Senaste kommentarerna i forumet

Kommer det att bli sämre. Om du inte tar tag i det.

Uff, vilken sits... min farmor funkade sådär. Liksom en fd kollega. Farmor dog ju, så hon är borta och kollegan (den enda jag inte alls kunnat jobba med) gjorde att jag blev sjukskriven och var tvungen att sluta det jobbet. Har inga tips och råd att ge där, omöjliga folk är omöjliga folk. Men jag kan ställa en hård och obekväm fråga (lägg den i papperskorgen om du inte giter med den nu): vill du leva så som du gör nu? Om svaret är nej, hur blir framtiden?

Sorry om det blev för obekvämt, men dels har jag uppfattat att vi har rätt raka puckar här på forumet och dels uppfattar jag att jag nog sammanfattat dina egna funderingar i en fråga. Dessutom, du är inte ensam. Vi är flera här som lever med obekväma och delvis oformulerade frågor. Även när man hittar en klockers fråga är det inte alls säkert att man orkar agera på den. Klart att alkoholen hjälper dig fly, som jag ser det. Men blir något bättre av att du är onykter eller är det bästa sättet att skjuta upp otroligt jobbiga beslut?

Sorry om jag hörs hård - men som utomstående är det frågor som poppar upp i mitt huvud. Och no worries, jag har mitt eget krig... :/

Hej M
En fråga i all välmening: Vad är du rädd för? Du skriver att du inte kan, vill,vågar! Du tycker att det är precis lagom att endast ha en läkare som kan föga! Varför nöja dig med det? Du är värd att ha det bra. Du är värd att ha en okej självkänsla! Du är värd att få göra bra val, som stärker dig.
Du behöver ingen bla bla, kan föga läkare, du skall ha en läkare som klär av dig all ditt skådespel, rustning, försvar m.m Någon som du kan känna tillit, respekt, känna dig trygg med.
Jag hejar på dig!
Våga Märthan, vad har du att förlora på det?
Kram S69

Varit nykter ett par dagar, slätat över alla dumheter, kompenserat dåligt beteende, känner mig som vem som helst. Läser även vad jag skrivit, varit berusad och i dåligt skick, så mycket överdrifter och skrik på hjälp. Nu när jag mår bra igen så skulle jag aldrig få för mig att söka hjälp, antar att det är klassiskt periodar tänk. Vet att jag har problem, men någonstans så ligger det någon känsla över att det kommer att bli bättre, troligen önsketänkande. Hela situationen är märklig och bisarr.

Får även lite dåligt samvete när ni försöker att hjälpa mig. Och jag skiter blankt i det ni säger och gör tvärt om. Hoppas ni har förståelse för hur det är

Som ett första steg kan du ringa vårdcentralen och be att få hjälp.

Vad sa de på Sankt Görans beroendeakut? Släppte de dig bara dagen efter? Går det att vända sig dit? Du kan också kontakta Alkoholhjälpen, här finns det personer att prata med och som kan hjälpa dig vidare. Jag kommer tyvärr inte ihåg telefonnumret och hittar det inte på sidan men det går att maila dem (adress på första sidan) och på så sätt få tag i telefonnumret. Jag vet att alkoholhjälpen varit inne i flera trådar och skrivit numret också men jag hittar inte det.

Tänker på dig och önskar dig all lycka i världen.

Kram

Vilka fina och tänkvärda inlägg ovan. Mina alkoholmönster liknar eras.

Vad jag spontant undrar är, att om du till trots för medicinering (med SSRI, stämmer det ?) inte blir bättre kan det vara dags att omvärdera medicinering, speciellt eftersom den typen av medicin ofta leder till viktuppgång.

Min andra reflektion är att ’ja’ - varje gång du dricker driver du alkolholberoendet efter som sjukdomen är progressiv. Toleransen ökar gradvis och dina triggers.. ja, du vet själv.

