Senaste kommentarerna i forumet

Att forumet fungerar. Tack Jasmine, Vinäger. Luddrigt, IW,Nurture m.fl.
Hade en session igår med släkt som inte spottar i glaset. direkt.
Jag stålsatte mig... Det gick bra.. Det går tänkte jag. Alla mina A känslor
blev jag varse om. Min dryckesvän förstår nada... har supit i årtionden
med honom.. Idag är det klart att jag mår bättre än de som söp igår.
Men jag har en känsla av svek.. Fan vi skulle ju ha kul o.s.v. Nu blev det
bra ändå tror jag.. Hoppas. Men jag känner att jag inte är lika rolig nykter.
Är det fel på mig? Tvivlar ibland. Jag håller mig nykter nu, men blir det inte bättre
så vetifan...Kör nu bara för hälsan skull.. trist? Jaaa.

Vi ångar på kära forumvänner, nyktra!

//John

Bra att du hittat hit och att du skriver ner hur du känner dig. Det här forumet har gett mig mycket trotts att jag bara varit aktiv här i ungefär en månad. Det finns så många bra tankar och funderingar här om beroendet till alkoholen.
Jag befann mig i en liknande situation som dig för en månad sedan. Drickandet hade spårat ut och jag kände att det inte fungerade längre. För min del bad jag min fru skjutsa in mig till sjukhuset där jag för första gången(och sista hoppas jag) blev inlagd på Beroendeenheten. För att göra en lång historia kort så tar jag sedan dess antabus två gånger i veckan på Beroendemottagningen nära min stad och har inte druckit en droppe på 25 dagar nu. Jag har inte ångrat mitt beslut en enda gång. Gör som du tänkt och kontakta beroendekliniken, ibland klarar man det inte själv och då finns det hjälp att få!

Söndag igen, känns som att veckorna går fort trots allt. Idag är det dag 25 på antabus och ännu en dag har jag vaknat till en nykter dag utan bakfylla och ångest. Så jäkla skönt! Det är nu 4:e helgen utan alkohol och det är många många år sedan jag har haft en så lång period utan alkohol. Tre veckor på sin höjd har det gått och då pga förestående operation. Igår hade vi vänner på middag. Som jag skrev tidigare så var det många år sedan jag inte grundat rejält innan gästerna anlänt men nu skulle det bli annorlunda. Jag kände mig nere ett tag mitt på dagen då tankarna då och då slog till över att jag inte skulle få dricka några drinkar eller vin och få den där sköna känslan som kommer efter första glasen(men som sedan övergår mer till det negativa hållet allt eftersom alkoholen rinner ner) . Förstår att de kommer då hjärnan under så många år har varit programmerad att det ska vara så. Men jag kämpade emot och åkte till och med och hämtade upp vännerna vid bussen. Kvällen och middagen blev riktigt bra trots att jag höll mig till alkoholfria öl och Ramlösa. Min fru och gästerna tog både drinkar och vin till maten men det kändes inte så svårt som jag trodde att avstå. Det byggdes aldrig upp något riktigt sug. Gästerna undrade förstås varför jag inte drack. De vet ju att jag inte brukar spotta i glaset direkt. Här gjorde jag en sak som jag tänker en hel del på idag, jag var inte ärlig och sa att jag tar en vit period utan istället drog jag till med att jag åt en viss sorts antibiotika som inte gick att blanda med alkohol. Jag önskar idag att jag bara sagt, jag tar en vit period. Det är ju inget att skämmas över! Men det för bli nästa gång, hoppas jag. Läste några bra tankar om det i Vinägers tråd.
Idag vaknade jag tidigt, pigg trots att det blev rätt sent igår.
Hade det varit en söndag för fem helger sedan hade jag säkerligen smugit upp och svept ett glas vin som återställare och ångestdämpare. Sedan hade jag nog fortsatt dricka en eller två flaskor under dagen och mått skit på kvällen med ångest bl.a. över att återigen vara bakfull på jobbet en måndag. Men nu är det inte så! Nu mår jag fint. Har varit ute på en långpromenad med hunden och tagit en kopp kaffe istället. Min fru är så jäkla glad över mitt beslut och att se mig så pigg och energisk en söndag. När hon sa det så skar det riktigt till i hjärtat då jag tänkte på hur ofta hon har varit tvungen att se en sliten alkoholluktande person istället, särskilt det sista halvåret, och ändå behållit sitt goda humör och energi.
Har läst många trådar här inne idag och det ger mig kraft att se framåt och fortsätta kämpa för många nyktra dagar framöver!
Ha en fin söndag om det nu är någon som orkat läsa detta lite långa inlägg!

