Senaste kommentarerna i forumet

Ja, man är ju så ”smart”? man har så genomtänkta strategier! Det är ju inte helt sällan man hör andra prata om ”matlagningsvin” som du säger heller, och alla bilder på sociala medier. Klart man blir påverkad! Sen är det ju inget som säger att dessa ”lyckade” människor inte har problem med alkoholen heller..

Ska lyssna på den! Jag tror ju att vi beroendemänniskor kan triggas av allt som ger en kicken. Socker inkluderat!

Vinmarinerad leverbiff
4 dagar i veckan ,?.

Bara att jag ska laga mat brukar räcka som ursäkt -det är ju så man lagar mat, med ett glas vin i näven.

Jag funderar också på hur stor del socker har i detta.

Lyssna på Hälsorevolutionen om du inte redan har, det var bra.

Jag klär våra hjärtan i regnbågens färger....
Tack.

Jag ser det så här. Cellförändringar kan man inte rå för att man får.
Visst man kan dö av cancer och man kan dö av alkohol. Skulle jag bli väldigt
sjuk så skulle jag ändå vara nöjd med att jag inte lät alkoholismen skada
mig mer. Sen kan andra saker uppstå som inte ligger i min makt att styra.
Hade jag fortsatt dricka hade jag dött av det. Det hade varit självförvållat.

Alkoholismen kan jag ta ansvar för men inte mina cellprover.

Jag har tagit nya prover som jag får svar på i September,
Jag är inte orolig. Jag har klarat så mycket genom livet att
jag klarar detta med.

Jag har anmält mig till en kurs under hösten på ett Buddhist Center.
Meditation och modern Buddhism. Stillhet. Fokus. Inre balans.
Jag har mediterat mycket förut och saknar det.

Jag börjar se fram emot livet igen. Lite mer glädje än för ett par veckor sedan.
Jag börjar komma på fötter. Har lite mer bubbel i magen nu. Känner igen mig
själv.

Psykologen och jag är på gång igen.

Livet är bra. Det kan vara bättre men just nu är det ganska bra.
Stabilt.

Kram kram kram

Om ni inte har sett: Louis Theroux's alkoholens offer - se den. Finns på SVT play.
Den unga killens beteende. Periodare vid ung ålder. Skadorna han uppvisar.
Det är sanningen. Alkohol skadar kroppen till förbannelse. En sjukdom.
En kronisk sjukdom. Önskar att alla som var/är i början av sin alkoholist karriär
fattar vad det handlar om. Det ökar. I mängd. I styrka. Det är en galen progressiv sjukdom.

Önskar att alla kunde få tillfriskna från det skitlivet som alkoholismen ger.
Ofrihet. Driven till mer. Abstinens. Fotbojan hela tiden. Skadorna på oss själva.
Inte minst hur vi skadar andra med vårt förbannade egotrippade beteende.

Jag kom precis på en annan ursäkt jag brukar intala mig själv.. ”jag måste förbi systemet och handla vin för att jag ska ju laga x ikväll och i det ska det ju vara vin!” Så jävla dumt ? det är ju liksom ingen annan än jag som gjort matlistan ?

Ja det känns på något sätt mycket enklare att vara ärlig här inne med. Ingen som känner en och alla är i samma båt!

Jag ska verkligen ge det ett ärligt försök att komma igång. Tror att det kan få mig att börja fokusera på att må bra igen om man känner att man gör något för sin egen skull.

Det som jag upplever om mig själv är att jag har ett flyktbeteende. Jag tycker att det är jobbigt att ta tag i saker så jag gör nåt annat. Det handlar inte bara om alkohol utan de flesta aspekterna i livet.

Vad bra att du också ska börja träna, då kan vi ju prata om det här inne med! Alltid trevligt att kunna fokusera på fler framgångar än att vi lyckas hålla oss vita!

Det har du ju helt rätt i. Att tänka att "det
har gått för långt" är säkert också en fabricering av Kung A. Det har jag verkligen inte reflekterat över. Vilket bra forum, tack.

Låt oss försöka vara så ärliga vi kan med våra ständiga ursäkter. Det känns som steg nr.1. Lägg upp allt på bordet.

Jag gick på sjukgymnastik med skadat knä. Hennes tips för att verkligen komma igång med träning är att som du skriver börja korta pass men även att bestämma att inte öka på tiden under X antal månader.

Du får alltså träna 20 min 3 ggr v. och inte öka på förrän om 2-3 månader.

Se mycket långsiktigt på det. Få in rutinen först.

Jag ska också, på kvällar efter jobbet som ett annat sätt att varva ner.