Jag fick rannsaka mej själv och läsa på och konstatera att i mitt fall är det alhoholmissbruket som drev fram depressionen och sen är man verkligen inne i en ond cirkel. Har jobbat med en duktig psykiater i flera år nu och lyckats bryta depressionsmönstret även om jag idag är sjukskriven för första gången i mitt medelålders liv. Men det är av andra orsaker. Men inte förrän jag drog ned kraftigt på alkoholen mådde jag bättre i själen. Jag dricker precis som du - det blir inte så ofta nu men när jag gör det kör jag hela vägen in i kaklet. Jag har lämnat sociala medier, droppat väninnor som bara vill ha en ursäkt att vina och jag dricker aldrig ute.

Du kan fixa detta men jag kan rekommendera att du är ärlig mot psykiatrin, nära och kära och att du ev öppnar upp på jobbet dom kan hjälpa dej med vård och uppföljning. Jag tror stenhårt på dej och skickar en stor, varm kram ?

Ge dig till tåls någon eller några veckor till.
För egen del, och nu försöker jag absolut inte låta som någon bror duktig, är det inte längre en kamp - just nu.
Visst, det kommer impulser då och då där det enklaste vore att falla tillbaka i sitt gamla jag, men jag vet att ingenting gott kommer ur det.
Sett ur det lite större perspektivet så kan jag nog säga att jag börjat sluta fred med mig själv.
Jag tror, och kan nästan säga att jag vet att du också kommer göra det.
Ge dig själv den tiden som behövs.

Även om du druckit vin efter semestern så var du ju faktiskt superstark genom hela semestern. Nu är det strategier för de gångerna då vinet lockat som behövs och jag läser ju att du själv funderar precis i de banorna och vet olika triggers, som att träffas på kvällen på tu man hand och äta. Och att då bestämma sig för att "Nej, jag sa träffa den här personen på dagen och dricka kaffe ost" är en jättebra strategi. Och om ni nu "måste" gå på restaurang, finns det restauranger utan alkoholtillstånd dit ni kan gå? Då blir det ju svårare att dricka även om du blir frestad.

Jag tycker att du är bra och stark som funderar och reflekterar över ditt beteende och vilka fallgropar som finns. Heja dig.

Kram

Det finns medicin både för att minska suget och för att ta udden av alkoholen när du väl dricker den. Jag fick testa dessa mediciner i höstas men eftersom jag inte ville sluta dricka (jag sa att jag ville men ljög givetvis både för mig själv och läkaren) så märkte jag ingen skillnad. Dock vet jag att det finns människor som blivit hjälpt av dem. Dels finns det Campral som då ska minska suget och Naltrexon som minskar belöningskänslan när du dricker alkohol. Om du vill veta mer så sök på 1177, där står det om både Campral, Naltrexon och Antabus.

Tycker det är väldigt trist att du får vänta på hjälp, jag som fick hjälp direkt (tack gode universum) förstår verkligen vilken betydelse det har haft för mig. Nu har jag hamnat lite mellan stolarna då min ena terapeut är på semester och den andre är sjuk sen över en vecka tillbaka (hoppas verkligen inte att hon är utbränd). Jag skulle egentligen gå en gång i veckan hos hon som är sjuk och nu har det gått två veckor sen senaste besöket och bara det gör mig lite orolig så jag förstår dig som inte ens vet när du får komma eller att det är lång tid tills dess. Men du har oss så länge. Och de fantastiska människorna som jobbar på Alkoholhjälpen.

Det enda jag kan ge som tips och som funkade bra för mig (förutom den hjälpen jag fick såklart) var att läsa Allen Carrs Äntligen Full kontroll. Den funkar säkert inte på alla men det kan ju vara värt ett försök. Jag försöker även läsa andra böcker (tex Per Holknekts), se filmer (Flight kan rekommenderas) och dokumentärer om alkoholmissbruk för att lära mig mer om mekanismerna bakom. Jag har alltid tilltalats av logik och det fungerar bättre på mig än mycket annat.

