Senaste kommentarerna i forumet

Jättehärligt med en pepptråd, verkligen! Jag har varit nyckter i 6 mån nu och jag trodde aldrig att det skulle gå men herregud jag har klarat av både 2 veckors utlandssemester, kryssning, londonresa, kickoffer med övernattning!!!! DET HAR FUNKAT! Efter varje gång har jag blivit jävligt stolt över mig själv, visst har suget tittat upp som gubben i lådan ibland och då har jag som sagt " spelat hela filmen " och inte bara sett det romantiska. Så kämpa på , belöna er själva och känn er fräscha och friska! / Kram Räkan

Hur går det för dig Nystart?

Hej Jasmine. Hur mår du nu? Tänker på dig.

för ännu en fin krönika. Nästan lite Tove Jansson-känsla, Snusmumriken packar ner tältet och vandrar söderut, familjen går i vintervila. Men i brevlådan har Snusmumriken lämnat ett brev till Mumintrollet, ’snart är det vår igen...’.
Ha det gott med mycket skönt höstmys??? / mt

Hoppas helgen gick bra!! Skriv skriv skriv hur det än blev!
Kram

Belöna dig med något nyttigt! Ställ om livet så du inte börjar belöna dig med pizza och sen få det till en vana när du vill dämpa stress etc ? men förstår din tanke och du kanske har bättre disciplin än mig på kolhydratfronten ?

När man stänger ner sommarstugan inför vintern.
Med både sorg och en form av lättnad...
Ledsen för att sol och bad är helt förbi, inga ljumma sommarkvällar med immiga glas och levande ljus, inga sommarprojekt...
Glad för att vi slipper känna oron och trycket på att behöva åka ut, och koncentrera sig på allt vi har här hemma som hopat sig.
Allt är nedstängt och igenbommat, elen av så inga elbränder orsakade av mössen, vattnet urdränerat så inga obehagliga översvämningar att vänta till våren pga av hemmameckade vattenkopplingar, all vätska hemtagen så inget fryser sönder, avloppen toppade med glykol i vattenlåsen av samma orsak, kvar finns lite torrvaror såsom mjöl och salt och socker.
Matoljan brukar skikta sig och saltet klumpa sig till våren.
Hem åkte allt dryck från ölkylen, två kassar med burkar och flaskor, vi har alltid för mycket kvar till sista helgen, vilket i sin tur är väl bra.
Vi har druckit mycket mindre i år över lag, trots den varma sommaren, favoriten har varit koncentrerade lättdrycker som man spätt ut med vatten och massor av is och några citrusskivor i en stor glaskanna.
Vattenmelon, tranbär, citron, fläder, päron och smultron, you name it!

Nu är båten på fastlandet upp och ner och fastkedjad ordentligt, full med grönsvart skägg på botten.
Muggarna tömda och paviljongen nedplockad, kvar ligger klipporna kala utan blomkrukor och bänkar.
Gräsmattan prunkar med långt grönt tjockt gräs, nästan hånar oss om man jämför med hur det var i somras med små gula torra tufsar av söndersmulat gräs som man inte vågade gå på utan att de smulades sönder ännu mer...

Kvar hänger gungan i ett enda halvrisig snöre, den hade sin glanstid för snart tjugo års sedan och då användes den dagligen,
Lacken har släppt ifrån träribborna söndergnuggad av små barnrumpor som tävlade i hur långt man kunde hoppa.
Alltid små blåmärken och småsår på benen, det var sommarben på barnen då, plåstren släppte ju vid nästa bad och dämpade bara gråten om barnen inte såg blodet längre, och naturligtvis en mamma som blåste lite på såret, då gjorde det onda inte lika ont längre.
Barnen tjoade och skrek hela dagarna, samlade på kottar och konstiga pinnar, och kunde bara tystas med mammas nybakade kanelbullar och sval jordgubbssaft, för en liten stund..., sedan var det full rulle igen tills det var läggdags och vuxentid för föräldrarna.
Nu är barnen vuxna och går och lägger sig senare än oss föräldrar, och helst vill de bara åka till stugan när vi inte är där.
De lever sitt liv nu, och vi föräldrar har resignerat när det gäller uppfostran, vi lagar mat och diskar när de väl är där.
Men vi umgås i alla fall, och trivs med det.