Vakna ångestfri på lördag morgon -vilken lycka.

Tack för att du skriver❤️ Du ger mig hopp

Hur har det gått för långt för dig? Du tror inte att det kan vara ytterligare ett sätt att undvika att ta tag i det att tänka så? Jag kör ju liknande ursäkter själv så att säga? mina ursäkter handlar om att jag är för fet för att våga visa mig på gymmet.. så lika bra att skita i det. Men har faktiskt bestämt mig för att göra ett seriöst försök i morgon. Och inte göra som jag brukar att gå all in och köra 2-timmarspass, max 20 min är mål 1

Klokt och rakt på sak, MM. Det är Sanningen som är hård, inte du. Det hjälper inte att blunda för den. Det är som det är.
En gång medan jag drack och var och köpte vin kom en ung kille instapplande. Han hade taxi väntande utanför. Han gick väldigt ryckigt och dåligt och hade svårt att prata. Jag hörde senare att han druckit sej till dessa skador. Nå inte slutade jag dricka där och då men den killens öde har funnits nånstans i mitt minne. Man kan inte dricka obegränsat utan att så småningom få skador. Förr eller senare.

Jag använder också alkohol till avslappning.

Det enda som någonsin hjälpt är att jogga/cykla istället. Men nu verkar det som om det har gått för långt.

Jag dricker också ensam, har alltid gjort. Förr i tiden mycket fest men nu mer sällan.

Hoppas på en liknande resa.
(redigerad av admi då vi har det "reklamfritt här, hoppas det känns okej)

Ja ursäkt att skjuta upp nykterheten kommer ju alltid automatiskt på nåt vis.. Men man lurar ju bara sig själv. Vet hur det varit för mig, ska bara gå på den här festen eller bara nåt annat. Och så tar man tillfället i alt att supa järnet, för jag ska ju sluta dricka sen... och så var den resan eller festen förstörd i alla fall för man var så full så man gjorde bort sig och så vidare. Och så ångesten som kommer dagen efter, även om man inte gjort nåt vansinnigt... det är nog en av anledningarna till att jag undviker alkohol i sociala sammanhang idag, men jag dricker ju ensam då i stället

att jag låter så hård. Jag blir bara så jävla orolig.
Skriv gärna om vad som hände.När du orkar och om du vill..

Vi andra med liknade beteende kan ta lärdom ..
Kanske kan förstå..

Var det de vanliga.
Jag är botad. Nu funkar det nog?

Mycket intressant reflektion, tack!

Fabricerar jag mina vänners avståndstagande vid utebliven A-konsumtion som en anledning för att dricka.

Jag vet inte faktiskt. Jag hoppas det, då skulle problemet ligga hos mig vilket betyder att jag kan lösa det.

Kanske ordet vänner är ett för starkt ord. Bekanta passar nog bättre.

Vi träffas och äter middag med tillhörande drycker. Det är vad vi gör. Och fest ibland.

Dom mycket lätträknade gånger jag avstått från vinet har jag fått hårda påtryckningar och sura miner. Så är det.

Vill inte moralpredika på något sätt. Jag tog ju själv ett återfall efter 2 års total nykterhet. Jag ska egentligen bara vara tyst.

Min alkoholläkare - forskare likaså sa på mitt andra besök: "MM det finns en grupp människor med riskbruk som kan "tränas" till genom lång lång terapi att dricka "normalt". Du tillhör inte den gruppen. Ni som har detta sätt att dricka måste få hjälp till att förstå att ni aldrig mer kan dricka. Du har ett narkomaniskt beteende när du tar första glaset. Om du tar ett återfall igen så måste du ringa mig så jag får sätta in preventiv medicin mot epilepsi. Han tillade: Det är inte frågan OM du kommer att få epilepsi. Ett återfall till med samma mängd som ditt sista race så kommer hjärnan ta så mycket stryk att den blir sjuk. I värsta fall stannar hjärtat av dosen alkohol.

Jag vet ju också att du sist petade i dig hur många sömntabletter som helst och din pappa kom till dig. Och du visste inte att du hade tagit dessa....

De där två ölen man startar med och tror att man ska fixa det....
Ingen lek.
Det kan kosta oss livet.

För mig är det samma beteende som en heroinist på plattan.
Abstinensen är det mest vidriga man kan uppleva.
Drivet till mer. Jag kan gå hur långt som helst när alkoholen tar slut.

Och likt en heroinist vet jag att jag vid nästa återfall skulle ta en överdos.