Hur som helst så finns vi här och vi läser det du skriver och här kan du vara helt öppen med dina tankar och känslor. Jag tror att det är enda vägen till att bli fri från alkoholen.

Stor kram

Sommarflicka.... skönt att det har lagt sig det onda i magen, min är hemsk och har varit länge, har haft oförklarligt ont i sidan i flera år dessutom ?... hur går det för dig idag?

Rövarkulan... haha michelingubbe och flugpapper ?

Anxiete... vi låter väldigt lika i flera fall, dock klarar jag inte chefer som bossar, då slår jag bakut. Sen är jag oerhört social i mina roller, men totalt tvärtom när jag kommer ifrån dessa. Har du läst boken Omgiven av idioter? Tycker den är otroligt talande för hur man är till viss del iallafall, inte den mentala biten.

Kl är 12 nu, fortfarande ingen dricka och det blev nog aningens för mycket igår. Jag sov som en stock men vaknade med ont i håret, tidigt som vanligt. Tror jag ska köra igång med lite saltsyratillskott för att kolla om det hjälper min ömma mage. Kan ju vara en kombo av IBS/stress och magkatarr... dagens plan med drickat är att börja senare än igår! Tänker jag tanken på att det skulle vara helt vitt panikar jag och får då väldigt svårt att fokusera på något... Min högsta önskan är att hitta balans, må fysiskt bra, ha en regelbunden skön givande sömn, stressa av även utan A, känna mig lugn utan A. Få tillbaka mig själv, inte vara denhär deppiga, snortjuriga kärringen som aldrig kan sitta still utan hela tiden är på väg.

Ha en riktigt god dag vänner, tacksam för det här forumet, en del av ensamheten inombords försvinner.

Jag läste ditt inlägg som inte skulle läsas (givetvis, jag är för nyfiken för att låta bli).

Jag ser det själv inte som en tävling men förstår absolut tankegången. Visst räknar jag dagar, det är något jag känner behov av i början. Jag har dock inte det där suget som flera verkar ha. Jag har druckit klart och tänker inte speciellt mycket på alkohol (just nu iaf, är dock ganska livrädd att det ska ändras) vilket är så himla skönt. Jag tänker på alla pengar jag sparar, på hur mycket friskare jag ser ut, hur mycket mindre ont jag har i kroppen och att mina organ mår så mycket bättre när de slipper bli förgiftade. Finns det något sådant du kan tänka på ist för att se det som en tävling där en dag läggs till allt eftersom? Att försöka flytta fokus. Säkert inte det lättaste och jag dömmer ingen, alla har vi våra demoner.

Jag tror och hoppas att det blir lättare och som Morgondag skriver, att läsa trådar av dem som lyckats hålla sig nyktra länge men som ändå är här och skriver är en guldgruva. Så försök hitta lite styrka i de trådarna när du tvivlar.

Och glöm inte att vi är många som tror, stöttar och finns här för dig.

Kram

Sigge... Tack tack tack för den värmande kramen ♥️ Alla resor börjar med en själv, huvudet på spiken, sant, frågan är om man vet vart resan går? Men det är ju resan som är mödan värd, inte målet sa väl en viss fröken Boye. Ta hjälp det vågar, kan, vill jag inte, inte mer än den läkare jag har (som är som de flesta och bryr sig/kan föga).

Det här med självkänslan däremot är intressant, jag har ett gott självförtroende men min självkänsla är i botten, alltid varit och jag vet inte varför. Har gått i otal KBT samtal men aldrig kommit fram till något svar.

Jag känner så igen mig i mycket av det du skriver, att vara alla till lags, att aldrig svika och göra allt för alla andra. Vilket inte ens alltid ger den utdelningen en önskar. Precis av samma anledning har jag varit utbränd ett par gånger och blivit djupt deprimerad. Det är en förödande känsla som ibland är övermäktig. Får du någon hjälp i form av terapi, stödsamtal, medicin etc?

