Senaste kommentarerna i forumet

Checkar in igen, det gick inte så bra utan er?. Jag har svårt att förklara det här, men jag har druckit vin i två dagar nu. Hemma, ensam, när barnen somnat. Destruktivt. Liksom allt annat i mitt liv just nu. Jag fattar inte vad som händer, min kropp vägrar fungera- ont i magen, ont i leder, ont i huvudet och allmänt hängig. Orkar inte ens gå till jobbet (och det var innan jag drack), mår sämre än på mycket länge (och även det var innan jag drack). Jag fick panik på det här att jag helt plötsligt inte orkar någonting och dessutom äter jag mat, godis, kakor som jag inte mår bra av. Suck. Vem hade trott att man som 40+ skulle tröstäta tills man fick ont i magen och inte klarar av att gå till jobbet pga någon sorts utmattning (eller vad det nu är?). Att man skulle få panik och tro att det hjälpte med vin? Känner mig bra korkad. Men, egentligen behöver jag vila, men har inte tid med det. Måste ta hand om barn, laga mat, städa, diska, leverera varenda minut på jobbet (hinner knappt gå på toa), men känner ändå ingen uppskattning eller förstår vad jag egentligen ska leverera (skulle sååå gärna slippa den destruktiva arbetsplatsen där ingen mår bra trots att alla förutsättningar finns), måste betala räkningar, måste lyssna på min klagande mamma, måste fixa diskmaskinen som går sönder, måste, måste, måste...

Det här blir ett rörigt inlägg, men jag känner mig rörig just nu. Rörig som om jag inte är närvarande i livet och inte vet hur jag ska komma ur bubblan. Det hjälpte inte med vin... mer än för kanske två timmar.... Idag mår jag lika dåligt som innan jag drack vin, kommer inte orka gå till jobbet idag heller. Är ledsen, trött och hängig och funderar på om det egentligen är något annat som är mitt problem? Att det inte hjälper att vara nykter för att må bättre? Mina sista nyktra dagar mådde jag som sagt sämre än på mycket länge.... tröstlöst.

Kram till er och hoppas det går bättre för er wherever you are??

Så härligt att du kontaktade gamla vänner! Acceptera din ”social fobi” och tillåt dig att vara du! Du måste inte vara i centrum eller i fokus. När jag får ”social fobi” brukar jag försöka se mig själv utifrån, är det mitt ansvar att driva samtalet, eller är det ok att jag bara duger och är med, gör det nåt om jag säger nåt konstigt eller fel? Kan jag vara förlåtande mot mig såsom jag skulle vara mot en vän? Tillåt dig att vara som du är. Inte dämpa med alkohol!
Träning är ett suveränt substitut för alkohol. Fortsätt! Och fortsätt skriva av dig! Vi är många som läser! Du hjälper även oss med dina tankar!

Så kloka ord jag läser här!
Sant Ellan, beroendehjärnan får hålla tyst! Jag hade innan ditt svar bestämt att gömma undan en stor starköl och njuta av en kväll nu till helgen. Men nu har jag åter bestämt att inte dricka nåt alls. Jag skulle ju inte dricka en droppe på i alla fall 21 dagar, för att se hur jag känner då. Himla sug!!!! Tur jag har er!

Förra torsdagen var jag ett vrak, med grov ångest och en känsla av hopplöshet. Nu har jag varit nykter sen dess. Vill aldrig må så dåligt igen, jag har lagt det bakom mig men ska se till att aldrig glömma.

Vi ses/hörs säkert igen när jag vet lite mer vart jag vill ta vägen i livet framöver. Jag märker på responsen, eller snarare den uteblivna responsen, att så länge man "lyckas" kommer de glada hälsningarna och när man inte lyckas lika bra så uteblir de, det blir tyst.

Det är förståligt. Vad säger man till någon som skriver på forumet och fortsätter att dricka? Jag har lätt för att bli beroende av annat än A också, t ex av detta forum och jag känner att det inte är bra för mig. Jag ska försöka att bara läsa, inte skriva, på ett tag för jag mår bara dåligt av att inte leva upp till förväntningarna - era och mina egna.
Kram,

Tack för era svar. Jag tror jag är helt utbränd och har varit det i ganska många år. Alkoholen har hjälpt för stunden, men ångesten efteråt ... ja ni behöver ju ingen förklaring. Men när man dricker varje dag så sjunker man ganska så rejält och det är tufft att ta sig ur. Jag känner inget sug just nu så denna helg kommer att gå bra. Jag tränar mycket nu och ser att kroppen börjar må bra. Det är min morot.

