Senaste kommentarerna i forumet

Fy det klarar jag inte.
Måste sluta NU! Innan barnen råkar illa ut. Fan ta denna A !

Oerhört starkt av dig!!

Det fanns en alkoholfri öl i kylen.
Jag var satans törstig, tvekade lite, men drack den.
Klockan var inte ens 9.
Nu intalar jag mig själv att det inte var någon fara, och bla bla bla.

Även om jag inte får i mig någon mängd alkohol som är avgörande så känns det fan inte bra.
Jag är inte på ruta ett, men det känns som samma gamla sjuka beteende.
Öl först, sen kanske frukost..

Får nog inse att jag inte är kapabel att hantera ens alkoholfri öl ett bra tag framöver.

Fan...

Edit.
För att klara av mina motgångar här i livet har jag bestämt mig för att inte vara oärlig mot min hustru fler gånger.
Jag ringde henne. Pratade med henne.
”Jag är såklart inte arg, men tänker mest för din skull. Det där är ju en del av det sjuka beteendet du måste bryta.”
Ett samtal och allt känns så mycket bättre.
Jag är tacksam.
Min kvinna som jag får dela mitt liv med. ❤️

Det är så befriande när det äntligen vänder, och man verkligen känner skillnaden!

Kämpa på! ??

Märkte på min kvinna att något inte riktigt var som det skulle igår.
Hon klagade på tryck över bröstet.
Tacka fan för det. I natt satte hon sig på en buss tillsammans med en väninna för en tur till Ullared.
Jag var alltså själv med tre ungar i natt och ska vara själv med dem idag, ikväll och natten till imorgon.
Sist jag var själv med barnen över natten var den 14/3, och då efter lite mer än två veckors nykterhet tyckte jag det verkade som en bra idé att bli helt plakat.
Jag minns hur jag tappade en ölburk i hallen, hämtade en handduk för att torka upp, ramlade och hade riktiga problem att ta mig upp.
Jag minns hur otroligt rädd, ledsen, orolig, förbannad, besviken och maktlös min fru var när hon förstod att jag druckit.
Hur jag, som under den tiden var någon man definitivt inte kunde lita på, än en gång svikit henne. Hur jag, som ska vara mina barns trygghet, valde alkoholen ännu en gång framför deras trygghet.
Inte så konstigt att hon kände som hon kände igår kväll.

Jag har varit orolig för den här helgen. Ärligt talat vet jag inte riktigt varför. Jag trivs med att vara själv med ungarna, att hitta på saker och göra utflykter tillsammans med dem.
Kanske är det för att det gick åt helvete förra gången? Det är ju trots allt en ganska stor skada skedd, förtroendemässigt, som ska repareras.
Jag känner även av de senaste fem nätternas tvivelaktiga sömn då lilleman haft hosta, feber, ögoninflammation och sovit som en kratta.
Jag känner mig svag. Känner tvivel.
Börjar själv bli snuvig och krasslig. Inte på värsta viset, men det finns där.
Jag känner inte att jag riskerar att börja dricka, det ser Antabusen till att sätta p för, men jag ser hur viktig sömnen är för att jag ska fortsätta vara stark.
För att hålla viljan vid liv. För att hålla mig själv vid liv.

Ikväll ska farsan vara barnvakt när jag går på mitt andra CA-möte.
Det känns inte motigt idag. Det känns rätt.

Hej!

Bra liknelse... har faktiskt haft vissa svårigheter att gå, stapplar, yr, myrkryp.. ända tills idag, dag 7.Trodde jag supit sönder kroppen.. Men kanske inte?
Vi får som du säger lära om en dag i taget!
Allt gott, ha d! ??

