Senaste kommentarerna i forumet

Ja, värmen tar verkligen musten ur en ibland. Det är ju helt ok, och man skriver när man orkar och känner för det.

Ha det så bra i sommarvärmen!

Kram

Hej du.

Du behöver inte bli helnykterist, det är faktiskt helt upp till dig. För mig är det dock intressant att höra hur andra tänker och reflekterar, det hjälper mig själv att vrida och vända på stenarna där olika monster gömmer sig. Jag vill inte dricka mer, precis som jag inte ville röka mer när det väl begav sig. För jag kan inte normaldricka längre, jag kunde en gång men jag gick för långt och tror med ganska stor säkerhet att om jag får för mig att dricka i framtiden så kommer det eskalera och jag vill inte att alkoholen ska ha kontroll över mig. Men det är hur jag fungerar :-)

Jag tror också att är man en beroendepersonlighet så har man under sitt liv varit beroende av olika saker i omgångar eller samtidigt. Eller så riskerar man att bli det. Men det är bara min teori efter att ha läst böcker, sett folk i min närhet och läst på forumet. Det kan vara allt från alkoholproblem, rökning, mat, träning, spel, sex, socker. Jag tycker mig också se att det är högpresterande personligheter med ett behov att vara folk till lags, alltid göra bäst ifrån sig, som inte vill svika folk, duktiga flickor och pojkar (hatar ordet duktig). Och dessa finns i alla städer, i alla grupper, i alla socialgrupper och är oberoende av ekonomisk tillhörighet. Alla kan drabbas.

Nu kom jag kanske utanför ämnet lite men jag tänker på det i samband med att ni diskuterar bulimi. Läser just nu Sanna Brådings bok "För mycket av allt" och det är värdefullt för mig att läsa om hennes uppväxt och hur hon hamnade där hon hamnade. Typiskt duktig flicka. Har ni möjlighet så läs den, det är inget stort litterärt underverk men det tycker jag heller inte att det behöver vara när det handlar om en människas liv. Boken är rak, naken och skrämmande.

Oavsett vad. Du ska inte skämmas för dina val och du visar ju att du kan säga nej ibland, det hade jag svårt att göra när jag drack, tror knappt det hände. Att säga nej till ett glas vin är ett glas mindre, att börja senare på dagen är medvetet och bra, att se sina fallgropar är ögonöppnande. Du gör ju massor av bra saker, så tänk på det och försök att vara snäll mot dig själv. ❤️

Kram

Grymt att du är här ?
Ska bli kul att följa din resa :)
Skriv skriv skriv och läs läs läs i trådarna. Välkommen ^^

Dricklagom: Ja! Jag bakade mina första kanelbullar någonsin och de blev till och med bra! Så nu har jag haft kanelbullar med mig på stranden, känns som när en var på stranden med mamma när en var liten :-D Nästa projekt är vaniljbullar. Men det får bli en annan dag. Jag har haft två sköna dagar på stranden men idag blir det besök inåt landet och häng hos en av mina äldsta kompisar. Yatzy, Netflix och mat. Ska bli skönt med sällskap.

Jasmine: Min kompis vet allt så det blir absolut inget drickande. Om vi går ut en stund och säter oss på en uteservering så får hon gärna ta något att dricka men tanken är en skönt dag med mycket skratt, häng och mys. Hon skulle aldrig truga på någon alkohol, hon är en riktigt fins kompis.

Sova är skönt men jag kan inte sova mitt på dagen (kan ju knappt sova på natten), det hade dock varit avslappnande att kunna slappa i soffan och somna en stund på eftermiddagen. Kanske kommer en dag :-)

Kram på er fina

Är för varm för att skriva något ordentligt just nu, så jag återkommer när hjärnan har svalnat. Hur som helst så är jag nykter än så länge och hoppas det förblir så idag oxå.

Tyvärr är svaret enkelt på din fråga. Du är ”här” för att försöka bli av med suget efter alkohol och det är även vi andra som skriver och läser dessa trådar.

Jag förstår hur du känner dig för det är likadant för mig när jag inte har kunnat stå emot. Gör ett försök till och deppa inte ihop utan försök att komma igen.

Väl mött!

Det var nog det finaste jag någonsin läst, någonsin. Det gör mig så lycklig att jag vill dansa omkring och krama alla på min väg. Jag hoppas du stannar här så att vi får följa dina framgångar (har läst att om man är positiv och öppen så har en större chans att fixa det) och jag kommer finnas som stöd och pepp.

