Senaste kommentarerna i forumet

John-Erik, tack för dina ord. De betyder mycket. Att veta att vi är så många som kämpar mot samma mål känns bra. Jag går ofta in och läser alla trådar när det känns tungt. Ha en bra dag!

Se framåt och kom ihåg känslan av att räkna vita dagar så kommer det att går bra! Ha en bra dag!

Jag läser om ditt planerade återfall tillsammans med kompisar. Du tänker återgå till att räkna vita dagar när festen är över. Du har ju lärt dig enormt mycket under din vita period. Jag tror att du lätt kan börja räkna vita dagar igen. Se den hela som en lärdom på din resa mot ett mer hälsosamt liv. Jag trillade dit i fredags. Har haft "Ågren" hela helgen även lite nu på måndag. Den utlöstes av 7 starköl och en flaska rödtjut. Känner att det inte är så jag vill leva mitt liv. Jag räknar hellre vita dagar och mår som en prins. ;)

igår spenderade jag och maken en stor del av dagen ute bland gator och torg, i jakt på julklappar. Många, många steg blev det. När vi väl kom hem var vi rätt hungriga. Han föreslog att vi skulle äte ute på en omtyckt restaurang men den är rätt starkt förknippad med "att ta en öl till maten" så jag sa nej. Istället blev det färdiggrillat från affären.

La mig nykter och vaknade nykter. Nu är det dags att jobbat!

Tack för omtanken..
Har min aning om hjärtat men det är bättre nu..
Ingen oro i all fall.. Hunden är helt slut.. jag med
+ löpband på det så i natt sover jag garanterat :-)

Styrkekram tebax ;-)

John

... försämrade säkert din sömn och du kanske inte fick nån djupsömn. Det kan iaf få mej att känna mej mosig.

Hoppas din promenad med din bäste vän blev fin ?

Inatt blir säkert lugn och fin. Var du oroad för nåt igår som kan ha påverkat din sömn negativt ? Spökade ditt undermedvetna med dej ?

Styrkekramar ?

Bra där .. Gymmet ist för bolaget ..? Det var precis det jag också bestämde mig för .. det är snart två år sen .. Börjar bli riktigt vältränad nu ;)) .. Stort Lycka Till

Bra jobbat! ?

Då trummar jag på mot 26 vita dagar. Vi har idag firat födelsedag här hemma . Till de gäster som ville så serverades vin och jag höll mig till vatten. Var nån gång jag kände ett sug när jag såg ett glas stå övergivet. Men den känslan försvann lika fort som den kom. Är en jäkligt skön känsla inombords att kunna gå med ett glas rödvin i handen och sedan ge det till någon annan.
Men jag vet att nästa Söndag så faller jag.,Ska i väg på resa och kommer inte kunna stå emot . I ärlighetens namn så vill jag inte heller . Den resan med kompisar har varit planerad sedan länge. Men jag hoppas att denna månadens kämpande ska göra det lättare för mig att sluta efter ett par dagars fest. Jag vill direkt och jag ska tillbaka till att räkna vita dagar. Frågan är nu då om det kommer att bli lättare eller svårare nu när jag vet att jag kan.
Kämpa på alla ni därute

Hmm, det går inte som jag vill men det är inte heller helt åt skogen.
Önskar ju helst kunna låta bli att dricka slentrianmässigt hemma. Vissa dagar går bra och andra inte.
Men jag vill nå dit en dag när jag bara kan och vill dricka lite lagom i andras sällskap. Inte ensam hemma för det känns bara tragiskt och meningslöst.
Min sambo dricker inte och det är jag väldigt glad över.

Kramar???

Har läst din tråd. Suveränt att du jobbar på. Enda sättet är ju att avstå men klart att det är upp och ner
i känsloregistret när man bryter invant beteende med gift som nästan blivit kroppseget.
Både kroppen och hjärnan har ju vanan att få skiten. Håll ut så blir det bättre. Väldigt mycket bättre
kan jag intyga. Du är snart vid 3 veckor som många vittnar om är en nivå som brukar vara bra att nå för
att sedan få förbättrad känsla i kroppen. Stämmer ju inte för alla men för mig var det nog så.
Sen hade jag bra feeling vid 4 veckor, kändes bra att nå dit..
Man tänker som alkoholisten som tänker " i morgon ska jag sluta" fast tvärtom man skjuter upp drickandet
dag för dag och snart fylls de nyktra dagarna på och blir fler och fler. Man känner sig lite stolt när man klarar av det..
Du är på "g" luddrigt,,, Fortsätt så. Bra kämpat :-)

//John

#nydag2018
Tack till dig också! Jag vet att jag inte är ensam om att må/ha mått dåligt.Det ger ju ett visst hopp utom i de akuta stunderna. Depression och ångest är faktiskt livshotande. Det är bara så märkligt när ångesten slår till med full kraft hur man senare kan "glömma bort" det igen.
Kram till dig!

