Senaste kommentarerna i forumet

Tack det var sköna ord att läsa. Jag hoppas så innerligt att dom försöker lyssna på vad jag säger och inte utgå från vad det står i anmälan för den lät verkligen mkt värre än det är. Det är tyvärr samma tjej jag ska träffa som jag pratade med så det känns mindre bra. Vissa soc människor känns som dom är fientligt inställda från start vilket det kändes som den här människan var. Mkt obehagligt och skrämmande när man vet själv att man gör allt allt allt för sina barn jämt. :( ångest!!

Det är sjukt hur fort man kan normalisera drickandet, men nu står man där igen. Måste sluta, har tagit mitt farväl till giftet och nu ska det gå. Vill aldrig mer vara berusad, orkar inte helt enkelt. Inte kul och att må skit varje dag och inte få något gjort håller inte. Tror inte familjen orkar med mig mycket längre heller om jag inte tar tag i det hela. Förstår som vanligt om ingen kommer skriva eller ta mig på allvar, så svårt när jag hela tiden sviker alla här inne och mig själv förstås.

Tack för ditt svar! Jag förstår vad du menar med att du bearbetat att ta hjälp från ren panik till en lättnadskänsla. Lite så jag känner inför att ha sökt hjälp hos både kurator och beroendemottagning. Jag har inte vågat söka hjälp för rädsla att folk ska känna igen mig osv men nu struntar jag i det för jag behöver verkligen hjälp. MEN inte från Soc! Detta är sån ångest så jag kan knappt andas. Har inte sovit en enda minut inatt pga denna oro. Jag har ju själv sätt mig i denna sits och det hatar jag mig själv för. Vill inte hamna i en utredning! Förstår dom inte att en sån sak kan krossa en människa ännu mer??

Precis likadant för mig, bestämmer mig varje morgon att nu får det vara slut. Men ju längre dagen går desto mer börjar djävulen prata och till slut sitter man där med glaset i handen. Idag är dagen för mig, jag har inget val längre, fortsätter jag dricka kommer jag till slut förlora allt.

Lycka till med att sluta till dig med, jag tror inte livet tar slut - tvärtom tror jag det börjar.

Det måste vara fler än jag som har dåligt samvete över hur vi utsätter våra kroppar för onormal påfrestning under lång tid. Man liksom blundar för det faktum man redan vet och skjuter problemet framför sig hela tiden. Åren går och ångesten över det bara ökar... Och hur dövar vi vanligen vår ångest? Med mera A såklart!

Jag googlar allt jag orkar just nu på detta för att hålla motivationen att inte dricka A. Just nu startar jag dagen med en kopp varmt vatten, färskpressad citron och färsk ingefära. Det är riktigt gott. Sen dricker jag kombuscha, fermenterad te-dryck, som en "shot". Inlagda vitlöksklyftor äter jag dagligen sedan länge och numera även lite kimchi, mjölksyrade grönsaker från Korea, varje dag. Jag ska beställa maskroste från Apotea snart och lite annat smått och gott. Ni får gärna komma med flera tips!
Ha en fin dag!

Kul att du hittat hit till forumet! Skriv på bara. Om inte annat så för att lätta ditt hjärta.

Gårdagen var helt nykter så nu tickar Nykterhetsappens klocka på...

Fredag igen, veckorna går fort som tur är. Gillar inte den här mörka årstiden. Som upplagt för att ha det att skylla på för att ta lite vin framför brasan. Men nu blir det Sodastreamen som får jobba istället och det känns bra när jag tänker efter och läser min och andras trådar.
Nu har jag passerat 50 dagar. Så skönt det känns att så här långt har brutit mina gamla vanor. Mindre ångest, mer energi, bättre sömn, bättre humör. Listan kan göras lång. Men allt är ju inte bara bra förstås men jag försöker tänka positivt, därför har jag mest skrivit om mina positiva upplevelser i min tråd.
Ångesten finns alltid närvarande att jag ska halka dit igen och den ökar nu i december med jul och nyår på gång och alla glöggtillfällen som dyker upp.
Idag bjuder grannparet på glögg och middag. Det brukar bli mycket dricka då alla som kommer inte spottar i glaset direkt. För mig blir det öl 0.0% eller vatten. Vet att det säkert kommer att trugas att jag ska ta lite men jag kommer tacka nej.
Än så länge har jag antabusen kvar i kroppen (var tvungen att sluta med den för en vecka sedan pga levervärdena) då effekten kan hänga i upp till två veckor så jag kan ju inte ta nåt även om jag skulle vackla.
Men jag ser trots allt framåt med tillförsikt, ska bli underbart att fira julen helt vit med nära och kära. Inte vakna varje morgon och undra om jag har betett mig berusad under kvällen innan.
Ha det så bra alla, nu kämpar vi vidare!

