Senaste kommentarerna i forumet

De där vanorna..
Tvättstugan på fyllan för att det är roligare så. ?
För egen del hade det gått så långt att jag var rädd för att göra saker nykter här hemma för jag hade alltid druckit samtidigt när motsvarande saker skulle göras. Ganska sjukt att det kommer rädsla in i bilden för att man ska ta sig för att göra saker.

Skönt att du joggar och direkt ser vinsterna av det! Dels frisätts endorfiner så du mår bra på riktigt och sen sover du gott också.
Grymt jobbat med 17 dagar!

Är även ett problem för mig så där har jag inga råd. Sover någorlunda när jag tränat hårt men de klarar jag inte av att höra varje dag.

Hur går det annars?

Är även ett problem för mig så där har jag inga råd. Sover någorlunda när jag tränat hårt men de klarar jag inte av att höra varje dag.

Hur går det annars?

Igår var jag till läkaren för att utreda det jag tror är pms symptom. Det trodde läkaren också men vi tog lite prover för att utesluta andra möjliga orsaker. Om provsvaren kommer tillbaka negativa kan jag välja att börja behandla med antidepressiva. Jag vet inte riktigt hur jag känner för det, men det hade varit väldigt skönt att bli av med det här återkommande mörkret. Självmedicinering med alkohol är inte längre ett alternativ!

Var ute och joggade igår. En kort men hård runda. Somnade som en lam stock på kvällen och sov relativt bra under natten. Vaknade nog bara fyra gånger vilket är bra för att vara mig. Kanske håller sömnen på att vända nu.

Idag, dag 17, är det tvättstuga som gäller, efter jobbet. Ännu en av alla de där tillfällena då jag gärna hade haft en kall en att smutta på mellan varven. "För att de blir roligare då". Denna gång är det inte ett alternativ. Denna gång håller jag mig nykter.

Jag vet att du har rätt men det är just det svåra att erkänna för sig själv, i första hand, att man inte är den man skulle vilja vara.
Jag tycker om din idee med 90 dagars challenge. Jag hade faktiskt varit helt nykter i över tre åt innan jag fick mitt senaste återfall. Förra gången funkade det fint att bara sluta från dag till dag då mitt hjärta slutade slå och jag nästan dog av alkoholförgiftning. Jag vet att jag aldrig borde ta den där snapsen på julfesten men nu blev det så och sen dess kan jag bara inte sluta. Det har gått över två år sen dess. Jag har försökt men misslyckats varje gång. Jag vet att jag måste svälja stoltheten och fixa den hjälp jag behöver. Just nu är det en dag i sönder. Satsar på en nykter dag imorgon.

Min fråga kvarstår. Någon som vet i fall man kan vända sig direkt till beroendekliniken eller måste det ske via VC?

Justera bilden av dig själv. Ingen är perfekt och du behöver inte säga till vänner och bekanta direkt om du inte vill. Du kan säga att efter att det blivit mycket ett tag har du hoppat på 28 day alcohol free challenge eller 90 day challenge, eller bara att du vill ha en vit period ett tag. Sen kanske du upptäckte att det var så fantastiskt att du fortsatte. Men sen är det inte bra att ljuga för sig själv. Acceptera att det är en av dina många många sidor, och just den här är något du måste jobba aktivt med. Men försök svälja stoltheten det är nog vanligare än man tror och med den alkoholkultur vi har så står nog många fler på tur. Du behöver inte föreställa dig på parkbänken för det och ingen läkare eller vän kommer att tro att du just suttit där heller. Visa alla styrkan nu och insikten och viljan att bli bättre, det kommer nog snarare ge dig fler plus än minus. Håll ut!

”Har jag precis låtit en annan människa ta beslut om hur jag ska leva mitt liv?” Dessa ord fastnade hos mig och jag tänker, så rätt och så klokt. Flyt med ett tag, ta medicinen som de säger och du, ensam är långt ifrån stark när det handlar om att förinta beroendehjärnan. Den delen vill absolut inte att någon annan skall styra. Den vill klara det själv och styra fritt... Att sträcka ut en hand och be om hjälp är ett stort steg.
Jag levde länge detta dubbelliv med det skötsamma livet utåt men med ett kaos på insidan. Jag kraschade brutalt till slut och fick hjälp att ta mig ur skiten. Just detta som du skriver att faktiskt släppa den egna viljan och faktiskt göra som någon annan säger blev min räddning.
Det krävs mod och jag tycker att du ska vara stolt över dig själv.
Kram
Ellan

Just känslan av skam och misslyckande är värst. Att jag måste erkänna framför andra att den fasden jag visar upp stämmer inte riktigt med verkligheten.
Jag har lyckats hålla mig ifrån a idag. Köpt mig en juice och tagit en promenad. Just nu känner mig kallsvettig och darrig, antar att det är helgens dos som ska rensas ur kroppen.
Tack för era ord och det stärker att veta att man inte är själv.
Kan man vända sig direkt till ett beroendecentrum och skippa VC? Jag tror det skulle kännas lättare.
Jag har dessutom fått ett meddelande från en kompis som ska åka över gränsen för att fylla på barskåpet innan midsommar...jag har låtsas att inte ha läst det bara för att jag inte vet vad jag ska skriva.

