Senaste kommentarerna i forumet

Jadu, nog är det mycket att fundera på. Mycket som förändrats samtidigt som livet ändå är detsamma. Nu när man ser saker ur ett nyktert perspektiv så får det ibland en annan innebörd. Oavsett så får vi nu möjligheten att ta itu med det, nu när inte all tid läggs på att vara full eller bakfull, och förhoppningsvis finns där en väg som är ämnade åt oss.

Vill även passa på att önska dig en riktigt fin och vit midsommar ihop med din familj.

Stor kram!

Det kör vi på Granit. Det är ju samma sak för mig, det kommer gå åt helvete här också så är det bara. Därför låter vi bli.

Idag har jag varit utan alkohol i 10 veckor!!! TIO VECKOR!! Det känns stort, det känns som en evighet men det har gått fort.
Efter mitt senaste återfall så är det som att hjärnan har programmerat om sig, förut så kopplade hjärnan ihop alkohol med den där skönt känslan som infann sig, all glädje och hur roligt man hade när jag fick ett sug eller ja, alltid när jag tänkte på alkohol så var det den bilden som kom upp automatiskt. Men nu den senaste perioden så har hjärnan inte alls tagit fram den fina bilden utav drickat. Nu tänker den automatiskt på hur trött jag blir, hur mycket saker jag gör som jag ångrar, hur jag inte kan sluta innan jag däckar framåt morgonen, hur jag sedan ligger i sängen två dygn och skakar och är oerhört törstig men inte kan dricka något för att jag bara kräks upp det. Hur jag inte kan äta något, vilka problem jag får med magen, hur fult håret blir, hur röd jag blir i ansiktet och framför allt vilken ångest jag får.

Mitt drickande har varit destruktivt i flera år och jag har inte fattat varför hjärnan automatiskt romantiserat alkoholen så grovt när jag stått i valet och kvalet att dricka eller inte dricka. Men nu, äntligen, verkar hjärnan hänga med och förstå sanningen om vad som egentligen sker om jag dricker. Och när man vet vad som väntar så finns det absolut ingenting som lockar med att dricka. Jag har ju tidigare medvetet tänkt och intalat mig själv att det blir ett helvete när jag dricker men någonstans i der undermedvetna har den förskönade bilden legat och den har vägt tyngre eftersom det är den tanken som min hjärna trott på.

Herregud så rörigt det blev i detta inlägg men men, det kan inte bli bra jämt. Jag är nöjd och stolt över mina 10 veckor. Fortsätter hemskt gärna att vara nykter ?

Saknar dig och dina reflektioner här på forumet. Hoppas allt är bra med dig!

Kram

... och det finns inget enkelt svar. Sök hjälp om du kan (vårdcentralen, AA). Själv har jag valt att inte berätta för någon så jag kämpar mot alkoholen med hjälp av forumet. När det gäller undvika systemet så är det en fråga om viljornas kamp- du mot alkoholen. Sen kan du försöka hitta strategier som att undvika att passera systemet, hålla dig sysselsatt tills det stänger etc.

Tyvärr inte de bästa råden, finns de som kan ge dig mycket bättre råd här på forumet! Ville mest skriva något så att du känner dig välkommen och förstå att du inte är ensam om det här problemet.

All choklad igår gjorde att jag vaknade med ont i magen, men jag hade inget grus i ögonen och ingen huvudvärk. Så, ja, FinaLisa, idag är jag nöjd, starten på min femte helvita dag..

Behövs mycket fokus. Det som kräver hela hjärnan är också vilsamt för hjärnan?

De första dagarna kan vara så otroligt svåra, speciellt om man inte får ut de fördelar man förväntar sig. Förbered dig på att de fysiskt fördelarna kan ta tid, tex kan det ta ett tag innan sömnen stabiliserar sig och tröttheten under dagen kan bli enorm. Men du, i slutändan är det SÅ VÄRT DET! Fortsätt kämpa!