Igenkänningen är stor även när jag läser din tråd, och många andras här inne. Som sagt känns det skönt att veta att man inte är ensam om att kämpa för ett nyktrare och bättre liv. För bättre blir det ju helt klart om man klarar av att slippa vara i klorna på a-djävulen. Det destruktiva drickandet som jag har ägnat mig åt i flera år, sista året tyckte jag takten ökade dessutom, är ju helt åt helsike. Varför ens komma på tanken när jag har fru, vuxna barn och hus etc. och livet är bra fattar jag inte. Ändå fortsatte jag att dricka för mycket varje helg och det sista året även nån vinare varje kväll i veckorna. Det skämdes jag extra för och det var jämt ett smusslande för frun. Flera gånger så förstod hon ju vad jag höll på med. Att alltid smygdricka lite extra på fester och middagar tenderade också att öka. Så lätt att smita in i förrådet och ta några rejäla klunkar när man skulle hämta nåt och sedan alltid bli lite slirigare än alla andra blev normalt. I min enfald trodde jag inte det märktes men de vet jag ju nu att både barn och fru såg eller i alla fall starkt misstänkte vad jag höll på med. För ca tre veckor sedan drack jag från fredag till onsdag. Skyllde på förkylning och stannade hemma från jobbet. Började med en återställare redan på morgonen och sedan blev det ca 3 flaskor vin och ett antal öl varje dag. Bara sådär spårade jag ur! Inte blev det bättre av skammen att dels stanna hemma från jobbet men även erkänna för min fru att jag druckit upp nästan hela vinförrådet på ett para dagar. Till slut hade jag nått botten tyckte jag. Känd bara för att skita i allt. Som tur var tog min alkoholdimmiga hjärna mod till sig att ringa min fru på jobbet och be henne köra mig in till Psykakuten. Därifrån blev jag sedan inlagd på nåt som heter Beroendecentrum över natten. Första och sista gången för mig hoppas jag innerligt. Läkaren lyssnade på min historia, för en gångs skull vara jag fullkomligt ärlig och berättade precis hur det låg till. Han föreslog antabus. Som jag skrivit tidigare ryggade jag direkt för detta. Tänk att helt plötsligt tvingas vara vit! Hjälp! Men det var ju det jag ville. Idag är det som sagt 18:e dagen och jag ångrar absolut inte att jag gick med på att ta antabus. Bara att veta att jag inte kan dricka nåt har hjälpt mig denna första period mot allt för jävligt sug. Jag kan rekommendera att testa det. Fungerar det inte så är det ju bara att sluta. Kämpa på alla ni andra också så klarar vi det!

Jag tog antabus men slutade.
Varför?
Jag är så besviken på mig själv. Hade 34 nyktra dagar. Nu är jag på dag 2

Märklig grej.. Hade en jobbig natt med hjärtklappning fast jag inte druckit på länge.
Vaknade och kände mig lite halvbakis utan alkohol ???
Efter några timmar nu så är allt bra igen och nu känns det bättre än på länge igen.
Kan det vara så att organen fortfarande jobbar med att reparera sig?
Ska försöka stärka kroppen med ett liposomalt C-vitamin som jag köpt från USA.
B-Komplex som vanligt, magnesium mot hjärtklappningen, vegetariskt blir det idag,
träning och lite arbete som jag blir lugn av. På detta en hundpromenad :-)

Ha det gott alla!

John

Har läst din tråd och inser att våra hjärnor tänker väldigt lika. Jag kämpar på utan antabus och det går lite Si så där. Egentligen har det gått väldigt bra. Har "bara" haft fyra fyllor i oktober. En tidigare normal månad har det blivit fest onsdag, fredag och lördag. Hjärnan har gått på autopilot och alltid lyckas få mig att besöka ett system bolag. Nu är jag inne på att försöka göra nov och dec till i princip helt vita månader. Helst skulle jag nog vilja avstå A resten av livet. Det e ju så skönt att slippa fylleångesten. Jag får energi av att läsa inlägg här och inser att jag inte är ensam om att kämpa..

