl glasmetoden så fick jag under 4 dagars drickande på utlandsresan i mig en ” normal” månadskonsumtion. Suck. Känt mig jäkligt deprimerad de första dagarna, men klättrat uppåt och mår mkt bättre nu. Fick nyss en inbjudan på AW på Fredag. Vill inte ens gå, men är så jävla svårt att komma på ursäkter och bortförklaringar. Ska man ljuga ihop något, eller gå på den och dricka, eller tredje alternativet, gå på den och dricka alkoholfritt? Givetvis önskar jag alt nr 3. Men litar inte på att jag är lika stark som under Oktober. Vet inte om jag har pskyket just nu att stå emot om öl o vin står på bordet.
Jaja, är ju inte Fredag ännu iaf . Kämpa!

Tack för receptet , låter mums .. Björksocker är ngt nytt för mig , har bara hört talas om det .. så ska ut och shoppa idag .. sen ska här bakas ? Återkommer med rapport om resultatet .. Måndag igen .. Ny vecka , nya möjligheter .. ?

...fars dag, om han är värd att fira, har jag tänkt ofta...
Hur menar han, tänker ni?
Tja, om man är en tillräckligt god far för att firas.

Det finns nog många som kan tänka dig att sina fäder inte är värda att firas på fars dag.
De som slagit sina barn och hustru, supit upp matpengarna, eller spelat bort dem, eller som lämnat familjen vind för våg.
Det finns nog många som inte tycker att deras fäder är värda att firas med en egen dag.
Känner en del vänner som aldrig har fått träffat sina biologiska pappor, för små för att hunnit bilda sin egna uppfattning innan deras föräldrar skildes, och som har hållits på avstånd av sina mödrar på ont och gott.
Ingen vet hur deras pappor är idag, kanske har de förändrats till något bättre och är värda att ta upp bekantskapen med igen.
Bittra pappor och bittra mammor där barnen nu vuxna har fått kommit i kläm, resten av livet.

En del fick bara beskedet om att deras pappa nu var avliden, men aldrig hunnit fått träffa honom ens i det levandes livet.
Varför hindrades de att få sin rätt att träffa sin biologiska pappa, och få en relation, bra eller dålig vet ingen.
”Han söp nog ihjäl sig”, fick någon höra, utan ett uns av vetskap om det fanns ett uns av sanning i det.
Han söp nog ihjäl sig...., hur kunde han göra det, kan man dricka tills man dör?
Ville han inte träffa mig, hatade han mig, var jag ett elakt barn som han inte ville veta av?
Vet att min klasskompis i högstadiet ställde sig dessa frågor gång på gång, och fick inte ens gå på hans begravning.
-Varför ska du behöva gå på en begravning där du aldrig kände eller ens hade träffat personen...?
Hennes egen far, och tillräckligt vuxen för att förstå vuxentankar, men inte myndig nog att få ta sina egna beslut.
Hon berövades sin pappa ända in till slutet, utan en chans att få träffa honom...
Hennes relation förändrades till hennes mor därefter, den blev aldrig densamma, och på hennes 18årsdag bestämde hon sig att flytta hemifrån för gott, visserligen till en pojkvän med lite suspekt bakgrund, men hon var fri att ta sina egna vuxna beslut.
Anki heter hon, och är idag en frånskild tvåbarnsmamma, jag tror att hon fortfarande har problem med sin tonårsbesvikelse.
Ryktena lite senare sade att hennes mamma inte var hennes biologiska utan fostermamma, så det låg nog mer i fatet än så.
Men hon berättade aldrig det, aldrig ett ord om att hon hade en annan mamma, men en frånskild pappa berättade hon om.
Jag tror hon saknade honom, och måste se det som ett enda stort svart hål att försöka fira sin fars dag.
Undrar om hon låter sina barn träffa sin fader?, eller om hon låter traditionen och bitterheten få leva vidare.

Själv hade jag en bra barndom, och en god förtroendegivande om än respektfull tillit till min närvarande pappa.
Och inte drack han, inte ens en lättöl, helnykterist genom hela livet, en tradition som jag inte efterlevde de första 40 åren.

