Senaste kommentarerna i forumet

Tack, snälla rara ni som tänker på mig, det känns så skönt att ha er i ryggen som fina stöttor?

Helgen har känts lång av förklarliga skäl men nu är den snart till ända och vardagen tar vid igen.

I fredags blev det lite alkohol igen men bara för att stilla oron. Ingen bakfylla på den ringa mängden. Lördag och söndag helt vita och nu laddar jag om.
Jag ska banne mig nå de där 21 dagarna!!!
Hoppas nu bara att läkarbesöket på tisdag ger ett bra resultat.

Ha det gott alla forumvänner✌

Kramar ???

Varje fylla tror jag ska va den sista. Sen så efter flera månader så tror jag att jag är ”frisk” och jag krymper varje gång. Jag klarar inte se min mor i ögonen längre. Hela familjen är medberoende när jag är i dåliga perioder. Jag hat sagt till dom att dom ska hålla sig undan när jag är igång. Att jag förtjänar att vakna upp naken i ett dike, men jag förstår dom också. Vem vill att ens son sover i ett dike. Dom är tyvärr så medberoende att dom köper alkohol till mig om jag hittar på någon story. Men mina kompisar har tröttnat, får inte va med på fest om jag dricker. Det tycker jag är helt rätt!

Varje fylla tror jag ska va den sista. Sen så efter flera månader så tror jag att jag är ”frisk” och jag krymper varje gång. Jag klarar inte se min mor i ögonen längre. Hela familjen är medberoende när jag är i dåliga perioder. Jag hat sagt till dom att dom ska hålla sig undan när jag är igång. Att jag förtjänar att vakna upp naken i ett dike, men jag förstår dom också. Vem vill att ens son sover i ett dike. Dom är tyvärr så medberoende att dom köper alkohol till mig om jag hittar på någon story. Men mina kompisar har tröttnat, får inte va med på fest om jag dricker. Det tycker jag är helt rätt!

Hej Liten_7.
Jag har varit nykter i 30 år utan återfall. Då jag drack var min ångest vidrig, hemsk.
Slutade dricka då jag var 25 år.
Hade då druckit för mkt i 6 år.
Min kropp höll på att lägga av.

Jag blev inlagd för avgiftning. Fick dilerium och kramper. Hemskt.
Efter en vecka ville läkaren skicka hem mig.
Min sambo, numera make krävde en remiss till ett hem/ beroende boende.
Jag hade tur. Kom till EWA kliniken, Magnus Huss.
Väl där var ångesten hemsk, jag trodde att mitt liv var över. Leva utan alkohol?!
2 månader senare blev jag utskriven. Hade då haft korta permissioner.
Började arbeta dagen efter att jag kom hem, träna, äta rätt. Min man var mitt stöd liksom min familj.
Min ångest försvann redan då jag var på Ewa. Något sug har jag aldrig upplevt under dessa 30 nyktra år.

Nu har jag utmattning syndrom pga. Arbete o lite sömn.
Ångesten är tillbaka med besked.
Men det är absolut inte samma ångest som då jag drack.

Du klarar det här.
Sök all hjälp. En dag i taget.
Vill bara inge hopp.
Det går att bli helnykter och leva ett underbart liv.
Med full kontroll över dina tankar och känslor.
Alkohol kan som bekant simma så ångesten dämpas inte.
Kram

Hur länge kan ångest sitta i?? Känns som om jag i 15 dagar konstant gått med ångest. Tryck över bröstet, svettningar, ilningar, isande känslovåg som sköljer över en, hjärtklappning, stickningar i armar m.m. Kommer jag känna såhär för alltid numera??? Mycket beror på saknaden av min kärlek och ovissheten, att ej få vara hans... så är det. Jag vill vara hans.

Partner är nästan nykter igen, några folkisar till bollen.

Landar återigen i motivation. Vad är må bra?

Det har jag inte gjort, är alldeles för feg. Det är lixom den jag är tyvärr. Är 21år och är periodiskt alkoholberoende. Har mest troligt dragit på mig hjärnskador och fysiska åkommor, närminnet är som bortblåst och motoriken är som en 80årings. Men jag är glad om jag fyller 22 ?

Det där hörs inte bra, men bra att du tar dig ur det nu iaf. Har du funderat på att söka proffshjälp? Tar ett tag och mycket envishet (oftast) innan man hittar rätt. Annars är du inte vidrig - den som inte tar till flyktmekanismer när man kikar runtom sig är nog inte helt sund, tänker jag. Men det är jag det.

