Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du tänker på mig, kamrat. Det räcker långt ska du veta.
Syftet med mitt inlägg var enbart att försöka sätta ord på mina tankar.
Sen att jag fått en riktigt rejäl dos verklighet uppskyfflad i nyllet det senaste året går inte att hymla med, men samtidigt som det är tufft så är det ändå hanterbart.
Min sponsor sa en ganska vettig grej efter gårdagens möte:
”Om dina tankar och känslor inte löpte amok efter det du gått igenom på relativt kort tid, ja då vore det nog läge att uppsöka vården.”

hur lika vi är. I går skulle helt klart äntligen vara Dag 1, men med väldigt konstiga argument blev det inte det, och nu sitter jag här och mår skit och undrar precis som du hur det ska gå ikväll. Har dock ett åtagande, och kommer inte hem förrän efter 22, så om jag inte köper hem nåt ska det faan gå. Jag måste som du erkänna att jag verkligen har problem med alkohol och att sluta. Ska vi säga att den 1 oktober var sista dagen det här året som vi drack, det låter lite bra som mål tycker jag. Ikväll håller vi oss nyktra till att börja med.

Vet inte vad jag ska skriva. Har inget bra att säga. Men jag tänker på dig och förstår hur tufft du har det just nu.
Kram ?️❤️

Det är nog bäst att en gång för alla erkänna för mig själv att jag har problem, riktiga problem och att det går utför nu. Jag drar i handbromsen så hårt jag kan och hoppas få stopp på detta. Igår kväll gick det verkligen överstyr igen, det slutade med att en halv vinflaska ramlade ur skåpet och krossades över köksgolvet, som tur var hade övriga familjen redan somnat så jag kunde städa undan alla spår. Jag måste hålla mig nykter ikväll!

Som en blixt från klar himmel, när jag var mitt uppe i att faktiskt sakta trivas med mig själv, kom telefonsamtalet. Orden jag aldrig kommer glömma. Orden som fortfarande ekar i mitt huvud till och från.
”B är död.”
Min pappas fru. Från ingenstans utan förklaring har hon somnat för att sedan aldrig mer vakna.
Känslan och påminnelsen från mitt livs största förlust gjorde sig påmind. Jag blev alldeles kall. Kall och skakig.

Mitt uppe i all misär försökte jag och höll mig faktiskt på ytan. Jag var ett stöd för pappa. För hennes söner. För min familj.
Jag gjorde det jag brukade göra, det jag borde göra och det jag ville göra.
Pratade, lyssnade, träffade Biggan, gick på mina möten, träffade min sponsor, ringde min sponsor.
Sen kom det ikapp mig.
Livet. Sorgen. Rädslorna.

Nu, jämfört med för ett halvår sedan, är jag stabil, men det skriker inom mig.
Jag saknar min mamma så det fullkomligt värker i själen på mig.
Jag blir förkrossad över att se min annars så positiva pappa fullkomligt krossad.
Och mitt i allt jävla elände och sorg sitter jag och tycker synd om mig själv.
Det skrämmer mig.

Man kan nog säga att du börjar bli normal. Det är inte attraktivt med fulla människor betraktakt genom nyktra ögon. Men för det mesta är ju alla fulla och då är det ju inget problem.
Men det vore ju konstigt om man ansåg det attraktivt med någon som med filt (!) sänkt sin iq, babblar på osamanhängande, förlorat förmågan att läsa sociala signaler och svajjar.

Bra kämpat!

Ja Sannah, jag är expert på att vända och vrida på saker, grubbelmästare. :-S En av de största riskbeteendena för att bli deprimerad har jag läst.
Det börjar bli ganska tydligt att jag har en stark konflikt med mig själv. Jag vill vara en person jag inte är och jag har varit så övertygad om att det går att bli någon annan om man bara anstränger sig. Den som jag blir när jag dricker. Han finns ju där inne nånstans då ju, eller? Nä det är kanske dags att en gång för alla släppa kampen och bara vara den man är. Tystare, fundersam, eftertänksam. Jag är bara så rädd att vara tråkig och bli mer ensam. Men i sagorna så hittar ju alltid den som är sig själv tillslut de andra som är likadana och lever lyckliga. Tänk om allt var som i sagorna.
Jag börjar närma mig en vecka nykter och den där sköna känslan börjar komma, när den akuta abstinensen på kvällarna har lugnat sig och det går ganska smärtfritt så länge saker flyter. Jag läste första gången uttrycket HALT här på något inlägg. Hungrig, Arg, Ledsen, Trött. Det där är ju klockrent och precis det som avgjort hur länge jag klarar mig. Jag har klarat mig ifrån det där senaste veckan och därför har det antagligen gått bra. Det där är ju både saker som man aldrig kan komma ifrån och saker som vi med beroende skall undvika till högsta grad. Samtidigt så vet man att någon gång så kommer det. Mina känslor är väldigt starka, slår vad om att det är genomgående för oss med alkoholproblem. Om jag och min sambo bråkar kan jag ligga vaken och grubbla halva natten, hon somnar som en stock efter 5 min och jag blir tokig.
Hur ska jag hantera det, har ni några tips hur man hanterar starka känslor?

