Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen! Här har du en till som är helt ny och inte gärna vill erkänna att jag har problem men det är just detta jag har..

Välkommen! Här har du en till som är helt ny och inte gärna vill erkänna att jag har problem men det är just detta jag har..

.. vilken inspiratör.. som visar oss att det är möjligt??

.. vilken inspiratör.. som visar oss att det är möjligt??

578 dagar! Det är så roligt att läsa. Mr. Daniels gillar ju inte heller den här värmen - han har så lätt för att dunsta då. Och det är ju bra. Jag skriver som du: Jag är nykter, jag andas (och pollennyser lite) och jag lever. More than good enough för mig just nu:-)

Kram på dig i vårvärmen/A

ligger jag på den finaste platsen. Med mina nära älskade. I solen.Vid ett Slott utanför Stockholm.

Där ligger jag nykter och vaken och väldigt långt borta från nerkissade hissar, spyor och Mr Daniels.
Jag är nykter, jag andas och jag lever.

Jag är tacksam

Amen!

MM

Nu är det nog din tur..Det gäller att hålla i när det börjar svaja..Du verkar ha mycket fint kvar i ditt liv, trots allt..Barnen och andra relationer kan läkas när du visar att du menar allvar med nykterheten långsiktigt..Du vet väl själv att bränt barn skyr elden, som det heter..Du har fått hjälp som du tror på och det är mycket värdefullt..Kram..

Jag har aldrig gillat scheman när det gäller mig..Äter och dricker det jag är sugen på..Aldrig bantat, för att det verkar meningslöst för många..Upp-och-ner..I vikt..Men när det gäller alkohol så kör jag helvitt, inga a-fria viner eller öl..Det har jag sett att det kan trigga igång ett begär..Men som sagt vi får leva och lära på det sätt som passar var och en av oss bäst..Kram..

Länge sen jag mådde så bra. Nu gäller det att hålla i det bara.

Nyktra dagar med campingliv i skogen. Läkande för kropp och själ. Att kunna vara ute på kvällarna, gå promenader, grilla, ta in naturens alla dofter, grönskan och allt fint som finns just nu. För mig lätt att avstå från A. Blir betydligt svårare att komma hem ensam till lägenheten i stan, med allt vad det innebär.

En ny reflektion, vilket leder till en ny pusselbit i mitt problem är just beroendet. Jag har nog varit beroende av det mesta..har gått tider med shoppingberoende, sexberoende, tv-spel, socker, arbete etc. Ett beroende tycks ha en tendens att flytta på sig och gå över till något annat. Har nog en typisk beroendepersonlighet. Skulle nog kunna bli beroende av det mesta. Just nu är det A. Frågan är vad som kommer härnäst ?

Igår var jag på mammabarndate med äldsta. Hen har aldrig kastat sig in i ute-svängen. När andra började festa låg hen hemma i sängen, fylld med mediciner som inte går ihop med alkohol... Men nu ville hen att vi skulle prova drinkar tillsammans. Hur många ungdomar väljer mamma som sällskap när de börjar experimentera med alkohol? Kanske var det Ajäveln som talade, men jag bestämde mig iaf för att gå nyfikenheten till mötes. Det kändes fint på något sätt, att det är mig hen vänder sig till när nya milstolpar ska passeras. För passeras måste de. Det är jag övertygad om. Två drinkar var provade vi, och pratade om allt det där med att dricka försiktigt och vara uppmärksam på vad som händer i kropp och knopp. Ett lagom lätt rus rullar snabbt ur kontroll, och då kan man hamna i riktigt farliga situationer... Nu i efterhand funderar jag på om det var så klokt att "utbilda" hen i lagom-drickandets konst. Men det är ju så med dessa ungdomar med ADHD och lätt autism att de behöver stöd och praktisk vägledning i det mesta som andra ungar lär sig per automatik. Man måste tydliggöra, benämna, konsekvens-beskriva och utrusta dem med strategier för allt sådant som andra ungar liksom bara räknar ut själva. Jag vill att hen ska ha förförståelse, kunskap och verktyg innan hen hamnar på en alkoholstinn fest med ungdomar som är vana... Men kanske är det Ajäveln som lurar mig. En ursäkt att dricka. Forskningen säger ju att det sämsta föräldrar kan göra är att bjuda sina barn på alkohol och tro att de därigenom lär dem att dricka ansvarsfullt :/ Men hen är ju en ung vuxen, å andra sidan. Hen kan dricka hur mycket alkohol hen vill i vilket sällskap hen vill. Men hen valde mamma. Jo jag gjorde nog rätt ändå. Förutom den lilla detaljen att jag skulle hålla mig nykter då :P Förutom den lilla detaljen att Ajäveln vaknade och skrek efter mer. Ajäveln är inte ett dugg nöjd med detta ansvarsfulla lagom-drickandet :/