Många bra tankar i denna tråd också. Ger mig styrka att se framåt och fortsätta min nyktra dagar. Ha en fortsatt fin söndag!

Tack Vinäger för fina ord. Det värmer och stärker mycket! Hoppas du har en fin söndag!

Vinsterna består! Passa dig för ”nu har jag förtjänat en..”-tankarna som kan dyka upp.
Jag hade en dipp runt 2-3 månader då det kändes tungt ett tag. Har ett argt inlägg som påminnelse. Men om det kommer så ge inte upp, det gick över och lampan tändes igen.

Snyggt jobbat!

Kan du kontakta sjukvården? De kan antagligen erbjuda bäst hjälp på den vägen. Det finns flera trådar om mediciner här på forumet.
Jag hade ingen större fysisk abstinens. Men suget var svårt i början men kommer mer och mer sällan. Och nya aktiviteter, sysselsättning och bara ta mig igenom dagen var min fokus första tiden. Vanan är en stor bov också. Så många aktiviteter (även hemma) är förknippade med alkohol för mig.
Jag drack delvis för att jag lider av återkommande depressioner. Dock har dessa blivit bättre sedan jag slutade men inte försvunnit helt. Så psyket blir starkare med tiden. Om du har mkt oro och ångest kan även det vara bra att ta med en läkare då det finns bättre hjälp mot det än alkohol.
Jag har fått viss hjälp med medicin men har fått psykologhjälp i omgångar (fast inte av min husläkare, han föredrar medlcin...).

Män generellt har ju svårt att prata om depression och oro, det känns som svaghet. Gissar att det därför lätt självmedicineras med alkohol. Det var inte innan jag blev djupt deprimerad jag vågade prata om det. Min doktor sa dock att för honom är det som ett brutet ben, är man klen om man bryter benet? Ingen 100% liknelse, visst men det har olika orsaker och betyder inte att man är svag. Nu för tiden är jag ganska öppen med att jag har depressioner.

Har du satt några mål med träningen? Allt eftersom kanske du kan planera träningen lite mera. Planera din kost. Läsa på en massa. Finns en hel sjö utav information för smått och stort. För att få ut lite mer av det hela om du tycker det är roligt!

Är själv ramlat in i träningen igen efter månaders uppehåll, den här gången lite mer seriöst.

Har satt lite små mål att kunna bänka ett visst antal kilon efter en period osv. Sen vill jag bli av med lite magfett och få lite mer muskelmassa. lite mer långsiktigt :-D

men mest vill jag bara ha ett nytt intresse som gör mig glad som jag kan dela med mig till andra.

Tänk att några ord här inne kan få oss att tänka om. Precis det som är forumets syfte. Vilken tur att du valde en nykter lördag. Känns ju bara sååå mycket bättre i dag om inte annat.

Tack för tänkvärda inlägg, John och IronWill.

Ha en härlig söndag!

Ja, även jag andas ut nu. Hjärta slog extra slag när jag läste ditt inlägg om hur nära återfallet du var. Efter så lång tid... Så himla glad över att du skriver om det, berättar hur det kan komma plötsligt och hur du lyckas bemästra det. Ja, det, vet inte vad jag ska kalla det... sug, återfallsrisk...

Du är stark, du är bra, du gör skillnad. ♡

Kram

Återfallet fortsatte igår....-gick tillbaks till gymmet o körde lite! Det ömmar lite här o där idag, men det är ju bara skönt! Jag ser detta som ett kvitto på att jag förändras på ett djupare plan. Jag börjar hitta mig riktiga jag igen. Sakta men säkert....

Kanske behövde jag, som du skrev, det sista fallet för att kunna sätta kompassen i rätt riktning - och låsa den där!

Hoppas du hittar tillbaks till din träning när du vet att du mår så bra av det. Och utan virre i vattenflaskan. Ja tänk vad vad man har gjort på fyllan. Loco, crazy, o knappt möjligt att förstå när man är nykter. Jiiisus alltså......

Hur går det med nya cykeln? Trampar du på....?

Kram/A

Känslan när man brutit en mörk period, och abstinensen lagt sig, man har städat undan sviterna av drickandet, man känner hopp om framtiden, man känner glädje av att vakna på morgonen.

Jag hade glömt bort den känslan i spritdimman, och jag kommer att glömma den i nykterhetens gråa dagar.

