Senaste kommentarerna i forumet

Alkoholens värld, så stark beroende framkallande.

Jag blir inte oroad eller ledsen över själva återfallen som tas.
Eller att du tog ett återfall.
Vi är bara människor. Vi faller och vi reser oss. Så är det.

Jag blir orolig för jag vet vilka extrema mängder vi
periodare kan dra i oss och vilka konsekvenser det
kan få. Att vi totalt tappar greppet och stjälper i oss.
Det oroar mig.....

Glad att du är okej nu igen, Anders.
Och att du är nykter
Det är det viktigaste...

MM

Härligt! Fasicken vad skönt att du klarat 21 dagar. Lite nojigt med att klara just 21 dagar.
Många kan vittna om det. Nu är du av med det spöket.
Det blir lättare nu för varje dag. Fortsätt vännen...
Bra jobbat!!!

Kram

John

Grattis! Kämpa på! ?

Tänk att jag kom över den magiska gränsen 21 dagar och har alltså gått in i 4:e veckan!
Tror knappt det är sant...

Inget sug, ingen längtan bara lite rastlös i dag. Men jag har städat och pysslat så det kändes också bra.

Ha det så bra?

Kramar
???

... är trista! För mig sammanfaller det ofta med PMS... Hoppas att det löser sig!
Min helg har varit lugn och skön. Ska på en dagfest i morgon, och det blir mitt första ”test”. Men jag tänker hålla i! Inget vin.

Att du kunde besinna dig och tänka efter en stund gjorde att du vann en stor seger.
Att låta andras dåliga humör eller uppträdande ge en anledning att dricka måste gå bort!
Inga sådana ursäkter får man ge sig själv.
Jättebra att du skrev av dig ilskan här?
Det visar att du är motiverad???

Kramar
???

Tack :)

Min pojkvän har. Det fungerar - men man måste VILJA, och man måste vara VANSINNIGT strikt med att faktiskt ta pillren.

...just nu, efter nästan tre månader på behandlingen ifråga (där han kapat sitt drickande på hälften) så fick han något frispel och drack UTAN att ta sitt piller.

Han kommer hem imorgon, och jag vet inte om vårt förhållande kommer att överleva det här...

Men om du verkligen vill, och verkligen KAN ta pillret varje gång - utan ett enda undantag - så testa.

Köp och läs boken först dock; det är mycket man måste förstå för att inte göra sitt beroende Värre istället.

(The cure for Alcoholism - Roy Eskapa, heter den)

...att gå och ta ett glas vin eller en whiskey nu och nyss.

Har slitit något infernaliskt på jobbet i veckan. Nykter kick off igår med kollegorna. Och idag jobb med företaget som jag har på sidan om. Trevligt, men jag hade energi över och kände mig lite sorgsen, så jag röjde min garderob. Rastlös. Vill framåt. Tänkte "När jag gjort detta tar jag mig ett glas vin och ser på en film. Det är ju ändå lördagskväll".

Men det hindrade mig lite att jag då var tvungen att öppna en flaska...och vad skulle då hända med resten av innehållet imorgon när jag är ensam hemma? "Ett litet glas" blir det ju inte.
Och så det halsonda som fick mig att försöka övertyga mig själv om att jag behöver en whiskey för att ta död på bakterierna.
Det som hindrade mig denna gång var att barnen var uppe, att jag inte ville ta mer från makens förråd och om jag föreslå maken att vi skulle ta ett glas tillsammans så skulle han tänka något om volymen i flaskorna?

Gnodde runt lite till. Trött...och bestämde mig för att ta en kopp te och en skorpa istället och sedan gå och lägga mig och sova djuuupt. Det behöver jag nu.

Sov gott, alla fina! <3

Ni ska överraska honom en förmiddag när han är rejält bakis. Samla ihop er och besök honom, ju fler ni är desto bättre.

Sätt er och berätta var och en om hur jobbigt och smärtsamt detta är för er.

Därefter försök få honom att följa med till klinik där han kan få professionell hjälp.

Detta var det enda som fick min vän att godkänna hjälp.

Hej,
Jag inser allvaret och att det är dags att vidta åtgärder.

