Senaste kommentarerna i forumet

Huvudet på spiken, vad är jag själv beredd att göra. Jag vet inte faktiskt, och ärligt vet jag inte om jag är värd att må bra faktiskt.

Avslöjade allt mitt mörker för partnern igår, som har samma problem men lite annorlunda. Vilket jag ångrar nu, känner mig mentalt förföljd, fan vad sjukt det låter. Jag är så misslyckad och ledsen, patetisk självömkan. Ska snart iväg här... sminket sitter, LRL sitter som smäck, leendet likaså. Jag är en bluff som ingen gillar.

M

Så rätt FinaLisa. Skammen.
Jasmine, jag brukar också ljuga när jag vill nyktra till. Erkänner inte hur illa det är.

Jag har en djupt rotad skam redan från tidig ålder eftersom min pappa var periodare och mamma utvecklade alkoholism tidigt. När jag var 10 var min mamma alkoholist. Hon gömde sprit i mitt rum. Jag var tyst. Jag målade upp en fasad till omgivningen. Jag sa att mina föräldrar var nykterister. Det sa min pappa i sina nyktra perioder. Den andra svarta perioden som alltid kom, den fanns inte på riktigt, skammen, den ljög vi om. Jag har själv nu utvecklat alkoholism. Min skam från barndomen och min egen skam idag, gömmer jag med bra utbildning och jobb. Genom att vara reko, lojal, arbetsam, skötsam bygger jag en fasad för att inte visa min skam. Jag ska nog börja jobba med skammen genom att våga öppna upp min perfekta fasad. Lite. Kanske i nåt lägligt sammanhang. Är det i skammen lösningen finns? Om man vågar visa skammen? Kan man arbeta bort alkoholismen då? Är det den knuten som måste lösas?
Tack för era kloka tankar och för att ni ger mig insikter!
??☀️?

Sedan har jag missat skriva om det kanske allra viktigaste - motivationen till förändring. Varför har jag startat nu? Jag har ju vetat om mina problem länge, liksom effekterna de har på mig och mitt liv. Och ändå inte startat med att förändra något.

Liksom jag antar för flera andra så accelererade min konsumtion, och jag hade två dagar på jobbet där jag helt ärligt inte trodde jag skulle klara dagen utan att svimma. Det var något helt annat än baksmälla (vilket jag normalt sett inte får). Mycket obehagligt och det skrämde mig en hel del. Fixar jag inte jobbet så faller allt. Det är en del i min motivation. Den andra delen är att jag oroar och sårar min flickvän. Det är en sak om jag vore själv, där bryr jag mig rätt lite, men när jag ser hur min flickvän oroar sig, det går bara inte. Det är den andra delen av min motivation.

Vad jag vinner i övrigt på att minska min konsumtion ser jag som bonus. Jag tror och hoppas att jag är klar med blackouter och fyllesamtal/fylleskriverier. Det sistnämnda är ju hur pinsamt som helst...

Vilken intressant diskussion och ’twist’ på tråden !

Rent vetenskapligt/kemiskt är aspartam en aminosyra och därför en protein. Ev beroendeframkallande är den söta smaken, inte substansen i sej. Livsmedelsverket tar in EU’s lagstiftning om tillsatsämnen och kan inte klandras. Tillsatsämnen är ett otroligt och ständigt forskat område och jag personligen är mycket räddare för de mögelsporer jag får i mej om ett livsmedel tex inte innehåller tillräckligt med konserveringsmedel. De vanligaste konserveringsmedlem som vi betraktar som naturliga, citronsyra, askorbinsyra och pektin har alla e-nummer. Det är inget hokus pokus. Livsmedel som jag undviker är norsk odlad lax ( innehåller färgämnen tillsatta fodret - förbjudet inom EU och Norge behöver inte tillämpa hela EU’s regelverk ) och ägg från bur eller innegående höns av etiska orsaker. Köper gärna kött från Irland då kossorna betar gräs. Alkohol är en typ av socker och förbränns allra först av levern. Så om vi äter en stadig middag och dricker vin till stannar levern upp all annan förbränning tills dess att den processat alkoholen. Därför blir vi alkoholfeta...

Lät jag som syster duktig nu ? ?

Ang meditation har jag som sagt svååååårt att finna ro för det men det är ju det som är själva kruxet. En psykolog med KBT-specialisering lärde mej ett enkelt trick: mindfulness kan vara att koncentrera sej på ett sinne i taget. Jag sätter mej i en trädgård eller park, blundar och fokuserar bara på hörseln. Lyssna, bara lyssna och försök stänga ute tankarna. Intressant !