Att uppskatta nykterhets-perioderna kanske kan få mig att lägga av helt i framtiden.

Vad bra att du skrev AlkoDHyperD när återfallet väntade bakom hörnet. Så starkt av dig att ställa tillbaka flaskan!! ❤❤ Och att du skrev kan jag lova hjälper andra. För det är i just det där tillståndet man kan behöva läsa om någon som varit eller är i samma läge men klarat sig.

Å vilken sorglig historia MondayMorning ? Så oerhört sorgligt. Varför får alkohol existera? Och varför är det en affärsidé att man ska vara vaken på natten i någon lokal med hög musik och dricka sig full... en idé som ungdomarna kopierar innan de får gå in lagligt på krogen. Då leker de krog hemma hos någon med samma eländiga resultat.

Vad vackert med stolen vid graven. Och ännu sorgligare. Det skulle ju stå en till stol bredvid den med en levande Robin sittandes. Inte en grav...

Kram kram

Rekord.
Även om jag ”fuskar” och måste ha sömnmedicin i doser som kan knocka en elefant brukar det sällan bli mer än fem-sex timmar ändå. Första tanken när jag vaknade var ”jävlar, vad skönt, jävlar vad overkligt, var det på riktigt eller har jag drömt att jag var så nära”

Jag var alkis igår, bara nykter rent fysiskt. Den där stunden igår kväll var en flashbackupplevelse.
För även om jag - som förra inlägget inleddes - känt att det varit på väg har det inte funnits någon rädsla eller underliggande planering för att dricka. Hur jävligt jag än mått och hur många sk möjligheter jag än haft det senaste året har jag velat uppleva allt utan filter.
Även avsaknad av känslor. Hur konstigt det än låter har jag ibland druckit för att känna och inte tvärtom.
Igår var det nog så. Jag ville kunna gråta men kände bara en tyngd av sorgsenhet som inte ville visa sig.
Tänker inte analysera mer för det viktigaste är resultatet.
Det håller.
Situationer som tidigar alltid slutat med att jag zoomat ut mig själv och följt tvånget - jag är inte hjälplös inför dem längre.
En nivå till i svårighet. Jag är mer lugn än rädd nu.

Och tack för era svar, kära medmänniskor!
Är själv inte så flitig med kommentarer just nu, så förväntade mig inte respons, fint att få den ändå

MM. När jag började läsa ditt inlägg om graven tänkte jag att det handlade om livsfaran förknippad med återfall för oss vansinnesdrickare. För den tanken kom också när jag vaknade. Att jag inte skulle ha druckit bara lite lagom igår, inte på den känslan, det hade blivit fort och mycket. Förmodligen även idag, och sedan hade det kanske handlat om dagar och inte veckor innan katastrofen.
Mamman i din berättelse hade inte suttit bredvid graven, det hade varit fyra barn som suttit där.

Nu har det passerar 45 dagar utan en droppe. Har till min hjälp Campral, stöttande fru, och arbetskamrater. Har gjort vad jag förutsatt mig, har egentligen inte varit sugen alls. De få tankar jag haft på att dricka har jag tänkte bort.
Redan kan jag se att det faktiskt finns stora vinster med att inte dricka. Framförallt är min ångest helt borta, en glad fru, kommer ihåg allt jag gjort, mer pengar i plånboken, behöver inte skämmas för mig själv, orkar mera, ser positivare på livet.

Igår var det riktigt, riktigt svårt. Jag var trött och hade en massa saker att göra men allt jag ville var att ligga på soffan. Kände mig rätt nedstämd också. Trötthet verkar vara en grej som triggar alkoholsuget. Bröt mot min ingen godis regel istället för ingen alkohol, på de sättet tog kag mig igenom de tyngsta timmarna där mellan 16-18. Är så nöjd över det beslutet nu, ingen bakfylla denna söndag!

Vill bara hälsa på i din tråd och säga att jag är så tacksam för att du bryr dig så mycket om oss andra! Jag läser mycket av det du skriver även om jag har varit dålig på att kommentera på sistone. Hoppas du hade en fin (nykter) lördagkväll och får en fin söndag. Den här helgen låter vi "målarfärgen torka"?. Kram!!!

Tack för ditt svar...och tack för din omtanke..Jag tror att du har rätt att det är säkert lika bra att sluta helt..Men finns det någon hjälpande medicin mot den oro och ångest och även abstinens som fungerar? Har haft kortare uppehåll men mår inte bra då..nästan panikkänslor och dessutom sömnproblem. Hur var det för dig när du slutade ?