Skönt att vakna helt nykter, har nästan "glömt" hur det känns! Gårdagen gick ju fint när man känner sig så motiverad. Jag tog en promenad. Vågen går sakta neråt igen för jag ökade tre kilo under semestern... Det var väl tsatsikin... Märkligt hur lätt man kan gå upp i vikt men att gå ner tar minsann längre tid.
Önskar alla en fin dag!

Jag behöver kapitulera men jag vet inte hur. Föll igen igår, uppfann en anledning att åka och handla och köpte hem mer. Känner mig så värdelös, men jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Min fur är som en speedad duracellkanin och hittar på jobb efter jobb och om jag kapitulerar inför henne kommer hon använda detta emot mig för evigt.

ganska direkt då den kom ut, så otroligt bra beskrivning just av medberoende. Pehrsbrandt har jag inte läst men ska göra det efter din recension. Ha det bra, alltid fint att se ett avtryck från dig? / mt

Skönt att det känns bättre för dej. Bra med medicinen, tro på den du! Nykterheten är det viktigaste för oss.

Jag har just läst "Glöm mej" av Alex Schulman. Han skriver gripande om hur det var att växa upp med en alkoholiserad mamma. Bra beskrivning av medberoende både som barn och vuxen. Så många som far illa då nån i omgivningen är alkoholist.
Jag läste också Mikael Persbrandts memoarer. Utlämnande om alla problem med alkohol och droger. Obegripligt men starkt och ärligt berättat.

Ja, dra i *en* tåt, och bit ihop... när jag krisar släpper jag på maten. För den behöver jag definitivt för att orka.

Sköt om dej nu. Gör inte alla lyckliga. Säg nej.

Styrkekramar ?

Fortsätter p g a tidsbrist att skriva mera vid ett senare tillfälle, men vill skicka dig en bamsekram just nu. ♡ Låter som att du har det riktigt tufft. Blir ändå glad över att du skriver här och reflekterar över ditt liv, du vet, då finns det hopp. Riktigt hopp! ♡

Har vaknat. En morgon utan baksmälla. Så skönt. Behöver tänka mycket på positiva saker. Idag ska jag njuta av te och stickning. Fokusera tankarna på positiva saker. Liksom hjärntvätta mig med allt i livet som jag tycker om. Försöka hålla undan tankarna på fienden A.
Vill kunna skriva om en nykter dag ikväll.
Är det nån mer som är precis i början som jag.
Lycka till allihopa idag

Vinäger, Morgondag... Jag önskar som vanligt att jag hade någon i verkliga livet som kunde ge tröst eller omtanke när det känns svårt. Jag har många vänner, det är inte det... men ingen av dem vet egentligen hur dåligt jag mår i perioder. När livet bara känns som en lång sträcka av dagar som ska genomlidas, en lång sträcka av dagar utan någon riktning. Jag har i nuläget inte kontroll på någonting och förra veckan när jag druckit två dagar i rad kändes det som att allt faktiskt var meningslöst, att jag inte riktigt förstod varför jag skulle fortsätta alla de här dagarna.

På torsdag och fredag var jag hemma från jobbet, jag kunde knappt gå upp ur sängen. Trodde att jag skulle bli förkyld, men så här i efterhand tror jag att det var en stressreaktion på mitt jobb. För på fredagkväll kände jag mig pigg igen och var hemma hos en vännina. Hon vet att jag inte dricker, men den här kvällen struntade jag i det. Jag orkade liksom inte med att vara "duktig" längre. Det resulterade att jag spenderade för mycket pengar, blev väldigt berusad, dansade och flirtade med män. Suck. Konstigt nog var det väldigt skönt att vara tillbaka som Partyprinsessan- jag kan ju den rollen och att få uppskattning är ju alltid roligt. Dagen efter mådde jag också bättre än på länge.. lite ont i huvudet, men inget ont i magen, ingen ångest över livet, bara en skön känsla att jag inte behövde prestera något annat än att slöa i soffan.

Sen hörde min struliga av-och-på kille av sig, som vanligt när han inte har något annat för sig och tycker det är trist hemma. Och jag kunde inte säga nej, som vanligt. Trots att jag vet att jag bara blir utnyttjad, att han har hållit på så här i två år utan att det blir en "riktig" relation. Jag trodde det var slut nu eftersom han dissat mig i flera veckor och hade funnit ett lugn i det. Ett lugn i att slippa leva en berg-och-dalbana där jag dessutom nästan konstant får skäll för en massa olika saker och alltid ska känna mig otillräcklig.