Är det någon som testat denna metod?
https://youtu.be/-9gMU_Lzsm4

Tack för era varma och omtänksamma kommentarer. Facit blev 8 dagar. Nonstop - och sedan inlagd på beroendeakuten i 2 dygn. Nu hemma igen. Lite sargad - men inte lika "svart" som jag brukar vara efter att ha tagit ett återfall. Jag tänker i termerna 2 steg framåt och ett steg bakåt...… Nu tog jag ett bakåtsteg - men det går ju ändå framåt. Återfall ingår ju för de flesta - och nu var det min tur. Klarade inte ett år - men jag har ändå nästan ett nyktert år med mig i ryggsäcken. Och dom ligger ju där oavsett..... Jag börjar inte om med nykterheten - jag fortsätter den bara. Även om jag varit ute på en återvändsgränd igen. Jag är nykter igen!!!!

Tack igen för fina ord och omtanke. Det värmer något oerhört skall ni veta!!!!/Kram på er

....att ta ett break så jag hänger på här....såg att ni är några som har börjat en alkoholfri period ett tag...eller längre...
Jag var iväg på semester nyligen med ett gäng...drack för mkt så att det påverkade dem negativt....Kändes/känns såklart inte bra och jag har fått mig en tankeställare....Blandade sprit och vin och öl....visserligen under lång tid MEN det slutade inte bra...när SKA man lära sig....:(???
Sitter nu och har tagit några vin till maten ....det är ju så gott och nu dricker jag av det skälet - för smaken inte för att bli onykter/full...Vill ju ha dessa stunder men skärper jag mig inte kan jag ju inte ha de stunderna heller....
Nåväl ....fr o m måndag blir det paus....hoppas få uppmuntran här och att jag kan ge det tillbaka så klart.
Det är i alla fall en sval lördagskväll....rätt skönt faktiskt även om en mörkare höst oroar mig lite....att nedstämdheten och oron ökar ....då är det lätt att tänka att det
är skönt och avkopplande med lite vin....
Ha en fin söndag!

I situationer man förväntas dricka , säger man rakt ut som de är . Jag får sån otrolig ångest av alkohol så jag dricker inget just nu . De accepterar folk .

Sitter här tar en alkoholfri öl, haft två vänner här idag som jag bjudit på en varsin starköl ( hade 6 kvar för säkerhetsskull när jag sluta dricka ) .

Stesoliden verkade funka denna gången igen . Fixade bara så de skulle räcka vid utfasningen av alkoholen . Kommer få ångest antagligen när den är helt ur sen. Men värsta alkoholabstinensen är över nu började jobba igår ( jobbar hemmifrån ) .

Känns skönt vara ”fri” för på slutet här var de bara ångest . Som alltid börjar med perioden vår vän alkohol bra, men slutar i ångest och misär .

Ni som trillat dit , nollställ appen det kan ta några gånger . Sätt igång en fundering på vad ni kan Hitta på utan vår vän / ovän alkohol , så hjärnan börjar bearbeta vad de kan vara .

Nya tag boys and girls , jag Hejjar på er och vet att ni klarar de !

...att min lyckokänsla inte behöver vara endast en hägring. :-) Tack!

Förlåt, jag vill bara tillägga att min man i grund och botten är en fin människa, iallafall nykter. Jag ska inte räkna upp hans goda egenskaper för det är inte väsentligt i detta sammanhang. Men ni förstår säkert att det finns en massa sådana också och det är därför relationen blir så kluven. Men det är alkoholen som bidragit till att förstöra allt. Han kommer aldrig vilja söka hjälp. Han tar livet av sig långsamt...

Jag måste bara skriva av mig lite till. Jag klarade det! Jag lyckades! Istället för att sänka mig till hans nivå så har jag hållit huvudet kallt. Efter jag skrev senaste inlägget gjorde jag en kopp kaffe och tittade på en rolig serie som går på SVT Play just nu. "Lite som du" heter den ifall någon undrar. Min man är, som man säger på engelska, "passiv aggressive". Efter 24 år tillsammans vet han exakt vilka knappar han ska trycka på för att göra mig frustrerad och arg. Ibland tror jag att han hatar mig för att han känner sig underlägsen. Han känner sig även underlägsen sin pappa och han är bitter på livet. Han har inga vänner kvar och för ett antal år sedan fick han gå ner sig arbetsmässigt och lönemässigt. Han tycker synd om sig själv, hänger som en igel kvar i gamla oförrätter som han inte klarade av att hantera på ett känslomässigt balanserat sätt vilket i tio års tid gått ut över mig och barnen. Han vill tycka synd om sig själv så har han ännu större anledning att dricka och vara helt osocial. Detta är bara ytterligare en förstörd lördagskväll i mängden.

