Senaste kommentarerna i forumet

... bara du inte fuskar med spriten ?

Kollar givetvis. Annars får jag fuska till det.
Ha det så bra det går..

Tusen kramar tebax :-)

//John

Tack alla Fina för att ni stöttar mig här- betyder såå mycket?

Att skriva här och få era kommentarer är bra bearbetning av tankar och känslor. Precis som Lim skrev behöver jag fatta några beslut och fullfölja. Jag är egentligen bra på att genomföra saker jag bestämmer mig för, men de senaste åren har jag liksom tappat bort min energi att genomföra det jag förutsätter mig, kanske delvis beroende på alkoholens nedbrytande effekter.

Nu känner jag att det är dags att fatta några konkreta beslut för att förbättra min situation och om jag skriver ner dem här kanske det blir svårare att "smita" när det känns jobbigt. Jag har läst igenom min egen tråd och ser att jag faktiskt har mått bra under våren, då alltid när jag har varit 1) nykter och 2) haft mitt destruktiva förhållande på avstånd. Jag mår också bra av att 3) äta nyttigt, 4) motionera och 5) ha fint hemma. Det ger mig lugn. Haha, vad unik jag är i mina må-bra-saker?. 6) Barnen får mig att må bra och 7) yoga. Jag mår inte bra av att gå ut på barer med vänner eller någon ny date. Tyvärr.

Det här blir rörigt, men jag måste samla mina tankar för att konkretisera i något beslut. Jag mår bra av att 8) ha kontroll på jobbet, hellre jobba en kväll/helg än att "ligga efter". Jag mår bra av att 9) resa, både med och utan barn. Jag mår bra av att 10) hjälpa andra, t.ex vara barnvakt eller laga mat till vänner. Så, nu fick jag ihop 10 må-bra-saker. Jag behöver mer av det, mindre av det jag mår dåligt av. Nu är jag redo för beslut (oj, det här känns jobbigt ?). Mina beslut blir, i prioritetsordning:

1. Hålla mig nykter i alla situationer, oavsett omständigheter
2. Göra någon form av yoga varje dag
3. Hålla min destruktiva relation på avstånd, alltså inte låta den "äta upp mig"
4. Motionera en timme varje dag
5. Äta enligt en kostplan som jag tar till när jag behöver må bättre, undantag tillåts
6. Plocka i ordning hemma varje kväll (blir lätt stökigt med barn på liten yta..)

Ja, sen ska jag göra roliga saker med mina barn, alltid ha koll på jobbet, vara barnvakt och hjälpa vänner, men det tror jag kommer av sig självt när jag mår lite bättre. Det får bli steg två i min beslutsporcess. Jag kör nu på listan ovan i tre veckor för utvärdering. Det sägs ju att man behöver tre veckor för att ändra en (o)vana.

Ha en bra dag allihopa!!!

”Det finns alltid en anledning till att man dricker- men det finns också alltid en anledning att låta bli”.

Tack för den! Det ska jag kopiera till min egen tråd så att jag inte glömmer?

Kan behöva all lycka till som finns haha :)

Såg ett avsnitt av dr phil nu angående alkoholism, och det skrämde mig lite. Och såg musiktips i en annan tråd som gjorde mig nyfiken, och läste vidare gällande artisten som själv kämpar med beroende, så det stärkte lite :)

Tack för ditt svar!
Jag känner mig väldigt osäker på om jag skulle klara av att gå på ett AA-möte, jag hoppas på att jag ska klara av det själv.
Så har jag förvisso sagt otaliga gånger förr, men denna gången känner jag mig mer motiverad än någonsin.
Jag är imponerad av dom som faktiskt tar sig i kragen och går till ett AA-möte.
Starkt jobbat med en vecka nykter!!

Vilket bra beslut! Dela gärna med det efteråt hur du upplevde mötet. Ha en fin dag!

En vit månad är väl jättebra men jag skulle råda dig att ta hjälp i tid. Läs AAs litteratur och gå till ett "öppet" AA-möte där du bara kan sitta och lyssna. Även om du verkar dricka förhållandevis lite så är det svårt att klara sig ensam utan stöd. Du ska inte tänka så långt fram. Bara en dag i taget. Tänk på barnen. De förtjänar bättre och du med! Åren går så himla fort. Barn gör sällan som man säger utan som man gör. Vi har ofta fördomar om AA. Att de pratar om Gud och att alla krälat på botten. Det är bättre att ta hjälp innan man når sin "botten" och det där med Gud/Universum/Högre makt kan man definiera som man själv vill. Prova! Själv gick jag på mitt första möte i tisdags och nu längtar jag till imorgon när det är möte igen och jag klarat av en hel vecka nykter. Det har aldrig hänt tidigare i mitt vuxna liv och nu är jag 51 år (med tonårsbarn).
Lycka till!