Igår efter att jag skrev detta inlägg så skickade jag iväg lite sms och mail till gamla vänner. Bara för att säga hej. De flesta hörde av sig och blev glada och vill träffas. Ett stort steg för mig.

Jag har gått kurser i mindfulness och försöker leva i nuet men det går inte just nu. Mitt "sen" är ju om några månader. Jag ska ut i världen där jag trivs bäst. Möta människor från alla olika hörn och kanter. Jag skrev för ca 6 månader sen i min kalender, (den 28 januari 2019), "Grattis, du klarade det... du tog dig hit... du är bäst". Jag går på sparlågor nu och har gjort det i några år och når jag dit så kommer jag gråta av glädje.

Är tom matt av att skriva här även om det känns underbart att få skriva av sig och få läsa responsen av folk som förstår vad jag menar.

Jag har en annan typ av liv än du. Men jag håller med om att drickandet ”hjälper” mot social fobi. Jag har lärt mig att fejka genom åren så ingen märker det.
Men jag har nu varit nykter i närmare 5 månader och sociala ångesten är bättre lite konstigt, men genom att tvingas öva på fester och aws, konferansee mm så har jag märkt en förbättring. Testa.

En fara jag utläser i ditt inlägg är att du kanske tänker att allt blir bättre ”sen när...”. Ditt liv pågår hela tiden och blir inte bättre än du gör det. Vad kan du göra just nu för att må bättre?
Testa något nytt? Be en polare du super med att ses på fiket i stället och prata om livet? Bygg något? Testa tinder om du är singel?
Även om mina förslag suger så glöm inte bort att leva nu. Jag väntade också på ”sen” men det kom aldrig.
Att sluta kröka ger väldigt mycket positivt också som man lätt glömmer bort att fokusera på.
Tre månader kvar på jobbet, kan du göra något roligare av dem nu när du är på väg ut?

Hej,
Ja du att förhandla med ”beroendehjärnan”, som jag kallar den, är både sorgligt och komiskt på samma gång. Tar den över så vet vi ju utgången. Jag har pratat med min många gånger. Särskilt i början av min nykterhet. Fick säga åt den att hålla tyst. Den vet inte vad som är bäst för min och den är definitivt inte logisk och klok. Den är elak, manipulativ och falsk. Tycker att du gör helt rätt när du ber om hjälp. För din egen skull och för barnen. Mina barn motiverar mig enormt till att bibehålla min nykterhet. Det krävs arbete med sig själv för att hålla sig nykter. Det är liksom ingenting vi bara blir. Det fantastiska är dock att det är fullt möjligt. Vardagsstressen har varit min största fiende men jag upplever mig mindre stressad när jag inte längre dricker. Så är det nog med det mesta i relation till alkohol. Kan nog inte säga något som blivit sämre. Det har blivit annorlunda men på ett bra sätt. Så håll i detta nu!!!
Kram
Ellan

Idag har jag beslutat mig för att jag överdrev min ”alkoholism”. Nämen varför sökte jag hjälp? Jag är ju inte alkoholist. Jag ser ju inte ut som en. (Inte än, eller kanske jag inte märker nåt andra ser?).
Jag kan ju ta ett par glas vin på fredag och lördag och så börjar behandlingen på måndag och jag behöver ju inte dricka mig full liksom.... !!??
Herregud vilka inre demoner som fightas med mig! Tar över mitt sunda förnuft! Jag har alkoholproblem! Det kan jag inte förneka! Om jag nu inte kan relatera mig till att vara just alkoholist! Jag har problem med alkohol. Jag vill dricka ofta, ofta, ofta! Trots att jag egentligen vill vara nykterist. Herregud!! Ikväll motar jag tristessen med ett träningspass på gymet. Hoppas på dopamin, endorfin och serotonin-kick! ?

Jag tror att många av oss här inne förstår dina känslor. Fortsätt skriva av dig!
Just den där sociala fobin/ångesten är nog en typisk trigger. Jag har druckit i många år för att orka vara relaxad på sociala grejer, fester, middagar, AW, mm.
Man hittar en massa anledningar till att dricka. Jag har bra jobb, gift, barn,,,men ändå så uttråkad att jag dricker för mycket. Kanske är anledningen helt enkelt alkoholism. Svaret finns kanske inte i livssituationen utan i ens sätt att hantera livet?
Men alkoholen förstör så mycket.
Jag är på min 3:e nyktra dag idag.
Kämpa!