Att nysta i allt elände man ställt till med när man varit berusad är ... Ja du vet. Jag förstår att tanken på ännu en flykt ut i alkoholdimman dyker upp men glöm nu inte att de är det så ställt till allt elände från början! Vi på forumet brukar prata om att man ska "spela hela filmen". Så när tanken på de första glaset och den härliga avslappnade känslan kommer så ska man ta det ett steg vidare i huvudet och komma ihåg/se den efterföljande fyllan, oredan man ställer till med och bakfylleångesten dagen efter.

Vaknat nykter, wow, känns bra. Var lite små-tufft i går och i natt har jag drömt om den fantastiska man som jag tyvärr drivit på flykt från mig. Jag är lite rädd att ju mer jag inser vad jag ställt till med, desto svårare kommer det vara att avstå från a. Oavsett hur svårt det är, så ska jag ge mig dessa 30 vita dagar, min kropp behöver det hur som helst. 29 dagar kvar.

Idag är jag nykter! ???

Jasmine vad fint att de inspirerar, det gäller verkligen att samla på sig all energi man kan under de bra dagarna!

IronWill om du har ork, lust och tid får du gärna kolla upp boken, sådant intresserar mig väldigt mycket.

Dag 19 ser ut att gå i ensamhetens tecken, eller ska jag säga självsamheten? Självvald ensamhet. Det blir bra. Hade så otroligt gärna velat åka hem men så blir det nu inte. Istället tänker jag passa på att njuta av stillheten, eller av att kunna ta dagen som den kommer. Kanske läsa en bok, kanske se en film, kanske räkna lite matematik. Det enda som är säkert och planerat är nykterheten. Så ja IronWill, idag är jag nykter!

Att du tog tag i dig så snabbt, då blev fallet inte alls så högt och ångesten fick aldrig fäste. Skönt?

Ska faktiskt testa en dagbok här i min tråd från och med idag.
Nu är det tidig morgon och ljusare än så här blir det inte denna tiden för nu vänder det igen.
Midsommar imorgon.????

inger mycket hopp om att det faktiskt kan bli mycket bättre utan alkohol. Mer energi och livsglädje. Kanske är så att man bedövar kroppens vilja att röra sig med alkoholen, och med rörelse kommer mer energi. Skönt att du fick en sån dag!
Bläddrade i din tråd och såg att du är eller i alla fall känner dig introvert. Har läst några böcker på sistone på det temat som beskriver alla fördelar med att vara det. Mkt intressant läsning. Kan inte komma ihåg vad de hette på rak arm men är du intresserad och har ro till läsning så kan jag kolla. Jag är hobbyintresserad av psykologi så jag läser rätt många självhjälpsböcker, även sådana som inte är direkt applicerbara på mig själv.
I morgon är du nykter också, tror jag :)

Läser en massa berättelser, vill gärna heja på men det sitter lite fast. Tror inte riktigt på mig själv än, jag är så svag mentalt just nu. Är så förbannad på mig själv att jag inte tagit tag i detta tidigare, min relation har jag supit bort totalt.... hur kunde jag låta det hända? Vad är liksom mitt problem, jag är ju smart i övrigt och har haft ett bra jobb där jag var högt uppsatt chef. Men att kontrollera mig själv verkar stört omöjligt?! I kväll är jag inte vän med mig själv... men jag är nykter. ??

Du kommer vakna jättenöjd imorgon trots ovikt tvätt och disk...för du lägger dig nykter!
Kram?

Det är sådär, inte helt a-fritt men ingen större mängd. Har köpt a-fria öl till midsommar.
Har planerat helnyktert från och med imorgon.
Du mår bättre imorgon för du är helt nykter idag???

Är allt bra med dig? Kram?

Antagligen att flytta från min sambo. Vi drar ner varandra, hur vi än gör så går ingenting framåt. Jag vill mer än honom, han är mer fast i alkoholen än jag, kommer aldrig kunna "rädda" honom.
Sen är vi så olika, jag kan inte förklara riktigt, men han är så "enkel". Jag är mer sådär att jag tänker, analyserar, funderar, vill diskutera. Han vill ärligt talat bara jobba, dricka och sen inte så mycket mer. Vår relation är inte alls utvecklande.
Men sen är jag så otroligt beroende av honom. Jag har under årens lopp satt mig i skuldfällan hos kronofogden. Träffade honom, sa upp mitt hyreskontrakt och sålde allt jag ägde, flyttade hit. Det jag har kvar är hästarna som betyder så otroligt mycket för mig, dom står dessutom skrivna på honom. Om jag flyttar - ärligt talat - hur får jag ihop allting? Den ena hästen är jag beredd att sälja men den andra är min allra bästa vän, min trygghet. Säljer henne aldrig! Har inte någon som kan gå i borgen för en lägenhet, tidigare hade jag min pappa men han är gammal, skruttig och halvdement.
Jag har målat in mig i ett hörn. Vet inte vårt jag ska ta vägen och hittar ingen lösning.