.. läser mycket av det du skriver här. Du är en sådan bra inspirationskälla och ger så mycket pepp till andra. Det är tråkigt att höra att du inte mår bra trots din nykterhet, hoppas att du finner en väg framåt. Skickar styrkekramar och lite glitter (du behöver det i ditt liv tror jag;) <3

Det är så värt att vara nykter- tror på dig;) Även om du njuter av vin och fina kvällar så tror jag njutningen blir ännu större utan a;)

Igår var jag rätt nere efter en fredagskväll med vin och lite annat som gjorde mig ledsen. Idag har jag vaknat upp utan några efterverkningar av a och börjat dagen med yoga, något som alltid får mig att må bättre. Tänkte att jag ska dela med mig av några postivia erfarenheter kring nykterhet för att peppa andra som tvivlar.

Innan jag började min längre nykterhetsperiod (har 40 dagar varav två med vin) så funkade mitt liv enligt nedanstående schema:
1. Vakna upp med svullna ögon, ont i huvudet, torr i munnen.
2. Kaffe för att vakna , gärna två koppar superstarkt. Kryddade oftast med en huvudvärkstablett.
3. Genomlida dagen med barnplikter, jobbplikter, andra plikter. Trött och seg, ofta en klump i halsen och andnöd, längtade bara hem till mitt vin.
4. Hem efter jobbet, direkt ett eller två glas vin till matlagningen, middag med eller utan barn.
5. Smygdricka ur ett glas i skafferiet samtidigt som alla plikter kändes övermäktiga (de veckor jag inte hade barnen drack jag mer och utan att smyga.)
6. Försöka få i säng barnen så tidigt så möjligt för att få landa i soffan med vinflaskan.
7. Vinflaskan tom, somnade i soffan.

Jag levde efter devisen "Alkohol på kvällen för att kunna koppla av, massor av kaffe på dagen för att hålla mig vaken"

Nu när jag är nykter har jag fortfarande bekymmer och känner ibland att alla plikter är övermäktiga. Sover fortfarande dåligt och känner av klumpen i halsen ibland. MEN, dagsschemat är ändrat:

1. Vaknar upp och ögonen känns normala, munnen är som vanligt (jag har alltid borstat tänerna kvällen innan;))
2. Yoga i 30-60 min
3. En liten kopp kaffe och inga huvudvärkstabletter
4. Njuter vissa stunder av dagen även om det såklart är stressigt ibland, längtar hem till att umgås med barnen
5. Middag och närvaro med barnen, har tålamod att spela spel, lyssna på allt de säger, fixar alla plikter (det är nästan alltid ordning hemma)
6. Avslutar dagen med te, tända ljus (ja det går bra eftersom det inte finns någon risk att jag somnar och glömmer att släcka dem..) och datorn, skriver här eller läser något
7. Lyssnar på en ljudbok om jag har svårt att sova istället för att ta till a

Jag springer lättare, har mindre ångest, är gladare, starkare, känner mig bättre (Lim brukar skriva att självkänslan växer utan alkohol och det stämmer även för mig!), orkar mer på jobbet, har mer tålamod, kan skjutsa barn vilka tider som helst på dygnet, har längre dagar (eftersom de inte slutar i dimma vid 20). Jag är tacksam för att jag började mitt vita liv för 40 dagar sen, är bara ledsen över att jag inte tog itu med det här tidigare.

