Senaste kommentarerna i forumet

När man glömmer av att tänka på alkohol, det är ett bra tecken!

Att hålla sig sysselsatt, se till att vara mätt, nöjd och glad är ett bra läge att befinna sig i.

Läste att du också målade lite ibland.
Jag är likadan, min kreativa sida pockar på ibland och tyvärr mest när jag är vinpåverkad..
Ska försöka sätta mig vid staffliet en dag och se vad som händer nu helt nykter.
Det måste ju inte alltid bli något..
Varför måste man alltid tänka att saker man skapar ska bli så perfekta?

Ha en skön dag?

Kramar
???

Hoppas ni får tid snabbt och vad bra att sonen är positiv också.

Härligt att det går bra med nykterheten du kan väl kalla dig en nyktergal??

Te är väl ett utmärkt alternativ att välja. Finns ju hur många smaker som helst.

Kramar
???

Vad bra att du meddelar din frånvaro!
Blir alltid så orolig när det plötsligt blir knäpptyst från någon som tidigare varit väldigt aktiv. ( Vad har hänt med Sommarflickan tex?)
Ha det nu så jättebra och bli lugn och fin på alla sätt och vis. Det är du verkligen värd.?

Kramar
???

Jag är borta till söndag och det är absolut inte för att jag dricker utan nästan tvärtom. Jag tar hand om mig själv på ett ställe där det inte finns alkohol, så ni behöver inte oroa er för mig?

Vinäger, klart du får skriva om dig själv- det är intressant att få andras perspektiv och berättelser! Jag har också funderat på om det är ett bekräftelsebehov som gör att man alltid ska ta hand om andra, men jag vet inte... Vi får bli lite bättre på att ta hand om oss själva (även om jag är mycket tacksam över att du tar hand om mig här på forumet?).

FinaLisa, du är verkligen en omtänksam person, det märks... Och visst blir man stark av att ta hand om sig själv, men det gör också att man kan blir väldigt trött när man inte ber om hjälp. Inte bara trött utan ibland helt utmattad (jag iaf).

Till alla som kämpar därute- önskar er ett bra slut på veckan och en vit helg! ??

Du fixar det här!
Kram?

Skönt att ni fått hjälp med sonen- det kommer att bli bra! Motion ger endorfiner så det kan rekommenderas...

Stor kram till dig idag?

En seg morgon, en intensiv dag. Men jag tar det, minut för minut. Måste börja röra på mig också, motion, kondition. Längtar efter det (tror jag). Ha en fin onsdag! ♡

Ibland snurrar det rejält uppe i hjärnkontoret, speciellt när man går igenom stressiga stunder. Blir värre om man sovit dåligt som jag gjorde när det var som varmast i somras. Då kommer mitt gamla jag fram. Irriterad och lättantänd krymper jag innåt. Mitt ego tar över. Jag, mitt, mig vill bestämma. Jag vill hinna med saker för min skull, andra borde anpassa sig. Missnöjt konstaterar jag att saker är åt helvete. Det drack jag alltid på i mitt tidigare liv. Därför är det ett tillstånd som jag genast måste ta mig ur.
Har märkt att allt förändras om jag tar till några enkla knep. Som att göra något oväntat för någon annan. Utan gentjänst. Det kan tex vara att jag berömmer någon, talar om att jag uppskattar personen. Överraskar någon med en gåva, ett telefonsamtal, en lagad lunch, vad som helst som visar omtanke. Det tar alltid mig ur mig själv. När jag gör någon glad, eller hjälper en främling, en vän eller min tjej så slutar jag genast att vara självcentrerad och mitt ego lugnar ner sig.
Funkar faktiskt varje gång. Och personen som man överraskat eller hjälpt blir ju glad också. Win win :D
För loggen: 1218 nyktra dagar nu.

Tack Lerigen och Femina för hälsningar ?

Kämpa på alla, det är så in i bomben värt det ?

Jag fortsätter att skriva i din tråd för att vi har delat det här forumet rätt lönge nu och jag är också rätt misslyckad nu. Flyttat gränser, tar risker, vet att jag mår bättre utan. Minns att du skrivit att du inte heller får någon riktig kick av att dricka, så jag känner igen det hos mig. Vissa får energi, kan inte sluta etc, men vi började nån annanstans. Sen vet jag inte om det ändrar sig över tid. Eller, jo, det är väl precis så det går till. Det är en progressiv sjukdom. Får fortfarande ingen riktig kick, men tappar omdömet.
Den bittra sanningen är att jag är precis lika misslyckad som du. Jag var så säker o självklar när jag skrev sist och sen gick det några timmar och "bara en gång till..." som blev fel. Blir rädd för mig själv. Så ja, jag förstår.
Samtidigt så vet jag att jag faktiskt la av förrut. Och jag tänker göra det igen. Och kan jag så kan du. Har ung samma farliga tider som du. Tänker satsa på träning o a-fritt. Jag är trött på det o livrädd. Det går lättare efter hand, så mycket vet jag. Så att fokusera på nåt annat i morgon de kritiska timmarna. Det tänker jag försöka Går det inte måste jag söka hjälp. Annars får det snart konsekvenser för mig, min familj och mitt jobb. Och det vill jsg inte. Hoppas du kan få lite hopp och jag hoppas och tror att det är möjligt för oss båda.

