Senaste kommentarerna i forumet

I mitt fall så har båda mina föräldrar egna alkoholproblem och jag väntar med att säga till dem att jag har alkoholproblem för att jag tror dom kommer vilja förminska mina problem för att skydda sina egna. Om ni förstår hur jag menar. Jag har börjat med att berätta för dom som jag tror kommer vara ett stöd. Gå den väg som du känner bär mot tillfrisknande. Klokt beslut att hälla ut! Förstår det sved :)

En eloge till din fru och dina barn! Det måste ha varit oerhört jobbigt för dem att ställa dig mot väggen på det sättet. Vägen dit var säkerligen kantad av många besvikelser, förtärande oro, känslor av vanmakt och förtvivlan. Och ändå finns de kvar, väljer en obehaglig konfrontation och en lång och tuff process där de med sitt kontrollbeteende axlar en stor del av din börda. De låter dig inte bära hela tunga lasset själv. Du måste vara en människa de verkligen älskar och värderar högt, där bakom alkoholdimman. De har förklarat krig mot a-djävulen för att få dig tillbaka. Upp till kamp!

Inne på dag 6 nu och än känns det fantastiskt!

Har sån energi jämfört med tidigare, städat huset, umgåtts med barnen på ett helt annat sätt än tidigare etc. Anförtrott mig till exfrun och berättat om min relation till A (som om hon inte redan visste...). Hon var dessutom här igår kväll och jag fixade mat sen mös vi i soffan med barnen framför en film. Det kändes verkligen jättebra även om jag inser att det inte på något sätt löst sig. För stunden kändes det dock fantastiskt och ett kvitto på att oavsett hur det slutar så gör inte A saken bättre utan avsevärt mycket värre.

Nu gäller det precis som du säger att hålla kvar den här känslan när den värsta energin lagt sig. Forumet här är nog till stor hjälp genom att gå tillbaka och läsa, dels vad jag själv uttryckt men framför allt läsa andras reflektioner och deras tankegångar och utmaningar.

Dags att åka till lekplatsen!

Förresten, vill passa på att tipsa om en bra bok. "Ledarskap och Självbedrägeri". Jag har sträckläst den 2 gånger och den har för mig inneburit ganska svidande om än förlösande självinsikter.

Vi gör alla här på forumet en resa......det går både upp o ner, hit o dit.
Min räddning var att jag blev totalt avslöjad .......helt avklädd av fru o tonårsbarn.
Skammen över mitt beteende , mina lögner , mina manupilationer brände hårt i min redan knäckta självbild.
Så det blev kontakt med husläkaren som inte kunde hjälpa mig så det blev vidare till beroende mottagningen.
Träffade där en magisk människa till läkare.
Så nu är det som sagt antabus.
Rätt tuffa biverkningar första veckorna........typ som att vara bakfull.
Men det har sakta klingat av, förutom trötthet, men vad är vad ? Biverkning eller kroppen som återhämtar sig ?

Hur som helst så var min räddning att bli totalt avslöjad o få skit från alla jag älskar, det och antabus.
Antabus tar jag hemma tillsammans min fru eller min 18 åriga dotter.
För det handlar inte bara om att sluta dricka , det finns en trovärdighet som måste byggas upp, en tillit som jag förstört.
Familjen har ett kontrollbehov som jag helt kapitulerat inför........jag vill ju verkligen att jag skall bli en människa att lita på.

Lycka till alla kämpar.

Jag blir så sjukt less på mitt vimsiga huvud som tappar bort viktiga grejer. Igår kväll skulle vi fått en matleverans. Jag informerade maken om att han måste ha koll genom fönstret, och släppa in leveransen i den låsta porten. Sen stack jag på andra ärenden. Jag kom tillbaka och ingen leverans hade varit här. Ok. Jag började fixa med massa annat. Och glömmer givetvis helt att ha koll. Den väntade leveransen försvinner poff ur mitt huvud. Mobilhelvetet låg givetvis urladdad i fickan. Först imorse vaknade jag med ett ryck. JÄVLAR! Leveranskillen hade ringt tre gånger. Nu jagar jag kundtjänst för att se om det går att få allt levererat idag. Kanske har de kastat vår order i soporna :/ Den som lever får se. Det roliga är att jag har fått ett veckoschema av psykologen. Min hemläxa är att skriva ner allt jag gör dag för dag och gradera mitt stämningsläge. Det är för litet utrymme att skriva på. Fast jag skriver pytte-pytte-myr-text, och bara stödord, så får inte allt plats. Matleveransen var en sådan detalj som inte fick plats. Min hjärna vägrade tydligen acceptera att den osynliga posten ändå skulle utföras.

