Senaste kommentarerna i forumet

Jäklar vad tufft att det kom så från "ingenstans". Jag åt bara antabus ett par veckor men det var jag själv som valde att sluta med det, så då är det ju en annan femma.. Vet inte vad man kan göra, kanske finns någon annan medicin som kan hjälpa till men som är bättre för levern?

Vad tror du alkohol har för påverkan på levern? Jag förstår att du känner att antabus är en krycka. Men läs om alkoholens skadeverkan på kroppen och på psyket, så kanske det hjälper dig att motstå giftet..Tror nog att med lite vilja och forumstöd så klarar du det ändå..

Kul att du är här! Grymt bra ju att ha varit nykter så långa perioder. Har du reflekterat över varför du tagit återfall? Tror det är viktigt, för du har ju lyckats jättebra att vara nykter länge förut. Så frågan blir varför du börjat dricka igen? Och om det skett flera gånger att du tagit återfall kanske du kan fundera och se om du hittar några mönster? Stort lycka till!

Ser att ditt inlägg liksom försvann i mängden. Det låter som att du valt att verkligen ta hand om dig (utifrån en annan tråd) och gör vad som redan nu och på sikt kommer gynna dig. Med det sagt är det inte enkelt och just den kvällen då du skrev blev det extra tydligt för dig att du vill finna andra arenor än de som innebär alkoholdrickande. Vad gör man istället, var och med vilka? Viktiga reflektioner, du vill forma ett liv som passar dig och inte "bara" passa in eller göra det som kan funka för andra.

Jag hoppas att du stannar hos oss och fortsätter berättar om hur det går och vilka erfarenheter du gör.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Småbarnslivet.
Alla krav och plikter som knäcker lusten och närvaron er emellan.
Och från anhörigperspektiv som jag är i:
Ditt drickande och tränande och ditt mående som gör att det blir tungt för henne att känna det hon egentligen känner för dig?

Jag har förstås ingen aning.
Men om du läser runt bland anhörigsidorna så är det just bristande tillit och tilltro till den som dricker som skapar avstånd och frustration.

Man måste helt enkelt skydda sig själv då det gör ont att den man lever med inte mår bra.

Men det här är min vinkel ur mitt perspektiv.
Jag har samtidigt full förståelse för din längtan efter närhet och mening med din partner?

Användaren Isis är registrerad med en annan gmail-adress. Det kontot verkar inte ha skrivit några inlägg (om du inte har tagit bort dem). Bägge konton är ca 1 vecka gamla. Om du har sparat inloggningsuppgifter i din webbläsare så kan det ibland bli så att den ändrar inloggningen automatiskt. Vi kan säkert hjälpa dig reda ut det här. Kan du skicka ett mail från den adress du vill använda och skriva det kontonamn som du vill ha så kan vi lösa det.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Skickar styrkekramar ❤️

Har precis varit nere på Beroendecentrum för mitt återkommande veckobesök med Antabusutdelning och lite småprat. Idag fick jag reda på att min levervärden blivit lite sämre pga Antabusen. Fortfarande inom gränsvärdena för en helt frisk lever men de har varit i en stigande bana sedan jag började med antabusen för sju veckor sedan.
Så beskedet var att de drogs in med omedelbar verkan. Jag är väl en av få som bett dem tänka om lite och frågade om jag kunde få ta dem en bit in i januari, ville ha dem som en krycka under jul och nyårshelgerna men det ville de inte. Ska ta nya prover om två veckor så får vi se om värdena börjat sjunka igen.
Jag har var it helt inne på att ta Antabus under minst tre månader för att inte ens behöva frestas till att ta en droppe men om två veckor när antabusen är ute ur systemet så kan jag ju det. Detta triggade igång en ångestkänsla som är rätt stark. Kommer jag att vara stark nog att fortsätta mitt vita liv om två veckor? Det har ju hittills gått så jäkla bra. Fan också! Bra att detta forum finns! Bara att skriva dessa rader lättar ångestpåslaget lite. Fortsatt fin vecka alla ni forumvänner!