En sak jag tog tag i när jag slutade dricka var att sålla bort massor av människor på Instagram och Facebook. Jag orkar inte se alla fejkade positiva bilder på vinglas, ölglas, lyckliga barn i vattenspridaren när jag vet att sanningen inte ser ut så för många. Och även om det hade sett ut så så gör inte det mig gladare. Då är det bättre att inte se det. Visst kommer det fortfarande inlägg där folk skålar med vinglasen intryckta mot kameralinsen men de brukar jag inte gilla. Sen är det upp till var och en att dricka som den vill men jag vill inte ha det upptryckt i nyllet. Facebook och Instagram är inte sanningen, inte feelgood bloggar heller.

Däremot känner jag hur mycket positiv energi, hur mycket kärlek, glädje och jävlar anamma det finns i det här forumet och här får/kan jag vara mig själv. Så jag försöker fokusera på det.

Jag drack inte i perioder utan varje jag men mängden kunde variera. Det fanns de dagar då jag klarade mig på ett glas vin, för att koppla av (och för att det inte gick att komma åt alkohol när familjen var hemma och vi inte hade köpt hem något) men oftast blev det flera glas upp till två flaskor de dagar jag var ensam. Och när jag skulle handla på Systemet räknade jag så att det inte skulle ta slut inan den och den dagen, vilket det ofta gjorde iaf. Och jag har också öppnat dyra champagner (dock inte så dyr) som jag sen fått ersätta. Det svider rätt mycket att behöva betala 450 kr för en flaska man måste lägga tillbaka. Men nästa gång vinet var slut så låg den där och lockade.

Jag tror att du behöver stöd och hjälp från utomstående. Det (är iaf min erfarenhet) är ett ovärdeligt stöd att få hjälp av folk som jobbar med dessa frågor och som vet vad som behöver göras, sägas och ifrågasättas. Du har dessutom en stor erfarenhet som är så himla viktig att minnas och dra nytta av. Du har gjort det förut, du vet att du har klarat det en gång. De åren du varit nykter är inte bortkastade, det är fantastiska år att lägga under västen. Glöm aldrig det.

Stor styrkekram

Lyssnar på ”drick mindre” som jag laddat ned från Mindly.
Tränade igår.
Vill inte dricka.
Ska inte dricka A idag. Väljer att var sund. Meditera, träna, dricka te, se en bra film. Ska se Thor Ragnarök ikväll i soffan. Gillar Marvel! Fokus på roliga saker. Inte tänka på A. Städat huset. Skinande rent. Funderar på vad vi ska göra på semestern kommande veckor. Första veckan har varit att fixa hemma, sportskola med barnen mm. Vill gärna ha miljöombyte, orkar inte se tvättmaskinen mer ?

Tack för ditt meddelande. Pepp behöver jag nog. Sitter mitt i ett moment 22 jag inte kan ta mig ur, min fru anser sig alltid ha rätt och hon kan bli riktigt elak när hon anser att jag gjort något fel. Skulle jag flytta är jag helt säker på att hon skulle vända barnen emot mig, stannar jag så fortsätter det i samma spår. Jag vet inte hur jag ska få henne att fatta hur mycket skada hon gör med hennes ständiga klagande och nedlåtande kommentarer, hon har ju växt upp med detta då hon har världens mest egoistiska och elaka mamma. Terapi finns inte för det är inget fel på henne, det är alla andra det är fel på… Nåväl, jag fortsätter min kamp.

Sommarflickan2018, brukar man inte säga att jag var där tre gånger? Första, enda och sista? :D

Hörs som det går mestadels bra, grattis! Känner igen det med ensamtid och att äta dåligt. För mig kopplar jag det till alkoholen. Blir inte hungrig på samma sätt som förr. Men jag har sugit tag i det litegrann, och börjat köra köttfärssås och pasta. Har en egen variant som gör att det vattnas i munnen bara att skriva om den - så idag blir det av! Lagar dessutom extra, så det blir samma i morgon. Har tvingat mig att äta lite mer än normalt, så att jag ska bli hungrigare. Är väl inget som förändrar hela världen, men nog hjälper det till lite. Och alla bäckar små och det där.