Men nu sitter jag här efter en helg med fylla och destruktivt umgänge med en man som inte är snäll mot mig. En helg som jag skulle ha vilat, jobbat, tränat och fixat hemma (sånt jag inte hinner under mina barnveckor). Det är stökigt hemma, kaos på jobbet (som vanligt) och jag drack en flaska vin igår igen... samt åt godis och kakor (som min kropp inte tål). Och nu vet jag inte var jag ska börja... För det är ju precis som ni skriver- jag måste ju göra någonting åt det här! Jag kan inte ha kaos på alla plan i livet. Enklast kanske att börja med alkoholen, men jag blev så knäckt över att det inte var tillräckligt, att jag istället började "missbruka" mat och inte alls mådde bra. Samtidigt vet jag ju att det inte finns något alternativ- jag måste sluta med alkoholen annars kommer jag inte orka ta tag i något annat av problemen. Jobbet msåte ju bara ändras- antingen på arbetsplatsen där jag är nu eller så måste jag hitta ett nytt jobb. Men, jag är ganska ny på det här jobbet och jag trodde verkligen att det skulle vara ett bra jobb med en strukturerad arbetsplats. Jag har inte haft ett "normalt" jobb på fem år utan bara varit på arbetsplatser med kaos. Jag orkar liksom inte söka nytt jobb igen. Jag orkar inte heller göra slut med den där mannen. Jag orkar liksom ingenting. Men, sluta med alkoholen måste jag orka!!! Så, jag gör väl som Nurture säger, dammar av mig om börjar om med att räkna nyktra dagar. Och visst, jag har kollat om jag är deprimerad, men eftersom jag aldrig berättar hela sanningen för en läkare och eftersom alla prover alltid har perfekta värden och eftersom jag ser väldigt sund ut på ytan så brukar det inte bli någon diagnos.

Nu känns det i alla fall lite bättre! Ska försöka sova och invänta ännu en kaosdag då jag ska börja räkna dagar och träna. Träning gör mig alltid glad, men inte ens det har jag orkat med de senaste dagarna...

Kram till er alla!??

Hoppas verkligen att det funkar för dig att kunna välja när man ska dricka.för mig själv gick det dåligt i kväll.men i morgon är en ny dag.

Trött/strulputte

Tack Anders 48!

Dag 2 helt utan a, känns fantastiskt. Lyssnar på en bok 5 sekundersregeln och den är rätt bra push. Jag har en skrämmande lik situation som författaren i boken, bara att jag inte är gift, kärleksrelationen har a tagit i från mig redan.... eller det är jag som låtit a ta den. I övrigt, ålder, ekonomisk situation, utan jobb (numera med), barn som kommer försent, gympapåsar som glöms, stress och oro för att klara ut sin situation. A på kvällen för att varva ner, lägga sig full eller åtminstone lullig. Vakna kraschad nästa dag när väckarklockan ringer... det är ju jag!! Mycket intressant lösning som presenteras i boken och författaren är förstås ohyggligt framgångsrik numera.

Fick en släng av ångest på kvällen, saknar min man något vansinnigt, men han har gjort det tydligt - hit men inte längre. Jag kan ändå inte låta bli att hoppas att han ska ångra sig.... shit det blir en tuff vecka. Nåja, nu har jag skrivit av mig i alla fall.

Idag är jag nykter!! ???

Jaha nu gick det i diket igen
sitter och tar sista från vinaren.
Är ledig från jobbet.några tunga veckor på jobbet.mår bra nu,men jag vet att i morgon kommer ångesten.

Trött/strulputte

Jag tror, precis som många andra redan har skrivit, att det är lättare att sluta med alkoholen helt än att sluta halvt. I alla fall under en period! Så att kroppen får vila helt, du lyckas komma ur invanda beteenden och får lite distans. Jag började med en vit månad. I början tänkte jag massor på vin! Men hjärnan vänjer av sig.
Hur många dagar har du hållit upp i sträck som längst?
Kram!

Du dömer ju ingen för att du känner på ett visst sätt. Känslan ska dock inte styra beteendet utan detcska förnuftet göra. Precis som när suget trängercsig på. Det är ok att känna saker men jobba med att förändra hur känslan blir om den känns negativ för dig.

Starkt jobbat med 63 dagar. Var beredd på en krokig väg med många fallgropar du behöver undvika.

Idag har jag varit på 60 min första samtal. Alkoholbehandling i samtal.
Hjälp. Jag blev som en urvriden disktrasa. Hela mitt liv liksom flöt ut ur min hjärna, min kropp och genom munnen, all smärta, trauma, sorg. Plötsligt förstod jag så mycket mer. Om mig själv. Jag träffade en underbar kvinna som satte fingret rakt och ärligt på punkter som smärtar mest. Genuint och ärligt vågade hon se och säga vad hon såg. Jag ser fram emot nästa gång. Hon tyckte inte att jag skulle sätta för höga mål, som jag inte ens tror på. Små steg, känns lättare!

och tack för svaret... ;-). mina tsdagar alltid fullt uppe så tror att imorgon blir också lätt....det är onsdag torsdag som den skall blir lite svårare att avstå....skall rapportera. ;-)

Så härligt med hoppfulla historier!
Jag har kämpat i flera år mot monstret.

Här kämpar vi tillsammans! Skriv av dig!
Jag är på dag 2. Har börjat i samtalsbehandling. Idag.