Idag har jag blivit firad av mina två vuxna barn med tårta och kaffe, och jag funderar fortfarande om jag är en värdig pappa att firas.
Kunde jag ha gjort på något annat sätt, har jag gjort allting rätt, det finns ingen instruktionsmanual för blivande föräldrar.
Barnen älskar sina föräldrar oavsett vad de än gör, även de som aldrig har träffat dem.
Klart att man vill att ens egna barn ska kunna se tillbaka på sin barndom och kunna säga att de var lyckliga i den.
Jo jag drack då den större delen av den, men hoppas att det inte har satt allt för stora avtryck på dem.
Kanske min snart tioåriga nykterhet har kunnat förlåta en del av de dumheter jag gjorde då.

Oron av att man inte är en värdig fars dag firare så kanske jag smygäter av den chokladasken jag fick av barnen, under veckan, tröstäter...
Tanken över att jag borde ha hängt den där traditionsenliga slipsen jag alltid gav min pappa på fars dag men nu på gravstenen.
Den känslan är lite makaber...

Jag tittar ofta upp i taket i mörkret när jag är ensam och skänker min pappa en tanke, frågar honom om han kan höra mig, om han tycker jag gör ett gott jobb som hans efterträdare, och om jag är en god far i hans syn på uppfostran.
Nu är den ju lite mer gammelmodig än min, men jag har en del av hans värderingar kvar.

Men jag får inga svar, och vet inte om han stilla tiger samtyckande eller håller käft för att inte såra min känslor....
Jag hyllar min far, och mina barn hyllar sin, i båda fallen har jag en känsla över att inte räcka till, inte duga..

Det jag vet är att jag har vänner i min ålder som kanske inte vill hylla sina fäder...
Och att det finns de som vill hylla sina fäder, men vet inte vilka de var, för de hann aldrig träffa dem, Anki är en av dem.
Ibland får jag för mig att det var just papporna som lämnade sina barn, men det kan lika gärna vara så att de tvingades bort ifrån dem.
Och att det finns pappor där ute i världen som inget mera vill, än att just bli firade på fars dag.

Så om någon säger visst gillar du väl att bli firad på fars dag, och det vill jag så gärna...
Men det finns alltid lite smolk i bägaren som får min magkänsla att knorra till lite...

Berra

Riktigt bra jobbat. Alla är nog lite olika, men beroende på missbrukets omfattning brukar det gå lite upp och ner första halvåret. Roligt upplever jag att det är på ett annat sätt. Inte så där flamsigt roligt som under påverkan av alkohol.
Är efter en tid lättare att acceptera. Fortsatt lycka till!
//PP

Nu har jag varit nykter i 10 veckor? Livet rullar på och tankarna om alkohol kommer inte upp lika ofta längre och livet känns inte riktigt lika meningslöst. Jag har funderat mycket på varför jag har druckit och kommit fram till att det troligen var för att dämpa ångest och för att minska stress, skulle nog egentligen behöva söka hjälp för min ångest men det vågar jag inte riktigt, får bli senare i livet av olika anledningar..
Snart är julen här och jag kollade på en serie där en familj satt och hade julmys med vin och julöl. Fick direkt en sorgkänsla över att sådär kommer jag ALDRIG kunna göra igen? Sen började jag fundera på, har det någonsin varit sådär mysigt när det kommer till alkohol? Jag har väl aldrig setat där nöjd i soffan med ett glas vin i handen, jag har ju alltid setat och planerat på vad jag ska ta i nästa glas eller hur mycket de andra i sällskapet har druckit och om jag har druckit fortare än dom, eller om mannen kommer bli arg om jag bara tar ett glas till...
Julen kommer inte bli ett problem för mig att hålla mig nykter, det händer så mycket den dagen ändå och jag ska koncentrera mig på att göra mina barn glada?
Min mamma fyller 70 i januari och det ska firas med en kryssning. Jag kommer hålla mig nykter då med det är jag säker på men kommer jag kunna ha kul utan alkoholen, jag är nervös att jag inte ska kunna tycka något som jag har älskat förut, vara kul utan att vara full. Och detta gäller inte bara kryssningen utan speciella tillfällen överlag, kommer jag kunna uppleva glädje, eller ska livet bara bestå av vardag?
Hoppas med hela mitt hjärta att jag kommer ha kul på kryssningen, det skulle ge mig hopp om framtiden..

Har normalt runt 60 i vilopuls och jag hade 86-102. Det tog tre dagar innan den var nere igen.
Kan ha hög puls ibland men hjärtslagen är inte lika hårda som efter hårt drickande.