Det går bra ett tag, sen slappnar man av eller ”vill spåra ur”. Om man ska klara måttligt så måste man hålla sig till sin gräns även när suget kommer. Och gränsen måste vara under nivån där man slutar bry sig. Jag klarar det inte långsiktigt, nån månad visst men sen... Men du är ju ung, blir värre ju längre tiden går, så bra att du tar tag i det nu i någon form. Min insikt i din ålder var inte stor :). Jag tror inte (och har läst att) alkoholism inte är genetiskt nedärvt, men jag tror fortfarande att flera av oss har biologiskt svårare att stoppa oss själva i tid. Sen är kanske en delförklaring att vi reagerar olika på alkohol. Vi kanske har ett rikare känsloliv som vill ut och får oss att leva ut mer när vi är påverkade. Jag har polare som kan dricka betydligt mer än jag kunde, men ändå verkade inget hända. De somnade kanske till slut men inga skandaler eller ångest.
Vi får olika kort helt enkelt. Häng inte upp dig på det, det är inget misslyckande eller något ”fel” på dig. Forumet är fullt av folk och dessutom är det ju bara en bråkdel av alla som har problem med a som är här. Kan inte egentligen råda då motivation kommer inifrån. Men bestäm dig och gå in för ditt beslut. Vad jag lärt mig är i alla fall att oavsett vilken väg man tar så går det inte att tro att ”nu är det lungt”.
Jag tyckte dock i slutändan att det var lättare att fatt ETT beslut. Jag är en sån som inte dricker, och sen leva så, skäms inte över det ett dugg. Säger en gång till folk att jag inte dricker och nån kanske tjatar men sen är den debatten över. Att dra ner är att fatta många beslut. Ska jag dricka idag? Hur mycket ska jag dricka? Hur säger jag nej till 4:e groggen (kanske resten av kvällen) även om de trugar och tjatar? Vad gör jag om det ska skålas och jag redan nått min kvot. Så planen måste vara klar och följas.
Du hittar en lösning, huvudsaken är att du slipper må dåligt i dagar eller månader för en kväll du kanske inte ens minns. Kämpa på!

och dagen har fyllts med övningskörning, matlagning, lite städning o promenader m hunden. Har även hjälpt maken med att sätta upp lite garderober o hyllor på ovanvåningen. Har inte haft tid att tänka på den här sidan, å inte heller alkohol. Inte sugen alls, om jag ska vara ärlig. Känns riktigt bra men jag sänker inte garden. Inte än!

Borde jag bli bekymrad för att jag blivit "beroende" igen? ;-)

...vad liknar man det vid...duva? (var det första som kom upp i mitt huvud, men vid närmare eftertanke vet jag inte duvor i sig uppträder särskilt nykter...hahaha).

Jag är nykter och glad. Ytterligare en fantastisk dag (rent dryckesmässigt i alla fall) och fortfarande inte en kirrevimptecken på sug efter alkohol.
Hallå nyktra liv, vad jag älskar dig! ♡

...det du skriver är ju helt rätt - oavsett om vad som händer med sonen så måste jag ju även tala med maken.
Idag fick vi tid från BUP...eller snarare - sköterskan meddelade oss om att vi tilldelats en kontakt som ska skicka en remiss nu i veckan. (När själva tiden blir sedan vet vi ju inte, men det är skönt att det är i rullning). Vi ska dit hela familjen och det känns bra. Hoppas att de "godkänner oss" för att få stöd i nästa skede också eftersom psykologen i sin tur skulle göra en bedömning efter att vi träffats. Det blir nog bra detta. Sonen reagerade i alla fall positivt att vi ska få en remiss. "Vad bra, tack mamma" - tycker det är viktigt att han är med från början och ser hur man tar kontakt med vården, vilka turer det är, så att han själv kan söka kontakt om han behöver det sedan.

Det känns bra det här Vinäger! ♡

Innehåller MASSOR av kalorier. Så lite extra dessert kan du unna dig.
Sen blir man piggare av att inte dricka så då kan du ta en promenad eller en löptur.
Hejar på dig, lycka till!

Du klarar det! ❤️❤️❤️
Klarar man INTE att hålla upp med vin när man är lite oroad över sin konsumtion, ja då är det ju ett kvitto på att man verkligen har problem.

Sjätte dagen är snart över. Känns bra. Är sugen på vin (Men mest socker). Sambon har varit på shoppingresa o bunkrat upp ordentligt i förråden. Men jag ska stå emot. Jag har ett mål och det ska jag nå. En övernattning i mitten på september tillsammans med vänner, då får jag dricka vin. Vad som sker efter det återstår att se, min önskan är att kunna ha ett normalt förhållningssätt till alkohol. Funkar inte det så får jag tänka om.