Sex hela nyktra dagar i rad avklarade. Det har inte hänt någonsin i mitt vuxna liv. Sorgligt men sant. Jag tycker inte jag haft problem med alkohol de första 46 åren utav mitt liv men ändå drack jag ju alltid på helgerna. Nu är jag 51 år. Det som hände för 5 år sedan var att jag fick ett ödesdigert besked efter en magnetröntgen utav huvudet. Efter ca 1½ års vandring genom sjukvården, från Vårdcentralen till en specialist på geriatriken, så fick jag diagnosen CADASIL. Det är ingen - knappt läkare - som hört talas om det. Det är en ärftlig, obotlig form utav blodkärlsdemens som jag fått utav min far. Den är ärftlig till 50% så självklart är jag orolig för att någon av mina två barn fått ärva eländet. Min lillasyster som är 44 år har valt att inte testa sig. Jag skriver inte mer om detta nu än om att jag hade diverse andra "utmaningar" i mitt liv och tillsammans med detta besked så ökade definitivt alkoholintaget och vikten med ca 20 kg. Jag har varit deprimerad, haft ångest, gjorde ett självmordsförsök hösten 2015 och även om jag är glad att jag avbröt det i tid så har jag varit destruktiv i mitt tänkande. Tyvärr. Jag har väl inte brytt mig om hur jag eller min kropp mår. Nästan försökt ta livet av mig långsamt. Jag är inte rädd för att dö men jag är livrädd att bli som min far - dement. Han fick en stroke vid 48 år, ytterligare en vid 50 och det gick sedan bara utför. Han dog 58 år gammal och då hade han spenderat sista fem åren på vårdhem. Att sitta i rullstol, i blöjor, inte kunna tala, reduceras till oigenkännlighet är inte värdigt någon människa. Det var säkert plågsamt för honom och det är plågsamt för familjen som ser på. Det ville jag bespara mig och mina barn. Men nyligen kände jag att jag levt i denna "bubbla" senaste fem åren och jag är ju inte "sjuk" ännu. Jag är trött på att slösa bort min tid på att vänta på undergången. Jag ska istället försöka ta vara på tiden innan sjukdomen bryter ut och vara en förebild för mina barn, min omgivning och särskilt för min man som är inne på samma destruktiva väg. Vem ska annars ta hand om allt när jag inte kan? Tidigare försökte jag hjälpa honom ur drickandet med alla medel. Det gick inte. Nu får han dricka som han vill - jag kan inte göra något för honom ifall han inte vill själv. Kanske kan jag inspirera honom genom att vara ett gott föredöme. Vi vill ju "leva" så länge vi lever - inte bara överleva. Nu vet ni vad jag har i bagaget. Men - det finns alltid en anledning till att man dricker - men det finns också alltid en anledning att låta bli.

#Jasmine
Tack för inlägget. Jo, till slut somnade jag...

har du provat Reiki healing eller Taktil stimulering/massage?

Jag har tagit emot taktil stimulering för att få den fysiska beröringen, när jag varit ensam och sorgsen. Det är väldigt omvårdande och tröstande på något sätt. För mig har även Reiki varit en hjälp. Det har blivit mitt sätta att få ta emot och våga ta emot.

Jag är också en person som ger och ger, men har blivit bättre på att ta emot och förse mig. Försöker tänka att jag måste rädda mig själv först...

Bra att du ska börja med sömnen. Den är så viktig, så viktig

... att lämna när han säger att han inte vill ha en relation. Men, vi har ju en relation i praktiken vilket gör det förvirrande för mig.

I nuläget ska jag dock bara låta det vara, inte göra något drastiskt utan bara avvakta och fokusera på mitt eget mående. Jag måste ta mig ur den här svackan för min egen skull och för mina barns skull.

Kram till dig idag!

Knaskatten, vet inte riktigt vad jag ska börja med. Helst av allt skulle jag vilja lämna allt och dra till ett Ashram i Indien (har jag skrivit förr...), alternativt flytta till en ny stad och börja om. Långt ifrån min krångliga examan, min destruktiva relation, alkoholrelaterade aktiviteter, mitt krävande jobb. Men, det går inte att "fly" just nu och inte på många år framöver. Så, jag mäste börja med något litet.

Jag behöver hitta energi någonstans, du vet fylla på... I de flesta sammanhang ger jag i energi- till barnen, i min relation, på jobbet. Jag får väl börja som du, med sömnen.. så kanske jag blir tillräckligt pigg för att komma på något som ska göra mig gladare/piggare :). Fick sömntabletter av min läkare förra veckan, men har inte kunnat använda dem när jag druckit alkohol. Men, det är ju slut med det nu så kanske att jag kan få sova en hel natt för första gången på flera år. Ja, sen ska jag börja med min yoga igen när jag inte är bakis på mornarna.

Tack för att du bryr dig och gillar att du är tillbaka med dina kloka inlägg???

Bejbigööörl vart är du? ?

Det låter som att du verkligen vill komma ur den situation du har nu gällande alkohol. Du är inte ensam om att uppleva att det blir svårt dag tre efter uppehåll eller kraftigt minskande av alkohol. Att själv försöka fasa ut är vanskligt och för många är det avgörande att få vård och rätt medicinering. Om du vill kan du läsa om abstinens på vårt faktablad.