Ålrajt. Detta är efter osunt drickande under två år med ett halvårs intensivt supande efter ca två veckors uppehåll:
B-Peth: 1,40
P-ALAT: 1,83
P-GT: 2,5
P-ASAT: 1,01
S-CDT: 1,8

Efter lite vacklande med alkoholen, innan jag bestämde mig för att sluta helt, två veckor efter sista ölen:

B-Peth: 0,18
P-ALAT: 1,55
P-GT: 1,3
P-ASAT: 0,77
S-CDT: 1,2

Till dessa siffror bör tilläggas att jag är en 38-årig man på 107kg, normaltränad, i övrigt frisk. Ätit Efexor / Venlafaxin under 18 års tid.

En dag i taget. En dag i taget.
Lite som att lära sig gå. De första små stegen man tar samtidigt som det känns som att marken ska raseras under sig, för att sedan bli stadigare och stadigare.
Ha en fin dag!

Den går över! Har du varit nykter så här länge kan det det bara bli bättre, och du är ju långt ifrån ensam, Conny.
Vi är här med dig ❤️

Det korta svaret (i min kommun) är nej.
Jag gick till riskbrukssköterskorna för provtagning efter att jag slutat dricka första gången. Det upprättades då en orosanmälan till soc, och en kvinna ringde mig.
Jag, min fru och min äldsta dotters mamma fick gå på möte med kvinnan.
De fick berätta hur mitt drickande sett ut, och min äldsta dotters mamma hade såklart ingen aning om detta då vi inte lever ihop.
Det slutade med att hon skrev av det hela direkt då hon såg att jag inte längre ville dricka, och att barnen inte farit illa.
När jag tappade greppet och insåg att jag behöver hjälp i form av terapi och Antabus, ringde samma kvinna igen och hon ringde även barnens mammor.

Kvinnan tyckte att det var anmärkningsvärt starkt av mig att självmant söka hjälp på egen hand och hon önskade mig all lycka till.

Så här i efterhand, även om det kändes som hela mitt liv höll på att raseras under tiden med socialtjänstens inblandning, så förstår jag att de ser till barnens bästa.
De kan även erbjuda stöd i form av samtal om man så önskar.

Nykter fredag och lördag. Häller ut vinet sen

Få antabus utan att de ska boka upp massa samtal el blanda in soc ? (Har barn)

Usch för de här dagarna efter...
Strunta i vad du läser om rekommendationer osv om Antabus.
Känner du att det kan vara ett alternativ så ska du prata med en läkare.
Jag läste om alla tänkbara biverkningar så som trötthet, illamående, huvudvärk, yrsel, hjärtklappning mm.
Jag tog min första Antabus den 11/5 och fick en besk smak i munnen som gick över på någon timme.
Tror det mesta av ”biverkningarna” jag läste om egentligen handlade om abstinens. Minns så väl de där första dygnen och veckorna utan alkohol.
Yrseln, hjärtklappningen, svettningarna och framförallt tröttheten.

Känner du dig redo: Ta kontakt med sjukvården.
Det kan kännas väldigt otäckt och läskigt, men har du sträckt ut din hand om bett om hjälp en gång så kommer det gå lättare nästa gång, och gången därpå ännu lättare.

Jag tror på dig!

Kram!

Vad glad jag blir av att läsa om din nyfunna energi!
Du har alla chanser i världen att få det liv du vill ha, och känns det som att Antabusen hjälper dig så mycket ska du absolut fortsätta.
Nu vill jag inte låta som en downer, men har du någon att prata med? Det kommer komma en dag då du inte längre äter Antabus och då kanske du har gett upp tankarna och vanan om alkohol, men det skadar inte att ta reda på hur du undviker att utsätta dig själv för riskabla situationer osv.
Fan vad du är bra! ??

Märker såklart när man tagit alkohol..Vissa barn blir så känsliga, så dom kan känna innan dom kommer hem om föräldern druckit. Jag vände bort ansiktet när jag kramade sonen godnatt, så han inte skulle få fyllelukten på sig vid läggdax..Hjälpte nog föga.Känner en vuxen man som minns att hans mamma stank whisky vid godnattkramen. Man slutar ju dricka för sin egen skull för det är det enda hållbara, tror jag. Men i förlängningen så förändras ju hela barnens liv också. Dom får en trygg och förutsägbar förälder, som finns för barnet..Har träffat flera vuxna barn med a-missbrukande föräldrar. Det har påverkat på olika sätt, mest på självkänslan och det psykiska måendet, tror jag. Men som tur är kan allt läkas..

