Senaste kommentarerna i forumet

Tjenare albin88, då jag själv har gått på folkhögskola i 2år så kan jag relatera till din problematik, jag bodde visserligen inte på internatet men har kompisar som bor på internat= man är där rätt ofta. Mitt tips är att om du vill ha kvar den sociala biten med fester och dyligt aå byt till folk/alkoholfri öl det är ingen som kommer lusläsa dina flaskor = man behöver inte ta det jobbiga snacket med ens polare. Annars så är det nog ingen i lag som skulle bry sig då internatboende och alkoholism går hand i hand. Som man brukar säga var man inte alkoholiserad innan man började så kommer man vara det efteråt.

Långpromenad, yoga, god mat och kaka från barnen. Lite jobb och städning. En helt vanlig dag.. utan alkohol. Imorgon åker jag på en resa och har intalat mig att jag såklart ska skippa vinet. Jag har haft sjukt ont i magen sedan jag drack efter mina 50 dagar så jag tänker skylla på det... att jag bara inte tål alkohol just nu.

Vinäger, tror det kan bli en ändring på mitt jobb så jag är hoppfull. Och till er som tycker att jag ska skippa han-som-inte-vill-ha-en-relation kan jag meddela att jag inte har hört av mig sedan i fredags. Det är nästan svårare än att låta bli alkoholen.

John, har funderat på gluten och jag mår faktiskt bättre utan bröd och pasta- ska prova det ett tag nu...

Åh, ni betyder så mycket för mig??- om ni bara visste... Knaskatten, Vinäger, Lim, Nurture, Winna, John... Morgondag ?

Godnatt

Äntligen några rader från dig. Förstår att du har det tufft. Dock en sund, om inte alltid så lätt, inställning: "Resultatet tar vi när det kommer".

Hoppas att helgen blev bra. Önskar att det ordnar sig till det bästa för dig/er. ♡

Kram

Nu låter du starkare igen, det gör mig så glad. ♡

Tycker att du gjorde rätt som tackade nej till en middag med riskvin så här i början. Sedan kommer vi till nästa steg, hur ska vi kunna gå på fester utan att trilla dit? På sikt måste vi se till att det överhuvudtaget inte innebär en risksituation att vistas bland lättillgänglig alkohol. Men i början av vår lite skakiga nykterhet gör vi nog klokt att avstå om vi inte kan ha en hållbar strategi, som till exempel att vara tvungen att köra bil.

Hur har det gått med/på jobbet?

Kram ♡

Den är knappast obekant, den farliga känslan av uppgivenhet, "jag kommer inte att klara det".

Vill, alltså VILL, du låta bli att dricka i dag eller låter du ovanstående känsla ge dig tillåtelse till det du inte borde?

Menar förstås inte att dissa dina intentioner att vara nykter, det vill vi alla som håller till här. Men tvivlet på att det blir svårt att avstå är åtminstone för mig ett första steg mot att det kommer att sluta med att jag dricker.

Vad kan du göra för att stärka den motsatta känslan? Nästa gång en risksituation närmar sig kanske du ska möta den från ett annat håll. Hur skulle dina förebyggande åtgärder kunna se ut? För det gäller ju att inte hamna i just den negativa känslan.

Döm dig inte för hårt redan på förhand, det hjälper inte ett dugg, tvärtom. Försök räta upp ryggen och hålla huvudet högt, du är bra som du är.

Hoppas att det blev så bra som möjligt i dag, även om det inte blev helvitt.

Du beskriver din situation så ärligt. Önskar verkligen att medicinen snart kommer att de dig lite lättnad. Blir så glad av att läsa att den snabba, tillfälliga, men ack så bedrägliga, ångestlindringen inte är ett alternativ. För som du säger, vi vet ju hur det slutar...

När ångesten tar ett järngrepp om oss kan det ibland kännas outhärdligt jobbigt. Att då kunna stå emot - det är starkt!

Tack Santorini! Jag skall tro på medicinen.....! Det kommer att bli bra tror jag - även om jag är lite otålig. Fortfarande rätt ångestfylld på dagtid. Kanske klingar det av så sakteliga. Ändå sååå glad att jag inte har fylleångest eller abstinens.

Snart nykter i 2 månader. Tänker varje dag på hur lätt jag skulle kunna bota ångesten med en flaska vin...... men icke! Finns inte på världskartan. Och det känns oerhört bra - att övertygelsen är så stark. Sen vet jag ju att det aldrig räcker med en flaska vin. Den är ju bara ett startskott.....

Önskar alla som kämpar styrka att stå emot. Det är jävligt tufft ibland, det skall gudarna veta!