/John

Tack för pepp, behövs :-)

Recept Kardemummakaka:

1 1/2 dl. björksocker
1 nypa vaniljsocker
130 g smör ev. laktosfri
1 dl kvarg ev. laktosfri
3 dl mandelmjöl
1/2 dl. potatismjöl
2 1/2 tsk bakpulver
1 nypa salt
2 1/2 tsk mald kardemumma
glutenfritt ströbröd till formen
Garnera med
hackade mandlar och pistagenötter
ätliga blommor
agavesirap eller honung

1. sätt ugnen på 175 C. 2.Separera äggen och vispa äggvitorna med björksocker
och vaniljsocker till en fluffig marängliknande konsistens. Vispa äggulorna.
3. Smält smöret på medelsvag värme och rör ned det i äggulorna ihop med kvargen
4. Mät upp de torra ingredienserna i en separat bunke. Tillsätt hälften av äggvitefluffet
till gulorna. Blanda ner det torra ingredienserna och rör om tills smeten är klumpfri. Rör
ned resten av äggvitefluffet. 5. Smörj och bröa en avlång form på c:a 1 liter eller en rund
springform c:a 20 cm i diameter. 6. Grädda kakan mitt i ugnen c:a 50 min. Låt den svalna
innan du garnerar med nötter, blommor och sirap eller honung.

:-)

//John

Tänkte kolla om du ville dela med dig av vad din puls låg på och hur lång tid det tog för dig att få den "normal" igen?

...också var är du? Hur mår du? Jag är ju här igen och undrar bl.a. över dig...
Sitter på MIN kvarterpizzeria och äter och dricker...hoppas att Du INTE gör det...
Hoppas "se" dig här snart igen ...?!
Kram.

Meeen så glad jag blir för din skull att det går så bra ? suget kan vara förjävligt och det kan ju komma långt efter att man slutat dricka också tyvärr. Men det brukar bli enklare ju längre tiden går som tur är. Stort grattis till den fina förändringen!

103 dagar .. Bra jobbat ? Den där kakan lät mumsig .. älskar kardemumma .. Kanske du kan fråga frugan om receptet ..?

Skam den som ger sig.. Har alltså klarat mer än förutsatt och förhoppningsvis
givit kroppen nödvändig återhämtning efter allt överdrivet drickande.
Inför denna helg hade jag, som inför alla helger, det här med belöningstänket och simulerade
redan på Torsdagen ett scenario med lite vin och så..men lyckades att ta bort tänket senare samma dag.
Vi var bortbjudna igår Lördagkväll och jag körde vilket inte känns så jobbigt egentligen.
Man har då en extraspärr av samma anledning.
Har ju inledningsvis på min nyktra resa haft några misslyckade försök till att bli en fungerande människa igen och blickar
jag tillbaka så kan några avgörande aspekter varit det som gjorde att resan började dåligt. Hade ju bara lyckats 17 dagar
som mest åt gången under många år.
Så vitt jag nu i efterhand förstår skulle jag inte stressat som jag gjorde i början av nykterheten. Allt skulle fixas på en och samma gång.
Började hårdträna dag 1. Ska man naturligtvis inte göra..Försökte bli trött genom träning.
Kroppen jobbar på högvarv vid A avslut och träningen måste få vänta i 3-4 dagar minst. Mätte mitt blodtryck och puls direkt
efter träningen (Nyktra dagen 1). Detta var i Mars i år. Hade bara något förhöjt blodtryck så det var ok men pulsen var hög och svår
att få ner t.o.m. med betablockerare. Man har ju hjärtklappning vid A-avslut, vilket är en ansträngning för hjärtat i sig
och risken för skada på hjärtat blir markant om man även tränar på det. Fullständigt livsfarligt..
Och som om detta med träningen inte vore nog skulle hela livet göras om direkt med nytt hälsotänk.
Socker och kolhydrater skulle bort, ingen mer Treo, minska på koffeinet m.m samtidigt som alkoholen skulle fasas ur.
Om jag skulle vara i samma situation idag skulle det primära vara vila och avslappning och inte plocka bort något mer än
A ur sina beroenden i ett första steg. En sak i taget skulle gälla. Dessutom tror jag uppriktigt att socker i någon form behövs
som ett surrogat första tiden för att ge en viss dämpning när man kliver ur A. En ren " Cold Turkey" blir kanske ännu kallare
om man även slopar sockret samtidigt. Många vittnar om ökat sockersug vid avslut samtidigt som många inte har sockersug
under aktivt alkoholintag p.g.a. sockerinnehållet i A.. Således plockas inte sockret bort samtidigt med A. Detta är min uppfattning..
Vänta ex.vis en vecka med sockret gäller då.
Stressnivån måste hållas nere. Svårt eftersom man ofta är lite vimsig och "plockig". Ett jävligt nervöst beteende
infinner sig.. Frugan blev tokig på mig vid dessa tillfällen och (faktiskt) uppmuntrade mig till en öl.. Så ävvlans nervöst lagd och hispig var jag
första tiden efter avslut. När frugan trugar med en bärs för att få en lugnare gubbe då är man inte från sin bästa sida helt klart :-)..
Måste ha varit jobbigt för henne med.. har självklart dåligt samvete över det.
Hälsoaspekter är uteslutande bara det som gör att jag undviker alkohol idag. Mår som bäst när vin kan drickas. Har ju tidigare i tråden
sagt att livet är lika kul utan A som att se när målarfärg torkar. Det stämmer fortfarande till stora delar med vissa undantag. Har ett flyt som
känns lite som att jag är mer vän med vardagen idag. Mina toppar är även fler nu än för någon månad sedan måste tilläggas.
Har aldrig gillat måndagar men idag är det lite wtf. Tar tjuren i hornen direkt på Måndagen.
Har haft lite hjälpmedel under resans gång.. Sömnmedel och milt lugnande har hjälpt till, annars hade det varit omöjligt.
Har även tagit CBD-olja under c.a 4,5 månader. Detta verkar lugnande och som faktiskt gör att jag inte tänker på alkohol nämn-
värt. Något svårdoserat dock. Har hittat min dos nu. Att CBD sen kanske kan förebygga många sjukdomar är inte fel.
I övrigt så trevar jag mig fram för att försöka ge min kropp bra förutsättningar till att må bra. Måste nämna att jag hittat den ultimata
antioxidanten av en slump. Pumpaprotein i mjölform. Jösses vad pigg man blir direkt...
Träning varje dag.. Tänker att jag ska träna det jag orkar och blir det en timme så är det ok. Sätter inga förutbestämda tider som jag
"måste" orka.. Skapar bara stress och det funkar inte bra om man ska träna..
För övrigt har jag med viss assistans av min fru bakat en glutenfri kardemummakaka av mandelmjöl, björksocker (räknar inte det som socker)
m.fl. ingredienser. Blev supergod och lite sockerkänsla..

