Senaste kommentarerna i forumet

fortsätta att fråga oss varför:-(

"This Naked Mind: Control Alcohol, Find Freedom, Discover Happiness, and Change Your Life" av Annie Grace. Väldigt intressant bok om alcohol, alcoholism och vår concious vs unconcious mind. Att det är möjligt att unconditon din hjärna till en hjärna innan vi blev beroende. Även om vi tar beslutet att "nu ska jag aldrig mer dricka", så har det inte nått våran unconcious mind, och vi kommer ha kvar våra desires att dricka även om vi inte vill det. En full förändring kräver förändring i vårat undermedvetna. Jag gillar också att den tar upp att det inte handlar så mycket om oss utan faktiskt om alkoholen. Alkoholen är boven, och vem som helst kan bli beroende om de dricker för mycket. Visst, vissa av oss har likheter i trauman - det är kanske därför man söker en flykt, vilket leder till att just vi blir beroende fortfarande än andra men alkohol är en VÄLDIGT beroendeframkallande drog - så varför behandlar vi den inte som andra droger? Vi är inte svaga, vi är beroende av en substans.

Den här iden om att alkoholister skulle vara annorlunda än "normala" människor är något hon är starkt emot. Hon säger att de allra flesta skulle bli beroende av alkohol om de drack tillräckligt mycket, tillräckligt länge. Det finns ingen distinkt gen som visar på beroende, så varför skulle alkoholister vara annorlunda är normaldrickare? De har bara kommit längre i sitt drickande än andra.
Här är ett citat från boken jag gillar:

"The unconcious mind is not logical; its all about feelings. It is the source of love, desire, fear, jealousy, sadness, joy, anger and more. The unconcious mind drives your emotions and desires. When you make a concious decision to quit or cut back on alcohol, your unconcious desires remain the same. You have unknowingly created an internal conflict. You want to cut back or quit, but you still desire a drink and feel deprived when you do not allow yourself one."

Jag gillar denna bok skarpt - Annie lovar mycket men vi får se hur det blir när jag har läst klart den. Jag rekommenderar den till alla här i forumet. Vad tycker ni om detta?

...tyst från dig ett tag? Positivt tecken?

...var är du? Saknar sin ärliga approach tull vardagen och behoven. Tack för allt du delat!

...har du funderar på att ta hjälp av en terapeut eller rådgivare? Jag tror att det kan vara bra för sig, när jag läser dina inlägg.

Kram b

Jag säger saker som är opassande och kan ibland upplevas hotfull. Vid två tillfällen har jag hamnat i slagsmål.
Det blir ett problem oavsett vilka jag då umgås med tyvärr.
Men när sambon vill gå isär för att jag tidigare sagt att jag inte ska dricka så mycket som jag gjorde första gången vi bråkade verbalt. Nu sitter jag här och återigen inte förstår hur jag kan säga dessa otrevliga saker som jag får återberättat för mig

Du har hittat hit av något skäl... även om du känner dig osäker på din förmåga, vet du att FU behöver sluts dricka.
Stanna där. Jag behöver sluta dricka. Ja behöver sluta. Jag behöver. Jag.

Ta hand om dig!

... många här skulle vara glada om de bara drack för mycket varanna månad. Vad är det som händer som gör att FU skälv tycker att det är ett problem?
Blir du aggressiv? Gör du dina närmaste ledsna?

Om det nu är så ”sällan” - finns det ett sätt att glesa inuti tillfällena ännu mer; för att tillslut försvinna?

... klara helgen! Jag hänger på! Sista timmarna på söndagen - in i kaklet! Vi fixar det!

... att höra att l-glutamin fungerar, även för dig som vacklar mellan motivation och längtan till a.
Går till apoteket nu!

Jag har läst här på forumet att en del blir otroligt trötta den första tiden utan alkohol.
Nu vet jag inte var du bor i landet men värmen här i södra Sverige gör en helt urlakade.
Det blir säkert bättre och det är ju jättebra med 6 dagar! Heja dig! ??☀

... du låter! Det låter trovärdigt och härligt!

Kopiera och spara ditt senaste inlägg på telefonen, så att du alltid kan se det, alltid kan minnas hur du känner just nu!

Kram!

Har lyckats hålla mig borta från bråk största delen av dagen, var nära en gång men jag gick iväg. Borde klara kvällen nykter, har inget sug. Jag har ätit en ganska hög dos av L-Glutamin sista månaderna och det är verkligen en mirakelmedecin för både suget och humöret!

Långsamt, så långsamt, smyger sig alkoholkonsumtionen tillbaka, blir en del av mitt liv, av mig. När livet stabiliserats, när jag börjat bli bekväm med de nya jobbet, den nya lägenheten och allt resande tvärs över landet då fanns det helt plötsligt utrymme för ... Det är som att hjärnan inte behöver gå på högvarv hela tiden och helt plötsligt fanns det plats för "vardag" och med den kom de gamla vanorna. Saker händer, jag går på autopilot och helt plötsligt står jag vid dryckeshyllorna. På ren rutin. Utan att ifrågasätta. Utan att tänka.