... och mår inte alls särskilt bra. Disken står kvar efter middagen och tvätten ligger ovikt. Men, jag är nykter iaf?

Hur går det nu efter helgen? Och hur könns det inför midsommar?

Det gäller att njuta och samla energi de bra dagarna! De sämre kommer med all sannolikhet?. Blev inspirerad av ditt inlägg- tack! Själv tröstäter jag choklad i soffan, men får njuta av att vara nykter iaf.

Din ensamhet berör mig. Antagligen för att jag är orolig för att vara ensam själv, som min mamma alltid varit. Vad roligt att du fått kontakt med en gammal vän! Som dessutom varit orolig för dig. Jag tycker att du har insikt i hur du vill ha det. Och du har ju inte alltid varit isolerad så jag tror att du har det i dig att starta om med nya eller gamla vänner. Men hur tänker du kring att ta dig dit? Vad kan få dig att bryta din isolering och ta nästa steg?

Sömnen fortsätter att vara problematisk. Brukade vara känd för min förmåga att (även nykter) kunna sova tungt och vart som helst, så det är jobbigt att sova som prinsessan på ärten.

Annars, ja... lyssnade på 28 day alcohol free challenge som ljudbok. Trots att jag nu klarat längre än det så hade de väldigt många bra budskap och tankar som jag tog till mig och jag kände mig starkare av att lysna på den. Dock lite kluven till deras relativt dyra modell om man vill vara med på 1 year.

Blev satt i en situation där jag behövde sticka ut genom att inte ta en öl. Var mycket jobbigare än jag trott och jag fick verkligen jobba på att se ut som det var helt naturligt. Jag hade inget ”giltigt” skäl i den situationen och jag kände inte de andra speciellt bra och hade ingen lust att ta någon diskussion om det. Dock var det ingen som gick in på det närmare än besvikna jaha (inbillar jag mig iaf).

Gått ner ganska mkt i vikt. Var inte direkt överviktig förr men jag klagar inte. Inte bara alkoholens frånvaro utan den ökade energin som medfört mer träning och promenader.

Jag funderar mycket på vad jag ska säga till folk i min omgivning. Har berättat för familj och nära vänner, men jag tänker på kollegor och folk i perferin. Jag vill helst inte diskutera det eftersom det är mellan mig och ölen (mest ölen). Jag skäms inte över det specifikt men jag vill, pga min fobi, helst inte vara huvudföremål för en bred diskussion och behöva bli granskad efter tecken på exakt hur stora problem jag haft och annat eftersom jag säkerligen kommer att inbilla mig 30% extra blickar på det. Så kan jag inte slappna av och så blir det än mer mödosamt att socialisera med folk jag inte känner väldigt bra.

I övrigt är det väl en del fokus på att klara midsommar nyktert. Att jag klarar att vara nykter är jag övertygad om. Men att klara av att inte låta avundsjuka på de som dricker, och eventuella kritiska kommentarer göra mig på dåligt humör är en annan sak. Tänkte jag skulle fokusera på barnen, de vet ju inget annat men har kul ändå.

Jag har säkert mindre fysiskt sug än flera andra här, vilket jag såklart är tacksam för. Det kommer och går, men det stora problemet är nog inte varje gång jag inte dricker utan mer ett helt liv utan alkohol som är overkligt. Jag tänker/funderar/grubblar ganska mycket vilket antagligen är vad som gör mig deprimerad emellanåt, det är både en styrka och en svaghet. Och nu är det plågsamt eftersom jag inte har min trogna ”shut-up-brain-liquid”. Kanske skulle ge mindfulness en chans (till). Men varje gång jag testat hittils så har jag inte ens märkt att övningen är slut för jag har tänkt på annat.