Tror annars att tidigare generationer var mer upptagna och bättre på att ’ha tråkigt’ än våra är. De hade en massa ungar, längre arbetstider och sämre ljus inne. Kvinnorna handarbetade, konserverade och tog hand om djur. Männen hade sina jobb, kanske en gård och en massa saker att laga och ta hand om. Vi har så tråkigt att vi tar husbilen till Ullared och shoppar eller slötittar på tv. Mycket med tid och tankar att slå ihjäl. Vi är arbetsdjur, genetiskt.

Bara några tankar, hoppas de inte lät för högtravande, det menade jag inte ?

Styrkekramar till oss alla

Vilken underbar, och nykter, semester du och barnen verkar haft! Så roligt att läsa!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Idag är för övrigt en lågriskdag. Ska jobba elva timmar och sedan byta om och träffa vänner. Blir nog en öl där, men inte mer. Inte illa pinkat!

Hej och tack för reflektioner!

Ja, den lilla a-djävulen känner jag till. Bra benämning det där. Och praktisk plan är bra, det brukar funka ok för mig att sätta möten lite senare på dagen, då dricker jag inte alls eller iaf mycket mindre.

Jo, misslyckanden får man nog räkna med - men jag ska analysera dem framöver och se vad som gick fel. Klarade iaf en kväll förra veckan, när jag kom hem fly förbannad. Där brukar det gå åt en del, men jag klarade mig på en flaska vin istf tre. Jo, en flaska är fortfarande för mycket, men tre är definitivt för mycket. Jag har även klarat av två högriskdagar i rad (när jag är ledig är högrisk). Jag körde på att späda ut vinet med hälften kolsyrat vatten, och det gick två flaskor vin per dag - istf sex flaskor. Fortfarande för mycket, men en rätt rejäl minskning. Som första steg ser jag det som rätt bra framgång.

Svettas gör jag över hela kroppen, när det brakar loss. Det verkligen rinner om mig.

Har funderat på vätskeersättning, men tar vitamineralpiller just nu. Och jag håller helt med om att ökat behov av att kissa inte behöver betyda att man druckit tillräckligt med vatten. När jag är på det så blir det många toalettbesök.

Jag tror det med att skriva sämre är abstinens, ja. Händerna darrar så jag inte har kontroll över rörelserna. De senaste två veckorna har jag dock bara upplevt det en gång. Har dessutom lagt till en tolkning av abstinens - det är en bra reaktion, för då har jag klarat att dricka MINDRE dagen före! Naturligtvis är abstinens inte bra i grunden, men det hjälper mig att se att jag gör lite framsteg.

Fallskador är helt klart kopplat till för mycket. Rätt nyligen vaknade jag upp och hade otroligt ont i svanskotan. Och minneslucka från dagen innan. Tror att jag ramlat och inte kom ihåg det.

Och för depressionen har jag i samråd med läkare ökat min dos medicin, till en dos jag tidigare haft. Hjälper en hel del, är aktivare nu och gör mer aktiviteter.

Trist att du är urdålig just nu, men testa igen! Så länge det finns liv finns det hopp! Jag håller tummmarna.

Ha det gott (eller så gott det går som jag brukar tillägga när folk inte mår bra)!

/P

Hoppas ni och alla andra får en bra dag idag! Ni gör i alla fall mina dagar bättre. Tack <3

Jag ska läsa ikapp om hur ni mår idag och skicka ltie kärlek i era trådar...

... det känns så bra att ha några vänner i cyberrymden som vet hur det egentligen står till med mig. Bara några ord hjälper så mycket! Jag är tacksam.

Hemma från min resa och appen säger 12 alkoholfria dagar, Det var så skönt att inte dricka under resan och jag är så stolt! Stolt för att mina barn hade en förälder som var 100% närvarande hela tiden och när jag dansade och gjorde "pinsamma" saker enligt mina större barn så var det inte pga alkohol utan bara för att jag ville "flippa" ur lite. Det gav många skratt... Visst, jag var sugen på att dricka flera kvällar för att "koppla av", men jag botade det med en tonic med lime eller några efterrätter från buffen. Jag rekommenderar verkligen en nykter semester!!!