Är faktiskt annars en jäkel på köttbullar, när jag väl gör dem! Köpte rätt nyligen boken "Mannerströms färs" och har betat av ett par recept i den. Fast jag gillar fortfarande bäst ett enkelt grundrecept från min gamla hemkunskapsbok. Brukar göra en stor laddning till jul och plocka med mig till olika fester, och numera kommer det oroliga frågor inför julen: "Tar du med dig lite köttbullar?!?" :D

Kanelbulletjejen kanske är grejen - kör på!

Tvåsiffrigt, hurra för dig. Superbra jobbat.

Jag är imponerad av att du pallade med Kiviksmarknad. Jag var där med mina föräldrar en gång när jag var liten och de sa "aldrig mer" efter det och brukade skämta att de varit på Kiviks marknad två gånger, första och sista. :-D

Nu har jag inte varit där sen dess (det tar mer uppåt en och en halv timme att ta sig dit med bil) men jag är inte helt säker på att jag hade pallat det i den här värmen och absolut inte med onyktra människor. Så kudos till dig. Skönt dock att du kände sån frihet av att kunna tacka nej, visst är det en härlig känsla att inte ens tveka?

Kram och härligt med tio dagar

Kiviks marknad - då är du någorlunda nära Skåne iaf. Tänkte på Rövarekulan längs Fyledalen redan första gången jag såg ditt nick. Kommer det därifrån? Har promenerat där flera gånger (när jag bodde i Lund och Malmö, numera bor jag utomlands). Vackert och fridfullt. En av mina märkligaste naturupplevelser hade jag på väg därifrån. Finns flera små åkrar som ligger ned mot ån, och när vi for förbi en av dem sade dåvarande exet (inte så naturkunnig) att det stod en pingvin där. Jag garvade och sa att det finns inga pingviner här. Hon vart lite tjurig och sa att "Jamen, då var det en struts!" Tja, tänkte jag, med tanke på alla strutsfarmer i Skåne kan det ju vara sant, stannade bilen och backade tillbaks.

Mitt på åkern stod en svart stork, så något udda hade hon ju sett. Runtom stod tre hägrar och ovanför dem kretsade 4-5 ormvråkar. Tippar det var grodvandring över åkern, mat brukar locka vilt. :)

Inget om alkohol, men en upplevelse. Bra att minnas bra saker, och på den tiden drack jag måttligt.

Jag är en sån där som alltid klarat allt. Tills jag blev sjukskriven för depression. Men inser nu att jag fortfarande vill bevisa att jag klarar allt. Även om jag mår fördärvligt och inte orkar varken duscha, borsta tänderna eller kliva upp ur soffan ser jag till att det alltid är städat hemma, finns mjölk i kylen, middag och rena kläder. Kan liksom inte släppa på något av det. Ställer upp med pengar, skjutsar och ser till att vara alla till lags trots att det långsamt äter upp mig inifrån. Tror att det är därför jag har så svårt att acceptera att jag måste släppa alkoholen. Vill, vill, vill vara som alla andra på Facebook som sitter där med sina vinglas och ler, grillar med en öl i handen och äter romantiska middagar med rött vin. Vill, vill, vill klara det. Men långt där inne vet jag att jag är inte sådan. Första klunken är ju fantastisk, andra glaset/ölen också men sedan är det bara ett jagande efter nästa och nästa och nästa. Och tänk om det tar slut. När jag drack för några dagar sedan innan jag kom tillbaks hit var jag så rädd att mitt rosévin skulle ta slut att jag öppnade värsta dyra Dom Perignonen och spädde ut rosévinet med. Skäms så jag knappt kan skriva det. Varför vill jag så förtvivlat vara som alla andra och bevisa att jag klarar det?
En sak jag funderat på är om någon har erfarenhet av att dricka som jag och vet om det där med att jag klarar att hålla balansen några gånger ökar risken för att jag hamnar i monstrets klor några dagar/veckor senare? Väcks liksom alkoholdjävulen?

