Senaste kommentarerna i forumet

Känner mig peppad och glad för sällskap på vägen, Jasmine och Nurture?
Kramar
???

Dagen har gått och blev tillslut genomlidbar.. Jag greppade ett halmstrå igen och klippte gräsmattan som ledde till lite andra ärenden och måsten som blev gjorda och tillslut ett joggingtur.. Tack för er stöttning idag! <3
Jag sökte hjälp för några år sedan, för det som jag pratat om. Ångesten, nedstämdheten, saknad av livslust och energi. Min första upplevelse av psyk-vården blev katastrof. Kände bara att mina problem var bagateller. Jag fick efter några samtal bara beskedet att de inte hade fler tider för mig. Trots detta gjorde jag ett nytt försök något år senare när jag haft en tuff period. Jag fick träffa en annan som var en uns bättre. Vi kom efter några samtal in på alkohol och jag berättade att jag var orolig för jag använde ofta alkohol som självmedicinering. Jag fick svara på lite frågor och fick reda på att mitt alkoholintag låg i en hög riskzon. Jag fick inte så mycket mer hjälp efter det. De tyckte jag skulle ta hjälp för att minska drickandet på annat håll, jag fick ett ställe jag kunde kontakta. Jag såg inte själv så allvarligt på drickbiten just då, jag tänkte att jag får ta tag i det själv för att se hur mycket det påverkar. Det visade sig inte gå alls lätt. Så efter ett par års försök på egen hand att minska det så är jag nu här... och vet fortfarande inte vad som är hönan och ägget i mina problem. och som ni förstår är hoppet och förtroendet till sjukvården obefintligt nu. Jag fick ändå frågan om jag kunde tänka mig antidepressiva medel då för några år sen, men jag visste inte vad jag ville då. Jag är ganska rädd för de där preparaten och biverkningar. Kanske hade något lugnande varit bra att ha när ångesten är som värst ja.
Jag vet att jag har extremt svårt att ta det lugnt när jag mår bra. Jag får så extremt stark energi när mitt mående vänder. Ja ni har läst lite hur jag fungerar. När jag har en bra dag så tror jag att allt vänder. Jag gör tränings-scheman, att-göra listor och kan knappt sitta still. Träningen är ju så avslappnande sen också!

Tack för ni bryr er!

Inga problem att avstå vinet. Inte nåt sug alls. Sover gott om natten och har inga mardrömmar längre.
Vaknar lite segt, men helt utan ångest.
Lite mer småätande har det blivit, även sånt som jag vanligtvis inte äter som snacks och godis. Men det är inget som bekymrar mej. Jag ser fram emot att komma alltmer i balans. Jag har även berättat om mina alkoholproblem för en vän. Det känns skönt och naturligt. Nu är alla nära och kära informerade.
Maken har varit tvär i humöret, jag gissar att det beror på att han halkade in på en alkoholfri helg, och kanske framtid, utan att själv ha tagit beslutet. Men det är ett annat problem som jag får ta i en annan tråd.
Jag är överraskad över den positiva effekt som campral tycks ha på mej. Är jag ett ovanligt lyckat exempel? Är det fler som har erfarenheter?
Du som tvekar att söka vård, våga ta steget och boka tid till läkare. Du har allt att vinna!

Hej Tomten, vad fint att du kikat in här. Det är ju den här gemenskapen, att kunna få dela alla jobbiga tankar med er andra som förstår som gör den här platsen så fantastisk! Ibland blir jag så leds på mig själv, hur svårt ska det vara att inse att jag INTE KAN dricka en öl?! Samtidigt vet jag att det inte hjälper att rikta elakheter mot mig själv. Man sparkar inte på någon som redan ligger. Man försöker inte putta ner någon som är påväg att resa sig upp igen. Jag skulle aldrig gå in i någon annans tråd och skriva " men vad f*n" när denna bekänner ett återfall och därför kommer jag inte göra så mot mig själv. Självrespekt och kärlek är rätt väg att gå nu känner jag. Så länge jag nu är på den nyktra vägen kan jag förlåta idiotin i att jag började dricka igen där vid slutet av semestern. Jag lär och går vidare. Känner fortfarande en del ångest men vet att den kommer ge med sig så småningom.

