Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror en del ligger i att jag lärt känna mig själv lite bättre. Jag har förstått att det finns ett ord för sådana som mig; introvert och att det är helt ok att vara så som jag är. Nu kan jag njuta av ensamheten och se att jag mår bra av den istället för att känna mig konstig och tänka att jag borde vara mer social jämt och ständigt. Det har gett mig mycket att läsa om det, att se andra sätta ord på det jag känner. Det är inte det att jag ogillar människor, det handlar inte om att jag inte tycker om mina vänner. Det handlar om att jag behöver tid i ensamhet för att återhämta mig. Det handlar om att mycket folk tar väldigt mycket energi. Och så vidare.

Det är nog också så att jag insett att en del i hur jag mår hänger ihop med min kvinnliga cykel. Pms, eller pmds. Jag tror stora delar av mina återkommande mörka perioder är rent hormonellt och jag har sökt hjälp för det nu. Ska träffa en läkare nästa vecka och diskutera det. Förut har jag inte kunnat förstå hur jag kunnat vara så glad ena veckan för att veckan efter ligga i sängen och gråta. Jag har känt mig "överkänslig" då jag velat koppla ihop de negativa känslorna med något som hänt, en verklig händelse, vilket i princip gjort att jag trott att jag gråtit för att maken lämnat smutsiga strumpor på hallgolvet...

Framförallt börjar jag se nyktert på alkoholen. Den ger inte lika mkt någon mer. Allteftersom jag accepterar mig själv för sen jag är desto mindre finns det att "glömma i ruset", att "fly in i dimman ifrån".

Jag som följde dig förra gången kan ana en skillnad. Mer tilltro till dig själv, mer .. tillfreds?
Vad är skillnaden tror du?

Tvåsiffrigt. Det känns bra. Samtidigt vet jag inte riktigt vad jag tycker om det här med att jag börjar räkna från dag ett. Jag har egentligen inte börjat om. Jag var aldrig nere på noll. Gick tillbaka och läste en del av mina gamla inlägg och kunde både se och känna desperationen som fanns då. Rädsla. Förtvivlan. Tanken på att ett nyktert liv inte var möjligt. Så är det inte idag. Jag tar med mig de erfarenheterna, känner att jag lärt mig mycket sedan dess. Likväl är det viktigt för mig att räkna dagar just nu, att se de växa.

Jag vet inte om jag är insiktsfull Vinäger men jag känner mig trygg, eller tryggar nu. Både i mig själv och beslutet om att inte dricka. Idag är jag nykter.

Du har börjat rätt, dvs skriva här.
Om du vill ha råd och stöd hur du kan må bättre hittar du många förslag här.

Man mår skit när man missbrukar alkohol så enkelt är det. Hjärnan blir kidnappad och tror att man mår bättre av alkohol fast det är tvärtom.

Gör en uppskattning av hur mycket du dricker och se hur du skulle kunna/vilja förändra intaget.
Skriv en dagbok här för din egen skull så får du säkert respons och pepp av andra här inne på forumet.
Lycka till! ??

För det första välkommen hit ☺️

Ditt dilemma är inte lätt.Drickandet blir inte endast ett beroende det blir även en vana.Man tar oftast till alkoholen av en orsak och först verkar de som en bra ide och även positivt. Och om de har visar sig bli bättre eller det kännas bättre så är det lätt att det blir en ond cirkel som tills slut blir endast till en negativ smörja.Och nu förknippar du ett bra framförande med alkoholen pga de har blivit en vana. Något som har fungerat förut men som nu förtär istället. Alkoholen har fått dig att tro att du inte klarar dig utan den. Den påverkar självkänslan och kritiserar vem man är och vad man kan prestera eller inte. Men de är bara en illusion där alkoholen lurar en och tro saker som inte stämmer. Du kom där du är idag pga din röst och beslutsamhet- Inte pga alkoholen.Du skulle förmodligen fått dessa jobb ändå-Men alkoholen får dig att tro annat.