Ångrar några ord. Redigerar härav

Jag måste ha varit vilse i pannkakan, eller trådarna, mär jag tyckte att det var två. I alla fall har jag läst rätt tråd, jag kollade? Hoppas du har en skön söndag, kram / mt

#mulletant
Tack ånyo för hjälpen! Jag har dock bara en tråd här på forumet, så du vet.
Kram,

Igår var ännu en nykter dag! Hittills känns det lätt och enkelt. Mest nyfiken är jag hur jag kommer känna mig mentalt efter oktober månad. Om jag fått några nya insikter eller märkt någon mer märkbar förändring i övrigt? Det är nästan mest det som motiverar mig. Jag vet att jag kommer spara ca 3.500:- på uteblivna A-inköp och självklart kommer min kropp vara tacksam över att få en andhämtningspaus från alkoholen. Min stackars lever i synnerhet!
Önskar alla en fin dag!

Så var man på vift igen pga jobbet. Hur ska jag fixa stå emot ett glas vitt i mellanlandningen? Hotellrum nästa och en mysig bar runt hörnet. Det krävs en vansinnig kraft för att jag ska klara mig nykter idag. Känns inte som jag har den inom mig.

Usch,,, är alldeles darrig och lite förvirrad... rädd och orolig. Rädd för mig själv, alkoholismen.

Jag har bett min man om stöd. Det går bra så länge han själv inte dricker. När han dricker och jag provocerar honom blir han aggressiv. Arg och hotfull.
Nu nonchalerar han mig totalt och är passivt arg. Jag blir ännu mer ångestfylld. Men jag försöker vara i känslan, acceptera ångesten jag skapat, inse att jag är alkoholist och måste bli nykterist. Jag vill det, fattar bara inte hur när alkoholisten i mig börjar med ”en öl, ett glas kan du ta”. NEJ! Jag kan inte hantera alkohol sunt. Jag vill bli nykterist. Tror ni att det ens är möjligt? Eller kommer man alltid hålla på såhär? Ett steg fram, ett tillbaks.

Kan du be din man om stöd i stället för att han blir aggressiv? Förklara att det är inte det du behöver.
Kan han följa med dig på dina möten med din terapeut? Du kanske ska kapitulera och be ödmjukt om
din mans hjälp? Berätta för honom att du behöver honom.

Du har någon som skriver om att "dra ner" och dricka max "nått" i veckan i din tråd. Blir lika jävla trött varje gång.
Glöm. Radera. Läs det inte. Det funkar inte. Blir nästan förbannad på folk som ska skriva om det. Tror man undermedvetet
tar det till sig. Samma sak som att en narkoman skulle kunna unna sig en 1/4 sil då och då. Ställ in hjärnan på att
- jag kan inte dricka alkohol. Det blir mycket lättare när man accepterar detta.

Att tro det är att ha en dörr lite öppen. Stäng alla dörrar du kan.

Styrka o kram - och DU kan du med.

MM

Känner igen mig när jag läser din storry. Hur lätt är det inte att slinka in på bolaget på väg hem från jobbet. Identifiera mig inte som alkis har inget kemiskt beroende. Det är bara min hjärna som går på autopilot och upprepar ett dåligt mönster. Har varit nykter hela helgen och lyssnat på en ljudbok. Den heter mindfulness i vardagen och är skriven av Ola Schenström. Den har fått mig att jag förstår mer om min hjärna och mitt beteende. Rekommenderar den till oss som vill ändra våra liv.

... utan ett steg närmare ett bättre och nyktrare liv! Bakslag är snarare regel än undantag, och man måste faktiskt på egen hand få ta reda på var gränsen går. Kan jag dricka mindre? Fungerar det i längden? Eller gör det inte det? Ta hjälp av terapeuten att reda ut dina tankar och känslor!

Helvete alltså. Jag har problem.

Det började med ett samtal med alkohol terapeut. Satte mål. Trodde på fullaste allvar att det var så enkelt. En öl kan jag ta. Jag har kontroll.
En öl blev tre, en flaska vin, fler öl, tre vinglas slank ner.... allt slank ner denna helgen. Jag är ledsen. Gräl med mannen, dålig stämning hemma. Lider med mina barn som säkert känner av allt. Trots att jag lyckades hålla mig till sen kväll när de lagt sig.
Jag har nu ytterligare problem. Min man hatar mig när jag dricker, jag förvandlas totalt. Blir ältande och trist i humöret. Han reagerar med att bli aggressiv mot mig.
Detta måste sluta.
Imorgon ska jag träffa terapeuten. Måste erkänna att jag inte kan minska ner på drickandet utan måste sluta helt. Helt! Är på ruta 1 igen. Hjälp?