Fortsätt skriva, fortsätt med bra saker och försök bryta mönstret. Håller tummarna!

Nu är jag igång igen, hållt på sen onsdags, morgon till kväll, börjar nyktra till lite nu. Har druckit ca 24st 6,0% varje dag. Ska försöka bryta nu. Usch vad jag känner mig vidrig

Kan föresten tillägga att det känns extra jobbigt med kärleken eftersom jag totalt "överlämnade" mig till honom. Han är min trygghet, den som leder mig rätt och den som kan fatta bra beslut m.m m.m....

Det blev inte bättre igår... tyvärr. Hade lite sms kontakt med min kärlek men ganska formellt. Han verkar inte vilja veta av mig.... kan ändå inte sluta fundera på hur man ena dagen säger att man älskar någon, att den är ens livs kärlek m.m. och nästa vill man inte ha med personen att göra... men jag får skylla mig själv. Det viktiga nu är att jag fixar detta, sedan kan jag bara hålla tummen att han kommer tillbaka, att vi kan prata med varandra snart.

Hur har din dag varit idag?

.. går mot sitt slut. Helnykter dag såklart. Grattis Frankrike!
Så himla trött i två dagar, hoppas piggare i morgon. Har bokat en date med xet.. Så förvånad hon sa ja. Lite nervig innan morgondagen.. Hur gör jag? Ska jag vara avvaktande, eller på?
Det ger sig kanske. Positivt e ju att tankarna är på henne o inte på A..

Ha d gott alla ???

Tack för svar FinLisa! Det kan nog vara så att han är redo att prata ut med någon professionell som kan hjälpa honom ta itu med sin barndom och även förstå att han kanske aldrig kommer kunna vara "som alla andra" när det gäller alkohol.
Jag skrev såklart detta inlägget efter en kväll med mkt alkohol där andra klart la märke till att han blev mycket fullare än någon annan, han trillade av stolen och kunde inte gå. Två ledde honom hem så att han inte skulle skada sig. Jag var inte med på festen men dagen efter var det två oberoende av varandra som frågade om han har problem med alkohol så jag har inte så fel eller överreagerar så mkt som han säger att jag gör. Efter festen så sa jag i klartext vad detta gör mot vårt förhållande, men det är svårt att hitta balansen mellan hans och mitt liv då jag vill "rädda" honom och att vi ska ha ett bra liv tillsammans.

Jag kan inte få honom att ändra sitt tankesätt och han kan nog lättare ta till sig om det är någon utomstående som säger det han behöver höra.
Tack för lyckönskningarna och jag hoppas släktens historia med alkohol kommer sluta med honom och att mönstret äntligen bryts!

Med vänlig hälsning, Emma

Tack för svar FinLisa! Det kan nog vara så att han är redo att prata ut med någon professionell som kan hjälpa honom ta itu med sin barndom och även förstå att han kanske aldrig kommer kunna vara "som alla andra" när det gäller alkohol.
Jag skrev såklart detta inlägget efter en kväll med mkt alkohol där andra klart la märke till att han blev mycket fullare än någon annan, han trillade av stolen och kunde inte gå. Två ledde honom hem så att han inte skulle skada sig. Jag var inte med på festen men dagen efter var det två oberoende av varandra som frågade om han har problem med alkohol så jag har inte så fel eller överreagerar så mkt som han säger att jag gör. Efter festen så sa jag i klartext vad detta gör mot vårt förhållande, men det är svårt att hitta balansen mellan hans och mitt liv då jag vill "rädda" honom och att vi ska ha ett bra liv tillsammans.

Jag kan inte få honom att ändra sitt tankesätt och han kan nog lättare ta till sig om det är någon utomstående som säger det han behöver höra.
Tack för lyckönskningarna och jag hoppas släktens historia med alkohol kommer sluta med honom och att mönstret äntligen bryts!

Med vänlig hälsning, Emma

Nykter, trött, härligt! Jobbar som en galning denna helgen och nästa vecka blir likadan. Därför har jag liksom tappat skrivandet lite grann men det får vi ändra på.

Attack mot måndag, dag nr 8

Lycka till.

Ingen vill vara elak.