Och när allt kommer runt, vad är det som är viktigast i livet?
Inte fylla och rumla runt, utan att stolt sitta där och titta på våra barn, och tänka....i made this.
Familjen är viktigast för mig, nu och här, för alltid.

Att man stänger ner för stugan för säsongen är som själva livet, det börjar om med en ny säsong.
Vintern med bister kyla och djup snö blir till töväder och smälta, det som inte dog under vintern spirar upp igen och ny tillväxt kommer.
Viltet kommer med nya ungar efter att ha uthärdat en vinter och snart tjattrar det på nytt i trädens toppar, och rådjurens skällande hörs från ängarna på kvällskvisten.
Att gå i ide över den kalla årstiden betyder att man lever på sommarens minnen, och en nästan outhärdlig väntan på senvintern.
Snart är det jul, mycket snabbare än vad man hinner tänka med all den stress som den innehåller.
Men den dagen, den sorgen...
Jag väljer att leva i nuet och ser tiden an.

Idag fick jag en minnesflash, tänkte på hur man såg ut i badrumsspegeln när man hade varit ute och supit.
Stod där med tandborsten i munnen, med tandkräm på kinden och skum i mungiporna, svårt att fokusera med rödsprängda ögon.
Jag brukade ofta blunda med ena ögat för det gick inte att fokusera på det avståndet, och dessutom brukade jag se dubbelt.
Man satt ner och kissade för att inte behöva sanera toalettsitsen dagen efter, körde huvudet i väggen när man skulle resa sig upp.
Och nästan ramla omkull när man skulle ta av sig strumporna eller byxorna.
Ibland hade man gräsfläckar eller lera på byxknäna och man hade inte aning om hur de hade kommit dit.
Man vinglade in till sängen och slängde sig på madrassen med en duns, och genast när man blundade började rummet att rotera runt.
Man började svettas i kvalet om man skulle hinna till muggen innan spyan gjorde entré.
Och sedan kom ångesten, vad hade jag gjort ikväll?

Behöva jag säga det, så underbart skönt att veta att detta var dåtid, inte nu och inte nyligen.
Om en månad är det tio år sedan jag kunde ha upplevt det senast, tänka sig, nykter i tio hela år.
Inte jobbigt, inte roligt men alldeles nödvändigt.

Berra

Tack för din kommentar igelkotten. Du har rätt i allt du skriver.
Jag har tagit tag i mina problem och går både på behandling och campral. Jobbar heltid inom vården och förhållandet med min man är jättebra och barnen trivs här hos oss. Mannen är inte alkoholist utan stöttar mig genom att se till att vi inte har något hemma alls. Viktigast av allt är ju att jag älskar mina barn och dem älskar mig. 17-åringen bor hos mig på heltid och 12-åringen vill göra det också. 9-åringen älskar bägge sina föräldrar lika mycket så han vill inte välja och det behöver han inte göra.
Känner mig egentligen inte orolig för socialen utan vad exet kan ställa till med.
Tack för att du fick mig att reflektera en stund.

Har svårt att hantera deppigheten, fast jag varit ute i skogen och arbetat i trädgården så har det inte släppt idag. Annars så tycker jag det är mirakelkurer.
Vad gör ni?
//Meta

Dagen kom och gick, nästan. Än är den inte över men snart så, det blir nog tidig läggning för mig idag så jag orkar upp på jobbet imorgon.

Det har gått riktigt bra idag måste jag säga. Inga sug och inga allvarliga tankar på att dricka. På affären var jag påväg att gå rätt in i ett "berg" av 3,5:or (favoritmärket såklart...). De var ställda på en oväntad plats och när jag tittade upp var jag bara några cm ifrån dem.Vände bort blicken fort som sjutton och var livrädd för vad jag skulle känna. Insåg att jag inte kände något speciellt, mer än att jag var lite generad över att ha haft näsa i mobilen (handligslistan) och över min överdrivna reaktion. Skönt!