Jag kan bara utifrån mina egna erfarenheter skriva att jag trodde att jag var mer stark,våglig och framåt när jag drack.Men ack vad fel det var. Alkoholen gjorde mig osäkrare och fick mig att få en annan självbild av mig själv och hur jag var.Hjärnan lurar en för att tro att man behöver A

Det finns ett program här på A-hjälpen som man jobbar med genom nätet.Och något avsnitt där är ang vanor och hur man bryter dom och beteendet..

Fortsätt skriv och dela med dig.När man är vilsen som du verkar att vara nu så kan det hjälpa att få ut det i text.Och här finns det många underbara och stöttande folk..Ge inte upp ?

vet inte hur jag hämnat på den har sidan, men vill bara skriva att du är en super stark person som skriver hur du mår och hoppas du kommer att andra hur du tänker snart oh snabbt. en lite tips. jag har varit där och tog en snabb beslut men jag skulle inte klar det själv så exakt som du tänker PLAN plan och plan! plan nummer 1 du ska sluta träffa folk som du bruka dricka med. 2 du behöver hjälp sök på alcoholline och boka tid hos dom, Va inte redo och ta antabus ingen therapi hjälper jag lovar du kommer att mår mycket bättre. Lycka till!

En kombo av antidepressiva och terapi når oftast bäst resultat, du har fått en diagnos att ta på största allvar! Blir du inte frisk kommer du nog inte komma ur alkoholens grepp heller... Det är en ond cirkel du inte kommer ur utan hjälp. Jag hoppas av hela mitt hjärta att någon finns i din närhet som kan hjälpa dig❤️
Du skriver att du inte förstår hur hjärnan funkar. Det är en av de mest fascinerande områden som finns!!! Ta reda på så mycket du kan, det var för mig en fantastisk känsla och faktiskt en lättnad att tankar och känslor inte är så abstrakta. Att man kan förklara ett mående med signalsubstanser, synapser osv. Det hjälper iallafall mig att förstå mig själv på ett sätt som gör att jag också kan förlåta mig själv. Så mycket som händer i vår hjärna som vi faktiskt inte helt och hållet kan kontrollera. Så mitt tips är: sätt dig in i din diagnos, vad den betyder och vad som verkligen händer i ditt huvud. Läs neuropsykologi, jag lovar dig att du får svar på många frågor. Var noga med att kolla upp källorna bara? det finns mycket ”hittepå-vetenskap” i omlopp... Önskar dig ALLT lycka, Lundgren❤️??‍♀️

Du fick diagnos, men vad fick du för hjälp?
Jag är inte expert på området och mina depressioner varar längre perioder. Men jag vet av erfarenhet hur lätt det är att dricka bort den för en stunds lugn.
Om du tar beslutet att kämpa emot begäret och samtidigt får hjälp med depressionen så kan det klarna, men du kanske även behöver hjälp med att stå emot alkoholen?
Tyvärr måste man kämpa lite för att få rätt behandling gällande depression, men kanske om du tar hjälp för alkoholmissbruket att du kan få hjälp med båda.
Hur som helst är det, vad än man får för sig i mörka stunder, bättre både för din egen del och din familj att du finns kvar och kämpar för ett bra liv. Så ge inte upp utan fortsätt skriva lite tankar här under tiden du funderar på lösningar.
Ser fram emot din nästa uppdatering.

Manhug /IW

Den finns på den ”mycket vanliga” ljudbokstjänst som jag prenumerar på. Då gissar jag att den även finns på de övriga.

Tack för tipset!

Edit:

Klockrent citat där i början av TNM: ”Alcohol is the only drug in the world you have to justify NOT taking”.

(Hittade även en uppsjö andra böcker på ljudbok, inkl. en från personerna bakom ”one-year-no-beer”: The 28 day alcohol free challenge. Med tips hur man klarar de första 28 dagarna. Hela sommaren räddad.)

Jag blev diagnostiserad med depression.

Det som jag tror är så svårt för min del och för min familj. Det är nog att ingen dag är den andra lik. Ena dagen kan jag vara nykter och olycklig, andra dagen nykter och lycklig. Sen så kan jag dricka måttligt i flera veckor, och allt är frid och fröjd. Men sen veckan efter det så kan jag dricka så jag hamnar på sjukhus.