Jag tyckte att det värsta var att erkänna för mig själv. Att jag inte är så perfekt som jag ville vara. Men jag accepterade att alkohol inte är för mig. Jag är bra på många sätt men har också en hel del brister. Det är helt ok! Om du är äventyrare kanske det är liknande för dig.
Men det är verkligen ok att inte vara perfekt. Trots vad facebook och instagram mm. ”lär oss”. Sen var det lättare att hitta motivationenen och viljan att vara utan. För mig hjälpte det oerhört att snöa in ett tag på hur skadligt och värdelöst alkohol är. Jag kollde dokumentärer och läste fakta och böcker. Det höll mig sysselsatt länge. Och ganska snabbt kom ny energi och starkare/stabilare psyke som gjorde att jag sportade mer och verkligen cementerade tanken att ”jag är en sån som inte dricker”. Så fort jag fick alkohol framför mig eller tankr på det så pausade jag och tänkte (verkligen tänkte) på vad det skulle innebära att dricka, allt negativt också. Avslutningsvis tänkte jag orden ”just det, jag är ju en sån som inte dricker alkohol”. Det gick upp och ner då och då. Men nu är det i alla fall bra. Men jag räknar med att vara uppe i toppenbra nån gång under 2019. Just ja, jag tar det en dag i taget men håller i medvetandet att det är en långsiktig lösning. Vore naivt att tro att något som tog 20 år att lära sig skulle gå att lära av sig på en vecka. Jag är snart uppe i 6 månader.
Du kan vara en toppenperson och bästa partnern trots detta. Döm dig inte så hårt och överväg att prata med din partner för stöd. Du kommer inte kunna ljuga och smussla hur länge som helst, det är ohållbart. Och vilket tror du han uppskattar mest? Att du säger att du har problem och behöver stöd, eller att han ”kommer på dig”. Lycka till och kämpa på!

Idag är det söndag och ytterligare en fredag och lördag utan a. Dag 18 idag och det känns bra, så skönt att sitta här och skriva det här utan bakfylla och ångest över för mycket alkohol. Men det var ju i och för sig en helg utan alltför stora frestelser, får se framöver hur jobbigt det blir att bjuda eller gå på middag utan att dricka. I de situationerna ligger det sen åratal lagrat i hjärnan att då ska man dricka. Men jag ska försöka leva mer i nuet och inte grubbla för mycket om det som har varit och vad som eventuellt händer framöver. Det får jag ta tag i då. Trevlig söndag!

Denna veckan har jag från gått min plan en aning för i fredags drack jag 2 glas vin och en öl när flickvännen och jag åt god mat och kollade på idol och jag blev lite salongsberusad. Igår hade min bror lite fest och det var trevligt och jag drack sammanlagt 7 öl under kvällen så idag är jag bakis. Men jag ska inte vara så hård mot mig själv utan nu blir det att ta tag i sig själv igen och följa min plan att bara dricka max 6 öl varannan vecka för det har ju gått bra innan att göra det. Styrkekramar till er alla??

Till att börja med vill jag säga att jag inte trodde händelsen i fredags skulle ge så stor respons! Jag är självklart tacksam över det, en sådan "liten" händelse kan ha stor betydelse för ens fortsatta nykterhet. Tack för att ni delar med er av era tankar, ger råd och berättar om egna erfarenheter!

Igår kom maken äntligen hit. Han ska hjälpa mig packa och städa nu under de sista dagarna. Vi ska även köpa julklappar och spendera tid på tumanhand. Nu känns det inte ett dugg svårt att hålla sig till nykterheten när han är här, han är inne på samma spår och har inte alls samma problem som mig. För honom är det inte svårt att avstå och jag har sagt att han ska påminna mig ifall jag ta upp ämnet.

Hoppas alla får vakna upp nyktra och kan njuta av morgonkaffet ?