Vi har 20 dagar idag. Strålande.!
Du har en stor och fin familj.

Ha det fint i Solen

hon var mkt yngre än mej .... fördomarna slog till direkt MEN hon var såå bra och det jag fick öva på där använder jag fortfarande....
Så jag håller med din chef. Man kan också se det som fortbildning ?

Blir både imponerad och inspirerad av din styrka.

Efter en tids depp känns det faktiskt riktigt bra idag. De omkring mig igår som drack vin blev inte fulla men jag märkte tydligt hur de liksom blir inneslutna i sin egen bubbla. Frågor från både mig o barnen blev hängande i luften eller hördes inte ens. Blev peppad på att själv aldrig bli sån igen. Men det ska jag ju inte :)

Håll ut, det verkar som första veckan innehåller sömnlösa timmar och rastlöshet.. jag sover bättre nu vecka 2-3.. det kommer. Du säkert också att göra och faktiskt riktigt skönt, djupare än med alkohol i kroppen.. kämpa på, hejar på dig?‍♀️

God morgon och trevlig lördsg!Läser lite trådar nu på morgonen, har blivit en ny vana, en bra vana som får mig att tänka nya tankar, bli medveten.
En sak som verkligen hjälper mig nu , är att alla mina närmsta såg min blackout den där söndagen för 21 dagar sen! De såg och förstod, fick svar på något de anat och oroat sig över. För mig blev det jättejobbigt då, en skamkänsla som man måste ha upplevt för att leva sig in i. Det fick mig att ta första klivet och nu är jag redan framme vid 20 dagar, familjen följer mig, stöttar på olika sätt. Då både jag och min sambo druckit för mycket (vin) tillsammans den senaste åren har även han dragit ner.. inte en droppe rött! Han har istället tagit enstaka öl och några whisky till helgen vilket är ok med mig. Detta får inte igång mitt sug då det enligt mig inte är gott. En positiv effekt är att båda är piggare, och våra fyllegräl är som bortblåsta! Grälen har under våra 5 år tillsammans förstört mycket mellan oss. Likaså har vinlusten tagit bort sexlusten hos oss båda! Vem vet kanske den så småningom kommer tillbaka, i alla fall känner jag kärlek till honom igen och vad gäller mina 5 vuxna ungar ( de är 17, 20, 22, 30 och 32 år) som finns där hela tiden med sina förlåtande hjärtan och sitt stöd- jag älskar dem så... med den känslan stöter jag bort suget efter vin och försöker också komma över skammen, förlåta mig själv för det jag gjort under 5 år. Till er som inte vågar öppna er för era närmsta, gör det, berätta att du försöker och vill göra allt för att förändra.. att ha dem som stöd och hejarklack kanske är det som gör det enklare. Ha en underbar lördag! Tack för alla trådar här som man får följa?‍♀️

Blir tagen av din berättelse och håller tummarna för att du reder upp allt.
Känner igen energin när beslutet är fattat - bästa grunden för framtiden.
För mig är utmaningen när första euforin lagt sig.
Starkt av dig och håll ut!

Det där har jag aldrig varit med om... även om jag har jobbat väldigt intensivt i perioder. Var rädd hen- det finns inte så många sådana chefer. Och, viktigast av allt- var rädd om dig själv. Men, det verkar som om du är på väg mot ett bättre mående, diagnoser eller ej.. Önskar dig en fin dag i solen (om det är soligt där du bor..) <3

God morgon! Och hoppas ni har en bra helg!

Jag håller med om att jag borde berätta och jag har funderat på varför jag inte gjort det. Inatt insåg jag att det nog beror på att jag ärvt mycket av min oro och ångest från mina föräldrar. Ångest som jag började medicinera med a. Och om jag berättar för dem så kommer de oroa sig och fråga hur jag mår hela hela tiden och det vill jag inte utsätta mig för i dagsläget. Jag har dock hällt ut spriten nu i morse!! Men när jag funderar över och inser hur mycket av min oro jag ärvt så undrar jag vad jag utsatt mina barn för..........