Jag hoppas att du får svar från andra och kanske blir det lättare om du startar en egen tråd?

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Lycka till flickansom!

Fortsätt läsa och hoppas du hittar kantareller! :)

Dag tre för mig, AA besök på onsdag, det ska gå!

Ja, att inte kunna sova är en känsla jag känner igen;) Men, skönt att du inte behöver gå upp idag även om det inte brukar vara lika "effektivt" att sova på morgonen som på kvällen/natten. Önskar dig en fin dag i alla fall!

...visst finns det! Jag fick en gudomligt god cheesecake (det kan väl räknas som tårta?) på mitt yogaläger. Tror man bakar sockerfritt med dadlar t.ex. Finns flera böcker med hur man bakar sockerfritt... inget jag brukar ägna mig åt dock.. När jag äter något sött är det oftast "the real stuff".. haha..

Grattis på din 21-dag!! Kram

Håll ut
Håll kvar
Håll isår

Det ska vara ett håll.. till men just nu minns jag inte. De har hjälp mig i yrket och privat.

Jag bröt med min son när han rakade skallen, skaffade bomberjacka med till hörande kängor på 90-talet. Det var det svåraste jag gjort och så otroligt smärtsamt. Jag kunde inte acceptera att han gick med nynasisterna och skrek slagord. Att han sökte sig till en gemenskap hos dessa andra med hemska värderingar. Han var 16 år och ville ha gemenskapen och antagligen var det spänningen och att de välkomnade honom så varmt (helt j**la sjukt). Det gör ont i hela mig nu när jag tänker på den tiden och jag minns att jag kände en sån skam. Det var så många smärtsamma känslor som rusade runt i mig och sorgen var helt bedövande. Men jag stod fast i mitt beslut och efter 6 månader kom han hem, men kort fint hår, ny jacka och gympadojjor. Vi pratade aldrig om det som varit utan kramade varandra och gick vidare. Vi visste båda var vi hade varandra och det som varit var dåtid och nu var nu.

Din dotter är klok men ung och jag tror att hon dras till (Jag fattar att du inser det) gemenskaper de lockar med. Förhoppningsvis lämnar hon dem när hon inser vad det handlar om, och då behöver hon dig. Våra val blir inte alltid rätt eller jättebra men förhoppningvis ger de en erfarenhet som är bra längre fram i livet.

Så kära MM. Jag önskar dig tro, hopp och kärlek. Håll ut....

Fattar precis känslan av att vara TRÖTT och att vara ny på jobbet. Så otroligt energikrävande att vara trevlig, lära sig namn och nya rutiner. Det är tufft de första dagarna, men det kommer du att klara.
Tror att det är många saker som hänger ihop för dig. Jag skrev ju i min tråd om att få ordning på sömnen först och främst, så kommer det också att bli lättare att hålla i att inte dricka. Har du någon sån grej, som du behöver få ordning på först?
Du verkar bry dig så mycket om andra... kanske kan du se dig själv som en kompis? Vad skulle du ge för råd till den kompisen? Hur skulle du kunna hjälpa henne?
Kram fina Jasmine! ❤️

"Just nu är jag här" av Isabelle Ståhl.

Jag tycker det är en fascinerande relationsroman med många existentiella tankar där läsaren befinner sig i Elises grubblande och varande i samtiden.
Elise, 29 år, får ångest av att planera.
Jag får ångest av att inte planera.

Jag är dubbelt så gammal som Elise och har inte levt med sociala medier på det sätt hon gör. Tinder vet jag knappt vad det är och FB har jag valt bort.

Men ändå sugs jag in i Elises inre och yttre värld som är så skickligt beskriven.
Så psykiskt skör och sakligt betraktande på samma gång.
Hög igenkänning för alla som självmedicinerar.
Betyg 4 av 5

Det är visst bara jag som är vaken nu här på forumet. Det glädjer mig att ni andra förhoppningsvis sover gott. Jag gick och la mig 22,30 men fick aldrig ro utav flera olika anledningar så jag fick gå upp ur sängen flera gånger, bl a kräktes katten tre gånger i rad. Nu är jag väl övertrött för klockan är 02,18 men trots det ligger jag vaken. Då kom en flyktig tanke farande att ett glas vin förmodligen skulle hjälpa. En väldigt dum idé som jag inte tänker fullfölja utan jag loggade in här istället. Jag behöver ju inte gå upp imorgon så det gör inget om jag somnar sent för jag kan ju sova tills jag vaknar. Men ändå. Det är jobbigt att ligga vaken när man är trött och tankarna snurrar. OK, nu har jag berättat det. Skriver imorgon igen - eller senare idag rättare sagt.

Det tar Tid. Du måste ha Tålamod och Tolerans mot dig själv och känn Tacksamhet. En dag i taget. Om du inte orkar med all den där städningen imorgon så gör kanske en liten sak och var sedan nöjd med det du gjort. Sen belönar du dig med t ex en rolig film som skingrar tankarna och drick mycket utav sådant som är alkoholfritt.

Tack, jag behövde det. Lite hjärnspöken som dök upp idag.

Största kramen ?