Jag måste börja arbeta med mig själv och ta hand om mig själv. Min fru har problem, men jag kan inte ta åt mig och bära på dom. Jag ska försöka beskriva situationen mer, men nu ska jag sätta upp mål. Jag läste i det andra forumet att någon satt ett mål att ge sig själv ett ultimatum på ett år och om situationen inte blivit bättre så skulle hon lämna sin man. Jag måste sätta upp samma mål, om jag inte kan ändra mig och leva normalt trots att min fru hela tiden tär på mig är det upp till mig att ge mig av. Jag måste sluta hoppas att hon skall ändra sig, jag måste lära mig att leva mitt i minfältet utan att bedöva mig. Annars kommer jag dö, det vet jag. Leverna kan inte palla hur länge som helst, njurarna och resten. Hur mycket stryk ska dom ta bara för att jag inte tar tag i detta?

Hur som helst, har just vägt mig och mätt mig. Usch..... Väger 99 kg och har 109 cm runt magen, huden är torr och astman har kommit tillbaks. Jag brukar äta LCHF och när jag är strikt är astman borta, nu har jag fuskat både med maten och drickandet och har således fått tillbaka inflammationerna och lagt på mig vikt. Jag tänker sätta upp mitt mål att gå ner till 85 kg, sluta med socker och alkohol. Jag är väl medveten om att det kan komma snedsteg, men jag måste lägga upp strategier för att både stoppa impulserna att dricka men också att om jag druckit veta hur jag kan stoppa det direkt utan att jag faller tillbaks i gamla vanor direkt.

Under denna tiden måste jag också sätta mig själv först och arbeta med att inte bli arg och inte ramla in i bråken min fru hela tiden försöker dra mig in i. Jag måste även sluta fråga om lov varje gång jag lämnar huset för att göra något, och när hon klagar på att jag lämnat huset för att göra något kunna ignorera och inte låta ilskan ta över. Kan jag inte göra detta och när jag har varit nykter en tid och nått mitt mål på 85 kg så lämnar jag. Klarar jag inte av att sluta dricka, ja då måste jag lämna också. Jag kan inte kasta bort mitt liv, jag vill leva och må bra. 6 månader minimum, men funkar det inte får det bli kortare.

Dag 1 nu. Döm mig inte för alla mina tidigare misslyckanden, jag vill verkligen bli fri från både spriten och alla negativa känslor.

Vad ärligt och öppet du beskriver din situation, starkt av dig.

Du beskriver att du märkt en förändring i hur du påverkas av alkoholen, där drickandet för några år sedan började ge konsekvenser som går emot dina värderingar och den person du är när du inte druckit. Du märker att du har svårt att hålla drickandet på en nivå som du är nöjd med. Alkoholen orsakar dig ångest och nedstämdhet, känslor som är värda att ta på allvar – något du visar att du gör genom att skriva om dem här. Det låter som att du tidigare har haft ett fint stöd i din sambo, men att det inte har räckt för att göra den förändring du vill göra. Du har tagit ett steg nu genom att starta en tråd här, och jag hoppas att du får inspiration och stöd genom forumet. Tror du att det finns något ytterligare steg du skulle kunna ta för att få stöd i det läge du befinner dig i nu?

Fortsätt gärna att skriva här om hur det går och hur du har det, precis som IronWill skriver så finns vi här för dig.

Vänliga hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

Skrev ett längre inlägg igår, raderade det då det blev alldeles för mycket negativt. Jag måste helt enkelt ta en paus, en längre paus, jag tror hälsan börjar ta stryk. Har haft konstant ont i halsen sista veckan, kan bara bero på drickandet. Hade bestämt mig igen igår men sen fick frugan spel och började hela sin charad, kom på att jag hade en miniatyrflaska med whisky från en resa. Det räckte för att ta udden av allt, men det slutade ju inte med den. Bäst att ta en dag i taget, idag vill jag verkligen vara nykter.

Känns så jäkla skönt. Men dags i morgon för att resa och med långflyg. Kommer stålsätta mig. Följer tidigare råd, när drickavagnen kommer så ska jag hålla mig till kaffe och vatten. Men är ju så jävla svårt, vet att demonen kommer att försöka locka mig. Kommer jag bara sv flygplanet och ör vit, så är jag inte lika orolig för följande dagar.
Godnatt alla gladiatorer som kämpar i alkoholringen.