Jag håller med IronWill och Granit, att vara för glad i a är inget att skämmas för. Det är bara att bita ihop, boka läkartid på vc och sen berätta hur det är. Det där med att bita ihop och svälja förnedringen tyckte jag var värst. Man vill ju inte vara misslyckad. Men när du väl gjort det så känns det mycket bättre. Så kände jag i alla fall. Min vc skriver inte ut antabus för hemmabruk, utan du får gå ner 3 gånger i veckan och ta din dos där under kontrollerade former (och samtidigt prata lite med personalen). Ett bra koncept tycker jag. Att äta antabus hemma funkade inte för mig. Kämpa på, gå ner på vc och berätta. Det kommer att gå bra och du kommer att känna dig starkare när det är gjort. Själv kände jag mig lite stolt efter att jag gjort det.

Allt du erkänner är ju att du är en fighter med aptit på ett bättre liv. Vem som helst från vilket samhällsskickt som helst kan åka på den här sjukdomen. Se det som att du har en grym styrka och insikt i stället.

Jag fick förklaringen av min terapeut efter en diskussion om dosering osv:
Då Antabus precis som alkohol har inverkan på levern så inleder man med ett leverprov just för att se hur den ”mår”. Efter en tid tas nya prover, vad jag förstått relativt regelbundet.
Jag förstår dig så väl med den motvilliga känslan av att prata med en fysisk läkare om det här, men för de flesta läkare är det nog i samma klass som att skriva ut antibiotika. De gör det på regelbunden basis och har inga förutfattade meningar.
Att du faktiskt vill börja med Antabus tyder på en rejäl vilja och en bra portion jävlar anamma.
Sov på saken, men det är verkligen inget att skämmas över.
Skriv mer, om du vill, så ska jag försöka svara efter bästa förmåga.

Hang in there!

Online Läkaren har skrivit att jag måste gå till en riktig mottagning och träffa en fysisk läkare för att få mitt recept (som han skulle ordna imorse). Jag pallar inte. Jag går aldrig i livet till en riktig mottagning och erkänner där att jag är beroende av alkohol.
Gick hem efter jobbet och låste in mig. 61min innan dom stänger bolaget...ska hålla mig inne och gå och handla lite mat sen.

Det är en hel jäkla vetenskap det där - och fruktansvärt intressant.

Naltrexone i sig självt hindrar varken sug eller drickande, men Sinclair-metoden SKA fungera så att man tar ett piller (50mg) och väntar en timme, SEDAN dricker man. Efter 3-4 månader ska drickandet sakta börja avta av sig självt.

Naltrexone Vitaflo, som vi har i Sverige, är filmdragerade, så man får bryta av dem på mitten och ta bägge halvorna, eller vänta 1.5-2 timmar.

Risken med den metoden är väl just att kicken uteblir, och att man därför slarvar med att ta sitt piller.

Sinclair-metoden rekommenderas INTE till människor som lyckas vara nyktra av sig själva, men har du inget bättre för dig så kan du ju läsa The cure for Alcoholism - Roy Eskapa medan du ändå tänker på saken. Det finns mycket intressant där, även ur ett nyktert perspektiv.

Om du lyckas vara nykter då tycker jag att du ska fortsätta med det - risken finns att du är en av de 22% det INTE fungerar för - och då har du fastnat i beroende igen helt i onödan. Håll dig nykter, käka B-komplex och L-glutamin mot suget, och lycka till :)

Tack för svar. Spännande det här, å känns som att jag gjort något mer nu än att bara tänka för mig själv. Jag är grymt bra på att analysera mig själv och vet vad jag bör göra om ditten å datten, men likförbannat låter jag mig själv förfalla till något jag aldrig trodde skulle vara möjligt. Har ju alltid tänkt att jag ska då aldrig bli som min alkoholiserade far, med en hjärna som förstörts och en lever i den värsta farozonen. Ha! Har alltid älskat att röra på mig och hålla mig i form, men tappat all motivation sedan ett bra tag tillbaka. Men tänker, att om jag kommer igång igen med träning, och känslan av nyttighet man känner när man tränar eller gör hundpromenaderna till svettig powerwalk, den är så underbar. Och då vill man ju dricka massa vatten efteråt och bara känna hur nyttig och hälsosam man är. Eller...? Det är nog mitt problem, tänker alltid för att jag ska uppnå en sak, måste jag även göra en annan...å då blir det oftast inget gjort ändå.