Trevlig Söndag alla kämpar

//John

Cyklade iväg till jympan i regnet.
Skönt och friskt på något vis.
Härligt att vara nykter?
Vill alltid vara det!

Kramar
???

Härligt att höra! Ha det fortsatt bra!

Helgen kom och snart är den över. Vi har varit sociala och träffar vänner och familj vilket är trevligt men något utmattande. Klarade de dock helt nykter!

Internet prioriteras fortfarande väldigt lågt, därför blir det bara en snabb uppdatering här. Jag är nykter och mår bra. Just nu går det rätt lätt, hoppas de håller i sig.

Har ju följt din resa.. Du hade det väldigt tungt i Aug.
Måste kännas skönt :-)

Frid och fröjd till dig

//John

Allt ifrån ekonomin till relationen med familjen,

Men denna helg har jag haft ett extremt sug efter alkohol, enda gångerna jag har haft sånt här sug har varit i samband med fylla, (återställare)

Har kämpat som tusan denna helg, och jag klarade det. Det känns skönt, men är oroande när suget är såhär kraftigt, 3v (?) efter sista klunken

Söndag, 5:e nyktra söndagen - 32 dagar utan alkohol. Undrar när jag kommer att sluta räkna dagar? Gör det nu mest för att det hjälper mig att kämpa vidare. Återigen skön känsla av att vakna utan bakfylla. Tankarna kommer fortfarande om hur skönt det vore att ta några glas glas vin bara för att stänga av en stund och bara sitta och låta tankarna flyga iväg. MEN som tur är kan jag tränga tillbaka dem rätt fort. Nu kör jag på ytterligare en vit vecka! Ha det bra alla ni som också kämpar på (alla andra också naturligtvis)!

Känns så bra! Hoppas allt är bra med dig. Vi kämpar vidare o stöttar varandra här på forumet. I vått såväl som torrt. För mig har/Är forumet ovärderligt.❤

Härligt! Härligt! Härligt!!!

Grattis till dig Anders. Bra jobbat ? hoppas du får en riktigt fin dag!

Nykter! Nykter! Nykter!

Grattar mig själv!! 3 månader utan alkohol eller vansinnesrace.