Stor kram till dig, du gjorde min dag. ❤️❤️❤️

Ingen morgonfylla på 1v nu måste det ju bli och minst halverad konsumtion totalt. Ökat medvetande totalt sett.

För en stund sedan åkte maken iväg en sväng, o jädrar vad det började suga direkt.det är så knäppt men jag älskar att smygdricka, fattar inte varför för jag ljuger aldrig när jag blir ertappad (när han hittar ett lik=tomt vinglas gömt någonstans. Förstår inte vart suget kommer ifrån, jag vet att jag bara blir trött av drickat ändå. Så jag avstår, det blir Inte att tillfredsställa det där konstiga suget som jG nu analyserar istället.

Önskar er alla en finfin lördag

Tror att det bästa för min del är att vänta ett tag med den där totala avhållsamheten.

Jag kanske sätter ribban för högt och blir onödigt besviken över varje gång jag misslyckas.
Bättre då att vara nöjd med att minska på alkoholen ett tag?

Jag vet ärligt talat inte vad jag vill..
Jo, såklart skulle jag vilja vara en normal drickare.
Men det vet jag att det inte skulle gå, lika lite som att bli en feströkare.

Men jag kanske inte ska välja en period då livet ändå är väldigt tungt och jobbigt. Kanske är det lättare att avstå när jag är mer stabil?

Ja, det är frågor som nog har ältats av många här på forumet...

Men jag kollar in och läser här ibland men tar en liten paus och grunnar vidare..?

Kramar ???

Nu är jag nere.
Igår var min mans första lediga dag. Såklart ska det innebära alkohol. Jag stod inte emot. Jag drack. Ångrar mig. Det car inte värt det. Varför gör jag så?

Tack för din fina tråd! Har läst hela och bestämt mig. Idag börjar dag 2, tack vare dig! Är så tacksam.

Han som slåss mot monster bör försäkra sig om att han inte själv blir ett

Klockrent och eftertanke

(Höll på att bli kalops isf kollaps ?)
Jag är från anhörigsidan och nu skriver jag inte för att vara elak eller på något sätt strö salt i såren men det är ytterst sällan det går att dölja för partnern att man dricker. De flesta tror att det går, så även min man, men vi anhöriga vet så mycket mer än vad vi säger. Varför? Ibland orkar man inte ta konflikten, ibland vill man inte lyssna på lögnerna, ibland vill man inte bli idiotförklarad för att man ” inte litar på” den andre. Det finns inga bra gömställen , allt dyker upp förr eller senare....
Med det sagt så tänker jag att det kanske var bra om du talade klarspråk inatt . Det är väldigt sällan en medberoende tar illa upp för sanningen, det är smygandet som gör ont .
Kram och lycka till! Hoppas jag inte var för ärlig ?

Tack sommarflickan2018 för ditt lång inlägg. Bra skrivit!

Efter att ha varit ”nere och vänt” i går kväll så sov jag som en stock och vaknade i morse med ett gott humör. Jag mår oförskämt bra och får väl en kalldusch av begär kanske redan i kväll.

Nu är nu och sen är sen

Brutal men bra tråd. Jag hakar på.
Tror att jag kommit lindrigt undan vilket tyvärr har lett till att jag fortsatt alldeles för länge. Hade behövt ett rejält wake-up call för många år sedan. Men som smygdrickare och ingen partypingla så är det inte alltid att det märks så mycket utåt.

Men...har ställt till med tillräckligt med skit ändå.

Askalas på en personalfest. Vet fortfarande inte vad som hände. Blev i det närmaste apatisk och stum. Kollegan som tog hand om mig funderade om jag blivit drogad. Har massor med minnesluckor så gud vet vad som hände. Pratades nog bakom ryggen på mig under lååång tid.

Så många gånger jag har somnat så hårt i soffan så att barnen knappt kunnat väcka mig. En gång vaknade jag till liv vid midnatt och då satt min 6-åring och spelade dataspel. Gud vet hur många timmar han suttit. Maken skulle döda mig om han visste att jag varit redlös när jag varit ensam ansvarig för barnen.

Stor fest i grannområdet där jag blev askalas tidigt på kvällen och maken skickade hem mig. Efter det höll jag mig nykter i 9 månader.

Och alla dessa tidiga bilresor till jobbet då jag troligtvis hade åkt fast för rattfylleri om jag blivit stoppad.

Fy fan för denna jävla skitdryck!!! Jag vägrar ta den i min mun någonsin igen.

Ni som varit otrogna på ett eller annat sätt - hur har det löst sig för er? Berättade ni sanningen? Tog relationen då slut eller hade er partner överseende med ert beteende till följd av alkoholen?