Så till er alla- det är så värt det att inte låta alkoholen styra ditt liv! Ha en fin dag i solen!

-35- Nu är det dags för oss alla möta en vanlig vecka med vardagar, skönt efter långhelgen!
Ärligt...... jag mår bäst av rutiner och scheman, det hjälper mig att begränsa mig... vad gäller göra, äta, dricka... ( just nu a-fri vätska) Idag söndag är det trädgård och hem som gäller för mig och ☕️ i ?-en! Hejar på er ?‍♀️ Och säger don’t give up!

Se dig här....38 dagar av 40 är jäkligt bra! Ja Hurra för dig!. Jag måste ta nya tag. Druckit i princip varje dag nu i några veckor ...
Mår i och för sig rätt bra...varken dåligt samvete, ångest eller fysiskt dåligt mående..utan snarare njutit av vin och fina kvällar...Men nu är det dax att bryta denna "period"....ska börja jobba mer tid än tidigare då pallar man inte dricka var och varannan dag...
Du får fortsätta på din positiva bana!!

Vi är och har alla varit barn ? Men vare sig så är du på rätt plats.Att sträcka ut en hand för att be om hjälp är en av dom svåraste sakerna vi människor kan göra tyvärr.Så att du är här är en väldigt bra början ?

Du kommer dit. Du hittar "fuck it". Jag lovar. Du har varit principfast och stark rakt igenom. Kanske behöver du möta det övermäktiga, ge upp, rasa samman. För mig är det ju det som har hänt slutligen. Strängen spändes och sträcktes, spändes och sträcktes... tills den slutligen brast. Och hör och häpna - ingen dog. Allt fortsatte mala sin gilla gång. Och där satt jag och var trasig. Där hittade jag fuck it.

... har jag varit nykter. Det är bättre än på mååånga år! Hurra för mig! (Nu försöker jag vara snäll mot mig själv trots två misslyckanden). Det kommer att bli mååånga vita dagar framöver, säger som förra gången, det är så ovärt att dricka. Jag blir trött och deppig dagen efter, äter godis och skippar yogan som annars får mig att må så bra.

Men, om jag ska vara snäll igen så har båda ”misslyckandena” varit på fester och jag har inte druckit mest.... vilket jag brukar göra.

Hoppas ni alla njuter av en vit lördag!

Jodå, det är ganska bra med mig. Min relation har gått åt h-vete, jag drack vin igår (dock måttligt, tre glas), trött som tusan och tycker inget är roligt, men i övrigt är det bra?. Hoppas du har en fin kväll! (Själv har jag suttit med jobb tills nu...) Kram?

Tack! Jag tror också på exponering, vägrar låta det ta över! Men ibland tappar man bara hoppet.

Blev så glad när jag upptäckte att tabletterna hjälpte, tänkte-som du skriver - att bara vetskapen om att hjälp finns måste göra att ångesten håller sig borta. Men icke.

Fast nu har jag två dagar jag lyckas hålla den i schack, imorgon kanske det blir tre, sen kanske den drar för den här gången.

Fortsätter med skogspromenader. Vilka fantastiska dagar vi har! Läste om ditt lilla missöde inne på toan, så märkligt! Men du gick vidare!

Livet är verkligen en kamp, upp o ner dag ut dag in.

Tack för dina ord, att inte vara ensam är en stor tröst ?

För mig är panikångesten framför allt situationsbunden. Lider av klaustrofobi och om jag blir instängd tar det en millisekund innan jag får panik, gråter skakar och känner att jag inte kan andas.

För några år sedan när jag var inne i en övermänskligt stressig period eskalerade paniken. Det blev fler och fler situationer som gav attacker. Till slut var jag så begränsasd i mitt liv att jag inte kunde handla i en affär. Så funkar det knappast att leva.

Läste allt om tillståndet och började på egen hand utsätta mig lite i taget för de inbillade farorna. KBT helt enkelt. Under resans gång lär jag mig känna igen varningstecken och hitta strategier för att (ibland lyckas) undvika en panikattack.