Efter att ha insett att alkoholen funnit med varenda helg flera månader tillbaka (om än som "bara" ett glas vin till middagen) tänkte jag att jag skulle ha en nykter månad. Juni var tanken. Det har gått ... Åt skogen. Jag har intagit alkohol två av tre dagar nu. Den första var det middag med goda vänner och den andra var det studentfirande. Det borde inte vara ursäkter, men det är förklaringar. Jag behöver sätta ord på varför det blev såhär, varför min vita månad började med två dagars drickande.

Idag sitter jag här och känner mig sliten. Kinderna hettar, munnen känns ofräsch trots att jag borstat tänderna två gånger, det känns som att kroppen skakar lite och jag känner ångest. Inte för att jag gjorde något dumt, det är den där ångesten som alltid kommer när jag druckit och faktiskt blivit full, så pass att jag är bakis dagen efter. Bakisångest.

Nu är det för sent för en helnykter junimånad. Men det är ett alldeles utmärkt tillfälle att vända på något som riskerar att bli så mycket värre. Så, dag ett idag!

Helt utan alkohol. Härligt. Men är så trött så trött. Energin som alla pratar om , var är den? Vill bara sova idag. Allt är segt å. Har ju inte druckit en droppe på 6 dar. Men imorgon då kanske det känns bättre.

Men ikväll är det glömt.. Fortsätt.. Fasicken att klockan går så sakta...

Kämpa ... vännen

Vännen..
John

Jag är klar. Jag vill inte dricka längre. Alkohol bara förstör, och jag är orolig för både min mentala och fysiska hälsa. Det kommer inte sluta bra om jag fortsätter. Min tolerans har gått ner extremt mycket de senaste gångerna jag har druckit, och black outs följer samt en dag av bakfylla där jag knappt kan lämna sängen, spyr konstant även när jag inte har ätit något och smärtor i magen och rygg. Extrem huvud/kroppsvärk. Min kropp försöker säga åt mig att sluta dricka...

Det känns skönt att ha bestämt sig men det är också läskigt... jag kan inte bryta mitt löfte om detta. Jag måste se igenom suget och tankarna om att "det är inte så farligt" som jag vet kommer dyka up. Såklart, kan jag inte lova att aldrig dricka igen men nu och en lång tid framåt kommer jag vara nykter. Det andra får man ta då.

Och detta är inte ett nytt av "alla" mina inlägg om att sluta utan detta är på riktigt. Ingen mer alkohol nu.

Skakningar mjuka ben svettattacker yrsel och illamående. En drink fixar allt. Och det vet man. Bara en till. Endast en.

.. Minuter o timmar blir lååånga. Hu. Vet att de går över.. Men idag känns tillfrisknande långt bort.

Grabbkram till dig som kämpar...

Fortsätt, det är ändå bara minuter och timmar som ska passera revy...

John

Lite farligt.... Det får inte bli det naturligaste tillståndet... Känner lukter smaker bättre med A

Har många frågor ...Men inga bra svar än så länge..

Ja skiten verkar vilja ut nu. En ventil tarvas. Man kan inte samla hur mycket som helst inombords. Känner igen mig i din beskrivning. Det är ett mönster som inte går att ta sig ur så lätt. Teoretiskt är det oerhört lätt. Men varför gör man det då inte ?. Det är något annat. Något man inte förstå. Kanske en stor insikt eller jag vet inte. Och ja. Vad vill man ?. Lindring. En enkel och välbekant lindring.

Ingen verkar läsa detta så jag vräker ur mig ytterligare. Är som om jag vill explodera nu. Jag hanterar miljoner i ordrar varje vecka. Får ta snabba beslut fram och tillbaka. Det blir inte rätt alla gånger såklart. Jag gör fel och får ta konsekvenserna av det. Varje dag är en kamp. Vad gällande relationer. Har alltid försökt lämna de med vänskap men gått in i de med öppna ögon och god naiv tro. Stöttar och fixat där jag kan. Men jag orkar inte allt. Hur många saker kan man tänka på samtidigt undrar jag. Mitt i allt detta flyr jag in i alkoholen. Det är en pause. En räddning. Ett andrum. Där kan jag gråta. Där kan jag andas. Alkoholen har styrt hela mitt liv på olika vis. Varit på behandlingshem med skadade och hårdförda människor som verkligen behöver hjälp. En skrek nätterna igenom av ångest. En av de intagna sade till mig att du passar inte in här. Du kanske ska söka andra vägar. Många år senare sökte jag hjälp hos en kurator. Hon sade efter fem minuter att jag är utanför hennes kompetensområde och hänvisade till psykiatrin. Där fick jag genomgå en lång förberedande utredning som varade ett år. Den preliminära diagnosen är högfunktionell autist med ADHD eller tvärt om. Vad har detta med alkohol undrar man. Ja allt skulle jag vilja påstå. Jag självmedicinerar.

Låter skumt. Själv dricker jag flera dar i rad.. när jag trillar dit. Efter det är jag sjuk i 3-4 dar. Ångest, darrig, svettig... ni som varit där vet..