Sitter i exakt samma båt....
Önskar det fanns någon chatt eller liknande.. behöver verkligen stöd just nu
Den här konversationen som ständigt pågår i mutt huvud med mig själv gör mig knäpp!
- Köp hem vin!
Ta några glas det gör inget!
Livet är så trist utan, varför inte bara göra det lite enklare och skönare ikväll, så blir det roligare och lättare att ta tag i tvätten också! Win win!
Och sen samma sekund...”
Skärp dig!!!!
Du är SJUK! Sök hjälp!
Ut å spring, baka en kaka! Osv osv.
Ikväll är det omöjligt att somna, kallsvettas och har kryp i fötterna

Kramar till dig. Vi kämpar tillsammans!!!!

Har du tagit upp särbehandlingen med din chef? Att du upplever det så? Det kan vara jobbigt men det är första steget.
Om chefen inte vill kännas vid det kan det finnas andra alternativ som exempelvis facket om du är medlem.
Men ta upp det i alla fall med chefen. Sen kan du tänka på nästa steg.
Att börja dricka mer och oftare på grund av en ”dum” chef är det inte värt någonstans. Många stannar kvar för länge på skitjobb när det finns bättre (skitjobb) någon annanstans. Myself included. Genom att dricka mer så begränsar du dina chanser att hitta nya vägar i livet. Men det låter ju på dig som du inte fastnat rejält i alkoholen ännu så jag vågar mig på att säga, sluta med det! :)

Varför är nog en väldigt svår fråga att svara på. Kanske irrelevant också. Hur vill du ha det är en bättre fråga. Men det låter som du menar allvar med att du inte vill ha det så här? När jag gjort dumheter (av allehanda sort) på fyllan så ville jag sluta. Varje gång. Men sen blir minnet mindre tydligt å så tänkte jag att ah, det var kanske inte så illa. Men jag såg inte att:
a) en lång kedja av liknande händelser bildar ett mönster (the best predictor of future behaviour is past behaviour)
b) att ofta bli så full leder till ett ökat intag över lag (för mig iaf), man vänjer sig att dricka mer.
Så om du vill ha en förändring, ”spela hela filmen”, som jag lärt mig här. Hur har det sett ut om du ser alla händelser? Kommer det att hända igen om du fortsätter dricka? Hur skulle du vilja att det blir i framtiden? Vad måste du göra föe att slippa känna som du gör nu?
Skriv ner hur det känns nu och läs det om du börjar känna att, ”äh, det var väl inte så farligt”.

Skriv på, vi finns här!

Winna: tack det värmer. Men sanningen är att det hjälper mig med. Försöka komma med i alla fall något vettigt ibland som kanske hjälper någon, känns lite som botgöring.

Livet är nu: Jag tror inte att dina barns enda minne av dig kommer att vara att du drack vin. Du är för hård mot dig själv. All har brister och problem. Du gör säkert 100 bra grejjer för varje glas vin du dricker. Ganska bra ratio? Men jag råder dig att starta en egen tråd här och skriva mer om din situation och fler kommer att hitta den och peppa dig till en förändring. Det går att sluta dricka. Och barnen kommer aldrig att ge upp på dig heller, så hitta motivationen inom dig och våga ta steget.

Det är med uppskattning jag läser dina stöttande inlägg här på forumet.
Ta hand om dig och förstå från topp till tå vilken värdefull insats du gör.
Ja.
Det var bara det.
:)

Jag kan inte sluta om jag börjar. Men det gäller ALLA tillfällen. Det kom smygande mer och mer. Även när jag drack med min fru. Hon tog ett glas, jag tog resten av flarran och oftare och oftare nån extra folköl.
Så, du kan ju prata med din fru och säga att du vill testa att bara dricka när hon är med. Sen ta dig i kragen med polarna och bli killen med cola.
Om du inte kan få det att funka så är det nog läge att lägga av helt. Hit kom jag när min fru också fick nog. Det funkar bra. Lite surt ibland på fest eller så men det släpper i bilen på väg hem eller morgonspringturen dagen efter eller när jag inser hur mkt bättre jag mår. Även min frus stolthet över mig hjälper att hålla mig på banan.
Hjälp dig själv att bli den du vill vara både i hennes och dina ögon. Din egen motivation är nyckeln.
Håller tummarna för dig, tog mig 8 år längre än dig att fatta vart det var på väg.