Kvällen närmar sig och snart är dag två avslutad. Det får bli en tidig kväll, jag orkar inte så mycket mer idag, har inte lust att göra så mycket mer idag. Det jag behöver mest just nu är att få tiden att gå så jag kan få lite distans till det här. Lika bra att passa på att sova när jag känner att jag kan det tänker jag.

En lite kort sammanfattning av dag två lyder som följande: Började lyssna på beroendepodden. Stör mig helt sjuk mkt på hur dålig ljudkvalité de är på de första avsnitten. Störde mig lite på att de människor hon pratade med hade gått så långt i sitt beroende till en början men efter några avsnitt började det dyka upp människor jag kände att jag kunde relatera till. Hoppas det dyker upp fler som tagit sig ur sitt missbruk utan AA och 12-stegsprogrammet, känner att de börjar bli lite tjatigt då det inte känns rätt för mig. I övrigt har jag ätit pizza och druckit julmust, lite knasig kombination men det var de jag var sugen på och idag är jag snäll mot mig själv. Köpte hem glass också men den står orörd i kylen. Har fortfarande lite ont i magen efter allt kräkande igår... Det blev en rätt bra dag med tanke på att ångesten hänger sig kvar, skönt att jag kunnat spendera den i ensamhet. Det har behövts. Har kunnat hålla ångesten på lagom avstånd utan alkoholen. Har kunnat tycka synd om mig själv sådär alldeles lagom mycket. Har kunnat lägga all fokus på mig själv och min nykterhet. Jag har några veckor kvar av den här jobbperioden då jag kommer vara helt själv och den perioden ska få handla om mig och mitt tillfrisknande/min nykterhet.

Kommande vecka kommer nog gå bra. Jag kommer få anfall av sug men de kommer jag kunna ta mig igenom. Helgen känns lite jobbigare men det tar jag när det närmar sig.

Det är svårt det där. Har inte du varit nykter i många år redan? Hjälper inte det för din son, är han fortfarande orolig? Eller kanske beteendet aldrig går om? Utan hjälp. Det är väldigt många inblandade kring ett beroende. Själv är jag beroende (har varit skulle jag ändå vilja säga). Men också medberoende. Min pappa drack av och till, periodare, i många år. Var nykter de sista 15 åren av sitt liv men ändå sitter min ilska mot honom ännu i, mer eller mindre. Det förstörde vår relation. Ilska över allt han utsatte mamma och mina yngre syskon för. Han var aldrig våldsam bara lallig och full och opålitlig. Trots det, och det är väl ändå ironiskt, blev jag själv alkoholist! Även medberoende till min man som dricker för mycket. Det är verkligen komplicerat och skuldtyngt detta kring missbruk.
Men som du säger Adde, man kan inte gå omkring med skam och skuld, det mår ingen bättre av. Vi är nyktra nu och tiden läker till viss del. Med ökad ålder och mera ledig tid kommer tankarna. Det känns ibland som jag är med i nåt "här har du ditt liv" där tyvärr mest felen jag gjort spelas upp. Som om jag inte gjort nånting rätt, vilket jag vet att jag har! Det är inte lätt att vara människa.

Hej!

Välkommen hit!
Här finns många tips och råd i trådarna.
Läkaren som skrev ut din antabus, kan inte han/hon skriva ut lite lugnande när du har
abstinens.? Tror att du behöver det som det verkar

Hoppas det löser sig

//John

Slutade röka förra veckan och intog en del vin. Inte i okontrollerade mängder men det retar mej.

Styrkekramar till alla ?

Hej,
jag är ny här och söker stöd i det ni skriver. detta är mitt tredje försök, går på antabus o campral. Mår väldigt dåligt just nu, men vet ju att om dagarna går a-fria så blir det bättre. Vad har ni gjort för att slippa abstinens, ångest och oro och lindra den?
// Meta

Stort tack Anders!
Vi har lite liknande aspekter du och jag med piller för sömn och så.. Kämpa på Anders och hoppas du mår bra.
Vi hjälps åt, tack för pepp...

//John

Grattis till alla dina nyktra dagar! Och hur du stoppade dina tankar....-hjärnan kan verkligen spela oss spratt. Gång efter annan. Keep up the good work!