Jag är 36, har druckit i veckorna tidigare då jag genomgick en djup depression. Nu dricker jag ”endast” fredag och lördag, men det blir alltid minst en flaska vin. Jag ”glömmer” också min plan, eller snarare övertalar mig själv att det inte är så farligt. Ångesten kommer som ett brev på posten dagen efter så att säga. Mår så fruktansvärt dåligt av alkoholen så jag inser ju att det inte funkar så klart. Det svåra för mig är att det blir som något jag måste höra för att varva ner efter en jobbig vecka. Jag lever ensam och dricker ensam. Då jag har sällskap och dricker vin så håller jag mig alltid till att vara måttlig utan att ens tänka på det.

Trevligt med sällskap.

Jag har nog tyvärr, i bakhuvudet, bestämt mig för att inte förstöra "sommarens sista fester" med plågsam nykterhet. Plötsligt är schemat lite mer flexibelt och "nedtrappning" är väl ändå mer realistiskt i sanningen namn. (Säger Kung A)

Men vi vet ju vid detta lag att det inte finns någon "rätt tid" för att sluta. Det dyker upp nya tillställningar hela tiden.

Den här resan har jag sett fram emot i ett halvår. Bra ursäkt för att skjuta upp?

Känns det som du och dina vänner,
är som pingviner på ett flak?
Det enda som ni har gemensamt,
är att ni dricker samma sak. /Bo Kasper

Ja, planen är att skriva dagligen för reflektion och för att tydliggöra jävelns röst i mitt öra som funnits med i många, många år.

Jag själv är 42 och dricker 3 glas (1/2 flaska vin) 4 gånger i veckan. Alltså 2 vinflarror i veckan. Stadigt och tvångsmässigt.

De gånger jag försökt kontrollera/minska mitt intag slutar med att jag helt sonika 'glömmer bort' min plan. Utan diskussion ens. Så på torsdagen behöver jag handla mat och också tydligen vin.

Hur ser ditt mönster ut?

Har känt mig lugn och harmonisk sen jag vaknade, men nyss överreagerade jag på en grej som kärleken gjorde. Blev ledsen. Känslorna lite utanpå idag. Både de bra och de dåliga, eller de positiva och de negativa kanske är bättre att säga... På’t igen.

Har känt mig lugn och harmonisk sen jag vaknade, men nyss överreagerade jag på en grej som kärleken gjorde. Blev ledsen. Känslorna lite utanpå idag. Både de bra och de dåliga, eller de positiva och de negativa kanske är bättre att säga... På’t igen.

Samma story i Heueh’s tråd.

Det går inte..

Ursäkta om jag låter lite brysk nu men vad är det för vänner du har om de inte accepterar att du avstår från att dricka?! Knappast några äkta vänner! Förstår att alkohol är ett socialt smörjmedel men om jag hade vänner som "krävde" av mig att jag skulle dricka alkohol skulle jag be dem att dra. Eller är detta något du målar upp i huvudet som en ursäkt för att få dricka?

Hur känns det nu? Jag har också bestämt mig för att sluta dricka. Jag dricker för mycket och triggas av samma saker som du. Inbokade saker i kalendern, så den här månaden går det ju inte... samtidigt har jag bestämt mig nu! Och jag hoppas att det kan hjälpa en att hålla sig på banan genom att skriva här inne. Släng vinet du har och säg att du måste köra när du ska på festerna så kan vi räkna vita dagar tillsammans här istället!

Läs dina egna inlägg och se mönstret. Det går inte att tro att man klarar en öl eller två. Det har du provat förr? Vansinnighetsdrickare kallar MM det så träffande. Är man vansinnighetdrickare som vi är så går det inte. Det kan funka en gång eller tio men inte i längden. Släpp den tanken helt. Det blir faktiskt så mycket enklare när man bestämt det. Aldrig mer alkohol, no matter what! Det är sist och slutligen inte så svårt att leva så. En frihet att slippa bestämma om man ska ta en öl eller låta bli. Det var nån som skrev så bra, Berra tror jag det var. När såna som vi med beroendeproblem säger att vi saknar att ta ett glas eller en öl så stämmer inte det. Det är fyllan, ruset, vi saknar. Och det har vi inte råd med, priset är alldeles för högt.
Du kan men nu måste du bestämma dej att det får vara nog. Det kommer aldrig att fungera att dricka alkohol då man druckit sej till ett beroende. Den krassa verkligheten. Upp på tåget! Du kan.

Mitt motto som gäller än:
"När du fattat det du vet är det rätta beslutet, ifrågasätt aldrig nånsin det beslutet". Att aldrig mer dricka alkohol är absolut rätt beslut.