Så nu kämpar vi tillsammans för att åtminstone plocka bort alkoholen ur våra liv. Kram till dig idag och hoppas att du sov gott!

Det finns ju inga genvägar till att bli av med ångest som orsakas av alkohol.
Det enda är att inte dricka...
Men att komma till det beslutet är en krokig väg för många. Inklusive mig själv.

Men jag tror du har mycket nytta av att skriva av dig här på forumet för du är inte ensam om att smygdricka och smussla. Att dela dessa upplevelser med andra gör att skammen lättar och man kan börja tro på att det går att avstå alkohol.

Det finns så många positiva berättelser här om hur skönt det är att ha besegrat alkoholdjävulen och det är ju dit man vill komma själv också.
Håller tummarna för dig!??
Kram???

.

Jag önskar verkligen all lycka och framgång till dig i det nya livet!
Hoppas du ska uppleva massa fina sakerbi sommar☀??

Dag 6 och nyss hemkommen från mitt första besök på beroendekliniken. Satt och skakade och svettades av nervositet, men det gick väldigt bra. Läkaren satte mig på antabus direkt, som att det inte fanns något annat tänkbart. Ska få träffa en psykolog så fort jag bara klarat en nykter period.
Kände mig helt slut när jag kom ut därifrån. Först kom en våg av ångest och panikkänslor.
Har jag precis låtit en annan människa ta beslut om hur jag ska leva mitt liv?
Sen lugnade jag mig. Det är ju det här jag vill ändå. Och jag slipper försöka kämpa med det själv. Nu börjar mitt nya liv och min första nyktra sommar på 11 år. Skrivit en lång lista på massa saker jag vill göra och utforska. Hoppas bara jag slipper några biverkningar från antabusen. Mer ångest är det minsta jag behöver just nu.
Såhär långt hade jag nog inte tagit mig om jag inte trillar in här. Tack <3

Solen kommer o går här. Ska ha picknick m jobbet snart.
Sov lite knackigt i natt?.
Ja, idag kämpar vi på! En dag i taget!
Kram?

Självinsikt och vilja.
Du vill inte dricka och har självinsikt nog att förstå hur svårt det kommer att bli och väljer därför förebyggande.
Det är just detta som är viktigt. Inte att ha karaktär eller motivation till att motstå lindring i plågsamma sinnestillstånd, utan att vilja och försöka förstå hur man fungerar och utifrån det förebygga så gott man kan.
Kram

Starkt av dig att hålla ut i en vecka! De fysiska besvären borde avta snart. De psykiska kan vara minst lika jobbiga. Kanske är det just nu både och? Kemin i hjärnan är ju i obalans och allt fysiskt styrs därifrån.
Vad jag vet brukar det vara de första tre till fem dagarna risken för dille är högst och dem har du ju kommit igenom.
Ta hand om dig själv så gott det går, vila, mat, frisk luft.
Och skriv här om du blir hjälpt av att sätta ord på det du upplevet
Kram

Här snubblas det inte! ?
Nä, men man vet fanemej aldrig.
Det enda jag vet med säkerhet är att jag är fullt medveten om min beroendesjukdom och att jag inte har någon som helst lust eller vilja att dricka.
Nu, idag.
Hur det är imorgon kan jag inte svara på.

Starkt som fan av dig att inte göra något mer med folkölen!
Det är såna där små saker som stärker oss rejält. Vetskapen att vi faktiskt kan exponera oss för skiten, men vi kan stå emot.

Ha en fin dag, kamrat! ??

Tack för dina fina ord!
Det är skönt att sakta men säkert få dessa aha-upplevelser. Två månader är ju en relativ tid, och jag kommer såklart tankemässigt gå på flertalet minor under det kommande året.
Jag är dock övertygad om att min nyfunna ärlighet gentemot min hustru är a och o för att hantera kommande motgångar. Det märks tydligt att hon känner sig lättad när jag tar upp mina tankar med henne.
Även om hon inte kan påverka på andra sätt än att lyssna. Hon är klok som en bok.
Jag fortsätter hålla i, och utan att reflektera speciellt mycket över det så kommer jag på att det idag är 9 veckor.
Ha det alldeles fantastiskt du med, Ellan! ❤️

Dina två ”kvartingpolare” är härliga i början men väntar på att kunna hugga kniven i ryggen på dig när du minst anar det. Jag tror dessutom att du vill bli av med dem. Ingen kan ta dem ifrån dig om du inte vill, men du skulle nog må bra av att prata med någon ändå?
Annars är du välkommen att skriva här och läsa så kanske du får lite nya insikter.