Och det gör det så problematiskt. För då blir det så svårt att se någon direkt förändring. Att se vad som triggar ett sug. (Att se att det är alkoholen som är boven?!)

För utav nån jävla anledning så förnekar jag för mig själv att jag inte kan dricka. Vilket är så tydligt att jag inte kan.

Att min familj fortfarande stöttar mig är helt otroligt, efter alla löften efter alla lögner.

Förstår inte hur hjärnan fungerar. Idag vill jag va nykter för all framtid. Men jag har verkligen ingen aning hur jag känner imorgon. Det skrämmer mig!

.. snart till ända. Min vana trogen går jag in här o bockar av. Dan ramlade på i div aktiviteter. Hyfsat mående. Tar tag i morgondagen när den kommer.

Må så bra alla!

Hej IronWill! Jag tänkte hälsa på i din tråd då du hälsat på mig? Jo, vi har nog en hel del gemensamt. Det du skriver om att vara en god soldat och vara pålitlig... känner igen det mkt men vet inte om vi är det av samma anledning, jag vet att jag alltid lyckas göra människor beroende av mig, njuter av att rädda dagen, men på min förra arbetsplats vägrade de??cheferna lät oss alla förstå att alla var mer eller mindre utbytbara och det retade gallfeber på mig. Jag var fruktansvärt frustrerad och kan än idag inte förklara deras beteende på något annat sätt än att de helt enkelt var idioter, korkade. De förstod inte hur mycket min lojalitet var värd. Anser visserligen detta fortfarande men det är inget jag lägger någon kraft på (sedan jag och min man slutade jobba där har det gått utför för dem så jag måste väl erkänna att jag ändå är en smula skadeglad...) DOCK☝?: Jag ser numera upp med detta beteende bättre än förr, jag väljer vilka jag ska ge min fullständiga lojalitet, har lärt mig att auktoriteter är inte per automatik vet vad de håller på med. Jag har också blint litat på auktoriteter men gör det inte längre.
Hursomhelst förstår jag vad du menar och jag förstår också exakt det där med att dricka för att slippa den jävla självmedvetenheten. Har alltid granskat mig själv med lupp utan att någonsin egentligen fatta vad det är jag ser. Jag har mött så många människor som beskrivit mig på ett sätt som gör mig helt förvirrad, jag ser inte det de ser. Nu försöker jag bejaka den bilden andra människor har av mig för den är mycket trevligare än min egen? Vad jag menar är att vi dömer oss själva för hårt. Alltid.
Social fobi har jag dock inte men kan gott och väl förstå att alkohol hjälper. Men till syvende sist måste vi försöka acceptera hur vi är. Jag är själv långt ifrån men är fast besluten på att komma dit, att acceptera vem och vad jag är och tycka att det är helt ok. OCH leva efter det.
Jag tycker du verkar vara en väldigt fin och insiktsfull individ som är värd att må bra!! Tror säkert att du är både charmig och kvicktänkt men du har bara svårt att visa det i alla situationer. Så är det bara. Vi kan inte vara ”rätt” i alla lägen. Jag hade gärna gått på personalfest ikväll men jag är helt enkelt inte socialt kompetent nog för att gå på fest med endast nya kolleger jag inte känner, inte nykter, och med alkohol i kroppen hade det gått käpprätt åt helvete... Flörtat med vissa manliga kolleger/chefen och antagligen skämt ut mig på livstid så: nej tack, jag är hemma med mina barn och äter upp de miljoner jordgubbar vi plockade igår??
IronWill, vår tid att inte vara tråkiga kommer, just nu kämpar vi mot alkoholen vilket är oerhört slitsamt. När vi fått distans till vår kamp tror jag det ger sig, allt handlar ju tack o lov inte om att vara rolig på fest eller hur?
Kram till dig, vi fixar detta?❤️

Jag har i väldigt mörka stunder önskat att jag skulle få dö. Inte ta livet av mig men att bara äntligen få vara klar. Vila.

Men det har varit depressionen som talat och när jag kommit vidare så har jag tvärt om insett att jag vill leva till (nästan) varje pris. Ibland kan det krävas att någon berättar för en att man är deprimerad innan man inser det.