När jag var där så sa dom till mig att om dom är oroliga är det inte mycket mer dom kan göra än att erbjuda hjälp och eventuellt försöka prata med min sambo så hon sätter lite press på mig. Vet inte om det funkar annorlunda när det är självmordshot inblandat.

Men som sagt när jag kom dit och berättade att jag redan sökt hjälp så var dom nöjda med det.

Inte säkert du får träffa den person du pratade med i telefon heller. Det fick iaf inte jag.

Hej! Tack för svar. Barnen såg inte för jag var ej hemma och dessutom sov barnen tryggt med sin nyktra pappa. Men visst R det inte bra det är därför jag sökt hjälp hos både beroendecentrum och kurator. Men soc vill jag inte ha inblandat för det stjälper mer än hjälper i denna lilla håla tyvärr.

Hej!
Jag är mamma och alkoholist, har försökt helnykter sen augusti med två återfall. Jag har haft jättemycket soc-ångest, trodde jag skulle få anmälan i somras (efter händelsen som gjorde att jag slutat) men det hände aldrig.
Jag har nu sökt vård för självmordstankar och självskadebeteende, så jag gissar att Soc kommer bli inkopplad förr eller senare.
Jag har liksom bearbetat tanken i mig själv, från total panik till att faktiskt längta lite efter det. Jag är så ensam med mitt livspussel, det känns lite befriande att någon skulle komma in, bryta igenom fasaden, att bara få lite erkännande i att det är svårt. Det låter som att du hade otur med den du fick prata med. Tror du att du skulle kunna försöka tänka på det som en hjälp och inte ett hot? Tror som ovan att det är minimal risk att de ens diskuterar omplacering, de vill ju hjälpa familjen att bli så stark och bra som möjligt.
Följer och hoppas du vill dela med dig av resan.
Styrkekram <3

89 dagar - bra gjort! Du verkar väldigt motiverad, fint att läsa om dina framsteg. Fortsätt så och lycka till!

Vad bra att du har tagit tag i ditt missbruk. Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Var också så säker på att jag skulle börja ett nytt nyttigare liv när jag vaknade på morgonen men det slutade alltid med en runda förbi systemet på hemväg från jobbet. Månad ut och månad in och till och med år ut och år in.
För drygt sju veckor sedan hade jag nått en gräns. Det gick inte längre. Jag började med antabus och det har verkligen hjälpt mig att förändra mitt liv. För mig tog livet inte slut då utan jag fick en ny chans att göra något bra av det. De här sju veckorna nykter har varit jobbiga ibland men jag mår så mycket bättre nu. Lycka till och läs och skriv i forumet. Det finns så många inspirerande trådar här som visar att det går att bli nykter! Antabusen ser jag bara som en hjälp i början, man behöver också hjälp med att förstå hur det kunnat gå så fel, Det som började som festdrickande slutade som missbruk Lycka till!

Ställer mig till kören och påstår att dra ner när man gått för långt kräver (troligen) en enorm ansträngning under lång tid.
Sätta tydliga regler som man aldrig bryter mot...någonsin. De måste också vara under ”fuck-it”-gränsen per tillfälle. Dvs då man slutar bry sig och bara öser på.
Om man klarar det så länge att det sitter i ryggraden så borde det fungera. Med fungera menar jag att det kanske bli lättare att spontant hålla sig till den mängden. Men då blir det många beslut och mycket diciplin. Eftersom jag inte klarat det på ca 20 år så gav jag upp och la ner alkoholen helt. Ett beslut, så är det lättare med disciplinen eftersom man är nykter. Men du väljer självklart själv. Kör inte på ”känn” bara. Det är lika med trubbel. Tycker inte du ska lägga energi på att klassa ditt (risk/miss)bruk. Är det ett problem eller inte, är den enda frågan du behöver svara på.

Att bli för full och ringa 112 och hota med självmord skadar självklart barnen om de ser/hör vad som händer.
Såg att du har startat en annan tråd och ska börja med antabus. Bra! Du behöver ta tag i ditt missbruk. Om du mår dåligt så försök även att få hjälp med den delen. Svårt ibland att veta om man dricker för att lidra att man mår dåligt eller tvärt om. Men för din egen och definitivt barnens skull så gå in för nykterhet.

Grymt bra jobbat!

Grymt bra jobbat!