En vän till mig skrev under veckan att jag borde unna mig vin och drinkar under semestern, att hen hade fått dricka alkohol med föräldrarna från det hen var 15 och att det är bra för barn att lära sig dricka alkohol som måltidsdryck med föräldrarna för att få ett avslappnat förhållande till alkohol. Jag skulle aldrig i livet låta mitt äldsta barn som är 15 år få dricka alkohol med mig till maten. Man ska inte lära barn att ha ett avslappnat förhållande till alkohol, man ska lära dem att vara på sin vakt mot alkoholen! (Tycker jag..). Jag var nykterist till jag fyllde 18 och det är inget jag ångrar precis. Tror att det är bra att börja med alkohol så sent som möjligt i livet (om man alls ska börja).

Jag läser här på forumet och blir så trött på att det ska vara en "issue" att inte vilja dricka, att det ska behöva en förklaring. Tror det provocerar människor för att de kanske själva önskar att de drack mindre eller att de inte vill att det ska finnas en nykter åskådare på festen där alla blir lite lulliga och "pinsamma". Jag har en vän som inte dricker sedan några år tillbaka och hon säger att folk är helt oförstående och försöker övertyga henne att åtminstone ta "ett glas". Men suck, låt alla få leva som de vill, vi måste ändå alltid ta konsekvenserna av vårt agerande.

Oj, det blev ett rörigt inlägg,men jag var tvungen att skriva av mig lite.

Kram till er alla idag!!!!

Vilket jobbigt besked, du har min medkänsla. Hoppas du har människor irl som kan stötta dig. Det kanske inte är så mycket till uppmuntran, men om det hade varit en långt framskriden cancer så tror jag inte att beskedet hade kommit på posten. Jag gissar att det är en lindrigare form och prognosen för prostatacancer är god! Jag håller tummarna!

Kom nu ihåg att alkoholen inte kommer att hjälpa dig, även om det kan kännas som en bra flykt när alla tankar blir för mycket. Jag håller på dig!

Många kramar till den Fina Lisa!!!!

Stort tack alla för era kommentarer! De ligger och värmer ”innanför västen” bättre än något annat...

Dag 3 avklarad utan dramatik (på a-fronten iaf). Men nu växlar utmaningen upp; dag 4 är svårare för mig. Dessutom har min man fattat galoppen, och dricker mycket mindre än vanligt. Naturligtvis bra för honom, för barnen och för mig.

Igår när vi åt middag, såg jag kag ett sällskap bredvid, där alla drack vatten. Och tyckte spontant att de såg så tråkiga ut! Fast jag satt där själv med mitt vattenglas och inte kände mig tråkig alls... bara hälsosam, fräsch och möjligtvis något irriterad på ungarna som bara vill äta samma sak hela tiden.

Men det gav mig en påminnelse av hur mycket av identitet/självbild/bild av andra det sitter i alkohol... inte så konstigt egentligen, mat och dryck hör förstås ihop med identitet och värderingar. Men det spelar ju mindre roll när det handlar om receptet på lasagne än när det handlar om vad man har i glaset. Iallafall i det här sammanhanget...

Tänkte på din kommentar John-Erik, om töntiga nykterister. Naturligtvis ”tycker” inte jag det ”i de översta lagren” i hjärnan. Jag var själv nykterist i ungdomen, och stolt över det. (Inte organiserad dock).
Men ändå - har jag den där bilden inom mig. Att folk som inte dricker, aldrig dricker, är tråkiga. Jag har varit medveten om den ett tag. Den har utgjort ett stort motstånd för mig, när jag har velat sluta/dra ner på a. Vem vill vara tråkig?
Jag har också märkt att de senaste månaderna, när jag lyckats att åtminstone dra ner, har den bilden blivit svagare/mer nyanserad. Jag har kunnat tänka på mig själv som en framtida nykterist, och ladda den bilden med en spännande rebell!

Hahaha! Avslöjade jag visst för mig själv vad jag skulle vilja vara! En spännande rebell!. Vem vet, jag kanske blir en världsomstörtande panternykterist!

Mot dag 4, på gott humör!

Tack igen, forumet och alla som stöttar!

Tråkigt att anledningen är att du inte mår bra... Det är hög igenkänningsfaktor på det där med att det hela tiden pågår en aktivitet i huvudet och att tankarna aldrig vill tystna... och att alkohol gör att man blir "lugn". Jag har provat meditation, men har svårt att hitta lugnet. Men, något som fugnerar är yoga som är fysiskt jobbig och gärna med avancerade positioner. Det kräver all din koncentration och det blir en lyckokänsla i kroppen. Fungerar säkert lika bra med något annat som kräver fysisk ansträngning och koncentration, typ klättring.