Jag är långt ifrån bra och vissa saker kommer jag nog aldrig mer att kunna göra, det är för ångestladdat. Visst är det en sorg att vara begränsad ibland, men jag försöker fokusera på det jag klarar, att jag faktiskt till största del fungerar i vardagen. Jag har mina lugnande, Benso, att ta till vid kris, men mest är det en psykologisk säkerhet att de finns.

Det jag kan registrera nu är att jag märker av mina panikångestattacker mycket mera vid stress, både kort- och långvarig. Att sluta dricka alkohol (eller som i mitt fall åtminstone försöka) kan nog tillföra kroppen en inre konstant stress, innan den går över i det inre lugnet, som många här säger sig känna efter en längre tids nykterhet. Under övergångsperioden kanske stressen istället ökar, dessutom får den ju inte sin "medicin", alkoholen.

Rena spekulationer från min sida, men tror du att det kanske är lika för dig? Den konstanta kanske omedvetna stressen startar allt detta och ger upphov till funderingar och oro, vilka i sin tur gör oss lite uppgivna: Ska det aldrig gå över? Och sedan är den onda cirkeln igång.

Tyvärr kan jag inte komma på någon bra lösning. Vänta ut skiten, men begränsa den så att den inte nästlar sig in och tar över mer och mer.

Kändes mest som svammel det här, hoppas att du förstår åtminstone lite av vad jag försöker få fram.

Du är en sådan kämpe, jag vill så gärna kunna hjälpa dig att må bättre. Det är du så värd!

Kram ♡

Risk kontra välmående: hmm
Du har ett bra koncept ...Och... Det håller...Otroligt duktigt..
Njuter själv mer av landstället nu jämfört med staden med sina lockelser..
Landet gör att jag mår lite soft och dras inte med på samma sätt som i stan.
Man har även mer praktiskt att göra och rensa ogräs m.m. att så nya grödor, rödbetor, sallad.
Ska försöka få upp jordgubbar och tomater bättre i år än i fjol.
Div. problem med trädgård dock men dessa hör ju till... Och att att göra i mängd med jordnära saker
gör att A blir mindre lockande...

Trevlig helg min vän och alla andra!

//John

Är trött på att vara orolig, trött på ångest, trött på att inte lita på mig själv varken fysiskt eller psykiskt. Vill skratta högt, känna något, skita i allt- läste Mirabelles stärkande ord igår:

”Men visst, det krävdes att låta hjärnan koka över i nyktert tillstånd under en tid, innan jag hittade mitt fuck-it-mode utan vin. Det var inte en behaglig process, men nu är jag glad att jag gick igenom den...”

Jag vill komma dit, jag är inte en livrädd person som sitter och trycker i ett hörn och jag vill tillbaka till verkligheten.

Skrev just i någons tråd om att lugnande medicin fick mig tillbaka på banan häromdagen efter att jag yrat runt i något sorts ångest dis hela eftermiddagen och senare en regelrätt panikångest attack på HM:s barnavdelning ( vafan hade jag där att göra??) Med medicinen kände jag mig normal, slutade känna efter så förbannat.

Och allt detta började när jag slutade dricka. Vill se det som en reningsprocess men jag är TRÖTT på det.

Min terapeut vill gå till botten med varför jag blir rädd, varför ångesten dyker upp men jag orkar inte tjata mer, vill bara att den ska försvinna.

Men jag kan ju inte knapra benso varje dag, vore just ett schysst slut.

Så jag finner styrka i M:s ord, jag vill sluta dalta och bara dra fram som en stridsvagn genom tillvaron.

Benso är det enda som används vid avgiftning och det är oftast inga problem. Men som allt är det individuellt men det är verkligen att rekommendera vid cold turkey så en del slipper stryka med om man krökat mycket och/eller länge. Men om det beror på vitaminer eller psyke är svårt att veta, många kan sluta tvärt men folk kan dö också, därför är stesolid under 3-4 dagar att rekommendera i en övergång.