Att hanka sig fram är inte det sämsta. Värmen gör det dock inte lättare, det håller jag helt med om. När det börjar bli runt 28 grader så säckar jag ihop och sover dåligt, full eller nykter spelar ingen roll. Otroligt trist med tandproblem - jag har bitit av det mesta av mina tänder och skäms något oerhört över det. Att ordna till det har jag inte ekonomin till, så det får vänta.

Tuffa på och lycka till med dagen!

Jag känner igen kampen eller tävlingen. Som jag ser det nu behöver jag ha "inte dricka eller dricka mindre" längst fram i tankebanorna hela tiden. Det ÄR en ständig kamp, och jag tror jag behöver föra den resten av livet. Vet hur enkelt det är att spåra ur. Samtidigt har mitt liv förändrats enormt av ren slump ibland, så att ta dag för dag känns bra. Jag vet ju inte om mitt liv ändras igen. Vore ju trevligt om man kunde planera in mirakel i livet, men jag har inte hittat något sätt för det än.

Så, mitt enda tips är "Hang in there!" En dag i taget. Varje dag är en seger.

Verkar ha vänt trenden med ökad konsumtion. Seger! Så långt räcker motivationen bra. Men nu då? Jag är tillbaks till där alkoholen funkar avslappnande men långsamt kommer fördärva min hälsa. Och min hälsa värderar jag märkligt nog rätt lågt. Den spelar ingen stor roll för mig. Den spelar dock roll för min flickvän, kanske kan hitta motivation där. Trist nog trivs jag rätt bra med mitt drickande så länge det inte går överstyr. De senaste lediga dagarna har det gått ett par vinare, vilket är för mycket. Men mycket bättre än katastrofdrickandet med sex vinare om dagen.

Dagens plan: måste fixa ett gäng ärenden inför semestern. Kommer kräva förmiddagen. På eftermiddagen måste jag tvätta och avsluta ett projekt. Hoppas det går ok med ren viljestyrka. Vet att jag kommer dricka vin under eftermiddagen, fokus får bli på "lagom" mängd. Behöver vara någorlunda fräsch i morgon.

Plan för i morgon: ett par saker till som behöver fixas inför semestern. Har även bokat träff med vänner under eftermiddagen, och där duger det inte att vara full. Kommer funka hämmande för mitt drickande. Behöver dessutom ordna lite saker inför träffen (om jag inte hinner med dem idag) och där duger det inte heller att vara full. Handlar dessutom om jobb med verktyg, så stadig på handen gäller. Minns fortfarande bror mins utskällning efter jag använt en kniv när jag var full - och skar mig samtidigt i alla fem fingrarna på vänsterhanden. Skar nästan av toppen på pekfingret, tejpade ihop det och vågade inte kika på det under en vecka. Toppen växte fast igen, men jag har fortfarande ingen känsel i den. Hör hemma i kategorin "Saker som är bra att undvika i framtiden". Är jag full när jag jobbar med somligt går skaderisken från mycket liten till mycket stor.

Drog iaf in lite pengar igår, så ekonomistressen är tillfälligt motad. Kommer ordna det fram till september som det ser ut nu. Behöver dock påminna mig själv om att INTE sätta mig ned och ta det lugnt och tro att det löser sig. Det gör det INTE om jag inte jobbar vidare. Så - mer pengar in får bli ett delmål.

Tänkte bara fråga om du gått tillbaka och läst ditt eget första inlägg, kan du fånga känslan du hade när du skrev det eller kan du minnas anledningen till att du valde att sluta ?
Kram ?

Hörs bra att du har förändrat ditt drickande, det är inspirerande att höra! Tycker du verkar jobba på väldans bra, så mer av samma. Tack för din berättelse.