Du klarade det! Så glad jag blir! Och inspirerad. Det ska jag tänka på när jag ska på fest...
Känner mycket igen det där malliga när jag inte dricker. Använder det mycket. Häromdagen gick jag förbi några väldigt sluddriga som satt vid en uteservering, och jag såg bara hur sorgset det såg ut. Deras simmiga blickar och hur de pratade i munnen på varandra utan att lyssna. Fy. Sån vill jag inte vara.
Igen: så starkt av dig! Och varje dag du inte dricker tar du hand om dig själv, även sorgsna dagar. Kram! ❤️❤️❤️

Tuppen ja! Åh, du anar inte vad det värmer att jag inte är helt ensam om att vara såhär. Ingen av mina kompisar har samma problem och min pojkvän tar ibland lite för lätt på det. Han kan inte riktigt sätta sig in i min oförmåga att sluta eller min ångest dagarna/veckorna efteråt. Jag förstår exakt vad du menar med att man känner på dig det innan, samma här. Men lik FÖRBANNAT skjuter man ut sig alldeles för tidigt och tappar det först av alla på festen. Usch. Du har rätt. Vit månad från och med nu här då! (I så fall dag 3 nu :) börja så.

Jag kan dock uppleva att jag hetsäter inperioder då jag defenitivt utesluter vissa saker jag konsumerade innan. Jag tar typ en extra portion eller en dessert jag inte skulle röra annars för att kompensera för alkoholfri dryck. Ska jag både bli nykter och tjock på kuppen, borde det inte vara tvärt om? Hehe

Mycket av det du skriver känner jag igen mig i ironwill och jag inser väll innerst inne att jag måste sluta helt. I alla fall ett tag framöver. Jag försöker bara hitta kryphål i den vägen jag egentligen redan vet att jag måste ta. ”Jag kan vänta till efter sommaren” ”vänta tills efter jul” ”bara detdär kalaset nästa helg” osv. Idiotiskt. Det känns så jävla misslyckat bara, att vara en som inte klarar av att bestämma sig att vara måttlig och sen hålla sig till det... är det genetiskt?? Eller bara vana? Varför klarar vissa det och inte andra?

Här har du en kompis.
Förutom att jag har haft alldeles för stort och frekvent vardagsdrickande under ganska många år nu, har jag precis sådana upplevelser som du beskriver då och då. I perioder kan jag kontrollera allt och dricka mer normalt (= sluta efter ett tag och börja dricka vatten), men några gånger om året får jag fortfarande totala snedfyllor. Ofta har jag liksom på känn att det ska bli en ”sån” kväll - jag är liksom alldeles för pepp och känner djävulen i mig - men det är som att det inte GÅR att stoppa. Jag VILL på något sjukt sätt spåra ur. Samtidigt som jag mår piss och skäms och har ångest efteråt.
Kanske har det att göra med att jag innerst inne är lite blyg och har låg självkänsla? Vet ej. Men känner igen mig mycket.
Nu har jag bestämt mig för att jag inte vill ha det så. Kör en vit månad till att börja med (dag 10 - yay!) och sen ska jag bara dricka fredagar och lördagar, och då bara till middag med familjen. Inget drickande på jobbet eller fester framöver. I alla fall på ett tag, tills jag får ett annat förhållande till alkohol.
Nu jobbar jag på att må bra, sova, äta bra, träna och skippa alkoholen, så tror jag att jag blir starkare både fysiskt och psykiskt. Hittills känns det jättebra.
Kram!

Snart en månad. Efter detta ska jag inte terrorisera här med dagliga rapporter.
Skriver sen när/om jag har något nytt att skriva eller om något av vikt händer med mig och min kropp.
Men jag kommer inte att rapportera antal dagar mer här på forumet. Men jag håller koll på dagarna själv givetvis.
Svårt att inte räkna dagar. Lite morot över detta kan man tycka.
Min hjärna har släppt vanan att behöva bli bedövad. Finns ingen plats för A i mitt liv numera.Ingen lockelse längre.
Känner av en markant ökad emotionell närvaro där flera av mina sinnen är under utveckling från lägre nivåer till högre och bättre
nivåer och det är det som jag märker är en tydlig skillnad som jag är mest glad över i min nyvunna nykterhet.

Kämpa på forumvänner en dag i taget. Det går att få ett bättre liv..

I morgon näst sista dagen efter det har jag tårtkalas dag 31 ;-)

//John

Inne på dag 15 och i kväll blir det godis och seriemaraton??
Varit på missbruksenheten för lite KBT idag, känns alltid fint efteråt, även om det är jobbigt att prata om vissa saker jag gjort/missat under mitt missbruk.
Det kan ju iaf inte bli sämre nykter, omöjligt.
Sen att man mår som man gör vissa dagar det går ju över... annars skulle ju ingen någonsin vara nykter för livet.
Så tror jag iaf?

Dom dagarna hade jag också, allt för ofta. Men lyckas man ta sig ur den onda cirkeln så blir det bättre! Aldrig ge upp är det som gäller. Jag tror på dig ?

.. och håller med IW- låt bli bara idag och se hur det känns imorgon. Du behöver bara vara nykter idag!!! Jag vet att det är outhärdligt när man är van att få "försvinna in i dimman" på kvällarna, men det går... Lycka till!