Just det, din fru.
Inkludera henne! Berätta för henne vad din plan är. Se till att ha en tydlig sån och inte ett ”jag lovar att inte dricka” som du sen inte kan hålla.
”Nu ska jag ta en månad/tre månader/whatever när jag inte dricker en droppe, och sen ska jag osv osv”
Få henne att förstå att hon kan lita på dig och att hon får vara med och påverka situationen. Jag tycker - i motsats till andra ovan - inte alls att det är konstigt att din fru vill ta ett glas vin med dig. Om du aldrig har spårat ur i den situationen är det ju inte där problemet har funnits för henne.
En sak till: tänk på att du inte vill vara en pappa som dricker sig totalt utslagen. Det finns fler än bara din fru här. Ta det på allvar, bestäm dig för vilken sorts person, man och pappa du vill vara. Och upplys din fru om hur det ligger till.
Försök få henne att ge dig en chans till. Och se till att ta tillvara på den.

Hmm.
Jag tycker: börja med en vit period. Minst en månad, men bestäm innan och håll dig till det eller längre. Häng här på forumet typ varje dag. Läs och skriv. Förstå vad alkohol är och lär dig av andra.
När din vita period är över, bestäm hur du vill förhålla dig till alkohol framöver. Upplever du att ditt problem är så stort att du vill sluta dricka helt? Gör det. Vill du ändå kunna ta ett glas? Utarbeta strategier för det.
I mina öron låter det som att du borde sluta dricka med dina kompisar. Och kanske prata med dem? Det kan ju vara fler som upplever samma sak som du, att de dricker på tok för mycket när ni ses. Kanske ska ni ses under andra former? Utöva någon sport ihop? Kör go-cart? Klättra? Vad vet jag. Något som inte är förenligt med drickande.
Blir det ändå drickande som måste sysslas med, ja, då väljer du att antingen strunta i att ses, eller gå dit och dricka alkoholfri öl istället. Förmodligen kommer kvällen sluta tidigare när du upptäcker hur obehagliga fulla människor i grupp blir när man själv är nykter. Blä.

Lycka till, och bra att du har tagit steget med en egen tråd! Hejar på dig.

Svårt. Jag är en 40-årig man så jag kan inte föreställa mig din situation och vad du varit med om. Men jag lider av depressioner till och från och då har allt känts helt meningslöst. Alkoholen gjorde allt bättre på väldigt kort sikt. Men på det stora hela gjorde varje fylla allting en aning sämre. Och då drack jag än mer.
PTSD kan jag inte mycket om men det låter som du skulle behöva mer hjälp att bearbeta vad som hänt och hur du mår. Samtidigt ha åt minstone en nykter längre period för att få ett stabilare psyke att jobba med. Det är värdelöst när man känner att allt är åt helvet och poänglöst. Men jag har märkt av en väldig förbättring sen jag slutade dricka. Försök att bryta mönstret och söka kanske annan eller mer hjälp med att beatbeta hur du mår. Livet är betydligt roligare än vad du kan se just nu. Kan du prata med din sambo?
Vad skulle kunna få dig att sluta dricka?

Du är inte ensam med att dricka, vi alla har det problemet här.

Ta hand om dig!

Finns inga ”ska nog testa”, ”eller värt ett försök”.
Om du bestämmer dig så väljer du att vara nykter. Det är en annan typ av liv, bättre men annorlunda. Och då måste du gå in för det 100%.
Om dina ”polare” inte kan ta att du inte vill dricka så kanske de inte är så mkt till polare? De ser ju vad det gör med dig? Och ofta har de som gnäller över att man inte dricker en egen ångest över sitt drickande. Öva in vad du ska säga när de tjatar. Och om de inte ger sig så gå därifrån. De respekterar ju inte ditt beslut. Om du inte dricker så kanske någon av dem måste vara ”värst”. Om de fattar att du menar allvar så kanske de ger sig. Eller så får du kolla om några av dem verkar bry sig mindre och hänga med just dem.
Det är inte lag på att supa. Det är ingen bra grund att bygga familj på framöver heller (tro mig).
Så satsa, stå ut, och lev sen det liv du vill ha. Det blir tyvärr inte så att man ändrar sitt beteende på fyllan med åldern. Det blir värre och mer patetiskt eftersom man ”borde veta bättre” och pinsamheter än svårare att släta över.

Kämpa på

Idag igen?? Skivstångs pass med vikter!
Kommer nog ha ont i kroppen i morgon?
Vad duktiga vi är!!??