Det värsta är nu att jag tror att han mer eller mindre medvetet försöker provocera mig att dricka så att han ska slippa känna sig så underlägsen. Sista åren har jag tampats med en mobbande chef, min diagnos, hans drickande och hans obefintliga stöd när jag var orolig över min hälsa. Inte ens under de 1½ åren som det tog för mig att få slutlig diagnos fick jag något stöd från min egen man. Han klarade väl inte av känslomässigt att hantera det. Den dagen jag fick slutlig diagnos och var ganska ledsen började han utan anledning bråka med mig trots att jag bara ville ha lite kramar och stöd. Den gången slängde jag ut honom och han fick sova på jobbet ett par dagar. Sedan skulle jag på konferens med arbetet vilket innebar en övernattning och barnen var för små för att klara sig själva så han fick komma hem igen. Han har medvetet hållit sitt avstånd mot mig när jag behövt honom. I nöd och lust heter det ju. Många gånger övervägde jag skilsmässa men av olika anledningar så har vi fortsatt vara gifta.

Det låter ju helt förskräckligt alltihopa, men är tyvärr sant. Men jag har ju inte orkat heller med alla påfrestningar och tagit efter hans dåliga vanor genom att själv trösta mig med exakt samma mynt - vinet. Jag kände många gånger att utan den falska gemenskap man får när båda dricker tillsammans hade vi nog inte ens varit gifta idag. Hade jag haft mer styrka kanske vi gått skilda vägar för länge sedan. Men, det beslutet är något jag i sådana fall måste ta nykter. Jag är iallafall väldigt glad att kvällens händelser inte fått mig att trilla dit. Jag har inte tänkt bli helnykterist för alltid. Jag vill kunna dricka ibland och vid de tillfällen jag mår bra. Men för att kunna göra detta insåg jag att jag måste bryta den här ovanan jag haft senaste åren, att slentriandricka dagligen. Redan nu ser jag ju att det går - och att det känns bra! Det säger ju i och för sig alla alkoholister och vips trillar de dit igen efter flera månader eller års nykterhet. Ja, då får det väl bli så då. Då får jag väl ta det som en erfarenhet och börja om med nya insikter. Jag är inte där ännu. Men jag har klarat av dagen, trots dess utmaningar, och det är jag tacksam över.

Jag har funderat länge men tidigare misslyckats. Nu har jag bestämt mig att lägga ned drickandet. Mitt drickande har främst bestått av öl. Det har skett rätt ofta att man tar två tre stycken även på vardagar. Detta i kombination med att när jag verkligen dricker mycket så blir det väldigt mycket och får ångest dagen efter samt att man gör väldigt dumma grejer.

Har under dagen hällt ut allt jag har hemma, jag har även pratat med dem i min närhet att jag bestämt mig för att sluta dricka just för att ha deras stöd.

Jag har misslyckats tidigare men den här gången har jag verkligen gjort en djupdykning i mig själv och tagit tag i det. Tidigare har jag haft uppehåll men åndå vetat att jag kan börja igen så snart ångesten släppt. Jag har även oroat mig för hur jag ska hantera situationer då jag förväntas dricka.

Men den här gången tror jag på mig!

Tack, känns skönt att veta att det är fler som kämpar. Just nu är det FÖRJÄVLIGT. Är bakis och vill ta en återställare. Ungarna bråkar och jag blir ännu tröttare. Grannen ringde och ville bjuda på ett glas Cava. Jag har en halv vinare i kylen.
FAN. Vet inte om jag orkar stå emot detta.?!! Var det en dum idé att sluta på en lördag? Kanske lättare på måndag när jobbveckan drar igång, eller lurar jag mig själv nu???

Hur går det för er andra? HEJA alla som kämpar därute ??

För mig var det inget kul alls i början, det vände efter typ 3 månader och nu mår jag jättebra av nykterheten

Tack! Och starkt att du stog emot trots skit dag! Kram

Hur går det idag? Känns det ok?
Jag har två appar, sober time och I am sober.. mest en räknare men lite kloka hejarop i den ena så skadar inte.
Kram

Jag förstår precis.. hur känns det idag?

Du kan ha rätt i att jag inte ätit ordentligt. Denna veckan har det varit för mycket koffein och för lite mat. Så det kan hänga ihop. Blir man inte knäpp ibland, gick och tänkte innan att jag inte hade några större problem med spriten, men så börjar jag fundera på varför jag slutat...

Vem försöker jag ljuga för? Jag får inse att det är en jobbig period nu och jag kommer klara den