Jag skrev på fel ställe, ursäkta en newbie!

Hakar upp mej på det där. Det var alltså viktigare att vara den store vite mannen och stanna med grabbarna ?

Här har du en krake som inte kan sluta dricka. Har sagt många dumma saker och sårat människor på fyllan. Ångesten kommer alltid som ett brev på posten. Alkoholen gör mig bara dum och dryg. Har aktivt sedan den första september försökt att ändra på mitt dryckesmönster. Det går lite Si så där men jag stolt över mina framsteg. Kämpa på tillsammans räknar vi vita dagar. :-)

Jag känner igen mig. Jag har alltid haft svårt att sluta dricka när jag väl har börjat. Alkohol in vettet ut är det som gällt. Detta blev mer tydligt under hösten och en dag för sju veckor sedan kände jag att det inte gick att lura sig själv längre. Tog hjälp av min fru och Beroendecentrum. Äter sedan dess antabus och har inte druckit en droppe. Känns jäkligt bra idag. Vi är alla olika, för mig hjälpte det att söka hjälp och erkänna min alkoholism. Bra att du har tittat in här på forumet. Finns många kloka ord och erfarenheter här.

Hej alkoholhjälpen, känns som det var evigheter fastän det bara är tre veckor sedan sist, allt gick ju så bra! Idag är det ångest, ångest, ångest. Jag tappade det. Tappade min träning och sen föll allt. I helgen tippade det över. Den jävla helgen.
Känns som det började falla redan förr-förra veckan. Allt rullade på så fint. Men som från ingenstans så kände jag mig plötsligt bara ledsen. Träningen tog emot och jag började ifrågasätta allt. Var är jag på väg. Vad vill jag med livet? Har jag ett kul liv nu? Ja ni vet de här jävla hjärnspökena.
Nu blir jag bara mer och mer passiv. Dagar då jag inte kunnat träna i kombination med dagar då jag inte vill träna blir fler och fler. Och för mycket alkohol.
I helgen sprack mitt löfte att inte dricka hemma också.. men det har redan för ett par veckor sedan blivit för mycket ändå. Kanske låter konstigt för vissa men jag har ett jobb som ibland involverar alkohol, kundaktiviteter. Jag planerar inte dessa aktiviteter själv, jag är med för att bygga relationer. Du måste väl inte dricka tänker säkert någon. Nej, såklart är man inte tvingad till det. Men det tas för givet.. ni vet som det gör då och då och då är det ganska svårt att stå emot, särskilt om man är lite ny på jobbet. Den senaste tiden har det varit flera kundaktiviteter och så lite privat festande upp på det också där det varit "tillåtet" Ja minst ett par kvällar i veckan med mycket alkohol har det blivit. Hur tänkte jag här? Inte alls. Trodde jag att det skulle fungera bara för att det inte var hemma?

Ja så nu sitter man här igen. Igår hade jag en av mina värsta bakfyllor i mitt liv. Efter en sedan länge planerad utekväll med gamla kompisar. Trodde huvudet skulle explodera och ångesten från helvetet. Tankar bara snurrar. Blev ju inte bättre eftersom jag gjorde bort mig också, i lördagskväll.. Träffade en ytterst bekant tjej när vi var ute på krogen. En vacker och supertrevlig tjej och vi stod och pratade en lång stund i baren. Sen gick hon vidare. Kvällen gick och jag blev mer och mer onykter. Tankarna började snurra. Jag ville träffa henne igen. Så jag letade fram henne på internet och skrev ett meddelande, frågade var hon var. Sådär från ingenstans. Idiot. Jag fick inget svar. Gjorde lite ont. Lite senare skrev jag ett meddelande till, skrev bara, "Förlåt, ha en bra kväll" Fattar inte riktigt vad jag tänkte med det. En patetisk röst inom mig fortsatte ändå, hon hade kanske inte tittat på telefonen? Så jag fortsatte gå runt till lite olika ställen i förhoppning att råka stöta på henne och tillslut tror jag att jag såg henne en bit bort, men då fick jag sån skam över mina meddelanden att jag gick iväg. Kanske såg hon mig snabbt också, jag vet inte. Ja allt blev bara så fel. Kände mig som en pinsam stalker. Och jag har ju familj..