Hur det möjligt att man som ansvarstagande, arbetande, upplyst och engagerad människa och mamma samtidigt kan vara så urbota intelligensbefriad och låta en djävul styra mitt liv? En djävul som bor inne i mitt huvud. Hur kan jag ena sekunden vara helt övertygad om att jag ju vill leva nyktert med träning och hälsa i sikte men stunden senare helt avtrubbad stega mot systemet och köpa vin. Det är alltid samma sak. Precis när jag vaknar är jag så bestämd att det känns i hela kroppen. Under dagen börjar hjärnan förhandla. "Bara nån folköl är nog ändå bäst så jag kan somna sen". "Lite rödvin till maten är ju helt normalt". "Efter den hör dagen är det verkligen tid att unna sig lite vin och räkor". "Hade jag inte kvar lite vin i flaskan? Då måste jag dricka upp det så jag inte blir sugen sen. Då kan jag lika gärna köpa med ett 6 pack så jag slipper vilja ha mer sen". "Folköl är ju ändå ingen fara.." och så där håller det på. Månad ut och in. Trots lovord till maken. Till äldre barnen. Men trots allt jag lovar till dom jag älskar mest: ..förhandlaren där uppe vinner jämt. Vet inte ens när jag hade en hel nykter dag sist. Det går liksom inte.
Nästa vecka ska jag börja med antabus. Jag längtar men gråter samtidigt inombords. Livet tar liksom slut då... samtidigt som det kanske börjar?

Härligt. Hur det en är så blir allt så mycket bättre utan alkohol. Fortsätt att kämpa.

Jättebra jobbat!! Grattis!!

Tack snälla för ditt svar! Jag hoppas verkligen inte dom börjar utredning. Känns som hela livet förstörs då:( Vi bor i en liten håla där alla känner alla och skulle dagis få veta detta måste vi flytta känns det som. Så förnedrande så fy fasen!! Jag trodde det skulle kännas bättre om jag ringde innan men soc tjejen var så fruktansvärt otrevlig och dryg så det förvånar mig inte om det blir utredning trots allt. Min make är nykterist så man får väl hoppas det hjälper till något..

Tänk va skönt det är att inte alla tankar handlar om alkohol längre! Förut så snurrade det alltid tankar om när jag skulle få dricka igen eller att det skulle ju vara gott med ett glas vin, visst händer det ibland fortfarande men mycket mer sällan..
Jag måste säga att jag just nu trivs med mitt nyktra liv, saknar inte alkoholen speciellt mycket och oroar mig inte lika mycket för att jag ska känna lycka igen. Jag känner mig nöjd, och det var det väldigt länge sen jag kunde säga. Jag har druckit för att gömma mig en stund, slippa tänka. Nu tycker jag det är lite spännande att se vad som händer om jag stannar kvar i mina känslor och tankar, lite av en utmaning. Än så länge har det gått bra?
Är också helt övertyga om att jag är en mycket bättre fru och mamma som nykter.
Fortsätt kämpa alla där ute, det kommer ljusare dagar?

För 3 timmar sen var jag sjukt sugen på ett glas vin. Tur att vi inte har något hemma och att jag antabus att ta till... Det har gått över nu och nu vill jag bara sova, har en låååång dag framför mig imorgon.
Allt detta har fått mig att tänka mer, vad jagar jag runt så för? Samtidigt, jag kan ju inte bara pausa livet. Säga, sorry, det blir inga gympapåsar, matsäckar, pysseldagar, möten, tandläkarbesök, träningar... Det funkar ju lixom inte så...

Jag har själv varit på soc pga att jag sökt hjälp för mitt drickande och då görs det automatiskt en orosanmälan då det finns barn med i bilden. Har du själv sökt hjälp så ser dom det som positivt. Hade ju inga självmordshot med i bilden men förklara för dom att det var en fyllegrej och att du nu får hjälp med ditt drickande.

Är dessutom din make utan problem så är det nog ingen fara alls. Jag oroade mig jättemycket innan besöket men efter 20-30 min samtal där jag förklarat situationen och dom förstod att jag hade en plan för mitt drickande, äter bla antabus, så öppnades inte ens någon utredning.

Lite beroende på hur gamla barnen är och lite sånt så kanske dom vill prata med dom också men tror inte det finns något tvång. I mitt fall ville dom inte det. Tror du oroar dig i onödan. Ska väldigt mycket till innan dom tar barnen. Deras mål brukar vara att barn och föräldrar ska hålla ihop och att dom erbjuder dig hjälp för att få det att funka om du behöver det.

Vi kämpar på och dricker bubbel vatten. Soda streamen får slita hårt i dessa dagar ?. Idag på eftermiddagen efter en extremt körig dag på jobbet fick jag sug. Det var nära att jag tänkte fel och tog mig en belöning i form av bira och rödtjut. Suget varade kanske i 30 sekunder värre än så var det inte. Jag tryckte i mig fyra cocosbollar istället som belöning. Hum, socker sug istället för A sug. Nu kör vi vidare med sober december!