Blev de för mycket igår igen. Herrejävlar va mycket de blev. Sådan ångest nu. Försökt läsa om antabus men ser att de inte rekommenderas vid psykiskt ohälsa
Vad ska jah ta mig till?
Skit A ! Skit A att du är mitt beroende .

Stress är förödande för många som försöker bryta destruktiva mönster. Inte konstigt alls. Stress är ju ett svar på någon form av hot, verkligt eller föreställt. Hot signalerar att vi måste fly eller försvara oss, och om det är tankar och känslor vi instinktivt ser som hot blir flykt genom alkohol ”räddningen” enligt reptilhjärnan, som ju inte tänker logiskt och långsiktigt. Under stress är det reptilhjärnan som styr.
Jag har stressbarometern som prio ett för att hålla mig nykter. När jag märker mina egna tecken på att stressen börjar leva sitt eget liv gör jag vad jag kan för att få återhämtning. Ibland kan det räcka med en stund i enskildhet för att tänka, skriva, känna. Vi har olika sätt att återhämta oss på. Även i ett fullspäckat schema kan det vara värt mycket att lägga undan fem minuter då och då för att låta självet och själen hinna ikapp

Två dagar (om du är ledig helger) kanske kan räcka för att komma över den allra värsta abstinensen.
Fullt fokus på att bara ta dig igenom. Föreställ dig att det är en storm du bara måste stå kvar i - den blåser förbi även om det känns som du blir alldeles knockad av den.
Se till att inte ha tillgång till någon alkohol, skriv här, prata med någon du har förtroende för ta hjälp, låt någon hålla om dig när du mår som sämst, om du helst vill vara helt ensam, se till att få vara det.
Du har klarat en stor utmaning, att låta bli dricka på jobbet och visat dig själv enorm viljestyrka genom att ta bort flaskan, det är ju en symbolisk handling inför dig själv också.
Kram och styrka till dig!

Lyssna på din inre röst. Du har en bra strategi där.
När är det svårt att höra den kloka inre dialogen?
Vad kan du göra för att förebygga sådana tillfällen när impulserna att dricka överröstar din inre röst?
Kram

Det är vad din sjuåring kommer att få med sig. Att hen blev hörd och att mamma tog det på allvar.
Vi gör många misstag som föräldrar, inte bara när det gäller hur vi lever och tar hand om oss själva. De djupaste ärren får de kanske inte av att vi gör fel, utan hur vi tar emot deras försök att tala om det för oss.
Ditt barn var trygg med att ställa en fråga som gjorde ont att höra. Bara det vittnar om att grundtillit finns. Och nu svarar du genom att verkligen ta det på allvar och detta märker ditt barn. Heder åt dig, Mellanmjölk. Sjuåringen får med sig att ’jag är viktig och värdefull’
Även om du tar dina antabus i hemlighet och kanske inte vill vara öppen med a-problem för hela din omgivning kanske det ändå finns någon i din närhet som du kan berätta för? Om inte, skriv iallafall här och fortsätt med antabus.
Vilken fantastisk mamma du är och vilken klok sjuåring du har som ser till att uttrycka sig för att få det hen behöver.
En levande mamma, inte alltid glad och stark, ibland ledsen, orolig, stressad och ibland trött. Men så länge de känner igen oss och får kontakt är alla tillstånd ok.
Kram

Spontant känns det som fel kurs för dig eftersom du verkar vara i ett risk- eller missbruk. Prevention är ju för de som lagt ner drickandet och jobbar med att inte falla tillbaka i gamla mönster genom triggers etc.