Alkohol ger en stunds ro, tills att baksmällan gräver ett än djupare hål.

Depressionen får en också att se sina problem som oövervinnerliga även om det inte är så. Man kan bara inte se lösningarna i det tillståndet, man behöver hjälp.

Vad som är ännu värre är att depression samtidigt får en att isolera sig från familj och vänner. Det är det mest ondskefulla symptomet. Att man drar sig undan när man som mest behöver hjälp.
Jag tycker att det låter som att du verkligen behöver hjälp!
Dina problem går att behandla eller lösa. Det kan vara jobbigt men du kan få ett bra liv. Lovar.

Jag har som sagt sett mina problem som helt omöjliga att lösa och att det är helt jävla superkört. Men när jag frisknat till och tittar på dem i backspegeln så ser jag att jag varit sjuk när jag ältat dem.

Jag vet inget om din familjesituation men du verkar ju bry dig väldigt mycket om dem. Du vill bespara dem problem. Tror du inte att de ser på dig på samma sätt?
Jag vill gärna att du pratar med någon av dem om dina problem. Om du känner att du inte vill leva så har du absolut ingenting att förlora, bara att vinna! Dessutom tror jag att de vill hjälpa dig, hur mkt du än tror att de ”klarar sig bättre utan dig”. Det gör dom inte. Om du är deprimerad så kan du inte lita på dig själv, du ser inte världen som andra. Så du måste lita på nära och kära!

Det jobbiga är på fester/konferanser etc. med många nya, där alkoholen hjälper mig att ta bort självmedvetenheten. Granskandet efter varje konversation om vad jag sagt, gjort och hur den andra antagligen uppfattade det. Det tillåter mig att ta ut svängarna mer. Men och ett stort men (!) är ju alla gånger som svängarna leder ut i diket. Fy fan de vill jag inte ha tillbaka.
På jobbet fungerar min kompetens som sköld mot mycket då jag är en auktoritet på mitt område, men på fest är jag ju ”bara” jag och måste visa kvalitéer som inte är kompetensbundna. Charm, kvicktänkthet, öppenhet, tillgänglighet, humor, etc. och det kräver så (jävla) mkt jobb utan A. Men som sagt vill jag ju vara med andra och ”platsa”.
Men ovan är inte en sorts debatt om jag borde dricka eller inte (nej, nej), snarare en redogörelse för de underliggande problemen som lett mig hit.

svårt att vilka ord som kan hjälpa dig. Vill mest bara tala om att jag hoppas att det kommer att gå bra för dig till slut.

Kommer ihåg att jag någon gång skrev till dig att trots allas vår olikhet här på forumet spelar vi alla på samma planhalva - mot Alkoholen. Däremot ser våra förutsättningar olika ut. Just nu är dina tankar mörka. Din fördel är att du är mogen och insiktsfull trots att du är relativt ung. Förhoppningsvis leder all din klokhet till att du snart klarar att ta det avgörande steget.

Kram

Äkta vänner och familj borde vara glada för att du slutar dricka denna hemska, beroendeframkallande drog som bidrar till så mycket skit i världen. Nu känner jag ju inte den här personen men folk som yttrar sådana saker som att man blir tråkig av att inte dricka, har oftast problem själva. Jag brukade tycka nyktra personer var skittråkiga men nu tycker jag de är beundransvärda och något att sträva efter. Om en person inte dricker så blir många obekväma, de tvingas tänka på sitt eget bruk av alkohol och ALLA vet att alkohol egentligen inte är bra för någon.

Sen kan jag tycka att du inte behöver gå på fester bara för att visa att du inte är "tråkig". Om du vill gå och har rolig nykter så gör det! Men gå inte bara för att bevisa något för andra. Jag tror att vi kanske måste gå vidare från vissa situationer som bara var kul när vi drack. Jag tror att vissa fester skulle klassa in på min lista... det får du ju bestämma själv. Sociala tillställningar kan absolut vara roliga, eller roligare, när vi inte dricker men jag menar tillfällen dit vi BARA gick för att dricka alkohol.