Det är en form av beroende/abstinens enl mig iallafall, varför dölja om det inte finns något att dölja? Beroende eller Missbruk, spela roll faktiskt.

Om nykter är din favoritkänsla, varför avstå den? Rakt på sak... vad är du rädd för allra mest?

Usch och fy vad knepigt du har det. Som skrivs här så håller alla på dig och lider med dig. Hoppas att du finner något sätt att
ta dig ur för att må bättre. Att någon straffar en ska man inte behöva ta. Man ska må bra av varandra i en relation det är ju något
som alla vill uppnå. En sak: Du är INTE värdelös för att du drack igår..
Skulle gjort samma sak...
Blir lite förb. när jag tänker på hur du har det

Styrkekram

John

Som Anxiete skriver: vad är detta för tomte ?

Bra att du sade nej, du kan ju inte komma springande när han knäpper med fingrarna ! Och om hans beteende stressar dej så du dricker tycker jag att du skall lyfta blicken och läsa andra menyer...

Vi kan inte vara gränslösa, vi måste våga uppleva hur det känns att säga nej och att det faktiskt får positiva effekter.

Upp på hästryggen igen, ha tålamod med dej själv och försök igen.

Styrkekramar ??

Det enda jag kan tänka mig är att pussla om rutiner och hur jag reagerar i olika situationer. T ex att inte sitta med dödtid mellan kl16 och 19, att lära mig att trots att frugan blir sur så kan jag lämna huset för att t ex träna eller ta en promenad. Det gick ganska bra igår trots att jag drack 2 st öl, det är klart mycket bättre än en halvliter whisky och ett par glas vin. Satsar på att inte dricka starksprit och att bygga om rutiner och allt annat till att börja med.

Nåja Nurture.. Lite piggare är bättre ord men under tillfrisknande är kanske det bästa formuleringen.
Om man "bara" tappade tänderna så vore det ju lugnt ;-). tyvärr är verkligheten mer annorlunda än så.
Alkoholen slår ju lite hur den vill och verkar på tusen skllda sätt beroende på vem man är.Lite klyschigt men ändå..
Känner givetvis som du. Det är töntigt att dricka så mycket som jag gjort. Känner mig korkad.
När det gäller överträning så har jag inte haft bestraffning av mig själv som orsak. Tränat 3-5 dagar/vecka (ofta varje dag) i stort sett sedan
decennier tillbaka . Verkar precis som att "orkar man träna så så kan man dricka och om man orkar träna då har man inte druckit för mycket"
Lite så som en ursäkt och rättfärdigande av beteendet om du förstår hur jag tänkt. Prestation kontra belöning.
Bulimi har jag inte haft mer än att man äter mer med A och p.g.a. A. Minskad matlust vid överkonsumtion dock
Alkoholen får vara nu ett tag för mig iaf. Nämner inga A-fria dagar här då jag redan nu har lite "åsnestatus" genom tre misslyckade försök.
Skriver när/om jag har 30 dagar i sträck. Måste dessutom genomlida några bemärkelsedagar mitt upp i allt. Det bara måste gå utan A.
Trots allt en positiv bild av framtiden som jag som jag själv väljer hur den sak vara. Är mer hoppfull nu och beslutsam.

Du låter pigg & fin själv Nurture :-) Har inga hjärtan på min dator så du får den tankevägen istället, hoppas det funkar ;-)

/John

Jag brukade ha ungefär ungefär samma inställning till de som aldrig dricker, utan att fråga mej själv var den inställningen kom ifrån.

Läser med stort intresse i alla trådar om att det är flera som känner så - ett motstånd till att sluta dricka helt som i vissa fall verkar bottna i att ge upp en bit att det självdefinierade ’jaget’

Tänker på 2 kvinnor som kom fram till mej vid ett AA-möte. Den ena sa att det var bra att jag kommit dit för att hemska saker kunde hända om man inte slutade dricka; man kunde tappa tänderna. Det var tydligen läskigt i hennes värld. Den andra sög tag i mej, följde mej till tunnelbanan och vi pratade mycket om att ’böja ner huvudet’ i bemärkelsen att acceptera att man inte kan dricka mer och ge upp den biten av jaget.

En tredje gråtskrattade sej igenom mötet. Vacker, ung, strålande och där som en del av ett behandlingsprogram. Hon hade supit på antabus, varit otrogen, varit inlagd för tvångsvård, fyllecell, psyk och allt emellan. Det syntes inte på henne.

Vi är omgivna av alkoholglorifiering. Det sups på universitet, på AW, på balkonger, i musik och i media.