Jag var ute på promenad idag. Gick förbi en affär som gör reklam för folköl. Fyra stora skyltar står utspridda på parkeringen men reklam för drycken. Blir frustrerad. Inte för att jag blev så sugen just där och då men det känns så onödigt. Varför? Varför denna frestelse? En vacker dag går jag där i ett svagt ögonblick... Jag antar att det är sådant här jag måste lära mig leva med. Eller jag vet att det är sådant här jag måste lära mig leva med. Jag kan inte skylla på andra, jag kan inte skylla på reklamen eller på filmer, bilder på instagram eller facebookuppdateringar. I slutändan är det JAG som VÄLJER. Önskar bara att frestelsen inte fanns där den dag jag känner mig svag. Idag känner jag mig turligt nog stark. Stark och nykter!

Luddrigt: Ja nu får vi memorera hur gott kaffe är på morgonen när man vaknar upp utan att kroppen behöver gå på högvarv för att rensa bort allt gift man hällt i sig kvällen före! Hoppas din söndag varit bra :)

Mimmi54: Ja den där jädra autopiloten ... Jag förstår att det är nödvändigt, att vi aldrig skulle klara av att ta MEDVETNA beslut hela tiden och fortfarande fungera i det vardagliga livet men när det kommer till alkohol så måste sådana som du och jag verkligen passa oss, där måste vi vara medvetna hela tiden. Kul att du hittat hit till forumet, det är ett fantastiskt ställe. Hoppas du haft en bra dag!

19 dagar idag. 20 dagarsjubiileum i morgon . Tänkte fira det med onyttigheter. Har försökt hålla igång kroppen denna tiden. Så en pizza med Coca-Cola får man nog vara värd i morgon . Är förvånad över hur dagarna flyter på nu. Ångesten är böttre, magen fungerar . Huvudet är på något vis böttre med. Igår var hag till och med en sväng på en pub och drack en ramlösa. Men ska erkänna att jag tittade länge i drinklistan och suget fanns definitivt inombords. Så , ny vecka och jag kommer kämpa på.

Ja Mimmi . Tyvärr så slår hu ångesten till hårt och oberäkneligt. Jag får också sköljningar och könner att man helt sjunker ner i ett hål.
Men förbaskat bra kämpat , 6 dagar. Hoppas du kommer att känna att ångesten blir mildare nu i tilk veckan.
Kämpa på !!

Vad arg jag blir.. Utlämnande att söka vård och så kommer man i stripad bil.
Göra reklam för vem? Jävla myndigheter som å ena sidan säljer och å andra sidan ska hjälpa.
Man tar sig för pannan..

Kram!!. Stor kram!

Jag sökte också hjälp.
Dricker inte varje dag men ändå tillräckligt för att jag ville ändra på det.
Jag har alltid varit en orolig själ (MBD barn) idag fins inte den diagnosen utan det kallas ADHD.
Jag har aldrig kollat upp det så jag ville se om det kunde hjälpa mig att må bättre.
Först sökte jag via psykiatrin men dom hjälper inte alkisar så dom hänvisade till beroende mottagningen.
Blåögd som jag var så tyckte jag det inte spelade nån roll var jag sökte hjälp.
Naturligtvis blev det anmälan direkt.
Soc stämde möte med min sambo kom med stripad bil (Socialförvaltningen) parkerade utanför.
Och ifrågasatte varför hon var ihop med en alkis och utsatte våra barn för det.
Hon accepterade naturligtvis inte det utan jag fick flytta ut.
Detta är ett år sen drygt träffar barnen nån gång i månaden iaf är glad för det.

Men jag måste säga jag kommer aldrig någonsin mer prata om något personligt med någon anställd inom kommun stat eller landsting.

Jag tycker fortfarande samhällets reaktion på att jag bad om hjälp är helt utan proportion.

Jag har jobbat hela livet och har betalat skatt.
Och kan fortfarande inte tycka annat än att jag var värd den uppmärksamheten.

Så jag kan tyvärr inte annat än varna andra sök INTE hjälp via lanstinget/soc dom hatar missbrukare.

Kolla något privat alternativ i stället om ni vill ha hjälp.

Kram och hoppas innerligt att det går bättre för er.

Vilken bra story väldigtt starkt av dig att ge bort ölen när den började värka ? själv hade jag nog druckit up o tagit några till o vaknat med ångest!! Bra jobbat ?

Hej!