Jag är själv anhörig men har följt din resa och jag blir så otroligt glad av att se hur mycket du kämpar med dig själv, sånt här ger hopp till en anhörig som kämpar med sin missbrukare! varje dag är en chans till något positivt, fortsätt att kämpa.

Det är alkoholen som är boven. Den lurar oss att tro att vi kan dricka efter dagar av nykterhet. Jag är exakt som dig, efter ungefär två veckor så faller jag, gång på gång. Den här gången ska jag kämpa med tankarna "du har inte problem", "ett glas kan du väl ta" osv. Så himla förrädiskt!
Du förtjänar verkligen att må bra, och alkoholen gör allting bara värre. Försök tänka ut lite strategier när suget och romantiseringen av alkohol kommer, typ låta suget vara där men "spela upp hela filmen" som många kloka här på forumet säger, och tänk på hur alkoholen bara förstör. Det är en hemsk, beroendeframkallande drog. Sen fundera över hur du mår i just den stunden - varför vill du dricka nu? Tror du att din situation kommer bli bättre/sämre av att dricka? Vad kommer förändras? All lycka till dig FinaLisa

Det är det första ordet som kommer upp när jag läser ditt inlägg. Inga ursäkter. Intressant att få en bakgrundsbild, dessutom väl sammanfattad. Du verkar också ha en särskild styrka när det gäller, så jag tror stenhårt på dig. Och du, grattis till dag nio! ♡

...till 8 veckor. Jättejättebra jobbat. Skönt att det känns som en självklarhet och det är inget konstigt att man blir triggad av alkohol. Det är ju vår drog! Det positiva är att du kände lugn och harmoni när alkoholen försvann, inte frustration eller bitterhet. Det tror jag är absolut nyckeln till ett låååångt alkoholfritt liv. Vi förlorar absolut ingenting på att inte dricker, tvärtom!

Tack vännen
Snälla, gör det. Jag är också väldigt skeptisk till det mesta, men tänkte att jag skulle läsa This Naked Mind eftersom den verkar ha hjälpt många - och nu mig! Jag kan ju inte säga att den har hjälpt mig i nykterhet - än. Eftersom jag inte har tiden att stå för det, men den har har gett mig nya insikter, tankar och andra sätt att se på alkoholism och hur man kan komma ur den onda cirkeln. Och för mig är det så stort att kunna tänka mig ett alkoholfritt liv, för det ahr jag aldrig kunnat förut. Jag har kanske önskar det, men alltid vetat att jag kommer dricka igen. Den här gången är det annorlunda för mig! Om annat så är det väldigt intressant läsning om alkohol och hur den påverkar kroppen och hjärnan osv.

Vad glad jag blev av ditt inlägg. ♡ Tack för att du delar med dig av din historia. Är övertygad om att din berättelse ger hopp till många här. ♡

Så länge det finns tillgång som pockar på uppmärksamhet kan det kännas som att man håller på att förgås av A-rösten, med dåligt humör som följd. Så fort det inte finns något - vips, så är den tyst och känslan en helt annan.

Har för mig att jag har sagt det förr, men vilken klok fru du har! ♡

Jag tjatar på om dessa. Vi måste vara förberedda, annars är risken stor att vi inte har något att ta till om/när A-rösten kallar. Vad har du för intressen? Boka upp dig för något på en gång, helst där du måste köra bil. Om man nu har spärren att inte köra onykter är dessa strategier de bästa. Vet ju inte hur ditt liv som pappa ser ut, men kanske sonen behöver skjuts till och från någon aktivitet i veckan. Som du förstår så spånar jag bara, och säger säkert inget du redan vet, men jag vill så gärna att du ska lyckas. Det är du värd nu! ♡

Går för övrigt med i fan-cluben "Berra som statsminister", åtminstone vad gäller alkoholpolitiken. ?

Känner ju igen mig en del i dessa. Strategier för att försvåra, vara mindre dömande vid ett ev misslyckande och att tycka om och ta hand om oss själva. Där har vi nog en stor del av receptet. Nu måste vi bara hitta verktygen för att följa det. Men vi är på rätt väg, glöm inte det. ♡ Kram