Jag känner mej som värsta tönten för att jag tyckt att de som inte dricker är töntar. Tror du tycker likadant. Har haft ätstörningar, spytt upp maten i holken och tränat sönder ryggen. Samtidigt har jag fortsatt dricka och på något sätt rationaliserat bort att allt det goda jag gett min kropp främst genom vad jag idag tycker är bestraffning ( bulimi, överträning ) nollats av mitt supande.

Jag har nog slutit fred med mej själv nu. Jag äter bra mat och behåller den. Min enda träning är hus, trädgård och promenader. Slutit fred med min kropp.

Nu är det bara alkoholen kvar och jag bekänner att jag gärna vill på den biten på plats. De som inte dricker är smarta. De som kämpar att inte dricka är f-n starka och modiga. Sån vill jag vara !

Du låter bra, John. Pigg och fin !

Vi kämpar på ??

Men jag var ju full när jag skrev haha ?
Givetvis märktes det.

Gömmer mitt drickande helt för min sambo.. Har gjort detta sen Mars, höll mig nykter i 6månader innan.
Drack ofantligt mycket innan det och trodde aldrig att jag skulle hamna i träsket igen.
Sambon märker oftast inget då man lär sig dölja det. Kan sitta inne i badrummet och ta 1-2 öl mitt på dagen, sen dricka en alkoholfri öl för att "visa vart lukten kommer ifrån".
Men gud vad jag gömmer dessa flaskor och burkar när sambon är hemma.
Bakom krukväxter, vinterkläder, pyssellådor och allt.
Sen slänga det när han inte är hemma.

Jag fattar aldrig varför jag ens ska dricka. Att vara nykter och hålla sig nykter är en av mina favoritkänslor.
Jag vet att jag missbrukar alkoholen, men är inte redo att gräva i om jag är beroende, då jag aldrig har abstinens.
Däremot om jag har en jobbig dag så bråkar jag med hjärnan "Jag är inte ens sugen.. Men ångesten över den där situationen lättar"
50/50.
Ibland dricker jag den förbannade alkoholen och ibland avstår jag.

Inatt, efter en flaska vin ansåg jag att det var en bra idé att väcka sambon och prata med honom om varför han varit så tyst mot mig hela dagen.
Något fick mig att storma ut, och vara elak på mess.. Men minns inte vad.
Jag tror kanske att jag erkände mitt missbruk men vågar inte läsa vad jag skrivit. ?

En hälsning från ”andra sidan” Jag läser ofta på beroendesidorna för jag blir så glad och imponerad över hur ni kämpar ?! Jag har precis läst igenom din tråd och vilka enorma framsteg du har gjort , tänk vad du har förändrat till det bättre ,framförallt för dej men även för dina barn ! Tror inte du inser vilket jobb du gjort , men som medberoende kan jag bara säga:Sjukt bra !!
Blev lite arg när jag läste om att du straffas i din relation, vad är det för en tomte ?!? Det är inte ok i en relation tycker jag! Förlåt om jag trampar över... Vet ju inte var du bor men finns det inga ”singelgrupper” där du kan gå in som ”nykter” från allra första början, då blir det ju inte konstigt att du inte dricker. Eller finns det nyktra dejtingsidor ?
Eller vad händer om du berättar för dina vänner att du har det jobbigt nu och att det blir värre med måendet om du dricker, jag tror nog de gärna tillbringar en fre eller lördagkväll med dej iaf, di verkar vara genuint rar och trevlig!
Förlåt, blev långt det här, vill bara säga igen att jag tycker du gör ett riktigt starkt jobb för ett bättre liv ?

Hej!

Har läst en del men inte hela tråden.
Du har haft en tuff resa bitvis, men det som slår mig och ger ett intryck av en styrka i grunden är
att du faktiskt bestämde över A under många år. Detta kan ju ingen ta ifrån dig oavsett de andra
aspekterna och problemen. Många som har tröst och trygghet i A, har andra problem som ger
A möjlighet att komma in i personens liv. A som drog är ju fruktansvärt potent kortsiktigt som
bedövning. Försök att tänka tillbaka på handlingskraften du hade de nyktra åren och hur du gjorde
och tänkte då. A är depressionsframkallande och ger ångest för oss som inte tål det.
Försöker själv med att få in det i huvudet..Är avundsjuk på dina nyktra år. Hade jag haft det hade jag
nog klarat mig bättre och känt mig yngre och piggare.

Styrka till dig och lycka till!

Och välkommen tillbaka även om det inte var hit du ville igen!

/John