Om jag kunde vara ledig en månad eller två skulle jag åka till ett ashram i Indien- bra mat, ingen alkohol, kärleksfulla människor och ett "program" hela dagarna. Tror inte det finns en chans att tänka på alkohol där...

Många kramar till dig JE- du fixar det här!

... att jag har ett problematiskt förhållande till alkohol. Det är, precis som FinaLisa skriver, för mycket skam i det erkännandet. Men, i mina umgängeskretsar är det helt okey att säga att man vill ha en vit period för att man ska vara med i något lopp, ska upp tidigt dagen efter, har varit på en resa där det blev lite för mycket alkohol, är inne i en träningsperiod. Så det är vad jag säger när jag inte dricker... eller att jag får dålig sömn eller ont i magen av alkohol. Jag ljuger helt enkelt..

Kram till dig idag och skriv här så ska vi hjälpa dig att ta dig igenom helgen <3

JoYo,

Det handlar om skam.
Den generella synen på alkoholister är så djupt rotad och så svår att frigöra sig ifrån.

Det är skamligt att vara så svag att man kan bli beroende.
Människor föraktar svaghet och vill inte erkänna sin egen rädsla för att hamna i beroende.

Jag själv vill inte avslöja mina missbruksproblem för omgivningen då jag skäms för att min fasad skulle rasa.

Så jag har en dubbelmoral där, å ena sidan beundrar jag människor som går ut i offentligheten med sitt beroende.
Å andra sidan så känns det jobbigt att smyga med att jag själv tillhör gruppen.

Men återigen handlar det om något slags förakt mot svaghet som är så universellt.
I media ser vi lyckade människor, vi ser ytliga vackra fasader och blir omedvetet eller medvetet påverkade av all reklam som omger oss.
Därför blir det också en sådan frontalkrock med hur alkohol framställs i media. Där är den så tjusigt romantiserad och normaliserad (precis som tobaken var för några decennier sedan.)
Egentligen helt sjukt.

Men tack och lov att det finns forum som detta. För här accepterar vi varandras svagheter, vi vet hur svårt det känns att falla ännu en gång men att det går att resa sig.
Det går att bli fri från beroendet, vi läser många historier här som bevisar detta.

Så det gäller att inte ge upp!

Godmorgon alla forumvänner?
Hoppas ni får en skön och nykter torsdag.
Kramar ???

Hej Benguela, ja det känslan kommer man långt med. Gäller att va försiktig tror jag när det kommer en motgång eller jobbig dag.

Jag tror att risken ligger för mig på att inte kunna säga nej om det typ blir AW eller så.

Idag blir det inte så mycket mer tankar, helt slut efter jobbet. Ska börja läsa igenom andras trådar till helgen. Är säker på att det finns mycket tips och trix.

God natt där ute
Dag 4 klar ?

Självklart är genetiska faktorer den viktigaste delen.
Om man hade detta klart för sig innan man började tuta i glaset så hade det varit
väsentligt enklare.
Är man känslig som person så är man mer sårbar för A sannolikt.
Men som sagt gener är av hög vikt. Vi förstår varandra Ron.

//John

Då fortsätter jag med l-glutamin ett tag till. Ska läsa mer om det.

Så nu är dag 4 avklarad. Jag känner mig piggare och klarare. Men livrädd!! Middagen på fredag och lördag! Jag funderar på att antingen låtsas dricka (ha a-fritt i glaset) elle att säga som det är. Medan jag skrev förstod jag att det lättaste och rätta är att säga som det är. Rakt ut! ”Jag kan inte dricka normalt längre, jag mår dåligt av alkohol!”
Om jag bara står ut dessa kvällar! Hjälp!
Egentligen vet jag att jag har jätteroligt på fester mm när jag är nykter.

Läste nyss i en bok ”12 livsregler, motgift mot kaos” att alkoholisten mår bra endast då promillehalten i blodet är stigande! Vilket innebär att man måste fortsätta dricka för att ”må bra”. När man slutar, planar inte bara promillehalten ut och börjar sjunka utan kroppen börjar producera gifter medan den bryter ned etanolen som konsumerats. Man börjar känna abstinens eftersom de ångestsystem som var undertryckta under ruset börjar hyperreagera. Baksmälla är abstinens som alkoholister ofta dör av. För att hålla kvar ”den varma glöden” av ruset och mota bort den obehagliga baksmällan måste den drickande fortsätta dricka. Så när ”medicinen” (a) orsakar sjukdom (alkoholism med alla dess följdsjukdomar) har en positiv feedbackloop etablerats.

