Senaste kommentarerna i forumet

Precis det hade jag behövt idag?. Det hade varit sååå skönt att kunna prata med någon om demonen som tar så mycket energi.

Tack för att du finns här i alla fall! Jag är nykter idag och ser fram emot att (förhoppningsvis) vakna utan huvudvärk imorgon. Kram?❤️

.. om du vill...

Andas, andas, andas! Och självklart ring någon! Kanske åka hem till någon? Om en vän/kompis/kollega/bekant ringde mig och bad om hjälp skulle jag bli tacksam. Tacksam för att han/hon valde mig. Det skulle vara fint att kunna hjälpa!

Åh, låt bli finaste ADHD.❤️❤️❤️❤️

Fan fan fan
Jag är där nu
Har känt det någonstans
Att det är på väg
Tvångstanken tar mig när jag står och plockar ur diskmaskinen. Ingen skulle märka om jag dricker nu. Bara nu ikväll. Ingen som ska hämtas. Bara tillräckligt för att känna bedövningen, stilla rastlösheten, eller är det ensamhetskänslan som kryper i mig?
Jag föreställer mig känslan i kroppen när första klunkarna nått magen, känslan är nästan fysisk.
Lämnar kvar bestickkorgen, halvt urplockad och går ut i garaget.
Står med vodkaflaskan i handen en lång stund. Håller den framför mig. Tvekar.
Om jag tar den måste jag säga det till sonen, betala honom, för jag vägrar stjäla av min son. Är det värt det?
Stoppar tillbaks flaskan i lådan igen.
Tillbaka i köket står jag lamslagen och förvirrad. Vad gör jag nu?
Vem kan jag ringa? Är jag en belastning om jag ber om hjälp nu? Kommer jag bli förstådd, eller kommer jag störa - eller i värsta fall verka patetisk genom att manipulera fram kontakt och skylla på återfallsrisk?
Och vad ska jag göra med flaskorna i garaget? Måste bort, annars händer det igen. Måste jag be honom gömma dem nu?

Så nu skriver jag. Fast det först kändes meningslöst. Antingen dricker jag och då spelar det ingen roll om jag skrivit eller ej. Eller så låter jag bli, och då behöver jag ju inte skriva.
Skriver ändå. Alltid hjälper det någon om inte annat. Om jag berättar hur det kan gå till.

Tänker samtidigt på hur det skulle vara att spela piano berusad. Blir besatt av tanken. Har aldrig provat det förut, måste, måste, måste...
Stopp!
Fem minuter. Låt fem minuter gå.
Jag är ännu nykter
Nu har det gått en kvart

Toppen! Fan du är en stor förebild.
Ibland tänker jag på hur jag ska berusa mig nästa dag och dagen därefter
Dåligt tänk..
Bra att du klarar dig och har ditt sätt..
Fint att du har tänket.. Du verkar var omedelbar och har nära till beslut

Nej, jag är bara tillfälligt utomlands där det flödar alkohol... försöker fokusera på annat. Skulle lätt komma undan med att smygsupa. Men hittils känner jag att det vore en för stor förlust, jag skulle svika mig själv för mycket. Orkar inte det. Mitt forumnamn var inte tänkt att visa att jag har en ”järnvilja” utan att jag vill ha en. Hittils verkar det i alla fall fungera.

Du har verkligen bestämt dig.. Har du ett halvår nu.?
Just den här jämförelseaspekten på soc. medier är sanslöst viktig att bli av med.
Stressen av att fixa till det är skitjobbigt. Oavsett.
Bor du i ett semesterparadis?
Sorry för frågor.. Mitt uppsåt är bara att lära känna mina medskribenter;-)

//John

Tack för kommentaren FinaLisa. Det är verkligen så att det går att bli nykter på egen hand men hjälp av vänner på forum är ovärderligt. Och att skriva ner sina tankar. Jag läste lite här och där i min gamla tråd och där finns så mycket klokheter från gamla forumvänner. Vi stöttade varandra och hjälptes åt. Jag hoppas det gått bra för dom också.
Forum är det enda stället där jag varit helt sann. Där jag erkänt hur det varit.
Jag läste ett citat som en skådis sa om sitt alkoholmissbruk. "It was getting in the way of what I wanted so I stopped".
Så klart klarar du det FinaLisa! Du har den rätta attityden.