Ja igår var som sagt helvetet. Först huvudvärk som jag trodde skulle döda mig. Sen på kvällen total ångest. Ångest så jag ville krypa ur mitt skinn. Då gjorde jag det igen. Gick och svepte ett glas vodka. Skönt. Efter ett par timmar för att jag skulle sova så svepte jag ett till. Jag vet inte hur jag skulle stått ut annars.
Natten blev konstig och jobbig ändå. Starka drömmar. Drömde om tjejer. Att jag hade träffat någon och var kär. Kysstes. Kramades. Drömmar är så hemska på det viset för allt är så äkta när man vaknar. Det gör liksom ont att vakna.
Idag är det så mycket tankar och frågor som snurrar. Ångest. Vad känner jag för min sambo? Vad hände i lördags? Varför drömmer jag såhär? Tror att något saknas. Jag har kanske aldrig varit sådär riktigt kär i min sambo och hon har inte varit det i mig heller. Hon gillar inte att kyssas och vara nära. Gillar inte att prata om känslor. Vi sitter i varsin ände av soffan varje kväll, sätter på ett avsnitt på någon serie vi följer så fort barnen lagt sig.
Längtar efter någon att prata med. Längtar efter känslan att älska och vara älskad.

Som titeln säger så behöver jag hjälp av andra som kanske befunnit eller befinner sig i samma situation.
Jag är en man på 37 år, har sambo, en bonusdotter och med min sambo en egen dotter som är fyra månader. Min familj betyder precis allt för mig
Har alltid druckit mycket när jag väl druckit, under de tillfällen som det är "fest".. Det är som att det finns en gräns för antal öl och går jag över den så tappar jag kontrollen helt, allt jag kan tänka på är att få mer öl eller alkohol i mig.. ALLTING annat blir oviktigt. Jag blir en helt annan person, beter mig fruktansvärt illa och sårar människor runt mig, flera gånger har jag sagt m elaka saker till min sambo och betett mig riktigt illa..mitt beteende tar död på mig och mitt förhållande och min familj är de som får lida.
För ungefär 3 månader sedan var vi på en födelsedagsfest där vi hade barnen med oss (gångavstånd). Till en början gick allt bra, men jag fortsatte dricka mer och mer och sedan tappade jag kontrollen över det.. Det slutade med att min sambo gick hem med barnen sent på kvällen och jag betedde mig illa och tjafsade i samband med det, då var min dotter 1 månad gammal. Efteråt hade jag fruktansvärd ångest och mådde så dåligt. Jag lovade min sambo att aldrig dricka mer, jag hatar personen jag blir när jag druckit för mycket. Sagt och gjort så slutade jag helt, köpte nån alkoholfri öl då och då, efter nån månad tänkte jag att en öl kan man ju ta iaf, det kan jag hantera. Sedan blev en öl två öl, och successivt ökade detta igen. I helgen hade vi fest hemma där min sambo bjudit in många nära vänner. Jag blev sittande med ett par andra killar och vi drack konstant..jag misslyckas helt med att ha kontroll på mitt drickande och det slutar med att jag säger fruktansvärt elaka saker till min sambo på natten.
Jag mår idag fruktansvärt, min sambo säger att hon gav mig en sista chans och att jag inte höll vad jag lovade. Alkoholen och det problem den utgör för mig är på väg att förstöra allt för mig, det kan vara för sent redan pga det jag redan orsakat.

Finns det någon som känner igen sig och kan hjälpa mig framåt. Har beslutat att helt sluta dricka, klarar uppenbarligen inte av att ta en öl då och då för då eskalerar det till slut..