Saken är att jag klantade till mig rejält och fick därigenom motivation , hur länge den håller vet jag inte . Jag tror alla kan bryta iallafall temporärt om man får hjälp av andra eller en specifik situation .. Hur länge man klarar det är en annan femma när motivationen tryter och stödet minskar sitter man där på sin enhjuling på slak lina och det är jäkligt lätt att trilla. När man som du och jag dricker varje dag tror jag årstiden spelar mindre roll, iallafall för mig som dricker hemma vid spisen i badrummet altanen förrådet framför tv bakom husknuten eller på promenaden . Jag dricker nästan alltid ensam jovisst dricker jag med vänner också men inga dryckesvänner, så är man hemma hos folk kör jag samma visa där smiter undan och halsar tar med en extra öl på dass etc . Sommar höst vinter vår . För ett par år sen lyckades jag hålla mig en längre period men efter den blev det värre än innan , om jag gör samma sak denna gången kommer mycket att rasa för värre än det har varit går inte att undanhålla . Siktet är iallafall inställt på en dag till !

Barnen märker ju att det är 'någonting'. Pappa är irriterad, mamma orkar inte. Idag är jag mig själv igen och orkar med. För varje sån dag som får gå nu så kommer det där obehagliga 'någonting' blekna bort. Just nu är det som sagt lätt, det är om några veckor som det blir jobbigare igen.

För några år sedan drack jag så mycket att jag till slut lämnade min familj. Jag kunde inte garantera att barnen var säkra med mig. Blev nykter på 2 veckor och efter 6 veckor sa folk att glittret var tillbaka i mina ögon. Var mer och mer hemma och till slut flyttade jag hem igen. Nu har drickandet börjat smått igen. Oftast folköl som gått ur på några timmar när ingen har märkt, oftast på dagtid då jag egentligen borde sova inför nattskift eller sena kvällar när jag kommer hem efter eftermiddagsskift. Ingen ringer ju eller hälsar på då, utan jag är ensam och familjen sover eller är på skola/förskola. Men nu har det även kommit dagar då jag skitit i allt och bara druckit fast jag vet att jag kommer bli påkommen. Trots att jag varit med barnen. Jag känner att jag står vid ett vägskäl nu, antingen fortsätter jag dricka och hamnar där jag var för några år sen. Eller så slutar jag nu medan ingen större skada är skedd.

Man skadar inte barnen fysiskt, men om de skadar sig på annat sätt är man inte tillräckligt klar och då utsätter man dom iaf för en risk. De skadas psykiskt. Mamma är konstig, dimmig, trött och orkar inte. Eller jätteglad på ett förmodligen obehagligt sätt. Jag vill att de ska ha sin starka, glada mamma, det förtjänar dom!

Ville bara säga det..

Har känt mig så himla glad idag, orken är tillbaka och jag känner mig peppad. Något som bidrar till de känslorna är tanken på separation. När jag tänker tanken är det som att hela jag blir lättare, märkligt. Tiden får utvisa hur det blir, jag gör inget förhastat.

Tankarna på alkohol är helt borta och det är så skönt. Men tidigare idag sa min 7- årige son något till mig som kändes som ett slag i magen. Han ställde en fråga och fortsatte med 'är det för att du dricker för mycket?'. Såna ord ska inte finnas i en 7- åring! Fina ungar, vad jag har ställt till det för dom. Inget annat som någon har sagt har någonsin påverkat mig, men hans ord gick såklart rakt in i mig och fick mig att inse att mitt drickande påverkar min omgivning på ett dåligt sätt. Förmodligen har han hört orden när jag och sambon har pratat, men nu måste det här få ett slut. Om jag slutar nu så är ingen skada skedd, det har inte varit så illa och med tiden skulle de orden blekna bort. Måste fixa detta nu.

Heja dig Lollo77, kör på en vit helg, tänk vad underbart att vakna fräsch och pigg med massa ork denna helgen!

Det är nästan så att det är de jag behöver höra! Skadar mina barn genom A ! Inte fysiskt men jag är
Övertygad om att de känner mammas doft, mammas konstiga beteende. Dessa små hjärtan. Heja dig nu!
Jag är inte där än :( men jag är här ... igen ...