Jag kan inte ens till fullo koppla av trots att jag är i ett semesterparadis. Måste döva på något sätt och det blev att hänga här :)
Men jag har ingen social media bild av mig längre. Finns eg nästan ingenting av mig på nätet förutom detta forum längre. Jag jämförde mig ofta förr men jobbar på att bli av med det. Jämförde mig med syskon till och med. Behövde bli lyckad i andras ögon. Någon att se upp till, men jag vet inte varför ens längre. Nu vill jag mest bara bli okej med tillvaron. Det räcker. Blir en ”gubbe” så småningom som sitter och blickar ut över något och känner sig rätt okej. Men utan en grogg. Hoppas vi når dit båda två och att resan dit blir minst okej också. Kämpa på.

Jag tror att du är lite på "g" när det gäller tankesättet. Sannolikt är ju att bilden av en själv inom soc. medier blir rätt osannolikt svårt att leva upp till.
Många som jämför sig med andra upplever att det är s.a.s. trångt i dörren till lyckan.
Jag vet att lyckan är inom armlängds avstånd, men det gäller att urskilja A som är på samma avstånd. Farligt.
Vi sitter ju och använder sociala media i detta nu.. Tror inte att mindfulness o.sv. kan ge svaret på riktigt.
Viktigt är att väl bestämma sig över hur tillvaron ska se ut.
IW du är skadad liksom jag är, och vi måste fixa med det vi har kvar...Men det fixar vi eller hur?
Min hjärna är typ 86% men det räcker...87% kanske :-)

//John

Jag har lite för mkt tid att fundera just nu så hoppas du ursäktar nedan.

Känns konstigt att vi bygger ett samhälle som kräver så mycket av oss att vi måste droga oss själva för att känna oss verkligt fria och till freds. Jag har ingen statistik till hands för nedan (bara känslobaserat) men det företag som hanterar vår hälsovård blev lite förvånade när jag ville ha råd kring ergonomi, de sa att de mest hanterade utbrändhet nu. Ingen har tid att sitta rätt längre. Bara snabbare. Jag fastnade vid ditt ”grekiska gubbar som stirrar ut över ett torg”. Ja hur kommer man dit? Min hjärna går på högvarv för det mesta. Information tillgodogörs konstant och livspussel och självförvekligande drivs på av sociala media och traditionell media. Jag kan inte sitta och titta ut över något alls. Inte utan att dumma ner mig med sprit. Jag övergav sociala media helt för några år sedan eftersom jag blev stressad över all lycka och ”glas-vin-fötter-strand-bilder”. Vafan är det för fel på en. Hur hittar man tillbaka till en hjärna som inte jobbar 100% hela tiden. Folk föreslår mindfullness. Ja inget ont om det, säkert bra men det är fortfarande bara lindring, inte en lösning på problemet. Dessutom är jag rädd att jag redan är för skadad för det. Inte ro nog att ens meditera. Givetvis har folk supit i alla tider men jag gissar att det kommer att bli rekord efter rekord framöver. Vi kan nu jämföra oss med andra och arbeta globalt (tävla) och har tillgång till mer information än någonsin. Tacka fan för att man behöver få hjärnan att hålla käften med sprit. Synd bara att jag tror att den ropar på hjälp.

Lite jobbigt under kanske 1 dygn.
Det verkar som om euforitoppar inte ska tas för att det är något att räkna med.
Besviken på att formtoppen s.a.s inte gav mig frid just denna helg.
Ägnar mina tankar åt de som gått bort och som betydde så ofantligt mycket för
mig. De viktigaste personerna i mitt liv söp ihjäl sig.
Alkoholen är förrädisk. Slås av sign. Vinägers inlägg tidigare idag. Hur man kan planera
och hålla på. När det är skitdåligt för en.. Tack Vinäger. Bra inlägg..
Jag har en klar bild för hur jag ska göra.. Idag var det jobbigt..
Vinäger. Du räddade mig idag.. och ett par piller som man inte kan kombinera
med A.

Största kramen alla

John

Detsamma min vän, du gör stor skillnad.. Du har hjälpt mig från början Vinäger med pepp i syftet att nå mina mål..

Utan pepp går det inte. Du är viktig! :-)

Trevlig helg!

Kram

John

Edit: Glömde kommentera din flickväns bortgång, fruktansvärt. Jag kan inte föreställa mig hur det känns. Men försök att inte göra hennes bortgång till ditt fall, det hade hon säkerligen inte velat.