Grattis till dina 10 år. Bra jobbat och lycka till i framtiden.,

Tio år nykter, viken inspiration att lösa ditt inlägg. Det ger mig hopp om att jag också ska kunna skriva ett kommande inlägg om mina tio år som nykter.
Grattis och bra kämpat! ?

Ännu en helg har gått, även denna nykter. Uppe i sju på raken nu, ännu ett rekord för mig. Kom på mig själv att jag inte räknat dagar på ett tag nu utan gått över till veckor. Det tar jag som ett bra tecken. 47 dagar är jag uppe i nu. Tankarna på alkohol har minskat från att ha varit ständigt närvarande till att dyka upp då och då under dagarna, speciellt under helgerna.
I lördags var vi ute på restaurang med flera andra vänner som gillar att dricka vin, öl och annat alkoholhaltigt. Kände mig absolut inte upplagd för jag har glömt bort hur det är att gå ut utan att grunda rejält innan för att sedan fortsätta med mer. Ångesten börja mala. Har alltid känt mig så jäkla osäker att gå ut nykter på pubar, restauranger etc.
Nu körde jag bil och höll mig till öl 0.0 %. Det funkade faktiskt! Jag kunde ha trevligt utan att dricka. Känslan igår morse var lycka. Lycka av att ha klarat av ytterligare en utmaning och att vakna nykter och pigg trots sen kväll innan. Inget behov av en återställare direkt på morgonen, vilket det blev en del av efter sommaren innan jag började mina nyktra dagar.
Har läst mycket i forumet under veckan och i helgen. Skulle vilja skriva och peppa mycket mer men hittar inte orden. Ledsamt att läsa om hur jobbigt en del har det och hoppas att det trots allt kommer något bra ut av det. Har man nått botten och tar hjälp så kan det bli så mycket bättre. Här talar jag av egen erfarenhet. Har inte ångrat att jag lämnade ut mig till min fru, sjukvården och mina vuxna barn. Det har hjälpt mig att verkligen ta tag i min alkoholism. Jag hade inte klarat det själv men alla är vi olika. Antabus som jag har skytt som pesten innan har varit till stor hjälp tillsammans med Campral. Det är mina kryckor som jag behöver just nu.
Ha det så bra alla kämpar, nu blir det en vit vecka till!

Det är en sorg och förlust att inse att man aldrig mer kan ta ett glas alkohol i olika sammanhang. Oberoende av hur mycket ont alkoholen gjort oss så tar vår missbrukshjärna det som en förlust. Jag brukar likna det vid en osund relation. Man minns det goda i början och hoppas och önskar hitta tillbaka till det. Till det "normala". Så sörj och bearbeta, det är helt ok.

Tråkigt med sjukdom men grattis till nykterheten. Bra jobbat!

Tack för att du fortsätter att skriva här!

Feber och ont i kroppen, inte så kul.
Helgen blev tråkig men ibland får man bara acceptera att också få vara sjuk i lugn och ro.
Sista veckan i november och på fredag kan jag fira en hel månad utan alkohol!

Kramar
???

Tack Berra! Du gör skillnad och är en förebild bland flera här på forumet.
Härligt att du fortsätter skriva dina fina texter?
Kramar
???

Dig som jag nån gång kallat forumbrorsan Berra? Ser att jag hängt med dig här 7 år och 10 månader. Dig och Adde.
Tack, tack, tack för sällskap och stöd. Och ja, hoppas vi skriver här på ett eller annat sätt även vid nästa jubileum, vi behöver väl inte vänta 10 år? Fem kanske? Jag höjer kaffemuggen och gläds med dig???❣️ / mt

Jag säger bara wow! Den känslan måste vara bättre än högsta vinsten på Triss! Grattis till 10 nyktra år! Till alla "gamla rävar" här inne (förlåt menat i all välmening) som lyckats med sina nyktra resor: Där så betydande och värdefullt att få läsa för oss som kämpar och lyckas på våra alla små sätt men kanske bara dagar och veckor. Tack för att du delar med dig!

och tack för att du fortsätter skriva här ! (Ps Jag skickar länken till Mie !)