Ja, jag har helvita dar varje vecka. Dricker numera inte mer än 7 dar i rad. Eftersom kicken uteblir pga hög tolerans och för att undvika dille o kramp. Helvit i 3 dar.. sen igång igen. Senaste halvåret har jag dock lyckats utöka till 12-13 helvita dar. Har också valt bort starksprit o minnesluckor.
Dricker mest öl numera, o blir aldrig dretfull.

Ha d gott, kämpa på

använda detta. Man hjälper gifterna ur kroppen, vilket kan ta rätt lång tid

Detsamma och vi är nyktra trots fotbolls VM :-)

John

Dagens uppdatering för mig själv: har varit en rätt ok dag hittills. Planeringen har funkat så tillvida att jag inte är drängfull och inte riskerar bli det heller. Två vinare har gått ned under dagen, men jag har kommit ihåg min medicin, jag har ätit en del samt tagit en tupplur. Liksom att projektet är i princip färdigt, lite smådetaljer kvar men det sätter jag senare. "Grovjobbet" är gjort och jag kommer dra in lite stålars på det senare i veckan, liksom få käk och dricka efter jobbet. Gött!

Nu ska jag belöna mig med en pizza från ett av de bästa ställena i stan, sedan bara slöa med dumheter på Youtube.

Jo, vi är många som krigar varje dag. Jag tror just varje dag är det viktiga. Tankarna måste sitta där, längst fram i medvetandet hela tiden. Fast klarar det gör jag inte, mer än att jag skurit ned och fått (hoppas jag) koll på blackouter och extremfylle-grejer. Det var ett mål i sig, och nog mår jag bättre. Det är nog dags för nästa mål nu, att försöka ordna till en helt vit dag. Har jag inte haft på tre år, troligen längre. Inte för att jag varit full varenda dag, men det har alltid blivit något dricka.

Har du helvita dagar ibland? Eller kan du ordna det? Gör det inte för fort bara, kan vara farligt att sluta tvärt om man har ett kraftigt missbruk. Görs bäst i samråd med läkare. Beroendeklinik kanske är en bra start. Var beredd på att det där med att få hjälp kan ta tid, så sleva på tålamodet redan från start. Jag har periodvis haft det rätt tufft med lite olika saker, men med någon viljestyrka har jag betat av ett gäng terapeuter och psykiatriker. OCH hittat bra folk, där det funkar.

Har gjort som du i 6 år. Druckit från morgon t kväll i 6-7 dar. Sen avgiftning på egen hand, skakat o svettats o ångest.. Efter 3 dar dricka igen.. Så har karusellen snurrat på, antingen full eller abstinent. I höstas sökte jag hjälp på beroendeklinik. Nykter i 3 mån. Nu håller jag mig 14 dar innan dags dricka. Ska försöka hålla ut 21 dar nu. Min motivation är att umgås nykter m sonen. Ville bara med dessa rader att du inte ska känna dig ensam i eländet.
Här inne kan vi kämpa tillsammans o peppa varandra.
Idag dag 7.

Ha det gott ?

Att du är ensam....

Jag är som du, börjar dagen med dricka (det går ju inte jobba annars), fyller på vid behov på jobbet och fortsätter tills kvällen kommer.... lyckas ändå upprätthålla ett sk ”liv”..

Din kamp är inte ensam, men jag förstår dig helt hur jäkla meningslöst det kan kännas, för så fort man mår liiite bättre ja då finns det massor av anledningar att ”njuta av A” igen... sensmoral och stolligheter i hjärnan... för mig iallafall...

Har du en rejäl vilja så är jag övertygad om att det går! Kram

Starkt av dig att klara det själv, ännu starkare att veta att hjälp hade gjort det lättare. Du är ensam i din kamp utan stöd utifrån, men samtidigt är du inte ensam alls, vi är många som krigar på varje dag. Kämpa! Och Tack för dina ord!

Ja, ta hjälp. Själv lyckas folk sällan. Jag är nog inte bästa rådgivaren, kör själv just nu (men jag har inte direkt några alternativ och har inte samma missbruk som du). Fast att jag kör själv är inte helt sant. Skriver på forumet, läser, känner igen och har sökt hjälp. Det dröjer dock, så just nu är jag rätt ensam.

Men. Det går för andra och det kan gå för dig. Liksom för mig. Kör!

Min farmor har broderat ”saliga äro de korkade, ty det skola flyta när syndafloden kommer”, lite samma som din variant. Kanske ligger det nått i det..