Hej.
Lider ned dig och tror alla här inne känner likadant. Vi vet alla hur det känns, och som självutnämnd expert på fall, så vet jag precis hur du känner dig. Men det viktigaste av allt är att du hittar tillbaka hit igen och börjar om från början med vita dagar.
Kämpa på !

Det har gått lite upp och ner. Fredagskväll var lite jobbig, men igår gick det förvånansvärt lätt. Inget sug alls. Och känner än sål länge likadant idag. Tack för tipset ang Mindfullness. Allt som kan tänkas hjälpa för sömnen tas tacksamt emot. Så tänker pröva att ta en landskapsresa :-)
Hur går det för dig då? Hoppas helgen varit bra.

Pianisten,
Om du mår som du gör tror jag inte att du ska anstränga dig för mycket.
Ta det lugnt bara och låt tiden gå. Tiden är din bästa kompis just nu.
Du måste bara ta dig över den här tröskeln som finns de första dagarna.
Kan ta lite tid beroende på hur mycket man druckit innan.
3-7 dagar brukar vara ett mått som gäller då det är som jobbigast.
Ta då en minut/tim. i taget. Att göra något roligt brukar inte hjälpa
mig i alla fall. Inte efter överkonsumtion under en längre en tid i alla fall.
Har du någon läkare som kan skriva ut något bra? Ex.vis Atarax som är lugnande
och inte beroendeframkallande.
Har känt så som du känner. Att det går över är väl en klen tröst, men det gör det
även om det tar lite tid uppenbarligen för dig.Ge det en chans nu när du har börjat
avstå.. Gör det för din egen skull.. Vila kroppen, det mår den bra av. Men som sagt
förstår hur du mår och lider med dig..

Styrkekram

John

Har du funderat över att hälla ut all alkohol som finns i hemmet? Då är det inte ett alternativ, inte idag när det är söndag.

Hur är det med ångesten? Ofta återkommande? Kanske något att söka hjälp för? Självmedicinering genom alkohol är aldrig en bra idé, även om det känns så när man tagit första glaset, jag vet!

Har du någon du kan låna lite lugnande av?
Du behöver lite medicin...
Blir lättare då

//John

Tack för att ni finns och ger hopp <3 Man brukar ju säga ta det dag för dag. Nu är det minut för minut. Jag vet inte vad som hände igår, jag hade faktiskt bestämt mig för att ge upp. Jag tänkte ta en shot vodka och jag tänkte att det fortsätter jag med till lidandet försvinner. Men jag hämtade aldrig flaskan.. Jag började plötsligt känna att klumpen i bröstet gav med sig. Jag började lugna mig. Från en minut till en annan så klarade jag det!

Men redan nu är det tillbaka... Ända sedan frukosten. Jag känner mig gråtfärdig, jag orkar inte mer. Hela helgen har varit i plåga. Jag försöker, försöker intala mig att jag är påväg igenom något häftigt nu. Något som blir en vändpunkt. Men jag förmår inte att göra någonting idag. Den motivationen som fanns igår att försöka göra dagen bra genom aktiviteter visade sig vara meningslöst igår kväll. Idag skiter jag i det! Jag går i cirklar. Ångest, ångest, ångest.

Kram till er!

Tack.

Problemet är att frugan är rabiat igen, det ska göras 100 jobb och alla måste detaljstyra av henne. Ska göra mitt bästa för att hålla mig lugn, men tyvärr tror jag det här bara kan leda till en sak. För att få lugn i livet kan jag inte leva med någon dom är hyper och uppfinner jobb på jobb och försöker göra allt på en gång helt utan struktur.

Jag jobbar vidare iallafall, behöver nyktra dagar för att kunna få till en förändring.

Ja låt din kropp få vila. Tänk så. Kroppen tar stryk och även om det ÄR skitjobbigt
så tänk på alla organ som får lite semester. Chans till rehab och få komma igen.
Lever, njurar, hjärnan, hjärtat får vila ut.

Din kropp är värd det. Det är den som bär dig framåt i livet.
Så vila och drick. Det är bara tecken på att kroppen vill försöka
återhämta sig.

Var snäll mot kroppen idag.

Ok?

Den enorma törsten och tröttheten när man har ett par nyktra dagar. Skönt och en bra påminnelse att något inte varit rätt i kroppen med all alkohol. Pumpar i mig b-vitamin, mjölk thistle och l-glutamin.