Så, man ska inte ta det första glaset. För då måste man ta så många att man somnar. Och vaknar med abstinens. Oh vill dämpa den med ett glas. Som blir så många att man somnar. Loopen är igång!

Så, hur i fanken gör vi för att FATTA det här och faktiskt inte ens ta det första glaset? Jo, genom att VÅGA erkänna direkt i sammanhanget eller redan innan att man är alkoholist. Man har ögonen på sig, man är räddad undan frågor, alla accepterar nykterheten. Kanske tillochmed respekterar ens sunda val.

Men HUR VÅGAR man erkänna? Vad är man rädd för? Och varför bryr man sig om de få som inte skulle respektera en?

Såklart Du är förlåten ✌
Kram?

Jag tror vi förstår varandra rätt bra och att det faktum att vi lever i ett prestationssamhälle med höga krav och förväntningar på oss att leva ett lyckligt och lyckat liv. (Vad det nu är) De sociala medierna målar upp en falsk fasad över vad som är det "perfekta livet". Vi måste uppnå så mycket, i detta enda liv, för sedan är vi alla döda.
Det räcker inte med att säga att det finns ett sug eller ett beroende. Det kan finnas genetiska orsaker. Att vissa har med medfödd sårbarhet och fastnar lättare. Tragiska barndomsupplevelser som inte är bearbetade? Ska vi tala psykoterapi? ;)
Att jag fortsätter som jag gör det är att belöningen väger tyngre än ångesten. Just nu.

Det går kanske att besvara men inte utan att lägga in ett antal frågeställningar.Är kanske inte rätt person att besvara detta Ron.
Först tror jag att man måste gå tillbaka till barndomen och nollställa hela systemet. Vad tyckte man om som barn?
Hur var det då? Jag var i alla fall lugnare trots trasslig uppväxt, men mådde bra hos mormor där jag var ofta.
Jag är ganska övertygad om att konsumtionshysterin gör oss sjuka.Utbudet idag och alla tillsatser som finns gör oss sjuka.
E-nummer m.m. Allt var renare då. Pratar 60-70 tal nu. Flamskyddsmedel i datorer (brom) går rakt in i Sköldkörteln m.m.
Vi har också en ökad stress p.g.a. att vi hela tiden skall prestera, att ha råd med dyra saker m.m.. Detta skapar en ångest som måste dövas med diverse
saker, däribland socker, A, m.m. är själv inne i ekorrhjulet som triggats av denna hysteri.
Mina morföräldrar upplevde jag som lugnare och mer stillsamma rent mentalt.Lyckligare kanske?
Jag tycker också att livsmedelsverket bl.a. tar ett för dåligt ansvar för det som tillåts i form av tillsatser.
Man vet helt säkert att bl.a. aspartam som är ett sötningsmedel som är lika beroendeframkallande som socker.

Finns säkert mycket annat men i ett samlat begrepp: Stress är en viktig del tror jag.

//John

Ja då är ju även de nikotinberoende och sockerberoende "sjuka". Alla som har någon form av beroende är då "sjuka".

Beroende, alkohol är ju som bekant beroende framkallande drog.. precis som nikotin o heroin. Det vi här så ofta beskriver som "sug" är ju hur beroendet kan yttra sig. När vi väl blivit beroende är vi i ngn mening "sjuka" och dricker trots vetskapen om dess förödande följder...
Detta är väl självklarheter.. Så jag tycker inte det finns anledning att försöka hitta andra orsaker

Det var absolut inte meningen
Förlåt

Varför gör vi sådant som vi vet inte är bra för oss långsiktigt? (Kanske är detta en filosofisk fråga?)
Varför äter vi godis, dricker läsk och intar enorma mängder socker? Varför röker människor? Tar droger? Dricker alkohol?
Allt detta som vi ju är medvetna om inte är bra för oss, utan endast gifter som leder till ohälsa? Trots vetskapen, varför fortsätter vi?
Skulle gärna vilja ha en reflektion kring detta, ställt frågan förr på forumet men aldrig fått svar. Går det att besvara?

Måste påpeka att jag inte tycker det är vidare shysst att skriva i forumet att du just nu sitter och dricker vin.

Det kan trigga igång andra här inne.
Hoppas du förstår...
Ha det bra?