Slutligen, jag kommenterade någon annans minskade sexlust i en tråd, men har nu märkt att jag faktiskt också blivit mindre intresserad av sex över lag. Alltså intresset har minskat även jämfört med tidigare nyktra dagar. Absolut inte så att det blivit ett problem men det har definitivt minskat. Varken bra eller dåligt men det är för mig en intressant observation, hoppas det inte minskar mer bara.

Hoppas ni alla får en nykter men trevlig midsommar! Jag hoppar in under midsommarafton för styrka :)

Sitter här med gråten i halsen. Fick precis kontakt på FB med en gammal väninna - vi kan inte hörts på minst tio år. Hon och hennes man var och hälsade på mig då när det begav sig. På den tiden var jag gift, med en annan alkis. Och jag var inte bättre själv. Besöket flippade ur, vi blev kanonfulla och våra gäster hade inte alls roligt ? Dom åkte och jag har inte hört av dom sen dess. Tänkte att den här relationen har jag brännt, la locket på och valde att "glömma".
Nu har hon letat upp mig, tagit kontakt. Berättat att hon blev orolig, tänkt på mig och känt att hon måste leta upp mig för att kolla att allt är bra med mig. Vill gärna träffas nån gång och ta en fika.
Det finns ju faktiskt folk som bryr sig, blir så rörd! Någon har faktiskt tänkt på mig - hur jag mår. Inser att min självkänsla nog är på botten, jag är inte ens värd att bry mig om. Och nånstans där har jag totalisolerat mig, helt säker på att ingen vill vara med mig ändå.
Jag har inga väninnor, inga jag umgås med. Men på jobbet har jag en tjej som jag äter lunch/pratar med varje dag. Hon brukar också säga att hon är orolig för mig. Det slog mig precis just nu, nu när jag tänker efter, men jag är så ovan. Jösses, jag har ju folk runt mig, även fast det just nu bara är två, som genuint bryr sig. Det slog mig med full kraft. Vill bara krypa ihop i en liten boll och gråta för jag blir så himla glad/tacksam. Det blir så klart och tydligt - så här ska inte mitt liv vara!!! Det finns något annat, något positivt där ute. Och kanske är det dags att hålla fast vid det? För min skull för en gång skull.
Kram på er!

Läste igenom din tråd. Så otroligt bra kämpat. Det här kommer du klara. Känner igen mig massor och just velandet gör ju en galen men känns som man inte kommer undan. Det är min erfarenhet också att det är livsfarligt att tro att man är "botad". Det där suget verkar kunna slå till med oanad kraft närsom.
Det som jag tyckt funkat bra är en dagbok. Jag skriver varje dag hur det känns och går. Och skriver om jag druckit alkohol. Sen har jag kunnat se mönster och kunna se när risken för sug verkar komma. För min del typ onsdagar och om jag ska på nån resa. Då kan jag förbereda mig som sjutton inför de riskdagarna.
Även AA har hjälpt mig massor även om det var ett stort steg att våga gå dit. Det finns jättefina kvinnogrupper (beroende var man bor). Lite som forumet att få känna sig mindre ensam och höra fler i samma situation. Och väldigt peppande hur bra det löser sig för de flesta. Även om det är ett jädra velande och en kamp.
Lycka till. Så skönt att bli fri från alkoholen.

Vad bra och starkt att du tar nästa steg och skriver på forumet. Det visar verkligen att du är redo och vill må bättre. Det finns inget värre än att vara ensam med sin skam och tro att man är ensammast i världen. Finns så många av oss med samma situation. Skönt att få pepp och stöd och få känna sig normal.

Känner igen mig mycket i det du skriver och hade/har samma beteendemönster. För min del har jag lång väg kvar men har lyckats ta mig ur det värsta (tror jag). Tycker dagbok är ett bra verktyg och forumet. Motion förstås och jag har också gått på AA möten som har varit jättebra även om jag var livrädd att ta det steget.
Lycka till och fortsätt skriva. Så skönt att slippa alkoholen.