Halloj! Hur går det för dig? Jag har kommit fram till att mindfulness grejer är bra för mig. Lyssnade på en ljudbok som heter mindfulness i vardagen. Författaren heter Ola schenström. Den fick mina tankar att lugna ner sig. Har kört mindfulness musik i lurarna på jobbet under veckan. Det har varit jätte skönt för min del. Sitter i landskap med allt vad det innebär.

Jag har en känsla av att jag kommer hänga här hela dagen idag. Eftersom jag är helt själv idag så är det ok, då kan jag göra det. Allt jag behöver just nu är att få tiden att gå. Inte för att jag är sugen utan för att jag behöver lite mer distans, distans som kommer med tiden. Jag behöver stänga inne och stänga ute. Vara i min bubbla, en bubbla som handlar om nykterhet.

Kroppen är fortfarande sliten, att bakfyllan kan bli så hård och brutal ... det blir värre för varje gång. Kanske för att jag bli äldre? Kanske för att kroppen helt enkelt inte orkar mer? Jag vet inte.

Har äntligen fått i mig lite fast föda och druckit ett glas julmust. Bara för att jag kan. Alldeles för tidigt att börja med det i oktober (!!!) men just nu är det ok. Just nu är jag snäll mot mig själv. Allt är ok så länge det inte är alkohol. Ligger dessutom i sängen mitt på ljusa dagen och skriver det här. Kroppen behöver vila, läka.

Tankarna är spretiga. Det finns många tankar om hur jag ska tackla kommande problem. Hur blir det nästa helg? Då kommer jag ha några vita dagar i ryggen och då kommer A-rösten börja viska. Det vet jag, jag har varit där förr! Tankar om att jag borde befinna mig här och nu istället konkurrerar med tankar om eventuella lösningar på eventuella problem. Tankar på hur lycklig jag är om några månader när jag varit vit ett tag och insett att jag kan. Tankar på hur jag tackar nej till alkohol som om det vore väldigt mest självklara sak. Tankar på att jag inte borde tänka så långt fram och inte ska ta ut någon seger i förskott.

Hur gick helgen?

Jag har varit på en resa till Spanien med vänner och har inte hunnit varken skriva eller läsa på forumet... Vi har tränat, badat, solat, skrattat, pratat och ätit gott. Jag har haft det helt underbart och känner mig glad☺. Inget mer ont i magen och har inte tänkt så mycket på han-ni-vet på flera dagar. Men, jag drack vin på resan- förlåt! Dock i mycket begränsad mängd, typ 1-2 glas vin per kväll. Men, nu börjar det helvita livet igen- känns bra!

Kram till er alla och tack för att ni tänker på mig när jag är borta?

Tack Adde! Just nu känns det så bra, jag är verkligen på rätt spår igen. Jag vet att det är lite som att vara nykär när jag bli nynykter. Övertygelsen är så stor och jag går in i det till 100%, arbetar aktivt med suget , skriver och reflekterar. Efter en tid släpper jag lite på det och det är så återfallen kommer. Nåväl, just nu ska jag njuta av känslan av att ha tagit rätt beslut!

Ja visst för vi det Jasmine! Det här forumet betyder så mycket för mig, utan det skulle jag inte klara det. Hade tänkt att förra månaden skulle bli nykter och att jag klarade det "själv". Sen blev det 19 onyktra dagar, fastän jag bestämt mig för att vara nykter ... Nej, att bestämma sig räcker inte. Jag behöver arbeta aktivt på det. Ta beslut varje dag, varje timme om de så behövs nu i början, och reflektera kring jobbiga tankar. Det är därför det går bättre när jag är här. Här känner jag mig dessutom inte ensam i kampen.

Skulle skrivit godmorgon , men morgonen är inte god utan lite ångestladdad .
Jag drack whisky igårkväll . Alltså , varför ? Det var stundens ingivelse , jag lagade mat , där fanns en flaska whisky i skåpet . När min man inte såg passade jag på . Drack ca 15 cl rätt snabbt . Sen inget mer . Så himla onödigt !!!! Nu funderar jag på om jag ska bekänna mina synder eller inte ... måste nog det men vet inte om jag orkar se besvikelsen i min mans ögon .