När jag till slut lyckades sluta röka för några år sedan kändes det som att komma ut från ett fängelse.
Att få slippa att alltid tänka på att ha cigg och tändare, jämnt tvingad att gå ut och röka i ur och skur, vilken befrielse!!
Nu försöker jag tänka likadant med alkoholen och har ju försökt och trillat dit massor av gånger men så var det med rökningen också innan jag lyckades sluta.
Men idag är jag på dag 9 och mår fint i denna arla morgonstund! ?
Kram och pepp till er alla forumvänner?

Du borde göra som Emma, tala om att du slutat dricka så slipper du fler såna "minor".

Vaken sedan kl 5.
Vad gör man när man inte är bakis?
Hjärnan är så trött men vill inte somna om. För trött för att göra nåt väsentligt.
Lägger patiens, lyssnar på tråkig radio och fixar lite i köket.

Tack Miss för din närvaro.

När starköl lockar i kylen och jag i stället väljer den alkoholfria så betyder det allt att jag ska skriva om det dagen efter och att det finns nån som läser och till och med kommenterar.

Alltså ingen alkohol fredag kväll heller. Sovit hyfsat men vaknar innan jag känner mig utsövd.

Ikväll en ny utmaning...

Hej
Skönt, tänkte väl något ditåt.
Ikaros

..föräldrar att jag lagt av, och patadoxalt mig blev de oroliga.

De borde väl varit oroliga när jag drack?

Jaja, tycker också att du ska hälla ut den där flaskan- ska den användas till matlagning kommer den stå där I åratal!

Ha en fin helg ?

Hej,
Jag fick hjälp vi arbetsgivaren och kom till behandling för dryga två år sedan. Det var sista livlinan för mig eller droppen som fick bägaren att rinna över. Men det var också då det vände. Behandling, eftervård, provtagning, AA-möten och så var jag igång... men idag är jag så tacksam för allt detta. Jag ser idag hur sjuk jag blev av alkoholen. Jag tappade bort mig själv helt och hållet och mådde fruktansvärt dåligt psykiskt.
Kände jag skam? Absolut men också en lättnad över att finna en lösning. Har du möjlighet att få behandling så ta chansen. Ju mer trygghet och verktyg runt oss desto större möjlighet till en stabil grund. Så tänker jag.
Stor kram
Ellan❤️

Grattis till en ny erfarenhet! Sprit i present, jo jag tackar?
Detta är ju en situation som kan uppstå om inte omgivningen vet om vår inre kamp. Hur hantera det? Intressant är ju att jag tror att många tackar och tar emot av ren artighet. Vi vill inte göra andra ledsna el besvikna... precis så är jag också. Stöter sig inte gärna med andra. Men egentligen bör vi ju för vår egen skull tacka nej, eller? Jag förstår dig Radar77. Det var en present... men ändå. Varför prioriterar vi ofta/alltid andras mående före vårt eget? Som ibland kan handla om liv och död. Nu var just denna situation ett exempel men detta är något jag brukar fundera på.
Vänta inte, släng skiten!!!
Kram
Ellan

Du kämpar så hårt :) Jag ler lite när jag läser dina tankar om hur sugen man blir, hur känns det, hur tufft det är att stå ut.
Alla måste gå igenom detta, en tuff resa.
Det som jag upplever som bäst med att inte dricka är att bli befriad av tankarna på vin. Att inte bli besatt av dem. Att inte vänta till fredag, eller en månad eller 90 dagar.
Idag är det fredag. Jag är ensam hemma och skulle kunna lätt dricka vin. Jag har inte ens haft en tanke på det.
Och jag vill inte göra det för att jag vet att besattheten av tankar på vin skulle komma tillbaks.
Lycka till Jasmin!

Att vara till nytta.
Då kan du ta 4 x 500 mg. redan nu. P-syra.Men vänta till i morgon och ta inte allt på en gång.
Inga biverkningar. Du kan ta upp till 20 Gr. men man ska inte utmana.. så
Försiktighetsprincipen hela tiden så glöm inte detta.
B-5 pinkar du ut oavsett mängd. Man kan aldrig bli förgiftad således. Fortfarande.. Drick mycket vatten oavsett.
När det gäller alla kosttillskott så kan man ju inte hålla strikt på allt. Det blir för mycket helt enkelt.
Skriver senare hur jag gör. Återkommer min vän...

John

Usch, det låter som om du har det riktigt besvärligt. Jag har läst massor här och det känns bra och inspirerande på alla sätt att läsa om alla öden och viljan att sluta. Stort lycka till!