Har du testat att ”lägga ner” några månder tidigare?
För mig fungerade det inte över huvud taget. Tog bara dagar efter en vit period att vara på samma eller högre nivå av intag. Jag kunde inte hålla fast vid någon strategi och regler kring mitt drickande. Ibland kunde jag sätta lite regler men sen blev de oviktiga för ”jag hade ju koll nu” eller ”äh jag är väl inte värre än någon annan”. Så jag tror att man måste sätta upp väldigt strategiska regler (långsiktiga) och hålla sig till dem no matter what. Inga undantag, pauser, frikvällar, speciella tillfällen, bara idag. Jag kan inte det. Efter tre öl spelar regler ingen roll. Demonen vill ha bränsle.
Rannsaka dig själv och vänd in och ut på vad du klarar och vad du vill. Vad betyder kärleken kontra dövat sinne för dig? Om du hittar motivationen hos dig själv och inte slutar/drar ner för tjejjens skull, så har du en bättre chans. Om du ser det som att du gör det för att hon vill det kommer du förr eller senare att börja förakta henne. Det blir hennes ”fel” att du mår dåligt och att du inte kan få din ”medicin” (det är vad min folköl var). Min fru ville att jag slutade. Visst gjorde jag det delvis för hennes skulle, men jag tror inte att jag kommit så här långt om jag inte (just denna gång) slutade för min skull. Tittade ärligt på vad hon hade för skäl till att vilja att jag slutde och gjorde dem till mina egna. Jag fattade ju innerst inne att jag var fucked.
Så lys med med stora lyktan över hela din situation och se alla små hålor och skrymslen och hitta vad du själv tycker att du måste göra.
Att du skriver här är ett tecken på en process som börjat. Lycka till och skriv och läs. Vi är många med mycket gemensamt.

Det låter som om du stressar. Träning ska vara lite kul och behagligt. Men jag fungerar nog lite som du.
Vill mycket. prestera mycket o.s.v. Tror dock att jag ibland gör fel. Vila är en bra grej också.
Typ meditativ vila.

Vila lite också pianisten som en delingrediens i ditt nya liv.

//John

Santorini, så inspirerande att läsa din tråd från början.
Det känns hoppingivande att du också höll på att vela i månader innan du kom till skott.
Då kanske jag också fixar detta med hjälp av mig själv och forumet här såklart??
Har kommit till inlägg 80 nu.

Kramar
???

Som vi hållit på båda två...?
Nu är det absolut dags för en förändring!!!
Men jag vill lyckas själv, är inspirerad av Santorini och ger mig själv 3 månader.
Har jag inte lyckats inom denna tid så måste jag söka hjälp.
Vi kämpar på, vad annat kan vi göra?
Ge upp? Aldrig i livet!!!
Kramar
???

#Vinäger
Tack, snälla du! Önskar dig detsamma!

Nu är jag hemma och omgiven av folk som älskar och stöttar mig. Det stödet betyder så mycket.

Samtidigt finns en massa jobbiga rutiner och ritualer som är bundna till just det här hemmet. Dessa kommer sakta men säkert att brytas, en dag i taget.

Här inne kan du läsa om många andras förhållande till alkoholen. Vi har alla olika livsöden men en gemensam önskan om att bryta dåliga vanor. Jag får stöd och energi när jag läser trådarna här i forumet

vill jag inte göra reklam för det behandlingshemmet eftersom de gått ifrån det mesta som gäller det som Tolvstegsrörelsen (Minnesotabehandling) bygger på.

Jag kommer ihåg att när jag kom dit så var det först väldigt knepigt att inte få ha kontakt med omvärlden den första veckan annat än i verkliga undantagsfall. Idag är jag väldigt glad för den veckan för jag fick äntligen vila och på riktigt ta hand om mig själv utan störande moment. Vi fick inte se på tv, annat än utvalda dokumentärer om alkoholism, inga tidningar, inga andra böcker än Stora Boken (HEJ !! Alla religiösa.....det handlar inte om det !!) och böcker om alkoholism. Och självklart inga mobiler ! Telefonautomaten i samlingsrummet kostade 19 spänn i minuten att ringa från just för att den skulle användas sparsamt. Vi fick inte gå utanför hemmet utan att ha sällskap den första veckan och första tanken var : Är de rädda för att jag sticka ? Men anledningen var att det hände att folk slog ihop när alla spänningar släppte och det blev eftersök.