Åh, Femina. Blir så ledsen att höra hur du mår. Har också varit där. För mig tog det 7 år innan jag lyckades sluta med alkoholen. Med det sagt så menar jag bara att även om det känns hopplöst så går det att sluta. Bara man fortsätter kämpa. Jag vet hur jävlig ångesten varit och hur jäkla dåligt man mått, men jag hoppas att du kan få med det som en erfarenhet, en pusselbit, som sedan kan användas för att förstå helheten.
Jag hoppas innerligt att du mår bättre snart. Ta hand om dig ❤️

Jag tycker att jag varit skitduktig nu ett tag anser jag själv (eller min a-hjärna då). Slår mig för bröstet s.a.s.
Min fru tänker inte ens på att hon är duktig på att vara nykter (hon ääär duktig).. Jag undrar ibland hur hon kan
hantera alkoholen med en klackspark och bara gå vidare liksom. Hon är duktig på det utan att tänka på det
precis som alla friska är.
Jag är numera duktig på det men skillnaden är att jag tänker på det. Jobbigt på alla sätt och vis. Vill inte tänka på det hela tiden.
Vi är jämngamla min fru och jag och båda har konsumerat alkohol 2/3 av våra liv men det var bara jag som fick problem.
Under en bra nykter vecka för en tid sedan gick jag omkring och berömde mig själv, typ fan vad jag är bra i ren eufori.
Under en hel vecka.. !! helt sjukt. Jag tyckte på fullt allvar att jag var duktig på att vara nykter.. Hallå..
Skillnaden mellan min frus alkoholkänsla och min är att jag får en mycket större kick av A och har alltid fått
det. Ruset blir så pass sensationellt att det är närapå omöjligt att motstå att inte vilja dricka mer och oftare.
Sensationen nykter kontra onykter är mindre hos en frisk individ. Jag menar inte att jag direkt är sjuk men min fru
är friskare på denna punkt om jag har henne som referens. Ganska bekvämt att ha henne som fixvärde att
mäta emot. Hon blir bakis och hon spyr om hon dricker på bakisheten medan jag mår bättre om jag dricker
när jag är bakis. Hon får inga skakningar medans jag kan få det. o.s.v.
Klart är att min symtombild är markant tydlig och jag får alla träffar när alkoholenkäterna kommer i tidningarna efter
semestrar och jul. "Dricker du för mycket kolla och får du mer en 5 ja i enkäten, sök vård" o.s.v.
Tror själv att jag startar på en lägre nivå och att min vinst är större av alkohol än t.ex. min fru känner att hon har av det.
Det händer bara positiva saker när jag dricker och skapandeprocesser startar då som jag aldrig kan uppnå nykter.
Om jag skulle haft en högre lägsta nivå kanske jag inte haft problemet.. Som det känns nu så ska jag naturligtvis
fortsätta på den inslagna nyktra vägen, men nu saknar jag någon form av kick eller i vilket fall några euforiska
känslor som kommer under nykterheten. Har haft dem och det känns helt fantastiskt när de väl kommer.
Saknar de där riktiga lyckokänslorna som jag vet finns för mig. Jag är inte olycklig men inte heller helt lycklig
den sötman vill jag ha igen.. Hoppas den kommer.. Jag har alla förutsättningar att vara lycklig nämligen, saknar inget i mitt liv.
Detta för nu kära forumvänner

All lycka till er :-)

//John

Nurture
Jag har mitt barskåp 3 meter från näsan där jag sitter nu och tyvärr är det glasdörrar. Se men inte röra gäller nu, lite diciplinträning ungefär som
man gör med hundvalpar i början. Chivas Regal är det som står främst..:-)Ser snyggt ut iofs..

<3 John

Hej underbara människor! Jag måste få skriva igen. Helt ensam i det här.. Jag förstår inte emellanåt vem jag är och vad jag gör. Men jag får dom här blickarna på mig själv som person och blir så rädd. Jag köpte 5 öl idag och nu har jag bestämt mig att gå till mitt första AA möte på måndag. Jag klarar inte det här. Jag försummar min sambo, jag ljuger så bra och han tror på allt. Tror att jag har så mycket problem men VET att det är alkoholen jag kan inte förstå varför jag fortsätter och forsätter hela tiden. Hela tiden. Vad ska jag göra? Hur ska jag sluta? Hur ska jag kunna leva med mig själv?

Precis så är det för mig John. Blir aldrig full i sociala sammanhang men kan dricka tills jag stupar hemma. Därav har jag aldrig alkohol hemma utom när jag ska ha gäster...

? N