Har ett troligen ganska vanligt problem när alkoholen tar över vill nu sluta dricka helt tycker själv att det är jobbigt då jag är lite av en gourmet o tar gärna en öl / ett glas vin til maten ... tänk om der hade slutat där men der gör det ju inte ett glas vin till maten kan lätt sluta att man är en ”rockstjärna” istan alltför ofta nu villl jag slura helt tycker bara det är så svårt mvh//(rockstar på fyllan)

Redigerat.. Kram alla

Som jag tror många känner ibland. Har lite stresspåslag av att behöva gå in på forumet jämt och ständigt.
Iofs. så har jag lärt mig oerhört mycket och värdet av att läsa är obeskrivligt stort.
Hade ingen aning om att mina problem var av magnituden som jag läst mig till här.
Jag visste att jag var nära att utveckla sjukdom..
Hoppas att jag stoppade i tid..

Självklart.!!Vi är anonyma.. Tänkte att det kunde vara bra med typ AA -lightmöte :-).
Du är ju ofta på Djurgården.Älskar Djurgården. Sthlms Central Park;-)
Måtte de aldrig exploatera denna stora gröna oas..

Gomorron Vaniljsmak, har både skummat och läst din tråd. Fint och ärligt skriven. Fortsätter följa dig. Känner igen mycket som vi är många som gör. Är själv inne på dag 6 utan A. Också trött på att vakta autopiloten, den tar över så j-la snabbt. Har själv vuxit upp med en alkoholiserad mamma som blev nykter, alkoholterapeut och satt igång igen efter 21-års nykterhet. Har under långliga år intalat mig att jag har koll, men inte. Idag har jag en terapeutiskt dag, följer och läser på detta forum för att hämta kraft och styrka.
Skön söndag önskar jag dig!
Kram Mimmi

Ja jösses vad man har gjort på fyllan....

Tack för era inlägg. Ser nu hela mitt historiska "paket", och det framstår som självklart att det är klart nu.

Vad gäller sömntabletternä så är jag nu nere på 1/natt. Det var länge sedan jag var där.... Känns bra - och min läkare är med på det hela. Att sedan sluta helt kanske kommer - men det får vi se? När o hur. Jag är iaf nöjd att jag nu åtminstone är nere på ordinerad dos. Alltid nåt!?.

Fridens liljor!/A

Trevligt ställe! Kunde vara trevligt att ta en lunch någon gång. I nuläget är jag nöjd med anonymiteten här, men kanske senare. När jag mår lite stabilare. Blir ju lite som att luncha med AA-gruppen - eller gå på Alkoholhjälpenträffen (vilket jag aldrig gjort). Vi kan väl se lite längre fram?!

Tror att det kan vara nyttigt o intressant att prata med någon annan om hur vi har hamnat där vi är!

Gårdagen började bra, mycket att göra, eller jag gör mycket för att hålla ångesten stången. Men mycket blev för mycket. Ångesten slog till som en slaghammare efter lunch, tankarna virvlade och drog ner mig i ett avgrundsdjupt hål. Försökte läsa, gick inte, ringde en vän, som inte hade tid, pratade med min man som inte fattade något, du mådde så bra nyss. Det var nyss det. Tar bil och hundar och kör iväg till havet. Efter någon timme vänder det något. Jag orkar handla. Mannen ringer och undrar var jag är, han behöver bilen. Den har ju han s a s prenumererat på förutom några ggr i veckan (då jag åkt till Bolaget eller på kundbesök). Stärkt av hav lagar jag en god middag. Sedan slår den till igen, strax innan vi sätter oss till bords. Jag skriker åt man och barn som inte förstår någonting. Mannen blir arg och ena barnet tar sin mat på sitt rum. Fin lördagsmiddag :-(
Avslutningen blir dock god, jag lägger mig vinn om att försöka förklara vad som händer inom mig. Och att jag vet vad det beror på. Ångesten vill ha alkohol. Så ärlig har jag aldrig varit med min man tidigare eller jag har inte tagit med honom ner i källaren förut. Måste öppna helt nu. Ingen annan väg är möjlig.

Söndagen har börjat bra, tar mig tid för reflektion istället för aktion. Lite bakning med barnen och kanske lite garderobsröj bara :-)
God söndag alla som kämpar!
Kram

Jag kan verkligen rekommendera att gå på AA-möten, fantastisk gemenskap och hjälp. Lycka till o ta det lugnt, en dag i taget!