Allt handlade om att vända blicken in i mig själv och inte bry mig om vad som hände utanför typ Lev och låt leva !

Idag är jag oändligt glad för den veckan !! Jag tror nästan att jag lärde mig mest då ? Svårt att säga för mina 4 veckor på behandlingen var sannerligen omtumlande. Det som kom att bli mer långsiktig lärdom var alla berättelser från mina medpatienter som monterade ner mina förutfattade åsikter om mig själv, jag var definitivt inte ensam om att ha gjort knepiga saker, gömma, ljuga, manipulera...Jag var som vilken alkis som helst !! Terapeuterna, som själva var beroendepersoner, var raka och ärliga och lotsade oss till självinsikt. Jag märkte ju väldigt snabbt att var jag inte ärlig så såg de igenom mig på nolltid eftersom de själva använt samma argument och tvålade till mig direkt. Efter det så har jag nog aldrig dragit till med en lögn mer, jag hade liksom uppfyllt min kvot av bedrägeri och dessutom är det ju så mycket enklare att komma ihåg vad jag sagt och att det visar min egen person och inte nåt jag gömmer mig bakom.

Att lära mig att vara ärlig är nog det som betytt mest för mig. Efter att levt i en lögn så länge är det en befrielse att veta vem jag är !

Det var inte mycket till råd som gavs, helt enl AA's princip, utan alla pratade om sina egna erfarenheter och hur de gjort för att få ett bra nyktert liv. Den enda gången jag fick råd var när jag skulle åka därifrån, då sa min terapeut : Varje morgon ska du ta ett beslut om att inte dricka oavsett vad som än händer ! (En dag i taget) och så : Lyssna på de som gått före dig (Di Gamle), de har har gjort misstag som du ska lära dig av !

De 2 råden bär jag idag med mig närmast hjärtat.

När jag kom hem gjorde jag som de sa : Gick på AA !! 2-3 ggr i veckan ibland tom 2 ggr per dag. Det fanns så mycket att lära och jag är nyfiken så det underlättade. Vi åkte till olika stormöten/konvent i AA's regi där jag fick andra vinklingar än i hemmagruppen.

En gång i månaden var det efterbehandling och jag såg fram mot den dagen med glädje ! Jag åkte alltid dit på kvällen/eftermiddagen före och åt frukost på avdelningen och det kändes hemtamt och trevligt ! Ibland var det nån som tagit återfall och försvunnit och en gång var det en gök som försökte ljuga om sin nykterhet trots att terapeuten blivit kontaktad av polis och soc-tjänst som hade tagit in han på TNE. Som en sann alkis fortsatte han att ljuga trots att han var överbevisad. Vi såg honom aldrig mer annat än via tidningen då han blivit dömd för kvinnomisshandel :-((

En månad som jag är otroligt glad över ! En investering i mig själv på alla sätt !

Hoppas att helgen blir bra. Du är grym. ♡ Tack för att du engagerar dig hos så många. Din omtanke gör skillnad.

Kram

Det kan du behöva.

Håller med Lisa, din arbetssituation låter omänsklig. Antar att den förstärks då du inte trivs. Själv har jag också en ibland extremt hög arbetsbelastning- vilket självklart tar på krafterna - men jag trivs otroligt bra. En stor och viktig skillnad.

Nu är jag åter där i tanken att jag önskar att vi inte var anonyma. Jag vill köpa en blomma, kanske lite fikabröd, sätta mig i bilen och komma över till dig en stund. (Är rätt bra efter alla flyttande år på att känna igen dialektala och lokala ord, så tror att jag skulle vara hos dig inom några timmar. ?) Du skulle få en stor kram och sedan skulle vi sitta och surra i timmar. Avhandla de senaste veckorna och några 80-talsserier. En röst i natten med snygga Jack Killian inte minst.

Men nu går ju inte det...

Hoppas att det löser sig för dig, fina Jasmine. Jag tänker på dig. ?

Dina inlägg berör.

Sjukdomar, fysiska som psykiska, och alkohol hör ofta ihop, så fortsätt du att skriva om det du känner.

Önskar dig en för själen lugn och fridfull helg. ♡

Ja, du har på relativt kort tid kommit att bli en förebild här.

Jag gillar dig. Rak, ärlig och omtänksam. Stark utan att väja för det jobbiga. Skriver precis det många behöver höra.

Tror stenhårt på dig. Ha en fin helg du med!

Kram