Hoppas helgen blev lugn och nykter för dig
Jag har läst din tråd nu och det verkar som en del av alkoholens funktion för dig är att du tycker dig bli mer av den person du skulle vilja vara. Och tankar om att den personen utåt sett är trevligare att umgås med.
Är det för att man ”ska vara” utåtriktad, positiv och glättig?
Har du märkt någon skillnad i bemötandet från din omgivning nu när du varit i sociala sammanhang nykter?
Eller handlar det om att alkohol förändrar din egen tolkning av bemötandet?
Om det finns drag hos en själv som man vill förändra tänker jag att den första frågan att ställa sig är: om jag bara lyssnar inåt och inte på samhällsnormer, myter om hur man ska vara osv - vem vill jag då vara?

Ingen orkar vara positiv hela tiden. Känslorna finns för att ge signaler om behov. Är du trött, orolig eller ledsen kanske du behöver vila, trygghet eller tröst. Dövas känslorna försvinner inte behovet utan behöver signaleras igen, när bedövningen släpper eller när allt vi gör för att distrahera och fly inte längre fungerar.

Fint att du har musiken att gå till. Kan du vara i och med dig själv när du spelar bara för din egen skull?

Kram

Gör mig lycklig! När färgerna kommer fram, när temp ligger runt 7 grader och krispigheten i luften är ljuvlig. Jag älskar att promenera. Igår blev det en härlig promenad på flera timmar. När jag kom in var mitt sinne lugnt och jag kunde känna tacksamhet att jag vill mig själv väl.
Har även stött på uttrycket LOHAS och känner igen mig själv lite där.
Fyll på tråden alla där ute med Pepp!!???

"socialkärring" =
Individ av kvinnligt kön som redan i 16-årsåldern valt att ägna sitt liv professionellt åt att hjälpa de som andra bara ser ner på och anser vara "hopplösa fall" - kanske med en naiv känsla av att "frälsa världen"
Ofta, redan runt 35 års ålder, förbittrad och härdad av alla lögner och misslyckanden, och det förakt hon möts av även från de hon försöker hjälpa.

Det säger jag bara för att jag tror att du projicerar ditt självförakt på en människa som försöker hjälpa dig.

Med detta sagt; behandlingshem fungerar ofta ganska bra för att bryta själva beroendendet. Men det är dina mönster och beteenden som måste förändras på djupet för att du inte helt enkelt ska få ett återfall. Igen.

Du är orolig att det inte ska vara bra för dig att umgås med missbrukare - baserat på det utgår jag från att du umgås med nykterister, eller inte har något umgänge alls - annars har du ju redan umgänge som är negativt för dig, och då bör inte uttalade missbrukare vara mycket värre.

Jag håller med om att du bör be att få bli utredd, för att vara säker på att det inte ligger någon sjukdom i bakgrunden som gör det svårare.

Och, bara som tips, googla och kolla på Claudia Christian's TEDTalk-video.

Lycka till!

Bra val Jasmine. Att undvika en sådan risksituation när du kände dig osäker.
En kväll framför tvn med barnen är väl inte fy skam det heller, låter jättemysigt!

Då är jag uppe i 5 dagar. Ett litet sug infann sig tidigare idag men lyckades snabbt få bort det. Var på bjudning med öl och vin . Men coca cola och bilkörning räddade mig från den frestelsen. Vet självklart inte om jag kommer att fixa Sober October. Men är iaf med i loppet.
Kämpa !!!

Känner väl igen mig själv i det du skriver. Man motiverar sig själv i några veckor, sen faller man pladask för tex ngt som att man ” bara” ska belöna sig själv. Eller som i ditt fall nu, man hänger med vänner och faller som en gråsten. Efter tar ångesten tag i en och man mår skit. Hoppas du mår ok nu och att du kan kämpa på lika hårt som i September.

Har blivit erbjuden behandling som heter MET. Ska få tider nästa vecka. Är den bra? Borde jag gå på AA möten också eller blir det för mycket på en gång?

Tänker som så ofta att jag önskar att jag hade någon att dela det här med irl. Det är så ensamt att inte kunna berätta för någon, att inte kunna dela det som upptar mina tankar stora delar av dagen.

Idag är jag i alla fall nykter, tillbaka på Dag 1. Jag har gått på promenad med en väninna, städat och kämpat med att inte höra av mig till han-som-gör-mig-illa. Tackade nej till en middagsinbjudan av rädsla för att inte kunna avstå vinet, blev TV med barnen istället. Har såklart även kämpat med a-rösten som påstod att det inte skulle vara så farligt om jag drack en dag till. Vad spelar det för roll liksom?

Kram till er alla?