Vilken kyrkogård är det ?

Ligger i sängen på jobbet efter att ha gjort lite mer än hälften av mitt 24 timmars pass.
En tjejkompis har bjudit in mig till "tantkväll med vinprovning" om några veckor. Vet inte om jag är redo för det. Hon vet inte om att jag har alkoholproblem och jag vet inte om jag vill berätta för henne.
Jag vill gärna kunna träffa kompisar och ha kul ihop.
44 nyktra dagar. Kämpa på alla ni starka ?

På en av Sthlms vackraste kyrkogårdar ligger ung man begraven.
Han heter Robin och han var 17 år när han avled av skador från alkohol. Inte för att han själv drack utan för att
han blev skadad i ett fylleslagsmål. Jag kännde honom inte personligen men vet
vem han var. Lugn fin positiv ung kille. Jag känner hans föräldrar på avstånd. Vänners vänner.

När han gick bort så tog hela hans familj det oerhört hårt. Självklart.
Ens barn dör alldeles för tidigt p.g.a. att några andra hade druckit för mycket och misshandlade honom till döds.
Hans rum på kyrkogården syns. Den är nästan hemtrevlig, inte någon traditionell grav med planterade höstblommor.
Där finns vindlar, drömfångare, pärlplattor, foton, stenar, snäckor, nallar, blomsnurror i olika storlekar.
Det är nästan lite kaos. Bohemiskt. Men den är levande.

Den är dessutom alltid totalt översållad med ljus i olika färger, former och storlekar. Han är saknad, Robin.
Hans mamma saknar honom. Första tiden efter hans bortgång så sov hon bredvid hans grav. I en vilstol.
Hon sov där under en ganska lång tid. Robin dog på sommaren och begravdes i augusti när kvällarna blev kyligare.
Hon svepte ett täcke om sig. Och fortsatte att sova hos sin son.

Det är en oerhört tragisk historia men en vacker grav. Det finns en liten stol utställd vid hans grav. Som
om att man är inbjuden att sätta sig en ner stund och reflektera. Det händer att jag gör det. När jag är där
sitter jag och pratar en stund. Funderar. Även så denna kväll, det var oerhört vackert. Jag tände ett ljus
och funderade på alkoholens offer, dom som inte ens drack. Dom som inte valde själva. Det är hårt att ta
till sig. Sorgen kan man nog inte föreställa sig.

Jag vet inte vad det är med denna gravplats som berör mig så
- så meningslös, så vacker, men så fruktansvärt orättvis.

Det som berör mig och får mig till tårar är hans vackert graverade gravsten.

Det står..

"Det löser sig alltid" - Robin

(Jag vet inte vad jag ville säga med denna upplevelse. Jag ville bara dela det med dig. Eller så finns det något jag vill säga - men som jag inte kan uttrycka på rätt sätt. Du kanske förstår det ändå)

Det är länge sedan jag skrev men det här kan jag inte låta bli att svara på.

* slagits på fyllan
* ambulansen som skulle hämta mig hade poliserskort då jag ansågs vara helt galen (vilket var helt korrekt).
* alvarliga suicid försök.
* skadat mig själv rejält med rakblad eller kniv

Detta var ca 20 år sedan. Jag kom på att det är mer fördelaktigt att supa i hemmet så det började jag göra istället.
Då är listan mindre dramatiskt.

* ljugit ihop en massa pinsamheter
* skämt ut mig på Facebook och via mess
* bråkat med sambon
* fuckat upp min ekonomi.

Jag har druckit alkohol dygnet runt, inklusive när jag vaknade mitt i natten.
Bakfylla är en lättmjölk i jämförelse när man börjar se saker som inte finns.

Alkohol är vidrigt!

...vad precis du beskriver de där vidriga överläggningarna med sig själv. Hur man gasar och bromsar samtidigt, och hjärnan gör så att man blir rädd för sig själv. Nåt falskt rättfärdigande och en falsk signal som framkallar en illusion av att man är villig att ta, och tro att man klarar av konsekvenserna.....

Tack för att du skrev - det hjälper mig!! Jag kände igen mig något oerhört. Tack!

Bra att du avstod. Så starkt gjort - när man är ute på slak lina! Wow. Vi lägger oss nyktra ikväll, eller hur AlkoHD! Och att spela piano på fyllan blir sällan bra har jag hört...?

... fint att höra att du vann mot demonen?... Godnatt..

Jag spelar piano. Nykter.